Söndagens Stockholm Grand Prix var sista gången Angelica Augustsson och Mic Mac tävlade ihop på svensk mark. De tog en fin andraplacering – och på presskonferensen efteråt kom tårarna.
   
- Jag har försökt hela helgen att inte tänka på att det är sista gången. Alla frågar hela tiden hur det känns. Och nu efter rundan har det varit jobbigt…
I publikens ögon såg kanske Mic Mac het ut under GP-klassen, men enligt Angelica var hon ovanligt behärskad.
- Stark och svår är hon alltid, hon har varit vild sedan hon var ung. Det enda jag kan göra är att hålla henne så lugn det bara går när jag värmer upp.
Vem bestämde tempot i dag, det gick ruskigt fort i omhoppningen?
- Vi brukar bestämma det ihop, jag tycker att jag hade ganska mycket kontroll. Jag behöver inte göra så mycket extra för att hon ska gå fort, hon gör det naturligt och tappar ingen tid över hindren. Det är en stor fördel i omhoppningar.
Det här var alltså sista framträdandet för ekipaget i Sverige, och i Frankfurt före jul blir det hejdå på riktigt.
- Just nu känns det tråkigt och ganska jobbigt…
  
100 procent ridning
Att Angelica flyttar till sin nya arbetsgivare beror på att hon vill utvecklas ytterligare.
- Där kommer jag att kunna satsa ännu mer på mig själv, jag behöver inte ha elever eller kunder. Det kommer till 100 procent att handla om min egen ridning.
Kvaliteten på hästarna är dessutom generellt högre på det nya stället.
- De satsar mer mot mästerskap. Egentligen är det mest tur att jag har haft Mic Mac att rida hos Dietmar. Eftersom hon är så svår har hon sålts och kommit tillbaka. Det är ett försäljningsstall, hade hon varit ”normal” hade hon inte stannat kvar.
Vilka hästar Angelica kommer att få rida i Belgien är inte helt klart ännu.
- De har pratat om vissa hästar till mig, men jag vet att mycket kan hända i den här världen. Jag börjar den tredje januari och får se då. De har väldigt fina hästar, även om ingen av dem är Mic Mac…   
 

Sista prisutdelningen i Globen. 
 
Text & foto: Anki Yngve 

Det kunde nästan inte bli bättre. Fram till sista ryttaren var det trippel svenskt i topp, men med nästan en sekunds marginal puttade schweiziska Janika Sprunger på Bonne Chance CW ner Henrik von Eckermann till andra plats.
– Det var inte min första Grand Prix-seger men min bästa, sa Janika efteråt.
  
– Jag visste att min häst har kapacitet att vinna, även om hon är ung. Och när jag såg att Dermot Lennon var två sekunder snabbare än Henrik visste jag att jag kunde göra det, fortsätter hon.
Tvåan Henrik von Eckermann, som återigen får till ett fantastiskt resultat med Cantinero, var inte förvånad.
– Jag visste att sista ryttaren skulle gå om mig, så jag är väldigt glad över min andraplats.
  
Vilket genombrott för Mordasini
Hon har ridit någon nationshoppning för Sverige i år, men för de flesta svenskar är hon en doldis – dagens trea Charlotte Mordasini som har svensk mamma och en pappa med rötter i såväl Frankrike som Schweiz.
– Det här är fantastiskt och nästan overkligt. Jag har tävlat femstjärnigt förut men aldrig femstjärnig Grand Prix, säger hon efteråt.
  
Hemlighetsfull förbundskapten
För förbundskapten Sylve Söderstrand återstår nu angenäma problem inför EM, som bara är en milstolpe mot nästa års OS.
– Vi hade tolv ryttare som kvalat till Grand Prix, det har aldrig hänt förut.
Något EM-lag vill han inte plocka ut än.
– Det är bara en ryttare som är klar och det är Helena Persson, de andra är inte klara än så ni får vänta.
Trots sitt genombrott är inte Mordasini aktuell för EM.
– Hon var mycket bättre än jag trodde. Hon är professionell i allt hon gör, säger han om henne.
Om Malin Baryard Johnsson och Tornesch, som gjorde en mycket bra insats och kom fyra, säger han så här:
– Hon har varit med i bakhuvudet inför EM. Tornesch har hoppat strålande och den rutin som de har är enormt värdefull.
Med sådana svenska framgångar i Grand Prix som här i Falsterbo känns det som om EM kan bli hur kul som helst.  

Text och foto: Annika Grundberg

Resultat

Glädje och bus på prisutdelningen.
  
Den perfekta födelsedagspresenten blev ännu en individuell seger och lagseger i Nations Cup för Tinne Vilhelmson Silfvén. Lagmedlemmarna sken som solar på prisutdelningen, kan det vara vårt EM-lag som klev upp på pallen?

Minna Telde och Emilie Nyreröd kunde sitta och titta på när deras lagkamrater säkrade segern. Emilie berättar för Hippson efter ärevarvet att det är lättare att rida ärevarv när man har tävlat samma dag. För att låta Miata bli av med lite energi innan de red in på banan värmde hon upp lite lätt.
– Min häst är inte så förtjust i prisutdelningarna, så det kändes att det fanns lite extra energi i dag.
Hon red in för att ta emot priset med gott självförtroende, den goda formen från tävlingarna på Mallorca håller i sig. Hon har nu visat för landslagsledningen och för sig själv att framgångarna där inte var någon engångsföreteelse.
Minna Telde kände stor glädje över lagets insats, även om hon fortfarande är besviken över sin egen prestation. 
– Med lagryttare som dessa bådar det riktigt gott inför EM, konstaterar hon.
Nu kommer Santana att få ta det lugnare i drygt två veckor, ridas ut i skogen och hopptränas.
– Hoppryttarna kallar det nog inte för hoppträning, men vi skuttar över hinder, skrattar Minna.

Framtidshopp och glädje att tävla i Sverige
Patrik Kittel skyndar från prisutdelningen över till uppvärmningen, hans fru Lyndal ska nämligen rida nästa klass.
Innan han springer iväg hinner han glädjas åt att detta bådar gott inför framtiden, både för honom och Deja men även för det svenska laget.
– Hon är en riktig tävlingshäst, hennes förmåga att fokusera är otrolig, säger Patrik, som även blev tvåa individuellt i klassen.

Anton sträcker på sig i den ökade traven.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello, som red till sig den individuella segern i klassen, älskar att tävla på hemmaplan. Under prisutdelningen ropade publiken dessutom ut ett fyrfaldigt leve för Tinne på födelsedagen.
– Det blir lite extra allvarligt på hemmaplan, man vill så gärna visa publiken och vill så himla mycket, menar Tinne.
Helheten stämde i takt med musiken, och hon tycker att det är väldigt bra för det svenska laget att få rida Nations Cup på hemmaplan.


Patrik Kittel och Deja är fokuserade.

Individuell prisutdelning – avslappnade hästar.

Resultat

Text & foto: Annelie Lundkvist

Det föll en del bommar i sexåringarnas final, det var bara fyra som var felfria och fick göra upp i en omhoppning. Där vann hingsten Comfortuna VDL (e. Eurocommerce Berlin – Nimmerdor), riden av Magnus Österlund, efter att ha varit såväl felfri som snabbast.

Övriga placerade var Karin Martinsen/Järta på andra plats följd av Alexander Zetterman/Holsteins Matina på tredje och Sandra Carlsson/Vera Wang på fjärde.

Resultat