Stalldrömmar - You live you learn...
SEP
25
2016

You live you learn...

I torsdags fick jag upp en bild på Facebook. Den visade mig och Ferdinand och bildtexten lydde " First time in the saddle", eller första gång i sadeln på svenska. Det var tre år sedan och det har hänt mycket på den tiden. Han har utvecklats från en talangfull, men rätt så nervös och osäker liten 3-åring, till en självsäker och cool 6-åring. I veckan som gått har vi jobbat mycket med samling och tagen bakdel och han bjuder mig stundtals på både tramp och fina slutor. Åh vad jag älskar den hästen! Han är så rolig att rida och träna! Men det har tagit tid. Jag tror att Ferdinand har kommit in i mitt liv för att lära mig tålamod. En egenskap som jag erkänner inte är den mest framträdande i min personlighet... Men just nu är han värd varje uns av tålamod och tid som jag lagt ned, för han är bara så fantastisk! Man lär så länge man lever, och tur är väl det!

Min fina, fina älskade häst! Bilden på mig och Ferdinand för tre år sedan kan ni se på min facebooksida https://www.facebook.com/horseandhuman/

Jag brukar säga att Domingo har kommit in i mitt liv för att lära mig ödmjukhet. Det är nämligen inte så lätt att rida när man sitter på en laddad bomb, men något som gör det ännu svårare är alla dömande blickar! Jag vill sticka ut hakan lite och säga att det är ett svenskt fenomen. Ni vet - jantelagen och allt det där. I Tyskland fick jag aldrig några sneda blickar. Tvärt om så kom folk fram till mig efteråt och klappade mig på axeln och sa "wow, så fantastiskt att du klarar av den där hästen". I början när det hände trodde jag att de skojade eller var sarkastiska... Så ovan var jag vid att man berömde varandra, istället för att döma. Men de menade allvar och jag märkte snabbt hur mycket bättre det gick att rida. Hur mycket mer avslappnad min häst blev när matte slapp oroa sig för läktarkårens dömande blickar. Han kunde fortfarande ha sina dagar, men de blev färre och mildare. Nu låter det som om han är världens monster! Det är han inte! Han är magisk att rida på en bra dag (och de är trots allt betydligt fler än de dåliga). Men så kan han också ha dagar när han står mer på två ben än på fyra. Min förre tränare kallade honom för ett "popcorn". Det kändes väldigt passande!

En annan svidande lärdom som han gett mig är att hur bra man än rider och hur mycket man än tar hand om och månar om sin hästs hälsa så kan man inte stoppa alla hältor. Domingo har varit ett sorgebarn som har drabbats av mer eller mindre alla hältor, syndrom och skador som finns i boken... Ni vet vad SIS är? Skit I Sadeln, och hur det raljeras och skylls på ägaren (fel ridning, fel foder, fel sadel, fel hovslagare osv) när en häst blir skadad. Och jag som ändå är utbildad massageterapeut (jag borde ju kunna förebygga varenda skada) kände mig ett tag så misslyckad som både hästägare och ryttare att det knappt var roligt att gå till stallet längre. Sen skaffade jag Ferdinand som knappt varit skadad eller halt en enda dag på tre år och insåg att det kanske inte är jag som är SIS ändå...

För trots att jag gjort allt för min häst (anpassat sadel, ridit för duktiga tränare, gett honom vilodagar och varit noga med fram- och avskrittning, masserat, kollat tänder, avmaskat, anlitat duktig och dyr hovslagare osv), så gick han sönder gång, på gång, på gång. Och varje gång gick mitt hjärta sönder i tusen bitar tillsammans med honom. Efter detta har jag slutat att döma folk som har halta hästar. Självklart är det så att det finns gånger då man hade kunnat förebygga skada eller gjort saker bättre. Men det är så lätt att skaka på huvudet, och prata bakom ryggen på folk. Jag har sett många exempel där det tisslas och tasslas om att hen borde gjort annorlunda, och om hen bara hade ... så hade hästen varit frisk osv... Och nu pratar jag inte om folk som anlitat hästpratare på distans till sin halta, magra häst! Utan om helt vanliga, seriösa medelsvenssonsryttare som tränar för tränare och anlitar veterinär och gör så gott de kan för sin häst. Det ger så mycket mer om man istället stöttar och höjer varandra!

I dagsläget har Domingo varit frisk och ohalt i drygt två års tid. Jag har hittat en balans och ett sätt att rida/träna och sköta honom som fungerar för just honom. Dessutom har han fått tid att växa och mogna i kroppen, och det tror jag spelar en stor roll i just hans rehabilitering. Han fortsätter att lära mig nya saker nästan varje dag.

Här är en relativt nytagen bild på mig och Domingo när vi leker med lite tramp på banan.

taggar


liknande webbartiklar


Läst 46510 ggr




Fler inlägg

NOV
18
2021
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Nu har det gått en tid sedan stallet invigdes, och det är precis så bra som jag hade hoppats på! Eller kanske lite bättre! Är man som mig så kommer man alltid att oroa sig lite. Har vi tagit rätt beslut eller borde jag gjort något annorlunda? Borde boxväggarna varit högre eller spolspiltan större? Kommer det fungera utan boxgaller och sitter vattenkopparna verkligen på rätt höjd? Men allting har gått precis så bra som man kan hoppas och jag njuter i fulla drag av mitt underbara, ljusa och funktionella stall! Och fram för allt så verkar hästarna trivas jättebra och det är ju nästan det allra viktigaste!

Jag tänkte gå igenom några detaljer i vårt stall som jag tycker är viktiga. Kanske kan det hjälpa någon annan villrådig stallbyggare därute! Jag tror inte att det finns ETT perfekt stall. Det beror ju helt på vad man har för hästar och behov (och en hel del på vad man har för budget och startläge förstås). Men man kan alltid ta inspiration och sno ideér från andra, för att få ett så praktiskt och bra stall som möjligt.

Det första man slås av när man kommer in i vårt stall är det höga taket, den friska luften och ljuset! Takhöjden kan vi inte ta äran för eftersom loggolvet revs av föregående ägare för ungefär 20 år sedan. Men det gör att luften alltid är frisk i stallet även efter en natt med hög luftfuktighet ute, trots att vi endast har självdrag som ventilation. Jag tyckte att jag hade bra luftkvalitet i gamla stallet, men jämför jag med nya stallet så var det betydligt fuktigare i gamla! Om man har ett stall där det bli kondens på rutorna och/eller luften känns fuktig om mornarna, så bör man nog faktiskt fundera på om det inte behövs en fläkt.

Ljuset i stallet kommer från 14 led-lysrör som sitter på ca 5 meters höjd. Den höga höjden ger en bra spridningseffekt på ljuset. Det finns lampknappar och eluttag vid alla portar och vid sadelkammardörren. Dessutom har vi en ”nattbelysning” som är tänd på kvällstid fram till nattfodringen. När jag fodrat så släcker jag så det blir helt mörkt över natten. Tanken är att denna belysning också skall kunna vara tänd vid till exempel fölvak eller dylikt. Den gör att jag kan se good-enought, samtidigt som de andra hästarna får nattro. Om något går åt skogen och man behöver ingripa måste man antagligen tända den vanliga belysningen. I sadelkammaren har vi inte satt upp belysningen ännu, men vi funderar på att sätta spotlights för en jämn och fin belysning. Tänk på att ha rätt IP-klassning på armaturen, och att elen ska kopplas av en behörig elektriker eftersom den annars utgör en brandrisk!   

I boxarna så har vi valt att mura våra mellanväggar med 15cm breda skalblock från Ottossons Cementvaror AB. Vi valde bort lecablock och liknande eftersom de lätt skadas av sparkar till exempel när hästarna rullar sig eller ska resa sig. Den främre tredjedelen av mellanväggen är lite högre, så att hästarna ska få matro, och kunna få ”vara ifred” om de vill det. Den andra delen är lägre. En mellanvägg ska vara minst 0,8-0,9 x mankhöjd. Våra väggar är 147cm i den lägre delen, dvs 8 skalblock höga plus en liten, liten sockel. Jag valde den höjden eftersom det gör att jag (som bara är 160cm lång) kan se över väggarna vilket ger en bra översikt, plus att stallet känns ljusare när dagsljuset kan flöda fritt. Hade vi lagt på en sten till hade jag inte kunnat se över väggarna på samma sätt och det hade känts mycket mer instängt.

Vi har valt att inte ha några galler mellan boxarna. Jag har sett det fungera bra andra stall, men jag var absolut lite orolig första kvällen. Men det har verkligen gått jätte, jätte bra! Hästarna är så lugna i sina boxar och till och med Dimma (som kan vara en riktig argbigga) står och myser med sin boxgranne! Underbart! Och det är aldrig något bråk när jag kommer för att fodra! Fyra av boxarna har ju bara en granne eftersom de har portar eller spolplats på andra sidan. Och så har vi en ”ensam” box längst in i stallet som helt saknar direkta boxgrannar. Får vi en riktig surpuppa in i stallet så får väl hen flytta in där. Annars är den tänkt att kunna fungera som lite isoleringsbox för nya hästar och/eller hingstbox.

Våra boxfronter har vi köpt färdiga av Stallimporten. Jag är jättenöjd med både kvalité och utseende på boxarna. Eftersom vi inredde en befintlig lada kunde vi inte bestämma helt hur bred stallgången skulle vara. De gamla reglerna sa minst 2,50m, men det har ändrats till typ ”hästarna skall kunna passera säkert och utan att andra hästar ska kunna nå dem”. Vår stallgång är 2,35m. Därför valde vi bort gångjärnsdörrar och valde skjutdörrar istället. Skjutdörrarna har en gallerdel som kan öppnas och stängas så att hästarna kan titta ut när de står i sina boxar, men stängas så att andra hästar kan passera ostört i gången. Inga av boxdörrarna sitter precis mitt emot varandra, vilket gör att hästarna inte känner något behov av att göra utfall mot varandra - även när alla hästarna står med huvudet ute (till exempel som när jag kommer för att nattfodra).

Några saker har jag fått välja bort av ekonomiska skäl. Hade jag haft obegränsade medel hade jag satt in öppningsbara fönster mot parkeringen – och uteboxdörrar mot innergården. Att ha möjlighet att öppna en dörr ut i varje box är (förutom att det är både fint och praktiskt) väldigt bra ur brandsäkerhetssynpunkt. Men man kan inte få allt och vi har istället valt att ha portar ut i alla vädersträck och i båda ändarna av stallet. I vår första planskiss hade vi tagit bort porten nere till höger, men efter lite funderande så fick den komma tillbaka igen. Förutom att det minskar på springet fram och tillbaka och därför sparar tid, så är det bra ifall det värsta skulle hända och stallet behöver utrymmas!

Längst in i stallet har vi ett utrymme där vi kan förvara en halmbal och en hösilagebal. Man hade kunnat klämma in en extra box där, men det är så mycket värt att kunna förvara foder och strö direkt i stallet och under tak - så vi valde bort en box, och det kan jag verkligen rekommendera för dig som står i valet och kvalet. Tänk dock på att man enbart får förvara foder och strö i begränsad mängd inne i stallet! Övrig förvaring måste ske utomhus eller i egen brandcell. Detta för att det finns en brandrisk, då det händer att både hö- och halmbalar blir så varma att de självantänder. Vårt foderutrymme är också stort nog för att balarna skall kunna köras in med en lastare av mindre modell.  

Vår spolspilta är ungefär 3,40m djup (samma som boxarna) och 3m bred. Den har en lutning bakifrån och fram på ca 5cm, och i framkant går en avloppsränna från GPA Flowsystem AB. Jag snodde designen från det senaste stallet jag stod inackorderad i. Så himla bra med en avloppsränna som går längs hela spolspiltan, och inte bara en liten brunn nånstans som konstant bäckar igen, och där vattnet hela tiden rinner på fel håll. Fästringarna är fastsatta med expanderbultar (M16), på ca 170cm höjd så det är enkelt att gå under uppbindningarna – men hästarna kan ändå stå och sova med huvudet lågt om de vill. Kedjorna har panikhakar och mellan ringen i väggen och karbinhaken sitter en strap som går av om någon häst skulle få panik av okänd anledning. När det är fint väder kan man öppna den stora porten rakt framför spolspiltan och njuta av utsikten över fälten.

Jag planerar att ha massvis med krokar och förvaring! Än så länge har vi bara fått upp några krokar för grimmorna, två täckeshängare och några krokar för grepar och andra redskap. Men det kommer mer! När det gäller krokar så är det superviktigt att tänka över dess placering och utformning noga. Inga krokar får sitta så att hästarna kan nå dem från sina boxar. Dels för att hindra att de fastnar och  skadar sig (speciellt ögon och näsborrar), men också för att de inte ska lyckas massakrera den utrustning som man hängt upp. I ett stall jag stod lyckades min häst, genom boxgallret(!), få tag på täckena som hängde på kortsidan av hans box. Där hängde normalt sett 6-7 täcken, men efter att allesammans hamnat i Ferdinands box över natten ett par gånger, så fick de flytta på sig.... Det kommer att finnas krokar och hängare för kvastar och täcken m.m. nära alla portar och förstås vid spolspiltan. Jag kommer också att ha två klockor i stallet, och en i sadelkammaren. Så man alltid har koll på tiden utan att behöva hiva upp telefonen. Att ha klocka på armen har jag gett upp för länge sen. Det sparar jag till fest!

Något som kommer underlätta det dagliga arbetet något enormt när det är helt färdigt är de tre serviceutrymmen som vi murat upp med lecablock. Det är ett tvättrum på ca 3,75 x 3,5, ett foderrum på 2,5 x 3,5 och ett förråd på 2,5 x 3,5. Här kommer vi att sätta in en luftvärmepump under hösten/vintern så att det finns möjlighet till torr förvaring och (bäst av allt!) upphängning och tork av blöta täcken!!! Förutom det så ska det förstås upp belysning och hyllor för förvaring. Det kommer att finnas vatten i foderkammaren så att jag kan blötlägga foder och skölja ur hinkar, och vi funderar på att även sätta en toalett och handfat i tvättrummet. Alla de här utrymmena är egna brandceller och elen går på en separat säkring så om den mot förmodan skulle lösa ut så påverkar det inte resten av stallet (av någon anledning har detta varit ett problem i flera stall där jag arbetat).

Vi har verkligen försökt tänka på att det ska bli ett säkert och praktiskt stall, och så lite fint också! Nu ser jag verkligen fram emot att kunna dra ned lite på tempot och få skörda frukterna av allt vårt hårda arbete. Jag ser också fram emot att kunna fokusera mer på mina hästar och deras träning igen (att träna hästarna har blivit något som jag gör lite i bakgrunden istället för att vara mitt huvudfokus som det vanligtvis är). Det ska bli så skönt att slippa tänka på byggregler, material, konstruktioner, brandsäkerhet, fakturor, offerter, leveranser och returer med mera, med mera!!! Det tar verkligen enormt mycket resurser att bygga! Slitsamt för både plånbok, kropp och knopp... Men nu när vi har landat lite och faktiskt kan börja njuta av vårt fina stall så kan jag sammanfatta känslan med ett enda ord; Magiskt!!!      


Läst 47032 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
11
2021

Vi gjorde det! Stallet fick godkänt! Eller nästan i alla fall.... Vi hann inte riktigt, riktigt färdigt till i tisdags, men eftersom vi ville flytta hästarna från betet igår (söndag) så valde vi att besiktiga ändå. Vi kunde ju visa hur vi tänkt göra i alla boxar, vilket länsstyrelsen godtog eftersom det bara är små detaljer som ska fixas. Vartefter som boxarna blir färdiga får vi börja använda dem utan ny besiktning. Vi måste bara skicka in bilder på att vi vidtagit de åtgärder som ålagts oss – det mesta saker som vi mer eller mindre hade tänkt göra ändå.

Dessa åtgärder är att:

  • Flytta tre vattenkoppar från gamla stallet in i nya stallet, och koppla klart alla värmekablar.
  • Spackla alla de bilade socklarna med cementbruk och slipa bort eventuella vassa kanter.
  • Sätta igen glipan under boxfronterna med antingen en regel, en skiva (typ stallplyfa), eller med betong. Vi valde betong.

Totalt kanske 30-40 timmars arbete, och om man jämför med de drygt 400 timmarna som vi lagt ned i sommar och höst (plus de hundratals timmarna som vi lagt tidigare) så är det ju ingenting! Vi passade faktiskt på att fira lite i tisdags kväll! Öppnade en flaska bubbel och såg en film i soffan. Det kändes som himmelriket på jorden jämfört med hur vårt liv har sett ut de senaste månaderna. Jobba, bygga, passa barn (jo, jag vet att man inte passar sitt eget barn, men det känns faktiskt lite som om det är det man gör när man bara avlöser varandra. Vem bygger och vem passar Vincent typ...).

Jag ska inte ljuga och säga att det har varit enkelt. Det har det verkligen inte! Vi har jobbat med kniven mot strupen i flera månader nu, väl medvetna om att hösten närmar sig och att efter betets slut så har vi 5 hästar, men bara 4 boxar (dom i gamla stallet)... Så vi har jobbat frenetiskt för att bli färdiga, men som vanligt har allting tagit mer tid och varit jobbigare än vi hoppats på. 

Det som tagit mest tid har varit arbetet med att bila bort socklarna som på sina ställen var upp till 60 centimeter tjocka och innehöll flera stora stenblock som var tvungna att kapas i omgångar för att inte riskera att hela ytterväggen skulle kollapsa.

Och som om vi inte var trötta och slitna nog så fick vår son feber söndag-måndag natt. Vilket förstås innebär sömnlösa nätter och vabb-dagar för oss som föräldrar. Jag som skulle städa och snygga till inför besiktningen hela måndagen fick istället vara hemma med sjukt barn. Och stackars Jörgen som var lika trött som jag efter en sömnlös natt fick gå ut och spackla betongsocklar när han kom hem från jobbet på måndagskvällen. Bara för att göra livet ännu lite roligare så fick vår son förstoppning natten till fredag och lördag. Stackarn! För oss innebär det ytterligare två sömnlösa nätter som spenderades med att försöka trösta ett otröstligt barn. Jobbigt på flera nivåer...

I helgen som gick hade vi barnvaktshjälp och elektriker på plats (dvs farmor och farfar var här). Och med gemensamma krafter lyckades vi få färdigt de boxar som behövdes för att kunna ta in hästarna från betet i ett säkert och tryggt (och sprillans nytt!) stall! Men jag skojar inte när jag säger att vi 5 minuter innan insläpp stod och skruvade upp de sista krubborna i boxarna som skulle användas!

Jag tror att vi fortfarande är lite för trötta för att verkligen njuta av det vi har åstadkommit. Vi har balanserat på gränsen till total utmattning under ganska lång tid nu. Så det ska bli väldigt skönt och extremt välbehövligt att kunna dra ned på tempot ett litet tag och samla lite krafter. När vi hunnit andas en stund, ska vi göra en plan för hur och när vi ska göra färdigt de sista bitarna – muren till gödselplattan, inreda sadelkammaren o.s.v. Men det får vänta lite. Stallet är färdigt, och det ska vi låta sjunka in så vi kan landa lite i den känslan!

Nästa gång jag går på Bauhaus så ska det vara tillsammans med hela familjen, och vi ska gå runt och flanera såsom andra familjer gör. Kanske ta en glass i fiket? Inte springa in ensam, lasta på 20 säckar betong och 6st 45x95 reglar i rekordfart för att sen springa (nåväl – man springer inte så fort med 400kg betong på kärran) till kassan och vidare till transporten för snabbast möjliga hemfärd som jag gjorde i lördags! Så det så! 

Följ oss gärna på vår Instagram för fler bilder och filmklipp! 

https://www.instagram.com/orstorp_gard/ 


Läst 71991 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
28
2021

Vi har bokat besiktning av nya stallet! Ja, tro det eller ej! Ni läste rätt! Den 5/10, dvs om precis en vecka, ska stallet besiktigas! Med andra ord håller vi just nu på att jobba häcken av oss för att få färdigt de sista detaljerna i boxarna så att vi kan stalla in unghästarna och flytta över hästarna från gamla stallet. De senaste två veckorna har det arbetats febrilt! Det har murats upp utrymmen för tvättrum, foderkammare och förråd. Dessa är allesammans i en egen brandcell med allt vad det innebär. Lecablocken och Ytongblocken som vi murat alla väggar med är alla brandklassade i sig. Taket består av två lager gipsskivor 12,5mm, bjälklag, 9500mm stenull och sen spånskiva (om någon funderar på att gipsa ett innertak så finns det bra tips och råd i den här guiden från Byggmax).

Från vänster i bild; Tvättrum med utrymme för upphängning av blöta täcken, i mitten foderkammare och sista dörren till höger blir förråd. 

Parallellt med detta så jobbar vi vidare med de sista el-dragningarna. Den gamla elcentralen har flyttats från sin plats i en av boxarna, till en mer passande plats i ett förrådsutrymme med direktanslutning till stallet.

Vi håller också på att bila ned de sista socklarna i boxarna (bara 1½ box kvar nu)! Det är tungt arbete så vi har spridit ut det lite för att inte gå sönder på kuppen. Eller vi och vi.... Det är min man som bilar och kapar. Jag själv orkar ju knappt lyfta vinkelslipen som är av modell-större – än mindre kapa några betongblock! Girlpower i all ära, men vissa saker lämnar jag åt grabbarna.

Arbetet med att sätta upp vattenkoppar och koppla på vattnet fortskrider det också. Även här är det Jörgen som är den stora hjälten. Just nu håller han på att dra in PEMslangen i sadelkammaren där den ska kopplas på befintliga vattenledningar som förhoppningsvis (om allt fungerar som det ska) kommer att ge oss vatten ut i stallet! Ni får hålla tummarna att allt fungerar som vi tänkt oss för vi har inte riktigt tid med några mer förseningar just nu...

Mitt jobb den här veckan är att städa! Jag har redan varit tre gånger till tippen och slängt skräp, och fler kommer det bli! Minst en runda till, kanske två. Vi har massor av tegel och delar av skalblock, virke och annat som ska sorteras och organiseras. Jag ska också försöka bli av med alla lastpallar som vi samlat på oss när vi fått leveranser med skalblock och annat byggmaterial. Just nu har vi drygt 50-60 pallar som vi inte använder. Det finns flera företag som tar emot EUR-palla, så jag ska bara hitta nån som kan komma och hämta dem nu i slutet av veckan. Eftersom vi har lagt allt vårt fokus på bygget, så är gräsmattan oklippt, och baksidan hade behövt en omgång med röjsågen... Det hade ju varit trevligt att hinna med, men vi får helt enkelt prioritera.

Vi har fått mycket hjälp av nära och kära den här sista tiden, ingen nämnd och ingen glömd! Stort tack till alla er! Utan er hade vi aldrig hunnit/orkat bli färdiga! Jag misstänker att vi kommer stå till sent in på söndagsnatten för att sätta upp de sista foderkrubborna i boxarna. Vi kommer att vara trötta och slitna och antagligen ganska griniga, men oj vad skönt det kommer kännas när sista bulten är i skruvad och allting sitter på plats! Jag har inte riktigt hunnit njuta av det ännu eftersom vi haft (eller har) lite för mycket kvar att göra. Men dom få stunder när jag stannar upp och andas en sekund eller två så inser jag hur nära vi faktiskt är nu! Tänk att om en vecka så kanske jag går ut och kvällsfodrar i nya stallet! MAGISKT! Och med dem orden hälsar jag godnatt, och går som vanligt ut för att kvällsfodra i gamla stallet (kanske för sjunde sista gången)!  

Följ oss gärna på; https://www.instagram.com/orstorp_gard/


Läst 73850 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Belöningsbaserad hästträning Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 6

– TEMA: Kom längre med tekniken
– Porträtt: Louise Romeike
– Hjärngympa för ryttaren

– Tips från fotografen
– När är hästens karriär över?
– Sissela Smiths favoritövning
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

När är vaccinet mot eksem på marknaden?
Mälaren Hästklinik svarar
Är det farligt att spruta igång stoets brunst?
Mälaren Hästklinik svarar
Rutinerad häst som plötsligt vägrar hoppa vattengrav
Lennart Lindelöw svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.