Portugal-bloggen - Coronasituationen i Portugal och allt innan dess
MAR
25
2020

Coronasituationen i Portugal och allt innan dess

Hej på er!

Det har varit väldigt svårt för mig att skriva om den nuvarande situationen som jag antar att ingen missat. Coronaviruset. Jag började med att skriva ett inlägg med starka åsikter, men det börjar bli mer påtagligt i min vardag och jag känner mig ödmjukare för varje dag som går. Jag har tack och lov fått vara frisk och jag ska inte klaga över min situation. Jag får fortfarande åka till stallet och rida mina hästar eftersom det är mitt yrke. Ridskolan har varit stängd i drygt en vecka och sedan söndag får inte ens hästägare vistas i stallet. Det är enbart anställda eller professionella ryttare som får lov att rida.

När beslutet kom på lördagen var många av de yngre tjejerna riktigt ledsna och upprörda. Skolorna är stängda och de får inte åka och hänga med kompisar. Den enda fria zoon de har haft är stallet, dit de nu inte får åka på obestämd tid. Här i Portugal är läget rätt stabilt, de flesta ställen är stängda, men det går fortfarande att handla. Inne på mataffären får man stå i kö på att få komma in i byggnaden då det är stränga regler om antal personer. Alla restauranger är stängda och även om det bara var en vecka sedan vi gick ut och åt sist saknar jag det. Jag och Anna är inte särskilt intresserade av matlagning så det har varit en utmaning för oss. Men det är en liten bagatell då många har det betydligt tuffare än oss.

Jag hejar verkligen på Sverige och deras hantering av krisen, jag hoppas att det går att hålla nere antal smittade och samtidigt värna om ekonomin. Här kommer det bli riktigt tufft för majoriteten rent ekonomiskt och jag tror snart många kommer börja öppna då de inser att det är en ohållbar situation. Antal smittade och antal dödsfall här är ungefär samma som i Sverige, vi får se vilken strategi som fungerar bäst. Jag försöker att inte titta allt för mycket på nyheterna, man blir bara nedstämd, så mitt fokus är helt på hästarna. Tyvärr har jag inga tävlingar att se fram emot, portugisiska ridsportförbundet har ställt in alla tävlingar fram till den 30:e april. Det kommer med största sannolikhet att förlängas och jag vet inte alls hur sommarens planering kommer att se ut. Jag försöker att ta det som en chans att få hästarna i ännu bättre form. Förra starten i Trofa gick sisådär. 

Det var ca 3 veckor sedan den årliga feiran i Trofa tog plats och jag var där med Indio, Fandi, Falcao och Notaria. Indio gick fantastiskt bra i dressyren där vi vann på 67 %. I tekniken och speeden blev vi uteslutna då han totalvägrade gå över bron. Den bro vi har tränat på är lång och bred, denna var väldigt kort och smal. Jag visste att det skulle vara vår svaga punkt, men jag var besviken att han helt stängde av och jag hade inte en chans att få honom med mig. Vi får jobba på kommunkationen och en bro är under tillverkning som liknar den i Trofa. Här ska tränas!

Fandi gjorde sin andra start i svår klass. Trofa är en väldigt speciell tävlingsplats, framridningen var lika stor som vårt vardagsrum och det finns inga restriktioner på hur många som får vara inne samtidigt. Jag har väldigt svårt att fokusera när det blir så trångt och folk inte kan reglerna så detta var en utmaning för mig. På fredagen i dressyren hade jag planerat att rida fram 40 min med Fandi. Efter en halvtimme slänger de in en paus och de är försenade trots fasta starttider. Jag red fram i en timme och hästen var less på att starta om. 21.30 fick vi komma in på banan och det var skuggor från staketen som Fandi tittade på. Han var rätt spänd och vi fick några missförstånd i galoppen. Det blev bara 60 % och jag var väldigt besviken. På lördagen red vi tekniken och där var han riktigt fin. Några små missar och en snål domare som nog hade dressyren i bakhuvudet resulterade i 64 %. I speeden var han väldigt taggad och jag fick rida honom på säkerhet och försöka att inte sätta för mycket press mellan hand och skänkel. Det var inte vår snabbaste runda, men vi tog oss runt på ett stabilt sätt. Jag var rätt besviken över resultatet då jag hoppats på mer. Nu hade vi verkligen behövt tävla massor för att få erfarenhet, men det är som det är och nu kan vi förhoppningsvis bli ännu stabilare med all träning hemma.

Ana och Falcao gjorde sin debut i det nationella championatet och gjorde mig inte besviken. I dressyren tror jag Ana var så nervös att hon glömde helt bort att rida. Det är mycket skritt i början av programmet och Falcao blev lite såsig inne på banan efter det. De fick ändå 62 % vilket Ana inte alls var nöjd med. Lördag var de i sitt rätta element i tekniken och kom 3:a på 68 %. Väldigt fint och stabilt, jag var en stolt tränare! I speeden behöver vi jobba på att få Falcao att trycka på mer i de små volterna där de tappar mycket tid. Men det var en säker runda, men inte så högt upp på resultatlistan. Nu tävlar hon mot de bästa unga ryttarna i Europa så hon har en liten bit att gå.

Notaria skötte sig som den prinsessa hon är. Jag visade henne vid hand på lördagen och hon var fantastisk. Hon har en riktigt bra skritt som vi fick visat på ett bra sätt. I traven har hon inte så flashig teknik, men väldigt fin mekanik och kommer bli super när hon ska ridas. Tyvärr fick hon inget pris, men många kom fram efteråt och tyckte det var orättvist. Jag har aldrig riktigt tyckt om dessa modell och gångartstävlingar. Det är otroligt mycket politik och även om en 2-åring vinner sin klass finns det inga garantier för att det kommer bli en framgångsrik ridhäst. Ofta tränas de rätt mycket i ung ålder på små volter och hur bra är det för en unghäst. Notaria var den bästa hästen enligt mig och jag hoppas jag får tillbaka henne när hon ska börja med sin inridning. Nu har hon åkt tillbaka till uppfödaren och går på bete i flock som en 2,5-åring ska göra.

Som ni hör var denna feira en riktig berg- och dalbana och jag var helt slut efter helgen. Många känslor och nu är det hårt jobb som gäller för att få bättre resultat.

Jag hann även åka till Tyskland och Sverige för att ha träningar. Kul att åka till ett annat land och se deras ridning och hur de tänker. Jag tänkte att Tyskland var hästmecka och att det svämmade över av bra tränare. Men alla som red för mig var väldigt imponerade över att det gick att få hästarna att gå på så små hjälper. Tydligen är det svårt att hitta tränare som inte är för tuffa (hålla och banka) och det var roligt att kunna hjälpa ryttarna då många hade väldigt fina hästar. Jag hoppas att coronan lugnar sig snabbt så att jag kan åka tillbaka. Örebro var jag till precis innan allt detta bröt ut. Det var nästan bara elever som jag haft tidigare och jag är så lyckligt lottad över att få följa utvecklingen hos alla. Linnea Lycke och hennes 20-åriga Togge som bara blir bättre för varje år. Gertrud Hedengren som bröt nacken i höstas och nu är tillbaka och redo för medelsvår med sitt fantastiska connemarasto. Therese Edlund med sin vackra PRE-hingst Aragorn som gjort en grym utveckling sen jag såg dem första gången i höstas. Nu tränar de för fullt mot svår klass. Väldig roligt och en del tur att jag hann iväg innan det brakade loss. Jag skulle till Skåne och träna på ett nytt ställe första helgen i april men det blev såklart inställt.

Hoppas alla ni läsare mår bra och gör det bästa ni kan av situationen. Jag ska försöka komma igång med träningar online för att kompensera de inställda träningarna under våren. Är någon intresserad av det kan ni mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com

Ha en bra onsdag!
Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 65409 ggr




Fler inlägg

MAJ
10
2021

Hej på er!

Min plan att bli flitigare med bloggandet har gått sådär nu när det har varit massor med tävlingar. Den första starten på året blev på hemmaplan. Ni kanske kommer ihåg att jag skrev att det skulle bli körigt med att organisera samt att själv tävla två hästar. Det var helt sant! Men allting gick bra och det blev en lyckad dag. Indio tävlade i debutantklassen, motsvarande medelsvår i Sverige. I dressyren var han lite tittig i ett hörn, men höll sig på rätt sida av gränsen av att bli spänd och jag var riktigt nöjd med vårt program. Vi red ihop 67,8 % och en förstaplats. Med Fandi känner jag defentivt att vinterns träning har gett resultat. Vi har tränat en hel del för en annan we-ryttare, Mafalda Galiza Mendes, ett par gånger i månden och hon har gjort ett bra jobb med oss. Speciellt dressyren har jag velat förbättra och det gjorde vi med råge. Vi red hop 68,2 % och vi kom etta. I tekniken var det inte en helt lätt bana. Indio skötte sig fint, även om det var en del kostsamma missar. Vi fick ändå 65 % och ännu en förstaplats. I speeden behövde jag inte rida särskilt fort för att behålla förstaplatsen så det var en härlig start på säsongen. Fandi kändes toppenfin i tekniken och vi fick 68,8 % och etta. Det var samma sak för honom, i speeden kunde vi rida på säkerhet och behöll förstaplatsen.

De fina bilderna är tagna av Joana Castro.

Helgen efter var det tävling igen så jag åkte med bägge hästarna till min gamla arbetsplats i Freamunde. I dressyren var Indio riktigt fin, jag hade kanske velat ha lite mer energi, men å andra sidan är det mindre risk för missar när han är riktigt avspänd. Domaren gillade vad han såg för vi fick hela 72 % vilket är nytt PB för oss. Fandi kändes också superfin och jag hade hoppats att vi skulle ta oss förbi 70-gränsen, men lite spänningar i början av galoppen gjorde att vi hamnade precis under, med 69 % och en andraplats. Tekniken gick inomhus då det regnade, båda hästarna har det kämpigare inomhus. Indio har en stor galopp och när hinderna står thight får han kämpa och samla ihop sig. Finns inte så mycket plats till att låta honom "andas" emellan. Fandi är alltid mer spänd inomhus och blir lätt bakom skänkeln. Indio skötte sig strålande, även om det var trångt på vissa ställen och vi hade några missar. Vi fick ändå 69 % och tog förstaplatsen. Fandi tror jag gjorde en av våra bättre rundor och även om jag hade önskat lite mer avspänd galopp var jag supernöjd att vi tog oss runt utan några missar. Det blev 70,5 % och en till andraplats. I speeden med Indio kunde jag rida på säkerhet igen och det höll hela vägen till vinst. Det var väldigt roligt att fixa en seger i sällskapet vi hade med mycket mer rutinerade hästar. Med Fandi ville jag testa höja tempot för att se hur han skulle ta det. Första halvan av banan hade jag svårt att få honom att ta tag framåt, det blev mest spänt och att han tänkte för mycket uppåt. Speed är defenitivt något vi måste träna på för att klättra uppåt i resultatlistan. Denna gång hamnade vi på tredjeplats.

Fandi och husse Nuno busar lite innan start.

Mask på under prisutdelningen.

Fandis teknik

Det blev tre helger på raken med tävlingar. Förra söndagen var det alltså dressyr som gällde och denna gång blev det Jasmim och Indio som fick åka ut på äventyr. Jasmim tävlade jag en gång som 5-åring hemma i Esposende så det räknas knappt. Nu är han 7 år och fick gå en M-klass (motsvarande MSVC). Jag åkte dit med hästarna på lördagen för att visa banan så det inte skulle bli några överraskningar på tävlingsdagen. Jasmim är så otroligt lättsam att ha med sig. Kliver på transporten utan tvekan, reser bra, står bra medans jag gör annat. Lite spännande tyckte han att det var inne på banan, men allt eftersom så slappnade han av. På söndagen hade de lagt ny sand på den pyttelilla framridningen så underlaget var väldigt tungt. Jag försökte att inte värma upp så mycket, men han hade nog behövt lite mer lösgörande jobb. Inne på banan kändes han fin i traven och skritten, i galoppen behöver han bli starkare för att orka hålla ihop sig när han spänner till. Det blev några missar, men det han gjorde bra fick vi väldigt bra betalt på. Det blev totalt 63,4 % vilket jag tycker är helt ok för att vara en debut. Indio debuterade jag med i St Georges och han är så häftig att rida. Han är i fin form just nu, det blev lite laddat på ett par ställen, men han kommer bli en superhäst med mer erfarenhet. Jag måste bli bättre på att förbereda piruetterna och få honom rakare i serierna. Men traven och speciellt skritten var jag nöjd med. Vi fick 69 % och en andraplats vilket jag är väldigt nöjd med och det känns kul att få den procenten med fortfarande så mycket att förbättra.

Luftiga språng i den ökade galoppen!

I det vardagliga så har jag ett jättefint litet sto som jag lagt ut till salu. Hon står på utbildning och försäljning. 4 år gammal, 156 cm hög och en pappa som tävlat GP.

Ninfa Saramunheiro

Det är min kompis Ginnie som rider på filmen. Ser lite mer harmoniskt ut istället för med mig som är 173 cm lång.

Jag har även gjort film på Jasmim som också är till salu. Ägaren Johanna är minst ett år bort från att kunna sätta igång med ridningen, kanske mer. Så därför känner hon att det är rätt beslut att sälja Jasmim till någon som kan fortsätta utveckla honom. Rätt hem är ett måste!

Han är verkligen en pärla!

Snart fyller jag 30 så jag tyckte att jag fortjänade en fin present. Det fick bli ett par nya tävlingsstövlar. Så nöjd!

Med Nasoni har det gått framåt i rätt riktning. Sist jag skrev så hade jag problem med att han inte var nöjd med att lämna över spakarna till mig. Han kastade mycket med huvudet och accpeterade inte tyglarna när jag behövde svänga. Vi provade att sätta på inspänningar, inte det jag normalt gör vid inridning, men det är hjälptyglar och de hjälpte mig enormt. Så fort han kände att han inte kunde kasta omkring med huvudet, utan hade en begränsning så blev han mycket mer fokuserad och började lyssna. Vi har haft mycket fokus på lydnad och att göra korta och bra pass så han får känna att det är roligt att vara duktig. Efterhand har vi längt ut inspänningarna och nu kan jag rida utan dem, helt själv i stora ridhuset. Han ger så fin känsla i ridningen och det känns som att vi har stärkt vår relation mer och mer.

Jag skulle vilja få upp honom mer i vikt, men det är inte helt lätt.

Homero och July har anlänt till Sverige. Resan gick bra med Marcel Jordan som är bäst när det gäller hästtransporter. Det är så spännande att vänta på att sin häst ska anlända. Jag älskar att följa alla hästarna jag haft och se hur de utvecklas tillsammans med sina nya ägare.

Fina Bitte och Homero äntligen tillsammans.

Idag har jag haft min första lediga dag på ett bra tag. Jag har haft en behandling och massage av en kiropraktor som har börjat komma till stallet då och då. Har även gett en online-lektion till Maja och Icaro. Sedan har det varit soffläge och mys med hundarna hela dagen.

Mys på hög nivå!

Ha en fin vecka!

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 594 ggr Kommentarer Kommentera

APR
12
2021

Nu är det äntligen tävlingsdags! Nästa söndag blir det working equitation här i Esposende. Det är första gången jag organiserar tävling här så det ska bli spännande. Jag kommer tävla Indio och Fandi så jag får se till att delegera de olika uppgifterna så gott jag kan. Det ska bli såååå roligt att äntligen få tävla efter ca 5 månaders uppehåll.

Ska bli kul att tävla med Indio som är i storform!

Tyvärr fick vi nyheterna för ett par veckor sedan att EM i Frankrike är inställt. Nästa år kommer VM att hållas på samma plats, datum har inte kommit ut än. Det var en stor besvikelse då min förhoppning var att det skulle vara möjligt att genomföras, alternativt flyttas fram till september/oktober. Men det finns ingenting att göra än att fortsätta träna och visa bra resultat på tävling. Förhoppningsvis kommer Fandi vara i ännu bättre form och hålla sig frisk. Men det var tungt att få besked när man satt det som mål och haft det i bakhuvudet hela vintern. Jag kan bara tänka mig hur det ska kännas om man har sitt livs häst i storform och får besked om inställt OS eller liknande. Förhoppningsvis kommer vaccineringen att flyta på och saker kan snart återgå till det normala. 

Nasoni har gjort stora framsteg med inridningen. Han brydde sig absolut inte om mig på ryggen så under första veckan kunde vi både trava och galoppera utan lina i det lilla ridhuset. Vi var så glada att han var så lättsam, men man ska inte ropa hej för tidigt. Denna vecka har jag börjat rida lite mer och inte bara följa spåret och åka runt. Då har det kommit ett bakslag, han är inte så glad när jag ska styra och använda tyglarna. Han kastar ordentligt med huvudet och lyckades till och med knocka mig i axeln vid ett tillfälle. Han känns dock säker att sitta på, han försöker aldrig bocka eller göra något för att jag ska ramla av. Jag visste att han var en häst med karaktär och det är vad han visar nu. Han gillar inte att bli tillsagd vad han ska göra helt enkelt. Det är lätt att börja tvivla om man använder rätt metod, kommer man att klara av detta eller blir det för svårt? Men vi ska prova att jag rider honom med lösa inspänningar så det tar emot när han slår upp huvudet. Jag är inget stort fan att av att använda hjälptyglar, men jag måste ha någon form av hjälp för att han ska acceptera konktakten. Jag funderar om man borde göra kortare pass då han ofta är bäst i början. Dock så tror jag att det är lika bra att försöka ta sig igenom denna fas då den kommer att komma förr eller senare. Man får ha is i magen och förhoppningsvis kommer han så småningom att låta mig ta över rodret och styra runt oss. Vägen är inte alltid spikrak, speciellt inte när det har med hästar att göra! 

Söt är han iallafall om än lite stökig ibland. 

Andra nyheter är att jag har ett nytt sto i stallet. Söta July är en 7-årig märr som ägs av Kristina Ericson och ska vara några veckor i utbildning innan hon åker vidare till Sverige. Så roligt att så många är intresserade av att köpa lusitanos. 

Inte världens bästa bild men man hon är otroligt söt och snäll. 

Nu ska jag åka en sväng till stallet och titta på hoppning. De har en träningstävling idag och även om jag försöker hålla mig borta från stallet på min lediga dag så är det svårt ibland. 

Ha en fortsatt bra söndag!

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 14701 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
24
2021

Hej på er! 

Det är full fart med hästarna, just nu gör det inte så mycket att vi är i lockdown då det enda jag gör är att jobba, äta och sova. Längtar dock efter att få tävla, sist var oktober, det känns som hundra år sedan. 

Renoir har varit sååå fin senaste gångerna jag ridit. Jag tror att han har varit inne i en växtfas för han är mycket mer balanserad nu. Tycker även att orken och energin är mycket bättre. Ibland får jag nästan nypa mig i armen för att förstå att denna fina häst är min! 

Nya unghästen Nasoni gör stora framsteg. Han har varit här i 3 veckor nu och i början fokuserade jag bara på arbetet från marken. Han var väldigt känslig för beröring och gillade inte att man stod vid hans sida, utan försökte vända upp så han hade mig rakt framför honom. Jag löste det på longeringen genom att göra en mindre volt i skritt, halt, att han lät mig gå fram till honom från sidan och ge godis. Försökte han vända upp följde jag lugnt med vid hans sida tills han stannade och gav godis igen. Första gången jag hade en gjord på honom blev jag lite tveksam hur han skulle vara att sitta in. Det var full rodeo, stod på bakbenen och försöka bita i gjorden. Men han är en rolig häst för andra dagen brydde han sig inte överhuvudtaget. Han kan protestera ordentligt till en början, men så fort han förstår att det inte kommer hända något så är han lugn. Innan jag hängde på honom tog jag mycket tid till att hoppa bredvid honom, att han var okej med att bli klappad över hela kroppen och kunde acceptera att ha mig vid sin sida. Han är väldigt hingstig, så det är oerhört viktigt att ha någon som man litar på att hålla i linan när det är dags att sitta upp. Min kompis Anna Lindberg har galet mycket att göra, men hon är det självklara valet i detta fall, så hon får kämpa på med oss i några veckor tills jag kan rida på egen hand. Förra veckan provade jag att hänga på honom, det kom en del protester, men det var bara att vänta ut honom tills han accepterat att jag var där. Jag tror inte att han gillade att ha någon över sig, men ganska snabbt så förstod han att det var okej. Igår provade jag att sitta upp "normalt" och det gick hur bra som helst. Imorgon hoppas jag att det går att rida honom på linan i skritt. Jag gör hellre små framsteg än att forcera fram och riskera bakslag. Men jag tror inte han kommer att ha några problem att bli ridhäst. Det är skönt med lite större och rejäla hästar som inte tappar balansen så lätt. När de är mindre blir de mer påverkade av ryttarens vikt och lättare spända. Han är en speciell häst och jag känner att han litar på mig mer och mer. Det är en häftig känsla! 

Mistral har jag filmat och han är nu officiellt ute till salu. Det är en otroligt härlig häst! Alltid glad och med glimten i ögat. Han är den typ av häst man blir glad av att rida. Mistral är 162 cm i mkhjd, 5 år gammal och valack. Har aldrig varit halt eller sjuk, superenkel i all hantering och fina hovar. Om ni vill veta mer om Mistral kan ni mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com eller skriva på sociala medier. 

Indio har vi bestämt oss för att lägga ut till salu. Han är en fantastisk häst för dressyr, men ägarna vill investera i en yngre häst för working equitation som kan ta över när Fandi blir äldre. Jag har ju tävlat Indio ett par gånger i we och han har gjort det bra. Men det är rätt kämpigt för honom med sin stora galopp att göra alla små volter och han måste anstränga sig tio gånger mer än tex Fandi som enkelt kan galoppera med korta språng. Det är dumt att pusha honom i en disciplin där han kan bli medelbra i istället för att låta honom vara riktigt bra i en gren som passar honom. 

Jag är så tacksam över att ägarna vill satsa på mig och we är den disciplin jag främst vill bli bäst på. Samtidigt är det tråkigt då Indio är en av de bästa hästar jag någonsin ridit. Jag ska filma och lägga ut honom om någon vecka. Jag hoppas verkligen att vi hittar ett bra hem åt honom där han får komma till sin fulla potential. Jag tror att en junior/yr ryttare skulle kunna lära sig väldigt mycket på honom och han har definitivt tillräckligt med gång för att hävda sig på tävlingsbanorna. 

Vädret de senaste två veckorna har varit helt fantastiskt. Varmt och soligt, jag har till och med hunnit bränna mig. Det är dessa dagar man blir påmind om varför man älskar Portugal. Och visst är det något magiskt med att bo vid havet...

Ha en fortsatt fin vecka!

Kram,
Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 21060 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 2

– TEMA: Avel i liten skala
– Reportage: Hästak och André Brandt
– Takt och rytm för unghästen

– Harmoni med halsring
– Piruettens ABC
– En bra start på livet
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Föräldrarollen som tränare?
Jessica Nordin svarar
Hjälp, min häst biter sönder sin hagkompis täcken!
Elke Hartmaan svarar
Övergångar stärker hästens bakdel
Jessica Nordin svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.