Saras vardag - Kungen är hemma!
APR
07
2023

Hej! Jag hade tänkt skriva det här inlägget för ca tre veckor sedan, men då jag själv skadat mig (mer om det längre ner) så gick musten liksom ur mig. Men nu ser allt lite ljusare ut och det är dags för ett inlägg!

Som ni vet så har min hjärtehäst Dimarco stått i hängmatta i 12 veckor hos Mälaren Hästklinik i Sigtuna pga av en broddspark som resulterade i ett sår som gick hela vägen in till benet och gjorde en spricka som var så illa att det nästan blev en fraktur. Det har varit en orolig tid och jag har mått fruktansvärt dåligt, men vi fick rapport från kliniken varje vecka och gång på gång så var det positiva besked <3

Onsdag den 15 mars röntgade de honom för sista gången på Mälaren Hästklinik och efter att både veterinärer och kirurger hade tittat på bilderna och sett att det såg bra ut så tog de bort hängmattan! Han har hela tiden i hängmattan stått på benet och har kunnat röra sig lite både fram och bak och i sidled, men han har inte kunnat lägga sig ner eftersom belastningen skulle bli alldeles för stor för benet. Nu däremot tog de bort hängmattan och han fick röra sig fritt i sin box och de tog även ut honom ur boxen och gav honom ett ordentligt bad.

Torsdag den 16 mars började mamma och jag köra upp till Sigtuna och vi fick även information om att han hade lagt sig ner och rullat sig och sedan ställt sig upp igen utan problem. Vi kom fram på kvällen och fredag den 17 mars åkte vi ut till kliniken för att hämta hem vår älskade Marcobus.

Transporten hem gick jättebra och han stod som ett ljus. När vi kom hem fick han genast gå in i sin utebox och han la sig och rullade sig nästan det första han gjorde. Han är ju en häst som ligger ner ganska mycket, så känslan måste varit fantastisk.

Under helgen fick han stå i sin utebox och liksom landa, men på måndagen öppnade vi dörren och han fick tillgång till sin lille sjukhage. Vi hade fått med lugnande som vi kunde ge honom (men det har inte behövts än), och jag var väldigt nervös att han skulle "flippa", men han var bara sååå nöjd att få komma ut! Han ställde sig direkt vid sin hölåda och började käka. Visst har han gjort lite brall och bus nu under de snart tre veckorna som han har varit hemma, men inte alls så mycket som jag hade trott. Väldigt skönt!

Så nu går han i sin sjukhage och dörren till hans box är alltid öppen så han kan välja själv om han vill vara inne eller ute och väldigt ofta går han in i boxen på dagarna och chillar lite. Vi har utökat sjukhagens storlek ett snäpp och förhoppningsvis kan vi utöka lite till om drygt en vecka. 

Han får promenera för hand upp till 100 meter om dagen. Så när vi ska ta in honom i stallet för att göra hans sjukgymnastik får han gå några varv på gårdsplanen först. Han fick sjukgymnastik på kliniken tre gånger om dagen, så innan vi åkte hem med honom visade de vilka övningar vi ska fortsätta att göra hemma.

Nästa vecka på torsdag ska vi till vår veterinär på Hästklinik Florian Lackner och röntga honom för att se att det ser fortsatt bra ut. Efter det får vi veta mer om hur vi ska fortsätta hans rehab :)

Mälaren Hästklinik i Sigtuna har varit helt fantastiska och tagit hand om Marco på bästa tänkbara sätt. Är otroligt tacksam för allt de gjort för min häst!

Jag vet att väldigt många efter mitt inlägg där jag berättade att han skulle stå på klinik i tre månader frågade om vad detta skulle kosta. Jag svarade på alla kommentarer i Facebooktråden, och många blev förvånade över att det lät så "billigt" och flera berättade att de själva hade haft en summa på nästan det dubbla.

Den preliminära fakturan landade på 172.000 kr, men de justerade den sedan till 140.000 då dygnspriset rabatterades eftersom han stod där så länge. Den totala kostnaden för oss blev 35.000 kr att betala ur egen ficka efter att hans försäkring från Agria hade använts. Drygt 10.000 kr per månad och då har han stått på akutmottagning med full service dygnet runt och mängder med otroliga veterinärer, djursjukvårdare och fysio som har sett till honom på bästa sätt. Vi är oändligt tacksamma!



Han ser otroligt fin ut i kroppen för att inte ha rört sig något nämnvärt på tre månader. Givetvis har han fått lite mage, men musklerna är kvar! Vi har varit hos Vivi på Svensk Hästrehab två gånger sedan han kom hem och då har han fått PEMF, laser och djupvåg. När veterinären ger klartecken kommer han även att få börja gå på vattenbandet för att rehaba. Älskade Marco, nu rehabar vi tillsammans.

Så ja, då får jag väl ta och berätta vad som har hänt med mig. För fem veckor sedan hoppade jag en annans häst på hoppträning. Jag hade hoppat den hästen veckan innan och det hade gått jättebra. Nu skulle jag hoppa den igen och vi hoppade bana. Hoppade runt jättekäckt, men efter sista hindret går det åt helvete. Vi vet inte riktigt varför hästen gjorde som den gjorde, men vi landade som sagt efter sista hindret och galopperar mot kortsidan när hon plötsligt bara tvärnitar och tvärvänder åt andra hållet. Jag gör någon vridning och volt och fortsätter åt det hållet vi var på väg. Jag hör och känner när jag lämnar hästen hur knät hoppar ur led. Min knäskål på vänster knä har ju hoppat ur led tre gånger och jag har även opererat det knät, så jag visste exakt vad det var som hände. Den här gången var det dock höger knä. 

När jag landar i backen smäller jag i svanskotan och ryggen. Amanda, min tränare, undrar om vi ska ringa ambulans, men jag vill bara ligga kvar på backen och andas en stund. Får hjälp att resa mig och som tur var så var Fredrik med mig, så han hjälper mig ut till bilen och vi åker hem. Eftersom detta var på kvällen kände jag att det inte var någon idé att åka in till akuten, för jag visste att jag inte skulle få någon hjälp, utan jag sa att vi åker in imorgon istället. Så vi åkte hem, lindade knät med is och la det i högläge och sedan försökte jag sova. Jag vaknade runt halv två och smärtan var total och knät hade svullnat upp till en handboll. Försökte härda ut men klockan tre väckte jag Fredrik och sa att vi får åka in ändå.

Kommer till akuten och får hjälp av en sköterska direkt. Berättar att knät har hoppat ur led och att jag misstänker korsbandsruptur (man inser ju att man har skadat sig för mycket de senaste åren när man fastställer sin diagnos för vårdpersonalen innan de ens undersökt en) samt att jag har ont i ryggen. Hon lindar knät och jag får lämna urinprov, men sedan skickar hon hem mig med smärtstillande och ber mig komma tillbaka på förmiddagen då det bara fanns en läkare på plats under natten. Det var ju så jag visste att det skulle bli, men det var skönt att få smärtstillande.

Åkte tillbaka på förmiddagen och får träffa läkare direkt eftersom jag varit inne under natten. Hon ser att knät är som en handboll och att jag har sjukt ont, så hon skickar mig till röntgen för att röntga både knä och rygg innan vi fortsätter någon undersökning. Eftersom detta var slätröntgen så var jag övertygad om att den inte skulle visa något. Jag kände ju att inget var brutet i benet och att en remiss till magnetröntgen var det enda som gällde. Ryggen var jag inte ett dugg orolig för. Det kändes bara som en rejäl smäll, lite mörbultad bara.

Får röntgas och sedan vänta på att läkaren tittar på bilderna. Som väntat visade röntgen inget på knät. På ryggen däremot... En fraktur på th 12. Den sista kotan i bröstryggen. "Ursäkta va?" säger jag. Är ni säkra?? De undersöker min rygg, klämmer, känner, gör reflextester m.m. Jag känner allt, men jag känner inte att det gör ont EXAKT där. Utan jag beskriver hela tiden att det är en jämn smärta över hela nedre delen av ryggen, men att den smärtan går inte ens att jämföra med det jag känner i mitt knä.

Pga detta bokar de in skiktröntgen för ryggen. Medan vi väntar på den undersöker de knät, men eftersom det är så otroligt svullet så börjar de med att tömma knät. De sticker hål och tömmer rör, efter rör, efter rör med blod. Jag kan äntligen relatera till hur det måste kännas för en häst när hovslagaren skär upp en hovböld. Trycket bara lättade och det var så vansinnigt skönt. Nog för att det fortfarande gjorde svinont, men det släppte i alla fall lite. 

När de hade tömt knät på säkert tio rör blod kunde de äntligen undersöka det och de trodde också att främre korsbandet var skadat samt att ledband och ligament var uttänjda/trasiga. De skickade remiss till magnetröntgen.

Jag fick sedan göra skiktröntgen på ryggen och det visade sig att jag hade en burstfraktur på sista bröstkotan. Läkaren förklarade att en burstfraktur innebär i princip att kotan har sprängts inifrån och ut och att både främre och bakre delarna av kotan har gått sönder. De börjar prata om operation, men kontaktar en ryggkirurg på Sahlgrenska som jag får besöka dagen efter.

Så på fredagen åker jag till Sahlgrenska och träffar en ryggkirurg och röntgar ryggen igen. Kotan är alltså delad i två delar, men som tur är anser de att operation inte behövs, utan att den ska läka av sig själv med hjälp av att jag bär korsett. Så de passar in en otroligt sexig stålkorsett på mig som jag får instruktioner om att bära i tre månader (läketiden för frakturen är samma som Marcos fraktur, nämligen 12 veckor). Jag får även information om att jag ska komma och röntga mig med jämna mellanrum så att de kan hålla koll på kotan och se så att den inte "kollapsar". Jag var och röntgade mig för tredje gången på Sahlgrenska igår och var otroligt nervös. Jag fick positiva besked! Kotan läker fint, allt ser bra ut, alla facetter, ledkapslar och allt vad det är runtomkring kotan är helt stabila och intakta. Superskönt besked! Min ryggläkare är jättebra och det är ju väldigt viktigt. Från början trodde de att kotan skulle vara läkt runt 4 juni, men igår fick jag ett nytt datum av läkaren. Jag vill inte jinxa något, så jag kommer inte skriva här än när de tror att ryggen är läkt, utan det berättar jag helt enkelt när den har läkt klart! :) Men! Jag vill ändå berätta att sedan jag skadade mig har jag varit två gånger i veckan hos Svensk Hästrehab för att få behandling på både ryggen och knät. Jag får PEMF på både rygg och knä och bevisligen har det gett resultat på min rygg och även på mitt knä. Det är säkert många som inte tror på sånt här, men just nu känner jag mig ändå som ett levande bevis. Jag gör verkligen allt jag kan för att bli bra så fort som det bara går, så PEMF på rygg och knä två gånger i veckan, jag intar MSM varje dag, dricker benbuljong varje dag, gör lättare sjukgymnastik för knät varje dag och går på gym för knät varannan dag och kör maskiner, samt vilar mycket. Känner mig sjukt målinriktad och motiverad att komma tillbaka så snabbt det går, men lovar, gör inget förhastat.

Jag hade otrolig tur med magnetröntgen för knät. När jag skadade andra knät fick jag vänta i sex veckor på magnetröntgen, den här gången lyckades jag få en återbudstid och fick göra den en vecka efter skadan. Två veckor senare fick jag träffa läkaren och få resultatet. Som vi misstänkte var det främre korsbandet skadat, men jag har ju inget främre korsband på vänster knä och det har jag klarat mig bra utan tack vare träning, så de tror att med hjälp av fysio och träning så klarar jag mig utan här med. Vi har sagt att jag ska träna på ordentligt nu i två månader och sedan träffa läkaren igen för att se hur det har utvecklats, men det hade varit otroligt skönt att slippa operation. Sedan var som väntat också bägge ledbanden uttänjda, ligamenten och fibrerna kring knäskålen var skadade och sedan hade jag tydligen väldigt tur, för när knäskålen hoppade ur led och jag slog i backen, så har lårbenet och skenbenet smällt i varandra och jag har fått skelettödem på både lårben och skenben, men de sa att med lite mer kraft hade jag fått en fraktur, så det var ändå tur i oturen.

Jag har nu alltså min stålkorsett på mig i princip hela tiden (inte när jag sover eller ligger i soffan) och jag har även en ortos på benet. Den har jag på mig när jag går utomhus (jag går utan kryckor sedan ca två veckor tillbaka) men när jag är inne har jag den bara ibland och jag behöver inte ha den när jag tränar. Jag ska ha den nästa vecka också, men sedan om jag känner att det känns stabilt kan jag ta bort den helt.

Så jag är så klart sjukskriven nu, vilket är sviiiiintråkigt, men jag har otroliga vänner och kollegor. Det är så många som kommer och besöker mig, flera underbara människor har kommit med blommor och fika och jag är verkligen tacksam för människorna i mitt liv. Och det är otroligt skönt att ha hästarna hemma, för då kan jag ändå gå ut till stallet och pyssla lite med hästarna :)

Så ja, det har varit kämpiga veckor, men efter senaste besöket hos knäortopeden och senaste besöket hos ryggläkaren så känns det mycket ljusare. Det är så klart lång väg kvar, men jag är supermotiverad! 

Vi hörs när jag har mer att uppdatera om men så länge kan ni följa min vardag på Instagram - aamaziingsara :)



Och innan jag stänger ner måste jag så klart berätta att vi har sålt Cooper! Det känns jättebra med hans nya ägare och det ska bli så kul att följa dem i framtiden! :)


Läst 113433 ggr



Fler inlägg

Hej! Nu var det riktigt länge sedan jag skrev här. Det blir så när jag inte har någon egen dator och hästarna och jobb tar upp nästan all tid. Men nu har jag lånat Fredriks dator och passar på att uppdatera!

I senaste inlägget hade vi varit på tävling på Kungsbacka Ridklubb och det blev sista tävlingen för 2023, sedan blev det snö och dåligt väglag så då fick säsongen vara över. Hästarna fick ta det lite lugnare när det var som värst snöoväder och vi inte kunde åka iväg med transporten, men annars höll vi igång under vintern. Fredrik och jag åkte till värmen en vecka i januari, sedan drog vi igång tävlingssäsongen 2024!

Började med att åka till Grevagården i mitten på februari med Marco. Hoppade 125cm första dagen och 130cm andra dagen. Första tävlingen när det gått ett tag är alltid lika spännande. Kommer han vara lugn eller som en exploderande bomb? När jag red fram kände jag att han var supertaggad och han skuttade iväg någon gång. Det resulterade i att jag satt och tjuvhöll inne på banan så jag red riktigt dåligt i undertempo. Marco hoppade jättefint, men i omhoppningen vände jag upp lite snävt på näst sista hindret och med för dålig galopp så stannade han så klart. Red an igen och hoppade de två sista hindren. Besviken på mig själv att jag red med handbromsen i, men kände att det kommer bli bättre dag två! Sagt och gjort, i 130cm dagen efter red jag som vanligt och hade bra galopp. Marco hoppade en superfin runda med ett nedslag, men jag var jättenöjd!

Två helger senare åkte vi till Lidköping och då blev det säsongspremiär för Bill också. Hoppade först 120cm och han kändes sååå fin, men var lite sprallig och taggad, så petade ner två hinder. Efteranmälde honom till 130cm och där hoppade han en klockren, felfri runda. Så roligt!! Marco gjorde också en fantastisk runda och var även han felfri och knep andraplatsen! 

Veckan efter hade min hemmaklubb, Kungsbacka Ridklubb, sina stora tävlingar. Jag jobbade på helgen, men kunde vara med på torsdagen och fredagen. Hoppade 130cm på torsdagen och båda grabbarna levererade felfritt och Marco tog hand om fjärdeplatsen. Så roligt! På fredagen blev det 135cm med båda. Bills debut på den höjden och sist Marco hoppade 135cm var på sista tävlingen innan hans fraktur, alltså november 2022. Bill gjorde en riktigt bra runda. Tre bommar i backen, men inga grova rivningar och han gav en härlig känsla. Han behöver bara ställa om höjden ;) Marco gjorde en superfin runda med ett litet pet. Så så fin!

Efter Kungsbacka blev det några helger tävlingsfritt och under påsken åkte vi till Lidköping igen. På långfredagen hoppade båda grabbarna 130cm och återigen var de båda felfria och Marco 2:a!! Jättekul! På lördagen hoppade bara Bill och gick 130cm igen. En jättefin runda med ett "skitpet". Så roligt att han tar sig an dessa 130-banor så fint och med gott självförtroende. Ska bli kul när utomhussäsongen börjar och se vad som händer då! På söndagen hoppade bara Marco och då 130cm bedömning A:1a. Han gjorde en fantastisk grundomång felfritt och sedan även en jättefin omhoppning som även den var felfri, men tyvärr var vi inte tillräckligt snabba för placering, men vad gör det när han hoppade så fint!

Förra veckan var pappa och jag på restaurang på torsdagen, och på fredagen blir vi båda dåliga. Kräks och blir riktigt jäkla sjuk. Tror nog aldrig jag varit så dålig faktiskt, och det höll i sig länge. Skulle åka till Laholm den här helgen och tävla på fredagen och söndagen, men strök mig på fredagen då jag kände att kroppen fortfarande inte var helt återställd. Siktade på att åka idag och hoppa två klasser. Mamma fick hålla igång hästarna när jag låg inne och hulkade, men på torsdagen började jag rida själv och kände att nog skulle jag orka på söndagen. Tror ni inte att jag då på fredagen, när jag äntligen känner mig återställd efter magsjukan, åker på en dunderförkylning. Nu har jag varit sjuk för resten av det här året hoppas jag. Vaknade i morse och kände mig riktigt risig, men tänkte att jag åker ner och hoppar en klass i alla fall. Så så fick det bli, åkte ner till Laholm och möts av fullkomlig storm. Marco och Bill var sjövilda i blåsten och jag kände mest att jag bara ville gå och lägga mig. Ingen av dem kunde uppföra sig varken när vi gjorde i ordning dem, besiktigade eller red fram. Marco betedde sig som en riktig vildhäst som aldrig blivit hanterad och man kunde inte tro att det var en 16-årig, erfaren tävlingsherre. Att rida fram kändes som ett självmordsuppdrag och jag var bra nära att åka i backen ett flertal gånger (framridning och framhoppning var utomhus). När vi äntligen fick komma in på banan kunde jag pusta ut. Då lugnade han ner sig och skötte sig som den stjärna han är. Det var 125cm och tidshoppning. Han kändes otroligt fin, men petade tyvärr ner en bom på slutet, vilket var synd då det inte var många felfria. Men känslan var toppen! Sedan var det Bills tur, och honom kunde jag åtminstone värma upp ordentligt då han inte var riktigt lika vild som Marco. Skönt! Bill gick sedan in och levererade en jättefin och felfri runda som gav honom tredjeplatsen! Riktigt kul då han inte brukar vara så snabb, men idag var han både snabb och felfri och det var inte många nollor :)

Efteråt var jag helt slut och jag har legat på soffan sedan vi kom hem och kurerat mig. Hoppas detta drar över snabbt!

Som vanligt kan ni hänga med på min Instagram - aamaziingsara och ni kan även se filmer från tävlingarna på min YouTube https://www.youtube.com/@aamaziingsara 

Tidningen Ridsport var även här i början på mars och gjorde ett otroligt fint reportage om min MirakelMarco där de skrev om hans skada och vägen tillbaka. Tidningen kom ut nu i veckan, så kanske har ni läst :)

Vi hörs snart igen, förhoppningsvis ska det inte dröja lika länge till nästa gång!



Bill 130cm på Kungsbacka. Foto: Zahlo



Marco 135cm på Kungsbacka. Foto: Jonsving



Marco 2:a i 130cm i Lidköping under påskhelgen :)


Läst 43477 ggr Kommentarer Kommentera

Hej! Det har varit tre framgångsrika helger sedan förra inlägget :) Först susade vi ner till Helsingborg över dagen lördag den 11/11 för att hoppa 125cm med både Marco och Bill. Det var två faser med totalfel och Marco var först ut av grabbarna. Han kändes jättefin på framhoppningen och inne på banan gjorde han en lugn och sansad runda! Sist vi var i Helsingborg var han ju så otroligt överladdad första dagen men toppen andra dagen. Nu var han lugn och fokuserad direkt och hoppade felfritt och kom dessutom tvåa!! Jättekul! :)
Bill hoppade fantastiskt förra vändan vi var i Helsingborg och den här gången kändes han också jättebra. Ett ner i omhoppningen, men jag var hur nöjd som helst och sa att även om han inte var felfri så kändes det nog som hans bästa runda i 125cm så här långt! Han har ju under lång tid hoppat väldigt stort över hindren och det har då blivit lite svårt för mig att hänga med och hålla rytmen, men nu börjar han hitta sin "stil" och hoppar med ett annat självförtroende. Otroligt roligt!





Bill fick hämta Marcos rosett i Helsingborg :)







Fredagen efter åkte vi till Grevagården och jag hade anmält Marco till 130cm och Bill till 120cm och 130cm. Tränade med Marco för Lennart innan och berättade att jag tänkte testa 130cm med Bill igen (hoppade ju 130cm i Helsingborg i höstas för första gången inomhus). Han tyckte jag skulle strunta i 120cm och gå rätt in i 130cm. Sagt och gjort! Strök oss från 120cm och åkte upp med båda grabbarna för att bara starta 130cm. Det var två faser och Bill var först ut. Hade som mål att få till en bra runda med bra rytm och en bra känsla. Sedan hoppas att bommarna skulle ligga kvar så klart, men med tanke på att vi inte har någon rutin på höjden så var det inget jag förväntade mig.

Han kändes fin på framhoppningen, men inne på banan... WOW! Han går in och gör sin livs runda! Hoppar superfint, är inte i en bom, ger en fantastisk känsla och håller rytmen fint genom banan. Han sätter dubbelnollan och blir dessutom placerad!! Glädjen visste inga gränser!! Kändes helt otroligt! Som ni vet så har det ju varit otroligt mycket jobb, slit och svett med den här hästen, och nu kom guldkvittot! 

Marco kändes toppen på framhoppningen och går in och gör en jättefin runda. Över hinder fyra svänger vi dock i luften så jag slår i hinderstödet med foten så att bommen trillar ner. Retligt! Men han hoppade riktigt fint och kändes väldigt fräsch :)




Foton: Pernilla Hägg. Bill i 130cm på Grevagården :)








Första felfria rundan och placeringen i 130cm för Bill! <3

Igår var det tävling på hemmaklubben och eftersom Bill gjorde en så fin runda i 130cm förra veckan så valde jag att gå direkt in i 130cm igen. Det var två faser den här gången också och Marco var först ut. Hoppade fint på framhoppningen men inte riktigt den där snärtiga känslan som han brukar ge. Kommer in på banan och då är den där, känslan! Hoppar en kanonrunda och är dubbelt felfri och slår till med en tredjeplats!!!

Bill hoppar otroligt bra igen och ger samma härliga känsla som veckan innan. Får ett litet pet på näst sista räcket i grunden där jag känner hur han sneglar lite mot läktaren och inte är 100% fokuserad, men jag är ändå fantastiskt nöjd. Nu har han hoppat tre stycken 130cm inomhus och vilken utveckling från den första för ett par veckor sedan. Jättekul! 



Foto: Jonsvings Foto. Dimarco 130cm <3




Foton: Jonsvings Foto. Bill i 130cm igår <3





Nu har vi en sista tävling kvar för i år, v.50 i Helsingborg, men det beror så klart på vädret om vi åker eller inte :) 

Som vanligt kan ni följa vardagen på min Instagram - aamaziingsara


Läst 142037 ggr Kommentarer Kommentera
NOV
05
2023

Hej! Nu var det några veckor sedan förra inlägget och det är fullt ös som vanligt :) Sist jag skrev hade vi varit i Helsingborg med båda grabbarna och nästa tävling blev i Halmstad. Vi åkte dit en dag och Bill hoppade 120cm och Marco skulle gå sin första 130cm sedan skadan. Bill kändes huuuur fin som helst och gjorde en jättefin felfri runda! :) Sedan var det dags för Marco och jag var riktigt, riktigt nervös faktiskt. Både han och jag har ju varit borta från den höjden länge. Men som han hoppade! Vi rev bakbommen på första hindret då jag pga nervositeten hade lite dålig galopp i svängen till första hindret, men sen så! Hoppade runt lekande lätt och kändes fantastisk! Hörde ju om en del när han var skadad och stod i hängmatta som skrev att deras hästar aldrig blev sig lika efter att de hade stått i hängmatta, så jag har ju varit rädd för det, att han inte skulle vara sig själv, men peppar peppar så känns han lika fin som innan skadan och då börjar han ju även bli lite till åren, min lille gubbe.





Bill felfri 120cm Halmstad





Marco i sin första 130cm sedan november förra året :)


Nästa tävling blev i Lidköping, en av mina favorittävlingsplatser. Älskar att åka dit! Då var tanken att både Bill och Marco skulle gå 120cm, men det slutade med att jag bara åkte med Bill då Marco trampade sin ena baksko snett. Hade tid med hovslagaren på måndagen och han var inte hemma när detta hände, men som tur var kunde hans sambo som också är hovslagare ta av skon och sätta den till rätta igen :)
Men Bill presterade återigen en jättefin runda och var både felfri och placerad i 120cm. Superkul! 










Bill placerad i Lidköping :)

Veckan efter var det dags för fina tävlingen Billdal Horse Show och Marco startade två stycken 130cm. Första dagen var han tooookladdad! Kändes som att han skulle explodera när som helst på framridningen och inne på framhoppningen taktade han omkring hela tiden. 15 år och fortfarande lika pigg och glad som när han var fyra! Det blev två nedslag första dagen, men många fina språng och jag var ändå nöjd med rundan då det var den svåraste vi ridit efter skadan. Eftersom han var så otroligt pigg så satt jag och tjuvhöll lite och det är svårt att få till rytmen, så jag hoppades att han skulle vara lite mer chill dagen efter. Så dagen efter fick han ha dubbla luvor och han hade taggat ner lite så vi kunde kommunicera bättre :) Han gjorde en kanonrunda och kändes hur fin som helst! Ett retligt nedslag, men var supernöjd!

Efter Billdals tävlingar har vädret varit lite kallare och Marco har verkligen varit yster! Hade tänkt att raka honom igen inför nästa tävling, men jag vågade inte då han varit extremt på tårna ;) Så när vi förra helgen åkte till Grevagården var Bill nyfriserad från topp till tå och Marco kom som en isbjörn till tävlingsplatsen. Kändes säkrast så!

Bill hoppade 115cm och 125cm och Marco 125cm. Bill gjorde en jättefin och felfri runda i 115cm och blev placerad! :) I 125cm kändes han också jättefin men fick två små nedslag. Marco däremot hoppade felfritt i 125cm och blev placerad! :) Jag trodde han skulle vara heltossig eftersom det var riktigt kallt den dagen, men han höll sig på mattan och var 100% fokuserad! :)





Marco felfri och placerad i 125cm :)




Bill med sin superfina rosett :) Tävlingen hölls på Grevagården men det var Trollhättans Sportryttare som var arrangör :)




Marco med sin jätterosett :)




Foton: Pernilla Hägg


Mellan tävlingarna försöker jag rida ut så mycket som möjligt. Det blir svårare nu när det blir mörkt tidigt, så jag passar på de dagar jag börjar jobba sent eller så får jag skynda mig hem från jobbet om jag slutar 15 så hinner man än så länge en kortare runda i alla fall. Mamma, som bara jobbar en dag i veckan, får äran att rida ut på Marco lite då och då :) Bill vägrar hon rida på, fastän jag själv tycker han är "snällare" att rida ut på.
Varje vecka är det dressyrträning för Görel och båda grabbarna utvecklas och gör framsteg, men på förra träningen i torsdags var det verkligen en WOW-upplevelse med Bill! Han bar sig själv på ett helt annat sätt mot tidigare och kändes inte alls tung i handen. Han är ju en stor häst och han har mycket att hålla ordning på, men nu kändes han superlätt att rida. Verkligen kul med sådana framsteg! 
Igår var jag borta i manegen och gympahoppade lite med grabbarna och idag fick de gå en lugn promenad i skogen. Började även klippa Marco. Rakade hals, bog och framben och imorgon efter jag har ridit klipper jag klart resten :) Så imorgon blir det markarbete med honom och Bill ska ut och galoppera i skogen. På onsdag blir det hoppträning för Amanda och till helgen åker vi en dag till Helsingborg på tävling :) 

Ha en fin vecka och glöm inte att följa mig på Instagram (aamaziingsara) för mer uppdateringar :) 


Läst 162087 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Saras vardag »



Här hittar du alla våra husbloggare

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.



Maila Sara

Till bloggen

Saras senaste



Arkiv

Ansvarig utgivare: Cajsa Ekström Arman

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.