Saras vardag - En mardröm
JAN
18
2023

Hej! För drygt en månad sedan, lördagen innan jul, hände något alldeles fruktansvärt. Marco blir så illa sparkad att han får en spricka i ett framben, nästintill en fraktur. Den värsta dagen i mitt liv.

Marco går i egen hage då han inte är förtjust i andra hästar. Varje morgon när jag går upp går jag alltid in i badrummet och tittar ut genom fönstret. Där ser man hela Marcos hage och utebox, så jag har som morgonrutin att kika vad han gör. Den här morgonen är det något som inte stämmer. Jag ser inte Marco i hagen och jag tycker att staketet mellan hans hage och de andras ser konstigt ut. Jag tittar igen och ser att trästaketet är helt demolerat på ett ställe och förstår genast att Marco kommit in i fel hage. Jag FLYGER ner för trapporna och ut i pyjamasen. Jag hör hur Ratzia gör sina brunstiga skrikläten och springer in i hagen. Jag ser Marco, som är alldeles uppjagad, och får tag i honom direkt. Först kan jag inte se något och han går normalt (förmodligen pumpad med adrenalin). Sedan ser jag ner i snön att den blir röd och jag förstår att han fått ett sår. Min första tanke är att han trampat sig själv och jag börjar leta efter såret. Jag ser sedan att blodet kommer högre uppifrån och hittar såret strax ovanför hans knä på utsidan. Jag tar in honom på stallgången och herregud vad det blöder. Det fullkomligen forsar. Jag tvättar och tvättar och tvättar. Lägger ett bandage. 

Distriktsveterinären kommer ut och det blöder fortfarande. Hon tvättar rent med mängder av koksalt. Sedan sticker hon in något för att se hur djupt såret är. Det går hela vägen in till benet. Till hans skelett. Dock tror hon ändå inte att det är någon spricka eller fraktur, eftersom han står på benet och till och med avlastar något bakben ibland. Han är halt, men absolut inte blockhalt. Hon säger att går inte svullnaden ner och att han snabbt går bättre får vi boka tid för röntgen och ultraljud, men mamma bokar tid direkt, för säkerhets skull. Distriktsveterinären syr igen hans sår.

Vi får tid efter helgen hos vår veterinär. Det är svullet runt såret och han är halt, men fortfarande inte så halt som han förmodligen borde varit. Marco reagerar när hon känner runt såret och vi börjar med att röntga. På kliniken kommer bilderna upp direkt på en stor skärm så att även jag ser dem. Jag som inte kan läsa av röntgenbilder ser direkt hur illa det är. Det känns bara som att det är ett enda långt, tjockt streck. Min veterinär bekräftar det jag ser och jag hoppas bara att jag ska vakna upp och att allt är en mardröm. 

Veterinärerna på kliniken diskuterar med varandra, ringer andra veterinärer, ringer kirurger, ringer till och med folk utomlands. Jag står med Marco i boxen och bara svettas. Är det nu det är dags att ta farväl? Kommer de säga att det inte går att göra något? Det får inte hända. Han är min hjärtehäst. Min once in a lifetime. Det får bara inte sluta så här.

Efter vad som känns som en evighets väntan; vår veterinär vet att vi gör allt och lite till för Marco och hoppet om att han ska överleva detta finns ändå där. Ingen kirurg som de har pratat med anser att operation skulle behövas. Däremot får han ABSOLUT inte lägga sig ner, för då är risken stor att benet går helt av, och då är det kört. Vi måste därför köra honom till en klinik som har hängmatta. Så vår veterinär ringer till Helsingborgs djursjukhus för att berätta att vi kommer köra ner dit. Då blir mardrömmen värre. Det visar sig att Helsingborg bara har en hängmatta. Och den är upptagen. 

Nu rings det runt igen. Vilken klinik har en hängmatta? Närmsta djursjukhus, efter Helsingborg, som har en (till och med ännu fler) hängmatta är Mälaren Hästklinik. I SIGTUNA. Det diskuteras om han ska vara hemma och att vi ska hålla vakt så att han inte lägger sig, eller om vi ska lasta honom och köra från Kungsbacka till Sigtuna. För mig finns bara ett alternativ, och det är Sigtuna. Han är så van vid att åka transport och de har lindat hela hans ben uppifrån och ner med huuur många lager som helst, så hans ben är lika tjockt som en elefants. Att han ska klara sju timmar i transport upp dit tror jag verkligen. Däremot att ha honom hemma. Absolut inte. Jag skulle ALDRIG förlåta mig själv om jag vände ryggen till för en sekund, han får för sig att göra ett försök att lägga sig ner och bryter benet. Det skulle jag aldrig återhämta mig ifrån.

Så vi lyckas lasta på honom på släpet, och Fredrik, mamma och jag kör mot Sigtuna. Han står som ett ljus i transporten och jag måste ändå säga att denna vilde till häst, med så mycket bock och bus i sig, måste ha förstått allvaret. Resan upp gick bra och vi anlände till akutmottagningen runt ett på natten. Även veterinären här som tog emot oss blev förvånad över hur bra han gick för att ha en så allvarlig skada.

Vi fick ställa in Marco i boxen och de fick koppla fast hängmattan. De säger att de flesta hästarna klarar och accepterar hängmattan bra, och det har även Marco gjort, vilket är otroligt skönt.

När vi körde upp honom var allt väldigt ovisst. Hur länge ska han stanna? Finns det ens chans att han blir bra? Vad händer nu? Så många frågor, men mitt i natten blir det så klart inte så många svar. Veterinären som tog emot oss uppe på Mälaren kände jag i alla fall stort förtroende för och det var skönt. 

Dagen efter, när vi var på väg hem igen, ringde de från kliniken tre gånger. De hade kollat röntgenplåtarna, diskuterat med kirurg m.m. Allt är lite av en dimma från de första dagarna då vi fortfarande inte riktigt visste, och jag har gråtit så mycket och mått så dåligt.

Igår var det exakt fyra veckor sedan vi körde upp honom till kliniken, och igår tog jag flyget upp till Stockholm från Göteborg (kliniken ligger faktiskt väldigt nära Arlanda). Det var underbart att äntligen få träffa honom igen! Veterinären som har mest hand om Marco där uppe ringer varje måndag med rapport om veckan som gått och de skickade även bild på honom på julafton <3 Och sedan har jag bästa Annelie, som ni också känner härifrån Hippson, som har varit på kliniken och hälsat på honom flera, flera gånger! Hon och hennes döttrar har hälsat på Marco och gett honom morötter. Annelie har skickat bilder till mig varje gång och vet ni vad den här FANTASTISKA människan gör? Hon ringer videosamtal till mig så att jag fick se min Marco. Ord går inte att beskriva hur tacksam jag är för henne.

Så igår var jag ute på kliniken två gånger och gosade med Marco. Borstade, masserade, matade med morötter. Han ser fortfarande fin ut i kroppen och han blir verkligen väl omhändertagen där uppe. Han är vid gott mod och jag pratade med en annan kvinna som också har sin häst i hängmatta där och hon sa att Marco är jättelugn och cool varje gång hon är där. Så skönt att han ändå verkar förstå och har anpassat sig. 

Ni får ursäkta att inlägget kanske är lite luddigt och spretigt, men det är så mycket känslor och fortfarande är det ovisst, men jag ska berätta vad status är nu. Han har varit där uppe i hängmattan nu i fyra veckor. Det brukar ta 12 veckor för en fraktur att läka, och han ska vara i hängmattan till det är helt läkt, så minst 12 veckor i hängmattan plus att när han väl slipper hängmattan får han vara kvar ett litet tag till så de ser att allt går som det ska. I början var man väldigt orolig för hans sår, då det tydligen kan påverka skelettets läkning, men det har peppar peppar sett fint ut hela tiden och de har tagit bort stygnen och det ser ut att ha läkt fint. Han har även blivit av med bandaget lite i taget och nu hade han faktiskt inget bandage alls kvar.

Han ska röntgas igen i början på februari, och då får vi veta mer. Har det börjat att läka? Har skelettet flyttat på sig? osv. Så jag ber nu till Gud att det blir ett positivt samtal efter röntgen. Om benet väl läker, så ska han bli helt återställd igen. Det enda jag önskar <3 



Den här bilden fick jag av Annelie under Marcos första dagar på kliniken <3



Äntligen återförenade, om så bara för en dag <3 Jag planerar redan mitt nästa besök. Det suger så klart att han är så otroligt långt borta och det inte bara är att åka dit en kväll efter jobbet, men samtidigt känner jag mig otroligt trygg med att ha honom där och jag vet att han får absolut bästa vård!



Bild från igår :) Han kan ändå röra sig några steg fram och tillbaka och i sidled <3



Så här ser hängmattan ut. Han kan lägga sin vikt där i och på så sätt vila.

Vi hörs igen efter hans röntgen, förhoppningsvis med positiva besked! <3


Läst 23538 ggr



Fler inlägg

DEC
16
2022

Hej! Nu blir det lite vintervila för hästarna här hemma. Lund blev årets sista tävling för oss och förhoppningsvis kommer vi även starta 2023 där :) Jag skulle åkt till Åstorp som sista tävling i år, men jag blev förkyld och stannade hemma. 

I tisdags var det dressyrträning för Nina Fox Stark med Marco och Bill. Båda gick väldigt fint, men speciellt Marco. Kändes superfin i galoppjobbet och var helt avspänd. Jag har börjat sätta i bollar i öronen på honom sedan cirka två månader tillbaka och skillnaden är otrolig. Han är ju väldigt ljudkänslig och spänner lätt till när det låter, men med dessa hör han inte alla små ljud som oväntat låter och blir därför inte störd utan kan koncentrera sig i lugn och ro hela passet. Så himla skönt! Har i dem när vi rider ut och rider dressyr. När vi hoppar har han ett helt annat fokus, så då upplever jag inte att jag behöver ha i bollarna utan det räcker med vanlig luva.
När vi rider ut har det varit jättestor skillnad. Ska vi ut och galoppera mycket så rider jag helst honom själv och tar sedan Bill tillsammans med mamma och Ratzia, för Marco blir så hetsig och bara bockar. Han tycker inte om att gå sist när vi galopperar, då börjar han bocka och tror att den hästen framför ska försvinna iväg. Så därför får han alltid gå först, men det är han inte heller helt tillfreds med. För när vi galopperar så hör han ju hur hästen bakom dundrar på, och då blir han stressad av det. Testade att sätta i bollarna och vilken skillnad. Kunde galoppera i lugn och ro först utan att bocka och försöka rusa iväg, för han hörde inte hur hästen bakom kom galopperandes. Så himla skönt! Så nu har han alltid i dem när vi rider ut :) Kan inte förstå att jag inte testat detta förrän nu.

Efter träningen tog vi vägen förbi hästkliniken och fick dem vaccinerade. Nu kommer de få en lugn period fram till nyår då jag har väldigt mycket jobb. Sedan kör vi igång igen!

Detta fick bli en väldigt kort uppdatering, men vi hörs när vi kommit igång efter jul och nyår igen :)


Läst 51424 ggr Kommentarer Kommentera
DEC
01
2022

Hej! I fredags morse åkte vi med Bill och Marco ner till Lund för att tävla fredag-söndag. Det var första gången vi var där, och jag åker gärna tillbaka.
På fredagen hoppade Bill 120cm och Marco 135cm. Bill gjorde en superfin runda verkligen och var felfri i båda faser och blev 6:a! Testade att rida lite snävt och han vände jättefint. Roligt!
Marco gjorde också en fin runda, men tyvärr rev vi inhoppet i kombinationen, så det blev 4 fel.



Bill efter prisutdelningen i fredags :)

Vi bodde på ett hotell precis bredvid tävlingsplatsen, så vi gick fram och tillbaka hela tiden. Så skönt att det var så nära :)

På lördagen hoppade Bill 120cm igen. Då smet han på sidan av första hindret! Det var en vit oxer med grejer under som man hoppade mot kortsidan, och det var visst lite läskigt tyckte han. Han var spänd där när jag red förbi när ryttaren innan hoppade, så jag försökte verkligen rama in honom ordentligt, men han pep på sidan ändå. Red an igen och då hoppade. Sedan hoppade han runt resten av banan superfint med härliga språng, så det var attans där på första hindret.

På kvällen hoppade Marco 140cm, två faser med totalfel. Han gjorde en riktigt fin runda, men i trekombinationen petade vi ner både A och B hindret med bakbenen. Inga stora rivningar och jag var verkligen nöjd med rundan. Hindren kom fort och det var 12 hinder och 15 språng. Hoppade fina språng med gott självförtroende!

På söndagen gick Bill 125cm. Han gjorde återigen en riktigt fin runda med fina språng! Var felfria i grunden, men i omhoppningen smet han ut på sidan i kombinationen. Hoppade om och hoppade resten fint. Så han har gjort tre fina rundor med fina språng, lite fjanterier bara men hoppas att det växer bort med mer rutin ;)

Marco avslutade med att hoppa 135cm, bedömning A:0. Gjorde en jättefin runda igen, den här gången felfritt och blev 5:a! Så roligt!



Marco efter prisutdelningen i söndags :) Blev uttagna till slumpmässig dopingkontroll, så efter att vi hade fått rosett och travat och skrittat av fick vi gå bort till dopingboxen. Han brukar alltid kissa efter att vi har ridit, och mycket riktigt tog det inte lång tid innan han hade kissat i burken.

Videos finns på Instagram, men här nedan har ni Marcos runda från 135cm :)




Den här veckan blir lite lugnare ridning, mest uteritter. Igår däremot tränade vi dressyr för Görel och jag red både Marco och Bill. Marco gick verkligen jättebra och kändes mjuk och fin. Bill var lite yster i början och det tog en liten stund innan han kom till ro och började arbeta ordentligt, men sen så!

Nu ska Cooper börja komma igång igen efter några veckors vila är tanken också, så i måndags var han på vattenband hos Svensk Häsrehab och i tisdags och idag tömkörde jag honom. 


Läst 60815 ggr Kommentarer Kommentera

Hej! I början på veckan blev det mest uteritter för hästarna. I torsdags hoppträning med Bill för Lennart. Han hoppade riktigt fint! Hade flera olika linjer, både på böjt och rakt spår, och utmaningen var att ha rätt tempo in på linjen då vissa var åt det korta hållet, andra flyta på. Väldigt nöjd med Bills hoppning och känsla :) Jag försökte även tänka på att hålla min underskänkel still, som Rolf-Göran sa till mig. Det är svårt, men han sa att det bara är att ha disciplin och tänka på det hela tiden. 

Eftersom Marco hade hoppat för Roffe på lördagen så hoppade han inget under veckan. Däremot blev det dressyrlektion på fredagen för Görel med både Marco och Bill, för att rida igenom dem inför lördagens tävling. Båda hästarna kändes mjuka och lösgjorda :) 

Så i lördags åkte vi ner till Halmstad för tävling. Bill hoppade två klasser, 115cm och 125cm, och Marco hoppade 125cm. När vi kom ner såg vi att vi hade fått punktering på ett av hjulen på transporten!! Som tur var hade vi ett reservhjul hängandes längst fram på transporten och i bilen fanns domkraft m.m. Så mamma och jag lastade ur hästarna och Fredrik bytte hjul snabbt och lätt. Skönt att han var med :) 

Sedan var det dags att börja rida fram Bill. Red och hoppade fram i paddocken ute. Han kändes fin och inne på banan var han felfri i grunden och rev näst sista i omhoppningen. Synd, men var en bra runda! 

Till 125cm hade det börjat snöa. Red fram inne i manegen den här gången och Bill kändes fortfarande fin. Det var väldigt tight mellan hans starter då han startade sist i 115cm och sedan som nummer fyra i 125cm, men det var inga problem. Inne på banan kändes han ännu finare än i 115cm och den här gången gjorde han en felfri runda. Superkul!

Sedan var det dags för Marcobus. Han var taggad, men fokuserad. Kändes jättefin inne på banan och gjorde en felfri runda som räckte till en fjärdeplats! :) <3

Snöade en del när vi lämnade Halmstad, men hemma var det lugnt. På söndagen blev det en tur i skogen för Marco och Bill, så fick de vila igår istället, för då kom snön hit! När jag åkte hem från jobbet igår kväll snöade det rejält och det var KAOS på vägarna. Många som säkert inte bytt däck än.

Idag skulle jag tränat för Görel, men paddocken var oridbar och vi vågade inte ut och åka med transporten på morgonen då det var glashalt. Fick tyvärr ställa in träningen, hoppas att det här töar bort så vi kan träna nästa vecka istället :)

Efter lunch vågade vi ut och köra med transporten, så då åkte vi bort till Kungsbacka Ridklubb och red i en av manegerna. Fortsatte att träna så som vi gjort för Görel de senaste veckorna och Marco kändes extremt fin!! Med Bill var det dock liiite kämpigare. Precis när jag började rida honom så tog de in ridskolehästarna utanför och när de galopperade förbi utanför skvätte det upp på väggarna, så då var han väldigt spänd och på tårna. Så det tog lite längre tid än vanligt att få honom helt avslappnad, men efter det gick han fint :)

Beroende på vädret imorgon så får vi se om det blir manegen igen eller om vi förhoppningsvis kan rida ute. Jag broddade hästarna idag, men de har inga snösulor, så är det kramsnö kvar får vi hålla oss inne.

Cooper vilar denna veckan också, men nästa vecka ska jag börja sätta igång honom så smått igen. Några veckors vila har förhoppningsvis gjort honom gott :)



Bill i Halmstad i lördags <3



Finaste Marco efter prisutdelningen <3

Filmer från helgens rundor finns som vanligt på min Instagram - aamaziingsara :)


Läst 60390 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Saras vardag »



Här hittar du alla våra husbloggare

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.



Maila Sara

Till bloggen

Saras senaste



Arkiv

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.