Tömkörning är något som har funnits med mig under många år nu. Under mina år som anställd i tävlingsstall var det lite olika. I vissa stall jobbar man mycket med tömkörning - och i andra inte alls. Det finns som ni vet många vägar som leder till Rom... Men jag tycker det är ett fantastiskt redskap som kompletterar ridningen perfekt. Det fungerar kanon för att bygga muskler på en svag häst, kanske efter en skada, eller på en ung individ. Det är ett enkelt sätt att introducera samling och tramp (förstadiet till piaff). Och man får snabba resultat! Många ryttare kommer aldrig till tramp och piaff i sin ridning - men i tömmarna kan de flesta komma till tramp på bara några månader (beroende på vilken nivå man är på när man börjar, och hur flitigt man tränar). Det tycker jag är rätt häftigt. Det är också ett toppensätt att både utbilda och motionera små ponnys.
Förra hösten och våren hade jag tömkörningslektioner på Tågarportens ryttarförening med massor av duktiga och ambitiösa elever. Alltifrån dressyrstammade halvblod till hopphästar, ponnys och till och med en ardenner. Det var övervägande positiva erfarenheter, men några få saker slog mig under den här tiden som jag tänkte ta upp här!
Den första är att det verkar vara många som är livrädda för volter. På riktigt - livrädda! Jag vet inte hur många gånger jag fick frågan om hur mycket vågar jag tömköra på volt? Och vissa gick så långt att de helt ville undvika volter. Det är bara i Sverige som jag stött på det här fenomenet. I Tyskland, Danmark och Frankrike existerar inte ens tanken. Tvärt om använder man ofta longering och tömkörning på volt i rehabiliterande arbete. Om man har en häst som återhämtar sig efter en kotledsinflammation, eller som kanske haft problem med återkommande låga ledinflammationer ska man kanske vara lite försiktig (och man ska förstås alltid följa behandlande veterinärs rekommendationer). Och en av fördelarna med tömkörning (jämfört med longering) är ju just att man kan följa fyrkanten och inte vara fast på volten. Men för en frisk häst finns ingen ökad skaderisk bara för att du tömkör på volt - så länge du gör det rätt!
Det första att tänka på är tidsaspekten. Jag brukar börja med att skritta fram helt utan krav. Då har jag tömmarna antingen hängande på en krok vid sargen, eller upphängda och fastsatta på gjorden - och så leder jag hästen i ett vanligt grimskaft. Sen sätter jag på tömmarna och börjar tömköra. Ibland tar jag något varv på fyrkanten först, men sen går jag in på volten och börjar trava fram. När hästen är uppvärmd och avslappnad tar jag lite galopp. På en erfaren, lugn häst tar detta inte så lång tid. En häst som är väldigt pigg och explosiv kan behöva längre tid i trav innan den är redo för galopp, och då kan man ju ta något varv i skritt emellan så hinner musklerna syresätta sig. Det är främst när musklerna får syrebrist och blir trötta som det börjar slita på lederna. Jag ger även hästen något varv i skritt när jag byter varv. När hästen är uppvärmd i bägge varv och alla gångarter går jag ut på fyrkanten. För en ung och /eller oerfaren häst kan bara det här arbetet vara nog. För en äldre/mer erfaren häst är det nu arbetet med lite samlande rörelser (öppna, sluta och tramp) börjar. En lektion varar 30-45min och av det är max 20min i trav och galopp på volt. Resten är skritt, byte av tömsättning, arbete på fyrkanten och lite prat med ägaren. Innan och efter skrittar ägaren själv fram hästen. Det här tycker jag är ett perfekt tömkörningspass. Hästen har fått jobba igenom kroppen ordentligt utan att behöva bära en ryttare, och bara ca 20min är trav/galopp på volt. Det klarar en frisk häst utan några som helst problem, och det finns ingen anledning för hästägaren att oroa sig.
Så varför ska man då tömköra på volt? Vad är fördelarna?
Jo, för det första så gör voltarbetet det enkelt att värma i rätt tempo. Hästen ska bjuda framåt. Det betyder inte att den ska springa/rusa/slängtrava okontrollerat. Ju högre tempo desto mer slitage. Men hästen måste ändå ha "styrfart" och bjuda till yttertömmen. Vi vill i uppvärmningen kunna hålla ett lite friskare tempo som gör hästen lite varm i kroppen, som är bekvämt för den att röra sig i och som inte kräver en massa samling innan muskler och leder är redo. Ska du uppnå det på fyrkanten får du springa på rätt bra (speciellt i galoppen). Dessutom kan en oerfaren häst bli väldigt rädd och du börjar springa bakom den med linorna på rumpan. Och säkerhet är jätteviktigt när man tömkör (ja, det är förstås alltid viktigt). Men det går snabbt för en rädd häst att trassla in sig i linorna om man inte är försiktig. Better safe then sorry är mitt motto.
Det andra skälet är alltså säkerhet - för att det ska vara säkert att tömköra måste du kunna styra och svänga din häst både på volt och fyrkant. Då får också hästen vänja sig vid att känna tömmarna mot kroppen, utan att ha dem på rumpan och känna sig "jagad". Viss hästar är bakskygga och kan reagera väldigt starkt.
Det tredje skälet är för att det är första steget till att hitta bjudningen till yttertömmen, och därmed börja rakriktningen av hästen. Arbetet på volt börjar med att man har hästen rätt så rak, eller till och med lite utåtställd. När du börjar få ett sug och eftergift i yttertömmen, kan du börja rakrikta hästen genom att leda framdelen inåt på volten så att hästen börjar spåra. Målet är att få hästens ryggrad att linjera, och att få en jämn eftergift på bägge tömmarna. Först då är hästen redo för samling. Att rakrikta hästen på volten är dessutom väldigt avslöjande... Lyckas du inte kommer hästen antingen glida utåt, eller tränga inåt. Går du längs med spåret får du stöd av väggen och kanske blir lurad. Det här går förstås att göra på rakt spår om man t.ex har en rehabhäst som inte får arbete på volt, men det är lättare på volten både för hästen och tömföraren. Och varför ska man göra det svårt för sig? Att träna hästar är ju svårt nog ändå!
Jag tycker som jag skrev i början att det är fantastisk vilket arbete man på relativt kort tid kan komma till, ändå blir jag lite förvånad över att ett fåtal personer tror att vi redan på lektion nr ett ska börja trampa, trots att de inte ens kan rakrikta och styra hästen på volt och fyrkant ännu. Precis som med ridningen så kräver tömkörning tajming och kunskap från föraren, och hästen måste alltid vara förberedd och redo för det arbete vi ber den om både mentalt och fysiskt. Annars leder det definitivt till skador och stress. Skyndar man långsamt så kommer man fort framåt!
Även i höst och vår kommer vi ha tömkörning måndagskvällar udda veckor på Tågarportens rf. Startskottet blir på 80-års jubileet lördagen den 29/9, då jag kommer att finnas på plats hela eftermiddagen för prova-på-lektioner. Det är gratis för alla medlemmar, och icke-medlemmar betalar bara 200kr för alla dagens aktiviteter. Ni kan också komma förbi för att fråga om råd, boka lektioner eller bara prata lite! Hoppas vi ses den 29/9!
I den här länken https://idrottonline.se/TagarpsortensLantlrf-Ridsport/tagarpsnyheter/hararprogramfor80arsjubileumet kan du se programmet för dagens samt anmäla till prova-på-tömkörning. Välkomna!
Liknande webbartiklar
- Ulla Håkanson bjuder på en favoritövning
- Karin Engströms nysatsning efter flytten: "Nu vill jag rida Grand Prix resten av livet"
- Karin håller träningar i Hongkong: "Märker att hästfolk är hästfolk vart man än kommer"
- Hoppar stockar och diken på lina: "Ett bra sätt att bli ett team med sin häst"
- Barnens balans och liksidighet i fokus när de lär sig rida på Miagården
- Volter + Serpentiner
- Fixa enkelt hjälpmedel till tömkörningspasset
- Digital clinic lockade tittare runtom i Europa
- Skadad ryttare hyllar sambo som sköter hästarna: ”Är verkligen lyckligt lottad”
- Tömkörning med Paulo Bastos: ”Hästen ska vara avslappnad och halsen lång”
Läst 68659 ggr
Fler inlägg
Vid det här laget har ni säkert sett Maria Gretzers video där hon ger instruktioner för hur man mockar på bästa sätt. Så jag tänkte att det kunde vara passande att prata lite gödsel och mockning i det här inlägget eftersom vi äntligen, äntligen, äntligen har fått vår gödselplatta färdig och godkänd för användning enligt konstens alla regler!
Eller regler och regler... Så många regler finns det faktiskt inte att förhålla sig till, men de som finns är viktiga att efterleva. Gödselplattan inte får läcka ut lakvatten och gödsel i naturen, och den måste uppfylla kraven på lagringskapacitet som finns i det län du bor. Hur lång lagringskapacitet man måste ha beror dels på var man bor och dels på hur många djur man har. För dig som står i färd med att gjuta platta och vill veta mer så hittar du all information du behöver hos Jordbruksverket. https://jordbruksverket.se/vaxter/odling/vaxtnaring/lagra-godsel
Vi valde att dimensionera vår platta så att vi ska kunna tömma den en gång om året. Man brukar räkna med att en häst producerar 1,2kubik gödsel (inkl strö och urin) per månad. För mig, som har 12 boxar, blir formeln alltså 1,2 m3 gödsel x 12 hästar x 12 månader = 172kubik. Plattan är 10x10 meter = 100 kvadratmeter. Sen kommer vi ha en stödmur som är ca 2 meter i bakkant, och 1,5 i framkant (eftersom plattans bakkant är nedgrävd för att skapa lutning).
Vi kommer troligtvis aldrig att ha 12 hästar uppstallade på box 12 månader året om eftersom unghästar och fölston går på bete på sommaren, och min plan är att alltid ha minst 2-3 boxar lediga för träningshästar/saluhästar som kommer och går i kortare perioder, men jag har hellre lite för stor gödselplatta, än lite för liten...
På de olika stall som jag har jobbat under åren har vi haft olika strömaterial: Torv, spån, spånpellets, halmpellets, halm och papper. Enklast är tveklöst att mocka i pellets. Spån- eller halmpellets verkar inte spela så stor roll. Det blir en bra fast ”bädd” som är mjuk för hästarna att ligga på. Jag är dock för petig för att ha pellets. Jag vill att det ska ha samma fina, ljusa färg som när man lägger in det, och då går det åt ca 4-6 påsar i veckan för en stor häst. Det blir man andra ord jättedyrt!
När det kommer till att mocka så tror jag att det finns ungefär lita många metoder som det finns hästägare, och var och en verkar tycka att just deras metod är den allra bästa. Jag är likadan! Jag vill ha det mockat exakt på mitt sätt, helt enkelt för att jag har ganska många boxar som ska mockas varje dag och det måste gå så fort och enkelt som möjligt. Samtidigt som det förstås ska vara så rent och fint som jag vill ha det.
Jag gillar att strö med halm. Det ger en tjock och mysig bädd för hästarna att ligga i, och så har de alltid fri tillgång till strå att tugga på. Jag såg en studie där man tittat på hur hästar betädde sig i sin box på natten. Man såg att oavsett om de stod på halm eller spån så åt de mycket av ströt – och då ser jag ju hellre att de äter halm än spån... Man får inte lägga in för lite halm (förstås) för då blir det väldigt kissigt i boxarna, men man får inte lägga in för mycket heller! Då drar hästarna med sig halmen (och därmed bajshögarna), när de går runt i boxen och det blir halm/bajs och kiss i en enda röra! Jag är mycket noga med att varendaste liten bajstolle ska ut eftersom de annars trampas ned i bädden och skapar ett högt parasittryck. Kisset kan man välja att lämna (dvs ha bädd), eller mocka ut. Om man har bädd är det viktigt att ha ett lager av ren halm på ca 5-10 cm överst så att boxen är ren och torr. Annars kan hästarna få problem med röta i hovarna och även med svamp och mugg i karleder.
Om vi så återkopplar till Marias video om hur man mockar effektivt i halm, så kan jag bara säga att jag håller med om det mesta hon säger. Dock mockar jag sedan ett par år tillbaka med spångrep, istället för halmgrep, och jag håller inte alls med om att spångrepen skulle få med sig mer ren halm än halmgrepen! Tvärt om faktiskt om man bara har fått in det rätta knycket! Och så slipper man ju momentet där man ska stå och lassa tillbaka ren halm från skottkärran till boxen. Så det sparar både halm och tid! Och dessutom så sparar det på mockarens axlar och armar då spångrepen inte är så tung som en halmgrep! Win – Win!
Om ni har missat Marias video så hittar ni den I länken här:
https://www.instagram.com/tv/CjPaHjnBYvy/?utm_source=ig_web_copy_link
Och mitt svar till henne där jag mockar med spångrep:
https://www.instagram.com/reel/CjSWpVur_vL/?utm_source=ig_web_copy_link
Vad säger ni? Hur mockar ni och vad är viktigast för er? Kom med alla era bästa tips!
Fler bilder från arbetet med muren och gjutningen av plattan hittar ni på vår Instagram!
Läst 62260 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej på er!
Livet rusar på i 190km/h och vi har typ tusen bollar i luften känns det som – allting är som vanligt alltså... Fast inte riktigt ändå. För utanför vår lilla bubbla på gården så står världen i brand. En eld som letat sig hela vägen in i vårt trygga Sverige, och jag kan inte mer än att konstatera att med elräkningar på 6000kr mitt i sommaren så kommer det bli en minst sagt tuff vinter. Men vi kämpar på som alltid och gör vad vi kan. Vi tittar på möjligheten att skaffa solceller, ser över våra avtal och försöker snåla med elen, och allt annat....
Men trots oro över elpriser, krig och annat elände i världen så gläds vi åt att vi har varandra - vår familj, våra vänner och vår hälsa. Och så gläds den underbara hösten som vi har nu. Jag vet att bönderna vill ha regn, men jag är i alla fall glad så länge jag slipper lera i hagarna och kan få njuta av höstsolens värmande strålar ett litet tag till.
På tal om lera i hagarna så hoppas jag faktiskt att jag kan få slippa det även i vinter. Jag har nämligen fått hem 4 storsäckar med Hagströ som jag ska pröva lägga ut vid ingången till en av hagarna. Om det fungerar bra så blir det en ny beställning till nästa vinter från mig! Hagströ är en restprodukt bestående av träull, cement och vatten. Materialet släpper igenom vatten och skapar en mjuk och halkfri yta för hästarna att gå på. Det höga PH-värdet motverkar bakterier och hovröta, och mindre lera betyder minsre risk för mugg och rasp. Man slipper risken för att stenar fastnar i hästarnas hovar, så som det ofta blir när man grusar (stenar som fastnar kan orsaka både smärta och hovbölder). Och dessutom så är det miljövänligt och kan fyllas på vid behov under årens gång. Visst låter det bra? Jag återkommer med rapport när jag har provat produkten! Den som känner sig sugen och vill veta mer kan hitta mer info här: www.hagstro.se
Sen jag skrev sist så har vi visat föl och jobbat på med vår gödselplatta. Dillon (som Dimmas föl blivit döpt till), var lite matt och visade knappt någon trav men lyckades ändå jogga hem 8-8-8,5 i gångartsbetyg. Inte så himla tokigt, och jag vet att det finns MYCKET mer att hämta i honom. Han är ju fortfarande så ung eftersom han föddes sent på sommaren. Jag är så kär i den hästen! Tänk om man kunde behålla dem alla! Han har ett så otroligt milt och fint temperament, och dessutom världens gulligaste lilla huvud med två stora stjärnögon och långa ögonfransar. Jag vet att alla fölägare tycker att deras föl är söta, men Dillon är faktiskt ovanligt söt! Nu ligger han hur som helst ute på annons så jag får stålsätta mig inför den dagen han ska flytta hemifrån. Nackdelen med att ha sin passion som sitt yrke.... Annonsen kan ni läsa här. Han har också fått hem egen flik på vår hemsida: Örstorps Dillon – Örstorp Gård AB Visst är han fin?
Förutom fölmys så jobbar vi alltså med att muren runt gödselplattan ska bli klar så att vi kan börja använda den innan vintern. Eftersom gödselplattan är gjuten i lutning, fick vi gjuta upp en sockel i ”trappsteg”, som vi sen kunde stapla våra skalblock på. Sockeln är gjuten i 7 steg. Först den bakre delen i ett stycke, och sen 3 ”trappsteg” på varje sida. Varje trappsteg är ca 3,3m långt. Gödselplattan är totalt 10x10m. Muren kommer bli strax under 2m i bakkant och ca 1,40 i framkant. Helgen kommer att spenderas med att stapla skalblock! Bildbomb och mer info kommer när muren är färdig! För löpande bilder/filmer på både föl och gödselplatta så får ni gärna följa oss på vår Instagram!
Schematiskt "ritning" över gödselplattan och stödmur av skalblock:
Läst 87634 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Plötsligt befinner vi oss i slutet av juli och jag kommer som vanligt på mig själv med att undra vart i hela friden tiden tog vägen? Men jag ska inte klaga! Vi har faktiskt hunnit med massor den här sommaren, och än är den inte slut!
Den här veckan har, förutom värmebölja, mestadels präglats av föl och passning av densamme då vårt avelssto Dimma (67) valde att föla i tisdags natt, 14 dagar efter utsatt datum. Då hade jag fölvakat så smått i två veckors tid och var med andra ord redan ganska trött. På måndagen hade hon väldigt mycket förvärkar och jag trodde att det kanske var dags, men hon väntade alltså tills natten till tisdagen kl 01:14 då hon la sig ned och började krysta. 01:22 var det hela över och en fin liten hingstunge efter Freetown (Don Primero x Zorn x Matador II) fick se dagens ljus! Eller nattens ljus ska jag kanske säga.
Det är nånting magiskt med att bevittna hur ett nytt liv blir till. Plötsligt var all trötthet som bortblåst och det kändes andaktigt att stå där i den ljumma sommarnatten, och bara titta på den lilla krabaten som genast försökte kämpa sig upp på benen. Och den något tröttare nyblivna mamman som låg och pustade i halmen. Jag var tvungen att ringa och väcka Jörgen så att han fick komma ut och se miraklet.
Efter det följa den vanliga proceduren – kolla att efterbörden kommer ut i tid och är hel, och att den lilla verkar pigg och hittar till mjölkbaren. Pigg och kry var han allt – men hitta mjölkbaren var desto svårare. Våra tidigare föl har varit betydligt tröttare första dygnet, men de har ändå lyckats hitta juvret och diat utan problem inom 1-2 timmar. Den här kanaljen hade lite svårare med det. Han sög på Dimmas bakben, på hennes mage och hals och till och med på juvret – men utan att hitta spenarna! Suck! Jag försökte alla trick i boken (lät honom suga på mina fingrar och på nappflaskan som sakta fördes upp mot juvret, och försökte mjölka ur nån droppe när han var i närheten med mulen), men ändå hittade han inte rätt. Detta gjorde att jag var tvungen att fortsätta försöka hela natten, och hela förmiddagen. Klockan 11:30 på tisdagen hittade han äntligen rätt och började dia själv, och efter det har allt fungerat toppen. Vi gjorde en foalcheck efter lunch som såg bra ut så då kunde jag äntligen andas ut och börja slappna av lite. Vid det laget var jag ganska trött och sliten.
Jag är så himla nöjd med det här fölet! Han kommer att bli kolsvart sånär som på en vit stjärn och två vita kronor bak, och han rör sig helt fantastiskt! Dom av er som följ den här bloggen under lång tid vet att jag länge har velat ta föl på den här stolinjen (stolinje 67). År 2016 seminerade jag Dimmas mamma Doriz med Firenze och år 2018 gjorde jag ett försök med Doriz syster Dolce Vita och San Amour (som även hon är efter Don Primero precis som Dimma). Men ingen av dem tog sig. Så när jag erbjöds att köpa Dimma som avelssto förra våren så kände jag att jag inte kunde (eller ville!) tacka nej! Och så himla bra det blev! Dimma kommer från en lång linje prestations- och diplomston. Hon har dessutom idel GP hingstar i de 3 första leden, så det finns att brås på. Hon är oerhört lik sin mamma Doriz, som jag själv har ridit för en herrans massa år sedan. Doriz var en häst med mycket arbetsvilja och motor. Hon var känslig på ett bra sätt och hade en naturlig kadens och schvung, lätt för samling, och det har hon lämnat vidare till Dimma. Det är enkelt att välja hingst till Dimma eftersom hon är så komplett i sig själv. Det ända hon behöver förbättra är sin storlek då hon bara är blygsamma 160cm hög. Hon har dock två avkommor sen tidigare som båda är runt 167, så jag är inte orolig.
Jag hoppas verkligen att vi kan hitta en satsande ryttare som kan förvalta den här fina hingstungen för han är verkligen något alldeles speciellt! Han kommer tyvärr att vara till salu då vi enbart sparar på ston. Jag lovar att återkomma med en kavalkad av bilder, men för tillfället får ni hålla tillgodo. Fler bilder och filmer finns på vår instagram och på vår facebook!
Parallellt med ”fölandet” har vi också påbörjat gjutning av stödmur runt gödselplattan. Även detta kan ni följa på vår instagram! Mer om det i nästa inlägg!
https://www.instagram.com/orstorp_gard/
https://www.facebook.com/orstorp
Visst är han helt bedårande söt??
Läst 109150 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för Stalldrömmar »
Här hittar du alla våra husbloggare
Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.
Maries senaste
- Gödselplatta och tankar om mockning!
- Fölvisning, el-kris och livet i 190 knyck!
- Sommarhälsning och földags!
- Magiskt!!!
- Hurra!!!
- Slutspurt!
- VVS-djungeln....
- Brandklassning och byggspurt!!!
- Påsk, häst och sol!
- Sammanfattar, planerar och drömmer! Gott Nytt År!!!
- Lugnet efter stormen...
- Tips och Trix för skalblocksbyggare!
- Nu byggs det boxar!!!
- Äntligen boxar!!!
- Corona-tider...
- Ett tungt besked.
- Årskrönika 2019!
- Fix och trix på gården!
- One small step...
- Världens bästa jobb!
Arkiv
- December 2022
- September 2022
- Juli 2022
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- April 2021
- December 2020
- November 2020
- Oktober 2020
- September 2020
- Maj 2020
- Januari 2020
- November 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Augusti 2018
- Juli 2018
- Juni 2018
- Maj 2018
- April 2018
- Mars 2018
- Februari 2018
- November 2017
- Oktober 2017
- September 2017
- Augusti 2017
- Juli 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Februari 2017
- Januari 2017
- December 2016
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- Oktober 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015