Portugal-bloggen - Juletider, spännande projekt och att rida på stångbett
DEC
17
2019

Juletider, spännande projekt och att rida på stångbett

Jag har alltid haft svårt att få julkänsla här i Portugal, detta år är inget undantag. Jag har ätit frukost i soffan och tittat på julkalendern med hundarna. Det är superfint julpyntat i stallet och jag har poppat julmusik i bilen varje morgon. Men det är inte samma sak utan minusgrader och snö som jag är van vid hemma i Piteå.
  
Men på torsdag reser jag hem två veckor så då räknar jag med att få rätt feeling! Det kommer vara en fullspäckad vistelse hemma då jag kommer ha en liten clinic för gymnasieelever, vara med på julshow och ha träningar. Ska även försöka träffa familj och vänner så mycket som möjligt samt hinna ta det lite lugnt.
  
Jag vet inte om ni kommer ihåg Cecilia som var hos mig för ett par somrar sedan. Vi klickade väldigt bra och har fortsatt hålla kontakten. Vi har pratat länge om att göra ett projekt tillsammans och nu har vi äntligen tagit steget! Vi har köpt ett sto som kommer i årsskiftet och planen är att träna henne några månader och sedan sälja. Går detta bra kommer vi att försöka ha fler saluhästar ihop och jag tror att vi kommer lyckas bra med detta. Jag har haft många som frågat mig om hästar till salu så det finns helt klart en marknad. Även olika ryttare och uppfödare ringer mig ibland och vill att jag ska försöka sälja någon av deras hästar. Men jag tycker att det är väldigt svårt att åka runt till folk och provrida en häst en gång för att sedan rekommendera den till någon man inte känner.
   
Tidsmässigt är det också svårt att få ihop det och ärligt talat är jag inte någon bra dealer. Jag vill känna hästarna, hur de är i hanteringen, deras personlighet, om de står stilla när man sitter upp osv. Detta går bara att få reda på om man har hästen i träning en period. Då är det så mycket lättare att få ihop rätt häst med rätt människa och alla blir nöjda när affären är gjord. Inte minst för hästens skull vill jag att det ska bli rätt matchning.
  
Ibland när jag lagt ut bilder på sociala medier har folk kommenterat stångbettet när jag tävlar working equitation. Jag kan förstå att det kan se skarpt ut att rida på stång, men det går bara om hästen är tillräckligt skolad och stark. Jag rider mina hästar på tvådelat så gott som alla dagar i veckan, någon gång ibland rider jag på det de ska tävla med. Det gäller att hitta vad som passar för varje häst.
  
De flesta lusitanos har liten mun och blir ofta "klappriga" och är inte tillfreds med kandar. Altivo som jag red förut gick inte alls bra på kandar och han hade väldigt lite plats för så mycket "skrot" i munnen. Det tog lite tid innan jag hittade en stång som han trivdes med, det var en rätt smal stång med mycket tungfrihet. Fandi blir också orolig i munnen med två bett och går så mycket bättre på stång. Han fungerar väldigt bra på en lite tjockare och rakare än den jag hade på Altivo som var för skarp.
  
I working equitation måste vi rida på pelham (alltså en stång som det går att fästa två tyglar i) eller kandar. Indio tex har jag testat att rida på gummipelham som är lite mildare då han inte är lika stark som Fandi. Men på det bettet hamnar han lätt bakom handen och släpper kontakten. Vi har testat kandar nu och det är han mycket bättre med. Där går han fram till bettet och jag kan rida mer på bridongen än stången då de är separerade. På pelhamet är det svårare att korrigera med ett upplyftande tygeltag då hävstångseffekten gör att han knäpper av ännu mer.
  
När man tävlar på en hand måste man rida på stången och är hästen inte tillräckligt stark för att gå fram så pass mycket till bettet är det otroligt svårt att rida på stång. Man kan tänka sig en bil som man ska svänga men den har dåligt driv, du tappar styrförmågan och i working equiation är det många svängar som ska göras. Sedan finns det såklart alltid de som lyckas göra bra resultat trots att hästarna inte är korrekt tränade och blir tvingade av sina ryttare. Men dessa går att finna i alla discpliner och har inte så mycket att göra med vilket bett du stoppar i munnen. Vet inte vem som sagt detta men det stämmer väldigt bra att inget bett är starkare än den hand som håller i tyglarna.
  

Enjeitado knäppte av för mycket på pelham så honom tävlade jag på kandar.

Fandi gick på gummipelham detta år i debutantklassen. Nästa år ska vi tävla på en hand och då får man inte ha gummi.

I Golega tävlade vi på vanligt pelham utan gummi och detta verkar han trivas bra med. Det är en tjock stång med rörliga skänklar. Jag har alltid bettskivor för att ge stabilitet och att inte skänklarna ska nypa hästen i mungiporna.

Indio har redan gått en tävling i dressyr på kandar och det är vad han trivs bäst med. När han blir starkare kanske han kan gå bra på stång.

Med Altivo tog det ett tag innan jag hittade rätt. Han trivdes bäst på en smal stång med fasta skänklar som gjorde att det låg mer still och inte tog så mycket plats i munnen. Han hade lätt att gapa och är helt annorlunda mot Fandi som gärna ska ha lite mer rörlighet i bettet för att han ska slappna av.
  
Ha en fin vecka! Jag ska se till att blogga lite hemma från Piteå.
  
Kram
  
Instagram astridhedman


Läst 49105 ggr





Fler inlägg

OKT
04
2020

Så nu har jag och Fandi debuterat hoppning! Sist jag hopptävlade var mitt första år i Portugal 9 år sedan med en 4-årig lusitano. Vi red 50 cm på en lokal tävling i Porto och jag tror att det gick rätt bra. Nu var det en lite annan nivå på tävlingen, nationellt och internationellt med Portugals toppryttare på plats. Jag och Fandi hoppade 1 meter och jag tror att alla var lite förvånade över att se en rund lusitano inne på framhoppningen. Men det var så himla roligt och jag tror att både jag och hästen hade lika kul. Första dagen hade vi lite dåligt med galopp första halvan av banan, men sen kom vi igång och det kändes super. Andra dagen bestämde jag att inte mesa med galoppen från början så jag satte kanske lite väl mycket fart. Men det var bättre flyt och även om någon bom föll båda dagarna så var jag så glad när jag kom ut från banan. Väldigt tacksam över hjälpen jag fick från min vän Anna Lindberg som peppade oss att göra detta och var med på framhoppningen.

Foton tagna av Carlos Hernani

Fokuserade innan vi går in på banan.

Sen har jag sålt två hästar till, båda till Sverige. Det är Joco som jag ridit ett par månader nu och han är en otroligt fin häst så det känns jättebra att han får sin egna människa. Jag ska ha kvar honom i träning några veckor till innan han åker till Uppsala. Den andra hästen har jag redan historia med. Det är ett 8-årigt sto som jag faktiskt red in och hade i cirka ett år. Hon heter Hispania och var 4 när jag började jobba med henne, när hon var 5 åkte hon till sin nya ägare Ines Ribeiro. Hon har ridit henne och senaste året har hon varit i träning med en kille som också står uppstallad i Esposende på samma ställe som mig. Ines har haft henne till salu eftersom hon har svårt att hinna med både häst och jobb. Nu har hon fått en ny ägare och jag har haft nöjet att rida henne de senaste veckorna. Hon kommer att åka till Sverige imorgon tillsammans med Lidador.

Fina Joco. En sån fin häst med härlig energi!

Hispania som 4-åring.

Hispania 8 år med ägaren Ines och tränare Miguel Santos.

Förra helgen var jag och Fandi och tävlade i Golega. Denna gång var det dags för working equitation. Tycker det är rätt häftigt att han kan gå St George dressyr, 1 m hoppning och svår klass we på en månad. Han var otroligt duktig och vi fick tävla mot de bästa av de bästa ryttarna i Portugal. Alla var där och Portugals EM-lag kommer defentivt att tas ut av de 5 ryttarna jag red mot. På fredagen i dressyren var han rätt spänd och programmet börjar med skritt. Jag fick passa att han inte började takta och hade svårt att få honom avspänd. I traven och galoppen började det att släppa och han var mer fokuserad. Vi red ihop 65 % vilket jag tyckte var väldigt rättvist. Känns skönt att veta att vår lägstanivå har höjts avsevärt sedan bara ett halvår tillbaka. I lördagens teknik började det rätt spänt på de 4 första hindrena, därefter började han att slappna av och jag var så nöjd med vår ritt. Finns fortfarande massor som kan bli bättre och jag måste rida ännu mer tekniskt för högre poäng. Men 68 % kändes som en bra poäng på nationell tävling och detta var bara vår 4:e tävling i svår klass (enhandsfattning). I speeden på söndagen var det första gången jag kände att han var redo att gå snabbt. Vi har haft svårt att kommunicera på en hand och jag har ridit mer på säkerhet. Lite vingligt i första delen, men sen kom han igång och jag tror att vi kan bli riktigt snabba med mer erfarenhet. Totalt kom vi sist, men i detta sällskap mot de bästa ryttarna i världen känns det helt ok. Tror faktiskt aldrig att jag har varit så glad över en sistaplats. Med mer erfarenhet tror jag vi kan komma upp på 70 % och vara med och slåss. Vinnaren hade 75 % i dressyren och 78 % i tekniken så ni förstår vilken nivå det är på konkurrensen. Nu är jag superladdad på att tävla mer och bli bättre. Fandi har fått en vecka med skritt så han får tid att återhämta sig. Nästa helg är det nationell we i Lissabon och sedan ska han nog få en period med lättare arbete.

Fantastiska foton av Carlos Hernani

Ser fram emot en härlig vecka med mina fina hästar.

Kram på er!

/Astrid

Instagram astridhedman


Läst 14574 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
12
2020

Hej på er!

Latina och H-Navajo har kommit fram till sina nya hem och gör sina nya ägare väldigt lyckliga. Kollade tillbaka på bilderna på Latina från när hon kom och det är helt galet vilken skillnad det kan bli på ett 7 månader med arbete, kärlek och mat. Hon kommer alltid vara väldigt speciell för mig.

3e januari

Mars

Juni

Augusti

Så glad att jag och Cecilia köpte henne och att hon nu får utvecklas vidare hos Maggan.

Sista dagen

Framme i sitt nya hem och bekantar sig med sin nya ägare.

Även Navajo gör succé i min hemstad Piteå. Fått flera meddelanden från nöjda och glada ägaren Veronica. Visst är de fina tillsammans?

Och ännu en häst har blivit såld. Det är fina Mitico som jag haft i träning i två månader som numer ägs av Cecilia Ohlsén Börjesson. Cecilia har ridit en del för mig i Sverige och det känns så roligt att han kommer till en ryttare med höga ambitioner då det finns så mycket kvalité i denna häst (jag har satt ribban på GP för detta par i framtiden så ingen press Cicci ;). Han kommer stå kvar i träning hos mig några månader innan han åker till Sverige och det ska bli så roligt att fortsätta jobba med denna fina häst.

Sötnos!

Jag har varit på ännu en dressyrtävling med Indio och Fandi. På samma stället som för ett par veckor sedan. Indio var mycket mer avspänd denna gång. Nästan för avspänd, ska se om vi kan hitta det gyllene mellanläget nästa gång. Vi red ändå ihop 67 % och en andraplats i en klass som motsvarar MSVB5 i Sverige. Jag och ägaren har pratat en del och vi kommer satsa mer på dressyren nästa år. Han är för bra som dressyrhäst och han får det rätt tufft i working equitation med alla små volter och svängar. Han har stora gångarter så han får jobba dubbelt så hårt som en häst med lite kortare galopp. Men det känns roligt att ha en superfin dressyrhäst och vi kommer garanterat att tävla i någon mindre we-tävling också under våren.

Visst är han tjusig att titta på? Nästa år hoppas jag vi kan prestera på bra procent i St George.

Fandi gick just den klassen. Han var superfin i traven och vi hade nästan bara 7:or. Den ökade traven börjar bli riktigt vass nu. Men i skritten svängde jag åt fel håll och efter det tappade jag lite fokus. Tappade helt rytmen i 3:orna och var dålig på att förbereda inför första piruetten. Men vi fick ändå 63 % trots min felridning och miss i bytena. Tråkigt att det händer, men det är bara att ta nya tag och bli bättre. Hästen känns helt fantastisk nu och vi ska faktiskt prova byta gren nästa helg. Han hoppar ju väldigt bra och det är stora hemmatävlingar i just hoppning om en vecka där vi ska vara med och hoppa 1 meter. Blir sjukt spännande! Var över 10 år sen jag tävlade i hoppning. Håll tummarna för oss!

Jag börjar bli lite bättre på att sitta i sadeln i bytena!

Dessa fina foton från tävlingen är tagna av Carlos Hernani. www.carloshernani.com

Avslutningsvis vill jag bara skryta över min duktiga elev Maja Forsell. Hon köpte sin häst Icaro här i Portugal när han var 4 år och sedan stannade han i träning med mig ett år innan han åkte till Piteå. Förra helgen guidade jag dem på framridningen till deras första officiella tävling via ridesum. De hamnade precis utanför placering på fina 65 %. Så stolt och glad!

Ha en fortsatt bra söndagskväll!

Instagram: astridhedman


Läst 77717 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
17
2020

Förra söndagen började som en helt vanlig ledig söndag. Jag och Anna åkte och la oss i solen vid floden och min plan var att skriva ett blogginlägg på eftermiddagen. Det blev inte riktigt så. Anna fick ett telefonsamtal om att hennes pojkvän ramlat av på tävling i Coimbra. Vi åkte till sjukhuset där han blev inlagd akut och fick veta att Antonio hade ramlat illa och skadat ryggen. Han har ingen känsel i kroppen från bröstet och neråt. Det är ännu väldigt ovisst om hur framtiden blir, men vi alla hoppas såklart att han ska återhämta sig. Det har varit väldigt tufft för Anna denna vecka och stämningen på anläggningen är tung. Antonio är otroligt omtyckt och det har varit fantastiskt att se hur många människor som visar sitt stöd. Denna olycka ger verkligen perspektiv och påminner om att man ska vara tacksam varje dag. Ridning är inte riskfritt och jag hoppas att mina föräldrar aldrig kommer få den typen av samtal.

Så en tung inledning på detta inlägg. Men vi jobbar på och just jobb går väldigt bra just nu. Massor av folk vill köpa hästar så jag är runt och provrider en hel del. Jag har en häst hemma till salu, en jättetrevlig 6-åring som behöver hitta rätt människa. Joco heter han och är en väldigt uttrycksfull valack. Finns massor med gång och han är väldigt gullig att ha att göra med. Lite nerv i honom så behöver en något erfaren ryttare.

Joco, 6 år gammal. 160 cm hög. Har plåtar.

Jag har även provridit en annan 6-åring som inte står hos mig i träning, men jag har ridit den två gånger, varav en gång på anläggningen där jag står. Den är också valack, superfin galopp och åt det känsligare hållet. Behöver jobba mycket lösgörande, men byter fint och skulle vara perfekt för working equitation eller dressyr.

Janeiro. 163 cm och har också plåtar.

Mitt och Cecilias underbara sto Latina är såld. Hon ska åka upp till Boden och sin nya ägare Maggan Brandberg i slutet på månaden. Det har varit ett väldigt roligt projekt med vår lilla ankunge som förvandlades till en svan efter 6 månader. Hon är en sån fin häst och jag ser fram emot att fortsätta följa hennes utveckling med sin nya ryttarinna.

Med sig på resan får hon sällskap av H-Navajo. Det är en 8-årig lusitanovalack som jag var och provred åt Veronica Persson. Navajo ska upp till Piteå så de får sällskap av varann nästan hela vägen. Navajo står i träning hos mig denna månad innan resan. Är en otroligt söt häst och han har charmat alla i stallet. Alltid glad och redo att jobba. Han kommer marknadsföra rasen på bästa sätt! Det är kul att det blir fler lusitano uppe i norr.

H-Navajo

Det har fyllts på med hästar, men två stycken skickade jag iväg för ett par veckor sen. Manne som ägs av min mamma och 3-åriga Neptuno som köptes av Mia Säwe. Neptuno var otroligt söt och en miniversion av Manne. Han var här 4 veckor för att ridas lite mer innan avfärd. Manne hann med en till tävling innan han åkte, det var på samma tävlingsplats som sist. Vi red samma klass för att jämföra poängen och red faktiskt ihop 67 % och en andraplats i tuff konkurrens. Tror min mamma kommer ha väldigt rolig med denna häst. Han har en stor personlighet.

Ursöta Neptuno da Cruz

Sista ritten på Manne. Hans bästis Northern Caraway åkte med på samma bil till Flyinge där han ska ridas av uppfödaren Ingrid Ragnarssons dotter Unni. Sjukt fin häst! Men jag och Anna kommer sakna våra grabbar.

Fina Manne på sista tävlingen. De fina fotona är tagna av Carlos Hernani www.carloshernani.com

Igår var jag och tävlade med Fandi och Indio. Indio var väldigt spänd och vi hade en del probem i början av ritten. Men efterhand slappnade han av och vi kunde avsluta på topp. Fandi gick en Prix St Georges och vi hade en lite för kort framridning. Men han var ändå väldigt ridbar och vi red ihop 64,7 %. Vi hade 67 och 65 % från två domare, men den tredje gav oss 60 % vilket jag tyckte var lite snålt. Hade vi haft lite högre därifrån hade vi vunnit. Men jag var nöjd med en andraplacering och det finns fortfarande väldigt mycket som kan bli bättre. Carlos Hernani tog fantastiska foton och visst börjar Fandi se ut som en riktig topphäst nu.

www.carloshernani.com

Nu tror jag att ni är uppdaterade på de senaste 6 veckorna. Om någon letar häst är jag som sagt runt mycket och tillgänglig för att åka och provrida samt hjälpa till med besiktning och transport.

Ha en bra vecka och kom ihåg att vara tacksam.

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 115776 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv