Ikväll var det hoppträning med Heddis. Tog hackamoret, och hon var jättelugn och fin. BioLight-behandlingen är inte bara bra för hennes kropp, utan den är allra bäst för hennes huvud. Hon blir alltid så lugn och avspänd!



Hjärtegull på träningen :)

Började med att trava över bommar på en stor volt och att få hästarna att söka sig framåt, neråt och böja igenom dem. La sedan på kuber och lite småhinder i galopp. Blev en hel del korta vägar idag och ur sväng. Var egentligen bara ett hinder, en oxer, som stod mitt på långsidan med längre anridning. Alla gånger, förutom sista gången, blev det korsgalopp efter den oxern. Att byta till vänster galopp har hon mycket svårare för än till höger. Till höger går det hur fint som helst, men till vänster brukar baken ha svårt att hänga med. Det är bara att träna vidare! På tävling däremot brukar det alltid bli rätt..

Är jättenöjd med kvällens träning och min lilla Heddis. Blev lite mys med Marco i eftermiddags också. Bara för att han har vila så måste han ju ändå borstas och få av sig täcket lite då och då. Han är så lurig den lille hästen så jag vet inte vad. Minst en räv bakom varje öra har han. Man kan stå och ha det jättemysigt i boxen och gosa och borsta, när han plötsligt tröttnar, lägger öronen bakåt och börjar nafsa i jackan och skorna (det är något med honom och skor alltså). Ja ja, en fyraårig kille har väl en maxgräns när det kommer till daglig dos kärlek ;)

Video från kvällens träning :)

Idag har Vivi (http://www.careofewards.se/) varit här och gett Hedda och Rivica BioLight-behandling. Båda hästarna såg fina ut på värmekameran. Hedda trampade sig lite med en brodd på ena bakbenet häromdagen, så det syntes på kameran att hon var lite varmare där. Det är bara ett litet sår precis ovanför hoven och hon är inte svullen eller varm när man känner på benet. Ingen fara alltså!



Här ser ni att det ovanför hoven, där hon trampat sig, är varmare. Varför hovarna ser lite mysko ut är för att vi tog bilden utomhus när hon står i snön.

Sist Vivi var här och tog värmekameran på Rivica så var hon kallare i ett framben, men idag såg allt fint ut och hon kändes fin. Skönt för båda hästarna med lite go massage!



Hedda och jag i hagen. Härligt rödmosiga ;)

Köpte även ett julerbjudande där man får tre behandlingar för 1000 kronor. Perfekta julklappen till hästarna! Så nästa gång Vivi kommer hit, i januari, blir det "gratis". Då ska både Hedda och Marco få varsin behandling. Blir första gången för Marco, får hoppas att han tycker det är lika härligt som Hedda :)



Julklappstips! :)

Idag började jag jobba klockan tio och gick upp klockan sju för att rida Hedda innan på fältet. Jättemörkt ute, men väl ute på fältet blev det lite ljusare med all snö. Är bara den första lilla biten genom skogen mellan oss och fältet som är klurig i mörkret. Pötsligt får man en kvist in i ansiktet. Livsfarligt, tur att skärmen på hjälmen skyddar lite i alla fall.

Har bara ridit på fältet de senaste dagarna, men imorgon ska vi försöka ge oss ut med transporten igen. Vägarna är fina, det är bara vår backe som vi inte kommer upp för. Får helt enkelt lasta ur nere vid vägen och gå upp. Vad gör man inte för en hoppträning :)



Nöjd Hedda efter morgonens ridning. Fortfarande rätt mörkt ute!

Idag har Hedda blivit riden ute i skogen. Med mamma på ryggen. Hon är väl för snäll min lilla mamma! Jag jobbar 10-18 idag och hade egentligen tänkt rida innan jobbet, men var så trött i morse så gick upp alldeles för sent. Tänkte att Heddis inte skulle dö av en extra dags vila och rusade iväg till jobbet. Blev en glad överraskning när jag kikade in på Facebook och såg att mamma var ute och red på henne, trots att hon har två egna hästar att rida :)



Heddis på fältet :)

Idag fick Heddis vila. Jag har jobbat hela dagen och ska snart iväg till Restaurang Ester i Kungsbacka med Sandra och äta lite mumsig middag. Visade sig att mamma och pappa också hade bokat bord där ikväll. Bra kommunikation i vår familj :)

Nu har dessutom Marco fått börja sin vintervila, och det blir vila till jag kommer hem från USA, den 6 januari. Då sätter vi igång igen och hoppas på att 2013 blir ett grymt år!

Med Hedda kommer det mest bli skogsmulleridning nu när det är så mycket snö. Vi kommer nämligen inte upp med transporten för vår backe hemma, så vi kan inte ut och åka med den. Om det är någon som har ett par timmar över och vill finskotta vår backe och sedan sanda/grusa den så är det bara att slå mig en pling. Om inte får jag försöka fjäska med brorsan. Dock ska det snöa hela nästa vecka här i Kungsbacka (om man vågar lita på väderleksrapporten), och då kommer den där skottningen vara förgäves. Aja, Hedda blir inte ledsen av att gå på  fältet och i skogen :)



Bästisarna, Marco och Rivica, käkar lite hö i Kyrkans Hage. Kyrkans hage låter lite halvcreepy, typ som att det ligger ett gäng begravda dönickar där, men jag lovar, så är det inte (eller vem vet?). Vi kallar den bara så för att det är kyrkan som äger halva marken där hagen sträcker sig :)



Marcobus

Oj, oj, nu var det ett tag sedan jag skrev om hästarna som passerat i mitt liv. Dags för ponny nummer fem, Hembys Nimbus. Jag hade Daim och Strätes Ramson, men vi sålde Daim till familjen Melin. Då köpte vi femårige Hembys Nimbus, en New Forest med kapacitet men också mycket attityd.



Han kastrerades sent och hade en jäkla nacke. Inte så tokig att titta på :)

Köpte honom som sagt som femåring och började hoppa L:D och L:C unghästklasser och efter ett tag även L:B och L:A. Jag har aldrig ägt en ponny med sådan attityd som Nimbus. Ibland gick han som en klocka och var en riktig gummiboll när han hoppade, men helt plötsligt kunde han få för sig att inte ens gå in på tävlingsbanan och bara frös fast i marken..



Hemma i paddocken hösten då han var fem.

Jag kommer ihåg en tävling i Ätrabygden, ett meeting under lördag och söndag, dit vi åkte med både Ramson och Nimbus. Då var Nimbus sex och gick avdelning A. Första dagen skulle vi hoppa två stycken L:B. Ramson gick fint och felfritt och fick pris. Nimbus gick bra fram till näst sista hindret. Då stannade han flera meter innan hindret och växte fast i marken. Det var bara att gå ut.. I nästa klass hoppade vi över ettan och sedan var det likadant där. Mellan ettan och tvåan tänkte han inte röra sig en meter till. Dagen efter skulle vi hoppa två L:A och vi var väldigt osäkra på om vi skulle ta med Nimbus eller inte, eftersom han varit så tjurskallig dagen innan. Det slutade dock med att vi tog med honom ändå, och tur var väl det, för oj vilket humör han var på!

Vi hade hoppat någon L:A när han var unghäst och även några i avd. A, men eftersom han hoppade stort och väl så var vi aldrig särskilt snabba och hade bara någon vit rosett. Den här gången var det riktigt svåra banor, och när Nimbus var på humör spelade det ingen roll hur höga hindren var eller hur svåra banorna var, då var det bara att hålla om ordentligt och styra. I första L:A-klassen var det bara tre dubbelnollor, och Nimbus och jag kom 3:a. I nästa L:A, som var en A1A så var vi felfri i grunden och det var ett gäng andra ekipage också. Till omhoppningen höjde de dock 10cm, så hindren låg på MsvB-höjd, vilket Nimbus aldrig hade gått innan. Det blev många fel för de flesta ekipagen, och det slutade med att Nimbus och jag kom tvåa, då det bara var vi och ett ekipage till som var felfria! Snacka om en häst som kunde ändra attityd från ena dagen till den andra.. Kommer även ihåg att på den tiden var det prispengar även för ponnyryttare (för det är det väl inte längre??), och på detta meeting red jag ihop över 1000 kronor vilket kändes som en miljon för mig, haha!



Provade även på lite fälttävlan med Nimbus. Den karriären blev inte lång, så att säga. Åkte på terrängträning i Hermanstorp några gånger och det tyckte han var jättekul, så jag bestämde mig för att ta med honom till en av deras tävlingar där jag skulle starta Msv med Ramson och rida en debutant med Nimbus. Dressyren och banhoppningen gick bra, men i terrängen kom vi inte långt. Första hindret, en pytteliten, nästan nedgrävd,  stock, som var bort från de andra hästarna ville han absolut inte kliva över. Till sist hoppade han över, och efter hindret drog han sedan järnet iväg med mig över fältet.. Ingen kontroll alls, så jag valde att avbryta.. Gjorde ett försök till när vi åkte till Skaraborg med Ramson, och anmälde även Nimbus till en debutant. Hoppades att det skulle gå bättre denna gång, men ack nej. Dressyren och banhoppningen gick fint denna gången också, men i terrängen sa han nej tack. Hoppade första och andra hindret, men när vi kom till tredje hindret inne i skogen så tyckte han att det räckte, och frös fast i marken. Jag kunde inte rubba honom, och plötsligt ropar hinderfunktionären att nästa ekipage är på väg mot hindret. Försökte driva på honom i vilken riktning som helst, så att vi inte skulle stå i vägen för nästa ekipage, men han bara vägrade flytta på sig. Jag fick ropa till funktionären så att han fick komma och leda bort oss... Behöver jag säga att det inte blev någon mer fälttävlan för honom??



Kolla på honom och inte på mig. Värre sits har aldrig skådats, haha!

Som ungponny startade vi även några lättare dressyrklasser med godkända resultat, men Nimbus och jag hade egentligen inga speciella framgångar. Vi hade vinster i L:B och en del placeringar i L:A hoppning, men inte mer. Han var en väldigt speciell ponny och det gällde att hålla honom glad för att det skulle fungera. Att bli arg och pressa på honom fungerade inte alls, då frös han bara fast i backen och tjurade. Mina andra gamla ponnysar har jag haft koll på efter att jag sålt dem, men var Nimbus är just nu vet jag inte. Det senaste jag hörde var att han numera bara gick dressyr. Nu är han ju äldre och förhoppningsvis mognade han någonstans på vägen :)

Igår tog Hedda och jag en promenad ute på fältet. Tycker det har snöat jättemycket, men uppenbarligen inte tillräckligt då det fortfarande var lite halt på vissa ställen på fältet. Skulle behöva lite mer snö där. Fick bli en lugn promenad och bara trava på de ställen där det var mjukt.

Hade förresten på mig mössa i stallet innan jag skulle rida. När jag hade gjort i ordning Hedda ville jag absolut inte ta av mig mössan för att sätta på mig hjälmen. Blir ju så ofantligt kallt om öronen. Fanns bara en lösning; ta mammas gamla hjälm och trycka ner över både mössa och huvud. Kände mig som ett riktigt geni när jag red omkring ute i den bitande kylan och var varm överallt, förutom på nästippen.

Dock när jag klev in genom köksdörren, med hjälmen fortfarande på huvudet (himlen kan ju trilla ner), så blir jag skrattad åt och får höra att jag inte ser riktigt klok ut. Ja, av mamma så klart, men hon kan ju ingenting om mode och stil. Se bara på bilden här nedan, en riktig fashionista!



Om det inte redan finns så borde någon uppfinna en hjälm med inbyggd mössa!

Igår var det dags för Heddas första hoppträning hos Ewa sedan skadan. Har hoppat henne lite smått hemma och som ni vet så var vi på clear-round på Kungsbacka förra helgen.

Hedda var superglad och taggad, och i början måste det sett ut som hej-kom-å-hjälp-mig (fast vänta, det gör det väl alltid när vi kommer farandes ;)). Kom i lugn och sansad galopp mot hindren, och några meter innan blev hon så ivrig och körde gasen i botten över hindren. Haha, skönt att hon tycker det är kul i alla fall!

Efter en stund lugnade hon ner sig, men låg fortfarande på och tyckte det var hur kul som helst. På slutet fick hon några lite större språng, och då vet hon att hon inte kan dra järnet, och backar av själv. Hon ser inte mycket ut för världen när hon kommer in på hoppbanorna, med huvudet uppe bland stjärnorna och jätteivrig. De flesta tror väl att hon ska springa igenom hindren eller något. Äsch, hon har sin egna stil som hon trivs med, och det viktigaste av allt, hon är klok och har ett hjärta av guld :)

Är nöjd med träningen och lilla Heddis. Hon är så glad över att få hoppa igen, och det gör mig jätteglad :)

Här nedan är några små klipp från slutet där hon lugnat sig lite.

Här kommer bilder från banhoppningsträningen igår. Skulle egentligen haft med dem i förra inlägget, men fick lite bråttom eftersom jag skulle på hoppträning med Hedda (mer om det i nästa inlägg).



Hinder 1. Räcke med TV-skärmar. Det var en rätt kort väg ur sväng till första hindret där det gällde att ha tryck i galoppen.



Hinder 2. Lång väg upp längs långsidan till oxer med mur under.



Hinder 3. Detta är fotat från fel håll, kommer från hörnet egentligen. Räcke med vattenmatta.



Hinder 4. Oxer med mur under. Linje från trean med antingen sju eller åtta galoppsprång. I första rundan fick Marco och jag nio.. Detta hinder var inte med förra veckan.



Hinder 5A. Räcke med solfjäder, ur sväng.



Hinder 5B. Oxer med solfjäder. Två galoppsprång mellan A och B.



Hinder 5C. Räcke, med två galoppsprång mellan B och C.



Hinder 6. Plank med vattenmatta framför, ur sväng.



Hinder 7A. Grind in i kombinationen, var inte med förra veckan. Från planket till A-hindret var det fem galoppsprång. Första och tredje rundan blev det fem. I andra rundan däremot blev det fyra jämna, då vi hade ett högre tempo. Sven kallade mig för Kawasaki-piloten!



Hinder 7B. Oxer med grind, ett galoppsprång mellan A och B.



Hinder 8. Räcke med plank i mellan, ganska kort väg ur sväng.



Hinder 9. Naturoxer med vattenmattor. Båge från hinder 8 med fem jämna galoppsprång lite på innerspår.



Min söte Marcobus och jag, nöjda efter hoppningen :)

Det var en bra bana igår tycker jag! Klurigare än förra veckan, och många hinder kom väldigt fort ur sväng, så gällde att ha tryck och inte slarva med vägarna.

I eftermiddags blev det att åka till Sven på banhoppningsträning. Marco sparkade som bara den i början när vi travade och galopperade. Fick åtminstone lite på film, men ville spara på batterierna till själva hoppningen, även om det hade varit kul med bara massa galenskaper ;) I början när vi travade var han så taggade så han bara trippade fram.

Hoppade fram på hinder två, som var samma hinder som var nummer ett förra veckan, med murdel under alltså. Hoppade den först som räcke tre gånger och sedan som oxer en gång innan det var dags för banan. Denna gång var det både en trekombination och en tvåkombination. Riktigt spännande, då Marco aldrig hoppa trekombination innan. Eller inte en "riktig", bara på träning med travbom eller kub in. Aldrig med tre riktiga hinder, så jag var spänd på hur han skulle reagera. Det gick super!

Första rundan var felfri, och Marco var riktigt taggad. Det kändes bra, även om det blev lite fram och tillbaka då det var mycket hinder överallt och han inte var hundra fokuserad. Sven tyckte det var bra, men som sagt fram och tillbaka, så nästa runda ville han att jag skulle ha ett lite högre tempo och bara kunna sitta still fram till hindret. Höjde denna runda med två hål, så den låg mellan 100 och 110.

Hade ett högre tempo, men nu visste Marco exakt vart han skulle, så det blev lite väl snabbt fram. På linjen från sexan fram till tvåkombinationen skulle det vara fem galoppsprång, men denna runda blev det fyra. Han kändes bra på denna runda med, men på hinder fyra, en oxer, rev han. Sven sa att vi kom bra, men han missade med ena bakbenet helt enkelt.

Egentligen är det två rundor som gäller, men Sven tyckte att vi skulle ta hela banan en gång till, och eftersom Marco har sådan kondis och energi så var det inga problem. Den här gången satt jag bara helt stilla, och det blev felfritt.

Pratade sedan med Sven om vad han tyckte om Marco, för det är alltid intressant att höra. När han först hade sett honom bara röra på sig hade han tänkt "shit, nu blir det att bära bommar", haha! Det är bra att han är ärlig! Han sa att han har ingen bländade hoppteknik, men han vill vara felfri och är en riktig fighter med väldigt bra huvud, och det är trots allt insidan som räknas. Han var impad över att han hoppade runt tre rundor som ingenting medan en annan fyraåring skulle vara slut efter en.

Vi pratade även om Falsterbo för femåringarna och det trodde han inte skulle vara något problem för Marco, men att det är viktigt att hästarna verkligen är klara för det. Han berättade att de hade kvalat flera hästar dit förra året men de tog bara med sig de som var mogna för det. Han tyckte att de ska gå 120cm på inomhussäsongen och en månad innan Falsterbo ska femåringarna ha hoppat 130cm, eftersom finalrundan går i 125cm.

Jag är inte jättenoga med Falsterbo, utan kvalar vi dit så är det bara jättekul, och gör vi det inte så gör det inte mig något. Har ändå inga planer på att sälja honom, så vi tar allt i vår takt. Kommer göra som Sven säger och inte åka dit om vi verkligen inte är färdiga för det :)

Här är lite när vi värmer upp i trav (några bakutsparkar kom åtminstone med) och sedan är det den sista hopprundan. Om ni vill lägger jag upp de två första också, men det ser i princip likadant ut bara att den första rundan är lite lägre och ojämnt tempo, medan andra rundan är på samma höjd fast med en rivning och lite för högt tempo istället. Den sista rundan hade han lugnat sig och var med fokuserad :)