Stalldrömmar - Vad hände med stallet???
AUG
19

Vad hände med stallet???

Plötsligt känns det som om sommaren är slut. Och visst känns det lite vemodigt TROTS att vi haft en sommar med massor av sol, och trots att jag faktiskt älskar hösten! Fast det ska vara vindstilla, soliga dagar med ca 17 grader ute och krispiga, färgsprakande höstlöv. Sådär så man kan gå i tröja och väst utan att varken frysa eller svettas. Då trivs jag som allra bäst! Men regnet är efterlängtat! Enligt min väderapp ska det regna lite varje dag de kommande 14 dygnen. Jag hoppas de har rätt! Sen hoppas vi på lite uppehåll så att bönderna kan få en bra andraskörd, så ska vi nog kunna överleva även den här vintern. Halmen har precis skördats häromkring så jag vet inte riktigt hur läget ser ut ännu, även om man hör rykten om små skördar. Det jag kan konstatera är att det är betydligt fler som tar halm på sina fält i år, än vad det brukar vara. Så med lite "tur" kommer det finnas halm att tillgå. Jag har ändå en känsla av att spåntillverkarna kommer ha en toppenvinter... De flesta stallar har redan säkrat hösilage för vintern, antingen från första skörden eller via import. Nu håller vi både tummar och tår för att vädergudarna kan stå litegrann på böndernas sida så här i slutet av säsongen!

Hur som helst - sommaren har kommit och gått och inget nytt stall i sikte. Vad händer egentligen undrar ni? Jag ska försöka förklara. För dem av er som följt bloggen från början så vet ni att vår plan är att inreda 12 boxar, spolspiltor, sadelkammare, foderkammare, tvättrum och förråd i vår gamla tegellada. Boxarna ska vara av fölmått, dvs stora nog att inhysa ston upp till 170cm med föl. Då är det minsta tillåtna måtten 3m gånger ca 3,7m (minst 11kvm). Vår lada är 9m bred, vägg till vägg. Minsta tillåtna mått för stallgången är 2,5m. Det ger oss ett boxdjup med ett innermått på 3,10m. Bredden på boxarna kommer vara 4,2m. Väl tilltagna boxar med andra ord (i den här länken till jordbruksverket hittar du måttangivelser för stallbyggnader till häst). Planen var att bygga både mellanväggar och fronter med 15cm breda skalblock. Boxdörrarna skulle vi snickra ihop själva.

Då blir formeln boxdjup 3,10 + skalblock 15cm + stallgång 2,5m + skalblock 15cm + box 3,10 = 9m. So far so good liksom...

MEN ingenting är enkelt när man har med gamla byggnader att göra.... Längs med alla väggarna går det en bärande sockel. Den varierar i tjocklek mellan cirka 10cm som bäst och cirka 30(!)cm som värst! När vi har mätt våra 9m så har vi mätt från vägg till vägg... Där sockeln är smal är det inga problem. Innermåtten i boxarna blir fortfarande minst 3m. Men där den är som tjockast blir de plötsligt bara 2,80! Där får vi inte ha våra ston med föl (däremot får vi ha våra tävlingshästar och unghästar i alla storlekar då minsta mått är 2,70m för hästar <170). Men vi vill gärna ha friheten att kunna flytta och ha hästarna i vilken box som helst, så att vi aldrig behöver ha hästar bredvid varandra som inte trivs ihop

Såhär ser sockeln ut på det bredaste stället. Den tar upp många onödiga centimetrar från boxarna. Delar av den kan vi bila bort, men inte hela!

Så vi fick gå tillbaka till ritbordet... Vi funderade på om man helt enkelt kunde bila bort delar av sockeln - och det kan man ju förstås.... Men det är ett enormt både tidskrävande och tungt arbete. Och dessutom finns det stora risker att vi kraftigt försämrar byggnadens hållfasthet (speciellt om det skulle visa sig att sockeln inte består av solid betong, utan kanske bara av stenbumlingar och jord på samma sätt som i de delar av byggnaden som hade stampat jordgolv...). Detta ägnade vi "hela" vintern 2016 år att åtgärda, innan vi kunde gjuta betonggolv våren 2017. Det var något av en mardröm som vi ogärna vill upprepa. Så hur kan vi annars tjäna in centimetrar?

Såhär ser ritningen över vårt nya stall ut. Det som ska bli sadelkammare är i dagsläget en verkstad, och foderförrådet upptas av en enorm silo - som förstås ska bort!

Vi kom fram till att vi istället för att bygga boxfronterna med skalblock blir tvungna att ha fronter i trä istället. Då tjänar vi in ungefär 12cm, och det räcker faktiskt i de allra flesta av boxarna. På de få ställen sockeln är riktigt tjock blir vi tvungna att bila bort lite om vi ska kunna ha sto med föl i alla boxar, men det är så pass lite att det varken påverkar byggnadens hållfasthet, eller blir alltför betungande. Mellanväggarna kommer fortfarande att byggas med skalblock från Ottossons Cementvaror - vilket också kommer hjälpa till att stötta de gamla ytterväggarna.

Nästa fråga blir förstås om man ska bygga fronterna själv, eller köpa in färdiga fronter. Att bygga själv är extremt mycket billigare. I gamla stallet är fronterna byggda enbart av trä. Det har hållit bra, men hästarna har förstås gnagt på trät lite här och var. Här har man byggt genom att fästa tjocka träpelare från golv till tak, och sen tvärreglar emellan, och plank med diagonala reglar. Men man får räkna med att byta ut överliggarna (översta brädan) lite då och då. Och det går förstås alldeles utmärkt att göra så. Alternativet är att stålsko med en u-balk. Men man måste vara noggrann så att hästarna inte kan skära sig på någon metallkant nånstans!

I nya stallet kan vi inte använda den här konstruktionen eftersom takhöjden är tio meter i nock. Vi hade behövt enormt långa träpelare.... Eftersom fronterna är rätt breda (4,20m), vill vi ha minst en rejäl fästpunkt emellan förutom mellanväggarna. Då behöver vi stålstolpar att fästa dörrarna i. Det skulle innebära att vi måste svetsa stålramar till boxdörrar och fronter att fästa i stolparna. Antingen svetsar vi själva eller lejer ut det på en svetsare. Lejer vi ut arbetet kostar det pengar och blir mer eller mindre lika dyrt som att köpa färdiga fronter - och att göra det själv med tillräckligt bra kvalitet och finish är återigen både svårt och tidskrävande. Ni förstår att vi har haft många långa diskussioner den här sommaren...

Efter mycket om och men har vi kommit fram till att det bästa alternativet för oss antagligen är att köpa färdiga fronter. Det kostar dock ungefär fyra gånger så mycket som vi hade räknar med i vår originalbudget - och det är pengar som vi inte har just nu. Vi har ansökt om bidrag från Jordbruksverket (i kategorin "nyetablering av jobb i jordbruksverksamhet", dit avelsverksamhet med hästar räknas in, eller nåt sånt..). Det var dock två och ett halvt år sedan, och vi väntar fortfarande. När jag pratade med dem i våras så trodde de att de skulle kunna vara framme vid vårt ärende nu i höst. Så vi har bestämt oss för att avvakta lite över höst/vinter och se om vi får några besked (jag ska ta om ringa dem igen och kolla läget i slutet av augusti när semestertiderna börjar lida mot sitt slut). Får vi inget bidrag får vi försöka låna upp pengar eller lösa det på annat vis.

Under tiden ska vi fokusera på att få klart de "små" projekt som vi har framför oss som inte kostar så mycket tid och pengar - som att göra klart rampen och betongplattan på baksidan. Vi ska mura upp en vägg med lecablock mellan foderkammare och blivande verkstad (lecablocken har vi redan så vi behöver bara köpa bruk och armering). Vi ska putsa några innerväggar. Och så ska vi dränera i hagarna, röja ris och genar runt sommarhagen, vintersäkra gamla stallet (jag vägrar bära vattenhinkar i iskyla från huset ett år till) osv, osv. Det finns alltid nåt att göra! Jörgen har två veckors "semester" framför sig från och med nu. Så fortsätt följa oss i bloggen och på vår facebook så lovar jag att det blir många uppdateringar närmsta tiden!  

Under hösten så ska vi också fokusera på att vi ska bli föräldrar! Om allt går som det ska så kommer det nämligen en liten pojke till världen i mitten av december! 

Med en sån här i magen får jag mer tid att fokusera på mina elever och min verksamhet. Under hösten kommer jag hålla ett antal kurser och föredrag. Mer info kommer på min facebook inom kort!


Läst 54362 ggr





Fler inlägg

NOV
23

Fix och trix på gården!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Det har varit en hektisk tid med hästarna, gården, elever, kurser och bebisförberedelser om vart annat. Lägg sen till att jag är både trött och hungrig nästan jämt (så som man är när man är i slutspurten på en graviditet), då blir det inte mycket tid över till annat. Äta, sova, jobba… 

Men som tur var så har jag haft lite hjälp i veckorna. Mina föräldrar var här en vecka i början av november och min svärfar håller som bäst på att installera elen och värmekablarna till vattnet i gamla stallet (mer om det i kommande inlägg). Lagom till att kylan kommer verkar det som. Prognosen lovar frostnätter inom kommande vecka.

Just nu har vi mest fokuserat arbetet på diverse lagningar och små förbättringar som kan underlätta arbetet på gården som höggravid och småbarnsföräldrar. Min pappa har satt upp redskapshållare både i trädgårdsförrådet och vid ridbanan, så att var sak har sin plats, och är lätt att hitta och komma åt. Jag älskar ju ordning och reda! Jag kommer ha liknande "stationer" för sopkvastar/skyfflar/grepar mm på två-tre platser i nya stallet när det blir färdigt (bara lite mer fancy). Det ska aldrig vara långt bort till närmsta sopkvast!
 
Han har också satt upp en liten hasp så jag kan stänga porten till ladan inifrån de dagar det blåser på fel håll, så jag slipper lägga upp halm och hösilage i motvind... Dessutom har han bytt ut och lagat några murkna/trasiga bräder på gödselrampen, satt upp en släplist under porten till ladan så att det inte ska regna in (vi måste dock gjuta en liten plint på ena sida och bila bort överflödig betong på andra sidan innan det blir helt tätt), och så har han gjort en jättefin hängare till mina tömkörnings- och longergjordar. Under tiden som pappa snickrat så har mamma rensat ogräs mellan kullerstenen, krattat löv och fixat lite i trädgården.


Måttbeställd och hemmagjord hängare för tömkörnings- och longergjord, tömmar och linor. Visst blev den fin?

Och den här veckan har jag alltså mina svärföräldrar här som hjälper till och avlastar mig lite. Min att-göra-lista som under flera månaders tid bara har blivit längre och längre, trots långa arbetsdagar, har äntligen börjat bli kortare! Vi har köpt det mesta (eller i alla fall det viktigaste), som vi behöver innan bebisen kommer.
  
Jag är i god fas med allt kontorsarbete och administration. Jag har pratat med försäkringskassan om föräldraledighet och skickat in de papper som behövs. Jag har köpt ett parti hösilage så det räcker till hela vintern/våren. Vi har sett över hagarna och bytt isolatorer på kortsidorna, som är de som är mest utsatta för väder och vind, samt grusat upp där det behövs så nu klarar de både skitväder och vinterstormar, och jag slipper oroa mig för att antingen jag eller hästarna ska halka och skada sig...


Sådana här isolatorer har vi innan bara haft i hörnen, men i höst har jag bytt ut även varannan isolator längs kortsidorna av hagarna. Det gör att bandet inte står och slår i vinden, och vi slipper oroa oss för att de ska gå sönder – även när det stormar rejält.

Får vi bara ordning på de där värmeslingorna till vattnet i stallet så tror jag faktiskt att vi är så redo som man nu nånsin kan bli – både på bebis och på vinter. Bring it on!


Läst 84571 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
29

One small step...

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ibland tar man stora steg framåt. Ibland lite mindre... Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en permanent stationerad uppsittningspall nere vid ridbanan. Jag har hittills haft en IKEA-pall, och det har fungerat ok. Men den är i trä och behöver en del underhåll för att klara väder och vind (måla, limma, skruva...). Eftersom vi har gjutit mycket i betong de senaste åren, så har tanken på en uppsittningspall i betong vuxit fram. Och nu hade vi äntligen lite tid (och lite betong) över.

När vi beställde betong till vår platta (som ni kan läsa om i det här inlägget), så ville vi förstås vara helt säkra på att det skulle räcka och beställde därför en liten skvätt extra. Och istället för att låta den gå till spillo tänkte jag att det kunde vara läge att gjuta den där pallen!

Sagt och gjort! Med Ikea-pallen som mall, snickrade min pappa ihop en gjutform av överbliven formplywood. Betongen som blev över från plattan räckte till ungefär 2/3 av pallen, resten fick vi blanda till och hälla på själva. Som armering har vi använt hönsnät. Betongen från plattan var lite tjockare och hade inte fyllt ut alla hörn när vi öppnade formen, så vi fick också blanda till lite lagningsbetong och fylla i hålen. Den är lite, lite mörkare i färgen än den vanliga betongen, men med tidens tand och slitage kommer det inte att synas.

Men nu står den där! Stabil, väderbeständig, funktionell och snygg (tycker jag själv). Vad tycker ni? Under har vi lagt ett lager makadam. Dels för att leda bort fukt, och förhindra frostskador, och dels för att den inte ska luta, utan stå rakt och stabilt. Jag är så nöjd! Tack pappa, Jan och Jörgen för hjälpen! Det må vara "one small step" i det stora hela, men ändå ett litet steg närmre min drömgård, och faktiskt, två små steg enklare att hoppa upp på hästryggen! 

Nästa projekt (och antagligen det sista lite större projektet innan vintern och bebis kommer), är att lägga in värmeslingor till vattenkopparna i gamla stallet, samt byta ut de gamla och installera nya vattenkoppar i alla boxarna. Det påbörjades i helgen, och kan förhoppningsvis avslutas i början av november. Efter det ska vi ägna lite tid inne i huset och göra iordning det som ska bli barnrum, och så bara njuta av vårt kommande föräldraskap!


Läst 100489 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
24

Världens bästa jobb!

När jag var liten så drömde jag om en egen ponny. Det stod högst upp på önskelistan varje jul och varje födelsedag. Det var nära några gånger. Som när min sköthäst, en vit B-ponny med mörkgrå man och svans, som var lite svårriden och inte passade sin lite yngre ägare skulle säljas. Jag letade runt efter billiga stallplatser och gjorde kalkyler och visade för mina föräldrar, och de sa inte tvärt nej! Men så var det det där med tävling... Jag älskade ju att hoppa på den tiden och tävlade flitigt på ridskolans ponnyhästar. Om vi gick och köpte en B-ponny så skulle jag ju bara kunna tävla den under max ett år till... Det var ju låååång tid för mitt unga jag, men mina föräldrar som tänkte lite mer långsiktigt kom fram till att det var en dålig idé.

Det var det närmsta jag kom en alldeles egen ponny. Några år senare, när jag sen gått ut gymnasiet, längtade jag som bara den efter en alldeles egen häst. Eftersom jag jobbade och bodde hemma så kunde jag spara undan rätt mycket, och det gjorde jag! Varje månad växte summan på sparkontot och jag var ett steg närmre min alldeles egna häst. Trodde jag då... Livet tog en annan inriktning och pengarna lades på studier istället (inte en dålig investering på något vis). Det skulle visa sig dröja rätt länge innan jag äntligen fick möjlighet att köpa min alldeles egna första häst. Under tiden utbildade jag mig, hade eget företag och arbetade i tävlingsstall. Ponnydrömmen tog mig hela vägen från arbete som hästskötare i Sverige, till en beridartjänst i Tyskland, till en alldeles egen hästgård i Skåne (drömmar och så lite blod, svett och tårar)...

Och nu – många år efter att jag drömde mina ponnydrömmar, har jag förmånen att få jobba med att utbilda små ponnyryttare i ridningens ädla konst! Det är förstås alltid roligt när elever gör framsteg (oavsett ålder och storlek på häst). Att få hjälpa någon till en aha-upplevelse, och att se hur häst och ryttare börjar synka och förstå varandra är bland det bästa som finns. Men det är något alldeles speciellt med ett barn och dennes ponny. Glädjen som glittrar i ögonen när man lyckats med något som känts svårt, och stoltheten över sin fina ponny är så äkta och oförstörd. Barn är så bra på att vara här och nu, och fastnar inte lika mycket i prestationsångest och tvivel som vi vuxna kan göra.

Kanske borde vi försöka lära oss lite mer av våra barn? Att vara lite mer här och nu. Att njuta av det vi har och av alla små framsteg som görs (och tänka mindre på vad vi fortfarande inte kan). Kanske är det bara gravidhormonerna som pratar? Oavsett vilket så är jag så glad för att jag får ha världens bästa jobb! Som får hjälpa både barn och vuxna att fördjupa kommunikationen med sina älskade djur. För visst lever vi alla för de där stunderna i perfekt harmoni med våra hästar? När allting flyter och man dansar fram tillsammans, och allting känns enkelt och rätt! I know I do!


Det här är jag ute på Bisslinge Gård på min sköthäst, B-ponnyn Bonny. Jag tror att året är 1991 och jag är 10 år gammal.


Läst 104147 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv