Portugal-bloggen - Positiva reaktioner och ökad trav
JAN
25

Positiva reaktioner och ökad trav

Jag är så glad över all positiv respons jag har fått sedan jag släppte nyheten om att jag ska starta eget. Många har skrivit och skickat lyckönskningar. Jag känner mig dock lite stressad över att sälja hästarna. Det är bara en månad kvar och jag har lagt ut småpojkarna. Det har varit stort intresse så jag tror att de ska kunna hitta nya hem innan jag slutar. Vi har sänkt priset till 10 000 euro och vid snabb affär kan min chef gå ner lite till. Det verkar gjort susen och jag tror även att de fyller 5 iår är något som tilltalar fler än att köpa en 4-åring. Altivo och Horus är inte lika stressigt med. Min chef kan tänka sig ha de hos mig i träning tills vi hittar rätt ägare. Imorgon ska vi filma Jupiter, Jasmim och Justica. Jag ska lägga ut på annons och här på bloggen när jag har redigerat filmerna.

Jag skulle vilja prata om något helt annat nu. Det var min kompis Ginnie som tyckte jag skulle skriva om detta ämne. På instagram ser jag många proffsryttare lägga ut bilder på travökningar som är väldigt inkorrekta. De får tusentals med likes, men hästarna är helt i två delar och bakbenen kilometer efter. Jag är medveten om att en bild bara är ett ögonblick och att alla har mindre bra ögonblick. Men att lägga ut en sådan bild medvetet förstår jag inte syftet med. Mindre erfarna ryttare tror förmodligen att det ska se ut så om deras idol lagt ut en sådan bild. Det är otroligt viktigt att hästen "sitter ihop" i travökningen och inte faller isär. Att kasta fram frambenen är inte att öka traven. Steget ska längas så hästen måste skjuta på bakifrån, inte släpa bakbenen efter sig. Detta står skrivet i TR om ökad trav.

"Hästen ska vinna så mycket mark som möjligt. Utan att öka takten ska stegen längas till det yttersta som ett resultat avkraftigt påskjut och fjädring från bakdelen. Ryttaren ska tillåta hästen att länga formen och att vinna mark utan att nackens eftergift går förlorad. Framhovarna ska sättas i marken på den punkt vilken de är på väg mot. Fram- och bakbenen ska sträckas lika långt framåt i utsträckningsmomentet. Hela rörelsen ska vara välbalanserad och övergången till samlad trav ska utföras mjukt genom att hästen tar mera vikt på bakdelen."

Det finns några saker man enkelt kan titta efter för att bedömma om det är en korrekt längning eller inte.

– Bakbenets skenben har samma vinkel som underarmen på det diagonala frambenet.
– Bakbenen kliver på lika mycket som frambenen. Det är alltså samma avstånd mellan bakbenen som mellan frambenen.
– Diagonala fram- och bakben lämnar marken ungefär samtidigt.
– Hästen är i "uppförsbacke".
– Bakbenen rör sig in under ryttarens tyngdpunkt (inte 1 kilometer bakom).

Att öka traven är inte lätt och hästen måste vara väldigt stark för att orka skjuta på och samtidigt hålla upp sin ryttare. Vissa hästar har lättare för att skjuta på och andra har lättare att samla upp sig. De iberiska hästarna får man ofta träna mer på att hitta schwung och påskjut, jämfört mot halvbloden som ofta har ett naturligt påskjut. Men med träning och styrka kan även lusarna göra häftiga längningar. Hade en härlig långsida på Altivo idag där han kändes helt perfekt i den ökade traven. Det är en underbar känsla och man nästan sugs ner i sadeln.

Vackra Princess som 5-åring i en mellantrav. Inte så mycket uppförsbacke men det kan man inte förvänta sig av en så ung häst. De måste vara väldigt vältränade för att kunna sänka bakdelen och skjuta på.

En till ung häst i en mellantrav. Man vill ha svävmomentet i traven och hans högra fram och vä bakben är kvar i marken så det är inte optimalt. Detta gör att höger bak slår i höger fram. Man säger att hästen slår i skorna. Man vill alltså inte höra "klonk klonk" i ökningar. Detta är vanligt för unga hästar som växer och har svårt med balansen. Men i övrigt ser han ut att vara bra i kontakten och verkligen skjuter på framåt. Gammal bild, ursäkta bristen på hjälm! Nu för tiden rider jag alltid med hjälm.

Ännu en ung häst. Detta sto har ett jäkla påskjut för att vara lusitano! Ger "uppförsbackskänsla" med sänkt bakdel, dock skulle bakbenet kunna vara mer under ryttarens tyngdpunkt och nosen lite längre fram. Men som sagt, på en 5-åring kan man inte förvänta sig att det ska vara perfekt. Det tar lång tid att träna upp en häst. Ett annat ämne jag snart ska skriva om.

Hittade denna bild som jag tyckte var rätt intressant att se en häst röra sig fritt vid hand. Jade som jag tror var 2 då denna bild togs. Skulle kunna sträcka mer på frambenet men gillar hur hon rör sig uppåt och framåt.

En 7-årig Enjeitado. Längre avstånd mellan frambenen än bakbenen vilket tyder på dåligt påskjut. Bakbenet är också nedtrampat rätt långt bakom kroppen och han är inte framme till handen. Trots detta tycker jag ändå han sitter ihop rätt ok. Tacksamt ibland med korta ryggar ;)

Samma häst, bättre bakben som kliver in under kroppen. Skulle kunna vara mer framme med nosen och skjuta på bättre. Det är synd att jag inte har film eller bilder på honom från sista halvåret. Han lärde sig att öka till slut!

Här kommer ett gäng bilder på Altivo som gör en mer korrekt ökad trav. Han är också äldst och mest tränad av de hästar jag haft så det är naturligt att han gör de bästa ökningarna. Denna bild är dock 4 år gammal, men jag tycker den är ganska korrekt. Han skulle kunna kliva in mer under kroppen och sänka bakdelen mer, men i övrigt finner jag inte alltör mycket att klaga på.

Detta var nog 3 år sedan. Tycker det är en ganska korrekt bild. Höger bak är inte riktigt nere i marken som vä fram och han gapar nog lite vilket han tyvärr har som vana sedan tidigare erfarenheter trots att det blir bättre med styrkan. Nacken skulle definitivt kunna vara mer som högsta punkt, men på hingstarna med mycket hals är det ibland svårt att få till. Avståndet mellan fram och bak är väldigt lika.

Denna bild är från samma tävlingshelg som ovan och här är han inte i lika bra balans. Trampar hö bak väldigt långt bakom sig, vinkeln från vä baks skenben och hö fram underarm är inte parallella. Han är bakom lod och jag ser ut att ha rätt stark kontakt.

Här är samma tävling igen men mycket bättre nu. Vä bak skena och hö fram underarm är nästan helt parallella. Bakbenet är mer in under kroppen och han är bättre i formen. Fortfarande skulle man önska mer känsla av uppförsbacke. Och att ryttaren kunde titta upp någon gång! Men något som jag gör bra i ökningarna är att jag inte lutar mig bakåt. Det är lätt att ta till om man skumpar, men då sitter man bara ner ryggen på hästen. Man får tänka lite tvärtom, nästan luta sig framåt och sitta lätt. Detta för att hjälpa hästen att hålla upp ryggen och kliva in under kroppen. Det är bättre att rida lätt om man skumpar mycket, speciellt på unga hästar bör man alltid rida lätt i längningarna när man tränar hemma.

En annan vinkel. Det ser ut som att han är i fin balans här och verkligen använder sin kraft att skjuta på framåt uppåt.

Bild från VM i Tyskland maj 2018. Det är en väldigt kort sträcka att öka på så det gäller att komma igång snabbt (20*40 bana). Här skulle jag vilja säga att han är näst intill perfekt. Parallell, fin i formen även om nacken inte riktigt är högst. Ungefär samma avstånd mellan fram- och bakben. Öronen vridna lite bakåt så han är fokuserad på ryttaren, som hör och häpna, faktiskt ser ut att titta framåt! Det man skulle kunna önska är lite mer uppförsbacke. Tror jag fick rätt bra poäng på den ökningen om jag minns rätt. Fotot är taget av Marie Pettersson.

Nu har jag tjatat tillräckligt om detta. Sov gott på er!

Instagram: astridhedman


Läst 20470 ggr





Fler inlägg

FEB
08

Gästinlägg av Anna Lindberg

Hej hej,

 

Jag heter Anna Lindberg och jag har idag fått äran att gästblogga på min allra bästa Astrids fantastiska Portugalblogg.

 

Precis som Astrid är jag också baserad i Portugal, men det blir inga Lusitanos, dressyr eller WE för mig, utan bara hoppning. Jag jobbar som beridare på heltid och har tillsammans med min pojkvän just nu ca 12 hästar i träning. Vi tar emot allt från helt o-inridna unghästar, problemhästar till redan välutbildade hästar som ska ut och tävlas. Av alla dessa hästar har jag just nu 4 stycken som är ’mina’ superstars och som jag tävlar regelbundet på olika nivåer från 1.20m till internationell 1.60m GP. Resten är antingen min pojkväns superstars eller tillhör olika elever som de själva tävlar, men som vi tränar dagligdags.

 

Jag flyttade hit för lite över 6 år sedan efter att först kommit hit på en ridsemester tillsammans med min mamma, och fallit pladask för detta underbara land. Vill man rida på heltid året om är detta helt klart ’the place to be’!

 

Hoppning är som sagt min passion i livet och jag har haft den enorma turen att jobba och träna med en av Portugals absolut bästa hoppryttare, Antonio Portela Carneiro.

 

Innan jag åkte hit på min första ridsemester hade jag inte rört en häst på 7 år, inte ens klappat en. Min sista häst jag hade i Sverige fick jag avliva pga. en väldigt allvarlig ryggskada och jag tappade helt stinget för ridningen. Jag spenderade 7 år på resande fot, tog en Bachelor i Marketing och jobbade inom modebranschen i London.

Innan jag tog min paus från ridningen red jag på 1.40m nivå i Sverige, men inte särskilt bra. Jag var glad om jag bara kom igenom banan och var inte alls redo att rida så högt då.

Såå jag var minst sagt rostig när jag började rida igen, men Antonio har hjälpt mig otroligt mycket, och jag rider nu stadigt på 1,60m nivå med min bästa häst Tresor du Dalot.

 

Jag tänkte att jag här i bloggen skulle berätta lite mer varför vi (jag, Astrid och ett gäng andra Skandinaver) valt att bo här, och hur livet som hoppryttare fungerar.

 

För oss i Sverige tror jag att Portugal, iaf inom hoppvärlden, fortfarande är väldigt okänt och de flesta tänker ungefär så långt som Tyskland, Holland, Belgien eller kanske Frankrike om man överväger att fortsätta sin ridning, eller skicka sin häst på utbildning i ett annat europeiskt land. Men man ska inte underskatta Sydeuropa!

 

Det de flesta associerar Portugal med är bra väder, och det är helt klart en av de största anledningarna att bo härnere. Jag har precis kommit tillbaka från en 10 dagars semester hemma i Sverige och jag säger bara hatten av till er alla som orkar hålla igång era hästar och er ridning under den otroligt låånga, kalla, mörka, isiga och snöiga vintern! Ni förtjänar en medalj allihopa. Personligen är jag absolut inget fan av vinter och kyla, och att helt obehindrat kunna hålla igång hästarna året om är en de många förmånerna med att bo här. Visst har vi några månader på vintern med lite regn, men kommer solen fram kan det fortfarande bli upp emot 20 grader i januari, och med vår 75-30m täckta ridbana kan vi hålla hästarna i toppform 12 månader om året (om vi vill, de måste ju såklart få vila lite ibland också).

 

En annan positiv sak med att bo här är prisnivån i landet generellt. Det är helt enkelt mycket billigare att leva och bo härnere, och vad det gäller priser för uppstallning, träning av häst etc. kan man nästan inte jämföra det med Sverige. Ett exempel är att kostnaden för att ha en häst i träning hos mig kostar ca 3000kr per månad jämfört med upp mot 12 000kr+ hos svenska ryttare på samma nivå. Kostnaden för stallhyror, skoningar etc. är också mycket lägre.

 

Nivån på ridningen, och framförallt hoppningen, var något jag inte hade en aning om när jag kom hit. I ärlighetens namn hade jag verkligen aldrig kunnat tänka mig att de hade så många duktiga ryttare och fantastiska tävlingar som de gör. Portugals poster girl, och kanske den enda vi i Sverige nånsin hört talats om vad det gäller portugisiska hoppryttare på toppnivå, har länge varit Luciana Dinis. Luciana är absolut helt fantastisk, men det finns så många fler duktiga ryttare här, som för oss i norr fortfarande är helt okända.

 

Vidare har vi helt otroligt bra tävlingar härnere. Du kan i princip tävla nästan varje helg året om på fantastiska anläggningar (mycket finare än många av de svenska). Och eftersom det är ett så geografiskt litet land jämfört med Sverige är det lätt att ta sig till alla tävlingar landet om. Vi har över 20 internationella tävlingar per år, de flesta 1,2 och 3* så alla kan anmäla sig och vara med så länge man har en licens och ett FEI pass, och inte bara 4 eller 5* tävlingar som Falsterbo eller Sweden Horse Show, som bara är öppna för speciellt inbjudna. Vi har även stora internationella meetings som Nations Cuptävlingarna i Lissabon och Global Champions Tour i Estoril. En annan favorit är Vilmoura touren som nu drar igång igen i februari. Till denna 6 veckor långa touren kommer ofta många svenskar ner som bla. Douglas Lindelöw, Erika Lickhammer, Irma Karlsson, Alexander Zetterman mfl.

 

Och eftersom antalet ryttare fortfarande inte är lika många som i Sverige har man ofta tävlingar med alla olika nivåer på samma tävling, allt från 50cm-1.45m GPs, och t.o.m. upp till 1.60m på de största internationella tävlingarna.  Detta är otroligt bra för oss som alltid har hästar på olika utbildningsnivåer och kan då ta med dem allihopa till samma tävling.

 

Slutligen är det en väldigt glad och avslappnad stämning mellan oss ryttare härnere. Det är fortfarande en relativt liten hästvärld där alla känner alla, och det är väldigt lite prestige inblandat. Även de allra bästa ryttarna är otroligt down to earth, och rider ofta sida vid sida av ryttare på nybörjarnivå utan några som helst problem.  Det roliga är också att ridsport härnere är framförallt en kill-sport vilket gör saker och ting betydligt mer avslappnat och easy going än hemma.

 

Nu känner jag att jag babblat på alldeles för mycket, och får väl hoppas att jag får gästblogga igen och berätta allt jag inte hunnit här;). Men om det är någon som har frågor eller skulle vilja veta mer om livet härnere, hör bara av er! Lättast är kanske via min instagram @annashowjumping.

 

Kämpa genom vintern nu, och om någon är sugen på att byta ut snön mot solsken är det bara att höra av sig!


GP i Nations Cup med Tresor i Lissabon.


Utsikten mellan klasserna i Vimeiro. En av Portugals klart bästa internationella tävlingar!


Bor man i Portugal måste man passa på att rida dessa underbara lusitanos.


Tresor i vår första 1,60-hoppning, Grand Prix, i Vilamoura.


Xanana (som lärde mig allt efter min paus från ridningen) i Vimeiro.


En av de allra bästa sakerna med vår nya anläggning är dessa underbara galopper på stranden i solnedgången.


Geronimo, en av mina superstars som jag ridit in själv och som nu hoppar stadigt i 1,30-klasser.


Billy en annan av mina up coming superstars i Lissabon.


Tresor på väg mot en fin placering i GP:n i Pedras Salgadas, en annan favorittävling härnere med en alldeles underbar publik.


Min nyaste stjärna Véron hoppar lite hemma i vår helt fantastiska arena.


Xanana i Golega.


Läst 8114 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
05

Provridning, lite tips från en säljares perspektiv

Nu när vi har flera hästar till salu har det börjat ramla in några klienter som har/ska provrida. Att köpa häst är en stor sak och har man möjlighet är det givetvis bra att åka och provrida hästen man är intresserad av. Jag har även sålt flera av våra hästar osedda och det har också blivit bra. Det kan vara svårt att få fantastisk känsla första gången man sitter upp på en ny häst och hitta rätt kemi. Därför tror jag ibland det kan vara lika bra att köpa osett om man har en bra relation till säljaren. Har man däremot inga referenser på säljaren rekommenderar jag att åka och se hästen för att kontrollera att allt verkar som det ska. Efter att ha hört så många historier skulle jag nog även ta ett blodprov vid besiktningen för att kontrollera att hästen inte har fått smärtstillande eller lugnande.

Något som jag tycker är tråkigt och faktiskt blir väldigt irriterad på, är när köpare kommer och direkt börjar leta fel på hästen. Detta är vanligt här i Portugal, men även utländska köpare har fått för sig att det är ett bra sätt för att få ner priset. De kommenterar allt som inte är bra hos hästen och försöker sedan att pruta. Säljarna vet om hästens svagheter och har oftast anpassat priset efter dessa. Jag sänker mycket hellre priset till en klient som kommer och är positiv till hästen, berömmer för att den är fin att rida och är allmänt glad och trevlig. Jag kan ta att någon kritiserar min ridning eller säger att jag har en ful mössa, men att förolämpa mina hästar, där går gränsen!

Tycker man inte om hästen kan man artigt säga att det inte var det man letade efter och åka hem. Jag föredrar att klienterna är ärliga när man rider och avstår från att sitta upp om de redan vet att de inte kommer köpa hästen. Men är man intresserad ska man givetvis rida. Jag förstår att många blir nervösa när de ska sitta upp på en helt ny häst inför människor de inte känner. Extra mycket om man inte har så mycket erfarenhet av att rida andra hästar och då kan det vara skönt att ha med någon man litar på. En tränare, en familjemedlem eller en kompis som mentalt stöd och rådgivare. Gärna om någon mer kan sitta upp på hästen och ge ett andra utlåtande. Sedan får man komma ihåg att en provridning inte är ett tillfälle att flasha runt och testa olika rörelser. Det är till för att känna om hästen är något som kan passa en. Visst kan man testa någon rörelse, speciellt om det är en högt utbildad häst. Men de svåra grejerna kan man jobba på när man har köpt hästen. Några övergångar/tempoväxlingar, flytta undan för skänkeln, någon volt för att kontrollera styrningen och länga formen för att se om hästen är i balans brukar vara min checklista. Tar inte mycket mer än 20 minuter.

Nu kanske jag låter ganska hård, men det är levande djur vi håller på med och i slutändan vill alla att hästarna ska komma till rätt hem. Men ni vågar komma och provrida hos mig, jag är väldigt snäll. Så länge ingen förolämpar mina hästar... ;)

Ha en bra vecka!

/Astrid

Instagram astridhedman

Har gjort några nya filmer på 5-åringarna. Mejla astrid_hedman@hotmail.com ifall ni skulle vara intresserade.


Läst 11326 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
31

Årets första tävling

I söndags var det äntligen dags för årets första tävling! Det var rätt spännande med många debuter. Fandi skulle göra sin första start i working equitation. Vi red debutantklass (motsvarande medelsvår i Sverige, alltså tvåhandsfattning och galoppombyten). Min elev Ana och hennes häst Falcao gjorde debut båda två i we. De har tävlat dressyr tidigare så de är inte helt gröna på en tävlingsbana. Men att tävla we är lite annorlunda mot för dressyr, speciellt när vi red alla 3 moment på samma dag. Sedan var det även debut för mig att ha en elev att tävla. Det var jätteroligt och väldigt nervöst! Jag förstår bättre nu när alla säger att man är mer nervös när man står på sidan och tittar. Ana red preliminar (en klass som funnits ett par år, motsvarar LA i Sverige och innehåller enkla byten istället för i språnget) då hennes häst inte är så befäst i bytena ännu. Jag är så glad över vårt grymma team som gjorde det möjligt för mig att hjälpa Ana till 110 % och även ha tid att fokusera på mina egna ritter. Nuno och Catarina är inkluderade i det såklart och även Anas familj är helt fantastiska. När jag skulle in på dressyren hade jag en person på varje ben som tog av benskydd. Värsta rallyteamet!

Ana gjorde en strålande debut, hon fick 63 % i dressyren och 60 % i tekniken (vilket jag tyckte var lågt) och vann speeden så hon vann sin klass totalt. Det bästa var att hon tyckte det var så roligt, vilket för mig är det viktigaste. Hon kommer bli grym dendär tjejen.

Jag var även supernöjd med Fandi. När vi red på banan lördagkväll så var han helt prillig och jag var lite orolig över hur det skulle gå. Dressyren gick riktigt bra. Givetvis fanns det en hel del att förbättra och jag tog inga risker. Men han var med mig och inga missar. Vi fick 64,75 % och 3:a utav 10 stycken ryttare. Roligt när det är några fler i klassen, då kan det hända rätt mycket i resultatlistan. I tekniken, som jag trodde skulle bli vår största utmaning, var han så fin! Jag tror verkligen han tyckte det var roligt och även om vi hade några mindre missar så var jag så glad. Vi fick 65 % och en delad andraplats! Ägaren Catarina var så lycklig. Det blir såklart en annan press när man tävlar andras hästar, man vill inte göra någon besviken. Jag tror att det är viktigt att ha en öppen kommunikation så hästägarna vet vad de kan förvänta sig. Catarina var väl medveten om att hästen har mycket huvud så det kunde lika gärna gå åt skogen, men det är klart det är roligare när man kan prestera ett bra resultat. Det är dock något jag försöker att inte tänka på under tävlingsdagen, utan istället fokusera på uppgiften och hålla sig till planen.

Inför speeden var min plan att försöka vända snabbt, men inte öka på för mycket utan känna av hästen så att han inte skulle bli för spänd. Det gick väldigt bra, han blev lite lost ibland så jag fick verkligen hålla om honom och visa att jag var där. Jag vet faktiskt inte vilken plats vi hamnade på i speeden, men det måste ha varit bra för vi kom tvåa totalt :) Det började bli mörkt när vi red speeden så alla fick inte rida och direkt efteråt var det prisutdelning så jag missade helt enkelt att fråga placering i speeden.

Här kommer lite bilder och ett filmklipp på Fandi från tekniken.

Dressyren

Bangång med Ana

Tekniken. Det var för mörkt för att fota i speeden. Som ni ser hoppar han dubbelt så högt som han behöver. Det är varje gång!

Jag tycker vi säger att det var meningen att vi skulle göra en liten levad på framridningen ;)

Ha en fortsatt bra vecka!

Instagram astridhedman


Läst 14099 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Ridsportens Innovationer
Hållbara ryttare
Patrik Kittel Dressage Tour

Senaste numret

Hippson nr 1
Special: Bli bäst på helheten. I årets första nummer djupdyker vi i Pether Marknes vinnande system. Tidningen innehåller även unika planeringsmallar för häståret.
Läs mer om innehållet

Dessutom:

  • Rid din häst med takt och schuvung
  • John Hickey tömkör över hinder
  • Rakriktad häst rör sig balanserat
  • Planera ditt foderår
  • Så lägger du ett sårbandage 
  • Fyra dagliga stretchövningar
  • Professorn om träningsfria perioder
  • Tips för ett systematiserat hingstval

Och mycket, mycket mer...

JUST NU – bok på köpet!
Tecknar du en prenumeration får du just nu inte bara vårt specialnummer skickat till dig direkt, utan även succéboken "Träna hästen från marken" utan extra kostnad. Starta året med en riktig inspirationsboost!

Till erbjudandet

Redan prenumerant? Köp Träna hästen från marken för halva priset.




Galleriet på Hippson Market