Portugal-bloggen
JUL
05
2020

Halloj!

Nu är det slut på lediga söndagar (har en idag)! Äntligen tävlingarna igång på riktigt och jag har varit iväg två gånger sedan jag bloggade sist. För ca tre veckor sedan åkte jag med Indio och Fandi för att tävla working equitation. Det är verkligen världens bästa gren! Hästarna skötte sig fantastiskt bra och det känns att de har utvecklats åt rätt håll. Indio vann både dressyren med 71 % och tekniken på 69 %. Han var fokuserad, lagom i energinivå och gav helt fantastisk känsla inne på banan. Under eftermiddagen visade han symtom som skulle kunna vara kolik, men vi är fortfarande inte helt säkra på vad som var fel. Han skrapade och kliade sig i huvudet helt hysteriskt. Han ville dock inte lägga sig, men han tittade en del mot magen och såg lite hängig ut. Det kan också ha varit någon insekt som bitit honom och han fick panik. Indio är stallets primadonna så han visar direkt om något inte är som det ska. Han återhämtade sig snabbt och på kvällen var han sitt vanliga jag igen. Men vi valde såklart att inte starta i speeden. Han behövde inte bevisa något mer och bara vi gått i mål hade vi fått förstapris. Det var 9 stycken i klassen och hård konkurrens vilket var extra roligt. Vinnaren i klassen visade upp äkta sportmanship! Han gav mig priset då han tyckte vi hade förtjänat det, även om vi inte kunde slutföra tävlingen. Det är en så underbar gemenskap i denna sport då man spenderar mycket tid ihop då det är tre moment.

Fandi ville inte vara sämre! Etta i dressyren på 68 %, etta i tekniken med 69,8 % och förstaplats i speeden. Vi var bara tre ekipage i svår klass, men de andra två hästarna har mycket mer erfarenhet än Fandi, så det var en härlig seger. Det var roligt att känna hur mycket starkare och stabilare han är på en hand. Det känns som att jag äntligen har hittat hur jag ska rida honom och speciellt när han spänner till. Han hamnar lätt "bakom skänkeln" när han blir spänd och då har jag försökt driva på. Känns logiskt. Men desto mer jag driver på, ju högre i nacken och stramare blir han. Om jag har kramat i tygeln har han "släppt kontakten" och börjat tänka uppåt. Det är som att han glömmer bort vad skänkel och hand betyder. Olydnad helt enkelt och dåliga gamla vanor som kommer fram i stressiga situationer. Nu när han har blivit starkare går han fram till bettet mycket bättre på en hand. Jag kan ta en halvhalt utan att han släpper och sedan kan jag driva honom utan att han blir helt låst i överlinjen. På framridningen måste jag se till att han är framme till bettet innan vi kan komma till arbete. Då är lång och låg ett bra kvitto på det. Om jag går fram med handen ska han söka efter kontakten och stretcha ut halsen. Inte bocka in näsan eller börja springa. Sedan gör vi måååånga övergångar så han är superlydig för hjälperna.

Dessa underbara foton är tagna av bästa Carlos Hernani.

Lydnad är något som jag funderat rätt mycket på. Indio till exempel har alltid varit rätt långsam på att svara upp, speciellt framåt. När man gör en övergång tar det fem steg innan han faktiskt börjar galoppera från det att man gett signalen. Det är något jag har tränat massor senaste tiden. Jag frågar alltid litet först, sitter till med ytter sittben för att fatta galopp. Svarar han inte direkt så korrigerar jag med skänkeln, röst eller spö mer distinkt. Det kanske det inte blir en prydlig fattning, men han får beröm och sedan repeterar vi. Samma sak om jag vill öka galoppen, jag börjar med att bara mjukna i handen och suger han inte tag och ökar så korrigerar jag på samma sätt. Beröm och göra om. Detta har vi gjort massor senaste tiden och jag känner stor skillnad det har blivit i hur kvick och uppmärksam han är. Men då är frågan, har han varit olydig eller är det jag som inte har varit uppmärksam och tillåtit hästen att dröja på signalen? När man ska samla upp galoppen, är hästen olydig om den går emot handen och inte böjer på sina bakben? Kan det vara att den inte är tillräckligt stark för den samlingsgraden som ryttaren begär? Är det ryttaren som inte använder sin sits korrekt och tar för mycket i hästens mun? Är olydnad helt enkelt ryttarens fel då den missbedömt, gjort fel, dålig tajming, inte förberett hästen inför uppgiften tillräkligt eller inte varit uppmärksam? Begär vi mer än vad hästen klarar av (alla är inte byggda för att hoppa höjdhopp eller dansa balett)? Den klassiska frasen att aldrig skylla ifrån sig på hästen tycker jag stämmer till 100 %. Att rida är skitsvårt så försök att alltid vara ödmjuk och utgå från dig när det blir fel.

Nog om detta! Nu ska jag skryta lite över min mammas häst Manequim. Förra söndagen fick han göra debut på tävlingsbanan! Det var dressyrtävling på samma ställe som vi tävlade we på och Manne (som han kallas till vardags) fick gå en P1. Det är lättaste klassen så det motsvarar en LC. Jag har nog skrivit förut att jag tycker de har så himla bra program här som är anpassade för unga hästar. Mycket lättridning, bra vägar och övergångarna är smart placerade. Manne fyller 4 år i november så han är bara 3,5 år. Jag har inte tävlat unghäst på ett tag, men med denna grabb är ingenting svårt. Han var så cool och betedde sig som att han varit ute och tävlat 100 gånger förut. Han tittade inte på något och när man såg resten av bäbishästarna på framridningen var jag ännu malligare över hur duktig han var. En tjej longerade sin 4-åring med superkorta inspänningar i minst en halvtimme innan hon började rida. Hon skulle kunna skriva en bok hur man har sönder sin häst.... Jag tog Manne ett par varv på lina bara för att han skulle få titta sig omkring men efter 5 minuter hoppade jag upp. Vi red inte fram mer än 15-20 minuter så han skulle ha bensin till att springa fint inne på banan. Han var tvungen att bajsa i en övergång så han hade lite svårt att trava igång och han kickade mot skänkeln i en fattning. Annars gjorde han allting toppenbra och vi fick 65,88 % och vann faktiskt vår klass! Är så glad att min mamma litade på min magkänsla och köpte honom. Han är så himla fin och har nog aldrig haft en så enkel unghäst någonsin. I slutet av augusti ska min 3-åring komma hit från Sverige och Manne ska åka hela vägen till Piteå.

Ginnie Palm tog några kort på mig och Manne.


Har några nya hästar i stallet som jag ska skriva mer om i veckan. En superfin 4-åring som är till salu! Men nu får det räcka för idag.

Ha en fin söndagkväll!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 162779 ggr Kommentarer Kommentera



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv