Pether Markne
AUG
22

Tankar om hästens form


Peder och All In under OS i Rio. Perfection. Foto: Tomas Holcbecher
  
Hästens form har varit, är och kommer alltid att vara en nyckel till att optimera dennes atletiska förmåga. Det är lätt att hamna i handridningens och innertygelns värld, om man letar form utifrån en siluett. Vägen är att utveckla formen ur ett gymnastiserande arbete där bjudning, liksidighet, takt, ryggverkan och lösgjordhet är de tongivande inslagen.
  
Det kan låta enklare än vad det är. När hästen är tydligt genomsläpplig från nos till svans, är också hästen formbar och rids via vikthjälper och sits. Självbärig söker den ett stöd till handen. Ett gymnastiskt samband är framarbetat mellan säte och skänkel till detta äkta stöd till bettet, där bakbenen liksidigt driver hästen framåt. En lätt kram om tygeln, i samspel med framåtdrivande hjälper, får den klassiskt utbildade hästen att under oavlåtlig framåtbjudning vinkla sina leder i bakbenen med bibehållen rygg och magverkan, avspänt andandes i takten av rörelsen.
  
Övergångar och tempoväxlingar är ett ypperligt sätt att utveckla hästens form och ridbarhet. När hästen är så ridbar, är det dags att jobba med att kunna göra lite snabbare steg utan att den återgår till att bli en bengångare. Det är en konst att rama in hästen och tydligt ha den för skänkeln via mage och rygg till en förförisk kontakt med snabba steg.
  
Alltför ofta ser jag hopphästar som antingen springer på skelettet utan spänst eller blir långsamma i det samlande arbetet och får en otäckt långsam stegfrekvens à la passage, ofta vaggandes från sida till sida. Jag strävar efter att växla mellan att bära och skjuta på, med en bibehållen energisk stegfrekvens eller takt om man så vill.
  
Jag älskar snabba fötter på en hopphäst, men inte på bekostnad av en god ryggverkan. Det är nu den viktiga fjädern i galoppaktionen avspänt och ärligt går att spänna, oavsett tempo. Som ni säkert vet är det inte riktigt medfött, utan resultatet av ett väl utvecklat gymnastiserande arbete där formen som ovan beskrivet är nyckeln i låset för framgång över tid.  
Mina tankar går som alltid till Anders Lindgren. Om jag kom till en lektion med en alltför entaktig häst frågade han alltid: ”Kan du inte sadla upp en häst som är lite snabbare i fötterna?”
  
Det bästa sättet att lära sig att utbilda hästar mot deras fulla potential, är att kontinuerlig ta hjälp av de skickligaste ryttarna eller tränarna som själva utbildat hästar till högsta nivå över tid. Detta i kombination med en ovillkorlig, ärlig strävan att ständigt utvecklas. Lämna rädsla, prestige och lättja för att ge din häst en ärlig chans.
  
I ridningen är det enkla ofta det geniala.
/Jens


Läst 122685 ggr Kommentarer Kommentera



Pether Markne

Pether har själv tävlat hoppning upp till 1,60 internationellt, samt internationell dressyr upp till OS-nivå (Sydney 2000). Han är dessutom Sveriges enda A-tränare i både hoppning och dressyr.
Porträttfoto: Erik Rundelius

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

I bloggen bjuder Pether Markne på erfarenheter och tips från sin långa karriär inom ridsporten, samt på "vardagsnörderi" kring hästar och ridning.

Till bloggen




Arkiv