Under lördagskvällen avgjordes en av världens mest prestigefulla hoppklasser i Globen, nämligen Rolex IJRC Top Ten Final. Finalen arrangeras av den internationella hoppryttarklubben och inbjudna är världsrankingens tio bästa ryttare.
  
Men eftersom det kommit ett par återbud har några av ryttarna på reservlistan halkat med denna gång. Och de knep de två högsta placeringarna!
Tyske Daniel Deusser på Evita van de Veldbalie var snabbaste dubbelnollan efter två omgångar och fick stå överst på prispallen. Han är just nu rankad som nummer 14 i världen. Bredvid honom stod tvåan från Frankrike, Patrice Delaveau på Lacrimoso HDC, även han dubbelnolla – och rakad elva för närvarande. Å andra sidan återfanns en världsetta, Ben Maher på Tripple X III, på bronspallen.
– Det hade varit bättre om de där två hade stannat hemma, skämtade han på den efterföljande presskonferensen.
  
Fick sen inbjudan
Segraren Daniel Deusser beskriver sig som ”enormt glad” och berättar att han först för åtta-nio dagar sedan fick sin inbjudan till Globen.
- Men jag visste ju att jag var reserv så jag har haft finalen lite i bakhuvudet. Min häst var därför inte anmäld till någon tävling helgen innan. Jag måste verkligen tacka mitt sto, hon är i fantastisk form just nu!
Han tycker också att Globen är en rolig arena att tävla i:
- Folk sitter så högt upp längs med väggarna, det blir en väldigt speciell atmosfär. Man kommer in och känner ”wow”!
  
Banan får beröm
Alla tre ryttarna på prispallen berömde den svenske banbyggaren Peter Lundström efteråt.
- Det var en fantastisk bana, och det säger jag inte för att jag vann. Den var rättvis och hygglig mot hästarna, men samtidigt hade vi bara två felfria i första rundan, menar Daniel.
Patrice Delaveau fyller i:
- Det var en rolig bana i andra omgången där vi ryttare kunde rida på med lite fart. Då blir det bra underhållning för publiken. 
  
Text & foto: Anki Yngve
  
Fullständigt resultat
 

Glad Daniel på presskonferensen.
  

Hans sto Evita är i ruskigt bra form.
  

Patrice var nära seger.
  

Världsettan Ben Maher, trea i dag.
  

Daniel tittar på kollegorna via tv:n från framhoppningen - efter sin första felfria runda. FOTO: Annelie Lundkvist

Minna Telde är tillbaka i rampljuset efter en längre tävlingspaus. Men snart blir det uppehåll igen, den rutinerade ryttaren väntar sitt andra barn. För en kvinnlig ryttare på högsta nivå gäller det att planera in barnafödandet mellan mästerskapen.

Text & foto: Ida Röök

Vi har inte sett så mycket av Minna Telde och hennes svarta hingst Santana på sistone. Efter VM gick topphästen in i väggen, det tog lång tid för honom att komma tillbaka igen.
– Han var jättetrött. Vanligtvis är han en häst med mycket motor och "go", men då såg han ut som en gammal valack i hagen. Han orkade ingenting och det tog tid att få honom att hitta gnistan igen, säger Minna.

Fick en lång paus
Santana fick helt ledigt, han gick i hagen och skrittades bara ut i skogen. Först när han kändes redo satte Minna igång att träna honom igen.
– Det har inte varit något fel på honom rent medicinskt, men han vara bara platt. Helt slut. Jag fick vänta ut honom tills han ville börja jobba igen.
VM var den senaste tävlingen de gjorde tillsammans, innan världscupen i Friends Arena nu i helgen (där ekipaget slutade trea).
– Men jag älskar ju det här. Att tävla är det bästa jag vet, säger Minna.
Snart väntar dock paus igen, inte för Santana dock. Minna väntar barn och under tiden hon tar ett uppehåll hålls hästarna igång av tränaren och kollegan Cecilia Kristoffersen och hennes man Einar Kristoffersen.
– Graviditeten är planerad och jag är fantastikt glad för att det fungerade att planera in den nu, att det gick som jag ville, säger Minna.

Rider så länge kroppen vill
Planen är nämligen att Minna Telde ska vara tillbaka i sadeln i god tid inför Falsterbo nästa år, barnet i magen väntas komma i april.
– Man måste ha en plan och jag vill rida Falsterbo för att sedan kunna vara med på EM som går i augusti nästa år. Anledningen till att jag ville ha barn nu är för att jag inte vill vara gravid över OS i Rio. Och så vill jag heller inte att Ruben, som är tre och ett halvt, blir för gammal så att det blir för långt mellan syskonen, säger Minna.
Hon rider så länge kroppen vill.
– Jag mår jättebra, mycket bättre än jag gjorde när jag väntade Ruben. Men det är kroppen som bestämmer, jag äventyrar ingenting utan låter den tala. Eftersom jag har ett så bra upplägg med Cilla och Einar behöver jag inte känna någon press heller. Jag kör på så länge det går, säger hon.
   

Missade ni Minnas häftiga julkür – som hade premiär i Friends Arena? Se den här!

Fem ryttare ställde upp i söndagens sista hoppklass - Malin Baryard Invitational. En hoppning där Malin, vid sidan av sig själv, även bjudit in tre ryttare plus lät publiken rösta in den fjärde.

Peder Fredricson, som blev inröstad av publiken, lovade att rida så snabbt han kunde - och det gjorde han. En bom föll tyvärr för honom och H&M Sibon, så Peder slutade på tredje plats.

Malin Baryard Johnsson red sin Corporal VDL, en häst som verkligen är en fröjd för publiken att titta på. Hans språng är spektakulära, men kanske stannar han lite för länge i luften? Tyvärr blev det tidsfel, utöver felen för en rivning i varje fas.

John Whitaker hade inte tur i klassen, det såg ut som att han höll på att riva ett hinder med foten i första omgången. I fas två åkte det hindret ner, men då på grund av Lord of Arabias hov, inte ryttarens fot i alla fall.

Det stod alltså mellan herrarna Jur Vrieling och Roger Yves Bost, två snabba ryttare som inte släpper en seger frivilligt. Resultatlistan vittnar om att de gav allt de hade, det skilde endast några hundradelar.
Roger Yves Bost som tävlade för första gången i Sverige 1977 – då på ponny-EM – red kaxigt, snävt och målmedvetet. Han kanske inte rider snyggast, men oj så effektivt han kämpar med sin häst över varje hinder.

För segern belönades han med en Volkswagen Tiguan och ritningar till ett arkitektritat hus, något som faktiskt kan komma till användning inom en snar framtid.
– Min dotter ska gifta sig i sommar, efter det kommer familjen att bli större så hon behöver ett hus, sa Roger.
Vad tycker du om klassen, Bosty?
– Vilken stämning och publik! Jag trodde inte att jag skulle vinna, men tänkte att jag får göra mitt bästa.

Även banbyggare Peter Lundström var nöjd med dagens klass, och ännu mer med veckans samtliga banor.
– Med en så bra arena blir det bättre resultat och trevligare ridning, eftersom utrymme finns. Och vad jag har hört så har ryttarna varit nöjda.
– Vi ska vara väldigt glada över att vi har en så fantasisk banbyggare som Peter i Sverige, han bygger riktigt bra banor, inflikade Malin.

Resultat

Janelle Larsson åker hem med dubbla rosetter efter söndagens tävling. Hon kom på andraplats i kvalet och vann finalen, som reds framför fullsatta läktare.

C-ponnyn Sabrina Fair såg ut att gilla fart och fläkt lika mycket som sin ryttare. Det var ingen tvekan om att de satsade allt i omhoppningen.


Sabina Fair och Janelle i kvalklassen.

På andra plats kom skicklige Tom Svitzer med Snow Flake, endast en sekund efter segraren Janelle.

Tom Svitzer och Snow Flake.
 
Resultat