Tyvärr så har jag inte kunnat se mycket av EM då SVT inte har haft rättigheter utanför Sverige. Jag har kommit över klipp från dressyren och hängt med så gott det går i hoppningen. De höjdpunkter av det jag har sett är defintivt the upcoming star Therese Nilshagen. Så fint och mjukt ridet och vilken fantastisk häst. Underbart att hon visar att det går även om man inte har massor med pengar. Med hårt jobb och vilja kan man komma långt. Känns hoppfullt!

Vilken avslutning med hoppningen, både lagets silver och Peders efterlängtade guldmedalj. Vilket par de är Allan och Peder. Jag tycker det är så inspirerande att höra Peder om sin taktik. Han verkar så otroligt fokuserad och mentalt inställd på vad han ska göra. Gå in i sin bubbla, förbereda allt som möjligt kan förberedas, känna sin häst och ha ett bra team runtom en. En riktig hästmänniska och fantastisk ryttare. Välförtjänt!

För mig går det bra med hästarna. Enjeitado ska starta final i regionala championatet nästa helg och helgen därpå är det Altivos tur att gå nationellt i Lissabon. Aquario åker till sina nya ägare i Sverige imorgon så vi letar häst för fullt till Nuno som vill ha en yngre förmåga. Ska bli lite skönt med 1 häst mindre ett tag iallafall. Nu kommer det bara vara 10 stycken :) Vi har hämtat in 3-årspojkarna som jag kanske inte skrivit om. Jupiter och Jasmim som båda är avkommor till Altivo. De ska ridas in, kastreras och säljas. Båda är trevliga och rör sig riktigt bra så det ska nog inte bli några problem.

Hoppas alla får en härlig vecka,

Kram

Hoppas jag och Ernst eller Horus kan rida EM en dag.

Iår var första gången det anordnades tävlingar i Ponte de Lima i augusti. Jag hade en körig helg med 4 hästar. Torsdag em åkte jag och Jesus dit med Giesta, Enjeitado och Invictus. Jag red alla 3 och de var fina med bra energi. Giesta hade defenitivt turbon på så hon fick galoppera några varv innan vi kunde börja jobba. Roligt när hästarna vill gå fram! Var i säng efter midnatt och upp igen kl 6.00 för att tävla med Invictus 8.24. Han skötte sig helt fantastiskt! Jag trodde att han skulle vara lite vildare eftersom han trots allt är en 4-årig hingst. Men jag var imponerad av hur modig han var och cool med de andra hästarna. Inne på banan skötte han sig toppen och vi red ihop nästan 68 % och vann klassen. Direkt efteråt så körde vi hem honom och hämtade häst nr 4 som var Altivo. När vi var tillbaka longerade jag Giesta och red Altivo efter lunch. Jag var så irriterad på en hopptjej som hade ställt sitt sto mitt framför Altivos box. Han var givetvis hysterisk så det blev inte världens bästa pass, men sedan lugnade han sig. Blir galen på ryttare som bara bryr sig om sina egna hästar och inte tar hänsyn till andras djur. Det var ett mixat event så det var både dressyr, hoppning, working equitation, körning och horseball.

Vid 17-tiden var det dags för Giesta att äntra dressyrbanan. Hon var väldigt på så jag hade en underbar känsla. Jag testade att behålla det trycket istället för att rida på säkerhet och när det var bra var det super. Men vi fick några dyra missar som gav oss 62 % och 4:e plats. Jag var ändå glad över hur hon tog det och all hennes energi, hon är så rolig att rida när hon är på.

Senare på kvällen var det Enjeitados tur att göra dressyren i working equitation. Han var väldigt spänd på framridningen pga högtalarna som spelade hög musik. Jag lyckades hålla mig cool och lugna honom och inne på banan var han jättefin. Sista bytet var han efter bak så där fick vi en 4:a med koefficient 2 så det kostade. Vi fick ändå 67 % och 0,30 % från förstaplatsen. Altivo gjorde sista starten för dagen kl 21.30. Han hade också mycket energi, men höll sig på rätt sida om den gyllene gränsen. Vi red ihop 70 % och vann :) Efter vi hade stökat undan hästarna så körde vi hem Giesta som var klar för helgen. Det blev åter igen en sen kväll men vad gör det när man älskar det man håller på med.

Lördag förmiddag var det tekniktest i we. Enjeitado var först ut och jag tror vi gjorde ett av våra bästa test någonsin. Ett par småmissar, men han var med mig, bytena kändes bra och det kändes som att han litade på mig. Vi fick 69 %, återigen irriterande nära att vinna, men jag var så nöjd med känslan så att det spelade faktiskt ingen roll. Altivo hade fortsatt mycket energi men var fin. Vi fick också 69 % och vann igen. Inför speeden så var min strategi med Enjeitado att rida fort, men hålla mig lugn så att jag inte stressar upp honom. Det fungerade bra, vi hade fint flyt och vann speeden i vår klass. Däremot så hamnade vi på andraplats totalt. Väääldigt nära förstaplats, men nästa gång då jäklar! Med Altivo ville jag försöka göra banrekord, han är snabb och har vi inga missar är vi oftast snabbast av alla. Oturligt nog så lyckades Altivo välta klockan när vi ryggade ut ur korridoren så där fick vi tidstillägg. Annars hade vi tagit banrekord, men vi kom ändå först totalt i klassen så det var roligt!

Det var ett bra avslut på en bra tävlingshelg och denna gång fick jag till och med en ledig söndag. Som spenderades med att åka och titta på unghästar...

/Hästnörden

Giesta på framridningen

Världens bästa team <3 Vet inte vad jag skulle göra utan dem!

Mina älskade pojkar <3

Vinnaren!

Hej alla!

Nu är jag tillbaka i Portugal efter 2 veckors semester i kära Svealand. Det känns som att jag hann med väldigt mycket samtidigt som jag tog det rätt lugnt. Träffa nära och kära, lite partaj, rida, äta gott och avslutade med 3-dagars kurs i Skåne.

Det var fantastiskt roligt att vara tillbaka i Skåne och se både gamla och nya ansikten. De flesta av ekipagen hade jag coachat tidigare och jag tyckte alla hade gjort framsteg. Då är det dags att steppa upp på nästa nivå! Några nya som gjorde bra ifrån sig och som jag hoppas man får se mer av. Det vi fokuserade mest på var övergångar. Inte bara göra en övergång vid ett ställe, utan att göra det med kvalité och att sträva efter att alla ska bli bra. Sitsen är givet, det är något som vi måste jobba med heeeela tiden. Jag ville att ryttarna skulle tänka vad de gjorde. Första passet gjorde vi övningar med massor av övergångar. Andra dagen var det bana då de fick tänka på hur de gjorde, inte bara göra. I working equitation händer det mycket hela tiden så det gäller att ligga ett steg före. Om ryttaren bara fokuserar på att sakta av till skritt vid punkt A och börja galoppera vid punkt B är det lätt att hamna efter. Om man däremot har klart för sig vad man ska göra och förbereda i god tid kan man få massor med mer tid på sig. Tex innan övergången från galopp till skritt så ska jag sträcka upp mig för att hjälpa hästen med balansen. Känna att hästen samlar upp sig stegen innan och inte backar ur eller trycker på i handen. Hitta tajmingen och göra övergången exakt vid punkten. Snabbt hitta en balanserad skritt utan att det blir stora älgkliv. Innan övergången in i galopp se till att nacken kommer upp något eller att hästen kommer lite mot mig om jag kramar i tygeln (beroende på vad man har för typ av häst). Att jag sitter i rätt position, har korta steg i skritten innan galoppen och har kontakt på yttertygeln i fattningen.

Kvalitén på övergångarna är så viktigt för att sedan ska dessa övergångar bli stegförändringar, piaff, passage och galoppombyten. Det gäller också att känna vad som händer i varje övergång. Släpper hästen bettet in i halten? Då kanske jag måste tänka mer framåt in i halten och korrigera framåt om hästen tar ett steg bakåt. Om hästen trycker lite i tygeln så kolla att den är aktiv bakifrån och att hästen kan komma mot dig om du kramar segt i tygeln. Så fort den mjuknar av så mjuknar du.

Vi jobbade också mycket med att hitta sätet. Alla tjatar om att man ska rida med sätet, men hur gör man det egentligen? Jag är absolut inte facit, men i det neutrala läget ska man hitta "triangeln". Den består av sittbenen och pubisbenet. Om jag vill att hästen ska gå mer fram sitter jag lite mer bak på sittbenen (drivande säte). Det man får vara försiktigt med är att inte börja trycka, utan om hästen inte svarar så bra framåt får man använda skänkel eller spö. När man vill bromsa kan man sitta mer på "frammen" av triangeln och samtidigt sträcka upp framsidan av överlivet och spänna magen så att man följer lite mindre i rörelsen. Skänklarna kan man trampa ner och bakåt med tårna vridna framåt. Då kommer du djupare i sadeln då man öppnar mellan sittbenen. Viktigt att sitta på insidan av benet för att få rätt vinkel. Inga utåtvridna tår! Se framför er de ryttarna från spanska ridskolan i Wien. När de piafferar sitter de väldigt djupt i sadeln med en lång framsida.

Kom över en väldigt fin och inspirerande text på facebook som hade lagts ut av självaste Arthur Kottas-Heldenberg. Det är inte han som skrivit det utan hans vän Hans Moeller. Jag tänkte dela den med er, den är på engelska men den är lätt att förstå.

Once More with Feeling
by Hans Moeller
Originally Published in Dressage Letters, 1967

In dressage, the more one progresses, the more one realizes how much depends upon feeling. And herein lies the irony central both to learning dressage and to instructing others in the art. For feeling cannot be explained in any but its own unexplainable terms. Feeling must be experienced. All an instructor can do is say “That’s it!” when his pupil at last produces the sought-after response in the horse - and all a pupil can do is ask himself at that precise moment, “What do I feel - in my body; in my horse? At this precise moment when my instructor says ‘That’s it!’ what do I feel”

Nor is this as easy as it sounds, for to have one’s body under control and to be able to feel exactly where that control is, what has induced it, and what it in turn induces requires, first of all relaxation. And relaxation, paradoxically, would seem in this connection to provide not a prerequisite for the accurate exercise of power, but a contradiction in terms.

How difficult it is to relax! How difficult it is to “let it happen,” to do nothing, to absorb like a sponge the reaction to action, rather than, in an effort to feel, to stiffen against feeling. Relaxation. That is the key.

Relaxation, Balance, Rhythm. These are the basic requirements for riding with feeling. Only a relaxed rider can expect a relaxed horse - and this is where the vicious cycle begins. For feeling is a reciprocal thing. A relaxed rider with a correct seat should feel the rhythmically swinging back of the horse, not the stiff and hollow back that a lack of relaxation produces. Again, feeling is reciprocal: the rider’s legs must feel the sides of the horse: the horse must feel and accept the rider’s leg aids.

Learn to feel - first at the halt: If one hind leg is left behind or the horse rests on one hind leg, the relaxed, feeling rider will actually have an urge to correct his seat, to shift his weight, for he will be aware of a lack of support on one side.

Learn to feel - in motion: In stepping over poles on the ground, a rider should feel in his knees and in his thighs the reaching shoulder - the foreleg - of his horse.

In the posting trot, the rider should not have to discover with his eyes whether or not he is on the correct diagonal. It is a matter of balance, not vision; the rider should feel the correct diagonal - first in the corners, then on the circle, then on straight lines. The same is true at the canter. The rider should learn to feel the correct lead; he should not have to look for it.

Learn to feel - with the hands: Learn to feel the horse’s mouth with an elastic, stretching contact. Remember that “on the bit” is not synonymous with forcing a horse’s head and neck into a given position, though the common misunderstanding of the term would have its.

Learn to feel - though the seat; through the legs; through the hands. Then learn to coordinate all three! And therein lies the greatest difficulty. For coordination of the feelings experienced through the seat, legs, and hands requires that at the same time those feelings are noted subjectively they be examined judiciously, objectively. Am I sitting correctly? Is my weight where it should be? What about my leg aids? Are they clear enough to be understood by my horse at his present stage of training? And my hands. Do they have the right kind and degree of contact? Or are my reins flopping? Or am I pulling on them? Only when a rider is able to feel and coordinate all this will he be able to take corrective action.

The successful coordination of his feelings will enable a rider to discover the source of a given difficulty. Too often, for example, a rider will attempt corrections with his hands alone, failing to realize - because he has failed to coordinate, to examine, to judge his feelings - that the cause of his problem is in, say, the hindquarters. Again, only a rider who feels and can coordinate what he feels can take effective corrective action. He will know where his problem lies because he will consciously feel it - just as he will consciously feel and know when his problem is solved. The same principle exists as in driving a car. If engine trouble develops, one does not attempt to repair the difficulty by going to work on the steering wheel. Why, then, attempt such contrary measures with the horse?

And now, let’s try it again. Once more - with feeling!

Namaste!

Astrid

Foto av Manuela Büttcher

De skänklarna ska ni INTE titta på! Uppdragna, kanske för att hästen i den stunden inte sög på framåt och jag drog upp benen och klämde lite. Ajjabajja! Men sjukt snygg häst.

Priscilla Olsson och hennes lusitanosto för första gången på bron.