Bo Jenå med sina finalryttare Tinne Vilhelmson Silfvén och Patrik Kittel.
  
Förbundskapten Bo Jenå är ganska nöjd med OS för dressyrens räkning. Tyvärr gjorde utgångsläget efter första dagen, då Santana blev skrämd av kameror och de andra ekipagen fick en del missar, att det var svårt för svenskarna att rida upp sig hur mycket som helst.
- Felen kostar. Ingen av ryttarna har gjort några stora saker, men marginalerna är väldigt små, säger han.
  
Kanske är det den där sista jämnheten som saknas.
- Jag skulle vilja att vi kom in första dagen och red på samma sätt som vi gör den sista. Då skulle det kunna bli riktigt bra, menar Bo. 
Något han inte är så förtjust i är det upplägg som har varit på OS, där dressyrryttarna har haft ett minst tre dagar långt uppehåll mellan de två första klasserna. 
- Det gynnar varken häst eller ryttare tycker jag, båda måste ladda om.
Däremot tycker han att arrangemanget på plats har varit fantastiskt, med bra service och god mat. 
- Nu ska vi träffas och utvärdera framåt. I morgon är första dagen på vägen mot OS i Rio!
  
Mycket händer i sporten
Bo Jenå poängterar att väldigt mycket har hänt på dressyrsidan under de senaste två åren, sedan Totilas stora genombrott. Nya ekipage dyker upp hela tiden och det gäller att hänga med.
Är det aveln eller ridningen som har blivit bättre?
- Jag tror att det är både och. Sedan gynnar det verkligen sporten att det inte är samma ryttare och samma länder som står på prispallen hela tiden, så var det ju ett tag. Det blir tävling på riktigt och mer spännande för alla. 
Tidigare i dag sa Patrik Kittel att man nästan automatiskt får lägre poäng om man startar tidigt i en klass. Vad säger du som domare om det?
- Det går att få bra poäng även om man startar tidigt, men tyvärr är det svårare. Ligger man högt på rankingen och har kämpat sig dit, då dras man i den högre gruppen. Domarna är inte mer än människor, de vill inte råka döma för högt i början så att det blir problem sedan. Jag försvarar dem inte, men det är mänskligt att hålla igen på de alla första ryttarna i ett sådant här startfält.
  
Text: Anki Yngve

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!