Portugal-bloggen - Maja gästbloggar del 2
SEP
16
2015

Maja gästbloggar del 2

Hej hej igen! Nu kommer ett till gästinlägg på bloggen av mig, hoppas det accepteras! Idag har regnet bara vräkt ner - bokstavligt talat - så ingen av hästarna eller vi själva har varit så taggade på att gå ut, men som Astrid skrev i ett tidigare inlägg så blir det värt det i slutändan även i detta fall.
I alla fall så har det hänt några grejer sen sist. Stona rymde igen, denna gång smet de åt andra hållet och jag agerade sökhund och hittade dem ett majsfält bort där de glatt stod och tuggade gräs, jag har ridit WE på Altivo och vi bjöd Renato och familjen på svenska delikatesser (alltså ugnspannkaka och Tacos) och Astrid har varit på tävling med Ernst och jag har köpt en kapson och ett snyggt portugisiskt träns till Nokia.

Som jag skrev i mitt tidigare gästinlägg så rider jag själv lite WE hemma på Nokia, vi är ganska gröna på det området eftersom vi började rida i vintras men vi har lärt oss snabbt och jag har börjat att experimentera med att rida på enhandsfattning. Vi har tränat själva och ridit ”Pay and WE” under det senaste halvåret och jag fick hjälp av en som har ridit WE hur jag ska tänka i enhandsfattningen eftersom jag upplever att Nokia bara springer med mig. Det är nu sen några månader tillbaka som vi har hittat varandra (det skall kommas ihåg att ingen av oss har ridit WE och allt vad det innebär förut!) så det skulle vara väldigt kul att få känna hur en ”riktigt” WE häst ska kännas.
Jävlar också! Vi har mycket kvar att lära men nu vet jag hur det verkligen ska kännas, att bara kunna sitta still utan att hästen blir lång och tung i handen så tyglarna glider och bara kunna inverka med sits och axlarnas placering. Som det kanske märks i ena videon så blev det mycket frågeställningar hos ryttaren, men Altivo är en sådan duktig häst att han lydde det jag sa och visade mig exakt vad det var jag hade bett om och gav mig en tankeställare på vad jag gjorde fel och hur jag skulle göra om det för att det skulle bli rätt. Det är så enkla hjälper som behövs, det är helt otroligt! Att rida är magiskt eller hur? Och när man ser kända ryttare rida med hårda händer och igenknäppta nosgrimmor rida kan man tro att det är så det ska se ut, tills man själv får känna så lite som behövs och att rider man rätt behövs inte hårda händer eller nosgrimmor som är spända till det yttersta för att lyckas, bara en bestämd sits och medvetande om var ens axlar och sittben är i jämförelse med hästens bogar och vikt.
Jag far hem på fredag, och jag kan lätt säga att denna praktikperiod har varit den bästa jag har varit på. Så mycket jag har lärt mig och så mycket jag har kvar att lära. Tre veckor hos Astrid har varit för lite, så därför vill jag passa på att säga till er som ska ha praktik att en praktikperiod hos Astrid Hedman i Portugal är självklart val om du får chansen att välja. Inte bara fick jag öva lite WE, jag fick även testa på att göra byten på enhandsfattning. DET om något var coolt för en som knappt kan göra det på två! Det krävdes lite tänk och teknik för min sida men de sista satt riktigt bra och som avslut gjorde vi lite piaff. Häftig häst den där Altivo, han vill såååå gärna bli en svensk häst det har han sagt till mig ;)

Några dagar senare så var det dressyrtävling för Astrid, och det var en jättefin ritt med några småmissar men det var lite orättvisbedömning tyckte jag. En av skillnaderna mellan Sverige och Norra Portugal är ju att Svenska domare använder lite mer nyanser i sin bedömning, alltså inte bara mellan 6 och 7 som här i Portugal. Vi satt sedan strax bakom en domare och såg ett program där det var orenabyten och han fick en 6 när han i Sverige knappt skulle blivit godkänd för bytena. Denna tävling var dock lite mer organiserad än den förra (alltså inte lika många Jack Russels som sprang runt på banorna) och Astrid fick en 2placering.
Något som nog också aldrig skulle hända i Sverige är att snabbinda upp en hingst vid en stolpe för att göra i ordning honom inför start ;) Men det gick jävligt bra ändå! Ernst vill också bli en svenskhäst tror jag, jag ska i alla fall försöka köpa en resväska stor nog för två hingstar :)
Men det var nöjda och glada Maja, Astrid och Renato som återvände hem till stallet på söndagen och igår firade jag och Astrid genom att dricka vitt vin och se ”Torka aldrig tårar utan handskar” på Astrids nya TV. Så otroligt berörande serie, den får en verkligen att tänka till på vad som hände och hur homosexuella blev behandlade under epidemin

 Så då var ännu en dag slut, och jag säger som Patrik Larsson i ”Mammas nya kille”;
Klart å betart!
//Maja Forsell


Läst 15694 ggr




Fler inlägg

NOV
23
2021

Hej pa er!

Jag kom hem fran Golega for en vecka sedan och det var underbart att vara tillbaka efter tva ars tid. For er som varit pa lusitanofeiran i Golega vet hur speciell atmosfar det ar under dessa tio dagar. For er som annu inte varit dit tycker jag defentivt att ni ska gora ett besok om ni gillar lusitanos. Det var inte coronavanligt, det kandes ovant att vara mitt bland alla manniskor efter sa lang tid av social distansering. Detta ar hade jag med mig tre hastar, Fandi som jag tavlade med i working equitation samt Icaro och Guilhufe som jag har till salu. Det ar alltid bra att visa upp hastar som ar till salu och kunna saga att de har klarat av miljon i Golega. Guilhufe blev sald direkt efter feiran till en portugis. Jag hade garna sett att han kom till Sverige, men det var en snabb affar sa agaren valde att salja. Icaro hade jag hemskt garna haft kvar, men ekonomiskt ar det svart med tva hastar. Renoir ar min bebis och kommer inte att saljas sa darfor har jag Icaro till salu nu. Han tog Golega med ro och var fantastiskt fin att rida mitt i allt kaos. 

Carlos Hernani med Fandi, Ana och Falcao och jag med Icaro. Foto: Hugo Rupf.

Guilhufe

Golega ar valdigt bra for att natverka och jag har traffat manga svenskar som alla varit supertrevliga. Manga som man ar van med pa facebook, men aldrig traffat i verkligheten sa det ar roligt att fa ett ansikte pa alla. Jag har aven pratat med manga portugiser som vill ha hjalp att salja sina hastar sa letar ni lusitano vet ni vem ni kan fraga. 

Fina Mafarrico med Ginnie och jag med Icaro. Foto: Hugo Rupf.

Tavlingsmassigt hade jag onskat att vi kunnat prestera battre. Jag och Fandi har haft en dipp som vi jobbar pa att ta oss ur. Forsta helgen red vi portugisiska masterskapet, likvardigt ett SM. For att fa starta maste man ha kvalat pa 62 % pa tva regionala tavlingar (eller nationell). Jag hade inte riktigt den framatbjudning jag ar van att ha och det blev nagra missforstand under helgen. Vi red ihop 66 % i dressyren och 65 % i tekniken. I speeden gick det ratt bra, men lite soppatorsk i slutet sa vi hamnade inte sarskilt hogt upp i resultatlistan. Jag maste paminna mig sjalv om att jag tavlar mot de allra basta i Portugal, vilka ocksa ar de basta i varlden i just denna gren. Nivan ar galet hog och hastarna har otroligt mycket kvalité. Fandi koptes in for 3000 euro som 3-aring och har inte fatt den basta grundutbildningen. Man far gora det basta med det man har och jag lar mig massor med Fandi som forhoppningsvis kommer vara till hjalp i framtiden med andra hastar. 

Den andra helgen gick det lite battre, vi deltog i finalen i det nationella championatet. Det gar kvaltavlingar under aret som man samlar poang pa och for att fa rida i finalen maste man ha ridit minst tre kvaltavlingar. Det var fem domare denna gang och vi fick ungefar samma poang som helgen innan, men de var tuffa i sin bedomning. Speeden flot pa lite battre, men det var lika tufft motstand som helgen innan sa ingen topplacering. Nu har Fandi fatt nagra dagar att aterhamta sig och om tva veckor aker vi pa arets sista aventyr. Det blir en internationell tavling i Sevilha! Kommer bli sa spannande och det ar aven VM-kval for 2022. Nu ska vi jobba pa framatbjudningen och hitta motivationen tills det ar dags for avfard. 

Riktigt coolt foto taget av Beatrice Werder.

Jag har bokat biljett hem till Sverige over jul. Kommer spendera 18-19 december i Skane och ANTLIGEN ha traningar igen. Ska bli sa roligt att se bade nya och gamla ekipage. Blir mysigt med en jul i Pitea. 

Hoppas ni far en fin vecka allihopa. Jag lovar ge rapport efter Spanien, hall tummarna! 

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 7772 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
23
2021

Wow, mycket hinner hända på sex veckor!

Äntligen har jag träffat familjen i Sverige. Jag var hemma i nästan två veckor. Det blev såklart en hel del häst. Jag red bland annat mammas fina Manequim, som jag hade i cirka ett år innan han åkte upp till Piteå. Jag hade kurs med instruktörerna på Piteå Ridklubb samt en clinic för de medlemar som ville komma och titta. Jag red även Veronica Perssons fina H-Navajo som jag sålde för ett år sedan. En annan gammal bekant som jag haft i träning var Icaro. Han ägs av Maja Forsell och de är så fina ihop. Det är väldigt roligt att följa de hästar som jag lärt känna under åren och se hur fint de utvecklas ihop med sina ägare. Jag gjorde även en sväng till mina kusiner i Leksand och hälsade på. Sedan corona kickade igång har det varit sjukt mycket jobb och man har inte stannat upp och känt efter så mycket. Nu när jag var hemma insåg jag hur mycket jag saknat alla nära och kära. Ser redan fram emot nästa hembesök och det ska inte dröja över 1,5 år tills jag reser hem igen.

Manne på PRKs nya bro och i härliga klätterbackar som är tillfixade.

Fina Navajo som jag fick låna till att visa världens bästa gren, working equitation!

Ridlärargänget som provade we och flera av ridskolehästarna som aldrig gjort detta förut skötte sig galant.

Innan jag åkte hem till Sverige hann jag med ett par tävlingar. En regional hemmatävling där jag återigen organiserade samt red två hästar. Denna gång kände jag att det var bättre flyt under dagen då jag hade lite bättre koll på vad som behövdes och kunde fokusera bättre på mina ritter. Indio var superfin hela dagen. Vi hade PB i både dressyren och tekniken där vi red ihop 72,7 % respektive 75 %. I speeden hade vi lite oflyt då lansen studsade ur tunnan vilket innebär att man måste hoppa av, ta upp lansen, sitta upp och sätta i lansen i tunnan uppe från hästen. Som tur var klantade sig fler ryttare i vår klass och tack vare att vi vunnit dressyren och tekniken tog vi hem totala förstaplatsen. Fandi skötte sig bra och det blev en förstaplats med honom också. Vi red på 72,5 % i dressyren och 71 % i tekniken samt att vi lyckades vinna speeden.

Jag testade en ny stång på Fandi som var lite skarpare än den vi haft tidigare. Det gick bra denna tävling men helgen efter åkte vi till Golega och red nationellt. Där fick vi lite mer problem och han var inte helt nöjd med kontakten. Jag som brukar ha problem att få Fandi avspänd och lugn fick istället kämpa med att få fram honom. I Golega red vi på 67,8 % i dressyren vilken jag var rätt nöjd med. Ett par missar, men en domare som gav oss 70 %. På de nationella tävlingarna har vi alltid 3 domare och i regionala 1. I tekniken hade jag en del problem då Fandi inte uppskattade sin nya stång. Det blev en del missförstånd och vi fick "bara" 67 %. Jag kände inte alls att han var med mig inne på banan, utan att vi jobbade mot varann och jag var såklart besviken att vi inte kunde prestera bättre. På söndagen blev det ännu värre då det fanns en överaskning i form av tre getter i fållan. För er som är oinvigda i working equitation så är fållan en volt med staket. Hos oss är det som en 6-metersvolt, men den kan variera i storlek. I mitten har man även staket eller annat och på denna tävling var det alltså staket som bildade en inhängnad med tre getter i. Där tog det stopp för oss då Fandi inte alls var på humör. Hade vi haft ett annat samspel tror jag vi hade kunnat lösa det ihop, men denna tävling fick vi inte riktigt till det. Blev några fina bilder iallafall tagna av Carlos Hernani.

Det är så lätt att gräva ner sig och känna sig missnöjd med en sämre tävling. Men man får tänka att man alltid lär sig något och efter denna tävling fick jag inse att jag måste ändra strategi och en mildare stång. Fandi är väldigt känslig så man får lyssna när han är missnöjd. Sen så har jag blivit mer disciplinerad på framridningen och att han ska vara lydigare och på plats i alla situationer. Lite längre uppvärmning så han inte har extra energi att hitta på hyss inne på banan. Det var även bra med en liten paus och få tillbaka motivationen i Sverige. När jag kom tillbaka var jag laddad att köra igång och testa nytt bett samt upplägg för uppvärmningen.

Det fick jag chans att göra nästan på en gång då vi fick en regional tävling för ett par veckor sedan. Indio hängde också med och jag är så otroligt stolt över denna häst som bara blir bättre och bättre för varje start. Denna gång gick han på 71,7 % i dressyren och 69 % i tekniken där jag tar på mig de missar vi hade. I speeden var vi en sekund ifrån att vinna som hade gett oss totalsegern. Det räckte tyvärr inte hela vägen, men jag tror aldrig jag varit så nöjd över att komma tvåa. Fandi kändes toppen och jag red på en rätt "mesig" stång för att hitta förtroendet och bjudningen. Det fungerade rätt bra och jag fick 68,9 % i dressyren samt 71,7 % i tekniken. I speeden blev vi tvåa och lyckades ta hem förstaplatsen. Jag kände mig mycket mer motiverad med Fandi efter denna start. Beatrice Werder tog några härliga actionbilder av Indio.

I helgen var vi i Cascais på den stora lusitano festivalen. Jag hade med mig Fandi och tävlade nationellt we. Denna gång bytte vi upp oss ett snäpp på stången och nu tror jag vi har hittat den magiska formeln. Det kanske blev lite väl mycket uppvärmning första två dagarna. Hade gärna haft något mer energi, men han är betydligt lättare att ha och göra med när han är lite trött än lite för pigg! Det är en utmaning att rida på gräs och broddar då hästarna blir lite mer "fast" i marken. Jag borde ha lärt mig att ha lite mer galopp för att inte riskera att missa i bytena. Men känslan var väldigt bra hela helgen och nu jobbade vi tillsammans istället för mot varandra. Jag är så laddad för kommande helg med ännu en regional och i mitten av oktober har vi en nationell. Sedan är det dags för årets event, som verkar bli av detta år, Golega. Jag lär mig så otroligt mycket av denna häst och jag tror jag kommer få nytta av alla nya verktyg jag samlar på mig för framtida hästar. Det är även otroligt inspirerande att vara i Cascais och få rida på den arenan, se så många fina hästar och duktiga ryttare. Hade dessutom en grym rumskompis Julia Witsell på fint hotell och massor av andra härliga människor som förgyllde helgen. Framförallt mina hästägare Nuno och Catarina som outröttligt ställer upp och satsar på mig och hästarna. Vi fick 66,7 % i dressyren och 67,8 % i tekniken. Tyvärr hade vi en domare som låg rätt lågt och drog ner procenten en hel del. I speeden var han lite trött och vi hade ner sidepassen så det är 10 sek extra. Men vi börjar närma oss övriga gänget tidsmässigt så det känns lovande. Bjuder på några sista bilder, credit Carlos Hernâni / Lusitano World :

Min grymma tränare Mafalda Galiza Mendes som har trimmat mig och Fandi senaste tiden. Hon och hennes fina Isco kom tvåa i masterklassen.

Nästa gång ska ni få en bättre uppdatering på övriga hästarna i stallet.


Kram på er!

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 35783 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
01
2021

Hej på er!

Datorn har strulat en hel del så därför är det hela 2 månader sen sist jag bloggade. Just nu fungerar den, det är en röd ton över skärmen, men det kan jag leva med så länge den sköter sig i övrigt. Men en ny dator står högst upp på inköpslistan just nu!

Nu ska jag skriva om roligare saker än datorer, hästar!

Under 2 månader hinner det hända en hel del, juni och juli var det många som ville köpa hästar. Lamarck som är en 6-årig valack kom till mig för försäljning och såldes snabbt till Malin Granath. Det är en superfin häst, men han var lite missförstådd och rätt spänd i ridningen. Därför ville Malin att han fick vara kvar på utbildning ett par månader innan han åkte till Sverige. Under de veckor jag hade honom fick han gå ut mycket i hage med andra hästar och fokuset i ridningen låg på att få honom avspänd. Sista passen vi gjorde var han som en annan häst. Glad och harmonisk, fortfarande mycket jobb att lägga på grundarbetet, men man började kunna se vilka kvalitéer han har.

Det är långt ifrån perfekt, men jag tycker det är en så trevlig häst och vill gärna visa vilken skillnad det blir med konsekvent arbete. Här är en video från ett par veckor efter att han kom till mig.

Han åkte i onsdags mot sitt nya hem tillsammans med ett 3-årigt sto Orquidea samt Mistral. Orquidea är halvsyster till Ninfa med samma mamma. Ninfa kanske ni kommer ihåg, hon är ett 4-årigt sto som jag hade i träning några månader. Hon åkte till sin nya ägare Anna Hökenvall i juni. Det är så skönt när man hittar bra uppfödare att jobba med som är seriösa och har bra förhållanden för att ge hästarna en bra start deras första år. Silverio Pacheco som jag sålt 4 hästar åt är en av de uppfödarna och jag hoppas vi kommer fortsätta jobba ihop. Just nu har han bara 2-åringar till salu. Orquidea är otroligt cool för sin ålder och jag tror hon blir en toppenhäst i framtiden tillsammans med sina nya ägare Jennie och Michaela Guldroth. Här är en liten videosnutt av henne.

Mistral var verkligen menad att hamna hos sin nya ägare Ida Brink. Hon skrev till mig när jag la ut första fotot på honom och var sugen på att köpa. Sedan gjorde hon illa knäet och jag hade flera intresserade av Mistral, men ingen som passade 100 %. Så till slut när Mistral hade fått lite mer utbildning och Ida var bra i sitt knä var det perfekt tajming. Denna häst har så mycket personlighet, han är en liten clown och har så härlig utstrålning. Det är omöjligt att vara på dåligt humör när man hänger med Mistral. Ska bli så spännande att fortsätta följa dessa hästar och se hur de utvecklas tillsammans med sina nya ägare. Lite video på Mistral kommer här nere. Han är ju bara 5 år gammal och var i princip bara insutten när han kom i mars så det är imponerande hur mycket han har utvecklats under vår tid ihop.

Även om flera hästar har åkt så är jag inte utan arbete. Just nu har jag 8 hästar i stallet varav två är mina. Icaro fick faktiskt åka på tävling förra helgen. Han är helt underbar och jag är så sugen på att försöka behålla honom lite längre än planerat. Han är den perfekta hästen, supercool och stadig utan att vara tråkig. Han är pigg och känslig, men absolut inte hysterisk. På tävlingen var han precis som att rida hemma om inte ännu bättre. Vi gick in och vann klassen (motsvarande MSVC) på 68 %. Indio var också med och tävlade sin 4:e St George. Jag vet inte vad för humör han var på, men han var on fire! Redan i boxen såg jag att han hade mycket energi och han pep och gjorde en liten bock på framridningen. Han är ju sjukt häftig att rida när han har sån energi, men tyvärr kommer det en hel del missar när han laddar för mycket. Men vi fick ändå 65 % och en andraplats, trots en hel del missar. Nästa start blir working equitation på hemmaplan igen.

Med Fandi har jag tävlat en regional och en nationell tävling. I den regionala var han lite väl spänd, men vi fick ändå ihop fina poäng. Indio gick också den regionala där vi slog PB i dressyren med 71,62 %. I tekniken hade vi ett par missar, men i speeden börjar han kunna gå riktigt fort. Vi blev dock trea totalt så nu är jag sugen på revansch nästa start!

De fina bilderna är tagna av Beatrice Werder

När vi åkte ner till Companhia das Lezirias på vår första nationella för året var jag inte riktigt i form. Efter en lunch på Burger King kollapsade min mage ihop totalt. På tävlingen var jag fortfarande inte riktigt återhämtad och kände mig allmänt svag. Det var tur att våra boxar var nära till toaletten! Det var även runt 35 grader varmt så jag kände definitivt av att Fandi blev påverkad av värmen. Vi fick ändå 66 % i dressyren och jag var väldigt nöjd med tekniken där vi fick 69,35 %. I speeden hade vi ett missförstånd i början av ritten, men sedan fick vi upp farten och hittade flytet. Nästa tävling ska vi prova ett annat bett och se ifall han trivs bra på det och att jag får mer kontroll.

Här är vårt tekniktest från Companhia das Lezirias.

Renoir och Nasoni fortsätter utvecklas åt rätt håll. Jag ska ge några veckors semester till Renoir, kollar lite beten dit han kan åka. Han är verkligen en drömhäst och har gått så bra trots att jag inte hunnit rida honom jättemycket. Vi har ingen stress någonstans, men nog blir man lite inspirerad efter OS i dressyr. År 2028 drömmer jag om att vi ska vara med i Los Angeles...

Jag har också fått inspiration av alla grymma dressyrtjejer att börja ta tag i min egen träning. Yoga och styrkeövningar några gånger i veckan. Jag och mamma har en yogautmaning under augusti. Vi ska yoga minst 15 gånger under månaden. Finns massor med bra videos på youtube, yoga with Adriene är toppen! 

Slutligen så kan jag berätta att min älskade mamma varit på besök. Det var så mysigt att ha henne här i en veckan, jag hade inte sett henne på 1,5 år. Det var synd att jag blev magsjuk/förgiftad och inte var så pigg sista dagarna. Men min sadelkammare och sovrum fick sig en förvandling. Alla behöver sin mamma ibland <3 Nu kollar jag på resor för att åka hem till Piteå i september.

Hoppas ni tycker det är roligt med lite videoklipp på hästarna. Det är som sagt inte alltid perfekt, men det är verkligen så det ser ut i vardagen här hemma.

Hoppas ni får en fortsatt fin söndag.

Kram

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 58084 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Belöningsbaserad hästträning Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 6

– TEMA: Kom längre med tekniken
– Porträtt: Louise Romeike
– Hjärngympa för ryttaren

– Tips från fotografen
– När är hästens karriär över?
– Sissela Smiths favoritövning
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Omtvistade rättsregler för inackorderingsavtal
Eva Johansson svarar
Vad kan man göra när en inackorderad i ett kollektivt stall inte sköter sina uppgifter?
Eva Johansson svarar
Ramlade av vid veterinärbesök – vad gäller?
Eva Johansson svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.