Stalldrömmar - Mentalbeskrivning
APR
09

Mentalbeskrivning

Den här helgen är det mycket tankar och känslor i omlopp. Som för de flesta av oss tror jag? I fredags hade jag en sån där riktigt härlig förmiddag med hästarna. Allting bara klickade och stämde, och jag kände mig så glad och tacksam över det liv jag lever. På eftermiddagen satt jag i bilen på väg för att hämta halm när jag hörde meddelandet på radion - ett terrordåd har drabbat Stockholm! Jag ringde genast till mamma för att kolla att de var ok. Inte för att de brukar befinna sig i innerstan en random vardag bara sådär, men man vet ju aldrig. De var hemma och mådde bra. Lättnad. Och ändå var jag tvungen att svälja gråten flera gånger innan jag gick ur bilen för att lasta på halmen och köra hem igen. Känslan är att även om vardagen rullar på så kommer livet aldrig bli sig riktigt likt igen. Med det sagt så är jag så oerhört rörd och stolt över hur Sverige och Stockholmarna har hanterat situationen de senaste dagarna. Räddningspersonal och polis har varit fantastiska och likaså alla människor som öppnat sina hem och sina hjärtan! Tack till er alla vardagshjältar! Skickar också en extra tanke till offren och deras anhöriga i denna svåra tid.
  
Men trots känslan av att klockorna stannat, så fortsätter livet som vanligt. Hästarna ska ha mat, släppas ut och motioneras. Hunden vill leka och rastas, och katterna... Ja, dom vill ha mat som mest hela tiden. Mannen min är sjuk och ligger på soffan och hostar. Jag hade en fulltecknad gårdag först med MH-test (en bana där man observerar hur hunden reagerar i olika situationer, och därmed får en bedömning om ens hunds mentala egenskaper. Som en egenskaps-karta) med Daisy, och sen kunder och hästar. Idag är det betydligt lugnare. Hästarna har vilodag, och jag tänkte passa på att ta det lite lugnt och försöka komma ikapp min att-göra-lista litegranna. MH-testet var verkligen superintressant och lärorikt, och gav mig ett par aha-upplevelser om min hund (som jag ändå tyckte att jag känner rätt väl). Det gav mig också en hel del tankar gällande mentaliteten på hästar och hur vi bedömer och prioriterar dem. För mig är det oerhört viktigt. Jag har inga problem med att hantera en het och känslig häst, men jag vill inte ha en häst som "slösar bort" en massa energi och tankeverkstad på något annat, som en solkatt i ridhuset eller en fågel i buskarna. När jag rider vill jag att jag och min häst skall vara i en bubbla där bara vi existerar. Det är förstås upp till mig som ryttare att skapa den där bubblan, men beroende på hästens mentala egenskaper kan det vara alltifrån väldigt enkelt till väldigt, väldigt svårt... Jag hade en mycket intressant diskussion om detta med mentalbeskrivaren.
  
Ett av testen man gör med hunden är att gå med den kopplad förbi en "låda" med kedjor i som börjar rassla högljutt precis när man går förbi. När det rasslar till ska man som förare släppa kopplet och stå still. Man får inte titta på sin hund, prata med den eller på något annat vis påverka dess beteende. Man vill se hundens medfödda egenskaper, inte hur den är tränad att reagera. Daisy blev först lite rädd, men gick sen fram och nosade nyfiket, men försiktigt. När jag sen gick fram till lådan (på kommando från övervakaren), kom hon fram utan reservationer. Det är en bra reaktion. Del nummer två av testet är att sen gå fram och tillbaka två rundor förbi stället där kedjorna rasslade och se om hunden fortfarande reagerar eller ej. Man kallar det för "skrämselminne". Det här är något som man inte vill se hos hundarna. Och jag tror inte jag behöver förklara hur detta skulle kunna överföras på hästarna??! Dom flesta som rider har nog varit med om hästar som blivit skrämda av något på en speciell plats och som sen vägrar gå förbi där, eller går förbi springandes på tvären med fladdrande näsborrar och svansen i vädret. Hur många hästar har inte ett "läskigt hörn" i ridhuset där det liksom aldrig blir riktigt helt ok att bara gå förbi oavsett hur många gånger man gör det? Och så finns det hästar som kanske tittar till lite; - Jaha, var er en fågel? Och sen bara går igen.
  
Man testar också t.ex. hundens vilja till lek och samspel med människor och hur den klarar av passivitet. Är det inte sånt här vi borde testa när vi bedömer hingstar och gör våra unghästtester (samtidigt som vi förstås ska bedöma exteriör, ridbarhet och talang för sporten så som vi redan gör)? Självklart vet jag om att man kan träna hästens flykttröskel så att de blir modigare och klarar av stressiga situationer bättre. Men vi vill ju ha individer som är harmoniska, samarbetsvilliga och kloka i sig själva - oavsett om det är för sport eller fritid! Varför läggs det inte mer vikt på detta? Det hade varit så enkelt! Jag tycker ändå att det pratas mer och mer om hästens mentala egenskaper. Är man på plats på bruksprovet eller hingstvisningarna kan man ofta få en fingervisning om hur hästen är som individ. Går de fram överallt utan att skygga? Blåser de upp sig och showar extremt (jag skriver extremt för lite nervositet är förstås både ok och förväntat, speciellt från en ung hingst)? Men blåser de upp sig och "drakandas" väldigt mycket ska man kanske vara lite restriktiv med att använda just den hingsten om man vill ha en snäll och lättriden avkomma, speciellt om man har ett sto med lite nerv i! Hur är hästen när man gjort halt och den står stilla? Klarar den av att stå still? Slappnar den av? Eller dansar den runt med huvudet högt? Det är sånt som jag tittar mycket på när jag är ute på visningar. Sen ska man veta att skenet kan bedra. En häst är en individ och den kan vara mer/mindre uppe i varv en viss dag av anledningar som ibland kan vara svåra för oss att lista ut. Det kan också vara som med min 7-åring som är väldigt vaken i hanteringen när man kommer till en ny plats (huvudet högt, småtravar gärna lite när man leder honom, gnäggar och tycker det är onödigt att stå helt still), men som när man sitter upp är en riktig pärla som går fram vart som helst och lyssnar på ryttarens minsta vink. Han är inte heller så himla världsvan ännu. Jag är övertygad om att han kommer bli coolare med mer erfarenhet.
  
Så vad blir egentligen sammanfattningen av det här inlägget? Jag vet inte riktigt... Jag hoppas i alla fall att hästens mentala egenskaper kommer bli viktigare i vårt avelsarbete och får ta större plats i våra bedömningar än tidigare. Och skulle ASVH vara intresserade så har jag några förslag på hur man enkelt hade kunnat utvidga testerna för att läsa av hästen mentalitet!
  
PS. Bara för att vara tydlig så ska den där sista meningen läsas med lite glimten i ögat. Jag har den allra största respekt för avelsnämnden och deras kunskap. Jag vet att man redan nu väger in hästarnas mentalitet, och även tittar på dem i stallmiljö m.m. Men det går ju alltid att bli bättre! Och nog hade vi kunnat lära en hel del på den punkten genom att titta på brukshundsklubbarna. DS  
  
Min fina hund på kvällpromenad runt sommarhagarna idag.
  

taggar


liknande webbartiklar


Läst 40355 ggr





Fler inlägg

NOV
23

Fix och trix på gården!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Det har varit en hektisk tid med hästarna, gården, elever, kurser och bebisförberedelser om vart annat. Lägg sen till att jag är både trött och hungrig nästan jämt (så som man är när man är i slutspurten på en graviditet), då blir det inte mycket tid över till annat. Äta, sova, jobba… 

Men som tur var så har jag haft lite hjälp i veckorna. Mina föräldrar var här en vecka i början av november och min svärfar håller som bäst på att installera elen och värmekablarna till vattnet i gamla stallet (mer om det i kommande inlägg). Lagom till att kylan kommer verkar det som. Prognosen lovar frostnätter inom kommande vecka.

Just nu har vi mest fokuserat arbetet på diverse lagningar och små förbättringar som kan underlätta arbetet på gården som höggravid och småbarnsföräldrar. Min pappa har satt upp redskapshållare både i trädgårdsförrådet och vid ridbanan, så att var sak har sin plats, och är lätt att hitta och komma åt. Jag älskar ju ordning och reda! Jag kommer ha liknande "stationer" för sopkvastar/skyfflar/grepar mm på två-tre platser i nya stallet när det blir färdigt (bara lite mer fancy). Det ska aldrig vara långt bort till närmsta sopkvast!
 
Han har också satt upp en liten hasp så jag kan stänga porten till ladan inifrån de dagar det blåser på fel håll, så jag slipper lägga upp halm och hösilage i motvind... Dessutom har han bytt ut och lagat några murkna/trasiga bräder på gödselrampen, satt upp en släplist under porten till ladan så att det inte ska regna in (vi måste dock gjuta en liten plint på ena sida och bila bort överflödig betong på andra sidan innan det blir helt tätt), och så har han gjort en jättefin hängare till mina tömkörnings- och longergjordar. Under tiden som pappa snickrat så har mamma rensat ogräs mellan kullerstenen, krattat löv och fixat lite i trädgården.


Måttbeställd och hemmagjord hängare för tömkörnings- och longergjord, tömmar och linor. Visst blev den fin?

Och den här veckan har jag alltså mina svärföräldrar här som hjälper till och avlastar mig lite. Min att-göra-lista som under flera månaders tid bara har blivit längre och längre, trots långa arbetsdagar, har äntligen börjat bli kortare! Vi har köpt det mesta (eller i alla fall det viktigaste), som vi behöver innan bebisen kommer.
  
Jag är i god fas med allt kontorsarbete och administration. Jag har pratat med försäkringskassan om föräldraledighet och skickat in de papper som behövs. Jag har köpt ett parti hösilage så det räcker till hela vintern/våren. Vi har sett över hagarna och bytt isolatorer på kortsidorna, som är de som är mest utsatta för väder och vind, samt grusat upp där det behövs så nu klarar de både skitväder och vinterstormar, och jag slipper oroa mig för att antingen jag eller hästarna ska halka och skada sig...


Sådana här isolatorer har vi innan bara haft i hörnen, men i höst har jag bytt ut även varannan isolator längs kortsidorna av hagarna. Det gör att bandet inte står och slår i vinden, och vi slipper oroa oss för att de ska gå sönder – även när det stormar rejält.

Får vi bara ordning på de där värmeslingorna till vattnet i stallet så tror jag faktiskt att vi är så redo som man nu nånsin kan bli – både på bebis och på vinter. Bring it on!


Läst 92134 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
29

One small step...

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ibland tar man stora steg framåt. Ibland lite mindre... Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en permanent stationerad uppsittningspall nere vid ridbanan. Jag har hittills haft en IKEA-pall, och det har fungerat ok. Men den är i trä och behöver en del underhåll för att klara väder och vind (måla, limma, skruva...). Eftersom vi har gjutit mycket i betong de senaste åren, så har tanken på en uppsittningspall i betong vuxit fram. Och nu hade vi äntligen lite tid (och lite betong) över.

När vi beställde betong till vår platta (som ni kan läsa om i det här inlägget), så ville vi förstås vara helt säkra på att det skulle räcka och beställde därför en liten skvätt extra. Och istället för att låta den gå till spillo tänkte jag att det kunde vara läge att gjuta den där pallen!

Sagt och gjort! Med Ikea-pallen som mall, snickrade min pappa ihop en gjutform av överbliven formplywood. Betongen som blev över från plattan räckte till ungefär 2/3 av pallen, resten fick vi blanda till och hälla på själva. Som armering har vi använt hönsnät. Betongen från plattan var lite tjockare och hade inte fyllt ut alla hörn när vi öppnade formen, så vi fick också blanda till lite lagningsbetong och fylla i hålen. Den är lite, lite mörkare i färgen än den vanliga betongen, men med tidens tand och slitage kommer det inte att synas.

Men nu står den där! Stabil, väderbeständig, funktionell och snygg (tycker jag själv). Vad tycker ni? Under har vi lagt ett lager makadam. Dels för att leda bort fukt, och förhindra frostskador, och dels för att den inte ska luta, utan stå rakt och stabilt. Jag är så nöjd! Tack pappa, Jan och Jörgen för hjälpen! Det må vara "one small step" i det stora hela, men ändå ett litet steg närmre min drömgård, och faktiskt, två små steg enklare att hoppa upp på hästryggen! 

Nästa projekt (och antagligen det sista lite större projektet innan vintern och bebis kommer), är att lägga in värmeslingor till vattenkopparna i gamla stallet, samt byta ut de gamla och installera nya vattenkoppar i alla boxarna. Det påbörjades i helgen, och kan förhoppningsvis avslutas i början av november. Efter det ska vi ägna lite tid inne i huset och göra iordning det som ska bli barnrum, och så bara njuta av vårt kommande föräldraskap!


Läst 108124 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
24

Världens bästa jobb!

När jag var liten så drömde jag om en egen ponny. Det stod högst upp på önskelistan varje jul och varje födelsedag. Det var nära några gånger. Som när min sköthäst, en vit B-ponny med mörkgrå man och svans, som var lite svårriden och inte passade sin lite yngre ägare skulle säljas. Jag letade runt efter billiga stallplatser och gjorde kalkyler och visade för mina föräldrar, och de sa inte tvärt nej! Men så var det det där med tävling... Jag älskade ju att hoppa på den tiden och tävlade flitigt på ridskolans ponnyhästar. Om vi gick och köpte en B-ponny så skulle jag ju bara kunna tävla den under max ett år till... Det var ju låååång tid för mitt unga jag, men mina föräldrar som tänkte lite mer långsiktigt kom fram till att det var en dålig idé.

Det var det närmsta jag kom en alldeles egen ponny. Några år senare, när jag sen gått ut gymnasiet, längtade jag som bara den efter en alldeles egen häst. Eftersom jag jobbade och bodde hemma så kunde jag spara undan rätt mycket, och det gjorde jag! Varje månad växte summan på sparkontot och jag var ett steg närmre min alldeles egna häst. Trodde jag då... Livet tog en annan inriktning och pengarna lades på studier istället (inte en dålig investering på något vis). Det skulle visa sig dröja rätt länge innan jag äntligen fick möjlighet att köpa min alldeles egna första häst. Under tiden utbildade jag mig, hade eget företag och arbetade i tävlingsstall. Ponnydrömmen tog mig hela vägen från arbete som hästskötare i Sverige, till en beridartjänst i Tyskland, till en alldeles egen hästgård i Skåne (drömmar och så lite blod, svett och tårar)...

Och nu – många år efter att jag drömde mina ponnydrömmar, har jag förmånen att få jobba med att utbilda små ponnyryttare i ridningens ädla konst! Det är förstås alltid roligt när elever gör framsteg (oavsett ålder och storlek på häst). Att få hjälpa någon till en aha-upplevelse, och att se hur häst och ryttare börjar synka och förstå varandra är bland det bästa som finns. Men det är något alldeles speciellt med ett barn och dennes ponny. Glädjen som glittrar i ögonen när man lyckats med något som känts svårt, och stoltheten över sin fina ponny är så äkta och oförstörd. Barn är så bra på att vara här och nu, och fastnar inte lika mycket i prestationsångest och tvivel som vi vuxna kan göra.

Kanske borde vi försöka lära oss lite mer av våra barn? Att vara lite mer här och nu. Att njuta av det vi har och av alla små framsteg som görs (och tänka mindre på vad vi fortfarande inte kan). Kanske är det bara gravidhormonerna som pratar? Oavsett vilket så är jag så glad för att jag får ha världens bästa jobb! Som får hjälpa både barn och vuxna att fördjupa kommunikationen med sina älskade djur. För visst lever vi alla för de där stunderna i perfekt harmoni med våra hästar? När allting flyter och man dansar fram tillsammans, och allting känns enkelt och rätt! I know I do!


Det här är jag ute på Bisslinge Gård på min sköthäst, B-ponnyn Bonny. Jag tror att året är 1991 och jag är 10 år gammal.


Läst 111733 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv