Stalldrömmar - När olyckan är framme...
JAN
28
2017

När olyckan är framme...

Det har varit en ovanligt dramatisk vecka här på gården. Det började i onsdags eftermiddag/kväll strax innan jag skulle ta in hästarna. Jag satt vid köksbordet, med utsikt över hagarna, och räknade på lite olika byggsiffror. Det är som sagt dyrare att gjuta på vintern och jag funderade lite på om det är värt det, om vi har utrymme för det i budgeten, eller om vi ska vänta och göra annat under tiden. Plötsligt ser jag Ferdinand sätta av i hagen som om han hade eld i baken. Han riktigt ligger ned i kurvorna, och jag bestämmer mig mer eller mindre omgående för att gå ut och ta in dem. Det var ändå nästan dags. De andra två står bara och kollar dumt på honom. Vad håller han på med liksom?

När jag kommer ut springer han fortfarande, runt, runt, runt. Men när han ser mig kommer han direkt till grinden och blåser ut luft genom näsborrarna som en drake. Eftersom han har sprungit så har han lera enda upp till haserna, och jag suckar lite och konstaterar att jag får spola av honom innan vi går in. Jag har ingen spolplats i lilla stallet, utan får spola hästarna på gaveln av huset på gårdsplanen. Det fungerar fint, förutom vid minusgrader, men å andra sidan har jag varken lera eller särskilt svettiga hästar när det är minusgrader så det brukar lösa sig ändå. Jag börjar spola av frambenen, han har trampat av sig en framsko, men verkar ok. Men när jag börjar spola vänster bak så är vattnet alldeles rött. Ferdinand tar ett steg i sidled och lämnar ett blodigt fotspår efter sig. Plötsligt är det blod överallt! Jag fortsätter spola med hjärtat i halsgropen, jag måste få bort all lera så jag kan se varifrån han blöder! Det verkar vara från sulan... Det är INTE bra. Det vet jag. Hovens insida är extremt känslig för infektioner, och har han t.ex. trampat in en spik i hoven, så är det mycket allvarligt!

Jag fortsätter spola med hård stråle tills jag har fått bort all lera, och sen spolar jag lite till. Med andra handen slår jag på telefonen numret till min veterinär. Jag är fortfarande osäker på hur stort och djupt det är. Ferdinand har ont och sparkar nervöst med benet. Han är van vid att jag spolar hovarna, även inuti, och brukar stå och vila på foten. Men idag sparkar han i luften och vandrar oroligt runt. Konstigt nog är han inte halt alls, det är en liten tröst. Min veterinär har gått för dagen, men hennes assistent råder mig att rengöra och sen lägga ett tryckbandage. Det bokstavligt talet sprutar blod från en ca tre cm lång flik som han på något vis lyckats fläka upp framme i tån, strax bakom skons framkant. Jag tror att han har trampat på kappan på den framsko som han dragit av sig, men jag vet inte. Jag tar in honom i boxen och springer och tar in de andra två hästarna, som fortfarande är lugna som filbunkar.

Jag tar ut Ferdinand på gången och blandar en hink med jodopax som jag stoppar ned hoven i. Han är van att stå i fotbad också, men idag vill han inte riktigt stå still så jag står med honom och hjälper honom slappna av med ett litet tryck på hasen. Med andra handen börjar jag gå igenom min telefonlista på veterinärer. Ingen svarar. Jag ringer distriktaren och får svar. De är mitt i något och ska ringa upp. Jag lyfter bort hoven ur fotbadet. Tar fram en plastspruta och fyller med jodopax och sprutar in det i fliken så gott jag kan. Det går sådär... Hästen är inte helt samarbetsvillig... Jag doppar en tuss bomull i jodopax och lägger närmast såret. Sen en stor bit bomull som täcker hela sulan och hoven, och så en vetrap runt det. Sist avslutar jag med några bitar silvertejp under hela sulan, och några extra framme i tån. Det borde sitta. Sen hämtar jag termometern och kollar om han har feber. Det är lite tidigt, om han nu inte fått såret redan för flera timmar sedan, men det tror jag inte. Feber är ju ett tecken på infektion, och det borde han inte ha hunnit få på den halvtimmen som gått, men jag är hellre för noggrann än för slarvig. Sen får han gå in i boxen och äta sin mat, och jag går in i köket för att vänta på distriktarens samtal.

Hon ringer efter ungefär en kvart och jag berättar vad som hänt och vad jag gjort. Hon menar på att hon troligtvis inte kan göra något mer för honom idag, att jag redan gjort samma sak som hon skulle gjort och att det är bättre att vänta till morgondagen. Hade det varit en spik han fått in i hoven så hade man behövt göra mer (röntgen, penicillin osv). Men just nu så avvaktar vi.

På torsdagsmorgon så börjar jag med att kolla feber och puls i hoven. Ingen feber, men självklart har han puls. Ingen hälta. Ringer upp min klinik och pratar med kontoret. De tycker först att jag nog inte behöver komma in, att min egen hovslagare borde kunna fixa det hemma. Så jag börjar jaga min hovslagare istället. Får tag på henne, men hon kan inte komma fören fredag eftermiddag. Det känns inte bra i magen, dels så har han ju ingen framsko på sig och dels så är jag fortfarande orolig för hur djup den där fliken egentligen är, och dessutom har han ju skon på sig i bak så jag kan inte släppa ut honom med bandage (kanten på skon nöter sig igenom vilket bandage som helst så det stannar inte på plats). Så jag ringer kliniken igen, och undrar om det inte går att klämma in honom under dagen, och jodå! Efter lite meck så får vi en tid kl 12:00.

Väl på plats konstaterar vi snabbt att det var en väldans tur att jag insisterade på att komma in med honom. Min veterinär sätter honom direkt på penicillin, och hovslagaren plockar av skon, skär upp fliken, rengör och lägger ett gipsbandage. Min fina, fina stackare till häst! Men prognosen är god. Fliken går precis in till kötthoven, men inte längre. Och det är en bra sak att den sitter i tån och inte i trakten. Han måste dock stå på boxvila i en vecka. Vi kan inte riskera att det kommer in något skit i såret. Han ska ha penicillin i 6 dagar och vi ska på återbesök igen på torsdag.

Det kan ta upp till en månad, men han borde bli fullt återställd. Vilken lättnad! Jag som skulle satsa i år och allt det där... 2017 kunde ju ha börjat bättre, men ärligt talat känner jag att vi har haft en fantastisk tur i oturen, och jag är bara glad att min underbara, fina häst kommer att bli frisk igen! Det kunde ha varit så mycket värre!

Det är en trygghet att veta vad man ska göra när olyckan är framme. Jag vet hur man lägger ett hovbandage, och jag vet hur man lägger om ett sår eller en senskada. Jag vet var jag känner efter puls från hovarna, och hur jag ska tolka olika typer av svullnader. Jag vet när man ska ta tempen och varför och vilka skador som är potentiellt allvarliga och vad man kan ta med en nypa salt. Den här kunskapen kommer förstås främst av praktisk erfarenhet, efter att ha arbetat så många år i stora stall med många hästar (och därav också många olika skador), men också från mina utbildningar på SLU och Axelsons. Mycket av det är saker som man kan lära sig och lära ut. Jag försökte faktiskt sätta ihop en kurs för några år sedan där tanken var att man skulle lära sig just sånt här. Att lägga olika typer av bandage, att visitera hästen och t.ex lära sig se skillnad på en kotledsgalla och en senskidegalla m.m. Men det fanns inget intresse. Och självklart är det inte min tanke att den kursen ska ersätta veterinären, men många gånger kan man göra minimera skadan när olyckan är framme, eller upptäcks annalkande hältor - om man bara vet vad man ska göra! Synd att inte fler vill lära sig.

Jag tröstar mig med att Domingo känns vansinnigt fin att rida just nu. Lite laddad i vinterkylan bara. Och snart är det vår och Ferdi-man är frisk och 2017 kommer nog bli ett ganska bra år trots allt.

Blodspår i gruset på torsdagen.

Min fina kille på kliniken!

Här har man skurit bort fliken, och kötthoven tittar fram. Det kunde varit värre...

Avslutar med den här söta bilden på Daisy som har hittat gårdens bästa utkiksplats. Varför tänker jag på Nalle Puh?

taggar


liknande webbartiklar


Läst 54382 ggr




Fler inlägg

DEC
31
2020

Årskrönika 2020

Om 2019 var ett år i familjens tecken så måste väl 2020 vara ett år i coronans tecken? För även om vi här på landet kunnat leva nästan som vanligt så har det ändå präglat allt, ifrån sociala kontakter till stallbygget. Vi i Skåne har ju varit ganska milt drabbade ända fram till nu de senaste månaderna. Men för oss som har barn i förskoleålder och föräldrar i riskgrupp-ålder så har det varit jobbigt att följa restriktionerna ändå. Att klara av nästan ett helt år utan barnvakter - med hästgård, stallbygge, företag, krävande heltidsjobb och måååååååååånga vab-dagar eftersom barnet måste vara hemma vid minsta lilla snuva.... I långa perioder har han varit mer hemma än på förskolan! Ni kan tro att vi är trötta!! Jag längtar mycket efter min familj i Stockholm, som jag knappt har kunnat träffa alls i år, och länge, länge gick vi ju i ovisshet och väntade på våra boxfronter som tillverkades i Polen. Allt vi kunde göra var att hålla tummarna för att leverantören inte skulle gå i konkurs, och att Polens lock-down skulle släppa så arbetet på fabriken kunde rulla igång igen. Men vi har fått vara friska och krya och ingen jag känner har drabbats allvarligt av Covid19, så då får man ändå vara tacksam.

Pandemi till trots så har det för oss varit ett rätt så händelserikt år. Vi har ju tagit ett gigantiskt kliv framåt i våra Stalldrömmar! Ni som inte följt oss på Instagram kan gå in där och titta så ser ni bilder från hela bygget. Vårt ända nyårslöfte är att stallet ska bli färdigt nu under 2021! Det är, som jag skrivit tidigare, ganska många små detaljer kvar (och några stora). Inne i stallet ska elektrikern dra färdigt elen och sen ska vatten dras fram och vattenkoppar sättas upp, galler ska sättas upp framför fönstren och mellan de boxar där det krävs. I spolspiltan ska det gjutas fall fram till avrinningsbrunnen. Och sist men inte minst så är det en del detaljer som ska snyggas till – lite puts på sockeln, några krokar, täckeshängare och uppbindningsringar att sätta upp osv.

Dom stora projekten i stallbygget som fortfarande är kvar är gödselplatta, sadelkammare och serviceutrymmen (foderkammare, förråd och tvättrum). Av de tre så är gödselplatta det största både  mätt i arbetstimmar och i pengar. Som god tvåa kommer serviceutrymmena och sist sadelkammaren. Vi kommer hålla på och ”småpyssla” på kvällar och helger direkt från start i januari, men sen räknar vi med att ta ett ordentligt ryck i mars/april nån gång när vädret borde tillåta grävning och gjutning utomhus igen. Kanske, kanske kan det bli invigningsfest till Valborg? Vi får väl se.  

På hästfronten har det också hänt mycket. Vår första uppfödning, Örstorps Rex, efter Luxus CML, under My Princess (selektionssto uppfödd av Anita Rostner e. His Highness x Nactus, som vunnit Kungakannan och Breeders trophy som ungsto) har ridits in och visats. Just nu är han iväg på lite välförtjänt vintervila, men jag ser fram emot att börja sätta igång honom om någon månad eller två. Då är han plötsligt 4-år och det blir dags att börja skolan lite mer på riktigt. I år har han ridits mkt sparsamt ca 3ggr/veckan i 3 perioder om ca 1½-2 månader. Däremellan har han varit på sommarbete och nu på lösdrift. Man ska inte ha för bråttom med den unga hästen. I vår kommer han att ridas (inne och ute) ca 4ggr/vecka och sen tömköras/longeras/löshoppas 1-2 ggr/veckan med 1-2 vilodagar i veckan. Om han inte blir såld kommer han att få vila lite över sommaren och sen sättas igång igen till hösten. Jag kommer också börja ta med honom ut på lite träningar och några små unghästklasser.   

Vår andra uppfödning Örstorps Totifini (efter den nyligen avlidna legenden Totilas) blir 3-år i år och ska ridas in under våren. Hon har varit lite senare i sin utveckling jämfört med Rex, så planen för henne är ännu lite osäker. Hon ska i alla fall ”sittas in” innan sommarvila och sen får vi se om hon är redo att visas eller om hon behöver mer tid på sig att växa i sin kropp. Det ska bli extra spännande att börja jobba med henne eftersom vi planerar att behålla henne i verksamheten – först för tävling och sen för avel. Vi får också fundera på om hon eventuellt ska betäckas i år. Det beror helt på om hon känns tillräckligt stark i sin rygg eller inte. Men oavsett vilket så kommer jag få ägna mig åt det spännande och roliga detektivarbetet som det innebär att hitta den perfekta hingsten! Så är vi beredda ifall det skulle kännas rätt!

I övrigt så hoppas jag kunna komma igång ordentligt med min fina foderhäst så att vi kan komma ut på tävlingsbanorna i vår. Jag vill fortsätta utvecklas som ryttare, tränare och hästmänniska och ser verkligen fram emot det här nya året. I företaget ser jag fram emot att få följa gamla och nya elever på deras resa tillsammans med sina hästar och ponnys. Jag hoppas på att samhället kommer kunna öppna upp lite så att 2021 blir ett riktigt kurs-år! I år har jag inte haft en ända kurs då det inte känts förenligt med Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Så det kliar i fingrarna på mig nu, och huvudet riktigt bubblar av spännande idéer på nya kurser! Och så ser jag förstås fram emot livet på gården med min fina lilla familj! Oavsett vad jag gör i mitt liv så kommer beslutet att bli mamma alltid vara det bästa jag gjort i hela mitt liv! Och med dem orden avslutar jag det här inlägget som blir det sista i 2020. Nu ska jag dammsuga övervåningen, färga håret och baka en banankaka med choklad som är en riktig favorit här hemma! Hoppas att ni alla får en riktigt fin nyårsafton och helt helt fantastiskt Gott Nytt År! Ta hand om varandra!

Recept på banankaka för den som blev sugen!

   


Läst 9239 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
09
2020

Ja, lite så känns det just nu! Byggarna har åkt och plötsligt är det väldigt tyst här på gården... Ingen betongblandare som går. Ingen som kapar skalblock, ingen radio som dunkar i bakgrunden och ingen slaghammare som hackar i sockeln...  Det har varit några extremt fullspäckade, stressiga veckor! Men nu står boxarna där och vi är så nöjda!!! 

Jag önskar jag kunde skriva att nu är allting färdigt och vi kan flytta in hästarna, men riktigt så enkelt är det inte. Dels för att bygget måste godkännas av Länsstyrelsen innan vi kan börja använda det. Och dels för att vi faktiskt inte är riktigt färdiga. Vår elektriker (dvs svärfar) ska dra färdigt elen, och sätta upp den sista belysningen. Och sen ska vi få upp vattenkoppar och  nya vattenledningar, krubbor och fönstergaller. Det kommer vi att göra själva. Och så ska det städas! Det blir väldigt mycket skräp och bråte när man bygger! Trots flera rundor till tippen så har vi minst 10-15 sopsäckar med tomma betongpåsar, en massa spillvirke och delar av block som inte är lönt att spara mm mm. För att inte tala om alla tomma pallar som ska köras iväg och lämnas in! 

Och apropå pallar så måste jag ge en eloge till vår palltruck som vi köpte i våras! Det kan vara århundradets bäst köp! Vilken nytta vi haft av den både innan och under bygget!!! Så står ni och tvekar om ni behöver en truck eller inte så är mitt tips! Gör det! Köp palltrucken! Ni kommer inte att ångra er. Den har gått varm de här senaste veckorna och verkligen förtjänat sitt uppehälle. Men hur som helst - lite el, lite städning och lite vatten, och sen har vi ett användbart stall med 12 boxar! Amazing! 

Under våren kommer vi sen att färdigställa sadelkammare och gödselplatta. I sadelkammaren ska det röjas (just nu används det som verkstad), och sen ska det målas. Det kommer att behövas någon extra täckande specialfärg om vi inte ska behöva måla 20 lager. Man har tidigare haft en vedpanna i det utrymme som ska bli sadelkammare och både väggar och tak är missfärgade av år av sot. Jag tror det blir vita väggar och mörkare golv. Kanske grått. I mitt drömstall så har vi klinker på golvet, men det är tveksamt som det ryms i budgeten tyvärr. Men visst hade det varit såå snyggt? Terracottaklinkers, vita putsade väggar och ljusgrå garderober! Kan ni se det framför er? 

Gödselplattan ska gjutas på baksidan av stallet och kommer bli en rejäl pjäs på 180 kvadratmeter (12m*15m) och ca 360 kubikmeter. Jordbruksverket räknar med att en häst i genomsnitt producerar 1,2 kubik gödsel/månad. Det är ju ett genomsnitt så jag tänker att jag som har stora hästar och som mockar petigt och strör med halm kanske får räkna med ca 1,5 kubik istället. 1,5 kubik bajs * 12 hästar = 18 kubik bajs/månad (det låter lite lite - tycker ni inte det?). På ett år blir det 216 kubik. Sen vill jag ju kunna slänga även sånt som lite mögligt hösilage och kanske lite ogräs och dylikt. Jag tror jag kommer ha goda marginaler. Men det finns ju ingen värre än en underdimensionerad gödselplatta! Så det blir nog bra. Men det projektet väntar vi alltså med till vädret blir lite mer gynnsamt för arbete utomhus. 

Det sista som ska färdigställas är de tre serviceutrymmena - tvättrum, foderkammare och förråd.  

Men precis just nu ska vi bara njuta ett litet tag av att vi har ett sprillans nytt stall med 12 boxar och en spolspilta, och det blev precis så fint och bra som vi hade hoppats! Eller vad säger ni? Följ oss gärna på vår Instagram.


Läst 28089 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
30
2020
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Många väljer att bygga boxar i skalblock - så även vi! Det finns många fördelar. Det är stabilt och håller för både sparkar och kliande rumpor. Det går inte att gnaga på och klarar av kiss och bajs och fukt utan att förstöras. Och så är dom snygga! Både att ha "råa" eller om man vill putsa och måla. Dessutom är de billigare än de flesta andra alternativ om man väljer de minsta skalblocken på 15cm (dels blir skalblocken billigare, men framför allt så går det åt mindre armering och mindre betong för att fylla blocken). Det blir alltså billigare att bygga med 15cm skalblock än t.ex. med lecablock i samma storlek eftersom det går åt mer armering och murbruk till sådana. Dessutom går lecablocken sönder om hästarna sparkar i väggen.

Våra skalblock kommer från Ottossons Cementvaror

Nu har vi ju tagit hjälp av byggare för att mura upp våra mellanväggar (och det i sig blir tips nr 1 om man ska göra många boxar - ta hjälp! Det tar så mycket mer tid än man tror, och det är alltid nåt som strular! Det är ju ganska få av oss som enkelt kan frigöra en 300-400 timmar bara sådär. Ska man jobba på kvällar och helger får man hålla på i åratal), men vi har ändå snappat upp några tips och trix på vägen som jag tänkte dela med mig av här till alla er som tänker ge er på att mura själva. 

Eftersom vårt gamla betonggolv i ladan är väldigt ojämt var det första som gjordes efter att man mätt och markerat noga med laser vart boxarna skall vara, att gjuta upp en liten, liten sockel för att jämna till och loda av. Den är på de flesta ställen bara 2-3 cm hög, men förstås högre på de ställen golvet är lågt och på sina ställen bara 1 cm där golvet är högt. Man blandade relativt torr betong som sedan lades i en mall gjord av två  långa reglar. Formade till och lodade av och sen vidare till nästa. Armeringsjärnen var då redan borrade ned i golvet för maximal stabilitet. Två 10mm järn horisontalt i varje skalblock, och sen ett (eller två som skarvas) horisontellt. Dessa fästes också in i ytterväggen för maximal stabilitet. 

För att få blocken att ligga still när man sen börjar stapla dem har de använt cellplastlim emellan. Detta är inget måste, men det gör att man kan stapla fler rader på höjden innan man fyller med betong, och man slipper svära över block som flyttar sig när det väl blir dags att fylla. I fogarna mellan block och vägg, speciellt vid socklar och ställen där det var lite svårare att passa in blocken, har man använd fogskum för utomhusbruk för att täta så att inte betongen flyter ut. Varje rad som läggs lodas av i alla plan och om något är snett så använder man små kilar av plast eller trä (som sen tas bort) för att få väggarna i lod. För att få en snygg rak linje i framkant har man fäst en bräda som man murar emot. 

Om man vill "forma" som väggar med t.ex. en fin rundning (som vi har gjort) eller en våg eller liknande som man brukar ha, kan man göra det med vinkelslip efter att betongen torkat minst 2 dagar.  

Följ bygget på vår Instagram. 


Läst 38046 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Hästliv Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv