Portugal-bloggen - Gästinlägg av Anna Lindberg
FEB
08
2019

Gästinlägg av Anna Lindberg

Hej hej,

 

Jag heter Anna Lindberg och jag har idag fått äran att gästblogga på min allra bästa Astrids fantastiska Portugalblogg.

 

Precis som Astrid är jag också baserad i Portugal, men det blir inga Lusitanos, dressyr eller WE för mig, utan bara hoppning. Jag jobbar som beridare på heltid och har tillsammans med min pojkvän just nu ca 12 hästar i träning. Vi tar emot allt från helt o-inridna unghästar, problemhästar till redan välutbildade hästar som ska ut och tävlas. Av alla dessa hästar har jag just nu 4 stycken som är ’mina’ superstars och som jag tävlar regelbundet på olika nivåer från 1.20m till internationell 1.60m GP. Resten är antingen min pojkväns superstars eller tillhör olika elever som de själva tävlar, men som vi tränar dagligdags.

 

Jag flyttade hit för lite över 6 år sedan efter att först kommit hit på en ridsemester tillsammans med min mamma, och fallit pladask för detta underbara land. Vill man rida på heltid året om är detta helt klart ’the place to be’!

 

Hoppning är som sagt min passion i livet och jag har haft den enorma turen att jobba och träna med en av Portugals absolut bästa hoppryttare, Antonio Portela Carneiro.

 

Innan jag åkte hit på min första ridsemester hade jag inte rört en häst på 7 år, inte ens klappat en. Min sista häst jag hade i Sverige fick jag avliva pga. en väldigt allvarlig ryggskada och jag tappade helt stinget för ridningen. Jag spenderade 7 år på resande fot, tog en Bachelor i Marketing och jobbade inom modebranschen i London.

Innan jag tog min paus från ridningen red jag på 1.40m nivå i Sverige, men inte särskilt bra. Jag var glad om jag bara kom igenom banan och var inte alls redo att rida så högt då.

Såå jag var minst sagt rostig när jag började rida igen, men Antonio har hjälpt mig otroligt mycket, och jag rider nu stadigt på 1,60m nivå med min bästa häst Tresor du Dalot.

 

Jag tänkte att jag här i bloggen skulle berätta lite mer varför vi (jag, Astrid och ett gäng andra Skandinaver) valt att bo här, och hur livet som hoppryttare fungerar.

 

För oss i Sverige tror jag att Portugal, iaf inom hoppvärlden, fortfarande är väldigt okänt och de flesta tänker ungefär så långt som Tyskland, Holland, Belgien eller kanske Frankrike om man överväger att fortsätta sin ridning, eller skicka sin häst på utbildning i ett annat europeiskt land. Men man ska inte underskatta Sydeuropa!

 

Det de flesta associerar Portugal med är bra väder, och det är helt klart en av de största anledningarna att bo härnere. Jag har precis kommit tillbaka från en 10 dagars semester hemma i Sverige och jag säger bara hatten av till er alla som orkar hålla igång era hästar och er ridning under den otroligt låånga, kalla, mörka, isiga och snöiga vintern! Ni förtjänar en medalj allihopa. Personligen är jag absolut inget fan av vinter och kyla, och att helt obehindrat kunna hålla igång hästarna året om är en de många förmånerna med att bo här. Visst har vi några månader på vintern med lite regn, men kommer solen fram kan det fortfarande bli upp emot 20 grader i januari, och med vår 75-30m täckta ridbana kan vi hålla hästarna i toppform 12 månader om året (om vi vill, de måste ju såklart få vila lite ibland också).

 

En annan positiv sak med att bo här är prisnivån i landet generellt. Det är helt enkelt mycket billigare att leva och bo härnere, och vad det gäller priser för uppstallning, träning av häst etc. kan man nästan inte jämföra det med Sverige. Ett exempel är att kostnaden för att ha en häst i träning hos mig kostar ca 3000kr per månad jämfört med upp mot 12 000kr+ hos svenska ryttare på samma nivå. Kostnaden för stallhyror, skoningar etc. är också mycket lägre.

 

Nivån på ridningen, och framförallt hoppningen, var något jag inte hade en aning om när jag kom hit. I ärlighetens namn hade jag verkligen aldrig kunnat tänka mig att de hade så många duktiga ryttare och fantastiska tävlingar som de gör. Portugals poster girl, och kanske den enda vi i Sverige nånsin hört talats om vad det gäller portugisiska hoppryttare på toppnivå, har länge varit Luciana Dinis. Luciana är absolut helt fantastisk, men det finns så många fler duktiga ryttare här, som för oss i norr fortfarande är helt okända.

 

Vidare har vi helt otroligt bra tävlingar härnere. Du kan i princip tävla nästan varje helg året om på fantastiska anläggningar (mycket finare än många av de svenska). Och eftersom det är ett så geografiskt litet land jämfört med Sverige är det lätt att ta sig till alla tävlingar landet om. Vi har över 20 internationella tävlingar per år, de flesta 1,2 och 3* så alla kan anmäla sig och vara med så länge man har en licens och ett FEI pass, och inte bara 4 eller 5* tävlingar som Falsterbo eller Sweden Horse Show, som bara är öppna för speciellt inbjudna. Vi har även stora internationella meetings som Nations Cuptävlingarna i Lissabon och Global Champions Tour i Estoril. En annan favorit är Vilmoura touren som nu drar igång igen i februari. Till denna 6 veckor långa touren kommer ofta många svenskar ner som bla. Douglas Lindelöw, Erika Lickhammer, Irma Karlsson, Alexander Zetterman mfl.

 

Och eftersom antalet ryttare fortfarande inte är lika många som i Sverige har man ofta tävlingar med alla olika nivåer på samma tävling, allt från 50cm-1.45m GPs, och t.o.m. upp till 1.60m på de största internationella tävlingarna.  Detta är otroligt bra för oss som alltid har hästar på olika utbildningsnivåer och kan då ta med dem allihopa till samma tävling.

 

Slutligen är det en väldigt glad och avslappnad stämning mellan oss ryttare härnere. Det är fortfarande en relativt liten hästvärld där alla känner alla, och det är väldigt lite prestige inblandat. Även de allra bästa ryttarna är otroligt down to earth, och rider ofta sida vid sida av ryttare på nybörjarnivå utan några som helst problem.  Det roliga är också att ridsport härnere är framförallt en kill-sport vilket gör saker och ting betydligt mer avslappnat och easy going än hemma.

 

Nu känner jag att jag babblat på alldeles för mycket, och får väl hoppas att jag får gästblogga igen och berätta allt jag inte hunnit här;). Men om det är någon som har frågor eller skulle vilja veta mer om livet härnere, hör bara av er! Lättast är kanske via min instagram @annashowjumping.

 

Kämpa genom vintern nu, och om någon är sugen på att byta ut snön mot solsken är det bara att höra av sig!


GP i Nations Cup med Tresor i Lissabon.


Utsikten mellan klasserna i Vimeiro. En av Portugals klart bästa internationella tävlingar!


Bor man i Portugal måste man passa på att rida dessa underbara lusitanos.


Tresor i vår första 1,60-hoppning, Grand Prix, i Vilamoura.


Xanana (som lärde mig allt efter min paus från ridningen) i Vimeiro.


En av de allra bästa sakerna med vår nya anläggning är dessa underbara galopper på stranden i solnedgången.


Geronimo, en av mina superstars som jag ridit in själv och som nu hoppar stadigt i 1,30-klasser.


Billy en annan av mina up coming superstars i Lissabon.


Tresor på väg mot en fin placering i GP:n i Pedras Salgadas, en annan favorittävling härnere med en alldeles underbar publik.


Min nyaste stjärna Véron hoppar lite hemma i vår helt fantastiska arena.


Xanana i Golega.


Läst 32115 ggr





Fler inlägg

MAR
25
2020

Hej på er!

Det har varit väldigt svårt för mig att skriva om den nuvarande situationen som jag antar att ingen missat. Coronaviruset. Jag började med att skriva ett inlägg med starka åsikter, men det börjar bli mer påtagligt i min vardag och jag känner mig ödmjukare för varje dag som går. Jag har tack och lov fått vara frisk och jag ska inte klaga över min situation. Jag får fortfarande åka till stallet och rida mina hästar eftersom det är mitt yrke. Ridskolan har varit stängd i drygt en vecka och sedan söndag får inte ens hästägare vistas i stallet. Det är enbart anställda eller professionella ryttare som får lov att rida.

När beslutet kom på lördagen var många av de yngre tjejerna riktigt ledsna och upprörda. Skolorna är stängda och de får inte åka och hänga med kompisar. Den enda fria zoon de har haft är stallet, dit de nu inte får åka på obestämd tid. Här i Portugal är läget rätt stabilt, de flesta ställen är stängda, men det går fortfarande att handla. Inne på mataffären får man stå i kö på att få komma in i byggnaden då det är stränga regler om antal personer. Alla restauranger är stängda och även om det bara var en vecka sedan vi gick ut och åt sist saknar jag det. Jag och Anna är inte särskilt intresserade av matlagning så det har varit en utmaning för oss. Men det är en liten bagatell då många har det betydligt tuffare än oss.

Jag hejar verkligen på Sverige och deras hantering av krisen, jag hoppas att det går att hålla nere antal smittade och samtidigt värna om ekonomin. Här kommer det bli riktigt tufft för majoriteten rent ekonomiskt och jag tror snart många kommer börja öppna då de inser att det är en ohållbar situation. Antal smittade och antal dödsfall här är ungefär samma som i Sverige, vi får se vilken strategi som fungerar bäst. Jag försöker att inte titta allt för mycket på nyheterna, man blir bara nedstämd, så mitt fokus är helt på hästarna. Tyvärr har jag inga tävlingar att se fram emot, portugisiska ridsportförbundet har ställt in alla tävlingar fram till den 30:e april. Det kommer med största sannolikhet att förlängas och jag vet inte alls hur sommarens planering kommer att se ut. Jag försöker att ta det som en chans att få hästarna i ännu bättre form. Förra starten i Trofa gick sisådär. 

Det var ca 3 veckor sedan den årliga feiran i Trofa tog plats och jag var där med Indio, Fandi, Falcao och Notaria. Indio gick fantastiskt bra i dressyren där vi vann på 67 %. I tekniken och speeden blev vi uteslutna då han totalvägrade gå över bron. Den bro vi har tränat på är lång och bred, denna var väldigt kort och smal. Jag visste att det skulle vara vår svaga punkt, men jag var besviken att han helt stängde av och jag hade inte en chans att få honom med mig. Vi får jobba på kommunkationen och en bro är under tillverkning som liknar den i Trofa. Här ska tränas!

Fandi gjorde sin andra start i svår klass. Trofa är en väldigt speciell tävlingsplats, framridningen var lika stor som vårt vardagsrum och det finns inga restriktioner på hur många som får vara inne samtidigt. Jag har väldigt svårt att fokusera när det blir så trångt och folk inte kan reglerna så detta var en utmaning för mig. På fredagen i dressyren hade jag planerat att rida fram 40 min med Fandi. Efter en halvtimme slänger de in en paus och de är försenade trots fasta starttider. Jag red fram i en timme och hästen var less på att starta om. 21.30 fick vi komma in på banan och det var skuggor från staketen som Fandi tittade på. Han var rätt spänd och vi fick några missförstånd i galoppen. Det blev bara 60 % och jag var väldigt besviken. På lördagen red vi tekniken och där var han riktigt fin. Några små missar och en snål domare som nog hade dressyren i bakhuvudet resulterade i 64 %. I speeden var han väldigt taggad och jag fick rida honom på säkerhet och försöka att inte sätta för mycket press mellan hand och skänkel. Det var inte vår snabbaste runda, men vi tog oss runt på ett stabilt sätt. Jag var rätt besviken över resultatet då jag hoppats på mer. Nu hade vi verkligen behövt tävla massor för att få erfarenhet, men det är som det är och nu kan vi förhoppningsvis bli ännu stabilare med all träning hemma.

Ana och Falcao gjorde sin debut i det nationella championatet och gjorde mig inte besviken. I dressyren tror jag Ana var så nervös att hon glömde helt bort att rida. Det är mycket skritt i början av programmet och Falcao blev lite såsig inne på banan efter det. De fick ändå 62 % vilket Ana inte alls var nöjd med. Lördag var de i sitt rätta element i tekniken och kom 3:a på 68 %. Väldigt fint och stabilt, jag var en stolt tränare! I speeden behöver vi jobba på att få Falcao att trycka på mer i de små volterna där de tappar mycket tid. Men det var en säker runda, men inte så högt upp på resultatlistan. Nu tävlar hon mot de bästa unga ryttarna i Europa så hon har en liten bit att gå.

Notaria skötte sig som den prinsessa hon är. Jag visade henne vid hand på lördagen och hon var fantastisk. Hon har en riktigt bra skritt som vi fick visat på ett bra sätt. I traven har hon inte så flashig teknik, men väldigt fin mekanik och kommer bli super när hon ska ridas. Tyvärr fick hon inget pris, men många kom fram efteråt och tyckte det var orättvist. Jag har aldrig riktigt tyckt om dessa modell och gångartstävlingar. Det är otroligt mycket politik och även om en 2-åring vinner sin klass finns det inga garantier för att det kommer bli en framgångsrik ridhäst. Ofta tränas de rätt mycket i ung ålder på små volter och hur bra är det för en unghäst. Notaria var den bästa hästen enligt mig och jag hoppas jag får tillbaka henne när hon ska börja med sin inridning. Nu har hon åkt tillbaka till uppfödaren och går på bete i flock som en 2,5-åring ska göra.

Som ni hör var denna feira en riktig berg- och dalbana och jag var helt slut efter helgen. Många känslor och nu är det hårt jobb som gäller för att få bättre resultat.

Jag hann även åka till Tyskland och Sverige för att ha träningar. Kul att åka till ett annat land och se deras ridning och hur de tänker. Jag tänkte att Tyskland var hästmecka och att det svämmade över av bra tränare. Men alla som red för mig var väldigt imponerade över att det gick att få hästarna att gå på så små hjälper. Tydligen är det svårt att hitta tränare som inte är för tuffa (hålla och banka) och det var roligt att kunna hjälpa ryttarna då många hade väldigt fina hästar. Jag hoppas att coronan lugnar sig snabbt så att jag kan åka tillbaka. Örebro var jag till precis innan allt detta bröt ut. Det var nästan bara elever som jag haft tidigare och jag är så lyckligt lottad över att få följa utvecklingen hos alla. Linnea Lycke och hennes 20-åriga Togge som bara blir bättre för varje år. Gertrud Hedengren som bröt nacken i höstas och nu är tillbaka och redo för medelsvår med sitt fantastiska connemarasto. Therese Edlund med sin vackra PRE-hingst Aragorn som gjort en grym utveckling sen jag såg dem första gången i höstas. Nu tränar de för fullt mot svår klass. Väldig roligt och en del tur att jag hann iväg innan det brakade loss. Jag skulle till Skåne och träna på ett nytt ställe första helgen i april men det blev såklart inställt.

Hoppas alla ni läsare mår bra och gör det bästa ni kan av situationen. Jag ska försöka komma igång med träningar online för att kompensera de inställda träningarna under våren. Är någon intresserad av det kan ni mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com

Ha en bra onsdag!
Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 15307 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
13
2020

Förra inlägget handlade bara om Horus, men jag har faktiskt hunnit med en del sedan jag kom hem från semestern i Sverige. För någon vecka sedan hade vi en väldigt rolig dag med photoshoot för Brightmare productions. Ni har säkert hört talas om deras böcker som tex Roligt med bommar och koner. Det är massor med olika övningar i 3 olika böcker med olika teman och de har även gjort en träningsjournal som jag använder till Fandi. Varierad träning känns som en otroligt bra sak att marknadsföra och jag tror att många skulle kunna få inspiration av dessa böcker och övningar. Det är väldigt lätt att rida runt utan en plan, övergångarna blir där de blir och volterna är olika stora i de olika varven. Bommar och koner gör att man planerar sin väg, förbereder övergångarna och får ett mål med ridpasset. Jag, Anna, Vicky och Ana hade himla roligt under fotograferingen och det ska vara kul att rida. Väldigt nyttigt att rida i avdelningsridning och träna på att anpassa tempot till de andra hästarna. Vi gjorde en film i slowmotion när Fandi travade över upphöjda bommar och det ska jag defenitivt göra mer! Det är riktigt bra styrketräning och jäklar vad han lyfte på benen.

Jag har även hunnit tävla en del efter jul. Jag åkte med Horus till Braga i mitten på januari där han gick mycket bättre än första starten. Det ridhuset är väldigt knepigt då hästarna tittar mycket och spänner till. Däremot hade jag helt missat att programmen är nya för 2020. Hade inte en susning och det program jag red med Horus har jag ridit tusen gånger så jag behövde inte kolla igenom det före. En bit in i traven blåser domaren och jag var helt förvirrad. Han frågade om jag hade koll på att programmen ändrats och jag sa nej. Han var snäll och lät mig kolla igenom pappret i två minuter och jag kom faktiskt ihåg utan fler felridningar. Tror domaren var rätt imponerad.

I slutet på januari åkte vi med Indio och Horus på en till dressyrtävling i Lousada. Indio fick mest åka för att vi skulle debutera working equitation på samma ställe ett par veckor senare. Vi tränade även på deras bro som är det enda hinder vi inte har hemma. Han var rätt taggad då han inte har tävlat på väääldigt länge, men Indio gick faktiskt och vann sin klass (motsvarande MSVB) på nästan 65 %. Horus var helt annorlunda i detta ridhus och gjorde ett väldigt fint test utan missar. Det blev en andraplats på 67 % och en väldigt glad hästägare som nu har fått hem sin vackra häst i Tyskland. Imorgon åker jag till Stuttgart och hälsar på och ska ge lektioner. Blir roligt att vidga sina vyer och träffa Horus. 

Förra helgen var det äntligen dags för årets första we-tävling! Indio gjorde sin debut och han överraskade oss allihopa. Jag hade otroligt fin känsla och även om det var en del missar i bytena så var jag supernöjd. Han hade härlig energi och det kändes verkligen som att han tyckte det var roligt. Det som jag trodde skulle vara svårt gick lätt och jag tror att han kan bli riktigt bra i denna gren. Det är många som sagt att han vore bäst i dressyr och att det är dumt att göra honom till we-häst för han kommer aldrig bli bra. Härligt att få bevisa motsatsen till de som varit negativa. Vi red ihop en andraplats i alla tre moment. 65,4 % i dressyren, 64 % i tekniken och speeden gjorde han väldigt bra. Vi slutade alltså tvåa totalt och det ska bli ett så roligt år med denna underbara häst!

Hur nöjd ser han inte ut på denna bild? <3

Fandi hade också en spännande helg då vi debuterade på en hand. Vi försöker ju kvala för att komma med på EM i Frankrike i augusti. Fandi har ju bara tävlat ett år på två händer så vi får klämma in två år i ett. Jag tror att han var lite övertaggad då det var första tävlingen sen november så han var lite för spänd. Men trots att jag inte riktigt fick till den känsla jag ville ha så var han väldigt ridbar. Vi hade också andraplatser rakt igenom så det är inte fy skam. Vi var bara 4 stycken i klassen, men alla hästar med betydligt mer erfarenhet än vad han har. Vi fick 65,33 % i dressyren, 66 % i tekniken och en snabb speed där vi var tredje snabbaste av alla deltagande ekipage. Nu ska vi hårdträna och hitta bästa sättet att värma upp honom på men jag är övertygad om att vi kommer hitta vägen till EM.

Alla fina bilder tagna av Carlos Hernani

Ha en fin torsdag allihopa!

Instagram astridhedman

Kram!


Läst 40443 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
03
2020

Det är inte så ofta man har möjlighet att följa en häst under så många år som jag har hängt med Horus. När jag började jobba hos Renato var han nyss fyllda 2 år och såg ut som en långbent hundvalp som inte hade koll på sin stora kropp.

När han var 3,5 år gammal skulle han börja ridas in, men skadade sig i skapet och det tog nästan 6 månader innan det var möjligt att börja jobba ordentligt. Horus var inte den lättaste att rida in kan jag säga. Listar sig bättre på svåraste! Han var otroligt känslig och speciellt för ryttarens balans. Det tog lång tid att få honom stabil under ryttare så att jag kunde rida honom själv. Det var hyfsat spännande till han var 5 år gammal. Men han var alltid otroligt snäll och försökte sitt bästa.

När han fyllde 6 år började ridbarheten komma och man kände vilken fin häst det var. Det är svårt att hålla koncentrationen när man är hingst vilket alltid var vår största utmaning. Men vi kom oss iväg på ett event och red en träningstävling på anläggningen i Esposende.

När jag bestämde mig för att starta eget så ville min chef sälja de hästar som var inne på träning. Jag la ut Horus till salu och hade massor med intresserade på honom. Men den som var snabbast att boka provridning var en Katharina från Tyskland. Hon bokade resa och kom ett par dagar för att se honom ordentligt. Det var rätt häftigt när de träffades för första gången. Man kunde se att det var kemi och även om jag tycker otroligt mycket om denna häst så har vi aldrig bondat på samma sätt. Det var vad man kan säga kärlek vid första ögonkastet och efter att ha ridit honom var det ingen tvekan om att Katharina ville köpa honom. Jag är väldigt glad att de hittade varann och att jag fått följa deras utveckling tillsammans. Katharina bestämde sig för att lämna kvar honom i träning tills hon kände sig redo att ta hem honom till Tyskland. Hon har kommit hit flera gånger och ridit lektioner med mig. Sakta men säkert har deras förtroende för varann vuxit och när hon inte varit här har jag utbildat honom i lugn och ro. Han kastrerades i början på sommaren vilket var ett mycket klokt beslut. Direkt efteråt blev det en mycket lugnare och tryggare häst. Han behövde inte längre ha koll på allt utan kunde slappna av och det kändes som att vi kunde börja jobba "på riktigt".

Vi hann till och med göra ett par tävlingar innan han åkte till Tyskland. Att se denna häst som 2-åring och att kunna rida ett jämnt program på 65 % är en riktigt häftig känsla! Jag är så stolt honom och vår resa tillsammans. Det var inte alls jobbigt att lasta honom på transporten. Snarare tvärtom, det kändes helt rätt! Jag vet att Katharina kommer ta väl hand om honom och att de hör ihop. Horus kommer älska att få vara någons häst istället för en utav 7.

Tack för alla fina år vackra underbara häst! Har redan planerat att resa till Tyskland och hälsa på i mitten på februari. Ska bli så spännande att fortsätta följa honom och Katharina.


Läst 50360 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv