Portugal-bloggen - Mitt nya jobb
MAJ
17
2012

Tänkte att jag skulle skriva lite om hur det fungerar på mitt nya jobb. Mina arbetsgivare är alltså Paulo Santos och Georgia Shone. Paulo har jobbat i England under flera år, tränat för Kyra Kyrklund, ridit Grand Prix dressyr och varit med Portugals we-lag under 8 år. Han är väldigt välkänd här i Portugal och alla jag har pratat med har stor respekt för hans arbete.

 

Jag bor och jobbar ihop med Rosanna. Hon är lika gammal som mig och är från England. Hon har redan hunnit jobba här i 3 månader och innan har hon gått på college med hästar som inriktning. Vi bor i ett litet radhus inne i Azinhaga, ca 10 minuters bilfärd från Golega. Vi har ungefär samma sträcka till stallet, det känns lite konstigt för mig att inte bo på gården vilket jag alltid annars har gjort. Å andra sidan är det rätt skönt att komma hem efter jobbet, på riktigt om ni förstår hur jag menar. Som färdmedel har vi en gammal golf som vi har döpt till Johnny. :)

 

Jag har en ledig dag i veckan, förmodligen blir det oftast på söndagar. De andra dagarna kliver jag upp runt halv 7 för frukost osv. Halv 8 är jag och Rosanna i stallet och ger hästarna frukost. De har två olika stallet på varsin sida om en grusväg. I det ena stallet (som är deras) står deras 5 tävlingshästar. På andra sidan, som ägs av kunder till dem, finns för tillfället 7 hästar som ägs av deras klienter. Vi brukar börja i det mindre stallet och efter ca en timme har vi har mockat och gjort klart. Då drar vi vidare till det andra stallet för att göra samma sysslor. När vi har gjort klart morgonarbetet kommer Paulo och Georgia och vi sätter igång att jobba hästarna. Vi gör oftast en sida på förmiddagen, lunchar vid 13, mockar ut och äter själva. Därefter jobbar vi hästarna på andra sidan. Jag har fått rida mellan 2-3 hästar per dag och nästan varje gång har jag Paulo som övervakar. Vi hjälps åt att göra iordning hästarna åt varandra, även om jag och Rosanna är groomers, så känns det att vi allihopa jobbar som ett team.

 

De har även hagar med 4 stycken 2-åringar och två ston med föl. Sen släpper de ut flera av sina hästar i mindre hagar då och då vilket jag tycker är toppen! Det finns inget ridhus, utan de har en utebana på varje sida. Nu när det har varit så himla varmt är det svettigt att rida ute kan jag lova.

 

Vi brukar vara klara mellan 18-19, vilket är det tidigaste jag någonsin slutat förut. Hästarna får ganska tidig kvällsmat, runt 17-18 tiden. Då mockar vi ut en tredje gång för dagen för att underlätta på morgonen.

 

Det är ganska olikt mitt förra jobb, då red jag enbart och hästarna kunde stå två dagar innan det blev mockat. Men jag gillar rutinerna här, även om det har varit en lite jobbig övergång att gå från ryttare till groomer. Men det är jättekul att få rida så mycket för Paulo och han är väldigt engagerad i ens utveckling. Det är ett ganska lättsamt arbete eftersom det är få hästar, vilket gör att vi kommer ha en del tid till att göra andra saker. Rosanna är toppen att jobba med så jag tror vi kommer ha mycket kul tillsammans.

 

Det var lite om det. Ikväll åker jag från Sintra och imorgon är det jobb igen. Men jag ska försöka ta mig till caféet där det fanns internet och blogga om feiran som börjar idag. :)

 

 

 

Mamma, jag och Pappa efter morgonprommis idag.


Läst 20956 ggr



Fler inlägg

JAN
22
2023

Hej pa er!

Min dator gick sonder i hostas vilket gjort att jag kommit av mig helt i bloggandet. Nu har Anna ordnat en dator, dock med portugisiskt tangentbord, sa de svenska bokstaverna finns inte med. Hoppas ni kan hanga med anda! 

Jag som tankte att efter sommarens VM skulle hosten bli lite lugn och skon. Dar hade jag helt fel! Jag har haft runt 10 hastar hela hosten och vintern, ett valdigt bra gang och hog kvalité vilket ar superkul. Jag har varit och tranat i Visby, Orebro och Avesta. En snabbvisit i Pitea tre dagar var det narmaste semester jag kom, stannade kvar i Portugal over jul. Haft bada foraldraran pa besok med respektive. Maria Eriksson har varit och drillat oss en helg.

Golega var som vanligt i borjan pa november och dar jag motte min nya karlek, lusitanohingsten Jaguar. Det var forsta gangen pa manga ar som jag akte till Golega utan hast. Jag hade nagra kunder som letade hast och jag hade bokat ett gang for provridning. En av dem var en morkgul hingst pa 8 ar. Han var over budget for min kund, men agaren tyckte jag skulle prova rida honom iallafall. Fran forsta stund nar jag satt upp kandes det bara helt ratt. Allt fungerade och hasten var helt med mig trots den stokiga miljon. Jag red honom dagen efter igen, trots att jag sa att varken jag eller klienten har budget for denna hast. Efter dag tva var jag fast! Jag hade ett mote med agaren och vi kom fram till en overenskommelse sa jag fick tid att ordna fram pengar. Jag har involverat hela min familj i detta projekt och tur att han har det namn han har, da manga i min familj ar bilintresserade. Jag kan knappt tro det sjalv, men pa nagot vanster gick allt ihop och jag hade turen att fa salt Lirica till England vid arsskiftet. Nu star han har i stallet och vi ska debutera i working equitation nasta helg. Malet ar EM 2024 och vi ar med i observationsgruppen just nu, men mitt mal ar att kliva upp i spetstruppen i slutet av aret. Jag har haft honom i cirka en manad nu och vi haller pa att lara kanna varann. Men han har en underbar karaktar och en stor dos humor. Jag tror att han vet hur snygg han ar, godkand hingst ar han ocksa, men fantastiskt fint psyke. Vad som an hander pa denna resa ska det bli sa spannande att utvecklas ihop och en ny utmaning i mitt liv. Jag ar nastan lite radd att njuta for mycket, allt gar valdigt bra just nu. Nasta helg ska jag aka pa tavling (bade we och dressyr) med en lastbil full med hastar som jag ska rida. 6 stycken och det kanns sa coolt att vara dar efter sa manga ar av jobb och slit. Det ar sallan jag far behalla hastarna sarskilt lange och nu har jag som sagt en bra grupp med hastar och flera langsiktiga sammarbeten vilket ar sa roligt. Livet ar inte bara en dans pa rosor, men just nu skakar jag loss sa lange det varar. 

Aven fast man har flera fina hastar att rida varje dag kan det vara tungt med motivationen. Denna vinter har varit den varsta sen jag flyttade hit, vet inte hur manga liter regn det kan komma, men det har regnat helt sinnessjukt mycket. Lite blast pa det i vart taltridhus och man far halla i sig vissa dagar mer an andra. Men nu verkar det bli battre och prognosen ser ut att ge sol for de narmaste dagarana och forhoppningsvis over tavlingen. Varen ser redan nu ut att bli fullbokad med tavlingar, ett antal resor till Sverige for traningar och jag kommer faktiskt att ta lite semester i borjan av februari da jag ska hem till Pitea en vecka. Kommer sjalvklart att ge lektioner ocksa, men ska forsoka vila upp mig och samla energi infor den fullspackade varen. 

Maria trimmade mig och Ginnie i november. Har rider jag fina Lirica som nu har flyttat till England.

Lite semester med mamma och Janne som kom pa besok. Vi akte till vackra Douro dalen och bodde pa husbat, rekommenderar starkt! 

Pappa, Charlotta, Alba och Beata var ocksa pa besok och aven om vadret inte var sa bra hade vi det valdigt mysigt. Alba tog denna fina bild i stallet. 

Nagra hemmatavlingar hann vi med under hosten, bade working equitaiton och hoppning. Bimba ar med och gar banan.

Min nya karlek Jaguar! 

Ha det fint och jag ska uppdatera om min hektiska tavlingshelg! 

Jag har gjort en ny instagram och facebooksida dar jag lagger ut hastar till salu. Ville fa lite mer ordning och att folk enkelt kan hitta vilka hastar som finns tillgangliga an att bara hitta mina tavlingsresultat pa min egna sida. Den heter hedmanhorsesforsale bade pa instagram och facebook. Ska ta och lagga ut lite fler hastar, men har hellre fa som jag vet ar bra an att slanga ut allt folk skickar. 

Ha en fortsatt fin sondag,

Kram!

Astrid


Läst 8726 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er! 

Sen jag kom tillbaka från Frankrike har det varit rätt köriga veckor och fullt fokus på alla hästarna som inte fick åka på VM. Unghästarna känns otroligt fina och tror alla mådde bra av ett par veckors vila. Jag tycker nästan alltid de brukar gå bättre efter en vila, har man kört fast lite eller påbörjat någon ny rörelse brukar det falla på plats om de får lite tid att fundera på saken.

Två av mina söta 4-åringar som utvecklas fint.

Oriente

Organico

Jag har även hunnit åka iväg till Sverige och ha träningar i Visby. Det var första gången jag var dit, Anna och Erik som har EA knight horses organiserade allt. De har ridit för mig förut i Skåne och även online. Nu har de bott på Gotland i ett halvår och det var riktigt roligt att hälsa på och se hästlivet där. Jag sålde även en häst till dem, 7 åriga fuxvalacken Levis, som jag börjar ångra att jag inte köpte själv! Otroligt trevlig häst och Anna och Erik har gjort ett strålande jobb med alla deras tre hästar. Är väldigt roligt att följa elever som är ambitiösa, tränar hårt och utvecklas framåt. Det var ett fullt schema under helgen med nya ekipage, jättekul att Gotland har så många duktiga ryttare och framförallt så starkt intresse för working equitation. Hoppas att åka dit mest fler gånger och att man får se framsteg. Tror det är viktigt att komma ihåg att man blir inte bättre om man inte tränar och sätter mål. Alla behöver inte ha som mål att rida OS, men vill man utvecklas måste man jobba för det. Finns tyvärr inga piller och genvägar för att bli bättre. Samma gäller med hästarna, man måste rida och träna. Vara konsekvent och ha ett mål med varje pass. Det är lätt hänt när man rider mycket själv (jag vet!) att man mest sitter och glider runt. Man gör en övergång när det känns bra och kan sitta 17 varv på volten i samma gångart. Om jag känner mig lite oinspirerad, eller inte riktigt vet vad jag ska göra för dagen, tycker jag det bästa är att sätta upp en övning. Behöver inte vara något speciellt, kanske några travbommar och en kon där man ska fatta galopp. Kan också vara någon variant på we-hinder som man kan anpassa efter hästens utbildningsnivå. Tycker det är bra med någon typ av markering så man vet att man gör volter lika stora åt båda hållen. Väldigt lätt ifall hästen vill ramla över innerbogen att man rider de volterna lite mindre och låter hästen flyta ut i andra varvet. Att man försöker lägga upp en plan för veckan med varierad träning och självklart lägga in tid för vila och återhämtning. Vet man i förväg att det kommer vara stressigt och svårt att ta tid att rida ordentligt kanske man kan få in en vila den perioden. Men i övrigt försöka se till att hålla hästen i form, de behöver gymnastiseras, bli liksidiga och bygga muskler för att hålla sig friska. Precis som oss! Ska man bli en bättre ryttare behöver man ha fysiken och själv jobba med sin liksidighet. Åter igen, alla behöver inte springa maraton eller lyfta 100 kg på gymmet. Men tror alla mår bra av att röra på sig och bygga muskler, inte bara när man sitter till häst. Jag kör "yoga with Adriene" på YouTube, lite andra träningsvideos och springer ibland. För mig har det varit bra att inte sätta orimliga mål, kommer jag ut och springer en eller två gånger i veckan är det tillräckligt. Att köra yoga 20-30 minuter eller 15 minuters träningsfilm med magövningar ibland på morgonen har man i princip alltid tid med. Så träna på med er själva och era hästar för att nå er fulla potential. 

Efter lite peptalk kan jag berätta att fina Indio har blivit såld och är framme i sitt nya hem i USA. Jag hade honom i fem år så det var lite jobbigt att säga hej då. Men hans nya ägare verkar supernöjd och resan har gått bra. 

Stilig är han! 

Under två veckors tid har jag haft Amanda Fredin på jobbskuggning. Hon är gymnasielärare på Kungsbacka ridgymnasium och ville lära sig mer om lusitano och working equitation. Underbar tjej och jag är så tacksam för att jag får träffa så härliga människor. Har lite dåligt med bilder, men får ta det i nästa inlägg! Istället blir det lite bilder på Fandi som avslutning. 

Ha en fin söndagskväll och träna på! 

Kram,

Astrid


Läst 74605 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er! 

Så mycket som har hänt sen jag skrev sist i april (jag vet...) och vilken resa det har varit. I april hade jag och Fandi en riktig dipp och vi funderade på om vi skulle lägga ner målet med VM. Men vi kämpade på, ändrade på några grejer i ridningen, jag sänkte kraven på mig själv och försökte att bara ha kul. Tävlade i princip ingenting i maj och tränade mycket ute i skogen. Till slut hittade vi tillbaka till varandra och Fandi började leverera resultat efter resultat. Han är en otroligt känslig häst och jag har lärt mig så mycket om mig själv och hur jag reagerar i vissa situationer. Lyssnat på jag vet inte hur många poddar om mental träning. I slutet av juni fick vi besked om att vi hade plats i laget och det kändes helt rätt att åka. Vi hade inte kunnat toppa formen bättre än vad vi gjorde till Frankrike. Helgen innan vi åkte tävlade vi i Ponte de Lima och det var över 40 grader. Fandi gick så jäkla bra och var nästan för het i dressyren. Då kände jag mig rätt säker på att vi skulle klara att göra bra resultat på VM, det var en perfekt självförtroendeboost. VMet gick i Les Herbiers, södra Frankrike ca 3 h från Paris. Jag och Fandi fick åka med Mafalda Galiza Mendes och hennes fina Isco i hennes lastbil. Med på resan upp var även fotografen och vår vän Carlos Hernani. Vi hade så himla roligt på resan, vi körde de ca 1400 kilometrarna på två dagar. Hästarna tog värmen och resan superbra! Vi kom några dagar innan själva tävlingen började och tror det var en perfekt uppladdning för både oss och hästarna. Vi stod på ett mysigt stall 20 min från Les Herbiers, bodde på ett fint hotell och det kändes som att vi var på semester med häst. Staden var urmysig och alla människor som vi träffade var väldigt trevliga och hjälpsamma. När jag var och tävlade i Paris 2017 var jag inte så imponerad av invånarnas service mind och några var rätt otrevliga. Men i en småstad där alla känner alla är det en annan stämning. Vi var framme torsdag eftermiddag och söndag morgon fick vi komma in på tävlingen. Underlaget på banan där vi blev hänvisade till att rida (inte tävlingsbanan) var rätt djupt så jag red inte särskilt mycket varken söndag eller måndag. Alla har olika upplägg, men såg många som satt och trimmade in i det sista. Min plan var att känna av energinivån och försöka hålla den på den magiska "lagom" nivån till första tävlingsdagen. Tisdag var det vet check, de svenska hästarna dansade igenom! De andra svenska ryttarna i laget var Åsa Cidh Lundberg med Algarve, Idamaria Johansson med Hoxi samt Julia Wittsell med Hercules. Med oss hade vi vår chef d'equipe Kajsa Ekedahl och Linn Ericsson som är elitsamordnare för we på svenska ridsportförbundet. Efter vet checken fick vi 20 minuter till att rida inne på banan och göra sound check. I working equitation rider vi en kür i dressyren, dock så måste övningarna vara i ordning så man har inte samma frihet att lägga upp programmet som i en vanlig kür. Fandi kändes väldigt fin inne på banan och avspänd. Jag satte inget tryck, utan bara såg till att hålla honom mjuk och lugn inför nästa dags dressyr. På kvällen fick vi alla lag åka häst och vagn från anläggningen till en park mitt i staden. Invigningscermoni och presentation av alla ryttarna. Det var rätt coolt, lite spännande färd då några av hästarna var något laddade. Men vi överlevde och kom hem i tryggt förvar för att ladda inför onsdagens dressyr. 

IdaMaria, Åsa, Julia och jag

På väg mot invigningen

Det är klart att de hade ett eiffeltorn

Foton av Linn Ericsson

Foto Carlos Hernani

Onsdag började allvaret! Jag red som tredje ryttare i laget vilket gjorde att jag fick starttid runt 17. Det var galet varmt de första dagarna, men från tisdag gick temperaturen ned och det var riktigt behagligt ridväder. Fandi kändes toppen på framridningen, min tränare Maria Eriksson var inte på plats, men hon var med i mitt öra och mamma filmade videosamtal. Det fungerade riktigt bra och trots att han var så fin kände jag mig lite pirrig när det var vår tur att trava in på banan. Fandi var helt med mig, blev lite het mot slutet av programmet, men inom ramarna och höll sig ridbar hela vägen. Musiken stämde helt perfekt och det var häftigt att få till sista halten och veta att vi gjort riktigt bra ifrån oss. Det är klart att man aldrig är 100 % nöjd och det fanns absolut saker jag hade kunnat göra bättre. Men när jag kom ut och alla kom fram för att gratulera till den fina ritten släppte alla spänningar jag haft från det senaste halvåret. De som känner mig vet att jag sällan gråter, men då blev det ett riktigt gråtkalas och jag var så lättad att ha haft en så fin känsla efter vårens berg och dalbana. Poängen hade jag hoppats på lite högre, men man får komma ihåg att det är ett VM. 67,65 % och en 16:e plats kändes som ett helt ok resultat utav 49 ryttare.

Kramkalas efter ritten. Så skönt med bra support i båda mina fantastiska hästägare Catarina och Nuno samt bästa mamman <3

Carlos Hernani har fotat dessa bilder.

Dagen efter var det dags för teknik och jag kände mig mycket lugnare efter att ha gått banan. Det var många tekniska svårigheter och olika valmöjligheter när det gällde vägar. Men jag var glad att det var schysst byggt och inte för att hästarna ska titta till. Kände mig faktiskt inte alls nervös, utan gårdagens ritt hade gett mig självförtroende och förtroende för att Fandi skulle göra sitt jobb. Han gjorde det faktiskt ännu bättre än vad jag någonsin hade kunnat hoppats på. Han var något spänd när vi kom in, men ju längre ritten gick, ju mer slappande han av och lät mig guida oss runt. När vi var klara var jag så stolt och glad över vår prestation. Alla svårigheter fixade vi utan några större svårigheter och jag hade ett stort leende på läpparna när jag kom ut från banan. Ännu större blev det leendet när poängen kom ut, 70,58 % och 13:e plats. 

Förberedelser innan start. 

Jag och Julia kollar in banan.

Såhär glad var jag efter den ritten! 

Dessa personer har varit så stöttande hela resan, Mafalda och hennes pappa Mario samt såklart Nuno och Catarina. 

Fredagen var det speed och jag kände lite nervositet smyga sig på. Fandi hade gått så bra, men jag ville verkligen ge allt och rida snabbt. Risken för att något går snett eller att Fandi ska tappa fokus blir desto större. Min plan fick bli att rida så fort som Fandi lät mig rida. Det var en händelserik speed med flera som blev uteslutna, det är lätt hänt i we om man kommer av sig i banan och jag hade lite adrenalinpåslag när det var dags. För er som inte har så bra koll på working equitation är det ungefär som att gå in och rida en omhoppning. Och du ska kunna stanna i mitten av banan för att öppna/stänga en grind eller göra halt mellan två pinnar och flytta en kopp. Dessutom komma ihåg banan som var lång och inte rida igenom några hinder du inte redan utfört. Solklart! Fandi kändes full av förtroende och vi hade så roligt. Vi hade tyvärr ner en bom i sidepassen vilket gav oss 7 sekunder i straff. Onödigt och i efterhand kände jag att jag borde pushat och ridit snabbare. Vi kom på 26:e plats i speeden och 17:e totalt. När jag började irritera mig på vår placering i speeden och tänka att vi hade kunnat klättra någon plats i totalen fick jag stoppa mig själv. Ingen kommer att komma ihåg ifall vi kom på 17:e eller 14:e plats, det viktigaste var att ta sig igenom mästerskapet med en harmonisk och glad häst vilket vi uppnådde. Påminde mig själv om vilken resa vi gjort med denna häst, att fått avsluta VMet med en sista bra runda och ha den fina känslan med sig är det som spelar roll. Hade det handlat om en pallplats hade jag tillåtit mig själv att vara irriterad. Den typen av mål hoppas jag ha på framtida mästerskap. Mina hästägare var överlyckliga och det var en speciell känsla att ha så mycket stöd från två länder. Fick många fina meddelanden både från svenskar och portugiser som hejade, samt alla människor som var på plats. Vårt lag var grymt! Dock så var det en del dramatik med oturliga uteslutningar, men också en historisk sjätteplats för Ido och Hoxi. Så häftigt att se svenska flaggan inne på den individuella prisutdelningen. Trots ups and downs i laget under veckan var det fin sammanhållning och många skratt. Det blir helt klart en vecka som jag kommer minnas för resten av livet och är så tacksam för allt jag lärt mig på vägen. Min plan med dagens inlägg var inte att skriva ett tacktal, men vill skriva här och tacka svenska ridsportförbundet. Vet att de får ta en hel del skit för olika beslut som tas, men jag har bara bra erfarenheter och saker att säga. Vi har fått så otroligt mycket stöd och support i olika former och man representerar Sveriges färger med stolthet. Tycker även deras inställning till komomentet är helt rätt och hoppas att det kommer försvinna i framtiden. För er som inte vet avgörs lagtävligen i ett fjärde moment där man ska urskilja en ko från en flock och fösa in den i en inhägnad på andra sidan av banan. Sverige deltar inte i detta moment då förbundet följer FEIs regler där det inte är tillåtet pga djurskydd. Trots att vi inte ens deltog i detta moment var vårt lag på en sjätteplats totalt utav 10. Min och mångas förhoppning för framtiden är att we kommer in under FEI och då måste korna bort. Vi får se vad som händer i framtiden, men jag är glad att min häst inte behöver gå ut och göra ett fjärde moment efter att ha presterat under tre dagar. 

Såhär snygga täcken kan man få om man rider i landslag för ridsportförbundet. 

Det såg nog ut som jag vunnit OS-guld när jag var klar med min speed! 

Underbar känsla att komma ut från banan och mötas av denna enorma support. 

Grymma Ido som kom sexa!!!! Kajsa som är vår lagledare längst till höger.

Bästa laget

Kramar en lycklig hästägare 

Mera lagbilder! Här med grymma Linn från förbundet.

Två av mina favoritportugiser! Mafalda kom tvåa individuellt och Luis var med i Portugals lag som tog guldet. 

Vilken resa vi har gjort vi fyra. Vilken grej! Efter 7 år är Fandi är nu till salu så ifall någon skulle vara intreserad och vill ha mer info kan ni mejla mig astrid_hedman@hotmail.com eller skriva på sociala medier (instagram astridhedman / facebook Hedman Horses). 

Lovar att inte ta lika lång tid på att skriva nästa inlägg.

Kram på er! 

/Astrid


Läst 82127 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Här hittar du alla våra husbloggare

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen

Astrids senaste



Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.