Portugal-bloggen - Gästinlägg av Anna Lindberg
FEB
08

Gästinlägg av Anna Lindberg

Hej hej,

 

Jag heter Anna Lindberg och jag har idag fått äran att gästblogga på min allra bästa Astrids fantastiska Portugalblogg.

 

Precis som Astrid är jag också baserad i Portugal, men det blir inga Lusitanos, dressyr eller WE för mig, utan bara hoppning. Jag jobbar som beridare på heltid och har tillsammans med min pojkvän just nu ca 12 hästar i träning. Vi tar emot allt från helt o-inridna unghästar, problemhästar till redan välutbildade hästar som ska ut och tävlas. Av alla dessa hästar har jag just nu 4 stycken som är ’mina’ superstars och som jag tävlar regelbundet på olika nivåer från 1.20m till internationell 1.60m GP. Resten är antingen min pojkväns superstars eller tillhör olika elever som de själva tävlar, men som vi tränar dagligdags.

 

Jag flyttade hit för lite över 6 år sedan efter att först kommit hit på en ridsemester tillsammans med min mamma, och fallit pladask för detta underbara land. Vill man rida på heltid året om är detta helt klart ’the place to be’!

 

Hoppning är som sagt min passion i livet och jag har haft den enorma turen att jobba och träna med en av Portugals absolut bästa hoppryttare, Antonio Portela Carneiro.

 

Innan jag åkte hit på min första ridsemester hade jag inte rört en häst på 7 år, inte ens klappat en. Min sista häst jag hade i Sverige fick jag avliva pga. en väldigt allvarlig ryggskada och jag tappade helt stinget för ridningen. Jag spenderade 7 år på resande fot, tog en Bachelor i Marketing och jobbade inom modebranschen i London.

Innan jag tog min paus från ridningen red jag på 1.40m nivå i Sverige, men inte särskilt bra. Jag var glad om jag bara kom igenom banan och var inte alls redo att rida så högt då.

Såå jag var minst sagt rostig när jag började rida igen, men Antonio har hjälpt mig otroligt mycket, och jag rider nu stadigt på 1,60m nivå med min bästa häst Tresor du Dalot.

 

Jag tänkte att jag här i bloggen skulle berätta lite mer varför vi (jag, Astrid och ett gäng andra Skandinaver) valt att bo här, och hur livet som hoppryttare fungerar.

 

För oss i Sverige tror jag att Portugal, iaf inom hoppvärlden, fortfarande är väldigt okänt och de flesta tänker ungefär så långt som Tyskland, Holland, Belgien eller kanske Frankrike om man överväger att fortsätta sin ridning, eller skicka sin häst på utbildning i ett annat europeiskt land. Men man ska inte underskatta Sydeuropa!

 

Det de flesta associerar Portugal med är bra väder, och det är helt klart en av de största anledningarna att bo härnere. Jag har precis kommit tillbaka från en 10 dagars semester hemma i Sverige och jag säger bara hatten av till er alla som orkar hålla igång era hästar och er ridning under den otroligt låånga, kalla, mörka, isiga och snöiga vintern! Ni förtjänar en medalj allihopa. Personligen är jag absolut inget fan av vinter och kyla, och att helt obehindrat kunna hålla igång hästarna året om är en de många förmånerna med att bo här. Visst har vi några månader på vintern med lite regn, men kommer solen fram kan det fortfarande bli upp emot 20 grader i januari, och med vår 75-30m täckta ridbana kan vi hålla hästarna i toppform 12 månader om året (om vi vill, de måste ju såklart få vila lite ibland också).

 

En annan positiv sak med att bo här är prisnivån i landet generellt. Det är helt enkelt mycket billigare att leva och bo härnere, och vad det gäller priser för uppstallning, träning av häst etc. kan man nästan inte jämföra det med Sverige. Ett exempel är att kostnaden för att ha en häst i träning hos mig kostar ca 3000kr per månad jämfört med upp mot 12 000kr+ hos svenska ryttare på samma nivå. Kostnaden för stallhyror, skoningar etc. är också mycket lägre.

 

Nivån på ridningen, och framförallt hoppningen, var något jag inte hade en aning om när jag kom hit. I ärlighetens namn hade jag verkligen aldrig kunnat tänka mig att de hade så många duktiga ryttare och fantastiska tävlingar som de gör. Portugals poster girl, och kanske den enda vi i Sverige nånsin hört talats om vad det gäller portugisiska hoppryttare på toppnivå, har länge varit Luciana Dinis. Luciana är absolut helt fantastisk, men det finns så många fler duktiga ryttare här, som för oss i norr fortfarande är helt okända.

 

Vidare har vi helt otroligt bra tävlingar härnere. Du kan i princip tävla nästan varje helg året om på fantastiska anläggningar (mycket finare än många av de svenska). Och eftersom det är ett så geografiskt litet land jämfört med Sverige är det lätt att ta sig till alla tävlingar landet om. Vi har över 20 internationella tävlingar per år, de flesta 1,2 och 3* så alla kan anmäla sig och vara med så länge man har en licens och ett FEI pass, och inte bara 4 eller 5* tävlingar som Falsterbo eller Sweden Horse Show, som bara är öppna för speciellt inbjudna. Vi har även stora internationella meetings som Nations Cuptävlingarna i Lissabon och Global Champions Tour i Estoril. En annan favorit är Vilmoura touren som nu drar igång igen i februari. Till denna 6 veckor långa touren kommer ofta många svenskar ner som bla. Douglas Lindelöw, Erika Lickhammer, Irma Karlsson, Alexander Zetterman mfl.

 

Och eftersom antalet ryttare fortfarande inte är lika många som i Sverige har man ofta tävlingar med alla olika nivåer på samma tävling, allt från 50cm-1.45m GPs, och t.o.m. upp till 1.60m på de största internationella tävlingarna.  Detta är otroligt bra för oss som alltid har hästar på olika utbildningsnivåer och kan då ta med dem allihopa till samma tävling.

 

Slutligen är det en väldigt glad och avslappnad stämning mellan oss ryttare härnere. Det är fortfarande en relativt liten hästvärld där alla känner alla, och det är väldigt lite prestige inblandat. Även de allra bästa ryttarna är otroligt down to earth, och rider ofta sida vid sida av ryttare på nybörjarnivå utan några som helst problem.  Det roliga är också att ridsport härnere är framförallt en kill-sport vilket gör saker och ting betydligt mer avslappnat och easy going än hemma.

 

Nu känner jag att jag babblat på alldeles för mycket, och får väl hoppas att jag får gästblogga igen och berätta allt jag inte hunnit här;). Men om det är någon som har frågor eller skulle vilja veta mer om livet härnere, hör bara av er! Lättast är kanske via min instagram @annashowjumping.

 

Kämpa genom vintern nu, och om någon är sugen på att byta ut snön mot solsken är det bara att höra av sig!


GP i Nations Cup med Tresor i Lissabon.


Utsikten mellan klasserna i Vimeiro. En av Portugals klart bästa internationella tävlingar!


Bor man i Portugal måste man passa på att rida dessa underbara lusitanos.


Tresor i vår första 1,60-hoppning, Grand Prix, i Vilamoura.


Xanana (som lärde mig allt efter min paus från ridningen) i Vimeiro.


En av de allra bästa sakerna med vår nya anläggning är dessa underbara galopper på stranden i solnedgången.


Geronimo, en av mina superstars som jag ridit in själv och som nu hoppar stadigt i 1,30-klasser.


Billy en annan av mina up coming superstars i Lissabon.


Tresor på väg mot en fin placering i GP:n i Pedras Salgadas, en annan favorittävling härnere med en alldeles underbar publik.


Min nyaste stjärna Véron hoppar lite hemma i vår helt fantastiska arena.


Xanana i Golega.


Läst 31248 ggr





Fler inlägg

OKT
13

Träningar dubbelt upp

För ett par veckor sedan hade jag min tränare Maria Eriksson på besök. Vi trimmade hästarna i tre dagar och hon hade även med sig sin man Björn som också är grymt duktig så det var svettigt att ha fyra ögon riktade på sig.
Hästarna jobbade på väldigt fint och jag fick beröm att sitsen var bättre. Fick till och med ett "riktigt bra händer" från Björn sista dagen, det lever man på länge (han är inte så frikostig med beröm)!
  
Maria red Indio en del och hästen är helt fantastisk, insåg att jag har ca 25 år att bli lika bra som Maria på att rida. Det ser ut som att hon bara "sitter där" och hästarna bara älskar att ha henne på ryggen. Sen får man sitta upp och då känns det som att man kan rida. Men något jag har tänkt på mycket är hur snälla dessa underbara djur är. Tänk vad många fel vi ryttare gör under ett ridpass. Det är otroligt att hästarna försöker och inte bara kastar av oss när vi sitter snett, drar omedvetet i tyglarna eller är för stela och inte följer med i hästarnas rörelser. Jag känner att det var något som klickade denna gång hon var här, jag har kommit ner mer i sadeln och kan rida mer från sätet. Försöker hålla händerna stilla med jämn kontakt och hålla i tyglarna mellan tummen och pekfingret.
  
Hästarna känns som sagt riktigt fina nu och jag har en spännande nyhet. Jag kommer att satsa med Fandi på att ta en plats i EM-laget 2020 i working equitation. Nuno och Catarina är med på tåget och datumet kom ut i veckan. Det kommer att gå i Frankrike 7-9 augusti så vi har tio månader på oss att bli så bra som möjligt. Nu ska vi göra en plan och kolla tävlingar under våren så vi kan kvala och visa förbundet att vi förtjänar att åka.
Det kommer vara hårt om platserna nästa år, working equitation växer så det knakar och det börjar komma många duktiga ekipage upp i klasserna vilket är så roligt och utvecklande för sporten. I helgen vad Ida-Maria Johansson i Paris på internationell tävling och gjorde fantastiskt fina resultat samt tog ett kval för EM.
   
Förra helgen var jag till Örebro och hade träningar i tre dagar. Jättekul att se fin utveckling på de ekipage jag känner sen tidigare och många nya duktiga ryttare som har upptäckt denna roliga gren. Sedan åkte jag och Linnea Lycke ner till Ölmstad för en träff med förbundet och WE-ryttare på msv eller svår nivå. Det var en informativ träff där vi pratade om doping och media bland annat. Roligast av allt var nästan att träffa alla och umgås och snacka häst.
  
Samma vecka som Maria var här kom mamma och hälsade på. Hon fick äntligen träffa sin nya häst som gör framsteg varje gång man sitter upp. På tisdag ska han kastreras så håll tummarna att det går väl. Vi semestrade även lite, åkte till ett fantastiskt hotell som låg längs med Dourofloden. Vi spenderade även en natt i Porto vilket var supermysigt.
 

Fantastisk bild av Fandi som tyska Elena tog när hon var här. Vi hade rätt roligt när vi kastade färg på hästarna, Fandi tog det dock med ro.

Fina Fandi för Maria.

Mamma fick äntligen träffa sin drömkille Manne <3.

Roliga dagar i Örebro, även om det var lite kallt.

Denna häst!
  
Ha en fortsatt bra söndag,
Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 4059 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
22

Final i championatet och ny häst

För ett par veckor sedan red jag och min elev Ana Ribeiro finalen i det regionala championatet i WE. Fandi gjorde sin bästa tävling under hela säsongen! Väldigt jämn och bra energi utan större missar.
  
I dressyren på lördagen red vi på 68 % utan missar. I traven hade jag kunnat sätta lite mer tryck, men det var på gräs och Fandi kan bli lite försiktig på ojämnt underlag så jag ville inte chansa och få någon taktmiss. I galoppen var han väldigt avspänd och bytena satt där de skulle. Vi kom tvåa och det var väldigt spännande för vi var tre ryttare som hade chans på andra- och tredjeplatsen totalt i championatet. Hon som låg i ledning hade vunnit varenda tävling så hon satt säkert som etta.
  
På söndagen red vi tekniken och det var en annorlunda bana med naturliga hinder. Buskar som tre tunnor, ett palmträd i mitten av fållan och två träd som två tunnor. Det var klurigt med underlaget och det var viss lutning på banan, så det gällde att sträcka upp sig och hjälpa hästen när det sluttade nerför. Men Fandi skötte sig fantastiskt bra, fanns ett par ställen där jag hade kunna hjälpa honom bättre, men vi red ihop 69 % och en till andraplats!
  
Det såg lovande ut för speeden som gick på eftermiddagen i stekande sol. Jag bestämde mig för att rida på säkerhet då jag låg bra till, men det gäller att inte vara för långsam. Fandi har ett stort steg så även fast vi tog det rätt lugnt blev vi ännu en gång tvåa, så jag var superglad över den placeringen som gav oss andraplatsen totalt. Det betydde att vi även lyckades med vårt mål för året som var att komma topp-3 i championatet. Andraplatsen i finalen gav en andraplats totalt!
  
Kan tilläggas att det ekipage som vann redan har tävlat working equitation i tre år, så de har bra mycket mer erfarenhet än Fandi som gör sitt första år. Många kommenterade att det var så roligt att se skillnaden på Fandi nu och de första tävlingarna vi gjorde. Väldigt roligt när hårt jobb lönar sig! Min grymma elev Ana gjorde ingen besviken utan vann alla tre moment och tog även titeln som champion i hennes klass totalt. En riktigt bra helg helt enkelt! Nu är fokus på Golega i november där jag och Fandi ska delta portugisiska mästerskapen.


Bästa hästägarna Catarina och Nuno.

Fina Fandi i grinden. Foto Fati Freitas.

Podiet i championatet.

3:a Helene Giske - Norge
2:a Jag
1:a Angela Pereira - Portugal
  
Inte så vanligt med tre tjejer på prispallen i Portugal så det var kul, väldigt internationellt dessutom. Fotot är taget av duktiga Carlos Hernani.
  
Förra helgen var det lusitanofeira i Sverige. Jag hade gärna åkt dit, men finalen skulle egentligen gått samma helg men blev flyttad. Väldigt roligt att Giesta som jag hade i träning cirka två år gick och vann titeln som bästa sto. Ann Wickberg köpte henne för cirka ett år sedan och det är alltid lika roligt när det går bra för hästar man säljer.

Vackra Giesta! Foto av Hanna Larsson.
  
Som avslutning har jag en stor nyhet! Oturligt nog dog min mammas häst Butler i kolik för några månader sedan. Hon har varit sugen på en ny häst och jag har givetvis röstat för lusitano. Jag åkte och hälsade på en uppfödare för några veckor sedan och hittade en treårig hingst som jag föll för och det slutade med att hon köpte honom. Nu har jag haft honom i cirka tio dagar och han är underbar! Väldigt glad att jag övertalade henne att slå till.
  
Han heter Manequim do Solar, kallas Manne. Rör sig fantastiskt fint och kommer bli cirka 165 cm hög. Otroligt fint temperament, fast han kommer att bli kastrerad då det är svårt att ha hingst i Sverige. Men planen är att han är kvar med mig till våren, så jag ser fram emot att jobba med denna fina häst. Mamma kommer i veckan, samt min tränare Maria med sin man Björn. Det blir spännande att höra om de tycker han är lika fin som jag tycker.

Vacker som en dag och kloka ögon. Foto Vicky Gaston.
  
Jag har äntligen tagit tag i en Facebooksida för mitt företag. Kolla in Hedman Horses på FB eller min Instagram astridhedman för fler nyheter.
  
Ha en fortsatt fin söndag!
  
Kram 


Läst 12566 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
25

Fotovecka

Så förra veckan var hektisk med besök från Tyskland, massor med gäster till Portugal Equestrian och Annas syster med familj. Det är så roligt att Portugal Equestrian har blivit så stort på så kort tid. För er som inte har hängt med så kan ni kolla hemsidan www.portugalequestrian.com där det erbjuds ridresor på anläggningen där jag hyr in mig.
  
Från Tyskland kom Katharina som äger Horus som står hos mig i träning. Med sig hade hon tre fotografer för en workshop. Det var full fart hela veckan. Vi fotade på anläggningen, åkte med hästarna till stranden, poserade framför en kyrka och barbacka i skogen. Fotona blev magiska men det var ganska skönt när veckan var slut.
 

Indio lärde sig att göra levad framför kyrkan.

Vackra Jabuti som är en klienthäst till Miguel Santos som också är dressyrtränare för Portugal Equestrian.

Hur snygga kompisar har inte jag? Anna Lindberg med hopphästen Iniesta och Ginnie Palm med sin lusitano Fagote.
 

Ana på sin vackra Falcao.

Horus och Indio som modeller.

Fotona är tagna av Elena, Jana Siegrist och Carlos Hernani.
   
Helgen innan var jag och Ana i Ponte de Lima och red den sista omgången innan finalen i working equitation. Ana och Falcao har bara gått från klarhet till klarhet. Det är fantastiskt att få guida detta ekipage. Ana har otroliga nerver och väldigt starkt fokus. Det ska bli roligt att se vad det blir av henne i framtiden. De red ihop 71 % i dressyren, 70 % i tekniken och vann speeden.
  
Fandi skötte sig fint, vi hade ett par missar på den blöta dressyrbanan men fick ändå ihop 67 %, dock "bara" en 4:e plats. På lördagen red vi tekniken där vi äntligen fick till en felfri runda. Givetvis fanns det saker att förbättra, men Fandi var helt med mig och vi hade bra energi utan spänning. Det blev 69 % och en efterlängtad förstaplats. Det såg bra ut för speeden men där gick det inte alls enligt plan. Vi var lite för snabba att vända in genom grinden som var hinder nummer 2. Fandi rev ner den ena stolpen med rumpan och att riva ner något ger 10 sekunders straff. Eftersom jag inte kunde stänga fick jag släppa repet vilket ger ytterligare 20 sekunders tillägg. Efter det tappade jag fokus och vi hade fler missar.
  
Det slutade med en 4:e plats totalt vilket var surt men det är sånt som händer. Vi har haft en del stolpe ut (bokstavligt talat) denna säsong och jag måste komma ihåg att det är första året vi tävlar och Fandi har verkligen utvecklats de sista veckorna. Nästa år kommer vara vårt år tror jag!
  

Indio tävlade i dressyr på lördagen i en klass som motsvarar MSVC. Detta var bara hans andra start i år så det var kul att äntligen få visa upp honom. Det är otroligt stor skillnad på honom nu när han är valack, mycket mer lätthanterlig och han var helt fantastisk på framridningen. Vi fick nämligen värma upp precis bredvid en pågående horseballmatch. Om ni har sett horseball vet ni att det är en riktigt tuff sport, hästar i full galopp fram och tillbaka. Ibland rider de in i den uppblåsbara sargen och det framkallar ett väldigt spännande ljud. Indio var helt klart påverkad men klarade att hålla fokus. När vi kom in på dressyrbanan var han en superstjärna och även om det fattas lite styrka så var jag otroligt nöjd. Vi fick 65 % och en förstaplats!
  
Jasmim har åkt till sitt nya hem hos Johanna i Frankrike. Han har en ponny som ny bästis och jag är så glad att han fick ett perfekt hem. Nu har jag en plats ledig för en träningshäst om någon skulle vara intresserad. Jag kan även hjälpa att hitta den rätta lusitanon om någon är på jakt efter en egen häst. Det går bra att lämna den hos mig i träning och även komma och rida lektioner innan hästen åker till Sverige så det blir en smidig övergång. Jag hjälper självklart till med allt pappersarbete och transport. På anläggningen har vi allt man behöver, den nya utebanan är färdig med toppunderlag. Det finns skrittmaskin, hagar, 3 banor och bra ställen att rida ut på. Ni kan mejla mig om det låter intressant, astrid_hedman@hotmail.com


Tyvärr missar jag årets lusitanofeira på Rotbrunna icår, men har ni möjlighet tycker jag verkligen ni borde göra ett besök 14-15 september. Det kommer vara avelsvärdering, shower, dressyrtävling och mycket mer. Kolla hemsidan för mer info www.lusitanosällskapet.se
 

Ha en fin vecka allihopa!

Instagram astridhedman


Läst 20546 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv