Portugal-bloggen - Gästinlägg av Anna Lindberg
FEB
08
2019

Gästinlägg av Anna Lindberg

Hej hej,

 

Jag heter Anna Lindberg och jag har idag fått äran att gästblogga på min allra bästa Astrids fantastiska Portugalblogg.

 

Precis som Astrid är jag också baserad i Portugal, men det blir inga Lusitanos, dressyr eller WE för mig, utan bara hoppning. Jag jobbar som beridare på heltid och har tillsammans med min pojkvän just nu ca 12 hästar i träning. Vi tar emot allt från helt o-inridna unghästar, problemhästar till redan välutbildade hästar som ska ut och tävlas. Av alla dessa hästar har jag just nu 4 stycken som är ’mina’ superstars och som jag tävlar regelbundet på olika nivåer från 1.20m till internationell 1.60m GP. Resten är antingen min pojkväns superstars eller tillhör olika elever som de själva tävlar, men som vi tränar dagligdags.

 

Jag flyttade hit för lite över 6 år sedan efter att först kommit hit på en ridsemester tillsammans med min mamma, och fallit pladask för detta underbara land. Vill man rida på heltid året om är detta helt klart ’the place to be’!

 

Hoppning är som sagt min passion i livet och jag har haft den enorma turen att jobba och träna med en av Portugals absolut bästa hoppryttare, Antonio Portela Carneiro.

 

Innan jag åkte hit på min första ridsemester hade jag inte rört en häst på 7 år, inte ens klappat en. Min sista häst jag hade i Sverige fick jag avliva pga. en väldigt allvarlig ryggskada och jag tappade helt stinget för ridningen. Jag spenderade 7 år på resande fot, tog en Bachelor i Marketing och jobbade inom modebranschen i London.

Innan jag tog min paus från ridningen red jag på 1.40m nivå i Sverige, men inte särskilt bra. Jag var glad om jag bara kom igenom banan och var inte alls redo att rida så högt då.

Såå jag var minst sagt rostig när jag började rida igen, men Antonio har hjälpt mig otroligt mycket, och jag rider nu stadigt på 1,60m nivå med min bästa häst Tresor du Dalot.

 

Jag tänkte att jag här i bloggen skulle berätta lite mer varför vi (jag, Astrid och ett gäng andra Skandinaver) valt att bo här, och hur livet som hoppryttare fungerar.

 

För oss i Sverige tror jag att Portugal, iaf inom hoppvärlden, fortfarande är väldigt okänt och de flesta tänker ungefär så långt som Tyskland, Holland, Belgien eller kanske Frankrike om man överväger att fortsätta sin ridning, eller skicka sin häst på utbildning i ett annat europeiskt land. Men man ska inte underskatta Sydeuropa!

 

Det de flesta associerar Portugal med är bra väder, och det är helt klart en av de största anledningarna att bo härnere. Jag har precis kommit tillbaka från en 10 dagars semester hemma i Sverige och jag säger bara hatten av till er alla som orkar hålla igång era hästar och er ridning under den otroligt låånga, kalla, mörka, isiga och snöiga vintern! Ni förtjänar en medalj allihopa. Personligen är jag absolut inget fan av vinter och kyla, och att helt obehindrat kunna hålla igång hästarna året om är en de många förmånerna med att bo här. Visst har vi några månader på vintern med lite regn, men kommer solen fram kan det fortfarande bli upp emot 20 grader i januari, och med vår 75-30m täckta ridbana kan vi hålla hästarna i toppform 12 månader om året (om vi vill, de måste ju såklart få vila lite ibland också).

 

En annan positiv sak med att bo här är prisnivån i landet generellt. Det är helt enkelt mycket billigare att leva och bo härnere, och vad det gäller priser för uppstallning, träning av häst etc. kan man nästan inte jämföra det med Sverige. Ett exempel är att kostnaden för att ha en häst i träning hos mig kostar ca 3000kr per månad jämfört med upp mot 12 000kr+ hos svenska ryttare på samma nivå. Kostnaden för stallhyror, skoningar etc. är också mycket lägre.

 

Nivån på ridningen, och framförallt hoppningen, var något jag inte hade en aning om när jag kom hit. I ärlighetens namn hade jag verkligen aldrig kunnat tänka mig att de hade så många duktiga ryttare och fantastiska tävlingar som de gör. Portugals poster girl, och kanske den enda vi i Sverige nånsin hört talats om vad det gäller portugisiska hoppryttare på toppnivå, har länge varit Luciana Dinis. Luciana är absolut helt fantastisk, men det finns så många fler duktiga ryttare här, som för oss i norr fortfarande är helt okända.

 

Vidare har vi helt otroligt bra tävlingar härnere. Du kan i princip tävla nästan varje helg året om på fantastiska anläggningar (mycket finare än många av de svenska). Och eftersom det är ett så geografiskt litet land jämfört med Sverige är det lätt att ta sig till alla tävlingar landet om. Vi har över 20 internationella tävlingar per år, de flesta 1,2 och 3* så alla kan anmäla sig och vara med så länge man har en licens och ett FEI pass, och inte bara 4 eller 5* tävlingar som Falsterbo eller Sweden Horse Show, som bara är öppna för speciellt inbjudna. Vi har även stora internationella meetings som Nations Cuptävlingarna i Lissabon och Global Champions Tour i Estoril. En annan favorit är Vilmoura touren som nu drar igång igen i februari. Till denna 6 veckor långa touren kommer ofta många svenskar ner som bla. Douglas Lindelöw, Erika Lickhammer, Irma Karlsson, Alexander Zetterman mfl.

 

Och eftersom antalet ryttare fortfarande inte är lika många som i Sverige har man ofta tävlingar med alla olika nivåer på samma tävling, allt från 50cm-1.45m GPs, och t.o.m. upp till 1.60m på de största internationella tävlingarna.  Detta är otroligt bra för oss som alltid har hästar på olika utbildningsnivåer och kan då ta med dem allihopa till samma tävling.

 

Slutligen är det en väldigt glad och avslappnad stämning mellan oss ryttare härnere. Det är fortfarande en relativt liten hästvärld där alla känner alla, och det är väldigt lite prestige inblandat. Även de allra bästa ryttarna är otroligt down to earth, och rider ofta sida vid sida av ryttare på nybörjarnivå utan några som helst problem.  Det roliga är också att ridsport härnere är framförallt en kill-sport vilket gör saker och ting betydligt mer avslappnat och easy going än hemma.

 

Nu känner jag att jag babblat på alldeles för mycket, och får väl hoppas att jag får gästblogga igen och berätta allt jag inte hunnit här;). Men om det är någon som har frågor eller skulle vilja veta mer om livet härnere, hör bara av er! Lättast är kanske via min instagram @annashowjumping.

 

Kämpa genom vintern nu, och om någon är sugen på att byta ut snön mot solsken är det bara att höra av sig!


GP i Nations Cup med Tresor i Lissabon.


Utsikten mellan klasserna i Vimeiro. En av Portugals klart bästa internationella tävlingar!


Bor man i Portugal måste man passa på att rida dessa underbara lusitanos.


Tresor i vår första 1,60-hoppning, Grand Prix, i Vilamoura.


Xanana (som lärde mig allt efter min paus från ridningen) i Vimeiro.


En av de allra bästa sakerna med vår nya anläggning är dessa underbara galopper på stranden i solnedgången.


Geronimo, en av mina superstars som jag ridit in själv och som nu hoppar stadigt i 1,30-klasser.


Billy en annan av mina up coming superstars i Lissabon.


Tresor på väg mot en fin placering i GP:n i Pedras Salgadas, en annan favorittävling härnere med en alldeles underbar publik.


Min nyaste stjärna Véron hoppar lite hemma i vår helt fantastiska arena.


Xanana i Golega.


Läst 32407 ggr





Fler inlägg

MAJ
10
2020

Hej på er,

Trots coronan har jag många roliga saker på gång. I veckan har jag tävlat till exempel. Det är Lusolove som anordnat en online-tävling där man rider ett av de internationella dressyrtesten i working equitation. Jag deltog med Fandi och Indio. Väldigt bra att träna program och att få bedömning av 3 internationella domare. Blir spännande att se hur vi står oss i konkurrensen, det var över 100 starter totalt från 14 olika länder. Vi får se om tävlingar online kommer bli vanligare nu under dessa märkliga tider.

För ett par veckor sedan anordnades det en träningstävling i hoppning på anläggningen där jag står uppstallad. Det var Portugals toppryttare på plats och jag var självklart med på ett par hästar för att visa att dressyrryttare också kan hoppa. Långt ifrån deras höjder, men vi gjorde defentivt inte bort oss och bästa Anna Lindberg coachade. Många klienter frågar mig om lusitanos kan hoppa och svaret på det är JA. Kanske inte alla hoppar så bra, men de flesta kan hoppa om man tränar dem. Jag kanske blir hoppryttare efter tävlingsuppehållet. Lite kul fakta är att jag har tävlat mycket hoppning på min D-ponny upp till 110 cm. Vi hade några placeringar och red div 1 lag. Jag har alltid älskat hoppning, men det råkade bli dressyr när jag tog över mammas halvblod som var en väldigt talangfull dressyrhäst. När jag hittade working equitation kände jag mig hemma då det både har dressyr och man får en adrenalinkick i speeden. Sidospår...

Jag och Anna har också gjort en del jobb med Brighmare. En onlinekurs med roliga bomövningar, den kommer snart att bli tillgänglig på deras hemsida www.brightmare.se

Vi har fler roliga projekt på g som kommer ha att göra med working equitation så håll ögonen öppna. Det känns väldigt bra att representera brightmare som värdesätter allsidig och hästvänlig träning.

Jag och Fandi har provat på toalettpappersutmaningen. Det var väldigt roligt! Bra träning för att över kroppskontroll och följsamhet.

Já Vi är såld till svenska Mimmi Tayli. Han kommer stå kvar i träning hos mig några veckor innan han åker till sitt nya hem. Jag tror de kommer att bli en perfekt match och jag är otroligt glad över att få jobba med så trevliga hästar och människor. Nästa vecka kommer det en häst som jag ska prova åt en kompis, det blir spännande och jag lovar att hålla er uppdaterade om det blir affär eller inte. På tal om att prova hästar kommer jag att börja erbjuda det som tjänst. Jag har haft ett flertal personer som skrivit till mig anående att köpa häst. Nu när det inte går att resa utomlands kan det vara knepigt och man vill såklart inte bli lurad på något sätt. Det kan också vara svårt med språket och veta vilken veterinär som är bra för att göra veterinärbesiktning osv. Därför tänkte jag erbjuda att åka och provrida. Om det blir affär kan jag även rekommendera veterinär, delta vid veterinärbesiktningen och filma. Dessutom kan jag hjälpa till med allt runt omkring resan och jag har även möjlighet att ha hästen i träning några veckor vid behov. Kanske man har hittat en hingst som man vill kastrera innan man tar hem den. Jag kan hjälpa till att hitta hästar, men många kanske redan gjort det jobbet och vill ha en oberoende åsikt om hur hästen är i hantering och ridning. Om detta låter intressant får ni gärna mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com och så kan vi göra en plan för just dig.

Hoppas ni alla får en fin söndag!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 18343 ggr Kommentarer Kommentera

APR
13
2020

Hej på er,

Jag längtar givetvis till att livet ska återgå till det normala igen, men det är ganska härligt att inte ha någon stress till något. Hästarna känns fantastiskt fina och nu när det inte är några tävlingar kan man fokusera på lite andra saker. Jag har börjat köra galoppintervaller vilket har haft en otrolig effekt på Fandi. Han har bra kondition, men vi har båda varit rätt frustrerade i dressyren. Han har haft för mycket energi och svårt att fokusera på mig. Jag har försökt att rida ordentligt så han ska bli trött, men då blir det bara mer press och konflikt. Min kompis Anna föreslog att jag skulle testa hennes intervaller (3min galopp, 1 min skritt, 3 min galopp, 1 min skritt, 3 min galopp, 15 min trav). Det fungerar superbra och nu gör vi detta i början av veckan för att göra en "urblåsning". Dagen efter skrittar jag ut i skogen och sedan är han fantastisk att rida övriga dagar. Det är väldigt bra träning för mig också, jag har haft hoppsadel och stått i lätt sits under allt galoppjobb för att träna benmusklerna. Det är imponerande att se vilken kondis Fandi har! Han vill framåt hela tiden under galoppen, under de 15 minuterna i trav varvar han ner i andningen och är nästan helt torr när vi är klara. Det går inte lika lätt för Indio, men nu har vi flera veckor att bygga upp kondition och uthållighet.

Även för Indio har det varit bra att få bort tävlingspressen. Vi hade hamnat i ett läge där jag ställde höga krav på honom vilket gav en del spänningar. Nu jobbar vi mer lösgörande och lydnad samt att han ska bli mer uthållig. Det är lätt när man har kommit till en viss nivå att man börjar gå för fort fram. Han började bli säker i bytena vid årsskiftet och nu har jag testat göra några tvåor (byten i vartannat). Man ska inte slösa sin tid och jag tycker man kan testa gå på röda fältet ibland för att utmana sig själv och hästen. Blir det missförstånd eller spänning får man backa och gå tillbaka till mer grundläggande övningar tills hästen är tillräckligt stark och förstår övningen. Ofta tänker jag "en gång till, det ska gå!", men då är hästen redan trött och spänningarna börjar komma. Man själv som ryttare blir frustrerad och tänker att man inte kan ge upp för då "vinner hästen". Jag tror många kan känna igen sig i denna situation och det är något jag försöker fokusera lite extra på just nu. Jag har som sagt testat göra några tvåor, även om det är väldigt tidigt, men utan press på att det ska bli perfekt. Är han trött så gör vi lättare saker, men seriebytena i sig är en bra hjälp att få hästen rak och framför skänkeln. Fandi klämde till med 15 (det magiska talet eftersom det är 15 stycken i GP) byten i varje i lördags. Nu behöver jag ha någon som kan filma oss så det finns bevis!

De andra hästarna går också väldigt bra. Já Vi har blivit så mycket starkare och är väldigt rolig att rida nu. Det går att börja med lite övningar så som skänkelvikning, öppna, övergångar galopp-skritt m.m. Vi har en intresserad av honom så jag ska hålla er uppdaterade om hur det går. Min mammas häst Manne är en superstjärna. Vore fantastiskt om alla unghästar hade hans temperament. Vi har ridit ut och han är så cool med allt, kommer bli en väldigt kul häst att jobba med. Min och Cecilias sto Latina gör stora framsteg. Det har varit bra att vara hemma så mycket och ha tid för henne. Nu har jag ridit henne själv i alla gångarter i stora ridhuset och hon ger väldigt trevlig känsla. I slutet av månaden ska jag filma och lägga ut henne till salu. En toppenhäst och är någon intresserad och vill ha mer info är det bara att kontakta mig på astrid_hedman@hotmail.com

Jag och min kompis Anna hade en väldigt mysig påskhelg och söndagen slog vi på stort och lagade en "så nära svensk påsklunch man kan komma utan att åka till Ikea". Vi fick den briljanta idéen att vi kunde prova oss på en vlogg där vi svarar på frågor om ni har några. Ni kan kommentera nedan om ni har något ni undrar över (Anna håller på med hoppning här i Portugal så ni kanske vill veta mer om det) och så tar vi upp det i nästa inlägg.

Ha en fin vecka och sköt om er!

Kram,

Astrid, Instagram astridhedman

Fandi gör snart alla GP-rörelser

Manne är en stjärna

Jag har kommit igång med Ridesum. Maja och Aramis red lektion igår, tycker det fungerar riktigt bra.

Vackra Já Vi

Smarrig påsklunch med bästa Anna

Latina har äntligen tappat det mesta av sin vinterpäls så man ser vilken färg hon faktiskt har. Sötnos!


Läst 39874 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
25
2020

Hej på er!

Det har varit väldigt svårt för mig att skriva om den nuvarande situationen som jag antar att ingen missat. Coronaviruset. Jag började med att skriva ett inlägg med starka åsikter, men det börjar bli mer påtagligt i min vardag och jag känner mig ödmjukare för varje dag som går. Jag har tack och lov fått vara frisk och jag ska inte klaga över min situation. Jag får fortfarande åka till stallet och rida mina hästar eftersom det är mitt yrke. Ridskolan har varit stängd i drygt en vecka och sedan söndag får inte ens hästägare vistas i stallet. Det är enbart anställda eller professionella ryttare som får lov att rida.

När beslutet kom på lördagen var många av de yngre tjejerna riktigt ledsna och upprörda. Skolorna är stängda och de får inte åka och hänga med kompisar. Den enda fria zoon de har haft är stallet, dit de nu inte får åka på obestämd tid. Här i Portugal är läget rätt stabilt, de flesta ställen är stängda, men det går fortfarande att handla. Inne på mataffären får man stå i kö på att få komma in i byggnaden då det är stränga regler om antal personer. Alla restauranger är stängda och även om det bara var en vecka sedan vi gick ut och åt sist saknar jag det. Jag och Anna är inte särskilt intresserade av matlagning så det har varit en utmaning för oss. Men det är en liten bagatell då många har det betydligt tuffare än oss.

Jag hejar verkligen på Sverige och deras hantering av krisen, jag hoppas att det går att hålla nere antal smittade och samtidigt värna om ekonomin. Här kommer det bli riktigt tufft för majoriteten rent ekonomiskt och jag tror snart många kommer börja öppna då de inser att det är en ohållbar situation. Antal smittade och antal dödsfall här är ungefär samma som i Sverige, vi får se vilken strategi som fungerar bäst. Jag försöker att inte titta allt för mycket på nyheterna, man blir bara nedstämd, så mitt fokus är helt på hästarna. Tyvärr har jag inga tävlingar att se fram emot, portugisiska ridsportförbundet har ställt in alla tävlingar fram till den 30:e april. Det kommer med största sannolikhet att förlängas och jag vet inte alls hur sommarens planering kommer att se ut. Jag försöker att ta det som en chans att få hästarna i ännu bättre form. Förra starten i Trofa gick sisådär. 

Det var ca 3 veckor sedan den årliga feiran i Trofa tog plats och jag var där med Indio, Fandi, Falcao och Notaria. Indio gick fantastiskt bra i dressyren där vi vann på 67 %. I tekniken och speeden blev vi uteslutna då han totalvägrade gå över bron. Den bro vi har tränat på är lång och bred, denna var väldigt kort och smal. Jag visste att det skulle vara vår svaga punkt, men jag var besviken att han helt stängde av och jag hade inte en chans att få honom med mig. Vi får jobba på kommunkationen och en bro är under tillverkning som liknar den i Trofa. Här ska tränas!

Fandi gjorde sin andra start i svår klass. Trofa är en väldigt speciell tävlingsplats, framridningen var lika stor som vårt vardagsrum och det finns inga restriktioner på hur många som får vara inne samtidigt. Jag har väldigt svårt att fokusera när det blir så trångt och folk inte kan reglerna så detta var en utmaning för mig. På fredagen i dressyren hade jag planerat att rida fram 40 min med Fandi. Efter en halvtimme slänger de in en paus och de är försenade trots fasta starttider. Jag red fram i en timme och hästen var less på att starta om. 21.30 fick vi komma in på banan och det var skuggor från staketen som Fandi tittade på. Han var rätt spänd och vi fick några missförstånd i galoppen. Det blev bara 60 % och jag var väldigt besviken. På lördagen red vi tekniken och där var han riktigt fin. Några små missar och en snål domare som nog hade dressyren i bakhuvudet resulterade i 64 %. I speeden var han väldigt taggad och jag fick rida honom på säkerhet och försöka att inte sätta för mycket press mellan hand och skänkel. Det var inte vår snabbaste runda, men vi tog oss runt på ett stabilt sätt. Jag var rätt besviken över resultatet då jag hoppats på mer. Nu hade vi verkligen behövt tävla massor för att få erfarenhet, men det är som det är och nu kan vi förhoppningsvis bli ännu stabilare med all träning hemma.

Ana och Falcao gjorde sin debut i det nationella championatet och gjorde mig inte besviken. I dressyren tror jag Ana var så nervös att hon glömde helt bort att rida. Det är mycket skritt i början av programmet och Falcao blev lite såsig inne på banan efter det. De fick ändå 62 % vilket Ana inte alls var nöjd med. Lördag var de i sitt rätta element i tekniken och kom 3:a på 68 %. Väldigt fint och stabilt, jag var en stolt tränare! I speeden behöver vi jobba på att få Falcao att trycka på mer i de små volterna där de tappar mycket tid. Men det var en säker runda, men inte så högt upp på resultatlistan. Nu tävlar hon mot de bästa unga ryttarna i Europa så hon har en liten bit att gå.

Notaria skötte sig som den prinsessa hon är. Jag visade henne vid hand på lördagen och hon var fantastisk. Hon har en riktigt bra skritt som vi fick visat på ett bra sätt. I traven har hon inte så flashig teknik, men väldigt fin mekanik och kommer bli super när hon ska ridas. Tyvärr fick hon inget pris, men många kom fram efteråt och tyckte det var orättvist. Jag har aldrig riktigt tyckt om dessa modell och gångartstävlingar. Det är otroligt mycket politik och även om en 2-åring vinner sin klass finns det inga garantier för att det kommer bli en framgångsrik ridhäst. Ofta tränas de rätt mycket i ung ålder på små volter och hur bra är det för en unghäst. Notaria var den bästa hästen enligt mig och jag hoppas jag får tillbaka henne när hon ska börja med sin inridning. Nu har hon åkt tillbaka till uppfödaren och går på bete i flock som en 2,5-åring ska göra.

Som ni hör var denna feira en riktig berg- och dalbana och jag var helt slut efter helgen. Många känslor och nu är det hårt jobb som gäller för att få bättre resultat.

Jag hann även åka till Tyskland och Sverige för att ha träningar. Kul att åka till ett annat land och se deras ridning och hur de tänker. Jag tänkte att Tyskland var hästmecka och att det svämmade över av bra tränare. Men alla som red för mig var väldigt imponerade över att det gick att få hästarna att gå på så små hjälper. Tydligen är det svårt att hitta tränare som inte är för tuffa (hålla och banka) och det var roligt att kunna hjälpa ryttarna då många hade väldigt fina hästar. Jag hoppas att coronan lugnar sig snabbt så att jag kan åka tillbaka. Örebro var jag till precis innan allt detta bröt ut. Det var nästan bara elever som jag haft tidigare och jag är så lyckligt lottad över att få följa utvecklingen hos alla. Linnea Lycke och hennes 20-åriga Togge som bara blir bättre för varje år. Gertrud Hedengren som bröt nacken i höstas och nu är tillbaka och redo för medelsvår med sitt fantastiska connemarasto. Therese Edlund med sin vackra PRE-hingst Aragorn som gjort en grym utveckling sen jag såg dem första gången i höstas. Nu tränar de för fullt mot svår klass. Väldig roligt och en del tur att jag hann iväg innan det brakade loss. Jag skulle till Skåne och träna på ett nytt ställe första helgen i april men det blev såklart inställt.

Hoppas alla ni läsare mår bra och gör det bästa ni kan av situationen. Jag ska försöka komma igång med träningar online för att kompensera de inställda träningarna under våren. Är någon intresserad av det kan ni mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com

Ha en bra onsdag!
Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 58122 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv