Stalldrömmar - Vart tar tiden vägen???
SEP
29
2015

Vart tar tiden vägen???

Jag börjar känna mig som en trasig skiva, men VART i hela friden tar tiden vägen??? Jag hade tänkt blogga redan förra onsdagen, men förmiddagen försvann på hästryggen (som alltid) eftermiddagen gick åt till att assistera hovslagaren. Sen passade jag på att klippa gräsmattan (eftersom min man jobbade hemma och man måste vara två för att starta den), sen var det dags att ta in hästar och så avslutade jag dagen med att skruva i ett par skruvar i en bräda som satt löst i stallet, och skruva upp de små "trappsteg" som jag tillverkat till gödselrampen dagen innan. När jag var klar med det var det mörkt ute och dags att duscha och laga mat. Och så hinna umgås lite med min man. Inget bloggande hanns med. 

Men på torsdagen - då hade jag verkligen tänkt blogga! Jag hade ju massor att skriva om från onsdagen, plus att mina hästar är så fina just nu. Jag känner mig som Ulla Håkanson! Sitter och rider fin dressyr på fältet dagarna i ända! Det känns som om det stärker hästarna på ett jättebra sätt och de blir så glada och positiva (Domingo blir ibland lite väl glad och gör lite spontana galoppombyten och diverse skolor ovan mark, men det är ok när han är så magisk att rida däremellan). Men tyvärr vaknade jag med en smygande migrän som bara blev värre under dagen och efter att stallet var avslutat var jag lika slut, och kvällen fick tillbringas raklång i ett tyst och mörkt rum. HATAR migrän - ingen blogg där heller.

På fredagen hade jag fortfarande migrän. Klarade av att rida ut hästarna och fixa stallet och det var väl ungefär det... Förr om åren tog jag två tabletter och gick ut och jobbade igen, men det fungerar inte nu längre. I värsta fall fick jag sova en timme, och sen jobba. Men nu är det knappt att tabletterna hjälper. Inte ens om jag ligger och vilar "hela" dagen (så gott som man nu kan när man har djur att sköta). Usch, vad trött jag är på den där migränen! Det är ju för att onsdagen blev lite för lång/tuff. Men på något vis känns det lite taskigt tycker jag. Istället för att få känna sig lite duktig efter en lång och produktiv dag så ska man straffas med migrän (jag vet att det inte är så det fungerar, men det kan kännas lite så). Den verkliga anledningen är förstås att jag jobbat väldigt hårt i stressig tävlingstall-miljö under många års tid och i perioder varit väldigt nära att bränna ut mig. Jag var hos en läkare för första gången i våras för jag tyckte det var konstigt att jag hade så mycket migrän trots att jag i dagsläget inte upplever att jag är sådär särskilt stressad. Men han menade att det kan ta flera år att komma ikapp när man bränt ut sig (eller varit nära gränsen). Och jag har nog legat så nära gränsen som man bara kan komma under många, många års tid. Jag tror att jag ska hitta en massageterapeut att gå till lite regelbundet så jag tar tag i dom där spänningarna en gång för alla. Några tips på bra massörer i Asmundtorp/Landskrona? 

På lördagen började vi dagen med att storstäda huset. Det var verkligen extremt välbehövligt. Sen åkte min man för att spela fotbolls match (näst sista för säsongen om allting vill sig väl - Halleluja! Sen kommer vi ha betydligt mycket mer tid för att renovera och fixa på gården). Under tiden han var borta fixade jag stallet och red hästarna, och SEN hade jag tänkt blogga. Men istället fick jag ställa mig och laga staket och sen kom mannen hem och så var det kväll och dags att duscha, laga mat och umgås igen. Nu när min man jobbar så långa dagar och tränar så är han inte hemma så mycket så jag försöker prioritera och ta vara på den tiden som vi har tillsammans. Det är ju inte helt ovanligt att den där drömmen om att skaffa gård slutar i skilsmässa (gå bara ut på hemnet och kolla hur många nyrenoverade gårdar där finns till salu...). Så jag tänkte jag skulle undvika det = ingen blogg.

Söndagen då? Nu måste det väl finnas tid för att blogga? Nja... Söndagar är ju vår arbetsdag. Den här söndagen skulle vi lägga markduk och fylla igen vårt dräneringsdike med sten. Det är en tung uppgift att skyffla sten... Även om man har en lastare till hjälp! Så när vi till slut var klara så var klockan redan mycket och vi båda var helt slut!

Så kom måndagen - och nu! Nu skulle det äntligen bloggas! Jag har ju tagit massor av bilder och jag har så mycket att berätta! Förmiddagen (fram till 13:00, kanske 13:30) spenderades som vanligt i stallet. Sen göra lunch och vila lite, och så mata och gå ut med hunden. Men hunden ville inte bajsa inte. Så klockan hann bli...ja...mer än hon borde. Och sen ser jag att hästarna har haft av tråden - igen! Andra gången på bara några dagar! Innan har de inte varit på den en enda gång. Suck! Ja, och sen var det dags att ta in hästarna och packa ihop sig för att åka och hålla lektioner i Sandåkra. Sen var jag hemma igen vid 21-tiden. Behöver jag säga att dusch och mat och säng var det enda jag orkade med vid det laget? 

Så nu sitter jag här. Det är tisdag och jag har lyckats stjäla mig lite bloggtid genom att skippa att duscha och byta om innan jag åker för att hämta mina föräldrar på stationen i Landskrona! Dom har sett mig i hästkläder förr liksom. Och nu är jag nog förrsten redan försenad så jag får ta och tacka för den här gången, förhoppningsvis hinner jag skriva snart igen!

Och har man inte tillräckligt att göra så kan man ju alltid skaffa sig lite mer jobb...

   

taggar


liknande webbartiklar


Läst 15734 ggr





Fler inlägg

MAJ
13
2020

De senaste veckorna har jag befunnit mig i ett tillstånd av chock och sorg. Min underbara, fina häst Ferdinand har fått diagnosen ringkota (för er som inte vet är det en degenerativ sjukdom - ungefär som spatt, som ger pålagringar och inflammation i kronleden). Det anses ärftligt och är i princip det samma som en dödsdom. Det finns några behandlingar man kan pröva - men de är smärtsamma för hästen och har väldigt dålig prognos. Min veterinär avråder från dessa då hon anser det bara är att dra ut på hästens lidande. Ferdinand har dessutom bockhov på det drabbade benet, och det har troligtvis förvärrat och förstärkt problemet.


Han har känts jättefin under vintern och våren, så när han plötsligt kändes halt trodde jag först att det var en kotledsvrickning eller något liknande. Att få rekommendationen att avliva var inte precis något jag väntade mig, och det har tagit lite tid att acceptera och smälta att det är så illa. Jag tror inte att jag riktigt har accepterat det ännu. Han kommer få gå kvar här över sommaren och sen tas bort till hösten. Mitt hjärta blöder! Jag har ju ridit in och utbildad honom själv och i år blir han 10år. Och jag vet att det kommer komma många fler hästar i mitt liv - men få hästar är så snälla och roliga att arbeta med som Ferdinand! Han är hästen med stort H som både är snäll och trygg, men ändå har nerv och gång och det där lilla extra som gör att man rider runt med ett leende på läpparna varja dag.


Så nu sitter jag här och scrollar på salusidorna, i hopp om att hitta ett roligt projekt, som kan få mig på lite bättre tankar. Inte så lätt att hitta en frisk och sund häst med potential när man har en rätt så begränsad budget. Det fanns ju egentligen inga planer på att jag skulle köpa ny häst just nu...


Det jag letar efter är ett sto i lagom ålder (inte för ung och grön eftersom jag är ensam på gården på dagtid och rider mestadels utomhus, både på bana och i naturen). Mitt mål för året var att starta Msvb, för att sen kunna ta min C-tränarlicens, så hästen jag letar efter bör ha kapacitet för minst msvb. Vår plan är att mina tävlingshästar ska få gå in i vår avelsverksamhet efter avslutad karriär - så en bra stam och högt avelsvärde är ett måste. Frisk, sund och billig..... Vart hittar man en sån??


Jag hade också kunnat tänka mig att ta en häst på foder. Den bör då redan vara utbildad Msvb (eller mer). Kanske är du gravid, eller skadad eller pluggar och hinner inte med din häst just nu? Varmt välkommen att höra av dig i så fall! Vi erbjuder ett jättebra liv för våra hästar! De går ute långa dagar i fina hagar, speciellt sommartid. Jag som rider har utbildat hästar från unghäst till svår klass och arbetat med hästar på heltid i över 15 år. Jag är själv utbildad hästmassör, och tränar regelbundet för erkännt duktiga tränare. Utöver det så jobbar jag mkt med min egen sits och balans (jag gör yoga och balansövningar och tränar kondition). Mer om mig kan ni läsa på min hemsida www.horseandhuman.com. Har du hästen för mig så tveka inte att höra av dig!


Kanske undrar ni vad som händer med vårt stallbygge? Inte mycket kan jag avslöja... Det kom en Coronapademi och ställde till det! Men det skriver jag mer om i nästa inlägg. Ta hand om er så länge, och krama era hästar och ge dem en extra morot! Man vet aldrig hur mycket tid man har kvar tillsammans.


Läst 37629 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
07
2020

Jag får börja med att önska alla en god fortsättning på det nya året! Nytt år och nytt årtionde... Om tio år är jag 48 år! Nästan 50. Och om två år fyller jag 40! Och den lilla bebisen som kom till världen på Luciadagen 2018 - han är redan en liten pojke som springer och pratar! Hur gick det till?! Mest rapparkalja, men ändå. Kanske borde jag istället säga att han kommunicerar. För det gör han! Och att man kan kommunicera massor utan att använda ord behöver jag ju knappast berätta för er som håller på med hästar!

Året som gått har varit ett år i familjens tecken. Att bli mamma är speciellt och underbart. Fantastiskt och skitjobbigt på en och samma gång. Du kommer aldrig att känna sådan kärlek och lycka - men inte heller sådan trötthet och ibland (tillfällig) förtvivlan. Om två veckor börjar den lille parveln på förskolan och livet går in i en ny fas. Men vi har också hunnit med att ta vår första valpkull efter vår Juniirotts Daisy och Jordan House of Lazic. Sju fina valpar blev det som alla har hittat fantastiska hem, och vi är så glada att få följa dem på deras väg genom livet.

Jag har skrivit det förr, men det är värt att upprepas! Jag ÄLSKAR nyår! Inte själva aftonen i sig (även om den brukar vara nog så trevlig). Utan tanken på att få börja om. Ett tomt blad där man kan skriva precis vad man vill. Och jag vet att man förstås kan göra detta den 23 mars, eller den 12 juni, eller vilken annan dag som helst på året. Men det är ändå något magiskt som händer den 31/12 varje år då klockan nollställs och man står med ett helt år av möjligheter framför sig!

Det här året, 2020, kommer vi bland annat att rida in vår första uppfödning - Örstorps Rex. Det ska bli väldigt spännande att se hur han blir som ridhäst, och det jag ser i hagen lovar gott! Han kommer att vara till salu. Vår andra uppfödning Örstorps Totifini blir två i år. Hon kommer att få stanna hos oss på gården och förhoppningsvis bli min framtida tävlingshäst och så småningom avelssto. Kanske blir embryotransfer aktuellt i framtiden? Vem vet?

Vad det gäller bygge och renovering så har det inte hänt mycket under året som gått, men det kommer hända desto mer under 2020! Vi har nämligen fått vår bidragsansökan godkänd från Länsstyrelsen! Så om allting klaffar och vädrets makter är med oss så drar vi igång och börjar bygga boxar i mars! Pengarna delas ut i samarbete med Europeiska jordbruksfonden för Lantbruksutveckling. Fronter med skjutdörrar är beställda från Stallimporten. Och skalblock till mellanväggar och spolspilta har vi redan från Ottossons Cementvaror AB. Med hjälp av bidraget kommer vi ha råd att ta in hantverkare som kommer hjälpa oss med murandet av boxar och byggandet av serviceutrymmen (tvättstuga m.m.). Med facit i hand så får vi helt enkelt erkänna att projektet att bygga ett helt stall med 12 boxar när man har familj och hästar och hund och en gård att sköta, och dessutom redan arbetar heltid och driver två företag - ja, det blev helt enkelt lite för mycket. Vi hade säkert kunnat göra det själva - men vi hade inte blivit färdiga förens nån gång 2032! Och det tycker jag är lite väl länge... Men nu är det alltså på G, och jag känner mig som ett barn på julafton! Allra mest ser jag fram emot att ha en spolspilta med väggar och tak! Slippa stå ute på husgaveln i regn och rusk och snålblåst när lerigt unghästben med mugg ska tvättas med hexocil... Och det ska bli skönt att ha en ordentligt rymlig stallgång och egen uppbindningsplats, och att slippa köra över gårsplanen med halm som flyger all världens väg... Att ha ett torkrum för blöta täcken! Och en tvättmaskin! Och så ska det faktiskt bli helt ljuvligt att inte längre behöva lägga tid och kraft och pengar på att planera och bygga stall! Att jag redan börjat planera och drömma om hur och var vi ska anlägga en longervolt kan vi tala lite tyst om. Jag tänker mig att den kan stå färdig till våren 2021 - lagom till att Tottan ska ridas in.

Förutom stallbygget så känner jag att det återigen är dags att satsa lite på min egen ridning igen. Ferdinand är igång efter sin skada, och redo för nya utmaningar. Jag ska också försöka uppdatera bloggen lite flitigare! Jag har en bra magkänsla inför 2020! Min häst är frisk! Mitt företag blomstrar, och efterfrågan på både lektioner och kurser är hög (jag är förresten så stolt över mina duktiga elever som alla går från klarhet till klarhet och utvecklas och kämpar på tillsammans med sina hästar)! Stallet ska byggas klart, och jag har två fina unghästar som snart ska ridas in! Nu kör vi!

Såhär ser modellen på boxfronter ut som vi har valt. Våra boxar kommer dock ha galvade galler och stolpar och fyrkantig profil. Visst är de snygga?

              


Läst 91955 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
23
2018
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Det har varit en hektisk tid med hästarna, gården, elever, kurser och bebisförberedelser om vart annat. Lägg sen till att jag är både trött och hungrig nästan jämt (så som man är när man är i slutspurten på en graviditet), då blir det inte mycket tid över till annat. Äta, sova, jobba… 

Men som tur var så har jag haft lite hjälp i veckorna. Mina föräldrar var här en vecka i början av november och min svärfar håller som bäst på att installera elen och värmekablarna till vattnet i gamla stallet (mer om det i kommande inlägg). Lagom till att kylan kommer verkar det som. Prognosen lovar frostnätter inom kommande vecka.

Just nu har vi mest fokuserat arbetet på diverse lagningar och små förbättringar som kan underlätta arbetet på gården som höggravid och småbarnsföräldrar. Min pappa har satt upp redskapshållare både i trädgårdsförrådet och vid ridbanan, så att var sak har sin plats, och är lätt att hitta och komma åt. Jag älskar ju ordning och reda! Jag kommer ha liknande "stationer" för sopkvastar/skyfflar/grepar mm på två-tre platser i nya stallet när det blir färdigt (bara lite mer fancy). Det ska aldrig vara långt bort till närmsta sopkvast!
 
Han har också satt upp en liten hasp så jag kan stänga porten till ladan inifrån de dagar det blåser på fel håll, så jag slipper lägga upp halm och hösilage i motvind... Dessutom har han bytt ut och lagat några murkna/trasiga bräder på gödselrampen, satt upp en släplist under porten till ladan så att det inte ska regna in (vi måste dock gjuta en liten plint på ena sida och bila bort överflödig betong på andra sidan innan det blir helt tätt), och så har han gjort en jättefin hängare till mina tömkörnings- och longergjordar. Under tiden som pappa snickrat så har mamma rensat ogräs mellan kullerstenen, krattat löv och fixat lite i trädgården.


Måttbeställd och hemmagjord hängare för tömkörnings- och longergjord, tömmar och linor. Visst blev den fin?

Och den här veckan har jag alltså mina svärföräldrar här som hjälper till och avlastar mig lite. Min att-göra-lista som under flera månaders tid bara har blivit längre och längre, trots långa arbetsdagar, har äntligen börjat bli kortare! Vi har köpt det mesta (eller i alla fall det viktigaste), som vi behöver innan bebisen kommer.
  
Jag är i god fas med allt kontorsarbete och administration. Jag har pratat med försäkringskassan om föräldraledighet och skickat in de papper som behövs. Jag har köpt ett parti hösilage så det räcker till hela vintern/våren. Vi har sett över hagarna och bytt isolatorer på kortsidorna, som är de som är mest utsatta för väder och vind, samt grusat upp där det behövs så nu klarar de både skitväder och vinterstormar, och jag slipper oroa mig för att antingen jag eller hästarna ska halka och skada sig...


Sådana här isolatorer har vi innan bara haft i hörnen, men i höst har jag bytt ut även varannan isolator längs kortsidorna av hagarna. Det gör att bandet inte står och slår i vinden, och vi slipper oroa oss för att de ska gå sönder – även när det stormar rejält.

Får vi bara ordning på de där värmeslingorna till vattnet i stallet så tror jag faktiskt att vi är så redo som man nu nånsin kan bli – både på bebis och på vinter. Bring it on!


Läst 201884 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv