Portugal-bloggen - Dressyrtävling och nya stallkompisar
JUL
11

Dressyrtävling och nya stallkompisar

I söndags var jag iväg med Fandi och Giesta på en regional dressyrtävling i Valongo. Det var väldigt varmt och man var inte så sugen att ta på sig en kavaj. Giesta var först ut och hon var väldigt fin på framridningen och hade bra energi. När vi kom in på banan kände jag att hon inte riktigt gick fram för skänkeln och ville lägga sig i handen. Underlaget var tungt och nu går hon i mer samling än vad jag begärt tidigare så jag tror att hon helt enkelt blev trött. Jag hade stundvis bra känsla, men det blev för många missar för att få höga poäng. Fandi var en guldpojke och skötte sig väldigt fint inne på banan. Han tappade koncentrationen ibland, men jag fick honom snabbt med mig igen och jag hade bra känsla. Fandi har gjort väldigt stora framsteg senaste veckorna, men har inte riktigt styrkan än för att jobba som jag skulle vilja. Men det kommer att komma! Han är så duktig och ställer upp för mig på ett annat sätt nu. Han fick förstapris och även fast inte ägaren Catarina var på plats så blev hon väldigt glad över nyheterna. Vi kommer att lägga upp en plan 6 månader framåt i Brightmare Productions nya träningsjournal. De finns på plats i Falsterbo och ni kan kolla i klippet nedan om ni vill veta mer:

Denna söndag var den 5:e i rad som jag jobbar (okej, GCT räknas inte som jobb, men var på resande fot ;) och man börjar känna att det tar ut sin rätt. Denna vecka har jag dock en helt ledig söndag och jag hoppas det blir fint väder så jag kan ha en skön dag på stranden.

Min kompis Ginnie (som också bor här i Portugal) har flyttat hit sin fina lusitano Fagote. De ska vara med oss ett tag framöver så det känns så roligt att ha sällskap och någon att rida med. Fagote ser ut som en riktig sagohäst och är rolig att jobba med. Ginnie är i Sverige nu så jag har sagt att jag inte är säker på att hon får tillbaka honom igen ;)

I måndags kom en spansk osteopat till hästarna och vi gjorde Giesta, Horus och Fagote. Horus blir väldigt spännande att se om det blir någon skillnad. Han har haft svårare åt höger och jag har fått känslan av att han har någon låsning. Osteopaten sa att han var sned så nu ska han förhoppningsvis kunna jobba ännu bättre!

Jag har en ny praktikant som ska vara några veckor, Cecilia heter hon och det är toppen med extra hjälp nu när det är full rulle.

Håll ögonen öppna för snart kommer det nya filmer på mina småpojkar Jupiter och Jasmim som båda är till salu. Kolla även min instagram för att se mer filmer och bilder astridhedman

Ha det bra,

Kram!

Min fina Hompis <3


Läst 5936 ggr





Fler inlägg

JUL
15

Tankar om kontakt

Idag tänkte jag skriva om tygelkontakt. Det är ett komplext ämne och det finns många åsikter, men ingen behöver nödvändigtvis ha fel. Såhär står det i TR II om dressyrens mål och hur korrekthet och kvalité visar sig:

- Accepterande av betttet med eftergift och genomsläpplighet utan spänning eller motstånd.

Det kan vara väldigt klurigt med kontakt. Hur vet man att hästen har accepterat bettet och inte bara "släppt" och går bakom hand? Ibland kan det kännas rätt bra fastän hästen inte bjuder ärligt fram till handen. Mitt bästa tips är att testa att gå fram med handen och se om hästen söker efter bettet framåt nedåt. Gör den det på ett bra sätt är kontakten korrekt. Om den håller sig kvar i sin hållning så är den bakom hand och då måste man jobba mer med framåtbjudning. Uteritt är ett bra sätt för att få bjudning på hästen. Det härligaste som finns måste vara när man galopperar på ett fält, går fram lite med handen och hästen skjuter på framåt i full fart. Man kan även se över vilket bett man har, 3-delat är populärt men det kan bli för rörigt och skarpt för vissa hästar. På ett 2-delat upplever jag att hästarna vågar gå fram bättre och det är lättare att känna när man får eftergift. Alla mina hästar går på 2-delat, oftast med D-ringar som gör att det ligger lite stadigare i munnen.

Vissa ryttare som rider tex akademiskt kan man se rida på väldigt lös kontakt. Det är också ett system men det skiljer sig en del från den klassiska utbildningsskalan. Rider man nästan utan kontakt kan man inte ha så mycket påskjut, utan man jobbar mer med de samlande rörelserna. Jag ska inte sitta och skriva så mycket om den akademiska ridningen då jag inte är påläst, men jag vill bara framhålla att det också är ett sätt. Det blir lätt osämja mellan olika filosofier, men vi måste komma ihåg att ridning är otroligt svårt och alla har olika mål på sin resa som vi måste acceptera. Min regel är att så länge man är schysst mot hästen och den mår bra så är det okej. Rollkür/LDR ingår inte i den kategorin och är något jag tar starkt avstånd från.

Jag tycker det är nyttigt att läsa igenom TR ibland. Det står väldigt bra beskrivet om hur man utför de olika rörelserna på ett korrekt sätt. Detta står också i TR om att gå på tygeln:

"I allt arbete, även i halten, måste hästen vara på tygeln. En häst är på tygeln när halsen är mer eller mindre upprest och välvd i enlighet med dess utbildningsståndpunkt och grad av samling samt accepterar bettet med en lätt, mjuk, eftergiven och stabil kontakt. Hästens huvud ska förbli i en stadig position med nosen något framför lodplanet med en eftergiven nacke som  högsta punkt på halsen, utan att visa något motstånd mot ryttarens inverkan."

Man får komma ihåg att detta är idealet när hästen går på tygeln. En unghäst kanske behöver vara mer öppen i formen eller en häst som är svag i ryggen kan hamna lite bakom lod stundvis. Men detta är vad vi ska sträva efter och något som jag tycker många domare borde fokusera mer på då man ser många hästar som inte går korrekt på tyglen även i de högsta klasserna.


Dessa stycken är även det från TR som handlar om lösgjordhet:

"Lösgjordheten visar sig också i att hästen accepterar bettet med en lätt och mjuk kontakt och en eftergiven nacke. Motstånd mot eller undandragande från ryttarens hand, genom att kommer över tygeln respektive bakom hand, är tecken på bristande lösgjordhet"

"Hästens rakhet, likformighet och lika stöd på bettet, lätthet i framdelen och balans möjliggör att den förblir framme för ryttarens hjälper ("framför skänkeln") och att den bjuder framåt in i en accepterande och självbärig kontakt med bettet. Detta ger den verkliga karaktären av harmoni och lätthet."

Lika stöd på bettet är något som också kan diskuteras. Jag håller helt med TR och vill att mina hästar ska bjuda fram lika mycket till bägge tyglarna. Här i Portugal är de väldigt fixerade vid yttertygeln och vill helst ha allt i ytter och ingenting i inner. Svårt att få böjning och lösgjordhet då. I Sverige ser jag många som sitter och hänger i innertygeln med noll kontroll över yttersidan. En bra övning är att testa ta lika kontakt i båda tyglarna och se om hästen böjer sig åt något håll eller om den fortsätter vara rak i halsen. Är den starkare i en tygel betyder det oftast att det bakbenet skjuter på mer så man måste aktivera det svagare bakbenet för att få sug i den tygeln. På den starka sidan har jag lätt att bli stark i handen istället för att försöka vara mjuk och få hästen att bli eftergiven. Jag tror det är viktigt att försöka fokusera på den svaga sidan istället för att bli dragandes i den starka.

Som sagt så kan kontakt vara ett svårt ämne, vissa ryttare kanske gillar att ha mer i handen och andra nästan ingenting. Så länge hästen verkar nöjd, man följer de beskrivningar som står i TR för vad som är en korrekt form, hästen bjuder i bägge tyglarna utan att ligga på, så blir det oftast ganska bra. Nedan har jag lagt in bilder på några exempel på kontakt.

Instagram: astridhedman

Här är Altivo i ganska samlad form. Nosen lite framför lod och nacken är inte riktigt högsta punkt, men det kan vara lite svårt för hingstar att gå med nacken högst när de har så mycket hals. Det är kontakt i tyglarna men hästen är inte ihopdragen.

Här är Giesta när hon var unghäst. Hon är ganska öppen i formen och med väldigt lätt kontakt då hon inte orkar skjuta på så mycket in i handen. Jag tycker att man kan rida med lätt kontakt på unghästarna men noga med att ge de eftergift i övergångarna så de orkar skjuta på med sina bakben och lära sig att hålla balansen utan för mycket support från ryttaren.

Detta är Ernst när vi hade börjat med passage. Bilden är rätt fin men nästan helt utan kontakt. Han var inte riktigt ärlig i bjudningen och istället för att jobba med det underlättade jag genom att släppa kontakten. I passagen gick det bra, men det blev svårt i övergångarna när han inte var framför skänkeln. Många saker fungerar var för sig även om bjudningen inte är så bra, men när man börjar sätta ihop övingarna märks det desto mer.

På denna bild (som är väääldigt gammal) kan man se att hästen inte är lösgjord eller har accepterat kontakten. Han gapar istället för att ta förhållningen och jag som var 15 eller 16 har inga magmuskler att sitta och rida igenom det med kroppen. Istället står jag i stigbyglarna och drar förtvivlat i tyglarna. Vi fick inte så höga poäng på denna tävling ;)

Typiskt exempel på en häst som inte är tillräckligt stark i bakben och rygg att orka hålla sig framme i den ökade traven, utan lägger sig på i ryttarens hand och hamnar bakom lod. Jag jobbar nästan bara på tränsbett hemma för att han ska suga tag och inte behöva ha hävstångseffekten från stången. Vi tränar massor med tempoväxlingar och rider i backar för att han ska stärka sin bakdel. Målet är givetvis att han ska kunna gå i fin ökning hela diagonalen med bra påskjut och nosen lite framför lod.

Ha en fortsatt bra söndag och grattis Frankrike till VM-guldet!

/Astrid


Läst 3928 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
05

Ponte de lima

Jag sitter och räknar hur många gånger jag varit på feiran i Ponte de Lima och tror det är 6 stycken. Första året i Portugal var jag inte dit, men jag har varit där 5 gånger då jag jobbat för Renato och en för min förra chef. Jisses vad tiden går!

Detta år var det ovanligt lugnt för mig. Inga unghästar att presentera vid hand då vi kände att ingen var redo. VM förberedelserna tog mycket tid och energi så vi har inte fokuserat på så mycket annat än Altivo. De hade inte heller några dressyrtävlingar för mina hästar, det var bara internationellt och championat. Kanske nästa år någon av hästarna kan gå större klasser. Men det blev bara Altivo som fick följa med och tävla working equitation. Han har tävlat väldigt mycket på senaste tiden, men detta var sista omgången i det nationella championatet och nu har han semester. Vi åkte ändå dit torsdagen och passade på att titta på dressyren. Det var många spanska unga ryttare så det var kul att se lite nya ekipage. Vi blev alla kära i en spansk young rider som såg ut som Sönke Rothenberger. Han red fantastiskt fint och hade två riktigt fina hästar. Det var definitivt helgens inspirationskälla! Tyckte att de flesta spanjorerna red prydligt och noga med vägar. Vissa hade lite stolsits och nog så mycket i tyglarna, men fint i det stora hela. Det var även portugisiska mästerskapen i dressyr och där skulle det behövas en del sitskorrigering. Men det var många fina ritter och jag var mest impad av Vasco Mira Godinho som kom 2:a med Bariloche i dressyren, red flera unghästar på höga procent och vann masterklassen i working equitation. Det kan man kalla allsidig, dessutom väldigt ödmjuk och fin sits.

Fredag var det vetcheck som Altivo uppförde sig ovanligt bra på. Inte ens ett enda kast med manen. Han kanske börjar bli vuxen! Han kändes väldigt fin när jag red dagarna innan tävlingen så jag hade höga förhoppningar resultatmässigt. I dressyren på lördagen var han ganska knäpp på framridningen. På ett sätt var det bra för då fick jag se till att ha honom fokuserad på mig och inne på banan var han kalasfin. Jag hade väldigt fin känsla rakt igenom, enda missen var ett extra galoppombyte i första volten där man ska öka galoppen. Jag ville lite för mycket och släppte bak innerskänkeln. Vi fick 66,9 % och en fjärdeplats av 7 och det var tufft startfält. Jag var så glad efteråt, jag tycker kanske jag kunde fått lite mer betalt trots missen, men domarna är tuffa.

Jag vet att man inte ska sätta placeringar som mål, men jag har varit sugen på att försöka nå en tredjeplats bland dessa toppryttare. Som 4:e placerad visste jag att jag hade häng om vi skötte tekniken och red fort som tusan. På söndagmorgon regnade det rätt bra stundvis och just innan mig började det vräka ner. Domarna pausade som tur var och vi kunde ta skydd i en tunnel. Att stå still 10 minuter innan man ska starta är inte optimal uppvärmning och jag tror att jag tappade rätt mycket fokus. Sedan insåg jag inne på banan att tyglar och handskar blivit blöta och väldigt halkiga. Altivo var dessutom rätt obekväm med underlaget som snabbt blev lerigt och plaskigt. Vi hade inga stora missar, men känslan var inte som jag ville ha den även om det blev bättre ju längre vi red. Vi fick vår högsta procent på nationell tävling 69 %. Men det måste vara perfekt för att vara med och fightas med de andra. Nu kom vi 6:a och tappade vårt häng. Till speeden hade jag inte rätt pepp och det kände nog Altivo. Det regnade inte och vi gjorde en bra runda, men med lite oflyt. Altivo rev hindret en gång och jag missade ringen så vi tappade 10 sekunder. Vi kom 5:a i speeden och totalt. Med de 10 sekunderna hade vi varit 2:a i speeden, fast jag är osäker om det hade ändrat vår slutplacering. Även om jag inte var helt nöjd så har hästen utvecklats massor och vi har verkligen höjt vår lägstanivå. För ett år sedan hade jag varit supernöjd med detta resultat så det visar att vi är på rätt väg. Nu ska han som sagt få en lugnare period, det blir eventuellt en tävling i augusti och sedan är det bara Golega kvar iår. Nu ska jag lägga mer tid på de andra hästarna som är klara att börja komma ut på tävlingsbanorna :) Ska bli spännande, man vet aldrig hur det ska gå med bäbisarna.

Stor kram på er!

Astrid (instagram: astridhedman)

Grymt fina kort från dressyren och speeden tagna av Manuela Büttcher <3


Läst 8503 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
28

Lusitanofestival i Cascais

Förra helgen var jag och Altivo i Cascais (samma anläggning som det hölls GCT-hoppning på) och tävlade working equitation. Detta var den näst sista omgången i det nationella championatet innan finalen som går i Golega i november. Vi kom på onsdagen och han var lite spänd när jag red så det kändes sådär inför dressyren på torsdag. Jag satt och tittade mycket på Gilberto och tänkte att jag skulle försöka rida mer som honom nästa dag. Det blev ett pass på morgonen innan eftermiddagens tävling på torsdagen och jag försökte ha honom lite mer i böjning när han spände sig. Jag försökte även tänka på mitt överliv som jag lätt åker fram med och det viktigaste av allt, titta upp! Altivo gick jättebra och genast kändes det bättre inför starten.
  
På eftermiddagen var han fin på framridningen. Lite ovant för honom att tävla med brodd, detta var 3:e gången vi gjorde det. Banan är helt otrolig, man vill mest ställa sig upp och galoppera runt därinne. Altivo var väldigt avspänd vilket jag inte är helt van vid. I skritten gick det jättebra, inga missar. I traven hade jag velat ha lite mer tryck, han blev stundvis med för lite kontakt och när jag då drev blev det taktmiss och vid ett par tillfällen gick han in i galopp. Det var kostsamma missar, men jag föredrar att han är för avspänd än att jag får sitta och hålla i honom. Galoppdelen kändes bra, där hade jag också kunnat ha lite mer energi för att få mer kadens i sprången. Men jag var supernöjd när det var klart. Vi fick 64,8 % och utan missarna hade vi varit och nosa på en 3:e plats där de låg på 66 %. Nu kom vi sist av 6 ryttare varav alla är jätteduktiga och alla utom en har varit med på mästerskap. 2 stycken har vunnit EM/VM... Toppklass!
  
I fredagens teknik var jag otroligt nöjd. Det var en av de bästa rundorna jag har gjort om man tänker på känslan. Vi hade ett par småmissar, men det gjorde ingenting och det tar jag på mig. Vi fick testa en ny kombination av hinder då banbyggaren tyckte vi skulle öppna grinden med lans... Inte helt lätt och min version var inte den mest graciösa, men vi red ihop 68 % och en 5:e plats. Det var jag väldigt nöjd med i det sällskapet och med 3 internationella domare på en så stor tävling. I speeden som gick vid 21.30 på fredagen så var Altivo inte helt bekväm med alla skuggor och ljus som pågick. Han var ändå fin och tryckte på bra och vi kom på 4:e plats. Totalt blev det 5:e plats och jag är väldigt stolt över vårt resultat denna tävling.
  
Idag åker vi till Ponte de Lima och gör sista starten på ett tag. Efter detta ska Altivo få en lugn period och jag ska fokusera mer på de andra hästarna i stallet.

Här rider vi på framridningen onsdag. Lite spänd häst men det släppte resten av tävlingen.

Altivo myser i boxen. Det var rätt varmt stundvis.

Foto av Christina Pietz från dressyren. Det var vit spraymarkering i gräset på medellinjen som Altivo tyckte vi skulle hoppa över.

Screenshot från tekniken. Jag har lagt upp ett par korta klipp på min instagram om någon vill kolla. Sök på astridhedman så kommer jag upp :)

Min kära vän Rebecca Lundell kom under helgen och tog några bakom kulisserna kort på mig och Altivo.
  
 
Stort tack till Kicki Linell som vi fick bo hos och bjöd på underbart sällskap och midsommarlunch. Perfekt helg <3
  
Håll tummarna för oss i helgen!
 
Kram
Astrid


Läst 12558 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Tufft för arrangören när mobila boxar avbokas

Gästbloggen

Tankar om kontakt

Portugal-bloggen

Falsterbo, från mitt lite nordliga perspektiv.

Kajsa Boström

Till Husbloggarna