Saras vardag - Operation nästa
DEC
21
2021

Hej Kan med glädje meddela att rubriken gäller mig och ingen häst. Dagen efter mitt förra inlägg, för drygt sju veckor sedan, skadade jag mitt vänstra knä. Samma knä som jag skadat tidigare (drog av mitt främre korsband och en liten bit av menisken 2016 och opererade inte). Det har fungerat bra och jag har levt som vanligt, men nu blev det ett ordentligt vridningsmoment i knät och knäskålen hoppade ur led (givetvis var detta hästrelaterat, vad annars ;)). Åkte direkt till akuten och gjorde slätröntgen där allt såg bra ut. Fick remiss till magnetröntgen och fysio. När jag skadade mitt knä sist gjorde det så klart redigt ont, men det blev ändå successivt bättre hela tiden, men nu har det stått still. Därför har jag inte velat blogga, för jag har velat invänta svar så jag kan berätta exakt vad som är fel.

De sa först att väntetiden för magnetröntgen skulle vara cirka fyra veckor, men det slutade med sex veckor. Sist fick jag vänta tre månader, så detta var snabbare än jag hoppats på i alla fall. Fick tid hos fysio efter två veckor. Pratade med en jag känner och förklarade mina "symptom" och hon tyckte det lät som att menisken var i kläm då jag inte blev bättre. Föreslog detta för fysio innan han skulle undersöka mig.

Han klämde, kände, slet och drog i benet. Han tyckte att det ändå kändes stabilt och han trodde inte menisken var i kläm då han menade på att jag skulle flyga i taket av smärta av det han gjorde. Sa att jag har en väldigt högsmärttröskel, men han var ändå skeptisk. Han trodde att det var svullnad inne i knät som tog emot och gjorde att jag inte kunde räta på det. Däremot var han 100% säker på att ligamenten på insidan knät som håller knäskålen på plats var helt sönderslitna, men att de opererar man sällan utan de brukar läka av sig själv på cirka 6-8 veckor.

Min fysio var toppen och jätteengagerade och höll koll på när jag fick remissen till magnetröntgen. Direkt när han såg att jag hade fått tiden så bokade han in mig hos en ortoped några dagar senare för att gå igenom svaren från MR.

Så lördag den 11 december var det dags för magnetröntgen. I kallelsen stod det att de jobbade extra denna lördag för att korta ner köerna. Han som tog hand om mig på MR var också toppen. Jag hade ju gjort det en gång innan och tycker inte att det är obehagligt. 20 minuter och sedan var det klart. Hur smidigt som helst.

Torsdag den 16 december var det dags att träffa läkaren och få veta domen. För mig fanns det två mardrömsscenarion och ett drömscenario.

Mardrömsscenario 1:
Att det endast skulle vara dessa ligament runt knäskålen som var trasiga som ska läka av sig själva och att rehab skulle göra det bättre. När det blivit så himla lite bättre på sju veckor så känns det som att det skulle ta år av rehab för att bli som förut.

Mardrömsscenario 2:
Att det skulle vara heltrasigt där inne så det skulle krävas mängder med operationer och ta hur lång tid som helst att bli bra.

Drömscenario:
Att menisken är i kläm och att de "bara får den ur kläm".

Kommer in till läkaren och vet ni vad han meddelar mig? Att menisken är trasig OCH I KLÄM. Jag grät av lycka. Mamma var med mig och hon sa att läkaren först såg alldeles förskräckt ut, som att han hade meddelat mig något alldeles fruktansvärt, men jag förklarade att jag grät av lättnad och glädje.

Han sa att detta måste opereras (titthålsoperation). Jag tänkte att väntetiden är säkert jättelång och frågade vad han trodde. Nej nej, detta måste göras snart säger han, så här kan jag inte gå längre. Funderade på om jag skulle kunna ha sådan tur att få göra detta i början på januari. Han säger nej nej igen, detta måste vi göra nästa vecka, nu är det brådis. Pratar med operationskoordinatorn och får tid på ONSDAG! VILKET ÄR IMORGON I SKRIVANDE STUND!

Börjar lipa igen och en sköterska kommer in i rummet. Hon tittar med medlidande blick på mig och frågar om jag har mycket ont. Återigen säger jag att det är glädjetårar. Äntligen ska detta bli bra och snart ska jag kunna rida igen (hoppas jag verkligen).

Idag har jag varit på ortopedimottagningen och tagit covidtest, och det visade som tur var negativt. När jag kom hem gjorde jag min första descutanskrubb och ska göra en till ikväll och en imorgon bitti. Ska infinna mig imorgon kl 9:30 för att påbörja förberedelserna. Jag är såååå taggad och hoppas verkligen att operationen blir av (kan bli uppskjutet om någon kommer in akut t.ex.)

Så vad ska läkaren göra imorgon? Det vet vi inte exakt än. Först och främst ska de ju fixa så att menisken inte ligger i kläm, men vad som händer sedan är ett beslut de får ta där och då. Läkaren sa nämligen att på magnetröntgen ser man att menisken är ordentligt trasig, så han vet inte om det kommer gå att laga den eller om den måste tas bort, det ser de först när de går in. Jag sa att jag litar 100% på dem och att de får göra vad de tror blir bäst.

Vi pratade även om mitt korsband och han sa att eftersom jag levt utan det i fem år och det har gått bra så behöver jag inte ta något beslut om det nu. Skulle jag vilja operera det så är det ändå inget de gör samtidigt som det de ska göra imorgon, utan det skulle ändå få bli i ett senare skede. Men han sa att jag får känna efter och det är bara att säga till om jag skulle uppleva instabilitet, men både han och fysio tycker ändå att det är bra stabilitet, så det känns positivt.

Och hästarna då? Mamma har fått hålla igång Marco åt mig och Lovisa har fått hålla igång Bill. När det blev världens snöoväder passade vi på att ge dem lite vintervila, men annars är de igång. Och lilleman Cooper har fått åka till fälttävlansryttaren Frida Andersén för fortsatt utbildning och det går jättebra! Han har varit där några veckor nu och häromdagen la Frida ut en film hur hon galopperade på ett fält med Cooper och hoppade över en stock! Är det en framtid fälttävlanshäst tro? Han har trots allt fina gångarter :)

Ha en riktigt fin jul nu allihopa så hörs vi av efter operationen och förhoppningsvis är jag tillbaka i sadeln snart igen, redo för 2022!



Bill längtar efter hoppning och tävling igen <3


Instagram: aamaziingsara


Läst 27418 ggr



Fler inlägg

MAJ
19
2022

Hej! För drygt två veckor sedan var jag iväg på öppen bana med Cooper på Höglanda Hästgård. Han var superduktig och lugn och hoppade runt felfritt. Hoppade fram på ettan några gånger och testade sedan vattenmattan en gång. Hoppade hela banan och efteråt gjorde vi en lite kortare version. Hur duktig som helst!! :)




Förra helgen åkte vi på öppen bana igen på Alexandra Emanuelssons fina anläggning. Då hade jag även med mig Bill, så då fick Bill stå kvar på transporten medan jag red Cooper, så att han fick träna på det också. Han gnäggade och var lite yvig, men inte alls farligt. Han var jätteduktig även denna gång och hoppade alla titthinder. Han fick även testa trekombination för första gången! Första gången smet han ut på sidan mellan A och B, men sedan gjorde han det jättebra! Så roligt! Hade även flera hinder utan bommar som infångare då han kändes väldigt "hindersugen" :)





Igår hopptränade vi för Amanda och även då var det bana. Skulle hoppa Marco i gruppen efter, så han stod kvar på transporten och förde världens liv. Cooper var lite småstissig till en början när vi red fram, men sedan när vi började hoppa var han fokuserad! Hoppade jätteduktigt runt banan och sedan när det var Marcos tur stod han som ett ljus på transporten.





Marco var otroligt taggad på träningen igår, men hoppade så fint! Idag har han varit hos Svensk Hästrehab och gått på vattenbandet.



Marco på hoppträning förra veckan i ÖSREGN.



Cooper i skogen i måndags :)



På öppen bana för två veckor sedan



Bill på hoppträning för två veckor sedan





Djupvågsbehandling :)

Mer filmer och bilder som vanligt på Instagram - aamaziingsara


Läst 30192 ggr Kommentarer Kommentera

Hej! Det har hänt mycket de två senaste veckorna. Började med att tävla på hemmaplan, Kungsbacka Ridklubb, på långfredagen. Hoppade 115cm med Ratzia, 125cm med Bill och 130cm med Marco. Det blev lite stolpe ut med alla hästarna, men de hoppade riktigt fint! Ratzia var felfri i grunden och sedan satsade jag lite väl mycket i omhoppningen så då blev det två rivningar, men annars en bra runda. Hennes första tävling sedan förra sommaren. Både Bill och Marco petade en bom, men kändes väldigt fina! :)

Dagen efter så lät de banan stå kvar så vi medlemmar kunde anmäla oss till öppen bana. Jag åkte dit med Cooper. Vi gjorde ju vår allra första hoppträning några dagar tidigare vilket gick superbra, så tänkte att nu testar vi öppen bana och gör det bara pyttelågt. Han var hur cool som helst och jätteduktig! Hoppade fram på hinder ett tre gånger och sedan hoppade vi en grind en gång. Efter det tog vi oss an hela banan och han hoppade allt positivt på första försöket. Så himla duktig! Avslutade med att bara ta en lite kortare runda och han hoppade lika fint då. Jätteroligt <3






På måndagen kom Nina till Lerbergs Equestrian och höll dressyrträning, så då var jag med på Cooper och Marco. Var tre veckor sedan sist och det var redan stor skillnad på Cooper. Kändes riktigt fin och stadig i traven :) Galoppen är svårare, men det är inte så konstigt. Bara att träna på och stärka. Blir sakta men säkert bättre för varje ridpass! Och Marco gick sin bästa dressyrträning någonsin skulle jag nog vilja säga. Han var lugn från början till slut och kunde vila på steget och komma ut mer med nosen i både trav och galopp. Han blir gärna snabb och kort och krullar ihop sig, men nu fick jag honom precis som jag ville <3



På torsdagen åkte jag till Lerberg igen med Bill och Marco på öppen bana inför helgens utomhuspremiär. Båda grabbarna kändes otroligt fina!
På fredagen byggde jag upp studs och en serie som jag hoppade med Ratzia och hon kändes också väldigt fin.











I torsdags blev det även en uteritt med Cooper och mamma hängde med på Ratzia. Vi höll igång bra i både trav och galopp och Cooper går gärna först :)



I söndags åkte vi till Hermanstorp på årets första utomhustävling. Bill och Ratzia hoppade 120cm och Marco 130cm. Bill hoppade en fin och felfri runda och blev 4:a i klassen! Så himla kul! Ratzia hoppade riktigt bra och var felfri i grunden, men med ett ner i omhoppningen.







Marco kändes superbra i sin 130cm och hoppade felfritt och blev 2:a!! Otroligt vilken dag! :)






Efter tävlingen i söndags åkte vi till Stall Phem med Cooper för vårens sista löshoppning. Han gjorde sin bästa löshoppning någonsin och fick jättefina lovord från Tord. Känns som om det finns mycket hopp i honom, blir spännande att se hur han utvecklas :) Film från löshoppningen kan ni se på min Instagram - aamaziingsara




I tisdags åkte vi till Spelmansgården med Cooper för att hoppa för Lennart för första gången. Hoppade tillsammans med en annan grön unghäst, så det var perfekt att bara vara vi två. Han var jätteduktig och lugn, hoppade med gott mod och kändes väldigt positiv. Lyckades även att få till två galoppombyten för hjälpen!! Det var första gången vi provade det. Båda bytena blev från höger till vänster. Försökte även en gång från vänster till höger, men lyckades inte. Detta ska vi träna mer på när vi rider i paddocken/manegen.





Läst 44966 ggr Kommentarer Kommentera

Hej! I fredags åkte vi till Lidköping med Bill och Marco för tävling i två dagar. Bill gick 120cm båda dagarna och Marco 130cm. Det blev verkligen två fantastiska tävlingsdagar och grabbarna presterade på topp!



På fredagen var Bill felfri. Otroligt laddad och tyckte det var hur kul som helst! :)




Marco var också felfri på fredagen och slog till med en andraplats! Så himla roligt, han hoppade verkligen jättefint <3






På lördagen överhoppade sig Bill väldigt mycket på framhoppningen. Så svårt när han gör sådana jättehopp, men försökte hoppa fram några varv på raken så han skulle tagga ner lite. Inne på banan blev det som tur var mycket bättre och han hoppade igen en fin, felfri runda och knep även en placering! Så duktig!






Marco hoppade superfint igen i 130cm på lördagen och blev även denna gång 2:a!! <3 Helt otroligt! Minst sagt en lyckad tävlingshelg. Alltid lika roligt att vara i Lidköping och tävla, en av mina absoluta favorittävlingsplatser under inomhussäsongen :)






På söndagen fick grabbarna vila och jag koncentrerade mig på Cooper istället. Red ett bra pass i paddocken, travade över lite bommar och fortsätta att träna på att flytta honom lite i skänkelvikning.



I måndags åkte mamma och jag till de riktiga ridspåren med Cooper och Bill. Jag har bara ridit ut hemma på Cooper innan, men det är bara en kort stig i skogen ovanför paddocken så det blir ju ingen "riktig" uteritt. Nu kände jag att vi var mogna för riktiga skogen, så vi lastade och åkte dit. Det gick bra att sitta upp när vi kom fram och sedan traskade vi iväg och Cooper tog täten. Öronen spikrakt fram och marscherade på i en himla fart. Det var bara en gång som Bill fick gå före där det var en stor lerpöl som han inte var så förtjust i. Men när han såg att Bill gick utan problem så vågade han också. Men just pölar tittade han lite snett på under hela turen. Eftersom vi bor i Sverige är det bara att vänja sig ;) Det blev en lagom promenad i både skritt och trav och han var jätteduktig! Träffade på andra hästar under turen och även fotgängare.



På tisdagen fick han vila, och igår, då var det äntligen dags för PREMIÄREN. Vår allra första hoppträning! Vi hoppade för Amanda på Lerbergs Equestrian och det var utomhus. Hade absolut ingen aning om hur han skulle vara. Nytt ställe (han har bara varit i manegen på den anläggningen), hinder, en annan häst i paddocken samtidigt osv.

Det gick 100% över förväntan och det var magiskt! Skrittade och travade fram i paddocken och han var väldigt cool. Sedan skulle vi börja hoppa. Sa till Amanda att vi endast hoppat några sockerbitar hemma. Hon är superbra med unghästar och la bommar som infångare på alla hinder. Fick börja att travhoppa en planka och jag kände när jag kom mot den första gången hur han liksom ökade på traven och ville hoppa. Så himla roligt! Hoppade den fint typ tre gånger. Sedan gick vi över till en liten mur och en grind. Fanns ju bara titthinder, så det var bara att köra på direkt. Även dessa hoppade han på första försöket!

Sedan var det dags att hoppa som en liten bana! Han var superduktig och bjöd så fint. Till och med en liten kombination fick vi hoppa. Otroligt roligt att det gick så bra och härlig känsla att han var positiv och tyckte det var kul. Amanda tyckte han såg jättefin ut, så det var kul att höra :)










Idag var Vivi från Svensk Hästrehab här och gav Cooper och Bill välförtjänt djupvågsbehandling. Marco och Ratzia var hos henne i måndags och gick på vattenbandet :)




Fler filmklipp och bilder som vanligt på Instagram - aamaziingsara :)


Läst 54671 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Saras vardag »



Här hittar du alla våra husbloggare

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.



Maila Sara

Till bloggen

Saras senaste



Arkiv

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.