Stalldrömmar - Mentalbeskrivning
APR
09
2017

Den här helgen är det mycket tankar och känslor i omlopp. Som för de flesta av oss tror jag? I fredags hade jag en sån där riktigt härlig förmiddag med hästarna. Allting bara klickade och stämde, och jag kände mig så glad och tacksam över det liv jag lever. På eftermiddagen satt jag i bilen på väg för att hämta halm när jag hörde meddelandet på radion - ett terrordåd har drabbat Stockholm! Jag ringde genast till mamma för att kolla att de var ok. Inte för att de brukar befinna sig i innerstan en random vardag bara sådär, men man vet ju aldrig. De var hemma och mådde bra. Lättnad. Och ändå var jag tvungen att svälja gråten flera gånger innan jag gick ur bilen för att lasta på halmen och köra hem igen. Känslan är att även om vardagen rullar på så kommer livet aldrig bli sig riktigt likt igen. Med det sagt så är jag så oerhört rörd och stolt över hur Sverige och Stockholmarna har hanterat situationen de senaste dagarna. Räddningspersonal och polis har varit fantastiska och likaså alla människor som öppnat sina hem och sina hjärtan! Tack till er alla vardagshjältar! Skickar också en extra tanke till offren och deras anhöriga i denna svåra tid.
  
Men trots känslan av att klockorna stannat, så fortsätter livet som vanligt. Hästarna ska ha mat, släppas ut och motioneras. Hunden vill leka och rastas, och katterna... Ja, dom vill ha mat som mest hela tiden. Mannen min är sjuk och ligger på soffan och hostar. Jag hade en fulltecknad gårdag först med MH-test (en bana där man observerar hur hunden reagerar i olika situationer, och därmed får en bedömning om ens hunds mentala egenskaper. Som en egenskaps-karta) med Daisy, och sen kunder och hästar. Idag är det betydligt lugnare. Hästarna har vilodag, och jag tänkte passa på att ta det lite lugnt och försöka komma ikapp min att-göra-lista litegranna. MH-testet var verkligen superintressant och lärorikt, och gav mig ett par aha-upplevelser om min hund (som jag ändå tyckte att jag känner rätt väl). Det gav mig också en hel del tankar gällande mentaliteten på hästar och hur vi bedömer och prioriterar dem. För mig är det oerhört viktigt. Jag har inga problem med att hantera en het och känslig häst, men jag vill inte ha en häst som "slösar bort" en massa energi och tankeverkstad på något annat, som en solkatt i ridhuset eller en fågel i buskarna. När jag rider vill jag att jag och min häst skall vara i en bubbla där bara vi existerar. Det är förstås upp till mig som ryttare att skapa den där bubblan, men beroende på hästens mentala egenskaper kan det vara alltifrån väldigt enkelt till väldigt, väldigt svårt... Jag hade en mycket intressant diskussion om detta med mentalbeskrivaren.
  
Ett av testen man gör med hunden är att gå med den kopplad förbi en "låda" med kedjor i som börjar rassla högljutt precis när man går förbi. När det rasslar till ska man som förare släppa kopplet och stå still. Man får inte titta på sin hund, prata med den eller på något annat vis påverka dess beteende. Man vill se hundens medfödda egenskaper, inte hur den är tränad att reagera. Daisy blev först lite rädd, men gick sen fram och nosade nyfiket, men försiktigt. När jag sen gick fram till lådan (på kommando från övervakaren), kom hon fram utan reservationer. Det är en bra reaktion. Del nummer två av testet är att sen gå fram och tillbaka två rundor förbi stället där kedjorna rasslade och se om hunden fortfarande reagerar eller ej. Man kallar det för "skrämselminne". Det här är något som man inte vill se hos hundarna. Och jag tror inte jag behöver förklara hur detta skulle kunna överföras på hästarna??! Dom flesta som rider har nog varit med om hästar som blivit skrämda av något på en speciell plats och som sen vägrar gå förbi där, eller går förbi springandes på tvären med fladdrande näsborrar och svansen i vädret. Hur många hästar har inte ett "läskigt hörn" i ridhuset där det liksom aldrig blir riktigt helt ok att bara gå förbi oavsett hur många gånger man gör det? Och så finns det hästar som kanske tittar till lite; - Jaha, var er en fågel? Och sen bara går igen.
  
Man testar också t.ex. hundens vilja till lek och samspel med människor och hur den klarar av passivitet. Är det inte sånt här vi borde testa när vi bedömer hingstar och gör våra unghästtester (samtidigt som vi förstås ska bedöma exteriör, ridbarhet och talang för sporten så som vi redan gör)? Självklart vet jag om att man kan träna hästens flykttröskel så att de blir modigare och klarar av stressiga situationer bättre. Men vi vill ju ha individer som är harmoniska, samarbetsvilliga och kloka i sig själva - oavsett om det är för sport eller fritid! Varför läggs det inte mer vikt på detta? Det hade varit så enkelt! Jag tycker ändå att det pratas mer och mer om hästens mentala egenskaper. Är man på plats på bruksprovet eller hingstvisningarna kan man ofta få en fingervisning om hur hästen är som individ. Går de fram överallt utan att skygga? Blåser de upp sig och showar extremt (jag skriver extremt för lite nervositet är förstås både ok och förväntat, speciellt från en ung hingst)? Men blåser de upp sig och "drakandas" väldigt mycket ska man kanske vara lite restriktiv med att använda just den hingsten om man vill ha en snäll och lättriden avkomma, speciellt om man har ett sto med lite nerv i! Hur är hästen när man gjort halt och den står stilla? Klarar den av att stå still? Slappnar den av? Eller dansar den runt med huvudet högt? Det är sånt som jag tittar mycket på när jag är ute på visningar. Sen ska man veta att skenet kan bedra. En häst är en individ och den kan vara mer/mindre uppe i varv en viss dag av anledningar som ibland kan vara svåra för oss att lista ut. Det kan också vara som med min 7-åring som är väldigt vaken i hanteringen när man kommer till en ny plats (huvudet högt, småtravar gärna lite när man leder honom, gnäggar och tycker det är onödigt att stå helt still), men som när man sitter upp är en riktig pärla som går fram vart som helst och lyssnar på ryttarens minsta vink. Han är inte heller så himla världsvan ännu. Jag är övertygad om att han kommer bli coolare med mer erfarenhet.
  
Så vad blir egentligen sammanfattningen av det här inlägget? Jag vet inte riktigt... Jag hoppas i alla fall att hästens mentala egenskaper kommer bli viktigare i vårt avelsarbete och får ta större plats i våra bedömningar än tidigare. Och skulle ASVH vara intresserade så har jag några förslag på hur man enkelt hade kunnat utvidga testerna för att läsa av hästen mentalitet!
  
PS. Bara för att vara tydlig så ska den där sista meningen läsas med lite glimten i ögat. Jag har den allra största respekt för avelsnämnden och deras kunskap. Jag vet att man redan nu väger in hästarnas mentalitet, och även tittar på dem i stallmiljö m.m. Men det går ju alltid att bli bättre! Och nog hade vi kunnat lära en hel del på den punkten genom att titta på brukshundsklubbarna. DS  
  
Min fina hund på kvällpromenad runt sommarhagarna idag.
  

Läst 48297 ggr



Fler inlägg

Vid det här laget har ni säkert sett Maria Gretzers video där hon ger instruktioner för hur man mockar på bästa sätt. Så jag tänkte att det kunde vara passande att prata lite gödsel och mockning i det här inlägget eftersom vi äntligen, äntligen, äntligen har fått vår gödselplatta färdig och godkänd för användning enligt konstens alla regler!

Eller regler och regler... Så många regler finns det faktiskt inte att förhålla sig till, men de som finns är viktiga att efterleva. Gödselplattan inte får läcka ut lakvatten och gödsel i naturen, och den måste uppfylla kraven på lagringskapacitet som finns i det län du bor. Hur lång lagringskapacitet man måste ha beror dels på var man bor och dels på hur många djur man har. För dig som står i färd med att gjuta platta och vill veta mer så hittar du all information du behöver hos Jordbruksverket. https://jordbruksverket.se/vaxter/odling/vaxtnaring/lagra-godsel

Vi valde att dimensionera vår platta så att vi ska kunna tömma den en gång om året.  Man brukar räkna med att en häst producerar 1,2kubik gödsel (inkl strö och urin) per månad. För mig, som har 12 boxar, blir formeln alltså 1,2 m3 gödsel x 12 hästar x 12 månader = 172kubik. Plattan är 10x10 meter = 100 kvadratmeter. Sen kommer vi ha en stödmur som är ca 2 meter i bakkant, och 1,5 i framkant (eftersom plattans bakkant är nedgrävd för att skapa lutning).

Vi kommer troligtvis aldrig att ha 12 hästar uppstallade på box 12 månader året om eftersom unghästar och fölston går på bete på sommaren, och min plan är att alltid ha minst 2-3 boxar lediga för träningshästar/saluhästar som kommer och går i kortare perioder, men jag har hellre lite för stor gödselplatta, än lite för liten...

På de olika stall som jag har jobbat under åren har vi haft olika strömaterial: Torv, spån, spånpellets, halmpellets, halm och papper. Enklast är tveklöst att mocka i pellets.  Spån- eller halmpellets verkar inte spela så stor roll. Det blir en bra fast ”bädd” som är mjuk för hästarna att ligga på. Jag är dock för petig för att ha pellets. Jag vill att det ska ha samma fina, ljusa färg som när man lägger in det, och då går det åt ca 4-6 påsar i veckan för en stor häst. Det blir man andra ord jättedyrt!

När det kommer till att mocka så tror jag att det finns ungefär lita många metoder som det finns hästägare, och var och en verkar tycka att just deras metod är den allra bästa. Jag är likadan! Jag vill ha det mockat exakt på mitt sätt, helt enkelt för att jag har ganska många boxar som ska mockas varje dag och det måste gå så fort och enkelt som möjligt. Samtidigt som det förstås ska vara så rent och fint som jag vill ha det.

Jag gillar att strö med halm. Det ger en tjock och mysig bädd för hästarna att ligga i, och så har de alltid fri tillgång till strå att tugga på. Jag såg en studie där man tittat på hur hästar betädde sig i sin box på natten. Man såg att oavsett om de stod på halm eller spån så åt de mycket av ströt – och då ser jag ju hellre att de äter halm än spån... Man får inte lägga in för lite halm (förstås) för då blir det väldigt kissigt i boxarna, men man får inte lägga in för mycket heller! Då drar hästarna med sig halmen (och därmed bajshögarna), när de går runt i boxen och det blir halm/bajs och kiss i en enda röra! Jag är mycket noga med att varendaste liten bajstolle ska ut eftersom de annars trampas ned i bädden och skapar ett högt parasittryck. Kisset kan man välja att lämna (dvs ha bädd), eller mocka ut. Om man har bädd är det viktigt att ha ett lager av ren halm på ca 5-10 cm överst så att boxen är ren och torr. Annars kan hästarna få problem med röta i hovarna och även med svamp och mugg i karleder.

Om vi så återkopplar till Marias video om hur man mockar effektivt i halm, så kan jag bara säga att jag håller med om det mesta hon säger. Dock mockar jag sedan ett par år tillbaka med spångrep, istället för halmgrep, och jag håller inte alls med om att spångrepen skulle få med sig mer ren halm än halmgrepen! Tvärt om faktiskt om man bara har fått in det rätta knycket! Och så slipper man ju momentet där man ska stå och lassa tillbaka ren halm från skottkärran till boxen. Så det sparar både halm och tid! Och dessutom så sparar det på mockarens axlar och armar då spångrepen inte är så tung som en halmgrep! Win – Win!   

Om ni har missat Marias video så hittar ni den I länken här:

https://www.instagram.com/tv/CjPaHjnBYvy/?utm_source=ig_web_copy_link

Och mitt svar till henne där jag mockar med spångrep:

https://www.instagram.com/reel/CjSWpVur_vL/?utm_source=ig_web_copy_link

Vad säger ni? Hur mockar ni och vad är viktigast för er? Kom med alla era bästa tips!

 

Fler bilder från arbetet med muren och gjutningen av plattan hittar ni på vår Instagram


Läst 93133 ggr Kommentarer Kommentera
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er!

Livet rusar på i 190km/h och vi har typ tusen bollar i luften känns det som – allting är som vanligt alltså... Fast inte riktigt ändå. För utanför vår lilla bubbla på gården så står världen i brand. En eld som letat sig hela vägen in i vårt trygga Sverige, och jag kan inte mer än att konstatera att med elräkningar på 6000kr mitt i sommaren så kommer det bli en minst sagt tuff vinter. Men vi kämpar på som alltid och gör vad vi kan. Vi tittar på möjligheten att skaffa solceller, ser över våra avtal och försöker snåla med elen, och allt annat....

Men trots oro över elpriser, krig och annat elände i världen så gläds vi åt att vi har varandra - vår familj, våra vänner och vår hälsa. Och så gläds den underbara hösten som vi har nu. Jag vet att bönderna vill ha regn, men jag är i alla fall glad så länge jag slipper lera i hagarna och kan få njuta av höstsolens värmande strålar ett litet tag till.

På tal om lera i hagarna så hoppas jag faktiskt att jag kan få slippa det även i vinter. Jag har nämligen fått hem 4 storsäckar med Hagströ som jag ska pröva lägga ut vid ingången till en av hagarna. Om det fungerar bra så blir det en ny beställning till nästa vinter från mig! Hagströ är en restprodukt bestående av träull, cement och vatten. Materialet släpper igenom vatten och skapar en mjuk och halkfri yta för hästarna att gå på. Det höga PH-värdet motverkar bakterier och hovröta, och mindre lera betyder minsre risk för mugg och rasp. Man slipper risken för att stenar fastnar i hästarnas hovar, så som det ofta blir när man grusar (stenar som fastnar kan orsaka både smärta och hovbölder). Och dessutom så är det miljövänligt och kan fyllas på vid behov under årens gång. Visst låter det bra? Jag återkommer med rapport när jag har provat produkten! Den som känner sig sugen och vill veta mer kan hitta mer info här: www.hagstro.se  

Sen jag skrev sist så har vi visat föl och jobbat på med vår gödselplatta. Dillon (som Dimmas föl blivit döpt till), var lite matt och visade knappt någon trav men lyckades ändå jogga hem 8-8-8,5 i gångartsbetyg. Inte så himla tokigt, och jag vet att det finns MYCKET mer att hämta i honom. Han är ju fortfarande så ung eftersom han föddes sent på sommaren. Jag är så kär i den hästen! Tänk om man kunde behålla dem alla! Han har ett så otroligt milt och fint temperament, och dessutom världens gulligaste lilla huvud med två stora stjärnögon och långa ögonfransar. Jag vet att alla fölägare tycker att deras föl är söta, men Dillon är faktiskt ovanligt söt! Nu ligger han hur som helst ute på annons så jag får stålsätta mig inför den dagen han ska flytta hemifrån. Nackdelen med att ha sin passion som sitt yrke.... Annonsen kan ni läsa här. Han har också fått hem egen flik på vår hemsida: Örstorps Dillon – Örstorp Gård AB  Visst är han fin?

Förutom fölmys så jobbar vi alltså med att muren runt gödselplattan ska bli klar så att vi kan börja använda den innan vintern. Eftersom gödselplattan är gjuten i lutning, fick vi gjuta upp en sockel i ”trappsteg”, som vi sen kunde stapla våra skalblock på. Sockeln är gjuten i 7 steg. Först den bakre delen i ett stycke, och sen 3 ”trappsteg” på varje sida. Varje trappsteg är ca 3,3m långt. Gödselplattan är totalt 10x10m. Muren kommer bli strax under 2m i bakkant och ca 1,40 i framkant. Helgen kommer att spenderas med att stapla skalblock! Bildbomb och mer info kommer när muren är färdig! För löpande bilder/filmer på både föl och gödselplatta så får ni gärna följa oss på vår Instagram!

Schematiskt "ritning" över gödselplattan och stödmur av skalblock:


Läst 118480 ggr Kommentarer Kommentera

Plötsligt befinner vi oss i slutet av juli och jag kommer som vanligt på mig själv med att undra vart i hela friden tiden tog vägen? Men jag ska inte klaga! Vi har faktiskt hunnit med massor den här sommaren, och än är den inte slut!

Den här veckan har, förutom värmebölja, mestadels präglats av föl och passning av densamme då vårt avelssto Dimma (67) valde att föla i tisdags natt, 14 dagar efter utsatt datum. Då hade jag fölvakat så smått i två veckors tid och var med andra ord redan ganska trött. På måndagen hade hon väldigt mycket förvärkar och jag trodde att det kanske var dags, men hon väntade alltså tills natten till tisdagen kl 01:14 då hon la sig ned och började krysta. 01:22 var det hela över och en fin liten hingstunge efter Freetown (Don Primero x Zorn x Matador II) fick se dagens ljus! Eller nattens ljus ska jag kanske säga.

Det är nånting magiskt med att bevittna hur ett nytt liv blir till. Plötsligt var all trötthet som bortblåst och det kändes andaktigt att stå där i den ljumma sommarnatten, och bara titta på den lilla krabaten som genast försökte kämpa sig upp på benen. Och den något tröttare nyblivna mamman som låg och pustade i halmen. Jag var tvungen att ringa och väcka Jörgen så att han fick komma ut och se miraklet.

Efter det följa den vanliga proceduren – kolla att efterbörden kommer ut i tid och är hel, och att den lilla verkar pigg och hittar till mjölkbaren. Pigg och kry var han allt – men hitta mjölkbaren var desto svårare. Våra tidigare föl har varit betydligt tröttare första dygnet, men de har ändå lyckats hitta juvret och diat utan problem inom 1-2 timmar. Den här kanaljen hade lite svårare med det. Han sög på Dimmas bakben, på hennes mage och hals och till och med på juvret – men utan att hitta spenarna! Suck! Jag försökte alla trick i boken (lät honom suga på mina fingrar och på nappflaskan som sakta fördes upp mot juvret, och försökte mjölka ur nån droppe när han var i närheten med mulen), men ändå hittade han inte rätt. Detta gjorde att jag var tvungen att fortsätta försöka hela natten, och hela förmiddagen. Klockan 11:30 på tisdagen hittade han äntligen rätt och började dia själv, och efter det har allt fungerat toppen. Vi gjorde en foalcheck efter lunch som såg bra ut så då kunde jag äntligen andas ut och börja slappna av lite. Vid det laget var jag ganska trött och sliten. 

Jag är så himla nöjd med det här fölet! Han kommer att bli kolsvart sånär som på en vit stjärn och två vita kronor bak, och han rör sig helt fantastiskt! Dom av er som följ den här bloggen under lång tid vet att jag länge har velat ta föl på den här stolinjen (stolinje 67). År 2016 seminerade jag Dimmas mamma Doriz med Firenze och år 2018 gjorde jag ett försök med Doriz syster Dolce Vita och San Amour (som även hon är efter Don Primero precis som Dimma). Men ingen av dem tog sig. Så när jag erbjöds att köpa Dimma som avelssto förra våren så kände jag att jag inte kunde (eller ville!) tacka nej! Och så himla bra det blev! Dimma kommer från en lång linje prestations- och diplomston. Hon har dessutom idel GP hingstar i de 3 första leden, så det finns att brås på. Hon är oerhört lik sin mamma Doriz, som jag själv har ridit för en herrans massa år sedan. Doriz var en häst med mycket arbetsvilja och motor. Hon var känslig på ett bra sätt och hade en naturlig kadens och schvung, lätt för samling, och det har hon lämnat vidare till Dimma. Det är enkelt att välja hingst till Dimma eftersom hon är så komplett i sig själv. Det ända hon behöver förbättra är sin storlek då hon bara är blygsamma 160cm hög. Hon har dock två avkommor sen tidigare som båda är runt 167, så jag är inte orolig.

Jag hoppas verkligen att vi kan hitta en satsande ryttare som kan förvalta den här fina hingstungen för han är verkligen något alldeles speciellt! Han kommer tyvärr att vara till salu då vi enbart sparar på ston. Jag lovar att återkomma med en kavalkad av bilder, men för tillfället får ni hålla tillgodo. Fler bilder och filmer finns på vår instagram och på vår facebook!

Parallellt med ”fölandet” har vi också påbörjat gjutning av stödmur runt gödselplattan. Även detta kan ni följa på vår instagram! Mer om det i nästa inlägg!       

https://www.instagram.com/orstorp_gard/

https://www.facebook.com/orstorp

 Visst är han helt bedårande söt??


Läst 139989 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Här hittar du alla våra husbloggare

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.