Saras vardag
AUG
27
2021

Hej! Nu var det ett tag sedan sist och det har hänt lite grejer senaste veckorna. Var och tävlade i Lilla Edet med lille Bill, samma dag som det skulle avgöras i laghoppningen i OS. Gud så dramatiskt. Mamma och jag satt i bilen på väg till tävlingen när sändningen började och lyssnade på radion. Vi kom precis fram när det var Henriks tur och satte på i mobilen så vi kunde titta. Hann även titta på Malins runda innan det var dags för mig att gå och besiktiga Bill och sedan börja rida fram. Var så nervös för våra svenska stjärnor att jag inte ens kommer ihåg vad jag själv pysslade med. Ville bara få min egna tävling överstökad så jag inte skulle missa Peders runda, haha! Det är ju trots allt inte varje dag det är OS-final och guldet är inom räckhåll.

Hoppade min runda med Bill på 120cm och han gjorde en jättefin och felfri runda! :) Travade av honom och precis lagom till jag skulle sitta av var det Peders tur! Märktes att alla på tävlingsplatsen tittade och när han rev sista hindret vrålade alla NEEEJJJ!!! När Penelope sedan red bort sig och det skulle bli omhoppning om guldet så kunde vi så klart inte åka hem utan stannade kvar så att vi kunde titta på mobilen. Har nog aldrig varit så nervös och när det sedan stod klart att Sverige vann grät jag av lycka. Blir tårögd bara jag tänker tillbaka på det. De var verkligen BÄST hela vägen igenom och nu blev det GULD!




Var sedan och tävlade med lille Bill inne på Åby denna helgen och då var det också dramatiskt. Hoppade 120cm på lördagen och Bill kändes fin på framhoppningen. Var extremt mycket fel på banan, jättemånga hästar som stannade och folk flög av höger och vänster. Främst var det hinder nummer två och fyra som ställde till det. Bill hoppade toppen över de fyra första hindren, så då tänkte jag att det här går ju fin fint. Skulle jag inte ha tänkt, för efter det gick det verkligen utför! På hinder fem ser jag framåtläget och driver på honom. Här brukar han i vanliga fall svara fram bra och inte ha något problem med att ta av lite stort, men han var inte alls med mig och rev i princip hela hindret. Hoppade sedan sex och sju fint men på hinder åtta, nästa kombination, så gör han samma sak på B-hindret. Känner på A-hindret att han tappar fokus och inte är med mig fram, så istället för ett galoppsprång så klämmer den här jättehästen in två och river självklart hela räcket ut. Hoppar sedan nio och tio fint och river sista hindret, men river det "normalt". Kände mig väldigt förvånad efter den rundan då han aldrig gjort så innan, men någon gång ska väl vara den första att mosa ner lite hinder också ;) 

Lennart var där och såg eländet så var skönt att diskutera lite med honom efteråt och istället för att hoppa 125cm på söndagen ändrade vi till 120cm igen. Då skulle det bli ännu mer drama!

Hoppade fram och han kändes fin. Mer fokuserad än dagen innan. Går in på banan och Bill hoppar bra! På hinder fyra, utsprånget ur första kombinationen, hoppar han till lite och jag känner i landningen att jag är alldeles sned i sadeln. På den korta sträckan mellan hinder fyra och fem rusar tankarna i huvudet. Glömde jag spänna sadelgjorden? Har sadeln nu åkt på sned? Nej, jag är 100% säker på att jag spände den. Tittar ner på sadeln och mycket riktigt ligger den mitt över honom. Fattar ingenting, men nu är nästa hinder här så det är bara att klamra sig fast, för något är det ju som är fel med utrustningen, och då är kanske inte Bill den roligaste hästen att sitta på ;)

Fortsätter hoppa och jag börjar förstå att något hänt med stiglädret på högersidan. Min fot är fortfarande i stigbygeln, men lädret är jättelångt och mitt ben liksom bara hänger på sidan, vilket förklarar varför jag kände mig sned. På hinder 11 smäller det till och stiglädret går av helt, så stigbygeln hänger och slänger på stackars Bill. Har sista hindret kvar, en kombination, så smackar på och tar ett rejält mantag. Tänker att har jag klamrat mig fast så här långt så får jag klara två hinder till, hoppas bara han inte blir störd av den där jäkla stigbygeln nu. Det gick toppen och Bill tog oss felfritt i mål och det slutade till och med med en fjärdeplats!! Helt otroligt! :)

Och ja, det var alltså stiglädret som gick sönder. Köpte dessa stigläder nya 30 april, och använder inte ens den sadeln varje dag, så det var minst sagt ett måndagsexemplar. Åkte förbi butiken på vägen hem och personalen var också chockade över hållbarheten och självklart fick jag ett par nya. Så nu hoppas jag att de håller lite längre ;)








Läst 17301 ggr Kommentarer Kommentera



Saras vardag

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Saras vardag
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.



Maila Sara

Till bloggen




Arkiv




Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 4

– TEMA: Avmaskning
– Reportage: Fem stjärnor på fyra ben
– Hoppa studsserier med Tovek

– Päls av och täcke på – eller?
– Checka hästen inför hösten
– Juristens råd inför hästköpet
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Häst som är rädd för att gå i hage
Elke Hartmann svarar
Hjälp, hur ska jag hantera min häst?
Elke Hartmann svarar
Tips för att få stabil hand i hoppningen
Lennart Lindelöw svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.