Saras vardag - Roligheter & Tråkigheter
OKT
10

Roligheter & Tråkigheter

Hej! Förra veckan bjöd på både roliga och tråkiga händelser. Låt oss börja med det roliga!

Hopptränade Ratzia för Lennart hade på det "vanliga" hoppbettet, alltså babypelham med deltatygel. Gick tusen gånger bättre än träningen veckan innan. Ratzia hoppade bra och jag fick försöka ha lite mer "snurr" på henne. Jag har blivit rätt duktig på att vara lugn nu, så nu är det nästan lite fööör lugnt. Fick rida på fram efter hindren och sedan fånga upp henne. Inte bara smygrida genom svängarna och sedan hitta på något i sista sekund fram till hindret (även om jag brukar klura ut det bra fram till avsprånget, som Lennart sa :)).

Gjorde sedan intervallövningen med hinder i lördags igen. Den här gången blev det lite intensivare då jag gjorde det lite högre. Första intervallen hade jag planken på 100cm, andra intervallen 110cm och tredje intervallen 120cm. Ratzia kämpade på bra, men kände att mjölksyran kom på intervall nummer tre.







I söndags åkte Bill, Fredrik och jag på en liten utflykt. Åkte till Alingsås för att löshoppa hos Sandra Björneland. Sist vi skulle löshoppa honom hemma hoppade han ju ut ur paddocken x antal gånger ;)

Bill tyckte det var superkul och skötte sig verkligen exemplariskt. Sandra sa att det var som att trycka på en startknapp, han visste precis vad som gällde. Och varje gång han hade hoppat väntade han längst ner med mig medan de andra höjde, sedan sa jag bara galopp så satte han fart igen. Han var verkligen jätteduktig och han fick ta två språng på en större oxer, så högt har han aldrig hoppat förut :O Men det gjorde han utan tveksamheter och utan att bli spänd och överhoppa sig. Efteråt sänkte vi ner så han fick hoppa ett lågt räcke två gånger, så det skulle kännas extra lätt. Kändes väldigt sunt!







Ratzia i skogen i fredags :)



Min sparkade armbåge, men den känns otroligt mycket bättre nu :)


Sedan till de tråkiga sakerna.. Var på återbesök hos veterinären i tisdags med Marco, och han var NOLL bättre. Så himla trist. Fick en till behandling i hovleden, men ser det inte bra ut på nästa återbesök får vi nog en remiss till skiktröntgen i Helsingborg. Vi får se vad som händer. Fick ett tips av min nära vän som haft samma symptom på sin ena häst, så ska testa det. Fungerar det berättar jag vad det var :)

Det kanske tråkigaste av allt var att min älskade Hedda fick följa med till veterinären också. Som ni kommer ihåg så blev hon sparkad och röntgad. Syntes inget på röntgen och på återbesöket var hon jättemycket bättre. Skulle skritta henne i två veckor, sedan börja jogga igen. Märkte dock förra helgen när vi skulle börja trava att hon var rejält halt i traven, så bad att få ta med henne till veterinären också. Detta var min vanliga veterinär, Christine, och inte samma som tog hand om Hedda akut. Christine tittade på plåtarna och ultraljudet från första besöket och tyckte det såg bra ut, men efter att vi tittat på Hedda på gången, på volten och böjt, bedövat och haft oss så beslutade vi för att röntga igen. På dessa röntgenbilder syntes krosskador på skelettet i knät. Fick kämpa för att inte bryta ihop där och då, då min första tanke var att hon inte skulle få följa med mig hem igen. Som tur var verkar prognosen ändå god. Det är liksom inga bitar som flugit och farit, utan allt ligger ändå på plats, men det är som sagt "krossat". Det är vila och stillhet som gäller, och kanske kan hon aldrig hoppa igen, men händer inget annat nu så ska hon i alla fall kunna få ett skönt pensionärsliv med härliga turer i skogen. Både Hedda och mamma får läka ihop ordentligt nu, så får de sedan tillsammans ut och röja i skogen <3


Läst 54806 ggr





Fler inlägg

DEC
03

Färdigtävlat

Hej! Förra helgen blev sista starten för i år. Ratzia och jag hoppade en 120cm och testade nya bettet, som vi hade haft på träningen några dagar tidigare. Då fungerade det toppen, och även på tävlingen gick det bra. Vi var felfria i båda faser och blev placerade. Skönt att få avsluta säsongen med en bra runda :) Dessutom var det KM i den klassen, och Ratzia och jag blev bästa ekipage bland Kungsbackaryttarna. Bonus!

Titta på filmen nedan och även filmen från träningen i samma vecka. Visst ser det väldigt annorlunda ut mot tidigare? Känns som att det flyter på på ett annat sätt och inte är en dragkamp mellan oss. Hoppas hoppas att jag hittat ett bett som kan fungera i hoppningen med henne. Dock är det nog något för litet. Är 11,5, men skulle kanske behöva 12,5. Är det någon som har ett sådant att sälja eller byta?? Köpte mitt på Hööks för massor av år sedan, men nu hade de inte kvar dem vad jag kunde se och hittar inte på annat ställe heller... Vore ju typiskt om detta ska fungera och storleken inte är helt hundra.












Var i måndags hos veterinären med lille SnubbelBill. Förväntade mig det värsta och hade i princip dömt ut honom själv hemma innan. För det första så skötte han sig exemplariskt (förutom att han trampade av mig min ena sko på gången en gång ((tusen tack för stålhätta))). För det andra så var han FRISK. Inget på böjprov. Inget på volten. Inget på koordinationstesterna. Inget på röntgen! Bara en gänglig unghäst som har väldigt långa ben och fortfarande växer så det knakar (när slutar det?). Jag pratade med Lennart dagen innan och han var övertygad om att det inte skulle vara något fel på honom. Hans teori är nog som vanligt rätt ;) Men den pratar vi om någon annan gång. Huvudsaken är att jag nu kan andas ut och fortsätta träna vidare med Lille Bill. Han har haft en lugn vecka då jag haft mycket på jobbet osv, men nu fortsätter vi ett tag till innan någon vecka vintervila.



Vivi på Svensk Hästrehab var och behandlade både Bill och Ratzia med djupvåg i torsdags. Så gott för dem.



I onsdags var det återbesök med Marco. Gick inte som hoppats, men var ändå väntat.. Han var bättre än sist, men inte bra. Veterinären hade funderat och när han såg honom i onsdags tyckte han att pusselbitarna föll på plats. Han tror att han trampat igenom i hagen och är 99% säker på att det är en mjukdelsskada i hoven, och 99% säker på att det är djupa böjsenan. 100% säkra blir vi först efter 11 december. Då är det dags för magnetröntgen i Ängelholm. Efter det kommer vi äntligen få svar. Behöver han vila 3, 6 eller 9 månader för att bli bra, eller går det ens att läka? Oavsett vad röntgen säger så ska det bli skönt att få svar.. Håller tummen stenhårt på att det är något som går att läka. Får ta hur lång tid som helst, bara han blir bra <3

Och pissAgria säger jag bara. Kunde gjort den här magnetröntgen för länge sedan och fått svar, men nä, då tyckte deras veterinär på Agria att han kunde behandlas i blindo fler gånger och vila längre, det skulle inte gå att göra någon magnetröntgen på försäkringen. Både veterinär ett och två ville skicka honom på magnetröntgen då man inte såg något på vanlig röntgen och ultraljud, men var säker på att det satt inne i hoven. Nu får vi bekosta magnetröntgen själva och försäkringen har känts helt meningslös, så nä, nu är det nog dags att säga upp försäkringen hos Agria på våra hästar. Det har även att göra med hur de behandlade ärendet när Marco hade blodbrist, som ni kunnat läsa om tidigare..




Hur vacker får man lov att vara? Marcobus! <3

Hopptränade på eftermiddagen med Ratzia för Lennart. Kändes jättebra! Hade på det här bettet igen och det var första gången Lennart såg det, och han tror nog också att det kan fungera. Tränar vidare med det i vinter och så ser vi vad som händer.

Gjorde en väldigt bra övning som jag ska bygga upp själv hemma eller i manegen. Hade på ena snett igenom en kub och sedan 12m fram till ett räcke och på andra snett igenom en kub och 12m fram till en oxer. Får inte älga iväg över kuben, för då blir det snortrångt fram till det riktiga hindret. Måste ligga kvar och vänta, och det vi alla att det inte är Ratzias starkaste sida. Än.

Åkte själv, så har ingen film, men ska visa när jag gör den nästa gång.



Hö överallt :)


Läst 10530 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
25

Ljusglimtar

Hej! Som ni vet så har det varit en jobbig höst så här långt med skador och dippar på tränings- och tävlingsfronten. Sedan förra inlägget har det i alla fall varit några ljusglimtar :)

Var på återbesök med Hedda hos Christine för att röntga hennes bakknä igen. Fick börja med att skritta några gånger fram och tillbaka på gången och sedan trava. Hon travade då utan markering och Christine sa att hade detta varit besiktning vid tävling hade hon gått igenom, och att detta verkligen var mer än vad hon hade vågat hoppats på. Röntgade som sagt också och allt såg ut som hon ville. Man ser fortfarande att det är en fraktur, men inget har flyttat på sig, det ligger som det ska och förhoppningsvis kommer det fortsätta så! Vilka otroligt goda nyheter! Det har vi inte haft gott om det senaste, så det var på tiden :) Hon ska fortfarande gå i sin lilla sjukhage i sex veckor till, sedan ska jag promenera med henne på plant underlag och den andra januari är det återbesök igen för att röntga. Hoppas på fortsatt fin läkning <3

Marco har skrittat sedan förra besöket och idag fick han börja trava lite smått på långsidorna. Ska tillbaka på onsdag. Känns nästan som vinna eller försvinna då. Måste visa att han svarat på behandlingen, annars är det katastrof..

Vivi från Svensk Hästrehab var här och behandlade honom igår, eftersom veterinären tyckte att han var stel i vänster sida halsen och höger sida länden.



Kollar som vanligt med värmekameran också :)

Ratzia har haft jättejobbig mugg på ena bakbenet. Hon är sååå känslig på sina vita bakben.. Har försökt hålla rent och smörja in, men tyckte inte att det blev bättre så åkte till Christine med henne och ville då även göra en vetcheck för att se så hon inte var halt med tanke på att det känns kasst det senaste. Hon var frisk som en nötkärna, så det är alltså bara att inse att man rider som en kratta och inget annat ;)



Innan veterinärbesöket. Nu har är det renrakat och lättare att hålla efter :)

Hopptränade för Amanda i onsdags och testade då ett nytt bett. Tror att det heter kombinationsbett? Är ett tvådelat gummibett, ingen nosgrimma, utan istället som ett hackamore samt kedja. Vet att jag köpte det för hundra år sedan men har inte använt det på någon, så det var som nytt. I början när vi värmde upp var hon väldigt frustrerad på mig och höll på att vifta med huvudet och visade totalt missnöje. Hade med babypelhamet fall i fall, och trodde nästan jag skulle få byta, men försökte bara hålla en mjuk hand och hoppades att hon skulle acceptera det. När vi väl började hoppa tyckte jag faktiskt att det fungerade riktigt bra. Ingen dragkamp. Ska testa det på tävlingen imorgon, så får vi hoppas vi kommunicerar lika bra då! :) Hade varit väldigt skönt att hitta ett bett som fungerar i hoppningen.






Största ljusglimten har min lille Bill varit. Han har skött sig så bra och tyckt att livet varit så roligt. Förra helgen blev det lite hoppning både på lördagen och söndagen. På lördagen hoppade vi lite studs, vattenmatta och en serie hemma i paddocken. Han skötte sig strålande och var jätteduktig! På söndagen mötte vi upp Ewa i manegen för lite hoppning tillsammans. Till en början var han otroligt spänd då det var några andra hästar i manegen när vi kom. Tog honom på linan först och han var lite halvgalen. Väldigt spänd när jag satt upp också, men började trava på volten och till sist slappnade han av och vi kunde trava och galoppera lugnt och fint innan vi började hoppa. Även då var han superduktig!





Hoppning hemma





Hoppning i manegen





Så tänkte jag "yes, nu är vi äntligen på G, lille Bill och jag", men nä, kanske inte. På måndagen skulle vi rida för Kajsa. Allting gick superbra och utvecklingen med honom går framåt, men så var det det där med hans långa ben. Han snubblade till ett par gånger i början. Då pratade vi om att det kanske var fibersanden. Men så snubblade han till igen. Och sedan några gånger till. Det blev liksom för många snubblingar under ett träningstillfälle för att man ska kunna skylla på "unghäst med långa ben". Och detta är inte första gången han snubblar mycket. Så ja, gissa vem som ska till veterinären på måndag igen? Kan jag få klippkort där snart?

Hoppas, hoppas det inte är något allvarligt, men har redan pratat med Christine och röntga/ultraljuda hals och nacke kommer vi att göra. Har hört så många de senaste åren som har haft snubbelhästar och när de har kollat upp det så har det bara varit tack och hej. Fasar inför detta, men måste kolla upp det innan en olycka händer..



Ratzia, Fia och jag på en skön runda i skogen idag :)


Läst 21925 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
14

Träningar, återbesök och tävling

Hej! På en vecka har det hunnits med tre träningar, ett återbesök och en tävling. Förra veckan var det Ratzia som först fick gå en dressyrlektion för Kajsa och en hopplektion för Amanda. Båda två gick väldigt bra :) Då hade man hoppats att det skulle visa sig på tävlingen, men icke. Hoppade en 130cm, med tre ner! Inte det roligaste resultatet. Hon blev stark och framtung för mig. Känner att jag inte orkar hålla ihop henne och få upp huvudet, men får kämpa lite till, annars är det nog dags att hon får en annan ryttare på ryggen faktiskt. Har ju gått väldigt bra innan och vi har flera felfria rundor och placeringar i 130 och gjort bra rundor i 135 och debuten i 140 var toppen, men sedan augusti tycker jag bara det gått dåligt. Får försöka vända det med 2018.




Hoppträning förra veckan



I torsdags var det återbesök med Marco hos veterinären. Fast den här gången hos en annan veterinär, som vi inte varit hos tidigare. Tänkte det kunde vara bra med en second opinion.
Jag tyckte han såg mycket bättre ut på volten på det mjuka underlaget jämfört med tidigare, men på det hårda haltade han mycket igen. Han röntgades på båda framhovarna, halsen samt sadelläget. Ultraljudades i vänster karled och på vänster sida halsen. Behandlades sedan i båda hovlederna fram (tidigare bara i vänster) och även i halsen. Veterinären ringde även vår bästa hovslagare och bad honom sko Marco på ett annat sätt för att avlasta det här området, vilket han var här och gjorde igår. Måste bara säga att vår hovslagare, Per Nilsson, är en riktig klippa. Så himla duktig OCH trevlig. Jätteglad att han skor våra hästar!

Återbesök för Marco om tre veckor, och är han inte bättre då så får vi nog göra en magnetröntgen på honom som vi får bekosta själva eftersom Agria inte vill ta det. Vi får se vad som händer, men kan ni inte alla bara be en liten bön för att han kommer vara bra vid nästa återbesök? Är så tråkigt när han är skadad :( Han är ju min bästa häst och faktiskt den som är roligast att rida. Kommer ihåg när jag hade varit och provridit honom som fyraåring, då skrev jag att jag äntligen hade hittat min drömhäst. Vi passar ihop och jag saknar att inte kunna rida honom ordentligt :(



<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3


Någon som hjälper till att lyfta humöret lite är min lille BillieBus. Han har, peppar peppar, skött sig jättebra efter att jag kom hem från semestern. Vi har hoppat lite studs och småhinder hemma i paddocken och igår tog jag honom till Kajsa. Det var andra gången, och det var enorm skillnad! Första gången var han ganska spänd, vinglig och kroppsdelar överallt och ingenstans ungefär. Igår var han super! Det måste betyda att vi gjort hemläxan ganska bra :)



Nöjda alla tre! :)


Läst 36869 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Saras vardag »



Saras vardag

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.



Maila Sara

Till bloggen


Saras senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Vi vinner och vi förlorar...

Kajsa Boström

Vilket bra avslut på tävlingssäsongen!

Therese

Gästblogg: "Att vara med räknas också"

Gästbloggen

Till Husbloggarna