Mentalbeskrivning

Den här helgen är det mycket tankar och känslor i omlopp. Som för de flesta av oss tror jag? I fredags hade jag en sån där riktigt härlig förmiddag med hästarna. Allting bara klickade och stämde, och jag kände mig så glad och tacksam över det liv jag lever. På eftermiddagen satt jag i bilen på väg för att hämta halm när jag hörde meddelandet på radion - ett terrordåd har drabbat Stockholm! Jag ringde genast till mamma för att kolla att de var ok. Inte för att de brukar befinna sig i innerstan en random vardag bara sådär, men man vet ju aldrig. De var hemma och mådde bra. Lättnad. Och ändå var jag tvungen att svälja gråten flera gånger innan jag gick ur bilen för att lasta på halmen och köra hem igen. Känslan är att även om vardagen rullar på så kommer livet aldrig bli sig riktigt likt igen. Med det sagt så är jag så oerhört rörd och stolt över hur Sverige och Stockholmarna har hanterat situationen de senaste dagarna. Räddningspersonal och polis har varit fantastiska och likaså alla människor som öppnat sina hem och sina hjärtan! Tack till er alla vardagshjältar! Skickar också en extra tanke till offren och deras anhöriga i denna svåra tid. Men trots känslan av att klockorna stannat, så fortsätter livet som vanligt. Hästarna ska ha mat, släppas ut och motioneras. Hunden vill leka och rastas, och katterna... Ja, dom vill ha mat som mest hela tiden. Mannen min är sjuk och ligger på soffan och hostar. Jag hade en fulltecknad gårdag först med MH-test (en bana där man observerar hur hunden reagerar i olika situationer, och därmed får en bedömning om ens hunds mentala egenskaper. Som en egenskaps-karta) med Daisy, och sen kunder och hästar. Idag är det betydligt lugnare. Hästarna har vilodag, och jag tänkte passa på att ta det lite lugnt och försöka komma ikapp min att-göra-lista litegranna. MH-testet var verkligen superintressant och lärorikt, och gav mig ett par aha-upplevelser om min hund (som jag ändå tyckte att jag känner rätt väl). Det gav mig också en hel del tankar gällande mentaliteten på hästar och hur vi bedömer och prioriterar dem. För mig är det oerhört viktigt. Jag har inga problem med att hantera en het och känslig häst, men jag vill inte ha en häst som "slösar bort" en massa energi och tankeverkstad på något annat, som en solkatt i ridhuset eller en fågel i buskarna. När jag rider vill jag att jag och min häst skall vara i en bubbla där bara vi existerar. Det är förstås upp till mig som ryttare att skapa den där bubblan, men beroende på hästens mentala egenskaper kan det vara alltifrån väldigt enkelt till väldigt, väldigt svårt... Jag hade en mycket intressant diskussion om detta med mentalbeskrivaren. Ett av testen man gör med hunden är att gå med den kopplad förbi en "låda" med kedjor i som börjar rassla högljutt precis när man går förbi. När det rasslar till ska man som förare släppa kopplet och stå still. Man får inte titta på sin hund, prata med den eller på något annat vis påverka dess beteende. Man vill se hundens medfödda egenskaper, inte hur den är tränad att reagera. Daisy blev först lite rädd, men gick sen fram och nosade nyfiket, men försiktigt. När jag sen gick fram till lådan (på kommando från övervakaren), kom hon fram utan reservationer. Det är en bra reaktion. Del nummer två av testet är att sen gå fram och tillbaka två rundor förbi stället där kedjorna rasslade och se om hunden fortfarande reagerar eller ej. Man kallar det för "skrämselminne". Det här är något som man inte vill se hos hundarna. Och jag tror inte jag behöver förklara hur detta skulle kunna överföras på hästarna??! Dom flesta som rider har nog varit med om hästar som blivit skrämda av något på en speciell plats och som sen vägrar gå förbi där, eller går förbi springandes på tvären med fladdrande näsborrar och svansen i vädret. Hur många hästar har inte ett "läskigt hörn" i ridhuset där det liksom aldrig blir riktigt helt ok att bara gå förbi oavsett hur många gånger man gör det? Och så finns det hästar som kanske tittar till lite; - Jaha, var er en fågel? Och sen bara går igen. Man testar också t.ex. hundens vilja till lek och samspel med människor och hur den klarar av passivitet. Är det inte sånt här vi borde testa när vi bedömer hingstar och gör våra unghästtester (samtidigt som vi förstås ska bedöma exteriör, ridbarhet och talang för sporten så som vi redan gör)? Självklart vet jag om att man kan träna hästens flykttröskel så att de blir modigare och klarar av stressiga situationer bättre. Men vi vill ju ha individer som är harmoniska, samarbetsvilliga och kloka i sig själva - oavsett om det är för sport eller fritid! Varför läggs det inte mer vikt på detta? Det hade varit så enkelt! Jag tycker ändå att det pratas mer och mer om hästens mentala egenskaper. Är man på plats på bruksprovet eller hingstvisningarna kan man ofta få en fingervisning om hur hästen är som individ. Går de fram överallt utan att skygga? Blåser de upp sig och showar extremt (jag skriver extremt för lite nervositet är förstås både ok och förväntat, speciellt från en ung hingst)? Men blåser de upp sig och "drakandas" väldigt mycket ska man kanske vara lite restriktiv med att använda just den hingsten om man vill ha en snäll och lättriden avkomma, speciellt om man har ett sto med lite nerv i! Hur är hästen när man gjort halt och den står stilla? Klarar den av att stå still? Slappnar den av? Eller dansar den runt med huvudet högt? Det är sånt som jag tittar mycket på när jag är ute på visningar. Sen ska man veta att skenet kan bedra. En häst är en individ och den kan vara mer/mindre uppe i varv en viss dag av anledningar som ibland kan vara svåra för oss att lista ut. Det kan också vara som med min 7-åring som är väldigt vaken i hanteringen när man kommer till en ny plats (huvudet högt, småtravar gärna lite när man leder honom, gnäggar och tycker det är onödigt att stå helt still), men som när man sitter upp är en riktig pärla som går fram vart som helst och lyssnar på ryttarens minsta vink. Han är inte heller så himla världsvan ännu. Jag är övertygad om att han kommer bli coolare med mer erfarenhet. Så vad blir egentligen sammanfattningen av det här inlägget? Jag vet inte riktigt... Jag hoppas i alla fall att hästens mentala egenskaper kommer bli viktigare i vårt avelsarbete och får ta större plats i våra bedömningar än tidigare. Och skulle ASVH vara intresserade så har jag några förslag på hur man enkelt hade kunnat utvidga testerna för att läsa av hästen mentalitet!PS. Bara för att vara tydlig så ska den där sista meningen läsas med lite glimten i ögat. Jag har den allra största respekt för avelsnämnden och deras kunskap. Jag vet att man redan nu väger in hästarnas mentalitet, och även tittar på dem i stallmiljö m.m. Men det går ju alltid att bli bättre! Och nog hade vi kunnat lära en hel del på den punkten genom att titta på brukshundsklubbarna. DS  
   Min fina hund på kvällpromenad runt sommarhagarna idag.