Portugal-bloggen - Feira de Golegã del 2
NOV
19

Feira de Golegã del 2

Det blev rätt stor uppståndelse efter mitt förra inlägg. Glad att så många reagerar över serretas, vill bara klargöra att det hör till den traditionella spanska utrustningen, men visst  finns det någon portugis som rider med det också. Men det är inget som används i vanliga fall här. Kanske kan man samla ihop underskrifter och skicka in till Golegas organisation? Skulle kännas bra att göra något. Har ni andra förslag?

Tänkte att jag skulle berätta om hur det gick för mig och hästarna tävlingsmässigt. Fredag, lördag och söndag var det we tävling för mig och Altivo. Vi var 4 stycken i min klass varav övriga 3 portugisiska ryttare alla har ridit mästerskap. På fredagen var vädret ostabilt, men jag var taggad och kunde följa allting enligt plan. När jag gick ut och skulle börja rida fram (vi stod en bit ifrån tävlingsbanan) började det regna mer och jag insåg att de hade flyttat tävlingen in i det ridhus som finns i centrum. Det innebar att de var cirka 45 minuter sena... Typiskt! Däremot fanns det inget ridhus att rida fram i så det var bara att rida på i regnet. När det kom en värstingskur tog jag och 2 juniorryttare skydd under det enda parasoll som stod uppe på banan. 3 hingstar i rumpan på varann under ett parasoll. Det hade jag velat ha kort på! Jag valde att inte gå in i stallet igen då vi redan var blöta och 45 minuter var lite för lite för att gå in och vila. Men vi tog det lugnt och kunde rida emellan skurarna så hästen kändes fin när det var dags att gå in på banan. Jag var nöjd med programet även om det fanns ett par saker vi hade kunnat göra bättre. Min poäng var jag mindre nöjd med, 63 % och en bit ifrån de övriga 3. Många 6:or och 6,5:or som jag tycker hade kunnat bli 7:or i vissa fall. Men så är det med bedömningssporter. Bara att rida bättre nästa gång. På lördagen sken solen och det kändes häftigt att gå banan med världens bästa we-ryttare i Golega med massor av publik. Har haft en liten dröm om att tävla i centrum sedan jag var på feiran första gången för 7 år sedan.

Altivo kändes super mitt i kaoset i mangan när vi värmde upp. När vi kom in på banan taggade han till lite för mycket. Hade velat ha honom mer avspänd och kontrollerad. Stundvis fick jag en fin känsla och vi hade inga större missar. Vi red ihop 65 %. Jag var glad att vi kunde få ihop en hyfsat bra procent trots att det var långt ifrån vårt bästa. Alla övriga 3 var över 70 % så det blev sista plats igen. I speeden på söndagen var det jag som var övertaggad och gjorde ett par missar. Altivo var heeeelt otrolig och gick som en klocka. Den hästen älskar verkligen att speeda! Vi kom 3:a av 4a, men vi hamnade på sista plats totalt. Jag var trots det väldigt glad över tävlingen. Det är en speciel tävlingsplats och jag tror om vi kan göra bra ifrån oss där kan vi tävla överallt! Jag måste också komma ihåg vilka jag tävlar emot, men nästa år har jag sagt att jag ska vinna!

Foto taget av Equine By Vidal Photography

Laddad ryttare för speeden!

Måndag var vilodag och jag kunde fokusera mer på Invictus som skulle tävla tisdag och onsdag. Han älskade Golega, han hade nog helst velat utforska feiran på egen hand och ha party. Den hästen har så rolig attityd. Han tycker verkligen han är helt fantastisk och det är sällan jag träffat hästar med så mycket självförtroende. På tisdagen tävlade vi preliminario, vilket motsvarar svensk LC fast med mycket lättridning. Han busade till det ett par gånger då han gärna ville springa till kompisarna på framridningen och förstod inte alls varför vi var tvungna att vara så himla ordentliga. Det blev 58 % men jag oroar mig inte över poäng i detta stadie. Onsdagen tog vi revansch och denna gång skötte han sig nästan hela tiden. Det blev 62 %, men en bit bort från placering då det var tuff konkurrens. Jag är väldigt stolt över honom och man blir verkligen glad av att rida honom. Livet är en fest måste vara hans motto.

Första ritten i Golega

Tävlingsbilder tagna av Hanna Larsson

Foton tagna av Eurico Moreira.

Resten av dagarna red jag hästarna och de skötte sig utmärkt. De jag bodde med i huset var helt fantastiska och vi hade många roliga stunder. Längtar redan till nästa år!

Gänget utanför en bar och dricker abufado.

Fantastisk bild på Catarina och Fandi. Catarina är nog den snällaste människa jag vet <3

Däremot fick feiran ett tråkigt avslut. Altivo fick kolik fredag eftermiddag! Det fanns en veterinär på feiran, men jag måste säga att jag inte var så nöjd med honom och det hela slutade med att vi fick köra hästen till universitetet i Lissabon. Vi var oroliga att han skulle behöva buköppnas, men tack och lov släppte det vid 5-tiden på lördagmorgon. Han fick sova kvar där medans vi körde tillbaka till Golega. Min chef Renato var med mig så det var skönt att ha honom där för jag var i chock. Vi sov några timmar och på eftermiddagen hämtade jag honom. Det var ovant att se honom i det stadiet då han normalt är en kaxig och livlig kille. Nu var han trött och slö i ögat. Men han mådde bra och det var det viktigaste. Jag red Invictus söndag morgon och sedan körde jag hem med mina pojkar.

Jag tyckte det var otroligt jobbigt att vara i en så utsatt situation och att inte kunna hjälpa sin bästa vän. Hade jag haft vår veterinär på plats hade jag inte blivit så orolig, men att ha en helt främmande människa som man inte känner att man litar på och ska sätta hästens hälsa i dennes händer är inget roligt. På universitet var de väldigt proffsiga och trevliga så direkt vi kom fram kände jag mig lugn igen. Fy för kolik säger jag bara! Det jag var så glad över i denna hemska situation var att se hur många fantastiska människor jag har runt omkring mig. Alla var så stöttande och gulliga, man inser hur stark kärlek är när man får så stora doser <3

Nu är Altivo helt återställd så nu är vi laddade för nya äventyr i Paris nästa helg. Mer om det till veckan ;)


Ha en fortsatt bra söndag!

Instagram: astridhedman

Mitt och Altivos speedtest. Filmat av Hanna Larsson.


Läst 20983 ggr





Fler inlägg

AUG
16

Härlig semester för mig och hästarna

Min plan var att blogga från Sverige, men det var optimistiskt tänkt. Vilken sommar det var i Sverige. 26 grader i vattnet och sol nästan varje dag. Jag vet att det har sina nackdelar och klimatförändringar osv. Men det var otroligt härligt att komma hem på semester och träffa nära och kära.

Det blev inte så mycket ridning förutom på mammas fina Bobo (186 cm hög). Helgen innan jag åkte tillbaka till Portugal blev det ett stopp på vackra Tisenhult säteri där det var we-läger. Väldigt fint arrangerat av Caroline Johansson och alla deltagare gjorde bra ifrån sig. Det är så roligt att undervisa i working equitation, man ser verkligen på hästarna hur roligt de tycker det är och ryttarna blir mycket tydligare i sin hjälpgivning. Rider man runt på en volt är det lätt att fokusera på att hästen ska gå på tygeln, tempot blir för högt eller lågt och man harvar på runt runt. Working equitation är fortfarande dressyr, men så fort man börjar fokusera på att rida symmetriska volter runt tunnor/stolpar med hästen i balans så ändras ridningen och med det hästens attityd. Dessutom finns det många hinder som testar ekipagens samspel och det är otroligt mycket lydnad, exempelvis grinden, bron och sidepass. Jag hade lektion med några som aldrig testat på förut och några mer rutinerade ekipage som jag haft tidigare. Fick även träffa fina Aquario som jag red förra året och tävlade med. Han har hamnat i helt rätt hem med den fantastiska familjen Briese där han är lärare åt 11-åriga Ingeborg som tar lansen i galopp och gör enkla byten klockrent. Det var roliga dagar och jag blir alltid inspirerad efter att ha hållt lektioner.

Mina hästar tyckte att det var en kort semester! Cecilia Fendin och Ginnie Palm hade tagit väl hand om mina bäbisar medans jag var borta, men alla hade fått paus i ridningen så de var faktiskt lite semesterslöa första veckan. Jag var också ur form, men mot slutet av förra veckan började vi alla komma igång mer. Jag tycker det är så härligt när man får komma hem och rida sina egna hästar. En paus i träningen gör alla gott, äldre som yngre och jag tycker att man alltid kommer en bit högre på stegen när man kommer igång på nytt.

I helgen ska jag och Ginnie åka på tävling med Altivo och Fagote i Ponte de Lima. Det ska vara runt 35 grader varmt så blir kuuul att rida i sin portugisiska kostym.... Ginnie ska tävla dressyr på sin vita springare så det kommer bli en rolig helg trots värmen. Indio och Fandi tävlade där söndagen innan jag åkte på semester och de skötte sig så fint så de får vara hemma och jobba på nya svårigheter istället för att tävla.

Kram på er, kom ihåg att vara i nuet och vara snälla mot varandra <3

Instagram astridhedman

Underbara sommarstället i Piteå, Pitsund <3

Ovant att inte ha ridbyxor!

Aquario och Ingeborg <3

Här är jag och Aquario på tävling i Portugal 2017.

Hela Tisenhult-gänget

Fandi, Giesta och Indio på tävling. Alla 3 har skött sig väldigt fint och nu tränar vi mot nya nivåer! Giesta är till salu.

Ginnie och jag drar på tävling med våra lusar i helgen. Det är så kul att ha sällskap i stallet!


Läst 1312 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
15

Tankar om kontakt

Idag tänkte jag skriva om tygelkontakt. Det är ett komplext ämne och det finns många åsikter, men ingen behöver nödvändigtvis ha fel. Såhär står det i TR II om dressyrens mål och hur korrekthet och kvalité visar sig:

- Accepterande av betttet med eftergift och genomsläpplighet utan spänning eller motstånd.

Det kan vara väldigt klurigt med kontakt. Hur vet man att hästen har accepterat bettet och inte bara "släppt" och går bakom hand? Ibland kan det kännas rätt bra fastän hästen inte bjuder ärligt fram till handen. Mitt bästa tips är att testa att gå fram med handen och se om hästen söker efter bettet framåt nedåt. Gör den det på ett bra sätt är kontakten korrekt. Om den håller sig kvar i sin hållning så är den bakom hand och då måste man jobba mer med framåtbjudning. Uteritt är ett bra sätt för att få bjudning på hästen. Det härligaste som finns måste vara när man galopperar på ett fält, går fram lite med handen och hästen skjuter på framåt i full fart. Man kan även se över vilket bett man har, 3-delat är populärt men det kan bli för rörigt och skarpt för vissa hästar. På ett 2-delat upplever jag att hästarna vågar gå fram bättre och det är lättare att känna när man får eftergift. Alla mina hästar går på 2-delat, oftast med D-ringar som gör att det ligger lite stadigare i munnen.

Vissa ryttare som rider tex akademiskt kan man se rida på väldigt lös kontakt. Det är också ett system men det skiljer sig en del från den klassiska utbildningsskalan. Rider man nästan utan kontakt kan man inte ha så mycket påskjut, utan man jobbar mer med de samlande rörelserna. Jag ska inte sitta och skriva så mycket om den akademiska ridningen då jag inte är påläst, men jag vill bara framhålla att det också är ett sätt. Det blir lätt osämja mellan olika filosofier, men vi måste komma ihåg att ridning är otroligt svårt och alla har olika mål på sin resa som vi måste acceptera. Min regel är att så länge man är schysst mot hästen och den mår bra så är det okej. Rollkür/LDR ingår inte i den kategorin och är något jag tar starkt avstånd från.

Jag tycker det är nyttigt att läsa igenom TR ibland. Det står väldigt bra beskrivet om hur man utför de olika rörelserna på ett korrekt sätt. Detta står också i TR om att gå på tygeln:

"I allt arbete, även i halten, måste hästen vara på tygeln. En häst är på tygeln när halsen är mer eller mindre upprest och välvd i enlighet med dess utbildningsståndpunkt och grad av samling samt accepterar bettet med en lätt, mjuk, eftergiven och stabil kontakt. Hästens huvud ska förbli i en stadig position med nosen något framför lodplanet med en eftergiven nacke som  högsta punkt på halsen, utan att visa något motstånd mot ryttarens inverkan."

Man får komma ihåg att detta är idealet när hästen går på tygeln. En unghäst kanske behöver vara mer öppen i formen eller en häst som är svag i ryggen kan hamna lite bakom lod stundvis. Men detta är vad vi ska sträva efter och något som jag tycker många domare borde fokusera mer på då man ser många hästar som inte går korrekt på tyglen även i de högsta klasserna.


Dessa stycken är även det från TR som handlar om lösgjordhet:

"Lösgjordheten visar sig också i att hästen accepterar bettet med en lätt och mjuk kontakt och en eftergiven nacke. Motstånd mot eller undandragande från ryttarens hand, genom att kommer över tygeln respektive bakom hand, är tecken på bristande lösgjordhet"

"Hästens rakhet, likformighet och lika stöd på bettet, lätthet i framdelen och balans möjliggör att den förblir framme för ryttarens hjälper ("framför skänkeln") och att den bjuder framåt in i en accepterande och självbärig kontakt med bettet. Detta ger den verkliga karaktären av harmoni och lätthet."

Lika stöd på bettet är något som också kan diskuteras. Jag håller helt med TR och vill att mina hästar ska bjuda fram lika mycket till bägge tyglarna. Här i Portugal är de väldigt fixerade vid yttertygeln och vill helst ha allt i ytter och ingenting i inner. Svårt att få böjning och lösgjordhet då. I Sverige ser jag många som sitter och hänger i innertygeln med noll kontroll över yttersidan. En bra övning är att testa ta lika kontakt i båda tyglarna och se om hästen böjer sig åt något håll eller om den fortsätter vara rak i halsen. Är den starkare i en tygel betyder det oftast att det bakbenet skjuter på mer så man måste aktivera det svagare bakbenet för att få sug i den tygeln. På den starka sidan har jag lätt att bli stark i handen istället för att försöka vara mjuk och få hästen att bli eftergiven. Jag tror det är viktigt att försöka fokusera på den svaga sidan istället för att bli dragandes i den starka.

Som sagt så kan kontakt vara ett svårt ämne, vissa ryttare kanske gillar att ha mer i handen och andra nästan ingenting. Så länge hästen verkar nöjd, man följer de beskrivningar som står i TR för vad som är en korrekt form, hästen bjuder i bägge tyglarna utan att ligga på, så blir det oftast ganska bra. Nedan har jag lagt in bilder på några exempel på kontakt.

Instagram: astridhedman

Här är Altivo i ganska samlad form. Nosen lite framför lod och nacken är inte riktigt högsta punkt, men det kan vara lite svårt för hingstar att gå med nacken högst när de har så mycket hals. Det är kontakt i tyglarna men hästen är inte ihopdragen.

Här är Giesta när hon var unghäst. Hon är ganska öppen i formen och med väldigt lätt kontakt då hon inte orkar skjuta på så mycket in i handen. Jag tycker att man kan rida med lätt kontakt på unghästarna men noga med att ge de eftergift i övergångarna så de orkar skjuta på med sina bakben och lära sig att hålla balansen utan för mycket support från ryttaren.

Detta är Ernst när vi hade börjat med passage. Bilden är rätt fin men nästan helt utan kontakt. Han var inte riktigt ärlig i bjudningen och istället för att jobba med det underlättade jag genom att släppa kontakten. I passagen gick det bra, men det blev svårt i övergångarna när han inte var framför skänkeln. Många saker fungerar var för sig även om bjudningen inte är så bra, men när man börjar sätta ihop övingarna märks det desto mer.

På denna bild (som är väääldigt gammal) kan man se att hästen inte är lösgjord eller har accepterat kontakten. Han gapar istället för att ta förhållningen och jag som var 15 eller 16 har inga magmuskler att sitta och rida igenom det med kroppen. Istället står jag i stigbyglarna och drar förtvivlat i tyglarna. Vi fick inte så höga poäng på denna tävling ;)

Typiskt exempel på en häst som inte är tillräckligt stark i bakben och rygg att orka hålla sig framme i den ökade traven, utan lägger sig på i ryttarens hand och hamnar bakom lod. Jag jobbar nästan bara på tränsbett hemma för att han ska suga tag och inte behöva ha hävstångseffekten från stången. Vi tränar massor med tempoväxlingar och rider i backar för att han ska stärka sin bakdel. Målet är givetvis att han ska kunna gå i fin ökning hela diagonalen med bra påskjut och nosen lite framför lod.

Ha en fortsatt bra söndag och grattis Frankrike till VM-guldet!

/Astrid


Läst 16030 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
11

Dressyrtävling och nya stallkompisar

I söndags var jag iväg med Fandi och Giesta på en regional dressyrtävling i Valongo. Det var väldigt varmt och man var inte så sugen att ta på sig en kavaj. Giesta var först ut och hon var väldigt fin på framridningen och hade bra energi. När vi kom in på banan kände jag att hon inte riktigt gick fram för skänkeln och ville lägga sig i handen. Underlaget var tungt och nu går hon i mer samling än vad jag begärt tidigare så jag tror att hon helt enkelt blev trött. Jag hade stundvis bra känsla, men det blev för många missar för att få höga poäng. Fandi var en guldpojke och skötte sig väldigt fint inne på banan. Han tappade koncentrationen ibland, men jag fick honom snabbt med mig igen och jag hade bra känsla. Fandi har gjort väldigt stora framsteg senaste veckorna, men har inte riktigt styrkan än för att jobba som jag skulle vilja. Men det kommer att komma! Han är så duktig och ställer upp för mig på ett annat sätt nu. Han fick förstapris och även fast inte ägaren Catarina var på plats så blev hon väldigt glad över nyheterna. Vi kommer att lägga upp en plan 6 månader framåt i Brightmare Productions nya träningsjournal. De finns på plats i Falsterbo och ni kan kolla i klippet nedan om ni vill veta mer:

Denna söndag var den 5:e i rad som jag jobbar (okej, GCT räknas inte som jobb, men var på resande fot ;) och man börjar känna att det tar ut sin rätt. Denna vecka har jag dock en helt ledig söndag och jag hoppas det blir fint väder så jag kan ha en skön dag på stranden.

Min kompis Ginnie (som också bor här i Portugal) har flyttat hit sin fina lusitano Fagote. De ska vara med oss ett tag framöver så det känns så roligt att ha sällskap och någon att rida med. Fagote ser ut som en riktig sagohäst och är rolig att jobba med. Ginnie är i Sverige nu så jag har sagt att jag inte är säker på att hon får tillbaka honom igen ;)

I måndags kom en spansk osteopat till hästarna och vi gjorde Giesta, Horus och Fagote. Horus blir väldigt spännande att se om det blir någon skillnad. Han har haft svårare åt höger och jag har fått känslan av att han har någon låsning. Osteopaten sa att han var sned så nu ska han förhoppningsvis kunna jobba ännu bättre!

Jag har en ny praktikant som ska vara några veckor, Cecilia heter hon och det är toppen med extra hjälp nu när det är full rulle.

Håll ögonen öppna för snart kommer det nya filmer på mina småpojkar Jupiter och Jasmim som båda är till salu. Kolla även min instagram för att se mer filmer och bilder astridhedman

Ha det bra,

Kram!

Min fina Hompis <3


Läst 17623 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Vilken sommar!

Therese

Återvändare vägrade ge upp: "Satsar 100 procent"

Gästbloggen

Härlig semester för mig och hästarna

Portugal-bloggen

Till Husbloggarna