Portugal-bloggen - Back home
MAR
20

Back home

Nu är jag tillbaka hemma efter en helg i Örebro/Västerås. Har bott hos min kusin och hennes familj fredag till lördag och sedan söndag till idag. Så mysigt att få träffa mitt grymt söta kusinbarn Alice. Tänker att det kan bli en hästtjej av henne. Lite dåligt med hästfolk i min släkt, det är bara jag och mamma så vi behöver förstärkning i nästa generation. Lördag åkte jag till Linnea Lycke i Örebro där vi körde working equitation två dagar. De flesta som var med på träningen red i höstas när jag var dit, men det var även några nya ryttare med. Intresset för we ökar hela tiden, kul att fler och fler hittar till denna fantastiska sport. Hoppas att deltagandet i VM iår ska ge sporten mer respekt bland de andra disciplinerna. Nu får man ofta förklara för andra ryttare vad we är och många tror att det är någon form av ghymkana. Min kortaste förklaring brukar vara "dressyr med hinder och en klick adrenalin". Det är så roligt att tävla i och hästarna älskar det. Blir tydligt när man har tunnor och stolpar att svänga runt. Det kräver både precision och förtroende mellan häst och ryttare. Man kan tro att det är superlätt att öppna och stänga en grind, men det krävs en hel del sammarbete och att man kan kontrollera sin häst.

Jag satt även upp och red på några av elevernas hästar och det är bra att göra det då och då. Jag har inte tränat andra i så många år, därför sitter jag gärna upp ibland för då kan jag känna saker som jag mitt öga ännu inte är tränat att se. Fast ibland är hästarna så roliga att rida att jag inte vill sitta av! Men mitt mål är att jag ska klara av att guida eleven genom svårigheter från marken. Jag sitter upp för att kontrollera om det jag ser stämmer med det jag känner. Jag kan också sitta upp för att visa, så eleven kan få en bättre förståelse för vad jag menar. Förr satt jag upp på allt utan att tänka efter så mycket. Nu är jag mer försiktig och skulle inte sitta upp på världens vildhäst. Det är helt enkelt inte värt att ramla av och riskera att vara borta från ridningen en längre period. Men givetvis vill jag kunna hjälpa mina elever vid behov, men fram tills nu har jag aldrig hamnat i en situation där jag känner att jag inte vill sitta upp för hästen är så vild. Hoppas att det fortsätter på det spåret.

Nu ska jag gå och sova, var uppe vid 4.30 för att åka med bussen till Arlanda imorse. Mellanlandade i Munchen där det var snö. Nästa gång jag ska dit blir i maj för VM i working equitation. Galet!

Sov gott :)

Kom ihåg att följa mig på instagram: astridhedman

Alla var så otroligt välmatchade denna helg. Här är Gertrud med sitt fina connemarasto som gjorde några fina byten.

2 fina lusar, Maria och Johanna som rider.

Linnea med sin fantastiska lusitano Tremoco (togge).

Mycket motljus... Söt Linnea!

Mellanlandning i Munchen. Jobba våren!

Ulrika hämtade mig på flyget och sedan åkte vi till Porto för lunch. Underbart i solen, lite kontrast mot Sverige och Tyskland.


Läst 18579 ggr





Fler inlägg

NOV
30

Förvirrad tjej

Hej på er!
  
Förra helgen var jag iväg med Fandi och tränade för en ny tränare. Det var väldigt bra och jag kände igen mig mycket i systemet. Fandi var ganska spänd och jag fick inte riktigt den känslan jag hade velat ha samt att tränaren sprutade information så jag hade svårt att ta till mig alla instruktioner.
I veckan har jag känt mig som en nybörjare och tappat lite vad jag ska ha fokus på. Jag tror det är ett ganska vanligt problem när man rider för en ny tränare och ska börja ändra på saker, även om de är små. Det jag försöker göra är att fokusera på mig själv och tänka igenom vad jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt.
Jag tror också att man ska ha lite is i magen. Ibland tar det några gånger med de nya förändringarna för att man ska få en bra känsla. Man får testa sig fram helt enkelt! Sedan är det såklart viktigt att man rider på ett sätt som man känner är ok för både sig själv och hästen. Jag har ridit för tränare som jag inte alls håller med eller att det stämmer för hästen. Men när man är på plats brukar jag följa instruktioner och göra som tränaren säger. När jag sedan är hemma kan jag plocka och välja som jag vill. Men det är varken schysst mot sig själv eller tränaren att börja ifrågasätta och inte göra som man blir tillsagd (om det inte strider mot hästens välfärd givetvis).
  
Eftersom Fandi var rätt spänd fick jag jobba med att hitta en bra rytm och kontakt. Vi var nästan bara på volt, öka och minska volten och att rida exakta vägar. Jag fick jobba med att ha händerna lite längre fram på tyglarna för att ha en stadigare hand och inte vara så flaxig. Eftersom Fandi inte är den starkaste hästen fick jag ha lite mer kontakt för att hjälpa honom att trycka på mer in i tyglarna. Jag blir ofta för lös och då tappar han sig och blir vinglig. På söndagen fick vi jobba rätt mycket sidvärts för att han ska sätta in bakbenen mer under sig och jag fick väldigt härlig känsla i traven efteråt. I galoppen var han för trött för att komma till bra arbete men vi fick med oss mycket att jobba vidare med.
  
Annars rullar allt på här hemma. Jag saknar redan att tävla men jag hoppas det kommer finnas någon regional tävling i januari. Samtidigt är det roligt med vinterträning och förbereda hästarna för en ny nivå till nästa år. Jag har en ny elev med häst, Ana och Falcao som tränar för att tävla i working equitation nästa år. Hon är junior och det ska bli så spännande att ha en elev som tävlar. Jag kommer vara så nervös!
En annan häst i stallet är en fyraårig dotter till Altivo. Jag tror att hon heter Justica men vi ska försöka ändra till Jamaica (mycket coolare namn). Jag satt in henne förra sommaren så nu ska hon äntligen börja tränas för att bli en ridhäst. Hon är så duktig och lugn med ryttare. Än så länge rider jag på lina, men hon är snart klar att ridas själv. Hon kommer vara ute till försäljning. Tyvärr kan vi inte behålla alla hästar.
  
Kram på er,

Astrid, instagram astridhedman

Fina Fandi kämpade på bra i helgen. Gammal bild!

Vackra Giesta är såld och på väg till Sverige och sin nya ägare Ann Wickberg. Stort lycka till och jag är så glad att få ha jobbat med detta fantastiska sto <3
  


Läst 5856 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
20

Mitt åttonde Golega

Det känns helt sjukt, men jag började räkna och detta var mitt åttonde år i Golega. Sedan jag kom till Portugal har jag inte missat en enda feira. Jag blir fortfarande lika fascinerad av atmosfären och dessa fantastiska hästar som är så långt ifrån deras naturliga miljö och ändå är så coola. Iår var det en hel del diskussioner då det kommit en regel om att man inte får rida mellan 2.00 till 7.00 på natten. Många var upprörda över detta och tyckte att det var deras rätt att rida vilken tid som helst. En del tyckte det var bra då det kan vara en hel del fulla ryttare som rider i timmar på sina hästar. Jag tycker varken för eller emot, men jag tycker att de skulle kunna fokusera på de verkliga problemen. Denna regel var till för hästarnas välfärd, men jag såg vid ett flertal tillfällen under dagtid/eftermiddag hästar som blödde av serreta (används främst i den spanska utrustningen, en taggig metalldel som man spänner under nosgrimman. Ibland är de klädda i läder och blir som en kapson, men när det inte är klädda och dessutom hårt spända trycker det in i hästens nosrygg. Vidrigt enligt mig. Hamnade nästan i bråk med en spanjor då jag försökte plocka bort den då hans häst nästan blödde för den var så hårt spänd.) och en häst som drog vagn och blev piskad av kusken. Dessa problem är vad organisationen borde ta tag i, oberoende av vilken tid det är på dygnet. Istället för att ha massor med extra poliser skulle de kunna ha ett par veterinärer som patrullerar i skift och kan ta tag i dessa problem för att jobba med hästarnas välfärd. Dessutom fungerade deras regel sådär. Första kvällen respekterade alla det ganska bra men under veckan gömde de sig när polisen kom och när de var utom synhåll kom de tillbaka. Förbjuda taggiga serretas borde också införas! 
  
Nu ska jag inte skrämma upp er som inte varit i Golega med de dåliga sakerna. Det är som att vara i en annan värld. Jag var där i 10 dagar med Altivo och det tar några dagar innan man kommer tillbaka till verkligheten när man väl är hemma. Jag bodde för andra året i rad tillsammans med Nuno och Catarina (ägare av Fandi och Indio) och typ 15 andra personer. Det är världens bästa gäng, äldsta är Amilcar som är runt 65-70 år och yngsta Ana är 17 år. Alla kommer så bra överens, det blir som en stor familj. Alla hjälps åt med matlagning, städning osv. Ibland kommer det vänner över på middag eller lunch och det kan vara 25 personer vid matbordet. En av kvällarna hade vi fadokväll och det var nästan 40 pers i huset! Det var en underbar kväll med fantastisk musik. Sök på youtube om ni undrar vad fado är.
  
Så över till ridningen och tävlandet. Första helgen var det typ portugisiska mästerskapen. Det var 6 portugiser, 6 spanjorer och jag i min klass. Altivo var jättefin i dressyren där vi kom 4a på 68 % så jag var väldigt glad. Lördag i tekniken red vi när det var mörkt så strålkastarna var på. Jag vet inte om det var därför eller om det var för den stökiga uppvärmingen i mangan (ett spår runt arenan) som han var så spänd. Vi tog oss igenom helt okej och vi fick 68 % men hamnade på 7:e plats vilket kändes onödigt då vi låg så bra till efter dressyren. Söndag regnade det rätt ordentligt när vi skulle rida speed. Återigen fick vi rida med strålkastare och han vägrade faktiskt på hindret vilket chockade mig. Jag fumlade bort mycket tid också, det är rätt stor skillnad när allt blir blött och halkigt. Men det var lika för alla så jag kan inte klaga. Vi blev 10a i speeden och slutade på 7:e totalt. Inte så illa när det var 13 ryttare men jag var ändå lite besviken då jag ville ha en bättre slutplacering. Andra helgen var det final i det nationella championatet då det bara var jag och portugiserna. Jag hade höga förhoppningar i dressyren då han varit så fin helgen innan. Det var 5 domare och alla hade varsitt solparasoll som fladdrade på bra då det blåste mycket. Altivo var helt hysterisk och det var det värsta performance vi någonsin gjort. Jag kunde inte kommunicera med honom även om jag försökte. Jag tänker inte ens skriva vilken procent vi fick, det är skämmigt. Vi kom sist, men nästan alla hästar var spända och en utgick till och med. På lördagen red vi på en annan bana, spänningarna satt i från gårdagen men jag kunde rida igenom det på framridningen. Inne på banan var han lite spännig, men jag var väldigt nöjd med vår ritt då vi nästan inte hade någon miss och stundvis fick jag riktigt bra känsla. Domarna höll inte riktigt med då vi fick 64 %. Jag hade förväntat mig högre, men vi kom 6:a av 7 då nästan alla andra red på 70 %. Jag gissar att domarna hade dressyren fortfarande på näthinnan och att det påverkade vårt resultat. På söndagen regnade det massor. Jag valde att stryka mig då jag låg näst sist och vi hade en lång resa hem och vi kunde passa på att åka tidigare. Med mig hem tar jag första helgens dressyr och andra helgens teknik. Nu ska vi träna på i vinter och förhoppningsvis vara väl förberedda för nästa säsong.
  
Jag träffade många svenskar, tänk vad hästar kan föra ihop människor. Jag tycker alla borde uppleva Golega iallafall en gång i livet. Se till att boka resa till nästa års feira ;)
  
Kram,
Astrid
  
Instagram astridhedman

En del av vårt husgäng till häst <3

Anna på sin hingst i grimma och barbacka. Jepp...

Första helgen red vi i vår svenska outfit.

Piteå är överallt i världen. Eva, Maggan och Ulla-Carin var på plats i Golega och det var så roligt att träffas <3

Jag var otroligt dålig på att fota men jag har gjort en del korta filmsnuttar som jag ska ladda upp och lägga ut i nästa inlägg.


Läst 16814 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
30

Snart Golega!

Jag är supertaggad för årets bästa händelse. På torsdag åker jag och Altivo 10 dagar till Golega, hästarnas huvudstad här i Portugal. Det är en årlig feira som är ett paradis för lusitanoälskare.
  
Jag och Altivo kommer att tävla bägge helgerna i working equitation. Första helgen är det portugisiska mästerskapen. Det kommer en hel del ryttare från Spanien så det blir roligt att se hur de rider och vilken konkurrens det ger. Andra helgen är det final i det nationella championatet. Jag har bara ridit 4 deltävlingar så jag trodde att våra poäng inte skulle räcka till finalen, men de tog med de 7 bästa istället för 5 så vi kom med ändå. Jag var tveksam om jag skulle rida båda tävlingarna, men jag tror det kan bli bra att han får gå två helger på raken. Då kommer han vara mer van vid miljön (som inte är den lättaste) och förhoppningsvis mer avspänd. Altivo hinner återhämta sig efter feiran då det blir uppehåll innan säsongen är igång igen till våren.
  
Jag ser otroligt mycket fram emot att få tävla och även att träffa alla människor, det brukar vara en hel del svenskar som kommer. Om du ska dit kan du väl lämna en kommentar här nere, alltid roligt att träffa läsare! Ska ta med min Hippson-väst så ni känner igen mig. :)
  
Altivo känns otroligt fin nu. Ettorna sitter som en smäck, men det tränar vi inte så mycket innan tävling. Då börjar han ofta göra ettor när jag bara ber om ett enstaka byte.
  
För ett par veckor sedan var jag iväg med Fandi och Horus på en träningstävling. Det var den internationella domaren Francisco Cancella de Abreu som dömde och efter man hade ridit klart sitt program gav han några råd och man fick rida igenom ett par övningar igen.
 
Horus var iväg för första gången så det var lite spännande att se hur han skulle reagera. Han var otroligt duktig även om han tappade koncentrationen ibland. Vi red ett program motsvarande LB och det var lite hej och hå, men jag var väldigt nöjd med honom. Jag tycker att han tog miljön fint och betedde sig bättre än vad jag förväntat mig. Han fick fina lovord från domaren men inga höga poäng eftersom han blev lite avstängd för hjälperna. Men väldigt kul att vara på G med min stora grå, tror han kommer bli en superstar!
  
Fandi gick jättebra, vi red en MsvB och domaren hade inte så mycket att kritisera, vi fick spänna bågen lite till bara. Roligt! Fandi går från klarhet till klarhet och nästa år är målet att tävla working equitation.
  


Fina pojkarna <3
  
Här är film på Altivo när vi gör ettor, mycket nöjd med honom. Jag måste träna på att sitta mer still! Kommer lägga ut nya filmer på småpojkarna snart, kolla min instagram astridhedman för fler klipp på Jupiter och Jasmim om ni är intresserade. Världens bästa 4-åringar, söner till Altivo.

Kram

/Astrid


Läst 30014 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Catch up!

Therese

Är du helt bakom?

Kajsa Boström

Färdigtävlat för i år

Saras vardag

Till Husbloggarna