Stalldrömmar - Mentalbeskrivning
APR
09
2017

Mentalbeskrivning

Den här helgen är det mycket tankar och känslor i omlopp. Som för de flesta av oss tror jag? I fredags hade jag en sån där riktigt härlig förmiddag med hästarna. Allting bara klickade och stämde, och jag kände mig så glad och tacksam över det liv jag lever. På eftermiddagen satt jag i bilen på väg för att hämta halm när jag hörde meddelandet på radion - ett terrordåd har drabbat Stockholm! Jag ringde genast till mamma för att kolla att de var ok. Inte för att de brukar befinna sig i innerstan en random vardag bara sådär, men man vet ju aldrig. De var hemma och mådde bra. Lättnad. Och ändå var jag tvungen att svälja gråten flera gånger innan jag gick ur bilen för att lasta på halmen och köra hem igen. Känslan är att även om vardagen rullar på så kommer livet aldrig bli sig riktigt likt igen. Med det sagt så är jag så oerhört rörd och stolt över hur Sverige och Stockholmarna har hanterat situationen de senaste dagarna. Räddningspersonal och polis har varit fantastiska och likaså alla människor som öppnat sina hem och sina hjärtan! Tack till er alla vardagshjältar! Skickar också en extra tanke till offren och deras anhöriga i denna svåra tid.
  
Men trots känslan av att klockorna stannat, så fortsätter livet som vanligt. Hästarna ska ha mat, släppas ut och motioneras. Hunden vill leka och rastas, och katterna... Ja, dom vill ha mat som mest hela tiden. Mannen min är sjuk och ligger på soffan och hostar. Jag hade en fulltecknad gårdag först med MH-test (en bana där man observerar hur hunden reagerar i olika situationer, och därmed får en bedömning om ens hunds mentala egenskaper. Som en egenskaps-karta) med Daisy, och sen kunder och hästar. Idag är det betydligt lugnare. Hästarna har vilodag, och jag tänkte passa på att ta det lite lugnt och försöka komma ikapp min att-göra-lista litegranna. MH-testet var verkligen superintressant och lärorikt, och gav mig ett par aha-upplevelser om min hund (som jag ändå tyckte att jag känner rätt väl). Det gav mig också en hel del tankar gällande mentaliteten på hästar och hur vi bedömer och prioriterar dem. För mig är det oerhört viktigt. Jag har inga problem med att hantera en het och känslig häst, men jag vill inte ha en häst som "slösar bort" en massa energi och tankeverkstad på något annat, som en solkatt i ridhuset eller en fågel i buskarna. När jag rider vill jag att jag och min häst skall vara i en bubbla där bara vi existerar. Det är förstås upp till mig som ryttare att skapa den där bubblan, men beroende på hästens mentala egenskaper kan det vara alltifrån väldigt enkelt till väldigt, väldigt svårt... Jag hade en mycket intressant diskussion om detta med mentalbeskrivaren.
  
Ett av testen man gör med hunden är att gå med den kopplad förbi en "låda" med kedjor i som börjar rassla högljutt precis när man går förbi. När det rasslar till ska man som förare släppa kopplet och stå still. Man får inte titta på sin hund, prata med den eller på något annat vis påverka dess beteende. Man vill se hundens medfödda egenskaper, inte hur den är tränad att reagera. Daisy blev först lite rädd, men gick sen fram och nosade nyfiket, men försiktigt. När jag sen gick fram till lådan (på kommando från övervakaren), kom hon fram utan reservationer. Det är en bra reaktion. Del nummer två av testet är att sen gå fram och tillbaka två rundor förbi stället där kedjorna rasslade och se om hunden fortfarande reagerar eller ej. Man kallar det för "skrämselminne". Det här är något som man inte vill se hos hundarna. Och jag tror inte jag behöver förklara hur detta skulle kunna överföras på hästarna??! Dom flesta som rider har nog varit med om hästar som blivit skrämda av något på en speciell plats och som sen vägrar gå förbi där, eller går förbi springandes på tvären med fladdrande näsborrar och svansen i vädret. Hur många hästar har inte ett "läskigt hörn" i ridhuset där det liksom aldrig blir riktigt helt ok att bara gå förbi oavsett hur många gånger man gör det? Och så finns det hästar som kanske tittar till lite; - Jaha, var er en fågel? Och sen bara går igen.
  
Man testar också t.ex. hundens vilja till lek och samspel med människor och hur den klarar av passivitet. Är det inte sånt här vi borde testa när vi bedömer hingstar och gör våra unghästtester (samtidigt som vi förstås ska bedöma exteriör, ridbarhet och talang för sporten så som vi redan gör)? Självklart vet jag om att man kan träna hästens flykttröskel så att de blir modigare och klarar av stressiga situationer bättre. Men vi vill ju ha individer som är harmoniska, samarbetsvilliga och kloka i sig själva - oavsett om det är för sport eller fritid! Varför läggs det inte mer vikt på detta? Det hade varit så enkelt! Jag tycker ändå att det pratas mer och mer om hästens mentala egenskaper. Är man på plats på bruksprovet eller hingstvisningarna kan man ofta få en fingervisning om hur hästen är som individ. Går de fram överallt utan att skygga? Blåser de upp sig och showar extremt (jag skriver extremt för lite nervositet är förstås både ok och förväntat, speciellt från en ung hingst)? Men blåser de upp sig och "drakandas" väldigt mycket ska man kanske vara lite restriktiv med att använda just den hingsten om man vill ha en snäll och lättriden avkomma, speciellt om man har ett sto med lite nerv i! Hur är hästen när man gjort halt och den står stilla? Klarar den av att stå still? Slappnar den av? Eller dansar den runt med huvudet högt? Det är sånt som jag tittar mycket på när jag är ute på visningar. Sen ska man veta att skenet kan bedra. En häst är en individ och den kan vara mer/mindre uppe i varv en viss dag av anledningar som ibland kan vara svåra för oss att lista ut. Det kan också vara som med min 7-åring som är väldigt vaken i hanteringen när man kommer till en ny plats (huvudet högt, småtravar gärna lite när man leder honom, gnäggar och tycker det är onödigt att stå helt still), men som när man sitter upp är en riktig pärla som går fram vart som helst och lyssnar på ryttarens minsta vink. Han är inte heller så himla världsvan ännu. Jag är övertygad om att han kommer bli coolare med mer erfarenhet.
  
Så vad blir egentligen sammanfattningen av det här inlägget? Jag vet inte riktigt... Jag hoppas i alla fall att hästens mentala egenskaper kommer bli viktigare i vårt avelsarbete och får ta större plats i våra bedömningar än tidigare. Och skulle ASVH vara intresserade så har jag några förslag på hur man enkelt hade kunnat utvidga testerna för att läsa av hästen mentalitet!
  
PS. Bara för att vara tydlig så ska den där sista meningen läsas med lite glimten i ögat. Jag har den allra största respekt för avelsnämnden och deras kunskap. Jag vet att man redan nu väger in hästarnas mentalitet, och även tittar på dem i stallmiljö m.m. Men det går ju alltid att bli bättre! Och nog hade vi kunnat lära en hel del på den punkten genom att titta på brukshundsklubbarna. DS  
  
Min fina hund på kvällpromenad runt sommarhagarna idag.
  

taggar


liknande webbartiklar


Läst 41117 ggr





Fler inlägg

MAJ
13
2020

De senaste veckorna har jag befunnit mig i ett tillstånd av chock och sorg. Min underbara, fina häst Ferdinand har fått diagnosen ringkota (för er som inte vet är det en degenerativ sjukdom - ungefär som spatt, som ger pålagringar och inflammation i kronleden). Det anses ärftligt och är i princip det samma som en dödsdom. Det finns några behandlingar man kan pröva - men de är smärtsamma för hästen och har väldigt dålig prognos. Min veterinär avråder från dessa då hon anser det bara är att dra ut på hästens lidande. Ferdinand har dessutom bockhov på det drabbade benet, och det har troligtvis förvärrat och förstärkt problemet.


Han har känts jättefin under vintern och våren, så när han plötsligt kändes halt trodde jag först att det var en kotledsvrickning eller något liknande. Att få rekommendationen att avliva var inte precis något jag väntade mig, och det har tagit lite tid att acceptera och smälta att det är så illa. Jag tror inte att jag riktigt har accepterat det ännu. Han kommer få gå kvar här över sommaren och sen tas bort till hösten. Mitt hjärta blöder! Jag har ju ridit in och utbildad honom själv och i år blir han 10år. Och jag vet att det kommer komma många fler hästar i mitt liv - men få hästar är så snälla och roliga att arbeta med som Ferdinand! Han är hästen med stort H som både är snäll och trygg, men ändå har nerv och gång och det där lilla extra som gör att man rider runt med ett leende på läpparna varja dag.


Så nu sitter jag här och scrollar på salusidorna, i hopp om att hitta ett roligt projekt, som kan få mig på lite bättre tankar. Inte så lätt att hitta en frisk och sund häst med potential när man har en rätt så begränsad budget. Det fanns ju egentligen inga planer på att jag skulle köpa ny häst just nu...


Det jag letar efter är ett sto i lagom ålder (inte för ung och grön eftersom jag är ensam på gården på dagtid och rider mestadels utomhus, både på bana och i naturen). Mitt mål för året var att starta Msvb, för att sen kunna ta min C-tränarlicens, så hästen jag letar efter bör ha kapacitet för minst msvb. Vår plan är att mina tävlingshästar ska få gå in i vår avelsverksamhet efter avslutad karriär - så en bra stam och högt avelsvärde är ett måste. Frisk, sund och billig..... Vart hittar man en sån??


Jag hade också kunnat tänka mig att ta en häst på foder. Den bör då redan vara utbildad Msvb (eller mer). Kanske är du gravid, eller skadad eller pluggar och hinner inte med din häst just nu? Varmt välkommen att höra av dig i så fall! Vi erbjuder ett jättebra liv för våra hästar! De går ute långa dagar i fina hagar, speciellt sommartid. Jag som rider har utbildat hästar från unghäst till svår klass och arbetat med hästar på heltid i över 15 år. Jag är själv utbildad hästmassör, och tränar regelbundet för erkännt duktiga tränare. Utöver det så jobbar jag mkt med min egen sits och balans (jag gör yoga och balansövningar och tränar kondition). Mer om mig kan ni läsa på min hemsida www.horseandhuman.com. Har du hästen för mig så tveka inte att höra av dig!


Kanske undrar ni vad som händer med vårt stallbygge? Inte mycket kan jag avslöja... Det kom en Coronapademi och ställde till det! Men det skriver jag mer om i nästa inlägg. Ta hand om er så länge, och krama era hästar och ge dem en extra morot! Man vet aldrig hur mycket tid man har kvar tillsammans.


Läst 36155 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
07
2020

Jag får börja med att önska alla en god fortsättning på det nya året! Nytt år och nytt årtionde... Om tio år är jag 48 år! Nästan 50. Och om två år fyller jag 40! Och den lilla bebisen som kom till världen på Luciadagen 2018 - han är redan en liten pojke som springer och pratar! Hur gick det till?! Mest rapparkalja, men ändå. Kanske borde jag istället säga att han kommunicerar. För det gör han! Och att man kan kommunicera massor utan att använda ord behöver jag ju knappast berätta för er som håller på med hästar!

Året som gått har varit ett år i familjens tecken. Att bli mamma är speciellt och underbart. Fantastiskt och skitjobbigt på en och samma gång. Du kommer aldrig att känna sådan kärlek och lycka - men inte heller sådan trötthet och ibland (tillfällig) förtvivlan. Om två veckor börjar den lille parveln på förskolan och livet går in i en ny fas. Men vi har också hunnit med att ta vår första valpkull efter vår Juniirotts Daisy och Jordan House of Lazic. Sju fina valpar blev det som alla har hittat fantastiska hem, och vi är så glada att få följa dem på deras väg genom livet.

Jag har skrivit det förr, men det är värt att upprepas! Jag ÄLSKAR nyår! Inte själva aftonen i sig (även om den brukar vara nog så trevlig). Utan tanken på att få börja om. Ett tomt blad där man kan skriva precis vad man vill. Och jag vet att man förstås kan göra detta den 23 mars, eller den 12 juni, eller vilken annan dag som helst på året. Men det är ändå något magiskt som händer den 31/12 varje år då klockan nollställs och man står med ett helt år av möjligheter framför sig!

Det här året, 2020, kommer vi bland annat att rida in vår första uppfödning - Örstorps Rex. Det ska bli väldigt spännande att se hur han blir som ridhäst, och det jag ser i hagen lovar gott! Han kommer att vara till salu. Vår andra uppfödning Örstorps Totifini blir två i år. Hon kommer att få stanna hos oss på gården och förhoppningsvis bli min framtida tävlingshäst och så småningom avelssto. Kanske blir embryotransfer aktuellt i framtiden? Vem vet?

Vad det gäller bygge och renovering så har det inte hänt mycket under året som gått, men det kommer hända desto mer under 2020! Vi har nämligen fått vår bidragsansökan godkänd från Länsstyrelsen! Så om allting klaffar och vädrets makter är med oss så drar vi igång och börjar bygga boxar i mars! Pengarna delas ut i samarbete med Europeiska jordbruksfonden för Lantbruksutveckling. Fronter med skjutdörrar är beställda från Stallimporten. Och skalblock till mellanväggar och spolspilta har vi redan från Ottossons Cementvaror AB. Med hjälp av bidraget kommer vi ha råd att ta in hantverkare som kommer hjälpa oss med murandet av boxar och byggandet av serviceutrymmen (tvättstuga m.m.). Med facit i hand så får vi helt enkelt erkänna att projektet att bygga ett helt stall med 12 boxar när man har familj och hästar och hund och en gård att sköta, och dessutom redan arbetar heltid och driver två företag - ja, det blev helt enkelt lite för mycket. Vi hade säkert kunnat göra det själva - men vi hade inte blivit färdiga förens nån gång 2032! Och det tycker jag är lite väl länge... Men nu är det alltså på G, och jag känner mig som ett barn på julafton! Allra mest ser jag fram emot att ha en spolspilta med väggar och tak! Slippa stå ute på husgaveln i regn och rusk och snålblåst när lerigt unghästben med mugg ska tvättas med hexocil... Och det ska bli skönt att ha en ordentligt rymlig stallgång och egen uppbindningsplats, och att slippa köra över gårsplanen med halm som flyger all världens väg... Att ha ett torkrum för blöta täcken! Och en tvättmaskin! Och så ska det faktiskt bli helt ljuvligt att inte längre behöva lägga tid och kraft och pengar på att planera och bygga stall! Att jag redan börjat planera och drömma om hur och var vi ska anlägga en longervolt kan vi tala lite tyst om. Jag tänker mig att den kan stå färdig till våren 2021 - lagom till att Tottan ska ridas in.

Förutom stallbygget så känner jag att det återigen är dags att satsa lite på min egen ridning igen. Ferdinand är igång efter sin skada, och redo för nya utmaningar. Jag ska också försöka uppdatera bloggen lite flitigare! Jag har en bra magkänsla inför 2020! Min häst är frisk! Mitt företag blomstrar, och efterfrågan på både lektioner och kurser är hög (jag är förresten så stolt över mina duktiga elever som alla går från klarhet till klarhet och utvecklas och kämpar på tillsammans med sina hästar)! Stallet ska byggas klart, och jag har två fina unghästar som snart ska ridas in! Nu kör vi!

Såhär ser modellen på boxfronter ut som vi har valt. Våra boxar kommer dock ha galvade galler och stolpar och fyrkantig profil. Visst är de snygga?

              


Läst 90618 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
23
2018
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Det har varit en hektisk tid med hästarna, gården, elever, kurser och bebisförberedelser om vart annat. Lägg sen till att jag är både trött och hungrig nästan jämt (så som man är när man är i slutspurten på en graviditet), då blir det inte mycket tid över till annat. Äta, sova, jobba… 

Men som tur var så har jag haft lite hjälp i veckorna. Mina föräldrar var här en vecka i början av november och min svärfar håller som bäst på att installera elen och värmekablarna till vattnet i gamla stallet (mer om det i kommande inlägg). Lagom till att kylan kommer verkar det som. Prognosen lovar frostnätter inom kommande vecka.

Just nu har vi mest fokuserat arbetet på diverse lagningar och små förbättringar som kan underlätta arbetet på gården som höggravid och småbarnsföräldrar. Min pappa har satt upp redskapshållare både i trädgårdsförrådet och vid ridbanan, så att var sak har sin plats, och är lätt att hitta och komma åt. Jag älskar ju ordning och reda! Jag kommer ha liknande "stationer" för sopkvastar/skyfflar/grepar mm på två-tre platser i nya stallet när det blir färdigt (bara lite mer fancy). Det ska aldrig vara långt bort till närmsta sopkvast!
 
Han har också satt upp en liten hasp så jag kan stänga porten till ladan inifrån de dagar det blåser på fel håll, så jag slipper lägga upp halm och hösilage i motvind... Dessutom har han bytt ut och lagat några murkna/trasiga bräder på gödselrampen, satt upp en släplist under porten till ladan så att det inte ska regna in (vi måste dock gjuta en liten plint på ena sida och bila bort överflödig betong på andra sidan innan det blir helt tätt), och så har han gjort en jättefin hängare till mina tömkörnings- och longergjordar. Under tiden som pappa snickrat så har mamma rensat ogräs mellan kullerstenen, krattat löv och fixat lite i trädgården.


Måttbeställd och hemmagjord hängare för tömkörnings- och longergjord, tömmar och linor. Visst blev den fin?

Och den här veckan har jag alltså mina svärföräldrar här som hjälper till och avlastar mig lite. Min att-göra-lista som under flera månaders tid bara har blivit längre och längre, trots långa arbetsdagar, har äntligen börjat bli kortare! Vi har köpt det mesta (eller i alla fall det viktigaste), som vi behöver innan bebisen kommer.
  
Jag är i god fas med allt kontorsarbete och administration. Jag har pratat med försäkringskassan om föräldraledighet och skickat in de papper som behövs. Jag har köpt ett parti hösilage så det räcker till hela vintern/våren. Vi har sett över hagarna och bytt isolatorer på kortsidorna, som är de som är mest utsatta för väder och vind, samt grusat upp där det behövs så nu klarar de både skitväder och vinterstormar, och jag slipper oroa mig för att antingen jag eller hästarna ska halka och skada sig...


Sådana här isolatorer har vi innan bara haft i hörnen, men i höst har jag bytt ut även varannan isolator längs kortsidorna av hagarna. Det gör att bandet inte står och slår i vinden, och vi slipper oroa oss för att de ska gå sönder – även när det stormar rejält.

Får vi bara ordning på de där värmeslingorna till vattnet i stallet så tror jag faktiskt att vi är så redo som man nu nånsin kan bli – både på bebis och på vinter. Bring it on!


Läst 200542 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv