Portugal-bloggen - Om tränare
APR
25
2015

Om tränare

God kväll!

Alltså om ni inte har läst Jens blogg här på Hippson måste ni göra det, det är så himla bra skrivet, den mannen borde skriva en bok!

I veckan har jag funderat rätt mycket då jag äntligen fått rida lektion, både för Eva och Bruno. Jag rider mest själv så det känns superkul att träna för någon, dessutom kommer Maria nästa fredag så då får jag ännu mer hjälp. Men jag har tänkt på hur jag tycker en bra tränare ska vara. Det är inte alltid så lätt att hitta personer som passar just för dig och din häst. Jag känner mig säker i min ridning och på vilket sätt jag vill träna mina hästar. Därför är jag petig med vem jag rider för. Hoppas ni inte missförstår mig nu och tror att jag tycker att jag är bäst i världen! Det finns så otroligt mycket jag inte vet och så mycket jag har kvar att lära mig. Men jag är säker på vilken väg jag vill gå för att bli en bättre ryttare och vilka metoder jag INtE vill använda mig av.

En bra tränare för mig är någon som först och främst är hästvänlig. Alltså inget sparka/dra/piska eller dålig attityd mot hästen. Däremot kan vi ibland behöva korrigera hästen med en starkare hjälp, men det är något helt annat. Hästen måste vilja göra jobbet och vill den inte måste vi lyssna. Där bör en bra tränare snabbt kuna se om övningen var för svår, för höga krav eller att ryttaren gav fel signaler. Det är otroligt sällan jag har varit med om att en häst protesterar utan anledning (brunstiga ston say no more!).

En annan egenskap jag söker efter hos en bra tränare är att de fokuserar på ryttaren. De ger instruktioner om hur du ska sitta, hur du ska ge hjälperna, teknik och tajming. Att höra att hästen måste vara rundare i formen eller använda sina bakben mer tycker jag är värdelös information. Jag vill veta hur jag ska rida för att hästen ska gå bättre. Till expempel att sitt mjukare för att galoppen ska bli rundare eller mer vikt i ytter stigbygel för att balansera hästen och få vikten på yttersidan. Sådana saker kan jag ta med mig och träna på olika hästar. Ibland är det så lätt att skylla på hästen, men det är inte svårare än att om vi rider bra går hästen bra. Går det inte bra får du skylla dig själv att du inte red bättre.


Alla ryttare är olika och en bra tränare ska kunna läsa av sin elev för att veta vad just den eleven behöver för att göra sitt bästa. Jag är en ganska bekväm ryttare och rider som bäst när jag får flera instruktioner direkt efter varann så jag måste rida mer aktivt. Jag behöver inte så mycket beröm, det kan räcka med att få höra "där" när det blev rätt. Då vet jag att det är den känslan ska jag leta efter, men jag behöver inte få höra varje gång att det är bra. Vissa ryttare kanske blir stressade då det kommer för mycket information och börjar spänna sig. Vissa behöver pushas mer än andra. Några måste få höra att det är bra ofta. Sedan kanske inte alla tränare anpassar sig efter eleven och då får man helt enkelt bita ihop eller rida för någon annan. Ibland kan det vara bra att utmana sig själv och rida för någon man tycker är "läskig".

Att rida för någon yngre tränare tror jag skulle vara svårt för mig. Absolut att jag kan ta hjälp av de i samma ålder eller yngre än mig, men att ha en tränare i ungefär samma ålder skulle jag personligen inte vilja ha. Jag vill ha någon som har mycket erfarenhet och det går tyvärr inte att få annat än med tiden. De får gärna ha tävlingsmeriter, men ännu viktigare är att de har utbildat hästar och ryttare. Alla är inte tävlingsmänniskor utan föredrar att träna och träna andra. Dessa meriter väger högre än tävlingsresultat i min värld. (Nu är jag snart 24, när jag är 54 blir det en annan grej att rida för någon i samma ålder)

En sak jag tycker är viktig om man rider för någon ny är att man försöker göra som de säger. Kanske det inte känns så bra eller du inte helt håller med, men du har ändå betalat för lektionen så du kan lika gärna följa instruktionerna. Vips så kanske det släpper till eller så gör du bara inte så när du rider själv igen. Eva sa en bra sak när hon var här. Att man tar med sig det man vill från varje tränare, man behöver inte göra allt de säger om man inte tycker om det. Men det braiga kan man stoppa ner i sin verktygslåda och plocka fram när man behöver det. Vissa saker fungerar bra på en häst, men inte alls på en annan. Fast om tränaren säger sparka och dra i hästen behöver ni inte följa mitt råd.


En sista tanke.. Om din tränare säger "bra" största delen av passet, träning efter träning bör du fundera på om allt verkligen är bra hela tiden...

Sov gott!!!


Läst 12756 ggr





Fler inlägg

JUL
05
2020

Halloj!

Nu är det slut på lediga söndagar (har en idag)! Äntligen tävlingarna igång på riktigt och jag har varit iväg två gånger sedan jag bloggade sist. För ca tre veckor sedan åkte jag med Indio och Fandi för att tävla working equitation. Det är verkligen världens bästa gren! Hästarna skötte sig fantastiskt bra och det känns att de har utvecklats åt rätt håll. Indio vann både dressyren med 71 % och tekniken på 69 %. Han var fokuserad, lagom i energinivå och gav helt fantastisk känsla inne på banan. Under eftermiddagen visade han symtom som skulle kunna vara kolik, men vi är fortfarande inte helt säkra på vad som var fel. Han skrapade och kliade sig i huvudet helt hysteriskt. Han ville dock inte lägga sig, men han tittade en del mot magen och såg lite hängig ut. Det kan också ha varit någon insekt som bitit honom och han fick panik. Indio är stallets primadonna så han visar direkt om något inte är som det ska. Han återhämtade sig snabbt och på kvällen var han sitt vanliga jag igen. Men vi valde såklart att inte starta i speeden. Han behövde inte bevisa något mer och bara vi gått i mål hade vi fått förstapris. Det var 9 stycken i klassen och hård konkurrens vilket var extra roligt. Vinnaren i klassen visade upp äkta sportmanship! Han gav mig priset då han tyckte vi hade förtjänat det, även om vi inte kunde slutföra tävlingen. Det är en så underbar gemenskap i denna sport då man spenderar mycket tid ihop då det är tre moment.

Fandi ville inte vara sämre! Etta i dressyren på 68 %, etta i tekniken med 69,8 % och förstaplats i speeden. Vi var bara tre ekipage i svår klass, men de andra två hästarna har mycket mer erfarenhet än Fandi, så det var en härlig seger. Det var roligt att känna hur mycket starkare och stabilare han är på en hand. Det känns som att jag äntligen har hittat hur jag ska rida honom och speciellt när han spänner till. Han hamnar lätt "bakom skänkeln" när han blir spänd och då har jag försökt driva på. Känns logiskt. Men desto mer jag driver på, ju högre i nacken och stramare blir han. Om jag har kramat i tygeln har han "släppt kontakten" och börjat tänka uppåt. Det är som att han glömmer bort vad skänkel och hand betyder. Olydnad helt enkelt och dåliga gamla vanor som kommer fram i stressiga situationer. Nu när han har blivit starkare går han fram till bettet mycket bättre på en hand. Jag kan ta en halvhalt utan att han släpper och sedan kan jag driva honom utan att han blir helt låst i överlinjen. På framridningen måste jag se till att han är framme till bettet innan vi kan komma till arbete. Då är lång och låg ett bra kvitto på det. Om jag går fram med handen ska han söka efter kontakten och stretcha ut halsen. Inte bocka in näsan eller börja springa. Sedan gör vi måååånga övergångar så han är superlydig för hjälperna.

Dessa underbara foton är tagna av bästa Carlos Hernani.

Lydnad är något som jag funderat rätt mycket på. Indio till exempel har alltid varit rätt långsam på att svara upp, speciellt framåt. När man gör en övergång tar det fem steg innan han faktiskt börjar galoppera från det att man gett signalen. Det är något jag har tränat massor senaste tiden. Jag frågar alltid litet först, sitter till med ytter sittben för att fatta galopp. Svarar han inte direkt så korrigerar jag med skänkeln, röst eller spö mer distinkt. Det kanske det inte blir en prydlig fattning, men han får beröm och sedan repeterar vi. Samma sak om jag vill öka galoppen, jag börjar med att bara mjukna i handen och suger han inte tag och ökar så korrigerar jag på samma sätt. Beröm och göra om. Detta har vi gjort massor senaste tiden och jag känner stor skillnad det har blivit i hur kvick och uppmärksam han är. Men då är frågan, har han varit olydig eller är det jag som inte har varit uppmärksam och tillåtit hästen att dröja på signalen? När man ska samla upp galoppen, är hästen olydig om den går emot handen och inte böjer på sina bakben? Kan det vara att den inte är tillräckligt stark för den samlingsgraden som ryttaren begär? Är det ryttaren som inte använder sin sits korrekt och tar för mycket i hästens mun? Är olydnad helt enkelt ryttarens fel då den missbedömt, gjort fel, dålig tajming, inte förberett hästen inför uppgiften tillräkligt eller inte varit uppmärksam? Begär vi mer än vad hästen klarar av (alla är inte byggda för att hoppa höjdhopp eller dansa balett)? Den klassiska frasen att aldrig skylla ifrån sig på hästen tycker jag stämmer till 100 %. Att rida är skitsvårt så försök att alltid vara ödmjuk och utgå från dig när det blir fel.

Nog om detta! Nu ska jag skryta lite över min mammas häst Manequim. Förra söndagen fick han göra debut på tävlingsbanan! Det var dressyrtävling på samma ställe som vi tävlade we på och Manne (som han kallas till vardags) fick gå en P1. Det är lättaste klassen så det motsvarar en LC. Jag har nog skrivit förut att jag tycker de har så himla bra program här som är anpassade för unga hästar. Mycket lättridning, bra vägar och övergångarna är smart placerade. Manne fyller 4 år i november så han är bara 3,5 år. Jag har inte tävlat unghäst på ett tag, men med denna grabb är ingenting svårt. Han var så cool och betedde sig som att han varit ute och tävlat 100 gånger förut. Han tittade inte på något och när man såg resten av bäbishästarna på framridningen var jag ännu malligare över hur duktig han var. En tjej longerade sin 4-åring med superkorta inspänningar i minst en halvtimme innan hon började rida. Hon skulle kunna skriva en bok hur man har sönder sin häst.... Jag tog Manne ett par varv på lina bara för att han skulle få titta sig omkring men efter 5 minuter hoppade jag upp. Vi red inte fram mer än 15-20 minuter så han skulle ha bensin till att springa fint inne på banan. Han var tvungen att bajsa i en övergång så han hade lite svårt att trava igång och han kickade mot skänkeln i en fattning. Annars gjorde han allting toppenbra och vi fick 65,88 % och vann faktiskt vår klass! Är så glad att min mamma litade på min magkänsla och köpte honom. Han är så himla fin och har nog aldrig haft en så enkel unghäst någonsin. I slutet av augusti ska min 3-åring komma hit från Sverige och Manne ska åka hela vägen till Piteå.

Ginnie Palm tog några kort på mig och Manne.


Har några nya hästar i stallet som jag ska skriva mer om i veckan. En superfin 4-åring som är till salu! Men nu får det räcka för idag.

Ha en fin söndagkväll!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 45465 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
16
2020

Hej på er!

Det är så mycket spännande saker som händer nu. Jag har varit iväg och tittat på många hästar både här i norr och två dagar förra veckan spenderades i centrala/södra Portugal. Man får tyvärr se en del tråkig ridning, men jag har även fått sitta på helt fantastiska hästar. Jag kommer nog att få hem några stycken i olika tidsperioder. Nu när Já Vi har åkt vill ägaren fortsätta sammarbeta och det kan råka bli så att jag får två hästar denna gång. Får passa på att slappna av nu när jag har det rätt lugnt med jobb. Jag har lagt mycket tid på min egen träning. Yoga på morgonen och promenad på 3 km till stallet har gett resultat. Försöker äta bra mat när vi är ute på restaurang och undvika efterrätt. Man får tänka lite när man inte har lika många hästar som vanligt att rida. Idag ska vi åka och hämta Manne från betet. Han har fått en månads semester, så nu tänkte vi köra på och förhoppningvis hinna starta innan augusti då han ska till Sverige. Latina ligger ute på annons på bästa Hippsonmarket förstås. Hon går så himla bra nu och vem som än köper henne kommer få en fantastiskt fin häst. Hon börjar verkligen biffa på sig och kommer nog bli väldigt lik sin pappa Altivo (SQT, alltså inte den Altivo jag red och tävlade hos Renato).

Som sagt har jag sett en hel del tråkig ridning. Det är så lätt att glömma bort hur det ser ut utanför sin egna bubbla. Portugiserna ligger ju lite efter i tiden, även om det finns många bra saker med deras ridning så borde många göra en uppdatering. Till exempel en så enkel sak som att skritta fram på långa tyglar. Inte så många som gör det. På ett ställe där vi var började killen att rida och efter 10 minuter satt han och samlade, bytte och gjorde piruetter. Uppvärmning existerar knappt. Rida rakt fram är en annan grej som verkar helt ointressant. Rumpan ska hit och dit, skänkelvikning i alla möjliga former och sedan går det inte att rida en rak linje eller få hästen att spåra på volten. Jag har fått säga till ALLA att jag vill se hästen på vanligt tränsbett då de varit på väg att slänga på ett kandar eller pelham. Även på unghästar. En ryttare skröt om att han sålt flera hästar till Sverige och då svarade jag att han borde veta bättre än att visa en 5-åring på kandar. Han blev tyst, men demonstrerade genom att ta 10 minuter på sig att passa in tränset på hästen. Den manliga stoltheten var sårad.

Det är skrämmande hur många som inte alls har hängt med att allsidig träning är viktigt för att producera hållbara hästar. Flera sitter fortfarande i ridhus som är 25*18 och nöter runt runt. Det går kanske an om man har en ponny, men har du en unghäst på 165 behöver de få plats att gå framåt och åtminstone gå ut i skogen ibland. Hagar ska vi inte ens prata om. Finns så otroligt många trevliga hästar, men få som är korrekt tränade och hyfsat välridna. Känner mer och mer att det bästa alternativet är att köpa unghästar och göra det själv, även om det tar låååång tid att utbilda en häst. Det är klart att det finns bra hästar också, så jag ska inte skrämma er för att köpa en lusitano. Det är samma problematik i hela världen med hästar som har alla förutsättningar, men pushas alltför hårt i ung ålder och brakar ihop senare. Här känns det mer som okunskap, men vi håller tummarna att Portugal börjar öppna ögonen och förstå vikten av att producera glada och friska hästar. Tur att lusitanon är en resistent ras, men nu när fler och fler avlar på storlek behöver man anpassa ridhusmåtten.

Nog om detta, ni kanske märker att det är ett ämne jag lätt kan grotta ner mig i.

Jag har äntligen fått tävla! Det blev en lokal dressyrtävling förra lördagen med Indio och Fandi. Det var så härligt att äntligen komma ut med hästarna och se att det jobb vi lagt ner denna period har gett resultat. Indio gick en C1 vilket motsvarar MSVB. Skolor, förvänd galopp, byten, skrittpiruetter bl.a. Han var på hugget, men jag var så nöjd över att han bibehöll sin koncentration på mig. Han var på väg att tappa den stundvis, men det räckte med en halvhalt så var han tillbaka med mig. Jag var väldigt glad och även om det alltid finns saker som kunde varit bättre red vi ihop 66 %. Vi var ensamma i klassen, men spelar det ingen roll i Portugal och vi fick motta ett fint förstapris. Härligt tycker jag! Fandi gick en St George för första gången i sitt 10-åriga liv. Han var nog mest exalterad av oss alla att vara tillbaka på tävlingsbanan. Första 15 minuterna på uppvärmning undrade nog folk om vi anmält oss till rätt klass och inte skulle rida LB. Men sen jäklar gick han, vi hittade en helt ny växel i traven och efter det trodde de nog att vi värmde för rätt klass. Inne på banan var han för taggad och spänd första travdelen, men när det släppte satt jag bara och njöt. En liten överreaktion i skritten, men det kan jag acceptera när han skötte sig så bra i övrigt. 7,5 på båda bytesserierna och 7 på en piruett. Det blev 66,6 % och i den klassen var vi några starter. Därför var jag extra glad när jag fick hämta ännu ett förstapris. Nästa start blir nu på söndag då vi ska vi tävla working equitation. Är så taggad!

Ha en fortsatt bra vecka allihopa!

Instagram astridhedman


Läst 72011 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
04
2020

Hej på er,

Från en ett år äldre tjej!

29 år firades den 22:a maj. Hade en underbar födelsedag med massor av kärlek och en mysig tjejmiddag. Den helgen var det fullt ös med födelsedagsfirande. Jag fyllde år fredag, David som jobbar i stallet blev 25 år på söndag och min kompis Ginnie firade 30 år på måndag.

Nu börjar det röra på sig igen! Lördag är det äntligen dags för första tävlingen efter corona-uppehållet. Det är en mindre dressyrtävling och jag kommer tävla med Fandi och Indio. Fandi ska få debutera St Georges så det blir spännande. Det kommer även vara en tävling i working equitation den 21a juni. Känns så roligt att få komma ut med hästarna igen, även om det är lite mindre tävlingar tills vidare. Det bästa eventet på året är inställt, Ponte de Lima, men vi får hitta andra saker att se fram emot.

Det har varit väldigt kul med de träningstävlingar i hoppning som har anordnats på anläggningen. Sist kom det en femstjärnig banbyggare som brukar bygga i Olympia och på massor av andra internationella tävlingar. Han äger en häst som är i träning här, så han fick jobba när han kom för att se sin häst hoppa. Även om vi hoppar 80-90 cm kändes det extra lyxigt att vara med. Tycker jag får ut väldigt mycket av hoppningen då det blir tydligt om hästarna är framför skänkeln och i balans.

Jag är på jakt efter hästar till olika klienter. Mitt nya koncept att åka och provrida har gått bra. Jag har haft ett par uppdrag, en av hästarna gick igenom besiktningen igår och ska bli kalixbo. Jag har ett par kunder som jag letar häst åt, det ska vara en investering och hästarna ska vara i träning med mig för att senare säljas vidare. Så nu när jag är lite mitt emellan hästar har jag passat på att njuta av att ha fritid första gången i mitt liv. Förra veckan var vädret magiskt, jag hakade på Anna till stallet för att börja rida kl 7 och på eftermiddagen kunde vi chilla på stranden. Förra året var vi på stranden två gånger. Två! Vi har redan slagit det och jag är brunare än jag någonsin varit i början på juni. Det har varit väldigt avslappnande att inte spendera 12 timmar i stallet 6 dagar i veckan.

Trevlig valack som jag provred åt en klient och var med veterinären på besiktningen för att se att allt går rätt till. Det blev affär!

Härliga eftermiddagar på stranden med Anna och hundarna.

Min fina häst Renoir TH (i Sverige) gick treårstestet förra lördagen. Han fick klass 1 och fina lovord från domarna. Ska bli så spännande när han kommer hit i september!

Uppfödare Christian Hansson med min grabb. Vill även passa på att tacka Ulrika Hübinette som också fött upp denna fina häst och gjort det möjligt med treårs. Även tack till Camilla Öberg som ridit in honom och visat.

Avslutningsvis tänkte jag visa ett par bilder på Latina. Det har nu gått fem månader sedan jag fick hem henne efter att ha köpt osett tillsammans med min vän Cecilia Fendin. Nu är det dags att lägga ut henne för försäljning, film kommer! Det har varit en otrolig givande resa, vilken häst det visade sig att vara! När hon kom var hon mager, ovårdad, oriden och väldigt introvert. Nu har hon blommat ut, är superfin att rida och vacker att titta på. Det är verkligen fula ankungen. Att hon dessutom visat sig ha superstam som sportlusitano gjorde henne ännu mer värdefull. Nu när jag varit ute och tittat på hästar utanför min egna bubbla gör att jag vill köpa fler hästar och "fixa till". Otroligt många fina hästar som är missförstådda och skulle behöva lite mer uppmärksamhet för att blomma ut. Synd (eller tur) att man inte är miljonär!

När hon kom...

5 månader efter!

Hoppas ni får en fortsatt bra vecka!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 88113 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv