Portugal-bloggen - Feira de Golegã
NOV
15

Feira de Golegã

För er som gillar lusitanos och ännu inte varit i Golega borde verkligen boka en resa till nästa år. Det är något alldeles speciellt med denna feira (festival) som är så långt från Sverige man kan komma när det gäller det mesta. Säkerhetstänk existerar inte, men på något vänster så fungerar det ändå. Det är hästar, vagnar, människor, salustånd, barnvagnar och lite mer hästar mixat i en liten stad (som resten av året är död). Det finns något att se för alla, alltså alla som gillar hästar! Givetvis finns det vissa saker som kan vara tråkigt att se. Tex ryttare som sitter på sina hästar i timmar och rider från bar till bar. Eller en ponny med vagn som får dra 5 vuxna män. Spanjorer som rider med serreta. Det är en metalldel som fästs på insidan av nosgrimman med taggar. Kan också fästas med tyglar och den ska vara till för att ha mer kontroll på hästarna. Jag avskyr det och tycker det borde förbjudas!!! En spanjor kom in där vi hade Invictus och bad mig hålla hans häst medans han sprang på toaletten. Givetvis hade han serreta på sin fina häst och nosgrimman var rejält åtdragen. Jag spände snabbt upp 3 hål och det märktes att hästen hade ont av det för den ryckte till så fort jag började med nosgrimman. Ryttaren märkte ingenting när han tog tillbaka sin häst och jag ångrar bara att jag inte tog av den helt. Ryttaren var nämligen ganska rund under fötterna och hade förmodligen inte märkt något förrens dagen efter.

Nåja, det var inget bra sätt att marknadsföra Golega på! Men jag tror det är bra att vara förberedd på dessa saker. Jag vet vissa som åkt dit och inte kunnat njuta, utan bara fokuserat på den lilla del som inte är bra. Det blir dock en hel del förbättringar. För några år sedan var det inte ovanligt att ryttare red runt på alldeles för magra hästar, hästar som blödde från sporrar och annat otrevligt. Nu när det är så många turister som kommer har organisationen skärpt sig och tillåter inte vad som helst. Jättebra för hästarna då deras ryttare förhoppningsvis tänker till en extra gång hur man behandlar sin häst. Iår tyckte jag det var väldigt många fina hästar så det var roligt att se. Inte alla som var jättebra ridna, men jag såg en hel del trevlig ridning. Det är alltid så inspirerande att se de bästa ryttarna i Portugal sitta och jobba hästarna som om de vore hemma. Bara att suga åt sig och försöka se så mycket som möjligt. Det är även ett bra tillfälle att knyta kontakter. Jag träffade väldigt många svenskar, både gamla och nya bekantskaper. Givetvis mina älskade vänner Ginnie, Hanna och Rebecka. Jag är väldigt glad att jag lärt känna dessa underbara människor som jag förmodligen inte träffat hemma i Sverige <3 Det var även en hel del we-människor där. Uppfödaren och sponsorn till mitt föl kom ut en dag så det var roligt att prata lite framtid med henne. Jag träffade många fler, men ingen nämn, ingen glömd :)

I huset jag bodde under ferian var vi ca 20 stycken som mest, bara portugiser och jag. Alla kände varann sen långt tillbaka och är som en stor familj. Jag måste erkänna att jag var lite nervös att komma in där och hoppades att de skulle gilla mig. Lite som att gå till skolan första dagen. Men det var verkligen ingenting att vara nervös över, alla var helt underbara! Jag har aldrig varit så länge i Golega som detta år. Eftersom we-tävlingen var lagd första helgen så blev det nästan 10 dagar. Jag trodde jag skulle vara less när jag åkte hem, men nästa år blir det nog lika många dagar om jag får bo med samma gäng. Så roligt vi hade, även om det blev väldigt dramatiskt sista helgen. Det hade jag gärna kunnat slippa, men får nog skriva om det i ett annat inlägg. Deta har redan blivit för långt! I del 2 får ni veta hur det gick för mig, Altivo och Invictus.

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman

En del av "La Familia"

Jag och bästa Ginnie <3 Måste få skryta om Ginnie som debuterade i St Georg på godkända procent i Golega. Rätt imponerande på en fd tjurfäktningshäst som gick lättaste klassen för drygt ett år sedan. Hon har gjort ett otroligt jobb med denna lilla häst!

Kungen <3 Uppvärmning inför tekniken.


Läst 25891 ggr





Fler inlägg

AUG
16

Härlig semester för mig och hästarna

Min plan var att blogga från Sverige, men det var optimistiskt tänkt. Vilken sommar det var i Sverige. 26 grader i vattnet och sol nästan varje dag. Jag vet att det har sina nackdelar och klimatförändringar osv. Men det var otroligt härligt att komma hem på semester och träffa nära och kära.

Det blev inte så mycket ridning förutom på mammas fina Bobo (186 cm hög). Helgen innan jag åkte tillbaka till Portugal blev det ett stopp på vackra Tisenhult säteri där det var we-läger. Väldigt fint arrangerat av Caroline Johansson och alla deltagare gjorde bra ifrån sig. Det är så roligt att undervisa i working equitation, man ser verkligen på hästarna hur roligt de tycker det är och ryttarna blir mycket tydligare i sin hjälpgivning. Rider man runt på en volt är det lätt att fokusera på att hästen ska gå på tygeln, tempot blir för högt eller lågt och man harvar på runt runt. Working equitation är fortfarande dressyr, men så fort man börjar fokusera på att rida symmetriska volter runt tunnor/stolpar med hästen i balans så ändras ridningen och med det hästens attityd. Dessutom finns det många hinder som testar ekipagens samspel och det är otroligt mycket lydnad, exempelvis grinden, bron och sidepass. Jag hade lektion med några som aldrig testat på förut och några mer rutinerade ekipage som jag haft tidigare. Fick även träffa fina Aquario som jag red förra året och tävlade med. Han har hamnat i helt rätt hem med den fantastiska familjen Briese där han är lärare åt 11-åriga Ingeborg som tar lansen i galopp och gör enkla byten klockrent. Det var roliga dagar och jag blir alltid inspirerad efter att ha hållt lektioner.

Mina hästar tyckte att det var en kort semester! Cecilia Fendin och Ginnie Palm hade tagit väl hand om mina bäbisar medans jag var borta, men alla hade fått paus i ridningen så de var faktiskt lite semesterslöa första veckan. Jag var också ur form, men mot slutet av förra veckan började vi alla komma igång mer. Jag tycker det är så härligt när man får komma hem och rida sina egna hästar. En paus i träningen gör alla gott, äldre som yngre och jag tycker att man alltid kommer en bit högre på stegen när man kommer igång på nytt.

I helgen ska jag och Ginnie åka på tävling med Altivo och Fagote i Ponte de Lima. Det ska vara runt 35 grader varmt så blir kuuul att rida i sin portugisiska kostym.... Ginnie ska tävla dressyr på sin vita springare så det kommer bli en rolig helg trots värmen. Indio och Fandi tävlade där söndagen innan jag åkte på semester och de skötte sig så fint så de får vara hemma och jobba på nya svårigheter istället för att tävla.

Kram på er, kom ihåg att vara i nuet och vara snälla mot varandra <3

Instagram astridhedman

Underbara sommarstället i Piteå, Pitsund <3

Ovant att inte ha ridbyxor!

Aquario och Ingeborg <3

Här är jag och Aquario på tävling i Portugal 2017.

Hela Tisenhult-gänget

Fandi, Giesta och Indio på tävling. Alla 3 har skött sig väldigt fint och nu tränar vi mot nya nivåer! Giesta är till salu.

Ginnie och jag drar på tävling med våra lusar i helgen. Det är så kul att ha sällskap i stallet!


Läst 1311 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
15

Tankar om kontakt

Idag tänkte jag skriva om tygelkontakt. Det är ett komplext ämne och det finns många åsikter, men ingen behöver nödvändigtvis ha fel. Såhär står det i TR II om dressyrens mål och hur korrekthet och kvalité visar sig:

- Accepterande av betttet med eftergift och genomsläpplighet utan spänning eller motstånd.

Det kan vara väldigt klurigt med kontakt. Hur vet man att hästen har accepterat bettet och inte bara "släppt" och går bakom hand? Ibland kan det kännas rätt bra fastän hästen inte bjuder ärligt fram till handen. Mitt bästa tips är att testa att gå fram med handen och se om hästen söker efter bettet framåt nedåt. Gör den det på ett bra sätt är kontakten korrekt. Om den håller sig kvar i sin hållning så är den bakom hand och då måste man jobba mer med framåtbjudning. Uteritt är ett bra sätt för att få bjudning på hästen. Det härligaste som finns måste vara när man galopperar på ett fält, går fram lite med handen och hästen skjuter på framåt i full fart. Man kan även se över vilket bett man har, 3-delat är populärt men det kan bli för rörigt och skarpt för vissa hästar. På ett 2-delat upplever jag att hästarna vågar gå fram bättre och det är lättare att känna när man får eftergift. Alla mina hästar går på 2-delat, oftast med D-ringar som gör att det ligger lite stadigare i munnen.

Vissa ryttare som rider tex akademiskt kan man se rida på väldigt lös kontakt. Det är också ett system men det skiljer sig en del från den klassiska utbildningsskalan. Rider man nästan utan kontakt kan man inte ha så mycket påskjut, utan man jobbar mer med de samlande rörelserna. Jag ska inte sitta och skriva så mycket om den akademiska ridningen då jag inte är påläst, men jag vill bara framhålla att det också är ett sätt. Det blir lätt osämja mellan olika filosofier, men vi måste komma ihåg att ridning är otroligt svårt och alla har olika mål på sin resa som vi måste acceptera. Min regel är att så länge man är schysst mot hästen och den mår bra så är det okej. Rollkür/LDR ingår inte i den kategorin och är något jag tar starkt avstånd från.

Jag tycker det är nyttigt att läsa igenom TR ibland. Det står väldigt bra beskrivet om hur man utför de olika rörelserna på ett korrekt sätt. Detta står också i TR om att gå på tygeln:

"I allt arbete, även i halten, måste hästen vara på tygeln. En häst är på tygeln när halsen är mer eller mindre upprest och välvd i enlighet med dess utbildningsståndpunkt och grad av samling samt accepterar bettet med en lätt, mjuk, eftergiven och stabil kontakt. Hästens huvud ska förbli i en stadig position med nosen något framför lodplanet med en eftergiven nacke som  högsta punkt på halsen, utan att visa något motstånd mot ryttarens inverkan."

Man får komma ihåg att detta är idealet när hästen går på tygeln. En unghäst kanske behöver vara mer öppen i formen eller en häst som är svag i ryggen kan hamna lite bakom lod stundvis. Men detta är vad vi ska sträva efter och något som jag tycker många domare borde fokusera mer på då man ser många hästar som inte går korrekt på tyglen även i de högsta klasserna.


Dessa stycken är även det från TR som handlar om lösgjordhet:

"Lösgjordheten visar sig också i att hästen accepterar bettet med en lätt och mjuk kontakt och en eftergiven nacke. Motstånd mot eller undandragande från ryttarens hand, genom att kommer över tygeln respektive bakom hand, är tecken på bristande lösgjordhet"

"Hästens rakhet, likformighet och lika stöd på bettet, lätthet i framdelen och balans möjliggör att den förblir framme för ryttarens hjälper ("framför skänkeln") och att den bjuder framåt in i en accepterande och självbärig kontakt med bettet. Detta ger den verkliga karaktären av harmoni och lätthet."

Lika stöd på bettet är något som också kan diskuteras. Jag håller helt med TR och vill att mina hästar ska bjuda fram lika mycket till bägge tyglarna. Här i Portugal är de väldigt fixerade vid yttertygeln och vill helst ha allt i ytter och ingenting i inner. Svårt att få böjning och lösgjordhet då. I Sverige ser jag många som sitter och hänger i innertygeln med noll kontroll över yttersidan. En bra övning är att testa ta lika kontakt i båda tyglarna och se om hästen böjer sig åt något håll eller om den fortsätter vara rak i halsen. Är den starkare i en tygel betyder det oftast att det bakbenet skjuter på mer så man måste aktivera det svagare bakbenet för att få sug i den tygeln. På den starka sidan har jag lätt att bli stark i handen istället för att försöka vara mjuk och få hästen att bli eftergiven. Jag tror det är viktigt att försöka fokusera på den svaga sidan istället för att bli dragandes i den starka.

Som sagt så kan kontakt vara ett svårt ämne, vissa ryttare kanske gillar att ha mer i handen och andra nästan ingenting. Så länge hästen verkar nöjd, man följer de beskrivningar som står i TR för vad som är en korrekt form, hästen bjuder i bägge tyglarna utan att ligga på, så blir det oftast ganska bra. Nedan har jag lagt in bilder på några exempel på kontakt.

Instagram: astridhedman

Här är Altivo i ganska samlad form. Nosen lite framför lod och nacken är inte riktigt högsta punkt, men det kan vara lite svårt för hingstar att gå med nacken högst när de har så mycket hals. Det är kontakt i tyglarna men hästen är inte ihopdragen.

Här är Giesta när hon var unghäst. Hon är ganska öppen i formen och med väldigt lätt kontakt då hon inte orkar skjuta på så mycket in i handen. Jag tycker att man kan rida med lätt kontakt på unghästarna men noga med att ge de eftergift i övergångarna så de orkar skjuta på med sina bakben och lära sig att hålla balansen utan för mycket support från ryttaren.

Detta är Ernst när vi hade börjat med passage. Bilden är rätt fin men nästan helt utan kontakt. Han var inte riktigt ärlig i bjudningen och istället för att jobba med det underlättade jag genom att släppa kontakten. I passagen gick det bra, men det blev svårt i övergångarna när han inte var framför skänkeln. Många saker fungerar var för sig även om bjudningen inte är så bra, men när man börjar sätta ihop övingarna märks det desto mer.

På denna bild (som är väääldigt gammal) kan man se att hästen inte är lösgjord eller har accepterat kontakten. Han gapar istället för att ta förhållningen och jag som var 15 eller 16 har inga magmuskler att sitta och rida igenom det med kroppen. Istället står jag i stigbyglarna och drar förtvivlat i tyglarna. Vi fick inte så höga poäng på denna tävling ;)

Typiskt exempel på en häst som inte är tillräckligt stark i bakben och rygg att orka hålla sig framme i den ökade traven, utan lägger sig på i ryttarens hand och hamnar bakom lod. Jag jobbar nästan bara på tränsbett hemma för att han ska suga tag och inte behöva ha hävstångseffekten från stången. Vi tränar massor med tempoväxlingar och rider i backar för att han ska stärka sin bakdel. Målet är givetvis att han ska kunna gå i fin ökning hela diagonalen med bra påskjut och nosen lite framför lod.

Ha en fortsatt bra söndag och grattis Frankrike till VM-guldet!

/Astrid


Läst 16028 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
11

Dressyrtävling och nya stallkompisar

I söndags var jag iväg med Fandi och Giesta på en regional dressyrtävling i Valongo. Det var väldigt varmt och man var inte så sugen att ta på sig en kavaj. Giesta var först ut och hon var väldigt fin på framridningen och hade bra energi. När vi kom in på banan kände jag att hon inte riktigt gick fram för skänkeln och ville lägga sig i handen. Underlaget var tungt och nu går hon i mer samling än vad jag begärt tidigare så jag tror att hon helt enkelt blev trött. Jag hade stundvis bra känsla, men det blev för många missar för att få höga poäng. Fandi var en guldpojke och skötte sig väldigt fint inne på banan. Han tappade koncentrationen ibland, men jag fick honom snabbt med mig igen och jag hade bra känsla. Fandi har gjort väldigt stora framsteg senaste veckorna, men har inte riktigt styrkan än för att jobba som jag skulle vilja. Men det kommer att komma! Han är så duktig och ställer upp för mig på ett annat sätt nu. Han fick förstapris och även fast inte ägaren Catarina var på plats så blev hon väldigt glad över nyheterna. Vi kommer att lägga upp en plan 6 månader framåt i Brightmare Productions nya träningsjournal. De finns på plats i Falsterbo och ni kan kolla i klippet nedan om ni vill veta mer:

Denna söndag var den 5:e i rad som jag jobbar (okej, GCT räknas inte som jobb, men var på resande fot ;) och man börjar känna att det tar ut sin rätt. Denna vecka har jag dock en helt ledig söndag och jag hoppas det blir fint väder så jag kan ha en skön dag på stranden.

Min kompis Ginnie (som också bor här i Portugal) har flyttat hit sin fina lusitano Fagote. De ska vara med oss ett tag framöver så det känns så roligt att ha sällskap och någon att rida med. Fagote ser ut som en riktig sagohäst och är rolig att jobba med. Ginnie är i Sverige nu så jag har sagt att jag inte är säker på att hon får tillbaka honom igen ;)

I måndags kom en spansk osteopat till hästarna och vi gjorde Giesta, Horus och Fagote. Horus blir väldigt spännande att se om det blir någon skillnad. Han har haft svårare åt höger och jag har fått känslan av att han har någon låsning. Osteopaten sa att han var sned så nu ska han förhoppningsvis kunna jobba ännu bättre!

Jag har en ny praktikant som ska vara några veckor, Cecilia heter hon och det är toppen med extra hjälp nu när det är full rulle.

Håll ögonen öppna för snart kommer det nya filmer på mina småpojkar Jupiter och Jasmim som båda är till salu. Kolla även min instagram för att se mer filmer och bilder astridhedman

Ha det bra,

Kram!

Min fina Hompis <3


Läst 17621 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Vilken sommar!

Therese

Återvändare vägrade ge upp: "Satsar 100 procent"

Gästbloggen

Härlig semester för mig och hästarna

Portugal-bloggen

Till Husbloggarna