Portugal-bloggen - Gästinlägg av Anna Lindberg
FEB
08

Gästinlägg av Anna Lindberg

Hej hej,

 

Jag heter Anna Lindberg och jag har idag fått äran att gästblogga på min allra bästa Astrids fantastiska Portugalblogg.

 

Precis som Astrid är jag också baserad i Portugal, men det blir inga Lusitanos, dressyr eller WE för mig, utan bara hoppning. Jag jobbar som beridare på heltid och har tillsammans med min pojkvän just nu ca 12 hästar i träning. Vi tar emot allt från helt o-inridna unghästar, problemhästar till redan välutbildade hästar som ska ut och tävlas. Av alla dessa hästar har jag just nu 4 stycken som är ’mina’ superstars och som jag tävlar regelbundet på olika nivåer från 1.20m till internationell 1.60m GP. Resten är antingen min pojkväns superstars eller tillhör olika elever som de själva tävlar, men som vi tränar dagligdags.

 

Jag flyttade hit för lite över 6 år sedan efter att först kommit hit på en ridsemester tillsammans med min mamma, och fallit pladask för detta underbara land. Vill man rida på heltid året om är detta helt klart ’the place to be’!

 

Hoppning är som sagt min passion i livet och jag har haft den enorma turen att jobba och träna med en av Portugals absolut bästa hoppryttare, Antonio Portela Carneiro.

 

Innan jag åkte hit på min första ridsemester hade jag inte rört en häst på 7 år, inte ens klappat en. Min sista häst jag hade i Sverige fick jag avliva pga. en väldigt allvarlig ryggskada och jag tappade helt stinget för ridningen. Jag spenderade 7 år på resande fot, tog en Bachelor i Marketing och jobbade inom modebranschen i London.

Innan jag tog min paus från ridningen red jag på 1.40m nivå i Sverige, men inte särskilt bra. Jag var glad om jag bara kom igenom banan och var inte alls redo att rida så högt då.

Såå jag var minst sagt rostig när jag började rida igen, men Antonio har hjälpt mig otroligt mycket, och jag rider nu stadigt på 1,60m nivå med min bästa häst Tresor du Dalot.

 

Jag tänkte att jag här i bloggen skulle berätta lite mer varför vi (jag, Astrid och ett gäng andra Skandinaver) valt att bo här, och hur livet som hoppryttare fungerar.

 

För oss i Sverige tror jag att Portugal, iaf inom hoppvärlden, fortfarande är väldigt okänt och de flesta tänker ungefär så långt som Tyskland, Holland, Belgien eller kanske Frankrike om man överväger att fortsätta sin ridning, eller skicka sin häst på utbildning i ett annat europeiskt land. Men man ska inte underskatta Sydeuropa!

 

Det de flesta associerar Portugal med är bra väder, och det är helt klart en av de största anledningarna att bo härnere. Jag har precis kommit tillbaka från en 10 dagars semester hemma i Sverige och jag säger bara hatten av till er alla som orkar hålla igång era hästar och er ridning under den otroligt låånga, kalla, mörka, isiga och snöiga vintern! Ni förtjänar en medalj allihopa. Personligen är jag absolut inget fan av vinter och kyla, och att helt obehindrat kunna hålla igång hästarna året om är en de många förmånerna med att bo här. Visst har vi några månader på vintern med lite regn, men kommer solen fram kan det fortfarande bli upp emot 20 grader i januari, och med vår 75-30m täckta ridbana kan vi hålla hästarna i toppform 12 månader om året (om vi vill, de måste ju såklart få vila lite ibland också).

 

En annan positiv sak med att bo här är prisnivån i landet generellt. Det är helt enkelt mycket billigare att leva och bo härnere, och vad det gäller priser för uppstallning, träning av häst etc. kan man nästan inte jämföra det med Sverige. Ett exempel är att kostnaden för att ha en häst i träning hos mig kostar ca 3000kr per månad jämfört med upp mot 12 000kr+ hos svenska ryttare på samma nivå. Kostnaden för stallhyror, skoningar etc. är också mycket lägre.

 

Nivån på ridningen, och framförallt hoppningen, var något jag inte hade en aning om när jag kom hit. I ärlighetens namn hade jag verkligen aldrig kunnat tänka mig att de hade så många duktiga ryttare och fantastiska tävlingar som de gör. Portugals poster girl, och kanske den enda vi i Sverige nånsin hört talats om vad det gäller portugisiska hoppryttare på toppnivå, har länge varit Luciana Dinis. Luciana är absolut helt fantastisk, men det finns så många fler duktiga ryttare här, som för oss i norr fortfarande är helt okända.

 

Vidare har vi helt otroligt bra tävlingar härnere. Du kan i princip tävla nästan varje helg året om på fantastiska anläggningar (mycket finare än många av de svenska). Och eftersom det är ett så geografiskt litet land jämfört med Sverige är det lätt att ta sig till alla tävlingar landet om. Vi har över 20 internationella tävlingar per år, de flesta 1,2 och 3* så alla kan anmäla sig och vara med så länge man har en licens och ett FEI pass, och inte bara 4 eller 5* tävlingar som Falsterbo eller Sweden Horse Show, som bara är öppna för speciellt inbjudna. Vi har även stora internationella meetings som Nations Cuptävlingarna i Lissabon och Global Champions Tour i Estoril. En annan favorit är Vilmoura touren som nu drar igång igen i februari. Till denna 6 veckor långa touren kommer ofta många svenskar ner som bla. Douglas Lindelöw, Erika Lickhammer, Irma Karlsson, Alexander Zetterman mfl.

 

Och eftersom antalet ryttare fortfarande inte är lika många som i Sverige har man ofta tävlingar med alla olika nivåer på samma tävling, allt från 50cm-1.45m GPs, och t.o.m. upp till 1.60m på de största internationella tävlingarna.  Detta är otroligt bra för oss som alltid har hästar på olika utbildningsnivåer och kan då ta med dem allihopa till samma tävling.

 

Slutligen är det en väldigt glad och avslappnad stämning mellan oss ryttare härnere. Det är fortfarande en relativt liten hästvärld där alla känner alla, och det är väldigt lite prestige inblandat. Även de allra bästa ryttarna är otroligt down to earth, och rider ofta sida vid sida av ryttare på nybörjarnivå utan några som helst problem.  Det roliga är också att ridsport härnere är framförallt en kill-sport vilket gör saker och ting betydligt mer avslappnat och easy going än hemma.

 

Nu känner jag att jag babblat på alldeles för mycket, och får väl hoppas att jag får gästblogga igen och berätta allt jag inte hunnit här;). Men om det är någon som har frågor eller skulle vilja veta mer om livet härnere, hör bara av er! Lättast är kanske via min instagram @annashowjumping.

 

Kämpa genom vintern nu, och om någon är sugen på att byta ut snön mot solsken är det bara att höra av sig!


GP i Nations Cup med Tresor i Lissabon.


Utsikten mellan klasserna i Vimeiro. En av Portugals klart bästa internationella tävlingar!


Bor man i Portugal måste man passa på att rida dessa underbara lusitanos.


Tresor i vår första 1,60-hoppning, Grand Prix, i Vilamoura.


Xanana (som lärde mig allt efter min paus från ridningen) i Vimeiro.


En av de allra bästa sakerna med vår nya anläggning är dessa underbara galopper på stranden i solnedgången.


Geronimo, en av mina superstars som jag ridit in själv och som nu hoppar stadigt i 1,30-klasser.


Billy en annan av mina up coming superstars i Lissabon.


Tresor på väg mot en fin placering i GP:n i Pedras Salgadas, en annan favorittävling härnere med en alldeles underbar publik.


Min nyaste stjärna Véron hoppar lite hemma i vår helt fantastiska arena.


Xanana i Golega.


Läst 29386 ggr





Fler inlägg

JUN
02

Träningar med Maria, Sverigetripp och ett år äldre

Nu hann det bli långt mellan inläggen igen oops! Jag skulle vilja börja att skriva om träningen med Maria som var här för ett par veckor sedan. Det var 3 dagar vi hann med att rida och denna gång fick hon ha lektion med några fler ryttare bla Ginnie och Miguel. Jasmims ägare Johanna var här och passade på att ta del av Marias kunskaper två dagar. Min elev Ana red också ett pass och Maria red Falcao söndag. Jag fokuserade på Fandi, Indio och Horus. Jag red även Falcao måndag och det är så roligt att se hur mycket han har utvecklats, han fick godkänt av Maria och går numer under smeknamnet korven 2 (Ginnies häst är korv 1 då de har svårt att gå exakt mellan skänklarna och "korvar sig"). 

Jag fick bakläxa på sitsen. Sedan vi flyttade har hästarna varit lite "all over the place". En del av dem har varit exalterade när det är mycket liv och rörelse på anläggningen till skillnad mot förra stället. Därför tror jag att min ridning har ändrats och jag har försökt ha hästarna mer mellan hand och skänkel vilket har gjort att jag glömt bort att rida med sätet. Med alla hästarna fick jag jobba på att få ut halsen, att inte ta kontakten utan låta hästen fylla ut tyglarna. Jag fick tänka mycket på att hänga ned benen och få hästarna lydiga för sittbenen istället för att använda sporren. Något jag märkte stor skillnad på var att jag har suttit med för stum rygg och höfter. Jag fick träna på att sätta mig i traven och försöka sitta så mjukt så att hästen inte ändrade steglängd eller kontakten. Väldigt bra att träna på och gör stor skillnad. Även i galoppen fick jag jobba på att slappna av i skinkorna och ryggen fast utan att svanka. Jag kände mig lite som en nybörjare igen, Maria är väldigt bra på att hålla en ödmjuk. Men ingen kan göra jobbet åt en, det måste man göra själv och sitsen är färskvara. Slarvar man och börjar fokusera på fel saker kan man snabbt börja rida med för mycket hand och skänkel. Handen var något annat jag fick fokusera mycket på. Försöka kontrollera handen och göra medvetna rörelser istället för att den ska leva sitt egna liv och följa med kroppen. Självständiga händer som är en enhet och kroppen är en annan. Så lätt men så svårt. Jag trodde jag hade lite koll på läget men nej. Gör om och gör rätt. Rida är skitsvårt men det är väl därför det är så himla roligt!

Maria "hawk eye" Eriksson. Så tacksam för att jag får ta del av hennes kunskaper, hon är bara bäst helt enkelt!

Här instruerar hon Johanna på söta Jasmim.

Nu efter ett par veckor börjar jag känna att jag har kommit ner i sadeln, hästarna är mer avspända och jämnare i sidorna. Har mest suttit med halvlånga tyglar, bara fokuserat på sitsen och styrningen. Man får ha förtroende till systemet, att det faktiskt fungerar och blir bätte, även om det tar några dagar. Man kan känna sig helflummig, speciellt när det är många andra ryttare som ser dig rida. Det gäller att helt släppa prestige och stolthet när man ska ändra på något för att bli en bättre ryttare. Jag är väldigt bra på det! Kommer ihåg när vi skulle försöka få till galoppombytena på mammas halvblod Benzon. Han var efter Bernstein och många av hans avkommor har haft en del problem med just bytena. När jag tog över tyglarna och började träna för Maria fick jag jobba med de enkla bytena först. Jag fick i läxa att rida utan stigbyglar på raka linjer innanför spåret. Upp med huvudet för att få honom att sätta sig (hävstångseffekt) och bli lättare att styra. Han skulle bli superlydig, fatta och bryta av bara för sittbenen. Det såg inte så snyggt ut, men det var effektivt. Vi fick honom att byta rent och avspänt och vi red på höga procent i MSVB. Även om jag inte hade en fantastisk känsla när jag satt där på kvarslinjen, utan stigbyglar och med hästen rejält över tygeln så bestämde jag mig för att köra på och skita i vad folk tyckte. Skulle det inte fungera fick vi väl testa något annat och som sagt ibland måste man ge saker tid för att det ska ge effekt.

Vackra Benzon som jag lärde mig så mycket av.

Vi vann bland annat Norrlandsmästerskapet för juniorer/yr.

Jag var väldigt inspirerad när jag åkte ner till Sölvesborg och hade träningar förra helgen. Blev mycket sits kombinerat med övningar i working equitation. Jätteroligt att vara på ett nytt ställe och träffa nya ekipage. Stort tack till Marlene Jönsson som ordnade det hela, till Sölvesborgs Ridklubb för att vi fick vara på deras fina anläggning och tack till alla ambitiösa ryttare, både gamla och nya. Jag hade bokat flyg hem sent måndag så jag skulle ha tid att hälsa på min alldeles egna häst. För er som inte vet har jag en egen häst som är uppfödd av Christian Hansson och Ulrika Hübinette. Han har fyllt två år och är efter St Schufro (som vann sin debut i internationell dressyr förra helgen).

Min alldeles egna fina lilla häst! Renoir TH <3

Ulrika Hübinette som sponsrade med sin hälft av Renoir och är orsaken till att han är min.

Marias 4-åring har samma mamma och är e. Negro. Rascal TH heter han.

Snygga Santini TH har också Rascalita som mamma och e. For Emotion. På bilden är Elin Hansson, dotter till Christian Hansson som är den andra uppfödaren.

Årets föl undan Rascalita. Detta är Rasqalino, e. Quaterback. En riktig läckerbit!

Han är så otroligt mysig.

Sedan jag skrev sist har jag även hunnit med att fylla år. 28 bast, lite äldre och förhoppningsvis lite klokare. Hade en fantastiskt fin födelsedag med massor av meddelanden, samtal och muntliga grattis. Helt galet hur mycket kärlek man kan få på bara en dag! Blev ordentligt firad av mina fina vänner som ordnade en överraskning med skumpa och ballonger när jag kom hem. Avrundade dagen med sushi på vårt nya favoritställe. Bästa presenten var nog ett meddelande från USA. Ni som har följt min blogg ett tag kommer ihåg Enjeitado som jag red i 4 år och att han blev såld för ganska precis ett år sedan. Det var otroligt jobbigt, dels så var det dålig kommunikation från min chef och dels så var det en häst som jag älskade otroligt mycket. Meddelandet på min födelsedag var från Enjeitados nya ägare i Californien. Han mår prima och har ett kärleksfullt hem som tar hand om honom på bästa sätt. Det var en otrolig lättnad att höra att han mår bra och jag var välkommen att hälsa på. Kanske måste kolla på resor till USA...

Överraskning när man kom hem från stallet.

Finaste tjejerna, Ginnie, Mia och Anna <3

Ginnie fyllde år den 25:e så vi firade henne också!

Så underbart att denna fina häst har kommit till ett bra hem. Han kommer alltid att vara en av mina hjärtehästar.

Ha en fortsatt skön söndag!

Instagram astridhedman


Läst 10903 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
10

Tävlingar och besök

Nu har jag haft besök cirka 2 veckor i sträck. Först kom min pappa och hans sambo. Vi hade det väldigt bra även om det inte var så många dagar. Vi åkte och gjorde några turistiga saker, spelade tennis, åt gott.

En tävlingsdag hann vi också med. Det var en dressyrtävling här på anläggningen med ca 40 starter. Jag hade en körig dag då jag tävlade 4 hästar och hade två elever som tävlade.

Första hästen var Jasmim som gjorde en Preliminar 3, motsvarar cirka en LC i Sverige. Här i Portugal tycker jag de har väldigt trevliga dressyrprogram som är anpassade för åldern på hästarna och de lättare programmen innehåller en del lättridning. Detta var Jasmims första tävling och han fick 64 %. Jag red alla hästarna utom tävlan då vi inte ordnat licens till någon av dem då det bara var denna tävling planerad. Jag hade inte så bra koll på vad övriga ryttare fick så svårt att veta vilken plats vi hade fått om han haft licens. Men jag var väldigt nöjd, han tittade lite på blommorna (bara det mest naturliga som var på banan...) men skötte sig finfint. Så rolig häst att arbeta med och han vill göra allt för sin ryttare.

Vicky från England var här via Portugal Equestrian och skulle egentligen bara ha hopplektioner. Hon ville gärna göra en tävling så då fick det bli dressyr och jag fick äran att vara hennes tränare. Hon red Almansor som är en vacker lusitanohingst. Hon var galet nervös men det gick jättebra och hon fick 64 %. Hon ville tom rida några lektioner veckan efter, väldigt kul att höra en hoppryttare säga att man får dressyr att bli roligt.

Vicky dagen innan tävlingen på hingsten "Al".

Väldigt fin bild på Vicky. Skulle kunna vara med i en bok!

Häst nummer 2 för mig var Indio. Han tävlade lite förra året med bra resultat. Nu var vi med i en M1 så en nivå högre än förra året då han var 5. Denna häst är bara helt underbar att rida! Han är valack och det är så skönt då han kan fokusera på framridningen och han hade perfekt energi under hela programmet. Vi red på 66 % med ett par missar som jag tar på mig. Ska se om vi kan göra någon nationell tävling i sommar/höst.

Denna underbara häst!

Inte så många bilder tyvärr på honom under tävlingen. Men det kommer bli fler starter ;)

Horus gjorde också en M1 och för honom var det första tävlingen någonsin. Han är hingst och en ofokuserad sådan. Jag hade fullt sjå på framridningen och även om han inte gör några dumheter så spenderar han mycket energi på annat än arbete. Jag hade en helt okej känsla, men i galoppen tog bensinen slut. Vi fick 64 % så det var bra poäng, det är en jättefin häst och jag tror om han dämpar sig kommer det bli bra. Annars kan det nog vara en bra idé att kastrera, men vi får se vad hans nya ägare tycker när hon kommer hit och hälsar på i juni. Han är iallafall en som drar ögonen till sig!

Hompe <3

Min elev Ana startade en C1 med sin fina hingst Falcao. De hade inte tävlat dressyr på länge, men de kom ihåg hur man gjorde. Hon red väldigt korrekt och trevligt utan missar vilket belönades med 66 %. Jag var väldigt nöjd över att hon verkligen red och kommunicerade med sin häst inne på banan då hon haft tendens att bli passiv.

Så roligt att få äran att ha en sådan ambitiös och duktig elev!

Sist men inte minst ut var Fandi! Han fick gå C3 vilket motsvarar MSVB5, arbetspiruetter och 3 byten i vart 5:e. Han gick helt fantastiskt bra och vi fick faktiskt ihop 67 %! Inga missar och kändes väldigt bra i energin. En del styrka som fattas, men om någon sa att vi skulle vara på denna nivå för ett år sedan skulle jag tro att de var tokiga. Så rolig resa med denna otroligt personliga häst och det bästa är att vi bara börjat.

Halter är vi bra på.

Sluta

Många klappar efter avslutad ritt

Härlig stämning på tävlingen. Här är Vicky, Marta, Anna och jag.

Bästa gänget! Ana, Jag, Catarina och Nuno. Det behövs ett helt team för att klara en dag med 6 starter.

Veckan efter kom mamma och hälsade på en vecka. Vi hade det väldigt mysigt, turista, äta och även där en tävlingsdag.

Vin, solnedgång, strand och en mamma. Vad mer kan man begära?

På utflykt i Aveiro. Sjukt trevlig stad med massor av kanaler. Inte alls dyrt att åka på en tur. Man ska äta tripas (gärna med nutella) och åka till Costa Nova.

Tävling med Fandi. Inte vårt bästa performance, men han kämpade på bra och vi kom 4a.

Hoppa kan han!

Ana och Falcao var också med, de vann sin klass!

Avslutar detta megalånga inlägg med en vacker bild på Horus som Ginnie tog en sen eftermiddag. Kan även meddela att vi trivs super på den nya anläggningen. Alla är otroligt trevliga och hästarna mår toppen. Groomarna är fantastiska och det är så roligt att rida tillsammans med andra kunna ta hjälp.

Sov gott!

/Astrid

Instagram astridhedman


Läst 18596 ggr Kommentarer Kommentera

APR
13

Nu är vi i Esposende!

Det har ju hänt så mycket sedan jag bloggade sist men jag har varken haft tid eller internet förrän nu. Jag, Fandi, Indio, Falcao och Fagote flyttade alltså till det nya stallet söndag för två veckor sedan. Jag kommer inte ihåg ifall jag skrev här att eventuellt en häst till skulle följa med från min gamla chef, men det slutade med att vi fick hämta två hästar från honom.
  
Horus gick igenom besiktningen så nu är Katharina från Tyskland ägare till denna vackra häst. Det hade inte kunnat bli bättre för mig då hon bestämde sig för att behålla honom i träning med mig några månader innan hon tar hem honom till Tyskland, så vi får fortsätta jobba tillsammans. Jag har tänkt att det är ett koncept jag vill försöka promota. Det är en otroligt stor omställning för en häst att resa hela vägen till ett annat land, byta ryttare, mat, rutiner och kompisar.
  
Jag vet vilka rutiner och hur de flesta svenskar rider och hanterar sina hästar. Om man köper häst och sedan lämnar den för utbildning några månader, kommer och hälsar på för att lära känna och rida, tror jag övergången blir mycket smidigare. I stället för att de åker direkt till Sverige från en portugisisk ryttare där den kanske aldrig gått ute i hagen.
  
Sidospår, hur som helst blev även Jasmim såld till en svensk kvinna som heter Johanna. Hon och hennes familj har flyttat till Frankrike så Jasmim ska stå kvar i utbildning tills de har kommit i ordning och hittat stall. Johanna ska också komma hit och rida lektion på sin häst för att lära känna honom bättre.
  
Jasmim kom hit i tisdags så han har inte ens varit här en vecka. Jag är sjukt imponerad av honom då han har väldigt lite resvana och aldrig ens varit iväg på träning. Han gick rakt in i transporten, stod som ett ljus hela vägen, har tagit allt med ro trots mycket stökigare miljö. Igår red jag för första gången i "tältet" som är 30*70 och har öppna väggar men täckt av ett tälttak. Bredvid gick Annas fyra hopphästar i hage och de hade fredagsparty. De sprang som tokar, hade sönder tråden som delade av hagen och vilken häst som helst av de andra hade fått spel. Men Jasmim han stannade och tittade, sedan skrittade han lugnt vidare och verkade tycka de hästarna var lite knäppa. Vilken kille alltså!


Jasmim spanar in sitt nya hem.


Katharina med Horus.
  
Så nu har jag fem hästar att rida, det var längesen det var så få hästar men jag är lika länge i stallet som förut. Det är skönt att hinna ta sig tid till varje häst och inte skynda runt för att hinna så mycket som möjligt.
  
Jag har fått ge lite lektioner till gäster från Portugal Equestrian som jag redan skrivit om. Det känns väldigt roligt och är bra extra inkomst. I torsdags fick jag träffa lite svenska we-kollegor från Ölmstad. De var och tittade på häst och två stycken red lektion. Så kul och jag längtar efter att få starta internationellt igen. Vi får se när det kommer hända, men jag har inte gett upp hoppet om ett EM nästa år trots att jag inte har någon lämplig häst just nu.

Härligt svenskt gäng: Jag, Åsa, Mia, Pernilla och Sophia. Hästen är Aramis, en lusitanohingst som används i Portugal Equestrian. Perfekta skolhästen!
  
Sedan har jag och Fandi hunnit vara iväg och tävlat förra helgen. Ana och Falcao var också med och de gjorde fantastiska resultat. 68 % i dressyren och 71 % i tekniken. Det var en av Portugals bästa ryttare med på sin unghäst men Anna var inte långt ifrån att slå henne i tekniken. I speeden blev hon tyvärr utesluten då hon red på fel sida om en markering. Alltid trist när det händer, men det är bara att bita ihop och komma igen till nästa start.
  
Fandi var väldigt konstig i dressyren, han gick inte alls fram. Efteråt ställde han sig och kissade i typ 5 minuter så det var förklaringen. Vi kom sist av 8:a ryttare på 60 %. Katastrof! Men till söndagens teknik gick han mycket bättre och vi kom 3:a på 65 % med ett par små missar. I speeden gick han fram som han skulle och vi vann faktiskt med näst snabbaste tiden utav alla starter!
  
Nu har vi verkligen hittat hur han ska ridas, han måste få mycket mer utrymme i tyglarna men ridas med mycket ben så han känner vart han ska. När jag försökt rida honom mer som de andra hästarna (lite mer mellan hand och skänkel) har han bara blivit spänd och gått uppåt istället för fram. Vi gjorde en rejäl upphämtning till 4e plats totalt. Nästa tävling ska vi se till att han har kissat innan start.

Ana och Falcao.


Fandi i dressyren. Kissnödig...


Teknik där det gick bättre.


I speeden var han helt fantastisk!
  
Jag ska se om jag får till några filmer när jag rider och ta mycket bilder på nya stället så ni får se i nästa blogginlägg. Tills vidare kan ni kolla min instagram astridhedman
  
Kram på er och ha en fin helg!


Läst 33733 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv