Portugal-bloggen

I söndags var det äntligen dags för årets första tävling! Det var rätt spännande med många debuter. Fandi skulle göra sin första start i working equitation. Vi red debutantklass (motsvarande medelsvår i Sverige, alltså tvåhandsfattning och galoppombyten). Min elev Ana och hennes häst Falcao gjorde debut båda två i we. De har tävlat dressyr tidigare så de är inte helt gröna på en tävlingsbana. Men att tävla we är lite annorlunda mot för dressyr, speciellt när vi red alla 3 moment på samma dag. Sedan var det även debut för mig att ha en elev att tävla. Det var jätteroligt och väldigt nervöst! Jag förstår bättre nu när alla säger att man är mer nervös när man står på sidan och tittar. Ana red preliminar (en klass som funnits ett par år, motsvarar LA i Sverige och innehåller enkla byten istället för i språnget) då hennes häst inte är så befäst i bytena ännu. Jag är så glad över vårt grymma team som gjorde det möjligt för mig att hjälpa Ana till 110 % och även ha tid att fokusera på mina egna ritter. Nuno och Catarina är inkluderade i det såklart och även Anas familj är helt fantastiska. När jag skulle in på dressyren hade jag en person på varje ben som tog av benskydd. Värsta rallyteamet!

Ana gjorde en strålande debut, hon fick 63 % i dressyren och 60 % i tekniken (vilket jag tyckte var lågt) och vann speeden så hon vann sin klass totalt. Det bästa var att hon tyckte det var så roligt, vilket för mig är det viktigaste. Hon kommer bli grym dendär tjejen.

Jag var även supernöjd med Fandi. När vi red på banan lördagkväll så var han helt prillig och jag var lite orolig över hur det skulle gå. Dressyren gick riktigt bra. Givetvis fanns det en hel del att förbättra och jag tog inga risker. Men han var med mig och inga missar. Vi fick 64,75 % och 3:a utav 10 stycken ryttare. Roligt när det är några fler i klassen, då kan det hända rätt mycket i resultatlistan. I tekniken, som jag trodde skulle bli vår största utmaning, var han så fin! Jag tror verkligen han tyckte det var roligt och även om vi hade några mindre missar så var jag så glad. Vi fick 65 % och en delad andraplats! Ägaren Catarina var så lycklig. Det blir såklart en annan press när man tävlar andras hästar, man vill inte göra någon besviken. Jag tror att det är viktigt att ha en öppen kommunikation så hästägarna vet vad de kan förvänta sig. Catarina var väl medveten om att hästen har mycket huvud så det kunde lika gärna gå åt skogen, men det är klart det är roligare när man kan prestera ett bra resultat. Det är dock något jag försöker att inte tänka på under tävlingsdagen, utan istället fokusera på uppgiften och hålla sig till planen.

Inför speeden var min plan att försöka vända snabbt, men inte öka på för mycket utan känna av hästen så att han inte skulle bli för spänd. Det gick väldigt bra, han blev lite lost ibland så jag fick verkligen hålla om honom och visa att jag var där. Jag vet faktiskt inte vilken plats vi hamnade på i speeden, men det måste ha varit bra för vi kom tvåa totalt :) Det började bli mörkt när vi red speeden så alla fick inte rida och direkt efteråt var det prisutdelning så jag missade helt enkelt att fråga placering i speeden.

Här kommer lite bilder och ett filmklipp på Fandi från tekniken.

Dressyren

Bangång med Ana

Tekniken. Det var för mörkt för att fota i speeden. Som ni ser hoppar han dubbelt så högt som han behöver. Det är varje gång!

Jag tycker vi säger att det var meningen att vi skulle göra en liten levad på framridningen ;)

Ha en fortsatt bra vecka!

Instagram astridhedman


Läst 27630 ggr Kommentarer Kommentera

Jag är så glad över all positiv respons jag har fått sedan jag släppte nyheten om att jag ska starta eget. Många har skrivit och skickat lyckönskningar. Jag känner mig dock lite stressad över att sälja hästarna. Det är bara en månad kvar och jag har lagt ut småpojkarna. Det har varit stort intresse så jag tror att de ska kunna hitta nya hem innan jag slutar. Vi har sänkt priset till 10 000 euro och vid snabb affär kan min chef gå ner lite till. Det verkar gjort susen och jag tror även att de fyller 5 iår är något som tilltalar fler än att köpa en 4-åring. Altivo och Horus är inte lika stressigt med. Min chef kan tänka sig ha de hos mig i träning tills vi hittar rätt ägare. Imorgon ska vi filma Jupiter, Jasmim och Justica. Jag ska lägga ut på annons och här på bloggen när jag har redigerat filmerna.

Jag skulle vilja prata om något helt annat nu. Det var min kompis Ginnie som tyckte jag skulle skriva om detta ämne. På instagram ser jag många proffsryttare lägga ut bilder på travökningar som är väldigt inkorrekta. De får tusentals med likes, men hästarna är helt i två delar och bakbenen kilometer efter. Jag är medveten om att en bild bara är ett ögonblick och att alla har mindre bra ögonblick. Men att lägga ut en sådan bild medvetet förstår jag inte syftet med. Mindre erfarna ryttare tror förmodligen att det ska se ut så om deras idol lagt ut en sådan bild. Det är otroligt viktigt att hästen "sitter ihop" i travökningen och inte faller isär. Att kasta fram frambenen är inte att öka traven. Steget ska längas så hästen måste skjuta på bakifrån, inte släpa bakbenen efter sig. Detta står skrivet i TR om ökad trav.

"Hästen ska vinna så mycket mark som möjligt. Utan att öka takten ska stegen längas till det yttersta som ett resultat avkraftigt påskjut och fjädring från bakdelen. Ryttaren ska tillåta hästen att länga formen och att vinna mark utan att nackens eftergift går förlorad. Framhovarna ska sättas i marken på den punkt vilken de är på väg mot. Fram- och bakbenen ska sträckas lika långt framåt i utsträckningsmomentet. Hela rörelsen ska vara välbalanserad och övergången till samlad trav ska utföras mjukt genom att hästen tar mera vikt på bakdelen."

Det finns några saker man enkelt kan titta efter för att bedömma om det är en korrekt längning eller inte.

– Bakbenets skenben har samma vinkel som underarmen på det diagonala frambenet.
– Bakbenen kliver på lika mycket som frambenen. Det är alltså samma avstånd mellan bakbenen som mellan frambenen.
– Diagonala fram- och bakben lämnar marken ungefär samtidigt.
– Hästen är i "uppförsbacke".
– Bakbenen rör sig in under ryttarens tyngdpunkt (inte 1 kilometer bakom).

Att öka traven är inte lätt och hästen måste vara väldigt stark för att orka skjuta på och samtidigt hålla upp sin ryttare. Vissa hästar har lättare för att skjuta på och andra har lättare att samla upp sig. De iberiska hästarna får man ofta träna mer på att hitta schwung och påskjut, jämfört mot halvbloden som ofta har ett naturligt påskjut. Men med träning och styrka kan även lusarna göra häftiga längningar. Hade en härlig långsida på Altivo idag där han kändes helt perfekt i den ökade traven. Det är en underbar känsla och man nästan sugs ner i sadeln.

Vackra Princess som 5-åring i en mellantrav. Inte så mycket uppförsbacke men det kan man inte förvänta sig av en så ung häst. De måste vara väldigt vältränade för att kunna sänka bakdelen och skjuta på.

En till ung häst i en mellantrav. Man vill ha svävmomentet i traven och hans högra fram och vä bakben är kvar i marken så det är inte optimalt. Detta gör att höger bak slår i höger fram. Man säger att hästen slår i skorna. Man vill alltså inte höra "klonk klonk" i ökningar. Detta är vanligt för unga hästar som växer och har svårt med balansen. Men i övrigt ser han ut att vara bra i kontakten och verkligen skjuter på framåt. Gammal bild, ursäkta bristen på hjälm! Nu för tiden rider jag alltid med hjälm.

Ännu en ung häst. Detta sto har ett jäkla påskjut för att vara lusitano! Ger "uppförsbackskänsla" med sänkt bakdel, dock skulle bakbenet kunna vara mer under ryttarens tyngdpunkt och nosen lite längre fram. Men som sagt, på en 5-åring kan man inte förvänta sig att det ska vara perfekt. Det tar lång tid att träna upp en häst. Ett annat ämne jag snart ska skriva om.

Hittade denna bild som jag tyckte var rätt intressant att se en häst röra sig fritt vid hand. Jade som jag tror var 2 då denna bild togs. Skulle kunna sträcka mer på frambenet men gillar hur hon rör sig uppåt och framåt.

En 7-årig Enjeitado. Längre avstånd mellan frambenen än bakbenen vilket tyder på dåligt påskjut. Bakbenet är också nedtrampat rätt långt bakom kroppen och han är inte framme till handen. Trots detta tycker jag ändå han sitter ihop rätt ok. Tacksamt ibland med korta ryggar ;)

Samma häst, bättre bakben som kliver in under kroppen. Skulle kunna vara mer framme med nosen och skjuta på bättre. Det är synd att jag inte har film eller bilder på honom från sista halvåret. Han lärde sig att öka till slut!

Här kommer ett gäng bilder på Altivo som gör en mer korrekt ökad trav. Han är också äldst och mest tränad av de hästar jag haft så det är naturligt att han gör de bästa ökningarna. Denna bild är dock 4 år gammal, men jag tycker den är ganska korrekt. Han skulle kunna kliva in mer under kroppen och sänka bakdelen mer, men i övrigt finner jag inte alltör mycket att klaga på.

Detta var nog 3 år sedan. Tycker det är en ganska korrekt bild. Höger bak är inte riktigt nere i marken som vä fram och han gapar nog lite vilket han tyvärr har som vana sedan tidigare erfarenheter trots att det blir bättre med styrkan. Nacken skulle definitivt kunna vara mer som högsta punkt, men på hingstarna med mycket hals är det ibland svårt att få till. Avståndet mellan fram och bak är väldigt lika.

Denna bild är från samma tävlingshelg som ovan och här är han inte i lika bra balans. Trampar hö bak väldigt långt bakom sig, vinkeln från vä baks skenben och hö fram underarm är inte parallella. Han är bakom lod och jag ser ut att ha rätt stark kontakt.

Här är samma tävling igen men mycket bättre nu. Vä bak skena och hö fram underarm är nästan helt parallella. Bakbenet är mer in under kroppen och han är bättre i formen. Fortfarande skulle man önska mer känsla av uppförsbacke. Och att ryttaren kunde titta upp någon gång! Men något som jag gör bra i ökningarna är att jag inte lutar mig bakåt. Det är lätt att ta till om man skumpar, men då sitter man bara ner ryggen på hästen. Man får tänka lite tvärtom, nästan luta sig framåt och sitta lätt. Detta för att hjälpa hästen att hålla upp ryggen och kliva in under kroppen. Det är bättre att rida lätt om man skumpar mycket, speciellt på unga hästar bör man alltid rida lätt i längningarna när man tränar hemma.

En annan vinkel. Det ser ut som att han är i fin balans här och verkligen använder sin kraft att skjuta på framåt uppåt.

Bild från VM i Tyskland maj 2018. Det är en väldigt kort sträcka att öka på så det gäller att komma igång snabbt (20*40 bana). Här skulle jag vilja säga att han är näst intill perfekt. Parallell, fin i formen även om nacken inte riktigt är högst. Ungefär samma avstånd mellan fram- och bakben. Öronen vridna lite bakåt så han är fokuserad på ryttaren, som hör och häpna, faktiskt ser ut att titta framåt! Det man skulle kunna önska är lite mer uppförsbacke. Tror jag fick rätt bra poäng på den ökningen om jag minns rätt. Fotot är taget av Marie Pettersson.

Nu har jag tjatat tillräckligt om detta. Sov gott på er!

Instagram: astridhedman


Läst 32470 ggr Kommentarer Kommentera
JAN
14
2019

Jag har stora nyheter att berätta för er. Jag har funderat länge på detta och det har alltid varit min dröm. Jag trodde att jag alltid skulle vara nöjd på min nuvarande arbetsplats, men på sistone har jag känt att jag vill mer. Långt bak i mitt huvud hade jag en vision att jag skulle driva eget innan jag fyllt 30 år. Detta ska nu bli verklighet. Jag har inte kunnat dela med mig till er tidigare då jag ville prata med min chef först.
   
I torsdags sa jag upp mig som beridare hos Renato Piairo. Det är 5 år vi har jobbat ihop i mars och det har varit en fantastisk tid. Så många hästar som jag har fått äran att utbilda och tävla, avel och fina föl, min resa med Altivo hela vägen till VM i Tyskland och mycket mycket mer. Jag är så tacksam för allt jag har fått vara med om och att jag har fått vara en del av deras familj.
   
1:a mars kommer jag flytta med 4 hästar till Esposende (stad vid havet, norr om Porto) där min hoppkompis Anna Lindberg står med sina hästar. Det är en kanonfin anläggning med två ridhus, utebana, hagar och det går att rida till stranden. Jag kommer hyra boxar och till en början ska jag bo med Anna och hennes portugisiske pojkvän så jag behöver inte göra några stora investeringar i början. De hästar som flyttar med är Indio (Nunos häst), Fandi (Catarinas), Falcao (Anas) och Fagote (Ginnies). Jag håller också på att leta två hästar till klienter som vill ha hästar i utbildning för försäljning. Eventuellt flyttar någon till med, men det får vi se.
   
Min chef vill sälja nästan alla hästar, enbart behålla några ston för att fortsätta med avel i mindre skala. Vi fortsätter som goda vänner, han har varit toppen hela tiden och vi kommer förhoppningsvis fortsätta sammarbeta med några unghästar.
Givetvis känns det jobbigt att Altivo ska säljas. Jag siktade på ett till mästerskap med honom, men samtidigt är jag glad att han inte blir ståendes i en box. Nu får jag dessutom möjlighet att vara med och se till att han kommer till ett bra hem. Han blir 14 år nu och ska min chef få några pengar för honom är det bäst att sälja nu. Han är fräsch och pigg så om någon av er läsare skulle vilja ha en välskolad we/dressyrhäst att tävla/träna på så hör gärna av er på min mejl astrid_hedman@hotmail.com
  
Det bästa hade givetvis varit om det fanns någon som kunde köpa honom och ha kvar honom i träning med mig till nästa mästerskap. Sedan kunde han bli läromästare eller användas till avel. Men det händer nog mest i hästböcker, verkligheten ser inte ut så och det är jag väl medveten om. Horus hoppas jag får en köpare som vill ha kvar honom i utbildning ett tag till. Han har så mycket potential och det skulle vara kul att få fortsätta jobba med honom. Sedan är det våra småpojkar Jupiter och Jasmim som skulle behöva säljas rätt omgående. De blir 5 år nu och är underbara bägge två. Deras halvsyster (e. Altivo) har jag nyss börjat rida utan lina och hon är en väldigt smart liten häst. Kan bli riktigt fin med rätt ryttare, hon är också till salu. Sedan har vi 4 stycken blivande 3-åringar som också kommer söka hem. Mejla mig om något av detta låter intressant. Om inte alla hästarna är sålda till första mars kommer jag åka mellan några dagar per vecka så ingen häst blir ståendes.
   
Blandade känslor, men mest av allt känner jag mig exalterad för ett helt nytt kapitel i mitt liv. Min familj har varit otroligt stöttande och skulle det inte gå ihop är det värsta som kan hända att jag får söka nytt jobb. Men jag har en bra känsla inför detta projekt och det ska bli så roligt att vara på ett ställe där det är mer liv och rörelse samt att få rida varje dag med mina vänner. Jag ska försöka åka lite oftare till Sverige och ge träningar så skulle ni vara intresserade av att ordna helgträningar får ni gärna skicka ett mejl. Kommer lansera min nya hemsida som min fantastiska kompis Hanna Larsson har fixat. Funderar om jag borde ha något namn till mitt nya projekt. Förslag tas gärna emot!
  
Kommer förhoppningsvis ha en del tid över i början på mars då jag inte kommer ha så mycket hästar. Min plan är att åka och titta på lite hästar så är någon i hästköpartankar kan ni också höra av er då jag kommer titta på lite allt möjligt. Då vet ni att det också finns ett bra ställe att lämna hästen på träning i någon månad. ;)
  
Ha en bra vecka!
  
Instagram astridhedman


Det har varit en grym resa med denna häftiga häst. Kommer bli kämpigt att ta farväl, men jag ska se till att han kommer till bästa möjliga hem där han gärna får fortsätta tävla.
  


Läst 38214 ggr Kommentarer Kommentera
JAN
09
2019

Det har varit en underbar semester i min hemstad Piteå. Det började med lite spänning då flyget från Lissabon till Stockholm blev drygt 2 h försenat pga dimma vid avfärd. Jag hade knappa 2 h tills planet mot Luleå skulle gå, så trodde jag hade missat det. Tack och lov var det också rejält försenat, så jag hann möta upp min kusin, farbror och fru på terminal 4 och ta en bärs. Det var härliga dagar under julen med mycket god mat och dryck, träffa familjen och mysig uteritt på julaftonsmorgon.

Piteås gran blev framröstad som Sveriges finaste gran 2018!

Julklappsinslagning med underbara kusinen Caroline.

Promenad på isen en bitig morgon.

Middag med kusiner och härliga kusinbarn

Uteritt med mamma julaftonsmorgon.

Bus på isen med fasters flat coat retriver Sammy

27-28 december var jag i Råneå och hade träningar i working equitation. Roligt att se nya ekipage och man märker att intresset för we växer även i norr. Väldigt bra organiserat och mysig kväll på byns pizzeria där alla som ville fick komma. Ett bra sätt att få gemenskap och lära känna varann bättre. Grymt stort tack Anna Semrén och Maja Forsell för allt <3

Duktiga elever i Råneå. Tack gode gud för uppvärmda ridhus. Runt -20 dessa dagar men frös inte ett endaste dugg.

28e kom Nuno och Catarina från Portugal. Så himla kul att få visa Piteå för dessa två underbara människor som har ställt upp så mycket för mig. Kändes bra att få ge tillbaka lite och vi gjorde massor med roliga aktiviteter. Isbrytare, promenad med alpackor, skoter, pimpla, se renar, slädtur m.m.

Finaste paret. Här på isen när vi åkte isbrytare

Maffig båt!

Jag och mamma

Jag och morbror Lasse som är kapten på isbrytaren. Detta var en klar höjdpunkt på veckan. Väldigt mäktigt, så glad över att få ha gjort detta.

Vi hälsade på några vänner till mina föräldrar som har 3 alpackor. Otroligt häftiga djur.

Catarina fick också en att leda.

Hur söta?

Bästa kompisar! Deras labradoodle är helt underbar.

Det fanns även får och höns på gården. Jättetack till Katarina och Rob för besöket <3

Kärt återbesök! Icaro trivs så bra hos Maja. Jag gav lektion och sedan blev det skoter och pimpelfiske. Tycker Maja har ridit in sig väldigt snabbt och de ser redan ut som ett par. Så glad att det blev lyckat och att Maja är nöjd med sin häst.

Portugiserna på skojtern

Onsdagen åkte vi på en fantastisk slädtur i Jävre. -15 grader och stjärnklart. Detta är Elvira, jättefin nordis och sedan körde även ett tvåspann en större släde.

Vi fick stanna i en jättemysig stuga för att värma oss, äta gröt och limpa. Vilken upplevelse! Tyvärr väldigt svårt att få någon bild eller film från själva slädturen. Det är sparat på min alldeles egna hårddisk istället.

Kall morgon på isen för en sparktur.

På vägen till flyget stannade vi till och kollade på renar. Hur söta???

Kärt återbesök då vi stannade en natt hos familjen Briese utanför Stockholm. De köpte nämligen Nunos förra häst Aquario som jag tävlade 2017 i working equitation. Lördagsmorgon åkte vi ut till stallet där de fick träffas igen. Många känslor, men det är så underbart när det blir rätt när man säljer en häst. Aquario har världens bästa liv och är älskad av sin nya familj.

Min kusin plockade sedan upp oss på centralen och hade sightseeing i Stockholm innan det var dags att åka ut till Arlanda.

Underbara dagar som ni kan förstå, men det är inte så dumt att vara tillbaka i Portugal där det är toppenväder (om än lite kallt på nätterna) och hästarna verkar glada över att vara tillbaka i arbete. Visst är Fandi fin i sin nya frisyr som han fick när jag var borta?

Ha en bra vecka alla!

Instagram astridhedman


Läst 39708 ggr Kommentarer Kommentera

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.