Saras vardag - Manegen + Hästköp
JAN
19

Manegen + Hästköp

I morse åkte mamma och jag till manegen tidigt. Eftersom jag jobbar idag och är bortbjuden ikväll så var mamma snäll och red Hedda i manegen samtidigt som jag red Marco. Jag lät Marco galoppera av sig i början och det fungerade idag igen, då han skötte sig jättefint efteråt.

Det stod lite småhinder framme som vi skuttade över. Jag ska hoppträna honom för Ewa på tisdag, men det var ett tag sedan vi hoppade så det var skönt att känna lite på honom idag också. Vi hoppade inte så många språng, men de han gjorde var bra och sista språnget på en oxer som vi höjde upp lite gjorde han kanonfint! :) Är riktigt taggad för träningen på tisdag och hoppas att han går lika bra då.



Favoritkillarna! :)

Nu tänkte jag skriva lite om hur det har gått när vi har köpt hästar. Vi har haft väldig tur med alla vår köp och allt har känts bra. För att vara ärlig så har vi faktiskt varit rätt "slarviga", fast å andra sidan har det alltid känts rätt med säljaren. Jag har jättebra kontakt med Heddas gamla ägare, och då var det ändå sju år sedan jag köpte henne. När vi har ridit i Falsterbo nu de två senaste åren har hon båda gångerna kommit dit och kollat och hejat på oss :) Med Marcos uppfödare har vi också jättebra kontakt (tack Facebook att du finns) och de är jättegoa och intresserade av hur det går för oss.

Jag har haft sex ponnyer som alla gått igenom besiktningen, men alla har besiktigats hemma hos säljaren. Dock var det bara en av dessa sex gånger som vi själva var med på besiktningen, alla andra gånger ringde säljaren efteråt och berättade att det hade gått bra. Min första stor häst, Hella, bytte vi mot Ramson (dem har vi också jättebra kontakt med fortfarande). Vi tog hem distriksveterinären och besiktigade Ramson hemma, och Hellas ägare gjorde det samma, vilket gick bra.

Hela Heddas historia ska ni få i ett annat inlägg, men henne hade jag redan bestämt mig för innan vi åkt och provat henne. Hon besiktigades när vi var utomlands och gick igenom. Det var första gången jag verkligen kände att "den här hästen, det är den rätta!!

 

Det hade alltså gått bra alla åtta gånger, men när jag skulle köpa häst sist höll det på att inte gå så bra. Detta var i januari/februari 2012 och innan jag hade köpt Marco. Jag hade haft bara Hedda i några år och nu beslutade vi oss för att köpa en unghäst till mig också. Jag hittade en trevlig femåring som var inriden men bara hoppad uppsutten några få gånger, så hon låg efter i sin utbildning. Jag och en kompis åkte ner själva och jag provred. Hon var rolig att rida och jag gillade henne. Åkte ner med mamma också och provred och vi bestämde oss för henne. Vi mötte upp säljaren på klinik när det var dags för besiktning. Bara någon dag innan hade hästen trampat sig på ett bakben i hagen, och hon gick därför inte igenom besiktningen då hon markerade på det benet. Veterinären ville att hon skulle ridas i alla tre gångarter (det var alltså inte så allvarligt) i cirka två veckor innan vi besiktigade henne igen. Säljaren var gravid och kunde därför inte rida henne, och hon hade ingen annan som kunde göra det heller. Säljaren var väldigt nojig och ville nog egentligen ha henne hemma, men veterinären sa att om hon bara vilade kanske hon skulle gå igenom nästa besiktning, för att sedan "gå sönder" igen när man sätter igång på riktigt.. Vi fick ta med henne hem och motionera henne fram till nästa besiktning.

Allt gick i alla fall jättebra med hästen och hon kändes fin att rida och markerade inte. Dock började säljaren kännas lite skum då hon skickade ett förköpsavtal som hon ville att vi skulle skriva på. Om vi skrev på detta förköpsavtal så skulle vi alltså bli tvungna att köpa henne hur det än gick på nästa besiktning. Detta sa vi att vi absolut inte tänkte skriva på. Även om hon verkade bra i benet nu så vet man aldrig hur det går på nästa besiktning. Så vi skrev alltså aldrig på detta förköpskontrakt, och när det närmade sig besiktningen, som vi skulle göra på klinik här uppe hos oss denna gång, så skickade säljaren upp ett köpeavtal. Detta innehöll samma som det vanliga standardavtalet, fast med tillägg att hästen skulle köpas i befintligt skick och att veterinärbesiktningen inte skulle garantera att hästen var felfri. Vad som var riktigt fult av denna säljare var att avtalet såg exakt likadant ut som ett standardavtal och att hon bara lagt till dessa två punkter, utan att ens nämna det för oss. Nu läste vi så klart igenom det innan och upptäckte det själva, men någon annan kanske trott att det bara var det vanliga standardavtalet och skrivit på utan att läsa igenom ordentligt..? Så även detta sa vi att vi inte ville skriva under, utan vi ville ha ett vanligt standardavtal. Nu var det ändå dags för besiktning och vi åkte dit, säljaren var inte med. Även denna gång markerade hästen lite grand, fast på ett annat ben. Veterinären trodde att hon vrickat till sig lite i hagen nu när det var hårt ute och började berätta för mig hur vi skulle rehabilitera henne.. Tredje gången gillt är inget för mig och jag ville inte köpa en häst som inte gått igenom två besiktningar. Säljaren kom upp och hämtade henne dagen efter..

Även om det var tråkigt att hästen inte gick igenom, eftersom jag gillade henne, så var det samtidigt skönt. Det kändes som att säljaren misstänkte att hon inte skulle gå igenom andra gången heller, då hon pushade på med det där förköpsavtalet och ville att denna femåring skulle köpas "i befintligt skick".. Vem vill förresten köpa en häst som man ska börja med att rehabilitera..?

Strax därpå hittade vi Marco, och då tackade jag gudarna att den förra hästen inte gick igenom. När jag kom in i deras stall och han stod där i boxen, då visste jag direkt att det var den hästen jag skulle köpa. Eftersom vi bodde så långt ifrån så var vi inte med på besiktningen och jag kommer ihåg att jag jobbade den dagen. Jag kunde inte sova på nätterna efter att jag provridit honom och den dagen han skulle besiktigas var jag nära att kräkas av nervositet flera gånger. Jag satt i personalrummet i princip hela tiden till klockan tre då jag fick beskedet... Han hade gått igenom!! (Alla andra ponnyer och hästar vi köpt har varit av privatpersoner, men Marco är köpt av näringsidkare, och han besiktigades också hemma).

Det är så det ska kännas när man vet att man hittat rätt! :)


Läst 6413 ggr





Fler inlägg

FEB
22

Tur i oturen

Hej! Stackars Ratzia har tyvärr skadat sig :,( Jag hoppade henne och Marco i manegen i söndags, och på ett hinder precis i avsprånget är det som att hon missar få med sig ena frambenet eller liknande, så hon får i alla fall med sig den bommen mellan frambenen på något vänster. Gick inte omkull eller ner på knä i landningen, men brakade ju till ordentligt och direkt när jag bröt av i landningen kände jag att hon haltade. Hoppades att hon bara hade fått en rejäl smäll, som en enkelstöt. Satte på henne kylskydden direkt (har alltid med dem då Marco har på sig dessa efter hoppning) och hoppades att det skulle se bättre ut på måndagen.

På måndagen var hon supertjock i frambenet och ömmade när man klämde på benet, så jag var helt övertygad om att hon hade fått en senskada. Ringde veterinären och fick en tid på fredagen. Så länge kylde vi henne flera gånger om dagen och lindade på natten. På tisdagen hade svullnaden gått ner en hel del och bästa veterinär Christine hörde av sig och sa att hon kunde komma redan på onsdag morgon med portabelt ultraljud hem till oss. Hur snällt?

På onsdagen hade svullnaden gått ner ytterligare och veterinärbesöket gick verkligen över förväntan. Jag var helt inställd på allvarlig senskada och gick i tankarna på att be Ratzias ägare om att få betäcka henne. Istället så travade hon upp både på rakt och böjt spår utan anmärkning och stod sedan snällt i stallet och blev undersökt. På ultraljudet såg både djupa och ytliga böjsenan fina ut, däremot hade förstärkningsbandet fått en liten skada, men detta var tydligen tur i oturen och prognosen verkar god!! :)

Christine och Florian konfererade och hörde av sig på eftermiddagen med positiva besked. Vi reser bort om tre veckor, så fram till dess ska hon få laser en gång i veckan, sedan ska hon när vi är bortresta vara hos Vivi på Svensk Hästrehab och gå på vattenbandet. Läker detta enligt plan så trodde de att hon är tillbaka på tävlingsbanan redan i sommar. Så nu hoppas vi på det!! <3 Fina Ratzia!



Ratzia i somras inne på Åby. Där trivs hon bra :)
Foto: Falkenbergs Foto

Denna veckan har vi bara ridit ut, antingen i Bunketorp eller på spåret vid Kungsbacka Ridklubb, förutom i torsdags. Då var det hoppträning för Bill och Marco på Spelmansgården. Bill var ett A-barn. Brydde sig inte om att lämna Marco som stod kvar i transporten och även om han fortfarande tycker att läktaren är farlig så är det inte lika farlig som första gången. Nu går han förbi utan konstigheter, även om han är lite spänd i början. Hoppade bra gjorde han också och visade inga cirkuskonster. Då blir man glad! :)

Marco var lite vildare och drog några bocksprång. Var ett tag sedan han var med på hoppträning, så han var extra laddad. Är svårt att hålla rytmen på honom när han är så taggad. Tar jag lite i honom så kortar han ihop sig direkt, släpper jag lite så exploderar han iväg. Klurigt det där! Lennart sa att jag får försöka hålla ett stadigt grepp. Som tur är så brukar det oftast vara lättare på tävling tycker jag. På träning däremot är det bra mycket lättare att hålla rytmen på Bill, som istället kan bli mer orytmisk på tävling för att han ska leka pajas. Spännande!



Marco i skogen en morgon. Så skönt att det äntligen börjar bli ljusare så jag hinner rida ut innan jobbet :)


Läst 3427 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
13

Storm i Laholm

Hej. I söndags åkte vi ner till Laholm tidigt på morgonen. Såg ut att bli fint väder när solen gick upp, men när vi kom fram blåste det som bara den. Åkte ner med Hedda och Bill, sedan skulle mamma komma ner med Ratzia senare på dagen.

För Hedda var det årspremiär på tävlingsbanan. 21 år gammal nu och fortfarande lika pigg och glad. Hoppade 110cm och 115cm. Hon var jättepigg och det märktes att hon var taggad att komma ut på tävlingsbanan. I 110cm började vi dock med att riva ettan, haha! Snacka om dåligt fokus?! Nä, skämt å sido, vi kom bra men hon gick ner lite för tidigt med bak och tog ner bakbommen. Resten hoppade hon fint!



I 115cm, som mamma kallar hennes paradhöjd nu på pensionärsdar', tog hon revansch. Då var hon felfri i både grund och omhoppning och kom 2:a! Tant Hedda gillar när det går undan ❤️
Det blåste upp mer och mer och vi bestämde att mamma inte skulle komma ner med Ratzia till 130cm och att jag bara skulle starta 115cm med Bill och sedan ta oss hemåt innan det blev alldeles för stormigt.



Vilde Bill var ännu vildare i blåsten och uppförde sig i vanlig ordning inte på bästa sätt när det var uppvärmning. Tur att han briljerade inne på banan, då blev jag riktigt stolt! Det var många titthinder och läktaren i Laholm är ganska mörk, så man hör mest att folk rör sig och pratar, men ser inte så bra, så innan start var han lite tittig på den långsidan, men när vi väl fick startsignal fokuserade han på rätt saker 🙂
Han är ju 7 år i år, så han fick också hoppa avdelning A. Även han hoppade felfritt i både grund och omhoppning och han pinnade på himla bra i omhoppningen med sina långa ben, så han tog sin första placering i livet och blev 8:a! Hur duktigt?!







Åkte sedan hem lagom till att det började regna också. Fick köra försiktigt på motorvägen då det svajade rejält.. Var borta på ridspåret häromdagen vid ridklubben och där hade det blåst ner några stora träd rätt över spåret och även i Bunketorp på ridspåret hade det vält ett jätteträd, men där kunde vi rida runt, så det gick bra ändå. Läskigt det där med vindar alltså...


Läst 8882 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
08

Helsingborg, igen!

Hej! Förra helgen var vi i Helsingborg, igen! Tredje gången på typ två månader, haha. Hade ju aldrig varit där tidigare, men det har nog blivit lite av en ny favorit när det kommer till inomhustävlingar. Tar oss cirka 2h20min att köra dit, men motorväg hela vägen, så det är skönt. Bra framridning under tak, det är lyxigt när det regnat så mycket.

Hade med Ratzia och Marco. Ratzia gick 130cm och Marco 140cm. För Ratzia var det bedömning A:0 och en bana på 12 hinder och 14 språng. Hon var helt fantastisk och gjorde en toppenfin felfri runda som gav en 3:e placering. Såå roligt!






På prisutdelningen :)



Stor, tjusig rosett <3

Sedan var det dags för Marco att hoppa 140cm, bedömning två faser. I grunden 8 hinder och 9 språng, i omhoppningen 5 hinder och 6 språng. Han kändes toppenfin han också, men ett nedslag i grunden. Rev uthoppet i kombinationen där han inte nådde ut över bakbommen på oxern, kom lite för försiktigt in, men annars kändes det väldigt bra <3






Foto: Kim C Lundin



Foto: Kim C Lundin

I måndags kom Per och skodde alla hästarna. Hedda är ju lite kinkig när det kommer till bakbenen, så hade sett på Facebook att man kunde ha på Equiband vid skoning. Testade det, och det gick helt okej, men det är fortfarande inte favoritgrejen att bli skodd bak ;p



I tisdags åkte jag bort till manegen på morgonen för att trimma Vilde Bill. Då var han Super Bill och uppförde sig strålande. Brydde sig inte alls om att Pricken harvade i andra manegen och att stora porten var öppen. Ibland kan han fokusera på rätt saker, och då blir matte glad :)

På onsdagen fick han hoppträna för Lennart. Samma ställe som vi tränade på för två veckor sedan när han var helt sjövild och rädd för läktaren. Den här gången A-barn och huuuur lugn som helst. Alla var faktiskt förvånade över hur lugn han var, det säger en hel del om hur han brukar uppföra sig, haha! Idag däremot var vi ute och galopperade lite i skogen och då brallade han en hel del, men glädjebrallar gör mig inget. Då fortsätter han ändå på framåt. Värre är till exempel på tävling när han är spänd och man känner att man sitter på en tickande bomb som kan explodera precis när som helst. Hua.. Får se vad som händer imorgon på tävlingen. Håll gärna en tumme för en odramatisk dag ;)



Vivi från Svensk Hästrehab var här i torsdags och gick över alla hästarna med djupvågen. Alla kändes fina, bara gamla Hedda som var lite spänd på höger rumpa, annars bra :)

Alla hästarna ridna i skogen idag, nu blir det lite slappa på soffan innan jag ska gå ut och packa inför tävling imorgon. Ikväll blir det att titta på Världscupen. Bra lördag!


Läst 12146 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Saras vardag »



Saras vardag

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.



Maila Sara

Till bloggen


Saras senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Ridsportens Innovationer
Hållbara ryttare
Patrik Kittel Dressage Tour
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen
I hästhälsans tjänst

Senaste numret

Läs mer om Hippson Nr 1

SPECIAL: Klimat & Miljö!
– Dags att framtidssäkra ridsporten
– Inspiration: Hållbarhet som lönar sig
– Naturbete har många fördelar
– Vårda hagen för sjöarnas skull
– Hållbar hemmahoppning
– Dressyrträna i mobilen
...och mycket mycket mer

Läs numret i det digitala arkivet

Prenumerera till halva priset + rabatterade böcker!
OBS! Detta erbjudande gäller bara fram till och med den 25/2.
Just nu kan du teckna en prenumeration till halva priset! Prenumerationen startar med Hippson nr 2 2020, men du kan vid beställningen lägga till det aktuella numret. Dessutom kan du i samband med beställningen lägga till någon eller några av våra populära böcker till nedsatt pris. Men skynda dig, erbjudandet gäller endast fram till och med den 25/2.
Teckna prenumerationen här

Är du redan prenumerant köper du så klart böckerna till samma rabatterade pris i vår bokshop. Se bara till att logga in först så dyker specialpriserna upp.