Bo Jenå med sina finalryttare Tinne Vilhelmson Silfvén och Patrik Kittel.
  
Förbundskapten Bo Jenå är ganska nöjd med OS för dressyrens räkning. Tyvärr gjorde utgångsläget efter första dagen, då Santana blev skrämd av kameror och de andra ekipagen fick en del missar, att det var svårt för svenskarna att rida upp sig hur mycket som helst.
- Felen kostar. Ingen av ryttarna har gjort några stora saker, men marginalerna är väldigt små, säger han.
  
Kanske är det den där sista jämnheten som saknas.
- Jag skulle vilja att vi kom in första dagen och red på samma sätt som vi gör den sista. Då skulle det kunna bli riktigt bra, menar Bo. 
Något han inte är så förtjust i är det upplägg som har varit på OS, där dressyrryttarna har haft ett minst tre dagar långt uppehåll mellan de två första klasserna. 
- Det gynnar varken häst eller ryttare tycker jag, båda måste ladda om.
Däremot tycker han att arrangemanget på plats har varit fantastiskt, med bra service och god mat. 
- Nu ska vi träffas och utvärdera framåt. I morgon är första dagen på vägen mot OS i Rio!
  
Mycket händer i sporten
Bo Jenå poängterar att väldigt mycket har hänt på dressyrsidan under de senaste två åren, sedan Totilas stora genombrott. Nya ekipage dyker upp hela tiden och det gäller att hänga med.
Är det aveln eller ridningen som har blivit bättre?
- Jag tror att det är både och. Sedan gynnar det verkligen sporten att det inte är samma ryttare och samma länder som står på prispallen hela tiden, så var det ju ett tag. Det blir tävling på riktigt och mer spännande för alla. 
Tidigare i dag sa Patrik Kittel att man nästan automatiskt får lägre poäng om man startar tidigt i en klass. Vad säger du som domare om det?
- Det går att få bra poäng även om man startar tidigt, men tyvärr är det svårare. Ligger man högt på rankingen och har kämpat sig dit, då dras man i den högre gruppen. Domarna är inte mer än människor, de vill inte råka döma för högt i början så att det blir problem sedan. Jag försvarar dem inte, men det är mänskligt att hålla igen på de alla första ryttarna i ett sådant här startfält.
  
Text: Anki Yngve

Årets upplaga av Stjärnornas hoppning kändes faktiskt riktigt kontrollerad och välavvägd, bortsett från några pulshöjare. Till exempel när Ola Selmén bestämde sig för att den där buggtävlingen han vann på gymnasiet inte skulle vara den enda tävling han vunnit i sitt liv.
- Jag gav full macka för att jag skulle vinna, men i nästa sekund kändes det som att jag bankade på hos Sankte Per, förklarade Ola på presskonferensen efter klassen.

  
Även om Ola kände att han såg döden i vitögat för en sekund så är det ändå imponerande vilka stjärnor vi har, vilket mod och framför allt - vilken balans de besitter!
Visst, Sara Varga var också så rädd att hon nästan började gråta innan klassen startade och Magdalena Graaf utbrast "Jag tror jag kissade på mig nu" direkt efter sin ritt, men alla genomförde sina ritter och uppnådde målet.
De hade pubilkens fulla stöd och hela arenan hejade på när musiken dånade ut ur högtalarna under ritterna.
  
Han kom, han sågs och han segrade, så skulle man kunna beskriva Rickard Olssons runda tillsammans med den otroligt rutinerade valacken Clinton.
- Det är ju läskigt att gå ut först, vi har umgåtts här hela dagen och har gjort varandra nervösa. Och så ska man starta först, berättar en lättad Rickard på presskonferensen.
Men han kommer i alla fall ihåg något från sin ritt inne på banan - det gör nämligen inte Zara Larsson som kom på andra plats med D-ponnyn Rasmus.
- Jag kommer inte ihåg någonting, man bara åkte med och sen var det slut, konstaterade hon.
  
Den mest förvånade av dem alla är vinnaren av stilhoppningen, Nicke Borg.
- Jag har trott att folk driver med mig när de har sagt att jag har talang, erkänner han.
Sissela Benn var frustrerad på presskonferensen, hon ville att hela tävlingen skulle gå en vända till.
- Jag tyckte att det gick bra, men det är störigt att jag inte vann. Kan inte alla sitta kvar på sina platser så att jag får rida igen?, undrade hon.
Nästan alla stjärnor räcker upp handen när Hippson frågar om de kommer fortsätta rida efter detta. De konstaterar att man lätt blir hästbiten, då finns det ingen väg tillbaka.
  
Vinnarhästen Clinton kommer nu att få njuta av sin pension hemma på Fornboda Gård utanför Stockholm. Han har ställt upp för Rickard under två år, även om han inte går i högre gångart än trav hemma på träningen.
- Han gillar inte att träna med mig, det är onödigt för på tävling är det mycket roligare. Då galopperar han, säger en nöjd Rickard, som lovar att åka och hälsa på Clinton vid jul med morötter - precis som han gjorde förra året. 

Missa inte bildspelet högst upp i inlägget!

Text & foto: Annelie Lundkvist 

Skärmdump från SVT.

Åh, vad roligt, det blev två svenska världscupsegrar när Globen tackades av! Tomas Eriksson vann fyrspannskörningen med slutresultatet 237,56 - vilket ger honom tio världscuppoäng.

Här ser du ett långt inslag från SVT om vinsten:

Här intervjuar SVT Tomas om tävlingen:

  
Helgens mest framgångsrika svenska ryttare är utan tvekan Peder Fredricson, som ni säkert har hört i rapporteringarna härifrån Ericsson Globe. Men vad ingen hör och väldigt få ser är hur Peder fokuserar innan sin tävlingsstart.
  
Det är en av fördelarna med att jag får vara bakom kulisserna på de stora tävlingarna, jag kan se och lära. Visste ni att Peder är en av de ryttare som tillbringar längst tid inne på banan vid bangången? Han stegar upp avstånd, skriver ner antal galoppsprång på sin lapp och går banan en vända till.

  
För ett år sedan frågade jag Lisen Bratt Fredricson om vad det är för lapp Peder har i fickan. Hon förklarade att han skriver anteckningar om avstånd och eventuella vägar för omhoppningen. Jag trodde då att lappen var en engångsföreteelse, men i helgen ser jag samma mönster.

  
Lisen gav mig en gång i tiden rådet att komma väl förberedd, då blir nervositeten mindre och fokuseringen lättare. Peder har i helgen motiverat mig till att bli ännu mer förberedd inför tävlingsstarten, jag hoppas att jag via detta inlägg kan motivera er till samma sak.

Ta er tid att stanna till, memorera banan med stängda ögon, se er själva rida bra och felfritt.

  
Missa inte bildspelet med Peder innan tävlingsstarten!

Här kan du läsa om Peders framgångar inne på banan.
 
Text & foto: Annelie Lundkvist