Hej! För snart två veckor sedan hämtade vi hem Cooper från betet :) Han var där i drygt två månader och gottade sig med andra unghästar. Har tömkört honom några gånger sedan han kom hem, ridit på honom en gång samt löshoppat (film på Instagram - aamaziingsara). Blir spännande att se hur utvecklingen går den här hösten. Han är fortfarande högre bak, så hoppas han bygger på lite mer fram snart.



Han kom ihåg det där med att åka transport i alla fall. Kunde lasta honom själv när vi hämtade honom :)





Bill är glad att ha sin brorsa hemma igen så han kan bossa runt och busa med honom <3


Bill och jag har varit på två tävlingar sedan förra inlägget. Först var vi i Hermanstorp och hoppade 120cm. Då hoppade han fantastiskt fint och kändes superbra! Var en tidshoppning och jag vågade svänga lite snävt med honom och kände att han var med i alla svängar. Det blev en felfri runda och vi kom fyra!!

Helgen efter var det sista utomhustävlingen för i år, på vår hemmaplan Kungsbacka ridklubb. Då hoppade vi både 120cm och 125cm. Även här kändes han jättefin i 120cm och hoppade återigen en felfri runda och blev placerad. Så roligt!!

I 125cm gjorde han också en toppenrunda men han smet faktiskt på sidan på första hindret!! Vet inte vad han fick för sig där, men kände när jag vände upp mot ettan att han inte var med mig och bara flöt ut i svängen. Sedan hoppade han som sagt jättefint, petade ner uthoppet ur kombinationen men känslan var riktigt bra. Tidigare har han ju hoppat så stort och väldigt mycket uppåt, vilket så klart gör det jobbigt för både honom och mig. Jag har försökt supporta honom ordentligt fram men utan att det ska bli forcerat, vilket inte alltid är lätt. Men nu de senaste tävlingarna har han varit mycket mer avslappnad i sin hoppning och hoppat mer normala språng, så jag hoppas utvecklingen fortsätter åt det hållet! :)

Nu har det varit mycket fokus på Bill det senaste. Marco har känts fantastisk hela året och hoppat jättefint, men för ett tag sedan fick jag en känsla när jag red i paddocken att han inte var helt som vanligt. Bokade in en tid hos veterinären för att kolla upp honom men då var han hur fräsch som helst!! Men eftersom han har ett dåligt ben med en gammal skada så gav vi honom en boost med vita blodkroppar. Det har han inte fått sedan i mars förra året, så gjorde honom gott :)



Trim i manegen häromdagen :)

Förra veckan tog jag Hedda på banhoppningsträning för Amanda. Har hoppat henne lite hemma, studs och serier, för att hålla igång och för att hon tycker det är så himla roligt. Nu fick hon åka och hoppa fina hinder och hon tyckte det var huuur kul som helst! Bara lågt och för skojs skull. Pensionärshoppning <3

Hej! Nu var det ett tag sedan sist och det har hänt lite grejer senaste veckorna. Var och tävlade i Lilla Edet med lille Bill, samma dag som det skulle avgöras i laghoppningen i OS. Gud så dramatiskt. Mamma och jag satt i bilen på väg till tävlingen när sändningen började och lyssnade på radion. Vi kom precis fram när det var Henriks tur och satte på i mobilen så vi kunde titta. Hann även titta på Malins runda innan det var dags för mig att gå och besiktiga Bill och sedan börja rida fram. Var så nervös för våra svenska stjärnor att jag inte ens kommer ihåg vad jag själv pysslade med. Ville bara få min egna tävling överstökad så jag inte skulle missa Peders runda, haha! Det är ju trots allt inte varje dag det är OS-final och guldet är inom räckhåll.

Hoppade min runda med Bill på 120cm och han gjorde en jättefin och felfri runda! :) Travade av honom och precis lagom till jag skulle sitta av var det Peders tur! Märktes att alla på tävlingsplatsen tittade och när han rev sista hindret vrålade alla NEEEJJJ!!! När Penelope sedan red bort sig och det skulle bli omhoppning om guldet så kunde vi så klart inte åka hem utan stannade kvar så att vi kunde titta på mobilen. Har nog aldrig varit så nervös och när det sedan stod klart att Sverige vann grät jag av lycka. Blir tårögd bara jag tänker tillbaka på det. De var verkligen BÄST hela vägen igenom och nu blev det GULD!

Var sedan och tävlade med lille Bill inne på Åby denna helgen och då var det också dramatiskt. Hoppade 120cm på lördagen och Bill kändes fin på framhoppningen. Var extremt mycket fel på banan, jättemånga hästar som stannade och folk flög av höger och vänster. Främst var det hinder nummer två och fyra som ställde till det. Bill hoppade toppen över de fyra första hindren, så då tänkte jag att det här går ju fin fint. Skulle jag inte ha tänkt, för efter det gick det verkligen utför! På hinder fem ser jag framåtläget och driver på honom. Här brukar han i vanliga fall svara fram bra och inte ha något problem med att ta av lite stort, men han var inte alls med mig och rev i princip hela hindret. Hoppade sedan sex och sju fint men på hinder åtta, nästa kombination, så gör han samma sak på B-hindret. Känner på A-hindret att han tappar fokus och inte är med mig fram, så istället för ett galoppsprång så klämmer den här jättehästen in två och river självklart hela räcket ut. Hoppar sedan nio och tio fint och river sista hindret, men river det "normalt". Kände mig väldigt förvånad efter den rundan då han aldrig gjort så innan, men någon gång ska väl vara den första att mosa ner lite hinder också ;) 

Lennart var där och såg eländet så var skönt att diskutera lite med honom efteråt och istället för att hoppa 125cm på söndagen ändrade vi till 120cm igen. Då skulle det bli ännu mer drama!

Hoppade fram och han kändes fin. Mer fokuserad än dagen innan. Går in på banan och Bill hoppar bra! På hinder fyra, utsprånget ur första kombinationen, hoppar han till lite och jag känner i landningen att jag är alldeles sned i sadeln. På den korta sträckan mellan hinder fyra och fem rusar tankarna i huvudet. Glömde jag spänna sadelgjorden? Har sadeln nu åkt på sned? Nej, jag är 100% säker på att jag spände den. Tittar ner på sadeln och mycket riktigt ligger den mitt över honom. Fattar ingenting, men nu är nästa hinder här så det är bara att klamra sig fast, för något är det ju som är fel med utrustningen, och då är kanske inte Bill den roligaste hästen att sitta på ;)

Fortsätter hoppa och jag börjar förstå att något hänt med stiglädret på högersidan. Min fot är fortfarande i stigbygeln, men lädret är jättelångt och mitt ben liksom bara hänger på sidan, vilket förklarar varför jag kände mig sned. På hinder 11 smäller det till och stiglädret går av helt, så stigbygeln hänger och slänger på stackars Bill. Har sista hindret kvar, en kombination, så smackar på och tar ett rejält mantag. Tänker att har jag klamrat mig fast så här långt så får jag klara två hinder till, hoppas bara han inte blir störd av den där jäkla stigbygeln nu. Det gick toppen och Bill tog oss felfritt i mål och det slutade till och med med en fjärdeplats!! Helt otroligt! :)

Och ja, det var alltså stiglädret som gick sönder. Köpte dessa stigläder nya 30 april, och använder inte ens den sadeln varje dag, så det var minst sagt ett måndagsexemplar. Åkte förbi butiken på vägen hem och personalen var också chockade över hållbarheten och självklart fick jag ett par nya. Så nu hoppas jag att de håller lite längre ;)

Hej! För tre veckor sedan var vi på meeting i Mantorp med Marco, Bill och Ratzia. Det var på Mantorp Hästarena och det var toppenbra. Hade ett eget litet stall med tre boxar, uppbindningsplats med dusch och massor av utrymme. Så himla lyxigt! :)



Bill hoppade 120cm första dagen och gjorde det jättefint med en felfri runda och blev 3:a! Hoppade "normala" språng och kändes avspänd. Så är målet att alltid ha honom, men det är inte det lättaste. Andra dagen gick han 125cm och då blev han tyvärr spänd på framhoppningen så då blev det att han hoppade för stora språng, mer upp än fram. Men han kämpade på så himla bra inne på banan ändå! Kom helt galet in i första kombinationen. Klarade A-hindret trots omtramp, men då var det omöjligt att hoppa B-hindret, så fick helt enkelt styra på igen och då gick det utan problem :)










Foto: Pernilla Hägg

Marco hoppade 135cm första dagen och var dunderladdad. Reagerade mycket på ljud och kändes som en exploderande bomb, hehe. Det blev tre räcken ner då han helt enkelt var för ivrig, men annars kändes hans hoppning riktigt bra och jag hoppades att han skulle lugna ner sig lite.



Foto: Pernilla Hägg

Det gjorde han och dag två hoppade han 140cm bedömning A:0. Första 140cm sedan september för oss och det var en mastig bana. Var till och med en mur med på 150cm. Han hoppade helt magiskt med ett nedslag och jag kunde inte vara nöjdare. Han kändes superfin!






Foton: Pernilla Hägg

Hoppade 140cm sista dagen också, som var bedömning A:0+A:0 med totalfel. Även här hoppade han toppenbra! Var felfria i grunden och i omhoppningen fick vi ett stopp där vi tappade galoppen helt i svängen upp till en oxer. Resten kändes så himla bra! <3






Foton: Pernilla Hägg

Ratzia däremot gick det inte alls bra med. Detta var tredje tävlingen sedan vi fick börja tävla igen och även denna gång blev det flera rivningar, så nu bokade vi en tid hos veterinären. Vet ju att man inte alltid kan vara på topp, men när man river flera hinder tre tävlingar på raken, vilket hon inte brukar, då är det nog något som inte stämmer. Så vi fick en tid redan på måndagen hos veterinären och nu är hon behandlad båda fram. Faktiskt första gången i hennes 13-åriga liv hon blir behandlad. Hon har skrittat sedan behandlingen och nästa vecka är det återbesök.

Sedan tävlingen i Mantorp har Bill, Hedda och Marco gått i skogen och Bill har även gått en dressyrlektion och förra veckan blev det hoppträning för Lennart. Marco gick en trimlektion denna veckan för Amanda. Han var så besviken när han såg alla hinder i paddocken och sedan bara fick trava och galoppera över bommar på marken, haha.

I måndags var Marco hos Vivi på Svensk Hästrehab och fick djupvågsbehandling samt gick på vattenbandet. Och förra veckan var Thiago hemma och gjorde den årliga tandkollen på Marco, Bill och Hedda. Han tog Ratzia några veckor innan.