Portugal-bloggen - Feira de Golegã
NOV
15

Feira de Golegã

För er som gillar lusitanos och ännu inte varit i Golega borde verkligen boka en resa till nästa år. Det är något alldeles speciellt med denna feira (festival) som är så långt från Sverige man kan komma när det gäller det mesta. Säkerhetstänk existerar inte, men på något vänster så fungerar det ändå. Det är hästar, vagnar, människor, salustånd, barnvagnar och lite mer hästar mixat i en liten stad (som resten av året är död). Det finns något att se för alla, alltså alla som gillar hästar! Givetvis finns det vissa saker som kan vara tråkigt att se. Tex ryttare som sitter på sina hästar i timmar och rider från bar till bar. Eller en ponny med vagn som får dra 5 vuxna män. Spanjorer som rider med serreta. Det är en metalldel som fästs på insidan av nosgrimman med taggar. Kan också fästas med tyglar och den ska vara till för att ha mer kontroll på hästarna. Jag avskyr det och tycker det borde förbjudas!!! En spanjor kom in där vi hade Invictus och bad mig hålla hans häst medans han sprang på toaletten. Givetvis hade han serreta på sin fina häst och nosgrimman var rejält åtdragen. Jag spände snabbt upp 3 hål och det märktes att hästen hade ont av det för den ryckte till så fort jag började med nosgrimman. Ryttaren märkte ingenting när han tog tillbaka sin häst och jag ångrar bara att jag inte tog av den helt. Ryttaren var nämligen ganska rund under fötterna och hade förmodligen inte märkt något förrens dagen efter.

Nåja, det var inget bra sätt att marknadsföra Golega på! Men jag tror det är bra att vara förberedd på dessa saker. Jag vet vissa som åkt dit och inte kunnat njuta, utan bara fokuserat på den lilla del som inte är bra. Det blir dock en hel del förbättringar. För några år sedan var det inte ovanligt att ryttare red runt på alldeles för magra hästar, hästar som blödde från sporrar och annat otrevligt. Nu när det är så många turister som kommer har organisationen skärpt sig och tillåter inte vad som helst. Jättebra för hästarna då deras ryttare förhoppningsvis tänker till en extra gång hur man behandlar sin häst. Iår tyckte jag det var väldigt många fina hästar så det var roligt att se. Inte alla som var jättebra ridna, men jag såg en hel del trevlig ridning. Det är alltid så inspirerande att se de bästa ryttarna i Portugal sitta och jobba hästarna som om de vore hemma. Bara att suga åt sig och försöka se så mycket som möjligt. Det är även ett bra tillfälle att knyta kontakter. Jag träffade väldigt många svenskar, både gamla och nya bekantskaper. Givetvis mina älskade vänner Ginnie, Hanna och Rebecka. Jag är väldigt glad att jag lärt känna dessa underbara människor som jag förmodligen inte träffat hemma i Sverige <3 Det var även en hel del we-människor där. Uppfödaren och sponsorn till mitt föl kom ut en dag så det var roligt att prata lite framtid med henne. Jag träffade många fler, men ingen nämn, ingen glömd :)

I huset jag bodde under ferian var vi ca 20 stycken som mest, bara portugiser och jag. Alla kände varann sen långt tillbaka och är som en stor familj. Jag måste erkänna att jag var lite nervös att komma in där och hoppades att de skulle gilla mig. Lite som att gå till skolan första dagen. Men det var verkligen ingenting att vara nervös över, alla var helt underbara! Jag har aldrig varit så länge i Golega som detta år. Eftersom we-tävlingen var lagd första helgen så blev det nästan 10 dagar. Jag trodde jag skulle vara less när jag åkte hem, men nästa år blir det nog lika många dagar om jag får bo med samma gäng. Så roligt vi hade, även om det blev väldigt dramatiskt sista helgen. Det hade jag gärna kunnat slippa, men får nog skriva om det i ett annat inlägg. Deta har redan blivit för långt! I del 2 får ni veta hur det gick för mig, Altivo och Invictus.

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman

En del av "La Familia"

Jag och bästa Ginnie <3 Måste få skryta om Ginnie som debuterade i St Georg på godkända procent i Golega. Rätt imponerande på en fd tjurfäktningshäst som gick lättaste klassen för drygt ett år sedan. Hon har gjort ett otroligt jobb med denna lilla häst!

Kungen <3 Uppvärmning inför tekniken.


Läst 26191 ggr





Fler inlägg

NOV
20

Mitt åttonde Golega

Det känns helt sjukt, men jag började räkna och detta var mitt åttonde år i Golega. Sedan jag kom till Portugal har jag inte missat en enda feira. Jag blir fortfarande lika fascinerad av atmosfären och dessa fantastiska hästar som är så långt ifrån deras naturliga miljö och ändå är så coola. Iår var det en hel del diskussioner då det kommit en regel om att man inte får rida mellan 2.00 till 7.00 på natten. Många var upprörda över detta och tyckte att det var deras rätt att rida vilken tid som helst. En del tyckte det var bra då det kan vara en hel del fulla ryttare som rider i timmar på sina hästar. Jag tycker varken för eller emot, men jag tycker att de skulle kunna fokusera på de verkliga problemen. Denna regel var till för hästarnas välfärd, men jag såg vid ett flertal tillfällen under dagtid/eftermiddag hästar som blödde av serreta (används främst i den spanska utrustningen, en taggig metalldel som man spänner under nosgrimman. Ibland är de klädda i läder och blir som en kapson, men när det inte är klädda och dessutom hårt spända trycker det in i hästens nosrygg. Vidrigt enligt mig. Hamnade nästan i bråk med en spanjor då jag försökte plocka bort den då hans häst nästan blödde för den var så hårt spänd.) och en häst som drog vagn och blev piskad av kusken. Dessa problem är vad organisationen borde ta tag i, oberoende av vilken tid det är på dygnet. Istället för att ha massor med extra poliser skulle de kunna ha ett par veterinärer som patrullerar i skift och kan ta tag i dessa problem för att jobba med hästarnas välfärd. Dessutom fungerade deras regel sådär. Första kvällen respekterade alla det ganska bra men under veckan gömde de sig när polisen kom och när de var utom synhåll kom de tillbaka. Förbjuda taggiga serretas borde också införas! 
  
Nu ska jag inte skrämma upp er som inte varit i Golega med de dåliga sakerna. Det är som att vara i en annan värld. Jag var där i 10 dagar med Altivo och det tar några dagar innan man kommer tillbaka till verkligheten när man väl är hemma. Jag bodde för andra året i rad tillsammans med Nuno och Catarina (ägare av Fandi och Indio) och typ 15 andra personer. Det är världens bästa gäng, äldsta är Amilcar som är runt 65-70 år och yngsta Ana är 17 år. Alla kommer så bra överens, det blir som en stor familj. Alla hjälps åt med matlagning, städning osv. Ibland kommer det vänner över på middag eller lunch och det kan vara 25 personer vid matbordet. En av kvällarna hade vi fadokväll och det var nästan 40 pers i huset! Det var en underbar kväll med fantastisk musik. Sök på youtube om ni undrar vad fado är.
  
Så över till ridningen och tävlandet. Första helgen var det typ portugisiska mästerskapen. Det var 6 portugiser, 6 spanjorer och jag i min klass. Altivo var jättefin i dressyren där vi kom 4a på 68 % så jag var väldigt glad. Lördag i tekniken red vi när det var mörkt så strålkastarna var på. Jag vet inte om det var därför eller om det var för den stökiga uppvärmingen i mangan (ett spår runt arenan) som han var så spänd. Vi tog oss igenom helt okej och vi fick 68 % men hamnade på 7:e plats vilket kändes onödigt då vi låg så bra till efter dressyren. Söndag regnade det rätt ordentligt när vi skulle rida speed. Återigen fick vi rida med strålkastare och han vägrade faktiskt på hindret vilket chockade mig. Jag fumlade bort mycket tid också, det är rätt stor skillnad när allt blir blött och halkigt. Men det var lika för alla så jag kan inte klaga. Vi blev 10a i speeden och slutade på 7:e totalt. Inte så illa när det var 13 ryttare men jag var ändå lite besviken då jag ville ha en bättre slutplacering. Andra helgen var det final i det nationella championatet då det bara var jag och portugiserna. Jag hade höga förhoppningar i dressyren då han varit så fin helgen innan. Det var 5 domare och alla hade varsitt solparasoll som fladdrade på bra då det blåste mycket. Altivo var helt hysterisk och det var det värsta performance vi någonsin gjort. Jag kunde inte kommunicera med honom även om jag försökte. Jag tänker inte ens skriva vilken procent vi fick, det är skämmigt. Vi kom sist, men nästan alla hästar var spända och en utgick till och med. På lördagen red vi på en annan bana, spänningarna satt i från gårdagen men jag kunde rida igenom det på framridningen. Inne på banan var han lite spännig, men jag var väldigt nöjd med vår ritt då vi nästan inte hade någon miss och stundvis fick jag riktigt bra känsla. Domarna höll inte riktigt med då vi fick 64 %. Jag hade förväntat mig högre, men vi kom 6:a av 7 då nästan alla andra red på 70 %. Jag gissar att domarna hade dressyren fortfarande på näthinnan och att det påverkade vårt resultat. På söndagen regnade det massor. Jag valde att stryka mig då jag låg näst sist och vi hade en lång resa hem och vi kunde passa på att åka tidigare. Med mig hem tar jag första helgens dressyr och andra helgens teknik. Nu ska vi träna på i vinter och förhoppningsvis vara väl förberedda för nästa säsong.
  
Jag träffade många svenskar, tänk vad hästar kan föra ihop människor. Jag tycker alla borde uppleva Golega iallafall en gång i livet. Se till att boka resa till nästa års feira ;)
  
Kram,
Astrid
  
Instagram astridhedman

En del av vårt husgäng till häst <3

Anna på sin hingst i grimma och barbacka. Jepp...

Första helgen red vi i vår svenska outfit.

Piteå är överallt i världen. Eva, Maggan och Ulla-Carin var på plats i Golega och det var så roligt att träffas <3

Jag var otroligt dålig på att fota men jag har gjort en del korta filmsnuttar som jag ska ladda upp och lägga ut i nästa inlägg.


Läst 7435 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
30

Snart Golega!

Jag är supertaggad för årets bästa händelse. På torsdag åker jag och Altivo 10 dagar till Golega, hästarnas huvudstad här i Portugal. Det är en årlig feira som är ett paradis för lusitanoälskare.
  
Jag och Altivo kommer att tävla bägge helgerna i working equitation. Första helgen är det portugisiska mästerskapen. Det kommer en hel del ryttare från Spanien så det blir roligt att se hur de rider och vilken konkurrens det ger. Andra helgen är det final i det nationella championatet. Jag har bara ridit 4 deltävlingar så jag trodde att våra poäng inte skulle räcka till finalen, men de tog med de 7 bästa istället för 5 så vi kom med ändå. Jag var tveksam om jag skulle rida båda tävlingarna, men jag tror det kan bli bra att han får gå två helger på raken. Då kommer han vara mer van vid miljön (som inte är den lättaste) och förhoppningsvis mer avspänd. Altivo hinner återhämta sig efter feiran då det blir uppehåll innan säsongen är igång igen till våren.
  
Jag ser otroligt mycket fram emot att få tävla och även att träffa alla människor, det brukar vara en hel del svenskar som kommer. Om du ska dit kan du väl lämna en kommentar här nere, alltid roligt att träffa läsare! Ska ta med min Hippson-väst så ni känner igen mig. :)
  
Altivo känns otroligt fin nu. Ettorna sitter som en smäck, men det tränar vi inte så mycket innan tävling. Då börjar han ofta göra ettor när jag bara ber om ett enstaka byte.
  
För ett par veckor sedan var jag iväg med Fandi och Horus på en träningstävling. Det var den internationella domaren Francisco Cancella de Abreu som dömde och efter man hade ridit klart sitt program gav han några råd och man fick rida igenom ett par övningar igen.
 
Horus var iväg för första gången så det var lite spännande att se hur han skulle reagera. Han var otroligt duktig även om han tappade koncentrationen ibland. Vi red ett program motsvarande LB och det var lite hej och hå, men jag var väldigt nöjd med honom. Jag tycker att han tog miljön fint och betedde sig bättre än vad jag förväntat mig. Han fick fina lovord från domaren men inga höga poäng eftersom han blev lite avstängd för hjälperna. Men väldigt kul att vara på G med min stora grå, tror han kommer bli en superstar!
  
Fandi gick jättebra, vi red en MsvB och domaren hade inte så mycket att kritisera, vi fick spänna bågen lite till bara. Roligt! Fandi går från klarhet till klarhet och nästa år är målet att tävla working equitation.
  


Fina pojkarna <3
  
Här är film på Altivo när vi gör ettor, mycket nöjd med honom. Jag måste träna på att sitta mer still! Kommer lägga ut nya filmer på småpojkarna snart, kolla min instagram astridhedman för fler klipp på Jupiter och Jasmim om ni är intresserade. Världens bästa 4-åringar, söner till Altivo.

Kram

/Astrid


Läst 21012 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
16

En ursäkt till western och alla dess utövare

I veckan har jag haft min mamma på besök och det har varit full rulle. Så full rulle att jag inte alls har haft koll på utvecklingen av kommentarerna på mitt förra inlägg och nu när jag har läst igenom det så måste jag börja med att säga tack. Tack till alla er passionerade som står på er när eran disciplin får skit. Tack för att ni (i de flesta fall) försöker utbilda och förklara på ett väldigt sakligt sätt. Tack för att ni trycker på att vi inom hästvärlden måste börja sammarbeta och lära av varann.

Jag hade fel och borde inte alls ha skrivit det inlägget utan att vara påläst. Jag hade en viss bild i mitt huvud som jag utgick efter, men efter att ha läst på och tittat på många filmer så inser jag att den bilden inte alls överensstämmer med verkligheten och målet. Det var klumpigt uttryckt och ni hade helt rätt i att reagera starkt. Läste ett blogginlägg imorse och jag håller helt med om vad som skrivs. Jag gjorde det jag själv har försökt att motarbeta, fördomar och antaganden om en annan disciplin.

Jag vill be om ursäkt till alla och önskar att detta inlägg hade kunnat bli till tidigare. Något som man måste komma ihåg med bloggarna här på Hippson är att det är bloggarnas egna åsikter. Jag vet att många ibland blir upprörda över saker som publiceras, men det är som sagt bloggaren som ska ta smällen, inte redaktionen. Det är inte första gången detta händer för mig, men däremot är det första gången jag ber om ursäkt och håller med om att det var fel.

Jag kände att jag ville skapa något bra av all denna uppmärksamhet. En elev kontaktade mig och kom med bra förslag. Hon rekommenderade ett par kunniga personer inom western och jag har skrivit till dem och hoppas att det kan komma ett gästinlägg. Uppenbarligen behöver ryttare från andra discipliner (mig själv inräknat) lära sig mer om western. Några ämnen jag tror skulle vara intressant att ta upp är hästens form, hjälpgivning, lite skillnader/olikheter mellan dressyr och western och syftet med de olika rörelserna. Har ni något annat ni skulle vilja veta eller förstå bättre kommentera gärna så hoppas jag att vi kan ta upp det i ett eget inlägg snart.

Det finns ju otroligt många olika grenar inom western, jag visste inte att det var så många, men jag fastnade för ett klipp där jag tycker hästen har så härligt uttryck. Det är i grenen ranch riding och liknar working equitation till viss del. Min tränare brukar säga att det finns bara bra ridning och det finns dålig ridning. Jag kan bara hålla med och jag lovar att börja jobba mer för en gemenskap och utbyte mellan disciplinerna.

Ha en bra vecka och håll utkik efter ett gästinlägg om western!

Instagram astridhedman


Läst 46395 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Alvin retades – vill inspirera andra killar att börja rida

Gästbloggen

Mitt åttonde Golega

Portugal-bloggen

Tisdag!

Therese

Till Husbloggarna