Stalldrömmar - Spännande nyheter!
APR
24

Spännande nyheter!

Nu var det tydligen min tur att vara sjuk. Jag har känt det ett tag nu. Min man har ju varit sjuk i säkert 10 dagar (och han är aldrig sjuk!). Så det är ju mer eller mindre ett mirakel att jag klarat mig så länge. Men nu tog alltså bensinen slut och jag har haft hög feber och ont i halsen, och som inte det vore nog så har jag också haft yrsel och kräkningar och ont i magen. Ja, ni hör ju!!! Det är jättesynd om mig! Jag fick pallra mig iväg till läkaren och har fått medicin som ska göra mig frisk igen och order om att dricka mer så jag får upp mitt blodtryck igen och slutar svimma varje gång jag rör mig. Så det ska nog bli bra.

Sämsta möjliga tajmingen känns det som! Prinsessan som snart ska föla och allt annat som ska hinnas med, men det löser sig. Min man är som vanligt min hjälte och räddare i nöden och tar hand om djuren på ett alldeles ypperligt sett så jag kan slappna av och bli frisk.

Men det var inte alls det jag hade tänkt skriva om! Jag har ju länge lovat att det ska komma ett inlägg om det här med sitsträning och mina tankar om det. Och nu kan jag avslöja ett helt nytt samarbete med Equestrian Fysio och sjukgymnast Lena Gunnarsson som kommer att hålla en av sina VBR-kurser steg 1 hos oss under våren den 28/5! Dem av er som är trogna Hippson-läsare har kunnat läsa om Lena och hennes utbildningar bland annat i senaste numret av papperstidningen. VBR står för Vertikal Balanserad Ridning, och handlar helt enkelt om att hitta sin optimala balans på hästryggen. Kursen riktar sig främst mot instruktörer eller dig som håller lektioner för andra, men alla som vill förbättra sin sits är välkomna! Vi får lära oss hur det ska se ut och vad som är rätt, samtidigt som Lena med stöd av ny forskning river ned några gamla myter om sitsen och vad som händer i kroppen vid ridning, samt hur man "felsöker" ett ekipage för att hitta orsak och verkan och vad som behöver förbättras. Vill man kan man sen läsa vidare med steg 2 och 3, där kunskapen fördjupas. Jag hoppas att detta ska bli början på ett långt samarbete! Jag och Ferdinand kommer att agera demo-ekipage. Lite nervöst förstås att blotta sina svagheter inför en massa främmande människor, men tänk vilken supersits jag kommer få! Och så kommer jag förstås få en massa nya verktyg att använda på mina elever!

Att jobba med sig själv kan vara rätt jobbigt, för de innebär att man måste ta ansvar när det blir fel och inte kan skylla ifrån sig på något. Men det är det ända sättet att bli bättre! Jag tycker att det är vårt ansvar som ryttare att bli så bekväma och välbalanserade som vi bara kan för hästen att bära på. Vägen dit kan dock vara både obekväm och obalanserad och inte minst frustrerande när man försöker skapa nya vanor. Sitter vi snett eller fel så kommer hästen också belasta sig snett och "fel", till exempel genom att låsa sin ryggrad och bli framtung. Om din sits låser hästen ryggrad så kan du dra i tyglarna hur mycket du vill - hästen kommer ändå inte kunna trampa under sig och göra balanserade halvhalter. Eller om din sits säger åt hästen att gå till höger - då blir det väldigt svårt att flytta hästen till vänster. Så det handlar också om att kunna kommunicera med sin häst på ett effektivt och tydligt vis.Det här låter kanske självklart, men det är ett betydligt vanligare problem än man tror. När hästen inte gör som du hade tänkt dig måste man börja med att fråga sig själv om man verkligen ger rätt hjälper? Eller om man hindrar hästen på något vis. Ofta är svaret ja.... Genom att aktivt jobba med sin sits så kan man förbättra sin ridning avsevärt och på relativt kort tid. Men det gäller att verkligen hitta roten till problemet. Det är bra att ha tillgång till speglar och/eller någon som filmar, och så förstås en bra instruktör! Det är A och O. Med det sagt så är det precis lika viktigt att inte vara rädd för att misslyckas. Man måste få lov att göra fel på vägen innan man kan göra rätt. Och det gäller även din häst. Man får inte bli arg när hästen gör fel. Att göra misstag är en naturlig del av att utvecklas.

Att jobba med sin sits är något som alla ryttare har nytta av! Oavsett om du är nybörjare eller proffs. Oavsett om du är dressyr- eller hoppryttare, eller håller på med någon annan gren/inriktning! Så jag är verkligen så glad över detta samarbetet! Det är precis så jag vill jobba här på gården i framtiden! När jag utbildade mig till massageterapeut för drygt 10 år sedan drömde jag om att en dag kunna ha en träningsanläggning där vi skulle utbilda dressyrhästar, och självklart ha alla de senaste/bästa möjligheterna för träning av hästarna. På min drömanläggning fanns det också ett gym, en swimmingpool (helt enkelt för att jag älskar att simma), och en träningssal där vi skulle kunna träna yoga och pilates. Min lilla gård kanske inte kommer kunna uppfylla alla de kriterierna, men jag ska göra mitt allra bästa för att komma så nära drömmen som jag bara kan! Men först ska jag bli helt frisk och kry så jag orkar jobba med mina underbara djur igen, för nu är jag förbaskat trött på att ligga i soffan!

Här hjälper Lena mig med min sitsanalys. Som ni ser så tappar jag min "vänster-midja" litegranna, vilket förklarar kurvan som blir mellan bröstrygg och ländrygg när jag lyfter armen. Tidigare har jag trott att jag generellt sett är svagare i min vänstersida. Men det visar sig att mina svaga punkter är höger höft, vänster midja och höger axel. Och det blir förstås väldigt mycket lättare att korrigera och förbättra sin sits när man vet var problemen faktiskt sitter!

taggar


liknande webbartiklar


Läst 39840 ggr





Fler inlägg

NOV
23

Fix och trix på gården!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Det har varit en hektisk tid med hästarna, gården, elever, kurser och bebisförberedelser om vart annat. Lägg sen till att jag är både trött och hungrig nästan jämt (så som man är när man är i slutspurten på en graviditet), då blir det inte mycket tid över till annat. Äta, sova, jobba… 

Men som tur var så har jag haft lite hjälp i veckorna. Mina föräldrar var här en vecka i början av november och min svärfar håller som bäst på att installera elen och värmekablarna till vattnet i gamla stallet (mer om det i kommande inlägg). Lagom till att kylan kommer verkar det som. Prognosen lovar frostnätter inom kommande vecka.

Just nu har vi mest fokuserat arbetet på diverse lagningar och små förbättringar som kan underlätta arbetet på gården som höggravid och småbarnsföräldrar. Min pappa har satt upp redskapshållare både i trädgårdsförrådet och vid ridbanan, så att var sak har sin plats, och är lätt att hitta och komma åt. Jag älskar ju ordning och reda! Jag kommer ha liknande "stationer" för sopkvastar/skyfflar/grepar mm på två-tre platser i nya stallet när det blir färdigt (bara lite mer fancy). Det ska aldrig vara långt bort till närmsta sopkvast!
 
Han har också satt upp en liten hasp så jag kan stänga porten till ladan inifrån de dagar det blåser på fel håll, så jag slipper lägga upp halm och hösilage i motvind... Dessutom har han bytt ut och lagat några murkna/trasiga bräder på gödselrampen, satt upp en släplist under porten till ladan så att det inte ska regna in (vi måste dock gjuta en liten plint på ena sida och bila bort överflödig betong på andra sidan innan det blir helt tätt), och så har han gjort en jättefin hängare till mina tömkörnings- och longergjordar. Under tiden som pappa snickrat så har mamma rensat ogräs mellan kullerstenen, krattat löv och fixat lite i trädgården.


Måttbeställd och hemmagjord hängare för tömkörnings- och longergjord, tömmar och linor. Visst blev den fin?

Och den här veckan har jag alltså mina svärföräldrar här som hjälper till och avlastar mig lite. Min att-göra-lista som under flera månaders tid bara har blivit längre och längre, trots långa arbetsdagar, har äntligen börjat bli kortare! Vi har köpt det mesta (eller i alla fall det viktigaste), som vi behöver innan bebisen kommer.
  
Jag är i god fas med allt kontorsarbete och administration. Jag har pratat med försäkringskassan om föräldraledighet och skickat in de papper som behövs. Jag har köpt ett parti hösilage så det räcker till hela vintern/våren. Vi har sett över hagarna och bytt isolatorer på kortsidorna, som är de som är mest utsatta för väder och vind, samt grusat upp där det behövs så nu klarar de både skitväder och vinterstormar, och jag slipper oroa mig för att antingen jag eller hästarna ska halka och skada sig...


Sådana här isolatorer har vi innan bara haft i hörnen, men i höst har jag bytt ut även varannan isolator längs kortsidorna av hagarna. Det gör att bandet inte står och slår i vinden, och vi slipper oroa oss för att de ska gå sönder – även när det stormar rejält.

Får vi bara ordning på de där värmeslingorna till vattnet i stallet så tror jag faktiskt att vi är så redo som man nu nånsin kan bli – både på bebis och på vinter. Bring it on!


Läst 93460 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
29

One small step...

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ibland tar man stora steg framåt. Ibland lite mindre... Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en permanent stationerad uppsittningspall nere vid ridbanan. Jag har hittills haft en IKEA-pall, och det har fungerat ok. Men den är i trä och behöver en del underhåll för att klara väder och vind (måla, limma, skruva...). Eftersom vi har gjutit mycket i betong de senaste åren, så har tanken på en uppsittningspall i betong vuxit fram. Och nu hade vi äntligen lite tid (och lite betong) över.

När vi beställde betong till vår platta (som ni kan läsa om i det här inlägget), så ville vi förstås vara helt säkra på att det skulle räcka och beställde därför en liten skvätt extra. Och istället för att låta den gå till spillo tänkte jag att det kunde vara läge att gjuta den där pallen!

Sagt och gjort! Med Ikea-pallen som mall, snickrade min pappa ihop en gjutform av överbliven formplywood. Betongen som blev över från plattan räckte till ungefär 2/3 av pallen, resten fick vi blanda till och hälla på själva. Som armering har vi använt hönsnät. Betongen från plattan var lite tjockare och hade inte fyllt ut alla hörn när vi öppnade formen, så vi fick också blanda till lite lagningsbetong och fylla i hålen. Den är lite, lite mörkare i färgen än den vanliga betongen, men med tidens tand och slitage kommer det inte att synas.

Men nu står den där! Stabil, väderbeständig, funktionell och snygg (tycker jag själv). Vad tycker ni? Under har vi lagt ett lager makadam. Dels för att leda bort fukt, och förhindra frostskador, och dels för att den inte ska luta, utan stå rakt och stabilt. Jag är så nöjd! Tack pappa, Jan och Jörgen för hjälpen! Det må vara "one small step" i det stora hela, men ändå ett litet steg närmre min drömgård, och faktiskt, två små steg enklare att hoppa upp på hästryggen! 

Nästa projekt (och antagligen det sista lite större projektet innan vintern och bebis kommer), är att lägga in värmeslingor till vattenkopparna i gamla stallet, samt byta ut de gamla och installera nya vattenkoppar i alla boxarna. Det påbörjades i helgen, och kan förhoppningsvis avslutas i början av november. Efter det ska vi ägna lite tid inne i huset och göra iordning det som ska bli barnrum, och så bara njuta av vårt kommande föräldraskap!


Läst 109480 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
24

Världens bästa jobb!

När jag var liten så drömde jag om en egen ponny. Det stod högst upp på önskelistan varje jul och varje födelsedag. Det var nära några gånger. Som när min sköthäst, en vit B-ponny med mörkgrå man och svans, som var lite svårriden och inte passade sin lite yngre ägare skulle säljas. Jag letade runt efter billiga stallplatser och gjorde kalkyler och visade för mina föräldrar, och de sa inte tvärt nej! Men så var det det där med tävling... Jag älskade ju att hoppa på den tiden och tävlade flitigt på ridskolans ponnyhästar. Om vi gick och köpte en B-ponny så skulle jag ju bara kunna tävla den under max ett år till... Det var ju låååång tid för mitt unga jag, men mina föräldrar som tänkte lite mer långsiktigt kom fram till att det var en dålig idé.

Det var det närmsta jag kom en alldeles egen ponny. Några år senare, när jag sen gått ut gymnasiet, längtade jag som bara den efter en alldeles egen häst. Eftersom jag jobbade och bodde hemma så kunde jag spara undan rätt mycket, och det gjorde jag! Varje månad växte summan på sparkontot och jag var ett steg närmre min alldeles egna häst. Trodde jag då... Livet tog en annan inriktning och pengarna lades på studier istället (inte en dålig investering på något vis). Det skulle visa sig dröja rätt länge innan jag äntligen fick möjlighet att köpa min alldeles egna första häst. Under tiden utbildade jag mig, hade eget företag och arbetade i tävlingsstall. Ponnydrömmen tog mig hela vägen från arbete som hästskötare i Sverige, till en beridartjänst i Tyskland, till en alldeles egen hästgård i Skåne (drömmar och så lite blod, svett och tårar)...

Och nu – många år efter att jag drömde mina ponnydrömmar, har jag förmånen att få jobba med att utbilda små ponnyryttare i ridningens ädla konst! Det är förstås alltid roligt när elever gör framsteg (oavsett ålder och storlek på häst). Att få hjälpa någon till en aha-upplevelse, och att se hur häst och ryttare börjar synka och förstå varandra är bland det bästa som finns. Men det är något alldeles speciellt med ett barn och dennes ponny. Glädjen som glittrar i ögonen när man lyckats med något som känts svårt, och stoltheten över sin fina ponny är så äkta och oförstörd. Barn är så bra på att vara här och nu, och fastnar inte lika mycket i prestationsångest och tvivel som vi vuxna kan göra.

Kanske borde vi försöka lära oss lite mer av våra barn? Att vara lite mer här och nu. Att njuta av det vi har och av alla små framsteg som görs (och tänka mindre på vad vi fortfarande inte kan). Kanske är det bara gravidhormonerna som pratar? Oavsett vilket så är jag så glad för att jag får ha världens bästa jobb! Som får hjälpa både barn och vuxna att fördjupa kommunikationen med sina älskade djur. För visst lever vi alla för de där stunderna i perfekt harmoni med våra hästar? När allting flyter och man dansar fram tillsammans, och allting känns enkelt och rätt! I know I do!


Det här är jag ute på Bisslinge Gård på min sköthäst, B-ponnyn Bonny. Jag tror att året är 1991 och jag är 10 år gammal.


Läst 113066 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv