Portugal-bloggen - Att rida med spänning
APR
12

Att rida med spänning

Hej på er!

I fredags fick jag en riktig aha-upplevelse med Altivo. Passet gick inte alls bra, men det var otroligt nyttigt och jag är tacksam för min kloka lilla häst. Det regnade (vilket verkar vara standard i detta land nu för tiden) och jag red i ridhuset. Min groom höll på att fylla luft i däcket på traktorn som stod en bit ifrån. Detta ljud tyckte Altivo påminde om sabeltandade tigrar som väntar på att attackera. Han blev superspänd och jag tänkte att detta är ett gyllene tillfälle att rida honom som om vi vore på tävling. Jag bestämde mig för att vi minsann skulle rida exakt där jag ville, no matter what. Jag fick hålla i tyglarna och klämma om med skänklarna för att han skulle hålla galoppen. Ibland petade jag på med spöt för att han skulle gå framför skänkeln så att vi kunde rida nära kortsidan där han var som mest spänd. Efter ett par varv kunde vi vända upp och göra en 8-volt med galoppombyten och flera andra rörelser från we. Altivo var fortsatt spänd och när vi var klara var han blöt i svett. När vi kom in i stallet såg han inte alls nöjd och harmonisk ut som han brukar göra. När osteopaten kom på eftermiddagen var han sur när jag skulle hämta honom i boxen. Jag fick dåligt samvete och började tänka på varför jag tyckte att jag behövde rida på ett sätt som gör min häst missnöjd.

Det handlar helt enkelt om tävling, om att få poäng för att man genomför ett moment. Jag klarade av att göra de momenten på förmiddagen, men det var inte med någon kvalité eller känsla. Inte heller blev han mindre spänd, snarare tvärtom. Vad är då vitsen med att rida på detta viset? Ingen alls faktiskt. Det är inte roligt att rida en spänd häst där man måste RIDA varje steg. Även om jag på tävling kanske skulle få bättre poäng för att jag kan genomföra övningen så känns det helt värdelöst om hästen är spänd. Jag tävlar för att se om hästen, trots yttre faktorer, kan fortsätta vara med mig och lita på mig. Alltså måste jag lära mig att hitta en strategi, som inte innebär kraftigare hjälper, där jag kan få honom att slappna av. Jag kanske inte kommer hitta det under Altivos livstid, kanske inte ens under min livstid, men det är då fasiken så mycket roligare att rida om man har det som mål istället för att tävla bara för poängens skull. Jag har fortfarande dåligt samvete över att jag svek min kompis förtroende. Måndag red jag ett väldigt lätt pass och eftersträvade enbart att han skulle slappna av. Det var långa tyglar och många klappar. Altivo spände till lite på "traktorsidan" även fast det inte var något farligt där, men det släppte efter ett par varv. Efter passet såg han precis så nöjd och kaxig ut som bara han kan. Världens bästa häst <3

Jag är väldigt glad och tacksam för allt mina fina hästar lär mig. Jag tror att jag känt mer press på att prestera höga poäng inför VM, men jag måste hålla mig till min linje och filosofi. No matter what! Däremot kan jag bara tänka mig hur stor press man ska känna om man rider ett OS, kanske laget har medaljchans. Då är det nog lätt att tappa bort sig själv på vägen och bli för prestationsinriktad. Man börjar gå över gränsen för vad som är etiskt okej och intalar sig själv att det är vad som krävs för att göra bra resultat. Men som sagt, vad vet jag.

Jag har lovat mig själv att vad jag än gör i framtiden så måste jag alltid vara sann mot mig själv och mina hästar. Jag ska aldrig sitta av med ångest i magen för att jag varit orättvis mot min häst. Ingen är perfekt, alla gör misstag och tappar tålamodet. Det viktigaste är att man är medveten om när man gör fel och att det inte blir en vana. Det kan vara nyttigt att reflektera varför man tävlar och vilken väg man ska gå. Ni läsare kanske kan kommentera varför ni tävlar/inte tävlar, skulle vara intressant att läsa era funderingar.

Mästaren Guérinière skriver:

"Gracen (den vackra, behagfulla gesten) är ett så vackert ornament för konsten. Utan grace finns inte fin ridning ; och utan finess kan man inte drömma om konst. Hårdhet och kraft ör ensamrätt för de medelmåttiga som aldrig vill vara sanna."

Från Nuno Oliveiras bok. Oliviera skriver också om piaff, men jag tycker det är applicerbart på ridning i största allmänhet. Om det finns spänning i hästen kan det aldrig se lätt och vackert ut.

Dressyren måste vara till för hästen, inte tvärtom.

Följ gärna mig på instagram: astridhedman

Min kloka, vackra och lite knäppa Altivo <3


Läst 19922 ggr





Fler inlägg

AUG
08

Tävlingar, semester och lektioner

Nu är jag tillbaka från semestern i Sverige och motiverad för nya utmaningar. Sist jag skrev var precis innan feiran i Ponte de Lima där jag tävlade dressyr med Fandi. Han var så fin på lördagen och vi fick 65 % i ett motsvarande MSV B program. Söndag hade vi ett par mindre missar och det var inte riktigt samma energi men 62 % var godkänt. Men jag tycker vi förtjänade högre poäng faktiskt ;) Ponte de Lima är en magisk tävling, för mig bästa på året och denna gång var det extra roligt att vara där då de körde EM för juniorer/yr. Portugal dominerade både individuellt och laget vann. England gjorde en fantastisk prestation med sina 3 ryttare och kom tvåa med laget totalt. Extra roligt när jag hade fått lära känna tjejerna och deras hästar under några dagar innan.

Ett par veckor senare var det dags för en till working equitation tävling där jag red Fandi. Han var väldigt fin i dressyren där vi kom 3:a. I tekniken blev han lite spänd men vi tog oss igenom det på ett väldigt bra sätt och han blev inte alls blockerad som tävlingen innan. Men det gjorde att vi hamnade lite längre ner på resultatlistan. I speeden gick han bra men jag satsade inte allt då jag var ute efter en bra känsla. Vi har haft lite problem med att "riva ner hinder" i speeden. Typ stolpar, tunnor och korridoren till klockan. Det är väldigt onödiga sekunder man tappar och jag har inte riktigt förstått vad det beror på. Vi tränade hemma på enkelslalomen för någon vecka sedan och vi kom rakt på en stolpe så jag fick stanna Fandi. Då insåg jag att jag faktiskt styr rakt på hindrena. Jag är så van vid Altivo och att han själv formar sig runt hindrena och i speeden har jag styrt rakt på för att komma så nära som möjligt för att spara tid. Det gör inte Fandi. Han springer dit jag styr och det är därför vi har rivit så mycket. Nu får jag tänka på att visa tydligt vart vi ska och styra på sidan.

Sedan har jag haft två underbara veckor i Sverige med familj, fint väder och en del jobb. Roliga working equitation lektioner i Piteå, Råneå och Tisenhult. Jag har inte lagt ut så mycket på nätet eller ens tagit särskilt mycket bilder. Det har varit så skönt att vara lite avskärmad några dagar. Men nu är jag tillbaka och full med energi!

Kram,

Astrid, instagram astridhedman

En vanlig dag i stallet. Det är så mysigt med vårt gäng!

<Kommer fram till tävlingsplatsen förra we-tävlingen

Grymma Ana och Falcao red på 70 % i båda momenten och vann överlägset. Helt galet vad stolt man blir som tränare till detta ekipage.

Bangång med Ana

Härlig middag hos Nuno och Catarina. Jag hade Sverige-besök i form av Linnea Lycke och Louise Brantsberg så de hängde med på tävling. Bilderna är tagna av Linnea.

Fina Indio är i form och ska starta på lördag i dressyr. Blir spännande!

Kul att träffa Maja och Icaro igen. Han utvecklas väldigt fint!


Läst 5724 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
27

WE-tävling och hästägarbesök

Det har varit några fullsmockade veckor med besök och tävling. Det är roligt när det händer grejer men jag börjar se väääldigt mycket fram emot semester hemma i Piteå om en månad.

Horus ägare Katharina var här med vänner och familj i nästan två veckor. En av hennes vänner är superduktig fotograf så vi hade en fotosession på stranden. Helt magiskt! Jag har ridit på stranden hemma i Sverige, men detta var en helt annan upplevelse. Jag fick låna Anas fina Falcao och red i mina portugisiska kläder. Vi tog även några bilder med Fandi hemma på gården som blev väldigt fina. Inte fått alla bilder än, men jag ska visa de jag har.

Katharina var väldigt nöjd med sin häst och de är så fina tillsammans. Ska bli roligt att se i framtiden hur långt de kan gå.

Vi har tagit några beslut om min fina 2-åring i Skåne. Han ska få bli inriden i Sverige och visas på 3-årstestet i maj. Givetvis ska vi se hur han utvecklas och att han verkligen är redo för det. Jag tror att det kan vara en bra check och det blir intressant att höra vad domarna säger om gångarter samt exteriör. Därefter får han gå på bete och sedan komma hit till Portugal. Det blir längre väntan, men tiden går fort och jag vet att han får bästa möjliga omvårdnad. Jag skulle gärna visa honom själv på 3-års men vi får se hur det stämmer med upplägg och planering.

Fandi har hunnit göra en till regional we-tävling. Det var lite upp och ner resultatmässigt (66 % i dressyren, 61 % teknik). Inte vår bästa start men vi knep en tredjeplats så det var inte dåligt. Nu ska jag lägga om lite i träningen och hoppas kunna prestera bättre nästa start som blir 20:e juni. Just nu pågår det nationella championatet för fullt och jag saknar att rida de stora tävlingarna med Altivo. Men nästa år hoppas jag att Fandi kan vara redo för den uppgiften. Det är bara att träna på och se hur långt det räcker. Nästa helg kommer bli rolig, då är det feiran i Ponte de Lima och iår håller de EM för juniorer/yr där. Jag har fått hedersuppdraget att ansvara över de engelska hästarna som ska husera här före och efter mästerskapet. Blir kul att se deras förberedelser och förhoppningsvis hinner jag rida någon lektion för min gamla chef Paulo Santos som är lagtränare.

Är det någon av er läsare som ska till Ponte de Lima så skicka gärna ett meddelande eller kommentera nedan så kanske vi kan träffas där!

Min kompis Moa Isaksson har också varit här och hälsat på. Är lyckligt lottad över att ha så fina vänner.

Annars så rullar vardagen på här med ridning, ge lektioner som jag ger via Portugal Equestrian och trevliga middagar. Esposende är en underbar stad och jag är så glad att jag tog beslutet att pröva mina vingar. So far so good!

Kram på er!

Instagram astridhedman

Fina hästen <3

Min grymma elev Ana och Falcao gjorde en supertävling där de vann och hade 75 % i dressyren!

Prisutdelning

Jag med norska Helene Giske och hennes vackra Epa

Katharina och Horus är ett vackert par tillsammans!

Fandi var en bra fotomodell

Stranden var en underbar upplevelse. Fotona är tagna av magiska Elena (instagram magische_momente_fotografie).


Läst 21065 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
02

Träningar med Maria, Sverigetripp och ett år äldre

Nu hann det bli långt mellan inläggen igen oops! Jag skulle vilja börja att skriva om träningen med Maria som var här för ett par veckor sedan. Det var 3 dagar vi hann med att rida och denna gång fick hon ha lektion med några fler ryttare bla Ginnie och Miguel. Jasmims ägare Johanna var här och passade på att ta del av Marias kunskaper två dagar. Min elev Ana red också ett pass och Maria red Falcao söndag. Jag fokuserade på Fandi, Indio och Horus. Jag red även Falcao måndag och det är så roligt att se hur mycket han har utvecklats, han fick godkänt av Maria och går numer under smeknamnet korven 2 (Ginnies häst är korv 1 då de har svårt att gå exakt mellan skänklarna och "korvar sig"). 

Jag fick bakläxa på sitsen. Sedan vi flyttade har hästarna varit lite "all over the place". En del av dem har varit exalterade när det är mycket liv och rörelse på anläggningen till skillnad mot förra stället. Därför tror jag att min ridning har ändrats och jag har försökt ha hästarna mer mellan hand och skänkel vilket har gjort att jag glömt bort att rida med sätet. Med alla hästarna fick jag jobba på att få ut halsen, att inte ta kontakten utan låta hästen fylla ut tyglarna. Jag fick tänka mycket på att hänga ned benen och få hästarna lydiga för sittbenen istället för att använda sporren. Något jag märkte stor skillnad på var att jag har suttit med för stum rygg och höfter. Jag fick träna på att sätta mig i traven och försöka sitta så mjukt så att hästen inte ändrade steglängd eller kontakten. Väldigt bra att träna på och gör stor skillnad. Även i galoppen fick jag jobba på att slappna av i skinkorna och ryggen fast utan att svanka. Jag kände mig lite som en nybörjare igen, Maria är väldigt bra på att hålla en ödmjuk. Men ingen kan göra jobbet åt en, det måste man göra själv och sitsen är färskvara. Slarvar man och börjar fokusera på fel saker kan man snabbt börja rida med för mycket hand och skänkel. Handen var något annat jag fick fokusera mycket på. Försöka kontrollera handen och göra medvetna rörelser istället för att den ska leva sitt egna liv och följa med kroppen. Självständiga händer som är en enhet och kroppen är en annan. Så lätt men så svårt. Jag trodde jag hade lite koll på läget men nej. Gör om och gör rätt. Rida är skitsvårt men det är väl därför det är så himla roligt!

Maria "hawk eye" Eriksson. Så tacksam för att jag får ta del av hennes kunskaper, hon är bara bäst helt enkelt!

Här instruerar hon Johanna på söta Jasmim.

Nu efter ett par veckor börjar jag känna att jag har kommit ner i sadeln, hästarna är mer avspända och jämnare i sidorna. Har mest suttit med halvlånga tyglar, bara fokuserat på sitsen och styrningen. Man får ha förtroende till systemet, att det faktiskt fungerar och blir bätte, även om det tar några dagar. Man kan känna sig helflummig, speciellt när det är många andra ryttare som ser dig rida. Det gäller att helt släppa prestige och stolthet när man ska ändra på något för att bli en bättre ryttare. Jag är väldigt bra på det! Kommer ihåg när vi skulle försöka få till galoppombytena på mammas halvblod Benzon. Han var efter Bernstein och många av hans avkommor har haft en del problem med just bytena. När jag tog över tyglarna och började träna för Maria fick jag jobba med de enkla bytena först. Jag fick i läxa att rida utan stigbyglar på raka linjer innanför spåret. Upp med huvudet för att få honom att sätta sig (hävstångseffekt) och bli lättare att styra. Han skulle bli superlydig, fatta och bryta av bara för sittbenen. Det såg inte så snyggt ut, men det var effektivt. Vi fick honom att byta rent och avspänt och vi red på höga procent i MSVB. Även om jag inte hade en fantastisk känsla när jag satt där på kvarslinjen, utan stigbyglar och med hästen rejält över tygeln så bestämde jag mig för att köra på och skita i vad folk tyckte. Skulle det inte fungera fick vi väl testa något annat och som sagt ibland måste man ge saker tid för att det ska ge effekt.

Vackra Benzon som jag lärde mig så mycket av.

Vi vann bland annat Norrlandsmästerskapet för juniorer/yr.

Jag var väldigt inspirerad när jag åkte ner till Sölvesborg och hade träningar förra helgen. Blev mycket sits kombinerat med övningar i working equitation. Jätteroligt att vara på ett nytt ställe och träffa nya ekipage. Stort tack till Marlene Jönsson som ordnade det hela, till Sölvesborgs Ridklubb för att vi fick vara på deras fina anläggning och tack till alla ambitiösa ryttare, både gamla och nya. Jag hade bokat flyg hem sent måndag så jag skulle ha tid att hälsa på min alldeles egna häst. För er som inte vet har jag en egen häst som är uppfödd av Christian Hansson och Ulrika Hübinette. Han har fyllt två år och är efter St Schufro (som vann sin debut i internationell dressyr förra helgen).

Min alldeles egna fina lilla häst! Renoir TH <3

Ulrika Hübinette som sponsrade med sin hälft av Renoir och är orsaken till att han är min.

Marias 4-åring har samma mamma och är e. Negro. Rascal TH heter han.

Snygga Santini TH har också Rascalita som mamma och e. For Emotion. På bilden är Elin Hansson, dotter till Christian Hansson som är den andra uppfödaren.

Årets föl undan Rascalita. Detta är Rasqalino, e. Quaterback. En riktig läckerbit!

Han är så otroligt mysig.

Sedan jag skrev sist har jag även hunnit med att fylla år. 28 bast, lite äldre och förhoppningsvis lite klokare. Hade en fantastiskt fin födelsedag med massor av meddelanden, samtal och muntliga grattis. Helt galet hur mycket kärlek man kan få på bara en dag! Blev ordentligt firad av mina fina vänner som ordnade en överraskning med skumpa och ballonger när jag kom hem. Avrundade dagen med sushi på vårt nya favoritställe. Bästa presenten var nog ett meddelande från USA. Ni som har följt min blogg ett tag kommer ihåg Enjeitado som jag red i 4 år och att han blev såld för ganska precis ett år sedan. Det var otroligt jobbigt, dels så var det dålig kommunikation från min chef och dels så var det en häst som jag älskade otroligt mycket. Meddelandet på min födelsedag var från Enjeitados nya ägare i Californien. Han mår prima och har ett kärleksfullt hem som tar hand om honom på bästa sätt. Det var en otrolig lättnad att höra att han mår bra och jag var välkommen att hälsa på. Kanske måste kolla på resor till USA...

Överraskning när man kom hem från stallet.

Finaste tjejerna, Ginnie, Mia och Anna <3

Ginnie fyllde år den 25:e så vi firade henne också!

Så underbart att denna fina häst har kommit till ett bra hem. Han kommer alltid att vara en av mina hjärtehästar.

Ha en fortsatt skön söndag!

Instagram astridhedman


Läst 30836 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv