Portugal-bloggen - Juletider, spännande projekt och att rida på stångbett
DEC
17

Juletider, spännande projekt och att rida på stångbett

Jag har alltid haft svårt att få julkänsla här i Portugal, detta år är inget undantag. Jag har ätit frukost i soffan och tittat på julkalendern med hundarna. Det är superfint julpyntat i stallet och jag har poppat julmusik i bilen varje morgon. Men det är inte samma sak utan minusgrader och snö som jag är van vid hemma i Piteå.
  
Men på torsdag reser jag hem två veckor så då räknar jag med att få rätt feeling! Det kommer vara en fullspäckad vistelse hemma då jag kommer ha en liten clinic för gymnasieelever, vara med på julshow och ha träningar. Ska även försöka träffa familj och vänner så mycket som möjligt samt hinna ta det lite lugnt.
  
Jag vet inte om ni kommer ihåg Cecilia som var hos mig för ett par somrar sedan. Vi klickade väldigt bra och har fortsatt hålla kontakten. Vi har pratat länge om att göra ett projekt tillsammans och nu har vi äntligen tagit steget! Vi har köpt ett sto som kommer i årsskiftet och planen är att träna henne några månader och sedan sälja. Går detta bra kommer vi att försöka ha fler saluhästar ihop och jag tror att vi kommer lyckas bra med detta. Jag har haft många som frågat mig om hästar till salu så det finns helt klart en marknad. Även olika ryttare och uppfödare ringer mig ibland och vill att jag ska försöka sälja någon av deras hästar. Men jag tycker att det är väldigt svårt att åka runt till folk och provrida en häst en gång för att sedan rekommendera den till någon man inte känner.
   
Tidsmässigt är det också svårt att få ihop det och ärligt talat är jag inte någon bra dealer. Jag vill känna hästarna, hur de är i hanteringen, deras personlighet, om de står stilla när man sitter upp osv. Detta går bara att få reda på om man har hästen i träning en period. Då är det så mycket lättare att få ihop rätt häst med rätt människa och alla blir nöjda när affären är gjord. Inte minst för hästens skull vill jag att det ska bli rätt matchning.
  
Ibland när jag lagt ut bilder på sociala medier har folk kommenterat stångbettet när jag tävlar working equitation. Jag kan förstå att det kan se skarpt ut att rida på stång, men det går bara om hästen är tillräckligt skolad och stark. Jag rider mina hästar på tvådelat så gott som alla dagar i veckan, någon gång ibland rider jag på det de ska tävla med. Det gäller att hitta vad som passar för varje häst.
  
De flesta lusitanos har liten mun och blir ofta "klappriga" och är inte tillfreds med kandar. Altivo som jag red förut gick inte alls bra på kandar och han hade väldigt lite plats för så mycket "skrot" i munnen. Det tog lite tid innan jag hittade en stång som han trivdes med, det var en rätt smal stång med mycket tungfrihet. Fandi blir också orolig i munnen med två bett och går så mycket bättre på stång. Han fungerar väldigt bra på en lite tjockare och rakare än den jag hade på Altivo som var för skarp.
  
I working equitation måste vi rida på pelham (alltså en stång som det går att fästa två tyglar i) eller kandar. Indio tex har jag testat att rida på gummipelham som är lite mildare då han inte är lika stark som Fandi. Men på det bettet hamnar han lätt bakom handen och släpper kontakten. Vi har testat kandar nu och det är han mycket bättre med. Där går han fram till bettet och jag kan rida mer på bridongen än stången då de är separerade. På pelhamet är det svårare att korrigera med ett upplyftande tygeltag då hävstångseffekten gör att han knäpper av ännu mer.
  
När man tävlar på en hand måste man rida på stången och är hästen inte tillräckligt stark för att gå fram så pass mycket till bettet är det otroligt svårt att rida på stång. Man kan tänka sig en bil som man ska svänga men den har dåligt driv, du tappar styrförmågan och i working equiation är det många svängar som ska göras. Sedan finns det såklart alltid de som lyckas göra bra resultat trots att hästarna inte är korrekt tränade och blir tvingade av sina ryttare. Men dessa går att finna i alla discpliner och har inte så mycket att göra med vilket bett du stoppar i munnen. Vet inte vem som sagt detta men det stämmer väldigt bra att inget bett är starkare än den hand som håller i tyglarna.
  

Enjeitado knäppte av för mycket på pelham så honom tävlade jag på kandar.

Fandi gick på gummipelham detta år i debutantklassen. Nästa år ska vi tävla på en hand och då får man inte ha gummi.

I Golega tävlade vi på vanligt pelham utan gummi och detta verkar han trivas bra med. Det är en tjock stång med rörliga skänklar. Jag har alltid bettskivor för att ge stabilitet och att inte skänklarna ska nypa hästen i mungiporna.

Indio har redan gått en tävling i dressyr på kandar och det är vad han trivs bäst med. När han blir starkare kanske han kan gå bra på stång.

Med Altivo tog det ett tag innan jag hittade rätt. Han trivdes bäst på en smal stång med fasta skänklar som gjorde att det låg mer still och inte tog så mycket plats i munnen. Han hade lätt att gapa och är helt annorlunda mot Fandi som gärna ska ha lite mer rörlighet i bettet för att han ska slappna av.
  
Ha en fin vecka! Jag ska se till att blogga lite hemma från Piteå.
  
Kram
  
Instagram astridhedman


Läst 44450 ggr





Fler inlägg

FEB
13

Brightmare och tävlingar

Förra inlägget handlade bara om Horus, men jag har faktiskt hunnit med en del sedan jag kom hem från semestern i Sverige. För någon vecka sedan hade vi en väldigt rolig dag med photoshoot för Brightmare productions. Ni har säkert hört talas om deras böcker som tex Roligt med bommar och koner. Det är massor med olika övningar i 3 olika böcker med olika teman och de har även gjort en träningsjournal som jag använder till Fandi. Varierad träning känns som en otroligt bra sak att marknadsföra och jag tror att många skulle kunna få inspiration av dessa böcker och övningar. Det är väldigt lätt att rida runt utan en plan, övergångarna blir där de blir och volterna är olika stora i de olika varven. Bommar och koner gör att man planerar sin väg, förbereder övergångarna och får ett mål med ridpasset. Jag, Anna, Vicky och Ana hade himla roligt under fotograferingen och det ska vara kul att rida. Väldigt nyttigt att rida i avdelningsridning och träna på att anpassa tempot till de andra hästarna. Vi gjorde en film i slowmotion när Fandi travade över upphöjda bommar och det ska jag defenitivt göra mer! Det är riktigt bra styrketräning och jäklar vad han lyfte på benen.

Jag har även hunnit tävla en del efter jul. Jag åkte med Horus till Braga i mitten på januari där han gick mycket bättre än första starten. Det ridhuset är väldigt knepigt då hästarna tittar mycket och spänner till. Däremot hade jag helt missat att programmen är nya för 2020. Hade inte en susning och det program jag red med Horus har jag ridit tusen gånger så jag behövde inte kolla igenom det före. En bit in i traven blåser domaren och jag var helt förvirrad. Han frågade om jag hade koll på att programmen ändrats och jag sa nej. Han var snäll och lät mig kolla igenom pappret i två minuter och jag kom faktiskt ihåg utan fler felridningar. Tror domaren var rätt imponerad.

I slutet på januari åkte vi med Indio och Horus på en till dressyrtävling i Lousada. Indio fick mest åka för att vi skulle debutera working equitation på samma ställe ett par veckor senare. Vi tränade även på deras bro som är det enda hinder vi inte har hemma. Han var rätt taggad då han inte har tävlat på väääldigt länge, men Indio gick faktiskt och vann sin klass (motsvarande MSVB) på nästan 65 %. Horus var helt annorlunda i detta ridhus och gjorde ett väldigt fint test utan missar. Det blev en andraplats på 67 % och en väldigt glad hästägare som nu har fått hem sin vackra häst i Tyskland. Imorgon åker jag till Stuttgart och hälsar på och ska ge lektioner. Blir roligt att vidga sina vyer och träffa Horus. 

Förra helgen var det äntligen dags för årets första we-tävling! Indio gjorde sin debut och han överraskade oss allihopa. Jag hade otroligt fin känsla och även om det var en del missar i bytena så var jag supernöjd. Han hade härlig energi och det kändes verkligen som att han tyckte det var roligt. Det som jag trodde skulle vara svårt gick lätt och jag tror att han kan bli riktigt bra i denna gren. Det är många som sagt att han vore bäst i dressyr och att det är dumt att göra honom till we-häst för han kommer aldrig bli bra. Härligt att få bevisa motsatsen till de som varit negativa. Vi red ihop en andraplats i alla tre moment. 65,4 % i dressyren, 64 % i tekniken och speeden gjorde han väldigt bra. Vi slutade alltså tvåa totalt och det ska bli ett så roligt år med denna underbara häst!

Hur nöjd ser han inte ut på denna bild? <3

Fandi hade också en spännande helg då vi debuterade på en hand. Vi försöker ju kvala för att komma med på EM i Frankrike i augusti. Fandi har ju bara tävlat ett år på två händer så vi får klämma in två år i ett. Jag tror att han var lite övertaggad då det var första tävlingen sen november så han var lite för spänd. Men trots att jag inte riktigt fick till den känsla jag ville ha så var han väldigt ridbar. Vi hade också andraplatser rakt igenom så det är inte fy skam. Vi var bara 4 stycken i klassen, men alla hästar med betydligt mer erfarenhet än vad han har. Vi fick 65,33 % i dressyren, 66 % i tekniken och en snabb speed där vi var tredje snabbaste av alla deltagande ekipage. Nu ska vi hårdträna och hitta bästa sättet att värma upp honom på men jag är övertygad om att vi kommer hitta vägen till EM.

Alla fina bilder tagna av Carlos Hernani

Ha en fin torsdag allihopa!

Instagram astridhedman

Kram!


Läst 10500 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
03

Vilken resa!

Det är inte så ofta man har möjlighet att följa en häst under så många år som jag har hängt med Horus. När jag började jobba hos Renato var han nyss fyllda 2 år och såg ut som en långbent hundvalp som inte hade koll på sin stora kropp.

När han var 3,5 år gammal skulle han börja ridas in, men skadade sig i skapet och det tog nästan 6 månader innan det var möjligt att börja jobba ordentligt. Horus var inte den lättaste att rida in kan jag säga. Listar sig bättre på svåraste! Han var otroligt känslig och speciellt för ryttarens balans. Det tog lång tid att få honom stabil under ryttare så att jag kunde rida honom själv. Det var hyfsat spännande till han var 5 år gammal. Men han var alltid otroligt snäll och försökte sitt bästa.

När han fyllde 6 år började ridbarheten komma och man kände vilken fin häst det var. Det är svårt att hålla koncentrationen när man är hingst vilket alltid var vår största utmaning. Men vi kom oss iväg på ett event och red en träningstävling på anläggningen i Esposende.

När jag bestämde mig för att starta eget så ville min chef sälja de hästar som var inne på träning. Jag la ut Horus till salu och hade massor med intresserade på honom. Men den som var snabbast att boka provridning var en Katharina från Tyskland. Hon bokade resa och kom ett par dagar för att se honom ordentligt. Det var rätt häftigt när de träffades för första gången. Man kunde se att det var kemi och även om jag tycker otroligt mycket om denna häst så har vi aldrig bondat på samma sätt. Det var vad man kan säga kärlek vid första ögonkastet och efter att ha ridit honom var det ingen tvekan om att Katharina ville köpa honom. Jag är väldigt glad att de hittade varann och att jag fått följa deras utveckling tillsammans. Katharina bestämde sig för att lämna kvar honom i träning tills hon kände sig redo att ta hem honom till Tyskland. Hon har kommit hit flera gånger och ridit lektioner med mig. Sakta men säkert har deras förtroende för varann vuxit och när hon inte varit här har jag utbildat honom i lugn och ro. Han kastrerades i början på sommaren vilket var ett mycket klokt beslut. Direkt efteråt blev det en mycket lugnare och tryggare häst. Han behövde inte längre ha koll på allt utan kunde slappna av och det kändes som att vi kunde börja jobba "på riktigt".

Vi hann till och med göra ett par tävlingar innan han åkte till Tyskland. Att se denna häst som 2-åring och att kunna rida ett jämnt program på 65 % är en riktigt häftig känsla! Jag är så stolt honom och vår resa tillsammans. Det var inte alls jobbigt att lasta honom på transporten. Snarare tvärtom, det kändes helt rätt! Jag vet att Katharina kommer ta väl hand om honom och att de hör ihop. Horus kommer älska att få vara någons häst istället för en utav 7.

Tack för alla fina år vackra underbara häst! Har redan planerat att resa till Tyskland och hälsa på i mitten på februari. Ska bli så spännande att fortsätta följa honom och Katharina.


Läst 20518 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
16

Mysig jul och två nya hästar

Jul och nyår hemma i Piteå var som vanligt fantastiskt och det var skönt att vara två hela veckor. Jag hann verkligen med att tillbringa tid med vänner och familj trots att jag gav lektioner 4 av de dagarna. Jag hann inte ens ha semester i ett dygn innan jag var i stallet! Grans naturbruksskola hade bett mig att prata om min tid i Portugal samt ha en mini-clinic i working equitation för eleverna. Det var första gången jag gjorde något sådant och det var så roligt! Hoppas att någon blev sugen på att testa we och åka utomlands för att jobba med hästar. Fick rida jättefina skolhästen Ludwig som var alldeles lagom "på" och välriden.

Jag, Ludde och gransgänget.

Jag var även med på Luciashow några dagar senare på samma häst. Red några we-hinder samtidigt som jag berättade om hur de genomförs och om grenen i sig. Vi avslutade med att rida speed vilket jag tror publiken uppskattade. Ludde var fantastiskt duktig och verkade njuta av applåderna. Fick härliga flashbacks från då jag var med i ungdomssektionen och vi anordnade dessa shower. Kul att det är en ny generation som tagit över!

Julafton började jag och mamma med en promenad. Det var så vackert och jag kan sakna riktig vinter. Men efter två veckor med snö och minusgrader är man rätt nöjd och vill tillbaka till solen. Kvällen spenderades med mamma och mina kusiner med familj. Vi fick besök av tomten vilket var många år sedan, kanske har man blivit snällare nu. Jag var så sjukt nöjd med min klapp till vårt julklappsspel. Det blev min kusin Eva som fick den och det var även med ett kit toalettgolf i paketet.

Piteå har en väldigt snygg julgran!

Jag jobbade som sagt 4 dagar med att ge lektioner. Det var lite kämpigt att stiga upp annandag jul efter en rolig utekväll på juldagen, men när jag väl kom igång gick det bra. Tyckte det var många fina hästar och ambitiösa ryttare. Flera stycken som testade working equitation för första gången och jag hoppas att det ska komma igång med tävlingar och ökat intresse i norr. Jag förstår att det är omotiverande att träna om det inte finns tävlingar och om ingen tränar finns det inga ekipage som anmäler när det väl blir tävling. Det är svårt att få ihop ekvationen, men jag är övertygad om att världens bästa gren kommer bli stor även i norrbotten. Fick även träffa en gammal bekant, känner ni igen honom?

Fina Icaro som ägs av Maja Forsell! Jag hittade honom som 4-åring när Maja letade häst och han var kvar i träning hos mig i ett år innan hon tog hem honom. Nu fyller han 6 år och har blivit så fin. Det ÄR kul att sälja hästar när det blir såhär bra matchning. Maja provred inte ens utan såg honom bara på film. 3 dagar i rad var det fullt ös i ridhuset på PRK, men jag tyckte timmarna flög iväg för det var så roligt. Men lördag eftermiddag kunde jag återgå till att vara social med familjen och relaxa.

Fina farmor och farfar samt min faster Karin med sin pojkvän Roger.

Vi åkte på slädtur med ett stop för kaffe och korvgrillning. Hur mysigt som helst!

Duktiga Stina Viklund som körde sina fina hästar och släden.

Man kan inte bara äta och slappa, blev några timmar tennis med pappa och Charlotta.

Härliga sparkturer på isen. Detta är delar av Nyårsgänget!

Nyårsafton spenderades hemma på Fårön med mamma och hennes kompisar. Det var väldigt roligt då vi lagade mat i lag (tur för mig att ha en lagkamrat då jag inte är någon stjärna i köket). Man fick tänka igenom 2019 och vilka bra saker man önskar för 2020. Jag känner mig otroligt peppad och motiverad för detta år. Har en bra feeling och det stora målet är som ni kanske redan känner till EM i Frankrike med Fandi.


Tiden går alldeles för fort när man är hemma, men jag längtade faktiskt tillbaka till Portugal. Mycket för att få se min och Cecilias nya häst Latina! Hon kom en dag före mig och det visade sig att hon är den sötaste, snällaste märr man kan tänka sig. Phew! Däremot fick jag en överraskning då hon var väldigt tunn. Det var hon inte på filmerna vi fick, men hon hade tydligen gått ute i flock (bra) och de andra hästarna hade inte låtit henne äta vid stödutfodring (mindre bra). Det kommer krävas en del för att få henne fin i hullet, men hon älskar all uppmärksamhet och Ginnie har redan suttit på henne så inridningen blir inte ett problem. Dessutom rör hon sig fantastiskt bra. Även om hon bara varit här 2 veckor så är jag redan kär, det kommer bli tufft att sälja. Cecilia ska komma på lördag och tror att även hon kommer ha kämpigt att motstå Latinas charm. 

I lördags var jag och Nuno och hämtade ännu en ny häst. Den ägs av Daniel Rocha som mamma köpte Manne från. Denna är en hingst som blir 6 år och heter Já Vi. Otroligt snygg häst som jag ska utbilda och träna innan den läggs ut för försäljning. Behöver en del jobb, men en väldigt snäll och trevlig häst. Lite skillnad från att ha haft 5 hästar till 7. Det är det perfekta antalet! Jag var även sugen på en helsyster till Manne som Daniel hade hemma. 2,5 år och lika fin i typen och verkar ha samma temperament. Man kan ju drömma!

Já Vi

Om någon är sugen finns Mannes helsyster Notaria till salu. Drömmig tjej!

Nu ska jag åka iväg och rida. Är så lycklig över att ha världens bästa jobb!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 28534 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv