Portugal-bloggen
FEB
24
2016

Portugiser är oftast väldigt trevliga och hjälpsamma. Men jag måste bara få klaga av mig litegrann på hur frustrerande de kan vara ibland.

Om vi hade filmkameror i stallet skulle vi nog kunna göra en riktigt bra komedi. Min chef Renato är väldigt påhittig, i hans värld finns inga problem, bara lösningar. Härlig inställning, bara att ibland kanske man ska tänka igenom sina lösningar lite bättre. Han ville att vår 2-åring skulle få gå ute och beta runt ridhuset där gräset är rätt högt nu. Han gick ner med henne medans jag gjorde iordning en häst för ridning, efter 2 minuter kommer stoet upp igen. Själv.. Renato hade alltså bara släppt henne lös och trott att hon skulle kunna gå där utan stängsel eller tråd. Hon föredrog att vara med sina kompisar i stallet, surprise! Nu har han gjort en hage med tråd som han (i brist på hagstolpar) har knutit fast i bland annat en sten.

Det svåraste för mig att vänja mig vid är tid. När min chef säger 5 minuter är det 1 h. Säger han att han ska fixa något imorgon händer det om en vecka. Vi svenskar är bra på att hålla tider och har man bestämt en tid så är man där inom en 5-minutersgräns, före eller efter. Renato kan vara 2 dagar sen...

Jag har ett till fint exempel på en annan portugis. Det är en man som jobbar med lite allt möjligt, målar, murar och fixar. Han skulle komma för att lägga tillbaka stenar i väggen och cementera. Renato hade under jul dragit om vattnet till vattenkopparna och slagit ut stenar ur väggen för att komma åt ledningen. NU kom han ihåg att ordna någon som fixar det, 2 månader efter. Jag såg bara resultatet efter han hade åkt. Istället för att lägga stenen vågrät, vilket var självklart i mina ögon, hade han ställt den upp och cementerat. Det hade kanske inte varit något direkt problem om inte kranen till allt vatten var ovanför och inte gick att stänga helt. Han fick komma tillbaka och göra om.

Det finns en miljon exempel till, men jag ska inte klaga för mycket. Det är då aldrig långtråkigt på jobbet ;)

Har en bra nyhet att dela med mig av. Veterinären var ut idag för att fixa med vaccin och hon kollade Altivo igen med ultraljud. Nu är senan helt läkt och vi är redan igång och tränar som vanligt så det känns super! Nu kan jag ladda för feiran i Trofa nästa helg där vi ska göra årets första we-start :D 

Natti,

Astrid

Sötpoan Enjeitado provar det fina tävlingstäcke jag fick av bästa Marie Pettersson :) Han ser ju ut som en superstar, eller hur? :)

Det fantastiska arbetet... Svårt att se, men cementen sitter så kranen inte gick att stänga 100 %.

Får fina rapporter om att Falcao sköter sig. Fast verkar som att han tycker snö är lite konstigt <3


Läst 19349 ggr Kommentarer Kommentera

I fredags drog jag och Nuno iväg till Sverige för att hålla träning under 2 dagar i working equitation. Maja åkte med oss på morgonen, hennes praktik var slut. Jag och hästarna önskar denna härliga brud lycka till i fortsättningen :)

Vi flög till Köpenhamn och därifrån åkte vi tåg till Helsinborg där vi blev hämtade av Carina som hade arrangerat alltihopa. Lite märklig känsla när vi skulle på tåget. Massor av poliser som skulle kolla passet vid perrongen i Köpenhamn och vid första stationen i Sverige klev det på poliser för att återigen göra passkontroll. Kändes märkligt som sagt, mycket har hänt i Sverige sedan jag flyttade för några år sedan. För mig är det svårt att ha en åsikt i invandringsfrågan, jag är inte där för att uppleva och se det. Men en sak är säker, rasism hör inte hemma i Sverige eller någon annanstans! Sidospår..

Vi fick bo hos Carina, hon har en liten hästgård med sin familj. Så mysigt! Lördagmorgon åkte vi iväg med Carina och hennes söta barockpinto sto Penelope. Vi hade 8 elever var på en gård i Höganäs, Väsbylund. Lite spännande med helt nya elever och hästar. Vi hade ställt upp hinder i ridhuset så vi körde två lektioner samtidigt. Jag trodde det skulle bli svårare med utrymme då det var ett 20*40 ridhus. Men det gick alldeles lysande och jag tror att eleverna var nöjda :) De flesta av eleverna hade redan tränat på hinder en hel del så det var kul att kunna träna mer på detaljer och teknik. Hästmaterialet varierade en hel del i fråga om ålder och utbildningsgrad. Men det var roligt att se så många fina hästar och bra ridning från ryttarna. Avslutade dagen med en ung hispanoarab som jag blev lite kär i.

Efter sista lektionen åkte vi ett gäng och åt middag. Mycket hästprat och kul att lära känna nya människor. Fast ett bekant ansikte fanns där, bästa Marie Pettersson som köpte Febo i somras. Hon hade kört från Uppsala för att vara med på clinicen!

Söndag var det 7 elever, några utav dem hade jag haft på lördagen så vi kunde jobba vidare från första passet. Det bästa med hela clinicen var nog att alla var så otroligt ambitiösa och intreserade. Då spelar det ingen roll vilken nivå man är på, så länge man vill bli bättre. Tyckte också det var fin stämning, de som satt och tittade var väldigt uppmuntrande, inget tasslande och taskiga kommentarer bakom ryggen. Superkul helg var det och jag hoppas att de vill att vi kommer tillbaka :)

Tillbaka i Portugal, regn regn och lite mer regn. Ska bli bättre imorgon så hoppas det håller i sig!

Sleepy time!

Astrid

Den fina hispanoaraben med sin ägare

Carina in action :)

En av de snyggaste ridtravare jag har sett! Bra jobb Marlene:D

Madeleine med sitt fuxsto.


Läst 19328 ggr Kommentarer Kommentera

Jag lär mig så mycket vill jag börja med att berätta.
Hur mycket du än läser i en bok om vad du ska göra i vissa situationer kommer det bara att hjälpa dig en bit på vägen, men resten är din erfarenhet, hjärna och sätt att tänka som för dig fram. Med hjälp av erfarenhet vet du om att du aldrig kommer att lära dig tillräckligt, men du kan ta dig en bit på vägen. Varje dag under min praktik har jag fått uppleva det, lära sig något nytt och förhoppningsvis har jag gett något nytt till Astrid och hästarna här i Portugal.
När jag kom hit fick jag Quick att ta hand om. Min plan var att bygga upp hans muskler med att rida ut och klättra i berg, förhoppningsvis lära min omgivning i hur man kan rida en äldre häst på bästa sätt. Som sagt, har man en 20årig hemma som vi har haft i snart 13år så är en äldre häst något jag alltid har ridit sedan jag började på ”riktigt” för åtta år sedan. Quick var väldigt försiktig i boxen, skygg och sprang gärna ut från boxen och in i den på grund av det smala utrymme han tyckte sig tvingas in i när han skulle in eller ut. Han slappnade heller aldrig riktigt av vid omskötseln av honom men hans ögon sa att han var snäll och ville ingen illa, han var bara osäker.


Vid vår första ritt kändes han halt höger bak, men ju mer vi red desto bättre blev han, så även andra gången, men tredje! Det var då vi fann varandra.
Jag kommer verkligen sakna Quick, han rörde sig utan rörelsehinder under den tredje ritten, och gjorde frivilligt passage och piaff allt i takt med den musik som spelades i det ögonblicken och det var som att han vaknade upp i det ögonblicket och gick från en blyg introvert häst till en mer livsglad häst. Det var som först då han vågade lite på mig och han började gnägga i stallet efter mat, piggnade till när jag satte på sadeln och gjorde det jag bad om i ridningen och vågade sätta lite gränser för mig att passera.


Istället för att göra som planen var tänkt att bygga muskler så satsade vi istället för tävlingen som skulle vara då om en vecka. Hårdträning delux sattes igång och Quick fick mer och mer liv i blicken och trotts att vi inte alls följde regelbok så följde vi vår magkänsla och litade på varandra. Ibland är det bara det som behövs. Genom att jag tog hand om honom lite extra varje dag, behandlade hans mugg och rasp så kom vi varandra närmare och närmare så det ultimata provet var tävlingsdagen, skulle det funka mellan oss? Var den lilla tid vi hade tränat tillräckligt? Var förtroendet starkt nog?
Han gick på transporten utan problem, stod helt stilla under färden (vilket var skrämmande! En svag motor, två hästar i hästbussen och enorma uppförsbackar! Jag gömde mig under sista uppförsbacken!) och gick ut ur hästbussen som en kung istället för den vita hertig vi kallar honom. Det kändes bra att se honom stå och betrakta omgivningen som han aldrig hade gjort annat. Han reagerade inte för något när jag började rida fram och han litade verkligen på mig när vi red på banan.


Jag tror att du aldrig kommer att riktig lära dig hästar genom en bok, men genom erfarenhet så får du bita i det sura äpplet ett flertal gånger innan du förstår dig på dem. Vissa förstår sig inte ens på dem då. En muskel som vibrerar kan betyda flera saker, hästen är rädd – gör sig beredd att fly. Hästen motsätter sig dig – varför ska jag flytta på mig? Du ser i ögonen på hästen vad den tänker, vem den egentligen är, det är inget som en bok kan säga till dig. Du lär dig genom erfarenhet, genom svett och tårar, genom mot och nedgångar, genom att älska och att förlora någon. Varje häst är i ditt liv för att lära dig någonting, det är bara att du behöver stanna upp och lyssna…
Jag har lärt mig att om du jobbar med unghästar behöver du lyssna för att inridningen ska bli så smärtfri som möjligt, för att varken du eller hästen ska skadas för jag vet hur ont det gör att få axeln ur led!
Jag hoppas att Astrid tar emot mig någon annan gång nu när det är min sista praktik innan jag tar studenten, men detta kommer säkert bli det sista blogginlägget från mig nu :)

//Maja


Läst 18179 ggr Kommentarer Kommentera

Man får då vara med om mycket på denna gård! I fredags var det dags för min chefs schäfertik att ha valpar. Jag och Maja var nervösa, men kände att vi kanske skulle behöva hjälpa till så det var bara att hålla masken. Vi oroade oss helt i onödan, efter några timmar hade hon klämt ut 5 små valpa. Sååå söta <3

Söndag blev det tävling för mig, Ernst, Maja och Quick :) Jag anmälde Maja även fast hästen aldrig tävlat förr eller att Maja bara har hunnit rida hästen i 2 veckor. Måste säga att det är betydligt mer nervöst att stå på backen och se sin elev rida än att själv. De gjorde det iallafall med bravur, 59,8 % i en mediumklass (motsvarar ca msv c). Jag och Ernst hade jättekul på framridningen då vi red utomhus på en jättestor bana. Fick till något fint byte också. När vi gick inomhus och ryttaren innan mig skulle starta så gick strömmen! Det blev mörkt och vi fick vänta ca 15 minuter på att elen kom tillbaka. Medans vi väntade satt jag och skrittade på långa tyglar och efteråt kom vi liksom inte igång igen. Kändes som att vi lufsade runt båda två och jag hade varit klantig och missat att kolla igenom programet en extra gång. Red en sluta till fel bokstav och la även bytet som kom efter vid fel bokstav så hade 4:or på alla de momenten... Då vinner man inga tävlingar om man rider fel, men vi fick ihop 60 %. Roligast var ändå att det gick så bra för Maja och Quick :)

Imorse var det dags för Falcao att åka till sin nya ägare i Sverige. Jag höll ihop rätt bra tills transporten rullade iväg, är jobbigt när man har varit tillsammans i 2 år. Men jag vet att han kommer få ett superroligt liv med Dan :) Lite roligt var det att han skulle bli hämtad med transport till Cascais för att där gå på lastbilen. När föraren till transporten klev ut såg jag att det var Miguel Duarte som jag känner. Roligt sammanträffande och skönt att Falcao fick åka med någon som man litar på och kan häst.

På fredag åker jag, Maja och Nuno till Sverige. Maja är klar med sin praktik och ska upp till Piteå. Jag och Nuno åker till Skåne och ska ha clinic med 14 ekipage. Ska bli så kul att träffa alla och hoppas kunna hjälpa ekipagen till det bättre. Det enda jag gruvar för är hur kallt det kommer bli. Stå i ett skåneridhus en hel dag då det är -1... Burr! Ska ladda upp med varma kläder.

Maja ska skriva ett till gästinlägg innan hon åker.

Kramar

Astrid


Läst 15772 ggr Kommentarer Kommentera
FEB
03
2016

Intensiva dagar här i Portugal! Många hästar att ta hand om, väldigt glad att jag har Maja här som kan hjälpa mig. Har pratat med min chef så när hon åker hem kommer jag få en groom utöver Bruno som ska mocka och fixa lite. Är nödvändigt då man har 11 hästar i stallet. Japp, 11! I lördags åkte jag och Renato till ett bete för att hämta hem Forjas föl Jade. Hon är ett riktigt charmtroll! Hon har blivit lite tunn på betet och Renato vill eventuellt ta med henne på feiran i Trofa, så nu är hon på stall för att äta upp sig.

Förra veckan hade vi besök av Dan som var ute efter en häst att köpa. Med sig hade han Katarina som driver Rotbrunna. Dan provred Falcao och bestämde sig för att köpa honom. I onsdags veterinärbesiktade vi honom så nu är det klart att han åker till Sverige om ca 2 veckor. Det är helt fantastiskt att detta är den 5:e häst jag sålt till Sverige på mindre än 1 år. Det är en mix av känslor, speciellt när det är Falcao. Jag vet att han kommer få ett roligt liv och bli väl omhändertagen, men jag har haft hästen i två år så det är klart man har känslor. Falcao är en så otroligt social och personlig häst så han har verkligen tagit en plats i mitt hjärta. Men jag tror att han kommer trivas med att vara någons häst, inte bara 1 utav 10. Det kändes som att han och Dan fick en fin kontakt så jag tror det blir toppen för både häst och ryttare.

Han hade en vargtand som veterinären kom och drog ut i fredags samt raspade tänderna. Hon kollade även Altivo som ni redan vet fick en senskada i oktober då han fastnade i ett hönät. Tack och lov är det ingen inflammation längre, men fibrerna i senan är ännu inte ihopläkta helt. Däför ska jag skritta på mycket hårt underlag och öka travarbetet succesivt för att nästa vecka börja galoppera. Jag har tagit beslutet att inte satsa vidare på EM iår som var vårt stora mål. Kvalificeringsreglerna för att rida internationellt mästerskap är 2 internationella starter på 65 % i både dressyren och manövertestet. Min plan innan skadan var att träna under vintern på en hand, prata med Pedro Torres om att åka dit på träning och sätta igång att tävla i januari. Nu kommer vi satsa på att vara med i Trofa första helgen i mars, men vi har skrittat i 3 månader så vi kommer inte vara i toppform. I mars är det en månad tills anmälning för EM ska vara inne och även om det fanns internationella tävlingar inom den tiden så vill jag inte pusha Altivo så snart efter han varit skadad. Det känns skit då jag tror att om vi fått vara igång i vinter hade kunnat ta oss hela vägen. Men det är så det kan vara med hästar och det viktigaste för mig är att Altivo är frisk och glad. Min plan nu blir istället att tävla Altivo på två händer 2016 för att kunna ha lite jämnare resultat och komma över de spänningar han ibland haft inne på banan. 2017 starta på en hand och internationellt, 2018 satsa på VM. Jag kommer även tävla Enjeitado iår så går allt bra kommer jag ha två hästar på hög nivå till nästa mästerskap.

Det har ju även varit en del strul i we-Sverige, så förhoppningsvis har saker och ting lugnat ned sig till 2018 :P

Även om jag sålt en del hästar finns det alltid fler så om någon letar lusitano får ni gärna höra av er till mig på astrid_hedman@hotmail.com . Det är inte säkert att jag har någon häst som passar, men jag har fler kontakter som jag kan kolla runt hos. Jag brukar alltid vilja rida de hästar som jag lägger ut på hästnet eller rekommenderar till en kund. I söndags filmade vi en 5-åring som min pojkvän har i träning. Det är en superfin häst som är så rolig att rida. Man behöver bara tänka så händer det. Väldigt gullig personlighet har han också. Kommer bli perfekt för working equitation! Det är jag som rider på filmen.

Läggdags var det för länge sedan!

Natti,

Astrid

Maja och Quick

Hispanico börjar bli en stor pojke <3

Cauteloso i hagen :)

Genesis är en riktig snygging, videon finns här nere.

Min vackra Altivo, 2018 kommer vår chans!


Läst 16304 ggr Kommentarer Kommentera

Jag är tillbaka!

För tillfället sitter jag framför Astrids nytända brasa, med mina nya ridstövlar som jag håller på att gå in och jag har tvingat henne att se filmen ”En kvinnas doft” inte för att jag har sett den typ 10 gånger redan men, men… Tja, det har hänt mycket sedan jag kom hit, bland annat har två nybörjare frostat av kylen och frysen och Astrid använde sin muskelstyrka för att bryta lös de istappar som vägrade att släppa från frysen!

Falcaõs vargtänder drogs ut och det var första gången jag fick vara med på något sådant! Tillråga på allt så hade han en enorm vargtand som tog lång tid på sig och veterinären fick verkligen ta i för att få ut den. Men jag fick tanden som en souvenir! Väldigt bra om jag får säga det själv att jag har en enorm fobi för att tappa mina tänder och fick verkligen se henne ta i för att få ut tanden! Men, men, Astrid ville inte se så jag fick väll offra mig ;)

Det händer alltid så mycket här, jag lär mig så otroligt mycket varje dag att jag sover som ett litet barn när tiden väl är slagen för sängen… Som tillexempel att när de ska göra tänderna på hästen så slänger de över en longerlina över en takbjälke och på så sätt håller uppe hästens huvud! Smart som attan om jag får säga det själv! Det är något jag tror jag kommer börja använda hemma, fast jag tror inte Nokia blir så glad på det…

Men, men nu har jag varit här i en vecka och snart två dagar och det jag kan säga är att jag har saknat Portugal och längtar inte hem, speciellt inte efter idag! ;)

På vägen hem från flygplatsen sa Astrid till mig att jag skulle få ta hand om Quick som ”min” lilla projekthäst så det är det jag har gjort varje dag sedan jag kom hit utöver att hjälpa Astrid med resten av hästarna. Quick är en stor 18årig grabb med mugg och rasp, så som det verkar har han inte blivit så väl omhändertagen med tanke på hans ”tillstånd.” Men idag tog vi en milstolpe!
Jag har ridit honom nästan varje dag sedan jag kom hit, han har fått vila en dag och jag longerade honom den andra. Han har dåligt muskler men trots det så är han en väldigt fin häst! När jag har ridit honom har jag försökt bygga upp muskler med lite backträning och lösgörande arbete. Han har säkerligen bara blivit riden på kandar så första gången red jag bara på bridongtygeln för att lära känna honom innan jag satte på honom ett vanligt träns och red.
Jag är ju en av de där som tycker att äldre hästar har en enorm charm, de har varit med om saker, sett och lärt sig, blivit svedda och omhändertagna av livet och det syns i deras ögon. Naiv som jag är så anser jag att det är nästan aldrig försent att hjälpa, och det bästa som kunde ha hänt Quick (eller ”Den vita hertigen” som vi kallar honom också, Ernst är ju prinsen och Altivo kung ;) ) var att komma hit. Raspen och muggen är betydligt bättre och han har börjat lita mer på mig, så idag när jag red slog jag på musik på mobilen. Jag hade aldrig trott att han skulle börja dansa så som han gjorde!
Quick gillar popmusik och särskilt låtar med tydliga ”pulser”. Nu när han fick en tydlig rytm så rörde han sig till den, och när jag ställde mig upp och lät honom sträcka ut och gå lite som han ville gick han från en arbetstrav till en passagetrav för att röra sig till rytmen, utan att jag gjorde någonting… jag gillar verkligen den där hästen! Han kommer bli en vacker svan trotts sin ålder. Det är nästan det som gör honom så charmig och älskvärd!

Jag längtar verkligen att få se hur långt vi kan ta oss, han är en underbar häst att träna och hålla på med, han förtjänar all kärlek han kan få!

Jaja, det var väl det snacket… Jag har verkligen saknat Portugal och Astrid! Hästarna och hundarna Look, Dolly (aka Dobbie ;) ) och jag har verkligen fått en kompis i den nya schäfern som Astrid kallar ”psyko” men han lyssnar bättre på ”Poika” så jag har döpt honom till det. (Sorry Stina! ;) )

Vi hörs av snart!

//Maja


Läst 14165 ggr Kommentarer Kommentera

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.