Portugal-bloggen
JUL
21

<3

Vilken explosion det blev på förra veckans inlägg! Jag är så otroligt glad att det blev så uppmärksammat och att så många håller med. Tack för att ni alla (förutom ett fåtaligt undantag) höll en bra och snygg nivå på debatten och inte började smutskasta eller skriva hatiska inlägg. Just nu är det över 34 000 personer som har läst inlägget och jag vet inte hur många delningar jag har snubblat över på facebook. Det är ett tecken på att denna diskussion verkligen behöver tas upp. Jag hoppas att alla som läst, arrangörer, ryttare, sponsorer, publik och domare börjar fundera på hur vi vill att sporten ska se ut i framtiden. Förvånansvärt många som har kommenterat att de slutat gå på dressyrtävlingar för att det inte är roligt att titta på längre. Så att det är publiken som vill se spektakulära ritter tror jag inte alls stämmer. De vill titta på ridning där det ser vackert och lätt ut. Jag tror inte att kortare program och häftig musik kommer göra sporten mer publikvänlig.

Jag kommer säkert komma på mer saker jag vill få ur mig angående ämnet, men nu vill jag dela med mig om förra söndagens händelse. Jag var ironiskt nog iväg och tävlade dressyr! Det var Cauteloso som fick debutera i tävlingssammanhang och jag hade inte kunnat vara mer stolt över honom. Han var lite fundersam och gick in på banan med skräckblandad förtjusning. Det jag var mest glad över var hur väl han lyssnade och litade på mig. I början tyckte han bokstäverna och staketet var läskigt och ville absolut inte gå ut i hörnen. Jag pressade inte dit honom utan försökte styra honom innan han började svänga av sig själv. Efterhand slappnade han av mer och mer, men mot slutet av galoppen gick han jättefint och gjorde det jag bad om. Tycker han har så himla härlig attityd och utstrålning. Kommer bli en kanonhäst :D Jag tänkte visa er videon, första halten var inte bra, när vi skulle genom öppningen drog han iväg lite så det blev en fulhalt. Red inte på så mycket heller i ökningarna, utan målet var bara att han skulle få en trevlig första upplevelse och vara med mig. Vi red ihop 62 % så det var jag jättenöjd med för att vara första tävlingen.

I helgen är det we-tävling med Ernst och Altivo. Ska bli roligt att komma ut med Ernst igen, får se hur det kommer gå med bytena :)

Kram

Astrid


Läst 18322 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
14

Reflektioner om dressyren i Falsterbo

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

I februari tävlade jag sist i dressyr med Enjeitado. Han kändes jättefin och var på hugget, han är inte den mest spektakulära gångartshäst, men går i fin form och takt. Jag fick nästan ont i magen när jag såg ett par av de andra ekipagen vi skulle tävla mot. Kort i halsen, stenhårt åtdragen nosgrimma, vevande framben men bakbenen hängde inte med utan fick en egen takt.
Ryttarna satt och pumpade på så att hästarna var helt löddriga innan de gick in på banan. Jag och Ernst gjorde absolut inte vår bästa ritt, men det kändes rätt bra. Vi fick 62 % medan den som satt och härjade värst på framridningen vann klassen på 69.
Det var inte att jag tyckte mina poäng borde varit högre, men den som vann red inte hästen i en korrekt form, takten som är först på utbildningsskalan verkar domarna ha missat och hästen (trots hårt åtspänd nosgrimma) gick ganska ofta och gapade då trycket i stången blev för mycket.

 
Efter fyra dagar i Falsterbo är jag förtvivlad över att se att det är tio gånger värre än ryttaren som vann min klass i februari.  Det kom några ritter där ryttaren satt i lodrät sits, hade mjuk kontakt i tyglarna med hästar som såg avspända och glada ut. Tyvärr var de inte fler än vad jag har fingrar. Jag har fotat nästan alla ekipage (ej Gina tricot-klasserna eller söndagens klasser) och har tänkt publicera de flesta av bilderna. Jag vill inte hänga ut eller kränka någon så därför har jag klippt huvudet på ryttarna och i många fall är det bara på hästen huvud och hals. Jag har inte tagit med bilder som har varit i ett "dåligt" moment där hästen tex står på frambenet i galoppen eller liknande. Det är bilder, men de talar sanning om hur majoriteten av ryttarna red på Falsterbo. Jag vill inte att detta ska bli ett hat-inlägg, utan öppna ögonen på de som kanske inte vet hur man ser om det är korrekt eller inte. När nästan alla ryttare på tävling rider såhär blir det till slut normalt. Vissa hobbyryttare kanske börjar tänka att de gör fel och borde hålla i lite mer och sätta mer tryck i hästana för att vinna MSVC. Det blir en norm att hästarna ska gå med huvudet bakom lod och att ryttarna ska sitta bakåtlutade (diagonal sits?).

Vi såg en clinic med en välkänd dressyrryttare som hjälpte unga ryttare på olika nivåer. Det jag reagerade mest på var att denne enbart pratade om hästens framdel. Jag tror bakben nämdes en gång under 45 min - 1 h. Ingen korrigering av ryttarnas sits, utan det handlade mest det om vad hästen skulle göra/acceptera/lyssna. Det är ju vi ryttare som måste göra en massa saker och inverka och sitta för att hästen ska gå bra och utföra det vi vill. Uttryck som "Du kan inte bara lyfta huvudet på hästen, du måste även lyfta bogen" har jag aldrig läst i någon bok. Hur i hela friden ska man lyfta bogen på hästen? Något som var väldigt viktigt för sporten var att vi måste tänka på att hela tiden producera nya grand prix hästar, detta kommer ta sporten framåt. Hur vore det om vi istället för att producera började försöka få det vi har att hålla längre genom vettig träning och upplägg.

Innan bilderna vill jag visa er vad som står i TR om ryttarens sits och hästens form. Detta är inte hela texten, men gå gärna in på SVRFs hemsida där kan ni hitta dressyrens TR. Det står väldigt utförligt om hur alla rörelser ska ridas m.m.

I TR står det såhär om ryttarens sits:

 "Axlar, höfter och hälar ska vara i ungefär samma lodlinje. Ryttaren ska sitta väl ned i sadelns mitt över hästens mittlinje och med höfterna lodrätt över sätet. Lår och underben ska vara sträckta nedåt och måttligt om-vridna. Händerna hålls med tummarna som högsta punkt och med cirka en handsbredds mellanrum i sidled. Händerna ska vara låga, fria och burna så att underarmarna bildar i det närmaste raka linjer med tyglarna till hästens mun."
Det är jättesvårt att lära sig rida och dessutom bli riktigt duktig. Det tar åratal av träning att få en korrekt och följsam sits. Tyvärr är vissa hästar så otroligt tåliga och generösa att de accepterar det mesta, även att gå ett grand prix program med någon som håller i sig i tyglarna och sitter tungt och emot rörelsen. Tänk att sitsen ska följa, inte sitta emot eller trycka fram. Du kan göra så otroligt mycket med sitsen. Tex vinkla om bäckenet för att piaffera, dra bak ytterhöften och vrida in axlarna för att få böjning/sluta eller ta fram händerna en halv centimeter och hästen suger tag framåt i en ökning. Det är så hjälperna blir näst intill osynliga och det blir vackert att titta på.
 "Den huvudsakliga kontakten med hästens mun måste, vid ridning på kandar, vara med bridongbettet."
   Ni kommer själva se på bilderna att riktigt så var det inte... En enkel lösning till förändring vore att ta bort nosgrimman i grand prix klasserna. Eller åtminstone införa det mätinstrument som är framtaget, två fingrar mellan nosrygg och nosgrimma. Men det lär ju inte hända imorgon. Nosgrimman finns där för att utbilda hästens mun. När den gapar ska nosgrimman ta emot och när den har munnen stängd ska den knappt kännas. Syftet är alltså inte att hålla munnen stängd, men det är hur den oftast används idag.
    
"En god form kännetecknas av att halsen reses upp utan tvång och bildar en välvning från manken till nacken, som blir halsens högsta punkt, samt att nosen kommer något framför lodplanet. I det ögonblick ryttaren anbringar hjälperna för att uppnå en tillfällig och övergående samlande effekt, kan nosen komma i lodplanet. Välvningen av halsen står i direkt proportion till samlingsgraden."
Formen verkade inte ha någon betydelse för domarna. Jag såg 5-åringar gå i grand prix form eller bakom lod och många fulhalsar som ett resultat av dålig träning. Hästarna ska bli vackrare med träning, inte se tarmiga ut med bruten hals och rygg som en hängmatta. Jag tror att ett av de stora problemen är stressen med unghästklasser. Vissa hästar är inte redo att gå st georg när de är 7 eller göra rena byten när de är 6. Här i Portugal ligger nivån ett snäpp under för varje ålder och det finns inga ridna klasser för 3-åringar.

Vad som händer hos många som rider "modern dressyr" är att de sätter en jäkla fart på hästarna. De ska kuta på framåt. Sedan håller man i dem i tyglarna samtidigt som man driver på framåt. Med all den spänning och energi man har satt så kommer hästen så småningom att börja kasta fram frambenen och få denna spektakulära trav som ibland kallas för balanstrav. Men eftersom man håller så mycket i tyglarna kan inte hästen komma in med sina bakben under kroppen utan bakbenen går i en långsammare takt. Bakbenen ska skjuta på och bära upp samt vara aktiva. Det man kan titta på för att se om det är en korrekt trav eller inte är givetvis hästens form, ser den ut att ha sin egen balans eller kommer den stå på näsan om ryttaren släpper i tyglarna. Takten, går fram och bakben i samma takt eller ser det ut som att hästen är i två delar. I ökad trav ska de diagonala benparens skenor vara parallella och hästen ska visa påskjut. Alltså inte framben rakt ut och oförändrad stegläng bak. Hästen ska täcka mark!

Piaff

"Allvarliga fel:

Oklar diagonal fotflyttning

Oregelbundna eller konstlade steg med bak- eller framben (inte

i jämnhöjd) eller dubbelsteg.

Hästen rör sig bakåt i samband med piaffen.

Breddade steg med fram- eller bakben.

Korsande fram- eller bakben.

Svängande fram- eller bakdel.

Överbelastning av frambenen (bakbenslyftet högre än fram

-benslyftet).

Överilad och/eller oregelbunden rörelse utan spänst.

Alltför mycket framåtgående i piaffen, obetydlig rörelse framåt

räknas som mindre straff."

Det var inte många ryttare som gjorde korrekt piaff. Detta beror helt enkelt på att hästarna som rids på detta vis går på bogarna vilket är motsatsen till samling. Vissa talagfulla hästar lär sig att trava på stället, men det avslöjas alltid i någon av ovanstående punkter. I piaffen kan man tänka att hästen ska se ut att kunna gå upp i levad och att ryttaren bör kunna lätta av helt i tyglarna eftersom piaff är högsta grad av samling så hästen har mest vikt på bakdelen (som ska sänkas, inte höjas i piaffen). Var förvånad över att två helt olika piaffer kunde få samma poäng av domarna. Vad är det de vill ha egentligen?

Det har blivit en ond cirkel hela dressyrsporten. Tävlingsarrangörer fixar sponsorer som i sin tur har sina profilryttare med på tävlingen som vill ha bra poäng. Arrangörer väljer ut domare som vill behålla sitt namn och fortsätta dömma (även fast det inte är enligt TR). Publik betalar inträde och vill ha show (fast jag tror att det är mindre publik idag för att det ser ut så som det gör. Hade dressyren varit vackrare slår jag vad om att det varit nästan lika fullsatt som på hoppningen). Ryttare som får höga poäng fortsätter med samma ridning och nya talanger tar efter sina idoler. Veterinär tjänar massa kosing på att åka runt och behandla hästar som inte pallar den tuffa träningen. Hästägare och uppfödare förväntar sig resultat av ryttarna. Hästar säljs och köps och det ska hela tiden produceras nya. Jag vet inte riktigt vad som ska till för att det ska bli förändring, det är så ingrott i hela systemet. Jag tror knappast att mitt jättelånga inlägg kommer göra skillnad, men nu kan jag iallafall sova med gott samvete. För de som drabbas i slutändan är hästarna.

Jag har lovat mig själv en sak och jag skulle vilja att alla som läser detta lovar sig själva också. Jag vet att det inte är lätt och det tar tid, men låt oss försöka bli så bra ryttare det bara går enligt de klassiska principerna. Vi ska jobba med vår sits, korrekt inverkan och inte bli för fokuserade på att vinna rosetter. Vi ska ha roligt när vi rider, le och lyssna på hästen. Det ska se harmoniskt och vackert ut när vi rider och det ska aldrig gå att ta ett endaste kort där hästen ser ut som på de bilder jag visat er.

Kram

Astrid


Läst 76076 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
05

Varmt och snart Falsterbo

Håller på att smälta bort! Det har varit 40 grader varmt sedan lördag och ser ut som att värmen håller i sig. Jag borde inte klaga, vädret i Sverige har sett sådär ut, iallafall i norr senaste dagarna. Man vänjer sig också hyfsat snabbt vid att jobba i denna värme. Upp till 30 är det bara skönt, första dagarna då det går från 25 upp till 30 kan ta en dag eller två att ställa in kroppen. Jag är rätt så värmetålig och jag har inga större problem till 35 grader, bara jag kan dra ner lite på tempot och pausa för att kyla ner sig. Men då det är över 35 grader och upp till över 40 ibland så är det toookvarmt! Då är det rätt så tufft att jobba, man blir trött snabbt och får anpassa tiderna man jobbar. Värmen brukar hålla i sig så himla länge, fram till 18-19 kan det fortfarande vara över 30.. Hästarna tar värmen med ro, första dagarna då det blir extremt varmt kan de svettas inne. Men duschar man dem ett par gånger per dag så reglerar de temperaturen själva. Värre med alla envisa flugor och brems vi har när man rider på utebanan! Det är då inga problem att somna på kvällarna då man jobbat i denna värme en hel dag.

Imorgon får jag dock en paus från värmen. Jag ska åka till Falsterbo :D Har bara varit där en gång då jag var tonåring och älskade det. Nu flyger jag till Köpenhamn, bor hos Maria och Björn till på fredag. Torsdag ska vi inte till Falsterbo, bara umgås, kanske besöka något stall och se Marias nya PRE projekt som hon ska ha i träning. Fredag åker jag med Maria till Falsterbo där jag ska möta upp mamma och resten av Piteå-gänget som kommer ner. Måndag kväll åker jag hem till Portugal igen för att jobba ett par veckor innan jag tar ut resten av semestern i Piteå. Ska bli så roligt och inspirerande. Hoppas få se många fina hästar och bra ridning. Plånboken är inte så fet, men ska nog klara av lite shopping :D

Hoppas vi ses där!

Kram
Astrid

Kul att få träffa mamma och Maria så mycket. Altivo får dock stanna hemma. Men en dag kanske vi också är med i Falsterbo. Internationell we-tävling kanske? :D


Läst 48797 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
02

Ponte de Lima

Vilken vecka och vilken feira! Maria och min mamma anlände till Porto tisdagkväll. Underbart att ha dem här och få surra om allt mellan himmel och jord (mycket häst givetvis). Onsdag körde vi igång med ridningen, Maria red Altivo och Cauteloso. Det kändes väldigt bra att höra att jag jobbat med rätt saker. Bara det att något som tar en månad för mig att fixa tar 30 minuter för Maria. Det är sååå inspirerande att se henne rida. Hur hon använder sin sits och säte, omedelbar eftergift då hästen går dit hon vill och lite push ibland som får hästarna att dansa fram.

Jag fick en del hemläxa på min sits, sänka höger axel, inte plocka med högerhanden (ta igenom och sedan lätta/stilla). Boobs out, krispigare lättridning, sänka tyngdpunkten och ta halvhalterna i armbågarna. Var mycket jobb med överlivet, tror hon var rätt nöjd med skänklarna eller så var det för mycket att fixa att skänklarna hade 2-prioritering :P Jag fick på Altivo söka upp honom mer med skänklarna, speciellt vänster. Mycket att tänka på, men jag tror min högersidahögerhand är betydligt bättre nu.

Vi åkte till Ponte de Lima fredag morgon. Jag hade med mig Altivo och 1-åriga stoet Lua (uppfödd av Rui Lima). Red Altivo ett pass på fm och han var på g! Vi hade satt lite mer tryck i honom, att han skulle pusha på mer in i tyglarna så han tuffade på ordentligt. Fick lite fina kort från Jorge Mota.

Ponte de Lima är verkligen min favoritfeira. Förutom att det brukar vara vääääldigt varmt så är det perfekt! Mamma och Maria tror jag också uppskattade stämningen och alla fina hästar. Lördag var det dags för mitt dressyrtest med Altivo. Jag red 10.30 så det var skönt att ha det gjort innan det blev tokvarmt. Altivo kändes riktigt bra, inte alls trött trots att vi jobbat rätt hårt under veckan. Jag fick kaxa till mig lite, tänka att vi var snyggast på stället :) Kändes som att Altivo märkte av det och mopsade upp sig lite extra, min kung! Inne på banan hade jag härlig känsla. Kanske blev han stundvis lite överilad i traven, men längningen fick vi till och i skritten var han avspänd. Galoppen var kalas och fick en 8a på ökningen. Vi satsade på att göra riktiga piruetter, men där fick vi nerdrag då jag inte riktigt uppfattat hur de vill att man rider den övningen. I programmet står det vändning med tagen bakdel, dock så har jag hört att om man kan göra mer mot piruett får man högre (högre risk=högre poäng). Men jag pratade med domarna på kvällen och fick det enkla, men väldigt bra tipset, tänk att du rider efter en kossa.

Jag var supernöjd med min och Altivos insats, poängen blev dock inte vad jag hoppats på utan fick 64 % och hamnade på 6:e plats av 10. Det var väldigt tight då ettan hade 66 %. På lördag em var det dags att presentera Lua vid hand. Hon är efter den berömda hingsten Escorial och hon rör sig otroligt fint! Jag har aldrig riktigt fått till det då jag visat vid hand, men denna gång gick det riktigt bra! Lua hjälpte till, gick på framåt utan att vara stressad. Fick beröm av de andra presentatörerna och de var nog lite förvånade att en tjej också kan springa (det är vääääldigt ovanligt att kvinnor presenterar häst vid hand, har nog sett 1 eller 2 under mina år i Portugal). De andra fölen har nog stått inne i månader och käkat kraftfoder, de såg ut som 2 istället för 1 så där tappade nog Lua lite i bedömningen då hon stått inne 3 veckor innan feiran. Hon är kanske inte heller den mest rastypiska, men trots det fick hon en 4:e plats och rosett i tuff konkurrens. Rui som har fött upp henne var väldigt nöjd :)

Söndag klockan 8.30 gick vi banan till manövertestet. Det var en bra bana utan några större svårigheter. Altivo var fin på framridningen, vi gjorde många tempoväxlingar och vändningar för att han skulle sitta på rumpan. Inne på banan spände han till lite i början, men jag kunde hålla honom ridbar och efterhand blev han bättre och bättre. Inga större misstag och jag var supernöjd! 66 % och en irriterande 6:e plats som jag inte tycker var särskilt rättvist och nära till toppen. Jaja, huvudsaken är att man gör sitt bästa och är nöjd för sin prestation även om poängen inte alltid motsvarar ens förväntningar. Jag får komma ihåg vilket kliv upp vi har gjort sedan förra året!

Efter lunch red vi speeden. Fy så varmt det var med alla dessa kläder! Altivo var riktigt på g på framridningen, hade så fin känsla där han bara låg och väntade på att jag skulle låta honom gå. WOW! Rolig bana, gick med Miguel Fonseca som är speedmästare och fick några tips. När det var vår tur så hade jag bestämt för att rida fort men kontrollerat. Det gick helt enligt plan, var så roligt och hästen sååå med mig. Fick många applåder och folk som hejade på när vi gick tillbaka till stallet. Kom tvåa i min klass och tredje snabbaste tid på banan (Miguel Fonseca 6 sekunder snabbare och EM-vinnaren Eduardo 2 sekunder snabbare). Kom totalt 6:a trots en hög placering. Nästa tävling hoppas jag domarna ger mig lite bättre betalt och att hästen är lika fin.

Filmen från speeden:

Dags att jobba!
Kram

Astrid


Läst 47195 ggr Kommentarer Kommentera



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Sista tävlingen & Första träningen

Saras vardag

Alvin retades – vill inspirera andra killar att börja rida

Gästbloggen

Mitt åttonde Golega

Portugal-bloggen

Till Husbloggarna