Portugal-bloggen - München here we come!
APR
16

München here we come!

Antar att de flesta av er redan läst nyheten om att jag kommer ingå i Sveriges lag på VM i maj! Working equitation är en fantastiskt rolig gren och jag är så stolt och glad att få göra denna resa med Altivo. När jag började rida honom satte vi som mål att en dag rida ett internationellt mästerskap och nu är vi där. Men jag tar inte ut något i förskott. Som alla vet kan det hända saker på vägen, men vi ska göra vårt allra bästa för att vara väl förberedda och i toppform. Ska även bli superkul att få rida i lag. Här i Portugal är de inte så mycket för lag förutom när det är internationella mästerskap. När jag bodde hemma tävlade jag i lag på både ponny och häst. Vi hade alltid bra stämning och hejade på varandra. Jag tror att jag och mina lagkompisar Johanna Nygren och Åsa Salétros kommer ha samma härliga stämning.

Min plan var att tävla dressyr idag, mest för att komma ut med honom och ha ett par till tävlingar i kroppen. Tyvärr flyttades tävlingen in pga regnet som varit i veckan. Vi laddar om för nästa söndag istället och onsdagen (som är helgdag) blir det regional we. Sedan kommer Maria hit sista veckan i april och har en genomkörare med oss. Altivo har även fått träffa en spansk fysioterapeut och veterinären har raspat tänderna i veckan. Även jag har träffat min fysioterapeut och varit till tandläkaren så vi är båda genomkollade inför resan. Nu när jag har hjälp i stallet av finska Isa Kautto så har jag mer tid och ork. Vi har börjat yoga på morgonen innan frukost och det gör stor skillnad i ridningen. Känner skillnad efter 10 dagar så ska verkligen hålla i den vanan även efter Isa åker tillbaka till Madeira där hon bor.

Som avslutning på detta inlägg tänkte jag höra om någon skulle vara intresserad av att köpa en jättetrevlig palomino? Det är en cruzado (mamman och pappan är inte godkända för avel så därför räknas den som cruzado istället för lusitano). Den är 7 år, valack sedan november och 158 cm hög. Var och red den för ett par veckor sedan och ägaren vill bli av med den snabbt. Det är lite att jobba med, men den är väldigt snäll även om den är känslig att rida. Med några månaders jobb så kommer den bli jättefin och den är vacker som en dröm! Bra pris. Ni kan mejla mig om ni eller någon ni känner skulle vara intresserade på astrid_hedman@hotmail.com

Snyggingen Galomino. Jag vet även fler hästar till salu så vill ni ha hjälp tveka inte att höra av er :)

Jag och Altivo letar sponsorer inför VM. Vi har fått några stycken som jag kommer presentera snart. Ett av de företag som sponsrar oss med deras produkter är Mustcare Pro. De har tillskott för hästar och Altivo har fått testa deras Fenilpro med MSM och jag tycker att jag känner skillnad efter 3 veckors användning. Speciellt i uppvärmningen är han mjukare och har lättare att böja i haserna i samlingen. Sedipro innehåller magnesium och hjälper hästen att koncentrera sig vilket jag också märker skillnad på. Kolla in deras hemsida om ni vill läsa mer www.mustcarepro.se

Kom ihåg att följa mig på instagram astridhedman

Så laddad för 25 grader och sol nästa vecka!

Kram på er och hoppas ni får en fin vecka <3


Läst 3791 ggr





Fler inlägg

APR
12

Att rida med spänning

Hej på er!

I fredags fick jag en riktig aha-upplevelse med Altivo. Passet gick inte alls bra, men det var otroligt nyttigt och jag är tacksam för min kloka lilla häst. Det regnade (vilket verkar vara standard i detta land nu för tiden) och jag red i ridhuset. Min groom höll på att fylla luft i däcket på traktorn som stod en bit ifrån. Detta ljud tyckte Altivo påminde om sabeltandade tigrar som väntar på att attackera. Han blev superspänd och jag tänkte att detta är ett gyllene tillfälle att rida honom som om vi vore på tävling. Jag bestämde mig för att vi minsann skulle rida exakt där jag ville, no matter what. Jag fick hålla i tyglarna och klämma om med skänklarna för att han skulle hålla galoppen. Ibland petade jag på med spöt för att han skulle gå framför skänkeln så att vi kunde rida nära kortsidan där han var som mest spänd. Efter ett par varv kunde vi vända upp och göra en 8-volt med galoppombyten och flera andra rörelser från we. Altivo var fortsatt spänd och när vi var klara var han blöt i svett. När vi kom in i stallet såg han inte alls nöjd och harmonisk ut som han brukar göra. När osteopaten kom på eftermiddagen var han sur när jag skulle hämta honom i boxen. Jag fick dåligt samvete och började tänka på varför jag tyckte att jag behövde rida på ett sätt som gör min häst missnöjd.

Det handlar helt enkelt om tävling, om att få poäng för att man genomför ett moment. Jag klarade av att göra de momenten på förmiddagen, men det var inte med någon kvalité eller känsla. Inte heller blev han mindre spänd, snarare tvärtom. Vad är då vitsen med att rida på detta viset? Ingen alls faktiskt. Det är inte roligt att rida en spänd häst där man måste RIDA varje steg. Även om jag på tävling kanske skulle få bättre poäng för att jag kan genomföra övningen så känns det helt värdelöst om hästen är spänd. Jag tävlar för att se om hästen, trots yttre faktorer, kan fortsätta vara med mig och lita på mig. Alltså måste jag lära mig att hitta en strategi, som inte innebär kraftigare hjälper, där jag kan få honom att slappna av. Jag kanske inte kommer hitta det under Altivos livstid, kanske inte ens under min livstid, men det är då fasiken så mycket roligare att rida om man har det som mål istället för att tävla bara för poängens skull. Jag har fortfarande dåligt samvete över att jag svek min kompis förtroende. Måndag red jag ett väldigt lätt pass och eftersträvade enbart att han skulle slappna av. Det var långa tyglar och många klappar. Altivo spände till lite på "traktorsidan" även fast det inte var något farligt där, men det släppte efter ett par varv. Efter passet såg han precis så nöjd och kaxig ut som bara han kan. Världens bästa häst <3

Jag är väldigt glad och tacksam för allt mina fina hästar lär mig. Jag tror att jag känt mer press på att prestera höga poäng inför VM, men jag måste hålla mig till min linje och filosofi. No matter what! Däremot kan jag bara tänka mig hur stor press man ska känna om man rider ett OS, kanske laget har medaljchans. Då är det nog lätt att tappa bort sig själv på vägen och bli för prestationsinriktad. Man börjar gå över gränsen för vad som är etiskt okej och intalar sig själv att det är vad som krävs för att göra bra resultat. Men som sagt, vad vet jag.

Jag har lovat mig själv att vad jag än gör i framtiden så måste jag alltid vara sann mot mig själv och mina hästar. Jag ska aldrig sitta av med ångest i magen för att jag varit orättvis mot min häst. Ingen är perfekt, alla gör misstag och tappar tålamodet. Det viktigaste är att man är medveten om när man gör fel och att det inte blir en vana. Det kan vara nyttigt att reflektera varför man tävlar och vilken väg man ska gå. Ni läsare kanske kan kommentera varför ni tävlar/inte tävlar, skulle vara intressant att läsa era funderingar.

Mästaren Guérinière skriver:

"Gracen (den vackra, behagfulla gesten) är ett så vackert ornament för konsten. Utan grace finns inte fin ridning ; och utan finess kan man inte drömma om konst. Hårdhet och kraft ör ensamrätt för de medelmåttiga som aldrig vill vara sanna."

Från Nuno Oliveiras bok. Oliviera skriver också om piaff, men jag tycker det är applicerbart på ridning i största allmänhet. Om det finns spänning i hästen kan det aldrig se lätt och vackert ut.

Dressyren måste vara till för hästen, inte tvärtom.

Följ gärna mig på instagram: astridhedman

Min kloka, vackra och lite knäppa Altivo <3


Läst 7598 ggr Kommentarer Kommentera

APR
02

Föllycka

Vi har fått vårt andra föl för detta år. En liten hingst blev det igen, e. Altivo, u. Galiza.

Han är så vacker och jag hoppas det kan bli en framtida stjärna i stallet. Altivo har fått en lugn vecka efter tävlingen, men han blir fort uttråkad så vi har börjat med vår miljöträning. Rida runt med fladdrande plastpåsar har gått riktigt bra så vi ska fortsätta med lite svårare saker snart.

Horus har gått riktigt kanon denna vecka, han börjar växa upp till en stor pojke. Jag längtar till min tränare Maria kommer hit i slutet på april. Jag känner att jag behöver vägledning hur jag ska fortsätta med de flesta hästarna. Jag känner att jag har kommit till en platå nu där hästarna går bra, men jag behöver hjälp hur jag ska gå vidare till nästa steg. Tills dess får jag klura själv och jag kan verkligen skatta mig lycklig som har ridning som arbete. Rida är faktiskt det bästa som finns!

Första gången ute i hagen. Väldigt nyfiken och social kille. Namnförslag som börjar på bokstaven O? :)

Ha en fin vecka. Kom ihåg att följa mig på instagram, astridhedman


Läst 11824 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
28

Årets första we-tävling!

Full rulle som vanligt! I torsdags lämnade jag Ulrika på flyget, vi har haft väldigt roligt ihop och hon har varit till stor hjälp. Torsdag kväll hämtade jag nästa working student som är en finsk tjej, men som har bott på Madeira i 2,5 år. Isa heter hon och ska vara med mig till maj. Hon rider på Madeira och vill utveckla sin ridning och komma igång med working equitation på ön. Ska bli bra att få fortsatt hjälp då jag har lite för många hästar just nu. Våra småpojkar är kastrerade nu så om någon vill ha ett par 4-åriga valacker hojta till!


Fredag morgon red jag och vi packade för helgens tävling. Efter lunch kom vi iväg, bästaste polaren Nuno körde sin jeep och transport med mig, Isa och Altivo. I Porto var det en olycka så det tog oss cirka 45 minuter extra för att komma ut på motorvägen. I Aveiro var det full storm och det regnade massor så vi kunde bara ligga runt 60 km/h. En timme innan vi var framme i Mafra gick bilen upp i temperatur. Lyckligtvis så kom det en mack på en gång där vi kunde svänga in och se vad som är fel. "En grej" som har att göra med vattnet hade gått sönder (bilkunskaperna är på topp som ni hör) och vi kunde inte köra längre. Som tur var fanns det fantastiska människor 10 minuter bort som kom med jeep. På med trailern på deras jeep och jag, Isa och hästen hängde med till Mafra, lämnade hästen och körde tillbaka till deras hus där Nuno redan väntade. En mekaniker hade tagit bilen och skulle fixa den till söndag. Boa! Vi däckade i säng klockan 1 på natten. Vi skulle egentligen sova hos bästa Barbro men efter allt strul och ingen bil så fick vi övernatta hos denna ryttare som också skulle tävla. Tack Catia och Faustino <3

Lördag morgon var det vet check och Altivo skötte sig riktigt bra. Inga viftande framben och skakande på huvudet. Han kände nog att det inte var läge efter allt kaos kvällen innan. Jag tog red en sväng efteråt och han var fin. Vi startade dressyrtestet runt 14 och han var väldigt avspänd på framridningen. Banan var blöt efter nattens storm och det var mest gegga. Det fortsatte att blåsa men Altivo skötte sig bra ändå. Det var lite äckligt när staketet gungade och gnällde av blåsten, men han kunde passera och vi hade en hyfsad runda. Det var 3 internationella domare, en tysk, en svensk och en portugis. Jätteroligt att få nya ögon på sig och jag fick många bra tips med mig från alla 3. Tyskan höll mig på förstaplats i dressyren och det är jag otroligt glad för. Vi fick totalt 64,8 % och en sjätteplats av 9 starter (alla utom 1 som är professionella ryttare). Det var väldigt tight mellan placeringarna så det kändes lite surt att hamna så långt ner. Men men, bara att rida bättre nästa gång!

Söndag fm var det dags för teknik och Altivo har aldrig gått så bra på framridningen som han gjorde då. Tekniken red vi på en superfin gräsbana och jag tänkte att "nu jäklar sätter vi den". Altivo var inte på samma humör som jag och spände till så fort vi red från framridningsdelen in på banan. Vi tog oss igenom och vissa saker kunde vi göra riktigt bra, andra mindre bra. Speciellt på parallellslalomen som vi har tränat så mycket var det några reklamskyltar i plast som blåste omkring 10 meter ifrån, så hälften av bytena blev bajs. Så tråkigt. I protokollen hade vi allt mellan 8,5 till 4. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra när han spänner till så för han blir väldigt svårmanövrerad. Nu är han betydligt mer ridbar än för något år sedan, men jag blir lite less att han inte kan ta det lugnt och lyssna på mig. Han är en självständig hingst och jag tror att han inte alltid litar på att jag vet vad jag håller på med. Han måste ha koll på allting och han stänger mig ute när han tror att något är farligt. Men... det finns massor av potential i detta lilla krutpaket och trots detta så får vi ändå rätt bra procent. Jag vet ingen annan som rider en Veiga häst och det kanske finns en anledning. Men man har det man har och jag får lära mig otroligt mycket med Altivo. När han är bra är han fantastisk, men vi måste höja våran lägstanivå för att vara i klass med portugiserna. Vi fick 64,8 % igen i tekniken, vilket är en bra poäng, men de andra rider på 70. Jag har bett om råd men portugiserna säger att det är svårjobbat med sådana hästar och att det är omöjligt att få de helt med sig. Jag har tänkt bevisa motsatsen så nu ska vi miljöträna massor fram till VM!

Eftersom WAWE, den internationella working equitation organisationen, har som kvalregel för att rida VM måste man rida på 58 % och genomförd speed på nationell tävling med internationell domare var detta ett tillfälle för oss att kvala. Jag fick skarpa tillsägelser av flera (som vet hur jag brukar rida i speeden) att rida säkert och eftersom jag låg 8:a totalt efter att ha hamnat 8:a i tekniken, fanns det ingen chans för mig att ta någon placering. Därför valde jag att rida säkert och bara släppa på när det var raksträckor. Altivo var djupt upprörd över att han inte fick göra det han är bäst på, springa fort! Nu var det minsann inga spänningar, han bara låg och väntade på att jag skulle låta honom gå. Han var lite nöjdare när han sen fick gå in på prisutdelning, även om vi inte fick ta emot något pris så ville jag passa på att rida honom en sväng till inne på banan. Det var som ni förstår en nyttig tävling och vi klarade kvalet vilket var målet. Men jag vill upp i procenten och göra stabilare rundor. Träna träna träna...

Någon av er läsare som har tips på spända/tittiga hästar? 

Min kära vän Hanna Larsson tog riktigt fina bilder och även om jag kan bli galen på Altivo så är han otroligt snygg <3 Enjoy! Kom ihåg att följa mig på instagram astridhedman

Dressyren. Gegga men fin häst!

Världens härligaste människor! Catarina, Catia, Nuno och Hanna bakom kameran <3

Teknik

Speed

Seriösa klubben..

3 kort tagna av Sabine Rolfs från speeden.

Prisutdelning. Klart vi var tvungna att ha vårt snygga Sverige-täcke vi fått av Maria. Älskar det sista fotot med alla hingstarna, ljuset och de häftiga träden i bakgrunden! Proffsfotografen Hanna Larsson mina damer och herrar.


Läst 12034 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Lagom är bäst.

Kajsa Boström

ÄNTLIGEN!!

Saras vardag

Ny kompis

Hippologbloggen

Till Husbloggarna