Saras vardag - Sjukstuga
AUG
11

Sjukstuga

Hej! Det har varit lite sjukstuga här, men nu känns det som om vi börjar piggna till. Jag åkte på en långdragen förkylning, men nu är den snart borta, bara jobbig hosta kvar som inte vill ge sig.

Lille Bill sträckte sig högt upp i ett bakben, och när han efter några dagar såg bra ut igen så skulle han självklart komma in från hagen med sår på båda bakbenen! Svullen runt såren, så gick inte helt rent när jag tittade på honom, men nu, peppar peppar, ser det bra ut igen så förhoppningsvis ska vi komma igång med ridningen igen!

  

Som ni vet så fick Marco en tid hos veterinären i tisdags förra veckan. Allt såg bra ut på böjprov osv, men jag ville att de skulle ta blodprov då han känts trött. Veterinären ringde dagen efter när hon fått svar på proverna och det visade sig då att han hade brist på röda blodkroppar. Hon ville då att jag skulle åka till en annan klinik och en annan veterinär som var väldigt medicinskt duktig. Fick en tid där i måndags och de ville att jag skulle ha med urinprov. De sa att det var okej att ta urin redan på söndagen om jag skulle lyckas.


Tröttis.

På söndagen satt jag och vaktade länge med en stor bunke på att han skulle kissa. Han brukar ställa sig och kissa direkt när han kommer ut i hagen, men så klart inte en dag som denna. Tog in honom i Ratzias box och hoppades han skulle kissa där eftersom han har lite "hingstbeteende" och ska markera revir. Inget där heller mer än ett himla rullandes i spånet. Lennart tipsade om att motionera honom, spola av honom och sedan in i boxen. Testade det också, men kom inget. Släppte ut honom i hagen. Han har en speciell plats i hagen där han alltid ställer sig och kissar, men eftersom han inte gick dit då heller så tog jag saken i egna händer. Som tjej sägs det ju att man kan kissa precis när som helst, så det var bara att dra ner byxorna och sätta sig och kissa på den där speciella platsen i hage. Så fort jag kissat klart kommer Marco och markerar sitt revir. Jaa, vad säger man? You gotta do what you gotta do ;)



I med kisset i två stora glasflaskor och in i kylen. Bara att hoppas att ingen skulle missta det för färskpressad juice ;) Tog med båda flaskorna till veterinären för att vara på den säkra sidan. Man vet ju aldrig om man råkar tappa en i backen. Veterinären sa att ingen haft med så mycket urin innan, haha, de flesta kommer med några futtiga droppar.


Utanför kliniken.

Tog nya prover och den här gången såg det bra ut med de röda blodkropparna! Han låg fortfarande i det nedre spannet, men mer än veckan innan då han låg under. Ultraljudade honom även både från insidan och utsidan och där såg allt bra ut. Skickade iväg lite andra prover till labbet som jag skulle fått svar på idag, men fick inte tag på dem, så får ringa imorgon igen. Jag hoppas allt ser bra ut!

Jag fick i uppgift att rida på som vanligt och skriva ner hur han kändes och även skriva ner hur mycket vatten han dricker. Han hade vilat i drygt en vecka och nu har jag ridit honom i skogen tisdag, onsdag och idag, samt att jag red honom i paddocken igår. Dessa fyra pass har han känts pigg och glad!! En teori veterinären hade är att han kan ha haft en infektion i kroppen som gjort att han varit trött och matt. Vi får se vad provsvaren säger på de andra testerna, men huvudsaken är att han har känts energisk dessa dagar <3


Läst 32018 ggr





Fler inlägg

OKT
16

Höstvila

Hej! Nu får hästarna lite höstvila, några dagar tidigare än planerat. Vaknade upp mitt i natten, alldeles kallsvettig, med en tjock hals och en näsa som rann och var igentäppt om vartannat. Hur typiskt? Åker på semester på torsdag, hållit mig frisk på jobbet när alla andra varit krassliga, och nu när det närmar sig och man börjar slappna av så kommer den där förkylningen som ett brev på posten. Tackar.. Stoppar i mig mängder av Treo, gurkmeja, ingefära och andra saker, fast nu när det väl brutit ut är det kanske ingen idé, men inbillar mig att jag ska bli bättre snabbare. Vi får se!

Skulle egentligen tränat dressyr för Kajsa idag med Ratzia, men det blev att avboka. Hade även tänkt hoppträna på onsdag, men får nog hoppa det också. Bäst att ta det lugnt nu så jag inte är sjuk hela semestern. Hade känts trist.

Var i alla fall på hoppträning förra veckan för Amanda med Ratzia. Var borta hos Måsel (Sven Ingvarsson) och hade banhoppningsträning. Fick hoppa fram på ett räcke och en oxer, sedan bana direkt. Ratzia hoppade väl över hindren, så jag fick svårt att nå fram på distanserna i början. Hon har stor galopp och det brukar inte vara ett problem, men nu hoppade hon lite försiktigare än vanligt, och det tog några steg innan jag var i balans efter hindret, så istället för att rida fram då så la jag in ett extra steg. Fick träna på att vara med direkt i landningen och rida fram, för att sedan kunna sitta upp framför hindret. Efter att ha gjort de två första linjerna några gånger och hittat rätt galopp så blev det bättre och nästan lite trångt istället. Så himla viktigt att ha rätt galopp från början!

Lite tittig var hon också. Sven har lite badleksaker i manegen, bland annat ett par stora hajar/delfiner. Förra gången vi var där stod de som infångare bredvid några hinder, men den är gången låg de mitt på backen och Ratzia tyckte inte riktigt att de hörde hemma där ;) Väldigt bra träning, om det mot förmodan skulle dyka upp badleksaker på någon tävlingsplats. Gäller att vara beredd på det mesta!






Lille Bill får också vila nu till jag kommer hem igen


Läst 6450 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
10

Roligheter & Tråkigheter

Hej! Förra veckan bjöd på både roliga och tråkiga händelser. Låt oss börja med det roliga!

Hopptränade Ratzia för Lennart hade på det "vanliga" hoppbettet, alltså babypelham med deltatygel. Gick tusen gånger bättre än träningen veckan innan. Ratzia hoppade bra och jag fick försöka ha lite mer "snurr" på henne. Jag har blivit rätt duktig på att vara lugn nu, så nu är det nästan lite fööör lugnt. Fick rida på fram efter hindren och sedan fånga upp henne. Inte bara smygrida genom svängarna och sedan hitta på något i sista sekund fram till hindret (även om jag brukar klura ut det bra fram till avsprånget, som Lennart sa :)).

Gjorde sedan intervallövningen med hinder i lördags igen. Den här gången blev det lite intensivare då jag gjorde det lite högre. Första intervallen hade jag planken på 100cm, andra intervallen 110cm och tredje intervallen 120cm. Ratzia kämpade på bra, men kände att mjölksyran kom på intervall nummer tre.







I söndags åkte Bill, Fredrik och jag på en liten utflykt. Åkte till Alingsås för att löshoppa hos Sandra Björneland. Sist vi skulle löshoppa honom hemma hoppade han ju ut ur paddocken x antal gånger ;)

Bill tyckte det var superkul och skötte sig verkligen exemplariskt. Sandra sa att det var som att trycka på en startknapp, han visste precis vad som gällde. Och varje gång han hade hoppat väntade han längst ner med mig medan de andra höjde, sedan sa jag bara galopp så satte han fart igen. Han var verkligen jätteduktig och han fick ta två språng på en större oxer, så högt har han aldrig hoppat förut :O Men det gjorde han utan tveksamheter och utan att bli spänd och överhoppa sig. Efteråt sänkte vi ner så han fick hoppa ett lågt räcke två gånger, så det skulle kännas extra lätt. Kändes väldigt sunt!







Ratzia i skogen i fredags :)



Min sparkade armbåge, men den känns otroligt mycket bättre nu :)


Sedan till de tråkiga sakerna.. Var på återbesök hos veterinären i tisdags med Marco, och han var NOLL bättre. Så himla trist. Fick en till behandling i hovleden, men ser det inte bra ut på nästa återbesök får vi nog en remiss till skiktröntgen i Helsingborg. Vi får se vad som händer. Fick ett tips av min nära vän som haft samma symptom på sin ena häst, så ska testa det. Fungerar det berättar jag vad det var :)

Det kanske tråkigaste av allt var att min älskade Hedda fick följa med till veterinären också. Som ni kommer ihåg så blev hon sparkad och röntgad. Syntes inget på röntgen och på återbesöket var hon jättemycket bättre. Skulle skritta henne i två veckor, sedan börja jogga igen. Märkte dock förra helgen när vi skulle börja trava att hon var rejält halt i traven, så bad att få ta med henne till veterinären också. Detta var min vanliga veterinär, Christine, och inte samma som tog hand om Hedda akut. Christine tittade på plåtarna och ultraljudet från första besöket och tyckte det såg bra ut, men efter att vi tittat på Hedda på gången, på volten och böjt, bedövat och haft oss så beslutade vi för att röntga igen. På dessa röntgenbilder syntes krosskador på skelettet i knät. Fick kämpa för att inte bryta ihop där och då, då min första tanke var att hon inte skulle få följa med mig hem igen. Som tur var verkar prognosen ändå god. Det är liksom inga bitar som flugit och farit, utan allt ligger ändå på plats, men det är som sagt "krossat". Det är vila och stillhet som gäller, och kanske kan hon aldrig hoppa igen, men händer inget annat nu så ska hon i alla fall kunna få ett skönt pensionärsliv med härliga turer i skogen. Både Hedda och mamma får läka ihop ordentligt nu, så får de sedan tillsammans ut och röja i skogen <3


Läst 21999 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
02

Tränar vidare

Hej! I onsdags var det hoppträning för Amanda med Ratzia. Det var helt KATASTROF. Jag skojar inte, jag har inte gjort en så dålig träning på... jag inte ens komma ihåg senast?! Grejen var att när jag hoppade veckan innan för Lennart så kändes det plötsligt som att bettet blev för skarpt för henne och Lennart och jag pratade om att testa att betsla ner. Har ridit henne på babypelham i cirka två år i hoppningen nu och det är det som har fungerat bäst. Dessförinnan hade jag ett ploppbett, så tänkte att jag skulle testa att gå tillbaka till det och se om det fungerade bättre nu.
  
Dåligt val. Men tur att jag testade på träning och inte tävling ;) Det var som sagt helt katastrof och vi hade noll kommunikation med varandra. Bromsen var icke fungerande och gasen var inte heller speciellt bra, vilket sällan är ett problem. Amanda tyckte jag skulle gå tillbaka till babypelhamet och testa att sätta ett ludd runt kedjan.
  
Hoppade henne hemma i lördags, intervallträning med hinder som jag fick som tips av Lennart. En övning som Douglas gör med sina hästar. På ena långsidan en studs på sex hinder och på andra långsidan tre räcken med 6,5 meter mellan. Jag hade första och sista hindret på 90cm och mittenhindret på 100cm, men de kan vara upp till 120cm.
  
Då hoppar man först runt tre gånger åt ena hållet, sedan vila 1-2 minuter, byt håll och hoppa tre varv till, vila osv (se video nedan). Lennart trodde Ratzia skulle vara helt slut efter två intervaller, men faktiskt inte. Körde 3x3 nu första gången, en minut vila mellan. Ratzia var jätteduktig, och kändes helt som vanligt med babypelhamet :) Satte ludd runt kedjan som Amanda föreslog. Till helgen kör vi detta igen!



Efteråt var det Lille Bills tur. Inte att intervallträna, men att leka lite med bommarna också och lära sig sätta fötterna på rätt ställe. La bommarna snett och travade först över dem, vilket han gjorde jättefint. Inget snubbel alls. Kom sedan i galopp på studsen, men tog bort en så att han fick fem kuber (Ratzia hade sex) och längde avståndet lite. Ratzia hade 2,5 meter mellan och Bill fick 3 meter. Eftersom han skötte sig så bra och hade koll på sig så fick han även hoppa igenom trekombinationen på låg höjd. Var jätteduktig!






I fredags blev det en skön runda i skogen med Ratzia :)


Vivi från Svensk Hästrehab var här och gav Bill djupvågsbehandling häromveckan :)
  
Förresten. I torsdags blev jag SPARKAD av Marco! Han är som ni vet behandlad och ska skrittas fram till återbesöket, antingen för hand eller uppsuttet. I torsdags ledde jag honom och allt var frid och fröjd, han skrittade lugnt bredvid min sida. När vi nästan är klara så kommer det en väldans vindblåst. Det blåser till ordentligt och en gren eller liknande trillar ner på hinderbodens plåttak och det låter som bara den. Marco blir väldigt överraskad och tar ett rejält skutt framåt så att han hamnar framför mig. När han landar gör han även en bakutspark som träffar mig rätt på underarmen. Fyyyy i Hälsingland vad ont det gjorde!! Jag har fortfarande inte (peppar peppar) brutit något i min kropp, så jag vet inte hur det känns, men jag var helt övertygad om att jag hade brutit armen. Satt helt stilla en stund för att hämta mig, sedan kollade jag om jag kunde böja armen, vilket inte var några problem. Puuuh!
  
Gör väldigt ont när man tar på området som blev träffat och det är lite svullet, så tänker att antingen blev det bara en rejäl smäll eller så kanske det blivit en spricka någonstans. Pratade med en kund på jobbet som jobbar på sjukhus och hon sa att ibland gör man ingenting åt sprickor och ibland gipsar man, beroende på var de sitter, men jag vill ändå inte ha något gips eftersom jag måste ta hand om stallet och hästarna själv nu. Och nu gör det som sagt bara ont när man tar på underarmen, och hur ofta gör man det? Så nä, det blir nog bra snart :)


Börjar bli lite blå nu.



Och till sist! Jag har en dressyrsadel till salu! En County, 17 M. Har inte använt den på flera år då de hästarna vi har nu har andra dressyrsadlar. 3000 kronor skulle jag vilja ha för den och är ni intresserade kan ni maila mig saraekman_@hotmail.com eller skicks sms på 0709-491278 :)







Instagram & Snapchat - aamaziingsara.


Läst 36269 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Saras vardag »



Saras vardag

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.



Maila Sara

Till bloggen


Saras senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Gästblogg: "Vägen till resultat är aldrig spikrak"

Gästbloggen

Bra helg i Gävle!

Therese

Till Husbloggarna