Jag följer Falsterbo Horse Show på Facebook, och för en stund sedan la de upp att det snart är dags att börja kvala till 5-, 6- och 7-årsklasserna i dressyr och hoppning. Gick in på Falsterbos hemsida för att läsa lite mer om 5-årsklassen. Drömmen är ju att kvala dit med Marco. Man har då sex försök på sig att göra tre felfria rundor i 120 cm (kvalpapper måste lämnas in innan start). Det hade verkligen varit superkul, men vi får se. Vi ska först och främst debutera 115 cm till helgen, och om det går bra kan vi börja fundera på 120 cm lite längre fram. Jag vill inte stressa, utan det ska kännas bra på den höjden vi är på innan vi vågar oss upp ett snäpp :)



Kollade runt på vad de ska ha för andra klasser också, och Sydsvenskan Falsterbo Hunting ska de ha i år igen :) Tittade på propositionen och då stod det vilka som vunnit tidigare år. Mihihi! Började le som ett fån här i min ensamhet :)

Hola amigos! Nu känns det som att våren är här! Jättesoligt och fint väder ute, och jag red Hedda på galoppbanan. Hade egentligen tänkt rida i manegen, men vem vill vara inne en härlig dag som denna? Bestämde mig för att skritta fram på galoppbanan och sedan rida i manegen, men underlaget kändes så pass bra att jag stannade kvar där ute och både travade och galopperade några varv! :) Underbart! Älskar att rida på galoppisen.

Marco vilar idag och nu ska jag jobba resten av dagen. Ikväll blir det att titta på Plus när de granskar hästhandeln. Intressant!



Hedda tyckte det var skoj att få komma ut och röra på sig :)

Shit pommes vad många som har kollat på videon i mitt förra inlägg! Jag la upp den sent igår kväll och i morse när jag vaknade hade cirka 140 stycken kollat på den. Det tyckte jag var jättemånga! Gick sedan och åt frukost, och när jag kom till datorn cirka en timma senare hade drygt 400 tittat. Helt sinnes! Sedan bara ökade det och ökade, och i skrivande stund har videon på Marcos akrobatiska konster visats drygt 1300 gånger. I'm in chock! Superkul!!! :)



Crazy! :)

Idag blev det en lugn uteritt med Hedda och manegen med Marco. Marco gick riktigt bra och vi tränade mycket fattningar där jag var supernoga med att han gick i form och inte slog sig fri eller hittade på bus. Fattningarna till höger gick galant direkt, till vänster däremot var det lite kämpigare i början. Han tyckte det var jobbigt och försökte komma undan genom att göra något skutt i fattningen. Eftersom lumpen har börjat så godtogs inte detta av löjtnant Sara (eller vad kallas bossen inom det militära? jag har inte en susning), utan nu är det perfektion som gäller. Fick vara jättenoga och efter några fattningar där han försökt slå sig fri eller fattat fel galopp så släppte det och han gjorde klockrena fattningar. Gick sedan över till höger varv igen och provade att fatta från skritt. Märks att höger var lättare, för det gick också kanonbra. Provade från skritt i vänster varv två gånger, och de fattningarna blev också jättebra, så då var jag nöjd! :)

Här nedan är hela filmen från Marcos hoppträning igår. Inte bara bock och bus alltså, utan the serious stuff också :) Tyckte han hoppade jättefint! Var sedan själv med Hedda efteråt, så istället för att ställa Marco i transporten så ledde mamma omkring honom medan jag hoppade Hedda, så det blev inte många filmklipp på henne, men några :)

Hoppträningen ikväll med både Marco och Hedda gick väldigt bra. Började med Marco i första gruppen, och han kändes väldigt lugn när jag skrittade och travade, sedan i galoppen blev han väldigt laddad och taggad. Ewa och jag kom fram till att vi ska köra en ny taktik när han bockar, vilket visade sig fungera bra idag. Tidigare när han bockat har jag bara sparkat på framåt, men eftersom han fortfarande kan göra det då och då så behöver vi prova något annat. Vissar dagar är han som en pensionär i ridningen som inte gör mer än nödvändigt, och andra dagar är han galen unghäst som bockar och flyger i luften hej svej. Nu däremot är det hårdhandskarna på och ta tag i honom ordentligt om han bockar/sparkar. Innan vi började hoppa gjorde han ett bocksprång i galoppen, och då tog jag tag i honom och röt till på honom. Sorry Marco, men nu har lumpen börjat! ;)

Han blev nog lite chockad av min nya taktik, och slutade upp med dumheterna.. för en stund. Vi började hoppa, och han låg verkligen på och sög i hindren. Han kändes jättefin! Dock när vi skulle hoppa kombinationen första gången, då jäklar fick jag känna på att flyga! När jag vände upp taggad han rejält på insprånget och vi kom fort in, vilket gjorde att vi fick trångt till B-hindret, och då drog han upp tassarna och tog i. När han landade drog han i väg och gjorde ett rejält bocksprång. Om jag satt kvar? Titta på videon här nedan för att få svar på det..!

Efter den lilla repan så var överskottsenergin borta och sedan hoppade han resten av lektionen jättefint! Hoppade först bana på en lite lägre höjd och sedan en vända med lite högre hindrer. På näst sista hindret, räcket, i sista rundan missbedömde han lite och fick inte med sig bakbenen och rev ordentligt. Var supernöjd med de andra hindren, så avslutade med att bara ta om det räcket och sista oxern, vilket han gjorde fint. Videon från hela träningen lägger jag upp imorgon, och även Heddas :)

Flera minusgrader i morse, och jag som trodde våren var på väg?? Får i alla fall vara tacksam att solen är framme :) Blev att dra på sig termobyxor och tjocka jackan ut till stallet. Planen var från början att skritta och trava på galoppbanan, men eftersom det var isande kallt så smög jag in i manegen istället. Lite varmare, lite mysigare! Just det ja, kanske ska skriva vilken häst jag red också. Lilla Heddis! Marco vilar idag, men imorgon nalkas hoppträning med båda två :)

Nu är det jobba fram till åtta ikväll som gäller och när jag kommer hem är det Top Model Sverige. Får erkänna att min lediga dag imorgon är efterlängtad :)



Heddis njuter av solen :)

Den här helgen har inte blivit riktigt som planerad, ridmässigt. Igår blev det som sagt en halvdan promenad i ridspåren och idag får både Marco och Hedda vila. Jag jobbar hela dagen och mamma åkte tidigt i morse till Falkenberg med Rivica och Natalie för att tävla dressyr. Lycka till!

Ja ja, ibland blir det inte som planerat, men imorgon är en ny vecka och då är det ordning och reda igen som gäller! :)

Har uppe Equipe i mobilen så jag kan följa SM i Billdal. Spännande!! Synd att jag jobbar denna helg, annars hade jag gärna åkt dit och tittat, bor ju bara ett stenkast bort. Glad att Equipe finns i alla fall :)

Här kommer som vanligt lite bilder från veckan som gått. Eftersom våren är på ingång så kände jag för att piffa upp håret med lite färg. En rosa slinga i luggen fick det bli :)







142 dagar kvar till Brasilien idag :)

Idag var ingen bra riddag. Mamma och jag skulle rida ut på Hedda och Marco, och jag hade tänkt att vi skulle hålla igång med mycket trav, kanske lite galopp om det inte var för hårt i backen. Vi åkte bort till ridspåren i Lindome, men det var stora isblaffor på många ställen i ridspåren. Trots att hästarna har isbrodd så halkade de, och Marco kändes jättespänd efter att han hade halkat. Nä, det blev inte bra alls och nu tänker jag inte åka dit igen förrän isen har smält bort. Är jätteläskigt när de halkar omkring!

Nu ska jag jobba resten av dagen och ikväll blir det bio inne i Göteborg. Ha en fin lördag!

Filmen vi ska se ikväll

Då känner jag att det är dags att berätta om häst nummer åtta i mitt liv, the one and only; Dream Purple Music. Hedda alltså! :)



Hedda och jag, redo för tävling

Hedda är en irländsk hunter född 1999 och jag köpte henne hösten 2006. Det var Petra Roswall som ägde henne, men gamla OS-ryttaren Therese Olsson tävlade Hedda i fälttävlan. Jag var själv ute och tävlade fälttävlan på min storhäst Hella och såg Hedda på flera tävlingar, och tänkte att "henne vill jag ha!". Jag hade sålt min C-ponny Hembys Mimosa och tanken var väl att jag bara skulle ha Hella, men när vi var på en fälttävlan såg jag att de satt upp lappar att Dream Purple Music var till salu.

Jag skickade ett mail till Petra att jag var intresserad och ville komma och provrida. Jag hade i princip redan bestämt mig att jag skulle köpa henne, fastän jag inte suttit på henne. Vi bestämde att jag skulle komma och provrida, men några dagar innan fick jag ett mail att en annan tjej provridit Hedda och bestämt sig för henne... Fan, rent ut sagt!

1-2 veckor senare hör Petra av sig igen och säger att Hedda inte blivit såld. Hon hade inte gått igenom besiktningen och köparna hade dragit sig ur. Det är vad jag kallar ödet! Klart att hon inte skulle gå igenom så att jag kunde få köpa henne!!! :)



Vinst i 120 cm på Troya Horse Arena förra sommaren :)

Mamma, Annelie och jag åkte till Borås för att provrida. Satt upp och red runt och hoppade lite. Hon gick med huvudet rätt upp i taket och mamma och Annelie var INTE imponerade. Jag sket i vilket, för detta var THE ONE! Jag var 16 år och gick i skolan och hade bara extrajobbat på somrarna, men hade sparat undan barnbidraget i typ all evighet. Hedda var den första hästen som jag köpte för egna pengar, men mamma är delägare i henne då alla sparpengar inte riktigt räckte till, så hon fick skjuta till lite :)



Prisutdelning i ösregn i Lidköping sommaren 2011. Vinst i 120 cm :)

Med Hedda var det fälttävlan som gällde i början, då det var det jag satsade på då. Tävlade så klart banhoppning också, men framförallt fälttävlan. Dressyren gick alltid dåligt, då "i form" för henne är att titta på stjärnorna. Hoppningen och terrängen gick däremot alltid bra :) Vi har ridit jättemånga enstjärniga fälttävlan, och Hedda har aldrig i hela sitt liv stannat! Jag styr, hon hoppar!



Enstjärnig fälttävlan i Tranemo



Enstjärnig fälttävlan i Gärds

Efter många enstjärniga fälttävlan bestämde vi oss för att prova tvåstjärnig fälttävlan. Jag hade blivit Young Rider det året och på den tävlingen som vi skulle debutera tvåstjärnig fälttävlan var SM i fälttävlan. Eftersom det var vår debut så hade vi så klart inte kvalat till SM, som går i tvåstjärnig för young riders, men det var ändå samma terrängbana för oss som för de som red SM. Kändes ju jäkligt korkat att debutera på en SM-bana, och jag var sååååå nära på att skita i terrängen, men jag är glad att jag inte gjorde det! Vi seglade runt terrängen, inga tveksamheter på Hedda någonstans! Det blev felfritt på hinder och några få straff för överskriden tid. Jag var i himmelriket efteråt!!



Hopp ner i vattnet i tvåstjärnig fälttävlan



Hopp över båten, tvåstjärnig fälttävlan

Sadlade sedan om till enbart hoppning, som är minst lika kul :) I hoppning har vi många segrar i 120 cm och många placeringar i 125 cm och 130 cm. Debuterade 135 cm i Gäsene på deras meeting 2011 och satte en felfri runda som gav en placering :) Hösten 2011, på första inomhustävlingen, debuterade vi även 140 cm, som gick väldigt mycket bättre än väntat. Jag hade varit glad om vi kom över ettan, men vi tog oss runt hela banan med bara ett nedslag på ett räcke. Jippie!! Hedda har ett hjärta av guld och det visade hon igen på denna bana då jag försökte trycka av henne stort på ett räcke. Jag bara släppte tyglarna och red, men en klok Hedda trampade om som en b-ponny och tog oss säkert över hindret :)



Debuten i 140 cm, världens snällaste häst?



140 cm i Gäsene förra sommaren, 2012

I meritlistan kan även tilläggas att vi vann DM i Halland för Young Riders 2010 :)

2011 fick vi en inbjudan att vara med i Sydsvenskan Falsterbo Hunting, en inbjudningstävling som bjuder in ca 15 ryttare, både hopp- och fälttävlansryttare. De flesta känner väl till huntingen, men man hoppar först några hinder inne på hoppbanan för att sedan hoppa ut och rida en terrängrunda och sedan hoppa in på hoppbanan igen och hoppa några till hinder. Det var den mest nervösa stunden i mitt liv och jag vet inte hur många gånger jag trodde att jag skulle kräkas innan start. Det började superbra med felfritt inne på hoppbanan och sedan snabbt iväg i terrängen. När vi hoppade in på hoppbanan igen och hade två hinder kvar så sker det som inte får ske. Jag glömmer banan!! Istället för att hoppa näst sista hindret så styr jag direkt iväg till sista. Både publiken och speakern skriker, men när man sitter där på hästryggen, i full galopp, då hör man bara ett sorl.



Falsterbo 2012

Det var en lustig känsla efteråt. Jag var sååååå besviken att jag hade glömt näst sista hindret och alltså blev diskad, men jag var samtidigt så fruktansvärt glad att vi hade fått vara med och att vi faktiskt gjorde en jättebra runda trots ett uteblivet hinder. Hedda, som är en häst med mycket nerver, betedde sig som en stjärna inne på banan och brydde sig inte om publikens skrik. Hon njöt av uppmärksamheten. Falsterbo Hunting var något av det roligaste, och äckligaste, jag någonsin gjort. Äckligt just för att jag blev så sjukt nervös så jag trodde jag skulle trilla ner och dö. På ett sätt ville jag inte göra det igen, men samtidigt så ville jag ta revansch.



Falsterbo 2012

2012, förra året, fick vi en inbjudan igen. Ville kräkas bara jag såg kuvertet på köksbordet. Fy tusan! Nästan så jag inte visste om jag skulle tacka ja eller inte, men herregud, det är Falsterbo för sjutton! Skärpning! Man up! Jag tackade ja, och det fanns bara en sak som gällde; memorera in den där jäkla banan. Skit samma om det skulle gå i snigelfart, om vi skulle riva eller vad som helst, bara vi hoppade rätt hinder i rätt ordning. Var inte lika nervös som året innan, nu hade man liksom gjort det en gång. Var 100% fokuserad och jag vet inte hur många gånger jag gick igenom banan. En miljon?



Falsterbo 2012

Jag visste att vi skulle ha chans till placering om vi skulle vara felfria, för Hedda är grymt snabb, men jag vågade aldrig hoppas på seger. Inte placering heller egentligen. Jag hade startnummer 5, och ryttaren innan mig vägrade ut sig inne på hoppbanan, så plötsligt var det vår tur, fem minuter tidigare än beräknat. Det var nog det bästa som kunde hända, att bara bli inslängd och inte hinna bygga upp nervositeten när man står och väntar på ens tur.



Falsterbo 2012

Vi hoppade runt felfritt och snabbt och gick upp i ledningen!! Vilken sjuk LÄTTNAD det var när vi kom i mål och ut på framridningen igen. Jag var så glad så jag började gråta, och då hade vi inte ens vunnit än. Jag var bara så nöjd med Hedda och med mig själv, att vi satte det den här gången!

Det var cirka tio ryttare kvar efter oss, och en efter en hamnade efter oss i resultatlistan. Till sist stod vi där som SEGRARE i Sydsvenskan Falsterbo Hunting. En dröm!! Overkligt!! Jag undrar fortfarande ibland om det verkligen är sant??? Behöver jag säga att detta var den lyckligaste dagen i mitt liv?



Gråter en skvätt innan prisutdelningen



Happy Day!!

Här är hela vår ritt

Och här är prisutdelningen. Jag var så lycklig så jag fick inte fram ett ord..

God förmiddag i solskenet! Var ute och mockade i morse i bara pyjamasen, och det var inte ens kallt!! Det var visserligen bara en plusgrad, men i solen är det varmt och skönt.

Här kommer filmen från när jag hoppade Marcobus igår :) Sista hindret var riktigt högt för oss!

Det har varit mycket prat om näthat det senaste, och Uppdrag Granskning tog även upp det i ett program för några veckor sedan. Jag brukar läsa Tyra Sjöstedts hästblogg Darios.se, som har hur mycket läsare som helst och får mängder med kommentarer dagligen. En del är snälla och goa och vissa kommer med konstruktiv kritik. Dock är väldigt många elaka. Riktigt, jäkla elaka. Många av de som kommenterar är dessutom så fega att de inte vågar stå för det de skriver, och kommenterar anonymt. De flesta av dem hade säkert aldrig vågat säga face to face det som de skriver på nätet, där de sitter trygga bakom sin datorskärm.

Jag vet inte riktigt hur det är med andra sporter, men det känns som att just inom ridsporten så kan folk vara extra elaka. Det är många som kan och vet bäst. Inget annat sätt är rätt. Givetvis är inte alla så, men många. Det såg man bara på Hästskötarbloggen här på Hippson när hon skrev om duntäcken i vintras. Jisses så kommentarfältet såg ut...

Åter till Tyras hästblogg.. Jag blir arg när jag läser kommentarerna dagligen på Darios.se. Tyra får ta så himla mycket skit, så jag fattar inte hur hon orkar fortsätta blogga. Vissa kommenterade till exempel i helgen att hon red skitdåligt för att hon hade två pet i 130 cm, att hennes häst Lalle är skitdålig som stannade på ett hinder, att hon bara tabbar sig hela tiden osv, osv, osv. Jag bara undrar varför??????? De som kommenterar att hon är värdelös, varför gör de det???? Mår de bättre själva genom att trycka ner andra? Vad vinner man på att vara elak?? Snälla, kan någon svara på varför, för jag förstår inte? Jag skulle aldrig gå in och skriva en elak kommentar på någons blogg bara för att jag inte har samma åsikt som denne. Det finns liksom inte.

Har man inget snällt att säga, då kan man faktiskt vara tyst.

Dessutom är det tråkigt inom ridsporten att så många är missunnsamma. Återigen, absolut inte alla, men många! Till exempel, om jag har gjort en jättebra hopprunda och vunnit en klass, då är det många som gratulerar, men alltid ska det finnas någon som kommer med tråkiga kommentarer som "om jag inte hade rivit så hade faktiskt jag vunnit" eller "du hade ju en himla tur på det hindret". Snacka om att döda stämningen för den som är superglad över något bra denne gjort. Jag fattar inte varför vissa har så svårt för att glädjas med andra? Det blir ju så mycket roligare om vi peppar varandra och hejar på varandra! Och om vi gläds med andra och deras framgångar!

Den här bilden kom upp på min Facebook häromdagen, och jag var så klart tvungen att dela den, för den är så bra! Som sagt så finns det inte bara bittra människor (thank God), utan majoriteten är härliga, glada och underbara människor :) Himla massa text nu, men det jag vill säga är, var snälla mot varandra, både på nätet och i verkligheten! :) Det blir så mycket trevligare då!