Portugal-bloggen - Gästinlägg av Anna Lindberg
FEB
08

Gästinlägg av Anna Lindberg

Hej hej,

 

Jag heter Anna Lindberg och jag har idag fått äran att gästblogga på min allra bästa Astrids fantastiska Portugalblogg.

 

Precis som Astrid är jag också baserad i Portugal, men det blir inga Lusitanos, dressyr eller WE för mig, utan bara hoppning. Jag jobbar som beridare på heltid och har tillsammans med min pojkvän just nu ca 12 hästar i träning. Vi tar emot allt från helt o-inridna unghästar, problemhästar till redan välutbildade hästar som ska ut och tävlas. Av alla dessa hästar har jag just nu 4 stycken som är ’mina’ superstars och som jag tävlar regelbundet på olika nivåer från 1.20m till internationell 1.60m GP. Resten är antingen min pojkväns superstars eller tillhör olika elever som de själva tävlar, men som vi tränar dagligdags.

 

Jag flyttade hit för lite över 6 år sedan efter att först kommit hit på en ridsemester tillsammans med min mamma, och fallit pladask för detta underbara land. Vill man rida på heltid året om är detta helt klart ’the place to be’!

 

Hoppning är som sagt min passion i livet och jag har haft den enorma turen att jobba och träna med en av Portugals absolut bästa hoppryttare, Antonio Portela Carneiro.

 

Innan jag åkte hit på min första ridsemester hade jag inte rört en häst på 7 år, inte ens klappat en. Min sista häst jag hade i Sverige fick jag avliva pga. en väldigt allvarlig ryggskada och jag tappade helt stinget för ridningen. Jag spenderade 7 år på resande fot, tog en Bachelor i Marketing och jobbade inom modebranschen i London.

Innan jag tog min paus från ridningen red jag på 1.40m nivå i Sverige, men inte särskilt bra. Jag var glad om jag bara kom igenom banan och var inte alls redo att rida så högt då.

Såå jag var minst sagt rostig när jag började rida igen, men Antonio har hjälpt mig otroligt mycket, och jag rider nu stadigt på 1,60m nivå med min bästa häst Tresor du Dalot.

 

Jag tänkte att jag här i bloggen skulle berätta lite mer varför vi (jag, Astrid och ett gäng andra Skandinaver) valt att bo här, och hur livet som hoppryttare fungerar.

 

För oss i Sverige tror jag att Portugal, iaf inom hoppvärlden, fortfarande är väldigt okänt och de flesta tänker ungefär så långt som Tyskland, Holland, Belgien eller kanske Frankrike om man överväger att fortsätta sin ridning, eller skicka sin häst på utbildning i ett annat europeiskt land. Men man ska inte underskatta Sydeuropa!

 

Det de flesta associerar Portugal med är bra väder, och det är helt klart en av de största anledningarna att bo härnere. Jag har precis kommit tillbaka från en 10 dagars semester hemma i Sverige och jag säger bara hatten av till er alla som orkar hålla igång era hästar och er ridning under den otroligt låånga, kalla, mörka, isiga och snöiga vintern! Ni förtjänar en medalj allihopa. Personligen är jag absolut inget fan av vinter och kyla, och att helt obehindrat kunna hålla igång hästarna året om är en de många förmånerna med att bo här. Visst har vi några månader på vintern med lite regn, men kommer solen fram kan det fortfarande bli upp emot 20 grader i januari, och med vår 75-30m täckta ridbana kan vi hålla hästarna i toppform 12 månader om året (om vi vill, de måste ju såklart få vila lite ibland också).

 

En annan positiv sak med att bo här är prisnivån i landet generellt. Det är helt enkelt mycket billigare att leva och bo härnere, och vad det gäller priser för uppstallning, träning av häst etc. kan man nästan inte jämföra det med Sverige. Ett exempel är att kostnaden för att ha en häst i träning hos mig kostar ca 3000kr per månad jämfört med upp mot 12 000kr+ hos svenska ryttare på samma nivå. Kostnaden för stallhyror, skoningar etc. är också mycket lägre.

 

Nivån på ridningen, och framförallt hoppningen, var något jag inte hade en aning om när jag kom hit. I ärlighetens namn hade jag verkligen aldrig kunnat tänka mig att de hade så många duktiga ryttare och fantastiska tävlingar som de gör. Portugals poster girl, och kanske den enda vi i Sverige nånsin hört talats om vad det gäller portugisiska hoppryttare på toppnivå, har länge varit Luciana Dinis. Luciana är absolut helt fantastisk, men det finns så många fler duktiga ryttare här, som för oss i norr fortfarande är helt okända.

 

Vidare har vi helt otroligt bra tävlingar härnere. Du kan i princip tävla nästan varje helg året om på fantastiska anläggningar (mycket finare än många av de svenska). Och eftersom det är ett så geografiskt litet land jämfört med Sverige är det lätt att ta sig till alla tävlingar landet om. Vi har över 20 internationella tävlingar per år, de flesta 1,2 och 3* så alla kan anmäla sig och vara med så länge man har en licens och ett FEI pass, och inte bara 4 eller 5* tävlingar som Falsterbo eller Sweden Horse Show, som bara är öppna för speciellt inbjudna. Vi har även stora internationella meetings som Nations Cuptävlingarna i Lissabon och Global Champions Tour i Estoril. En annan favorit är Vilmoura touren som nu drar igång igen i februari. Till denna 6 veckor långa touren kommer ofta många svenskar ner som bla. Douglas Lindelöw, Erika Lickhammer, Irma Karlsson, Alexander Zetterman mfl.

 

Och eftersom antalet ryttare fortfarande inte är lika många som i Sverige har man ofta tävlingar med alla olika nivåer på samma tävling, allt från 50cm-1.45m GPs, och t.o.m. upp till 1.60m på de största internationella tävlingarna.  Detta är otroligt bra för oss som alltid har hästar på olika utbildningsnivåer och kan då ta med dem allihopa till samma tävling.

 

Slutligen är det en väldigt glad och avslappnad stämning mellan oss ryttare härnere. Det är fortfarande en relativt liten hästvärld där alla känner alla, och det är väldigt lite prestige inblandat. Även de allra bästa ryttarna är otroligt down to earth, och rider ofta sida vid sida av ryttare på nybörjarnivå utan några som helst problem.  Det roliga är också att ridsport härnere är framförallt en kill-sport vilket gör saker och ting betydligt mer avslappnat och easy going än hemma.

 

Nu känner jag att jag babblat på alldeles för mycket, och får väl hoppas att jag får gästblogga igen och berätta allt jag inte hunnit här;). Men om det är någon som har frågor eller skulle vilja veta mer om livet härnere, hör bara av er! Lättast är kanske via min instagram @annashowjumping.

 

Kämpa genom vintern nu, och om någon är sugen på att byta ut snön mot solsken är det bara att höra av sig!


GP i Nations Cup med Tresor i Lissabon.


Utsikten mellan klasserna i Vimeiro. En av Portugals klart bästa internationella tävlingar!


Bor man i Portugal måste man passa på att rida dessa underbara lusitanos.


Tresor i vår första 1,60-hoppning, Grand Prix, i Vilamoura.


Xanana (som lärde mig allt efter min paus från ridningen) i Vimeiro.


En av de allra bästa sakerna med vår nya anläggning är dessa underbara galopper på stranden i solnedgången.


Geronimo, en av mina superstars som jag ridit in själv och som nu hoppar stadigt i 1,30-klasser.


Billy en annan av mina up coming superstars i Lissabon.


Tresor på väg mot en fin placering i GP:n i Pedras Salgadas, en annan favorittävling härnere med en alldeles underbar publik.


Min nyaste stjärna Véron hoppar lite hemma i vår helt fantastiska arena.


Xanana i Golega.


Läst 31734 ggr





Fler inlägg

JAN
16

Mysig jul och två nya hästar

Jul och nyår hemma i Piteå var som vanligt fantastiskt och det var skönt att vara två hela veckor. Jag hann verkligen med att tillbringa tid med vänner och familj trots att jag gav lektioner 4 av de dagarna. Jag hann inte ens ha semester i ett dygn innan jag var i stallet! Grans naturbruksskola hade bett mig att prata om min tid i Portugal samt ha en mini-clinic i working equitation för eleverna. Det var första gången jag gjorde något sådant och det var så roligt! Hoppas att någon blev sugen på att testa we och åka utomlands för att jobba med hästar. Fick rida jättefina skolhästen Ludwig som var alldeles lagom "på" och välriden.

Jag, Ludde och gransgänget.

Jag var även med på Luciashow några dagar senare på samma häst. Red några we-hinder samtidigt som jag berättade om hur de genomförs och om grenen i sig. Vi avslutade med att rida speed vilket jag tror publiken uppskattade. Ludde var fantastiskt duktig och verkade njuta av applåderna. Fick härliga flashbacks från då jag var med i ungdomssektionen och vi anordnade dessa shower. Kul att det är en ny generation som tagit över!

Julafton började jag och mamma med en promenad. Det var så vackert och jag kan sakna riktig vinter. Men efter två veckor med snö och minusgrader är man rätt nöjd och vill tillbaka till solen. Kvällen spenderades med mamma och mina kusiner med familj. Vi fick besök av tomten vilket var många år sedan, kanske har man blivit snällare nu. Jag var så sjukt nöjd med min klapp till vårt julklappsspel. Det blev min kusin Eva som fick den och det var även med ett kit toalettgolf i paketet.

Piteå har en väldigt snygg julgran!

Jag jobbade som sagt 4 dagar med att ge lektioner. Det var lite kämpigt att stiga upp annandag jul efter en rolig utekväll på juldagen, men när jag väl kom igång gick det bra. Tyckte det var många fina hästar och ambitiösa ryttare. Flera stycken som testade working equitation för första gången och jag hoppas att det ska komma igång med tävlingar och ökat intresse i norr. Jag förstår att det är omotiverande att träna om det inte finns tävlingar och om ingen tränar finns det inga ekipage som anmäler när det väl blir tävling. Det är svårt att få ihop ekvationen, men jag är övertygad om att världens bästa gren kommer bli stor även i norrbotten. Fick även träffa en gammal bekant, känner ni igen honom?

Fina Icaro som ägs av Maja Forsell! Jag hittade honom som 4-åring när Maja letade häst och han var kvar i träning hos mig i ett år innan hon tog hem honom. Nu fyller han 6 år och har blivit så fin. Det ÄR kul att sälja hästar när det blir såhär bra matchning. Maja provred inte ens utan såg honom bara på film. 3 dagar i rad var det fullt ös i ridhuset på PRK, men jag tyckte timmarna flög iväg för det var så roligt. Men lördag eftermiddag kunde jag återgå till att vara social med familjen och relaxa.

Fina farmor och farfar samt min faster Karin med sin pojkvän Roger.

Vi åkte på slädtur med ett stop för kaffe och korvgrillning. Hur mysigt som helst!

Duktiga Stina Viklund som körde sina fina hästar och släden.

Man kan inte bara äta och slappa, blev några timmar tennis med pappa och Charlotta.

Härliga sparkturer på isen. Detta är delar av Nyårsgänget!

Nyårsafton spenderades hemma på Fårön med mamma och hennes kompisar. Det var väldigt roligt då vi lagade mat i lag (tur för mig att ha en lagkamrat då jag inte är någon stjärna i köket). Man fick tänka igenom 2019 och vilka bra saker man önskar för 2020. Jag känner mig otroligt peppad och motiverad för detta år. Har en bra feeling och det stora målet är som ni kanske redan känner till EM i Frankrike med Fandi.


Tiden går alldeles för fort när man är hemma, men jag längtade faktiskt tillbaka till Portugal. Mycket för att få se min och Cecilias nya häst Latina! Hon kom en dag före mig och det visade sig att hon är den sötaste, snällaste märr man kan tänka sig. Phew! Däremot fick jag en överraskning då hon var väldigt tunn. Det var hon inte på filmerna vi fick, men hon hade tydligen gått ute i flock (bra) och de andra hästarna hade inte låtit henne äta vid stödutfodring (mindre bra). Det kommer krävas en del för att få henne fin i hullet, men hon älskar all uppmärksamhet och Ginnie har redan suttit på henne så inridningen blir inte ett problem. Dessutom rör hon sig fantastiskt bra. Även om hon bara varit här 2 veckor så är jag redan kär, det kommer bli tufft att sälja. Cecilia ska komma på lördag och tror att även hon kommer ha kämpigt att motstå Latinas charm. 

I lördags var jag och Nuno och hämtade ännu en ny häst. Den ägs av Daniel Rocha som mamma köpte Manne från. Denna är en hingst som blir 6 år och heter Já Vi. Otroligt snygg häst som jag ska utbilda och träna innan den läggs ut för försäljning. Behöver en del jobb, men en väldigt snäll och trevlig häst. Lite skillnad från att ha haft 5 hästar till 7. Det är det perfekta antalet! Jag var även sugen på en helsyster till Manne som Daniel hade hemma. 2,5 år och lika fin i typen och verkar ha samma temperament. Man kan ju drömma!

Já Vi

Om någon är sugen finns Mannes helsyster Notaria till salu. Drömmig tjej!

Nu ska jag åka iväg och rida. Är så lycklig över att ha världens bästa jobb!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 7043 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
17

Juletider, spännande projekt och att rida på stångbett

Jag har alltid haft svårt att få julkänsla här i Portugal, detta år är inget undantag. Jag har ätit frukost i soffan och tittat på julkalendern med hundarna. Det är superfint julpyntat i stallet och jag har poppat julmusik i bilen varje morgon. Men det är inte samma sak utan minusgrader och snö som jag är van vid hemma i Piteå.
  
Men på torsdag reser jag hem två veckor så då räknar jag med att få rätt feeling! Det kommer vara en fullspäckad vistelse hemma då jag kommer ha en liten clinic för gymnasieelever, vara med på julshow och ha träningar. Ska även försöka träffa familj och vänner så mycket som möjligt samt hinna ta det lite lugnt.
  
Jag vet inte om ni kommer ihåg Cecilia som var hos mig för ett par somrar sedan. Vi klickade väldigt bra och har fortsatt hålla kontakten. Vi har pratat länge om att göra ett projekt tillsammans och nu har vi äntligen tagit steget! Vi har köpt ett sto som kommer i årsskiftet och planen är att träna henne några månader och sedan sälja. Går detta bra kommer vi att försöka ha fler saluhästar ihop och jag tror att vi kommer lyckas bra med detta. Jag har haft många som frågat mig om hästar till salu så det finns helt klart en marknad. Även olika ryttare och uppfödare ringer mig ibland och vill att jag ska försöka sälja någon av deras hästar. Men jag tycker att det är väldigt svårt att åka runt till folk och provrida en häst en gång för att sedan rekommendera den till någon man inte känner.
   
Tidsmässigt är det också svårt att få ihop det och ärligt talat är jag inte någon bra dealer. Jag vill känna hästarna, hur de är i hanteringen, deras personlighet, om de står stilla när man sitter upp osv. Detta går bara att få reda på om man har hästen i träning en period. Då är det så mycket lättare att få ihop rätt häst med rätt människa och alla blir nöjda när affären är gjord. Inte minst för hästens skull vill jag att det ska bli rätt matchning.
  
Ibland när jag lagt ut bilder på sociala medier har folk kommenterat stångbettet när jag tävlar working equitation. Jag kan förstå att det kan se skarpt ut att rida på stång, men det går bara om hästen är tillräckligt skolad och stark. Jag rider mina hästar på tvådelat så gott som alla dagar i veckan, någon gång ibland rider jag på det de ska tävla med. Det gäller att hitta vad som passar för varje häst.
  
De flesta lusitanos har liten mun och blir ofta "klappriga" och är inte tillfreds med kandar. Altivo som jag red förut gick inte alls bra på kandar och han hade väldigt lite plats för så mycket "skrot" i munnen. Det tog lite tid innan jag hittade en stång som han trivdes med, det var en rätt smal stång med mycket tungfrihet. Fandi blir också orolig i munnen med två bett och går så mycket bättre på stång. Han fungerar väldigt bra på en lite tjockare och rakare än den jag hade på Altivo som var för skarp.
  
I working equitation måste vi rida på pelham (alltså en stång som det går att fästa två tyglar i) eller kandar. Indio tex har jag testat att rida på gummipelham som är lite mildare då han inte är lika stark som Fandi. Men på det bettet hamnar han lätt bakom handen och släpper kontakten. Vi har testat kandar nu och det är han mycket bättre med. Där går han fram till bettet och jag kan rida mer på bridongen än stången då de är separerade. På pelhamet är det svårare att korrigera med ett upplyftande tygeltag då hävstångseffekten gör att han knäpper av ännu mer.
  
När man tävlar på en hand måste man rida på stången och är hästen inte tillräckligt stark för att gå fram så pass mycket till bettet är det otroligt svårt att rida på stång. Man kan tänka sig en bil som man ska svänga men den har dåligt driv, du tappar styrförmågan och i working equiation är det många svängar som ska göras. Sedan finns det såklart alltid de som lyckas göra bra resultat trots att hästarna inte är korrekt tränade och blir tvingade av sina ryttare. Men dessa går att finna i alla discpliner och har inte så mycket att göra med vilket bett du stoppar i munnen. Vet inte vem som sagt detta men det stämmer väldigt bra att inget bett är starkare än den hand som håller i tyglarna.
  

Enjeitado knäppte av för mycket på pelham så honom tävlade jag på kandar.

Fandi gick på gummipelham detta år i debutantklassen. Nästa år ska vi tävla på en hand och då får man inte ha gummi.

I Golega tävlade vi på vanligt pelham utan gummi och detta verkar han trivas bra med. Det är en tjock stång med rörliga skänklar. Jag har alltid bettskivor för att ge stabilitet och att inte skänklarna ska nypa hästen i mungiporna.

Indio har redan gått en tävling i dressyr på kandar och det är vad han trivs bäst med. När han blir starkare kanske han kan gå bra på stång.

Med Altivo tog det ett tag innan jag hittade rätt. Han trivdes bäst på en smal stång med fasta skänklar som gjorde att det låg mer still och inte tog så mycket plats i munnen. Han hade lätt att gapa och är helt annorlunda mot Fandi som gärna ska ha lite mer rörlighet i bettet för att han ska slappna av.
  
Ha en fin vecka! Jag ska se till att blogga lite hemma från Piteå.
  
Kram
  
Instagram astridhedman


Läst 31879 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
29

Låt det bli Golega snart igen!

Årets hästfest i Golega tog slut alldeles för snabbt. Det är alltid med mixade känslor jag åker därifrån, skönt att komma hem och sova i sin egen säng, men samtidigt tråkigt att det är över. Jag, Nuno och Catarina åkte ner torsdag den 31a. Jag och Catarina klarade examen för BE-körkort dagen innan så vi var väldigt glada när vi rullade ner till Golega. Jag red Fandi en sväng på kvällen och han var väldigt avspänd och kändes riktigt fin. Jag red även ett pass på fredag morgon för att se till att han inte skulle vara övertaggad.
  
Han travade igenom veterinärbesiktningen utan problem vid lunch och klockan 17 var det vår tur. När vi travade runt banan i väntan på startsignal började det att duggregna och alla 5 domare fällde upp sina gigantiska parasoller. Förra året ballade Altivo ur pga dessa parasoller och jag förväntade mig det värsta från Fandi. Men han brydde sig inte överhuvudtaget och vi kunde rida som planerat.
  
Jag tror jag hade kunnat rida lite mindre dagarna innan för han var något matt. Men han kämpade på fint och vi hade inga missar. Men med lite mer energi tror jag vi hade kunnat komma nära 70 %. Nu fick vi totalt 67 %  och en 5:e plats. Det är alltid roligt att bli bedömd av 5 domare och lite extra kul när en av dem som är internationell dressyrryttare gav oss en delad förstaplats och 70 %.
  
Lördag eftermiddag var det dags för tekniken. Jag red ingenting på morgonen för att se om vi kunde ha lite mer energi. Banan var rätt okomplicerad, men atmosfären i Golega är väldigt speciell och det var fullsmockat med folk. Framridningen är också den mest kaotiska man kan tänka sig. Det är ett spår runt arenan som är ca 7-8 meter brett, det kallas manga och lördag em var det massor med andra ryttare och hästar med vagn. Alla rider i vänster varv och man kan knappt lägga en volt när det är så mycket folk.
  
När vi stod och väntade på vår tur att gå in på banan var jag osäker på hur Fandi skulle reagera på all publik, vissa hästar tenderar att bli blyga och "krypa ihop". Men jag behövde inte vara orolig över Fandi, han travade in självsäkert och verkade gilla att alla tittade på honom. Ritten gick helt klart över förväntan, han var helt cool och tittade inte på något. Det var en del missar men det var mest ryttaren som borde ha guidat bättre, men vi fick 68,5 % och irriterande nära en tredjeplats. Nu hamnade vi på en 5:e plats igen och det fick jag vara nöjd med i det sällskapet (Gilberto som vann VM med två hästar, en EM-guldmedaljör bla).
  
I speeden på söndagen satsade vi på att rida snabbt, men inga onödiga risker. Fandi var på hugget och helt med mig. Det sköna med Fandi är att man kan pusha och rida fort, sedan har han inga problem att stå helt still och vänta på min signal tex vid grinden eller koppen. Det är en viktig egenskap som we-häst. I speeden kom vi på 7:e plats trots att jag tyckte vi red superfort. Men när jag såg på filmerna i efterhand ser jag att det går att rida mycket snävare runt tunnorna tex men jag ville inte riva ner något så jag höll ut volterna onödigt mycket. Men vi slutade på 5:e plats totalt av 11 ekipage vilket jag var otroligt nöjd över.
  
Veckan därpå red jag några av dagarna, spenderade tid på att umgås med vänner och skapa nya kontakter. Det var en grymt rolig feira och alla som gillar hästar borde komma till Golega någon gång. Det är en unik upplevelse som är svår att förklara, man måste se det med egna ögon.
  
Tillbaka här hemma rullar allt på som vanligt, Manequim utvecklas fantastiskt fint och jag har kört på lite mer intensivt och under jul får han ta det lugnt ett par veckor. Vi har redan ridit själva i stora ridhuset med lite draghjälp från Anna på en annan häst. Med Horus och Indio har det varit fullt fokus på galoppombyten. Det börjar släppa för båda två och med Indio förbereder jag för att starta working equitation nästa år. Då är det många byten!
  
Fandi och Falcao fick en lite lugnare period efter Golega men är nu tillbaka i full träning och vi tränar för att komma till nästa nivå 2020. I helgen kommer jag åka till Olofström och ha we-träningar hela helgen. Vill någon komma och titta är ni välkomna. Sedan är det inte länge kvar till julfirande i Piteå med familjen. Längtar!
  
Kram på er!
  
Instagram astridhedman

Fina Fandi

Fint kort från uppvärmningen taget av Carolina Ek

Vackra Catarina och Fandi

Manne utvecklas fint


Läst 37204 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv