Portugal-bloggen - Positiva reaktioner och ökad trav
JAN
25

Positiva reaktioner och ökad trav

Jag är så glad över all positiv respons jag har fått sedan jag släppte nyheten om att jag ska starta eget. Många har skrivit och skickat lyckönskningar. Jag känner mig dock lite stressad över att sälja hästarna. Det är bara en månad kvar och jag har lagt ut småpojkarna. Det har varit stort intresse så jag tror att de ska kunna hitta nya hem innan jag slutar. Vi har sänkt priset till 10 000 euro och vid snabb affär kan min chef gå ner lite till. Det verkar gjort susen och jag tror även att de fyller 5 iår är något som tilltalar fler än att köpa en 4-åring. Altivo och Horus är inte lika stressigt med. Min chef kan tänka sig ha de hos mig i träning tills vi hittar rätt ägare. Imorgon ska vi filma Jupiter, Jasmim och Justica. Jag ska lägga ut på annons och här på bloggen när jag har redigerat filmerna.

Jag skulle vilja prata om något helt annat nu. Det var min kompis Ginnie som tyckte jag skulle skriva om detta ämne. På instagram ser jag många proffsryttare lägga ut bilder på travökningar som är väldigt inkorrekta. De får tusentals med likes, men hästarna är helt i två delar och bakbenen kilometer efter. Jag är medveten om att en bild bara är ett ögonblick och att alla har mindre bra ögonblick. Men att lägga ut en sådan bild medvetet förstår jag inte syftet med. Mindre erfarna ryttare tror förmodligen att det ska se ut så om deras idol lagt ut en sådan bild. Det är otroligt viktigt att hästen "sitter ihop" i travökningen och inte faller isär. Att kasta fram frambenen är inte att öka traven. Steget ska längas så hästen måste skjuta på bakifrån, inte släpa bakbenen efter sig. Detta står skrivet i TR om ökad trav.

"Hästen ska vinna så mycket mark som möjligt. Utan att öka takten ska stegen längas till det yttersta som ett resultat avkraftigt påskjut och fjädring från bakdelen. Ryttaren ska tillåta hästen att länga formen och att vinna mark utan att nackens eftergift går förlorad. Framhovarna ska sättas i marken på den punkt vilken de är på väg mot. Fram- och bakbenen ska sträckas lika långt framåt i utsträckningsmomentet. Hela rörelsen ska vara välbalanserad och övergången till samlad trav ska utföras mjukt genom att hästen tar mera vikt på bakdelen."

Det finns några saker man enkelt kan titta efter för att bedömma om det är en korrekt längning eller inte.

– Bakbenets skenben har samma vinkel som underarmen på det diagonala frambenet.
– Bakbenen kliver på lika mycket som frambenen. Det är alltså samma avstånd mellan bakbenen som mellan frambenen.
– Diagonala fram- och bakben lämnar marken ungefär samtidigt.
– Hästen är i "uppförsbacke".
– Bakbenen rör sig in under ryttarens tyngdpunkt (inte 1 kilometer bakom).

Att öka traven är inte lätt och hästen måste vara väldigt stark för att orka skjuta på och samtidigt hålla upp sin ryttare. Vissa hästar har lättare för att skjuta på och andra har lättare att samla upp sig. De iberiska hästarna får man ofta träna mer på att hitta schwung och påskjut, jämfört mot halvbloden som ofta har ett naturligt påskjut. Men med träning och styrka kan även lusarna göra häftiga längningar. Hade en härlig långsida på Altivo idag där han kändes helt perfekt i den ökade traven. Det är en underbar känsla och man nästan sugs ner i sadeln.

Vackra Princess som 5-åring i en mellantrav. Inte så mycket uppförsbacke men det kan man inte förvänta sig av en så ung häst. De måste vara väldigt vältränade för att kunna sänka bakdelen och skjuta på.

En till ung häst i en mellantrav. Man vill ha svävmomentet i traven och hans högra fram och vä bakben är kvar i marken så det är inte optimalt. Detta gör att höger bak slår i höger fram. Man säger att hästen slår i skorna. Man vill alltså inte höra "klonk klonk" i ökningar. Detta är vanligt för unga hästar som växer och har svårt med balansen. Men i övrigt ser han ut att vara bra i kontakten och verkligen skjuter på framåt. Gammal bild, ursäkta bristen på hjälm! Nu för tiden rider jag alltid med hjälm.

Ännu en ung häst. Detta sto har ett jäkla påskjut för att vara lusitano! Ger "uppförsbackskänsla" med sänkt bakdel, dock skulle bakbenet kunna vara mer under ryttarens tyngdpunkt och nosen lite längre fram. Men som sagt, på en 5-åring kan man inte förvänta sig att det ska vara perfekt. Det tar lång tid att träna upp en häst. Ett annat ämne jag snart ska skriva om.

Hittade denna bild som jag tyckte var rätt intressant att se en häst röra sig fritt vid hand. Jade som jag tror var 2 då denna bild togs. Skulle kunna sträcka mer på frambenet men gillar hur hon rör sig uppåt och framåt.

En 7-årig Enjeitado. Längre avstånd mellan frambenen än bakbenen vilket tyder på dåligt påskjut. Bakbenet är också nedtrampat rätt långt bakom kroppen och han är inte framme till handen. Trots detta tycker jag ändå han sitter ihop rätt ok. Tacksamt ibland med korta ryggar ;)

Samma häst, bättre bakben som kliver in under kroppen. Skulle kunna vara mer framme med nosen och skjuta på bättre. Det är synd att jag inte har film eller bilder på honom från sista halvåret. Han lärde sig att öka till slut!

Här kommer ett gäng bilder på Altivo som gör en mer korrekt ökad trav. Han är också äldst och mest tränad av de hästar jag haft så det är naturligt att han gör de bästa ökningarna. Denna bild är dock 4 år gammal, men jag tycker den är ganska korrekt. Han skulle kunna kliva in mer under kroppen och sänka bakdelen mer, men i övrigt finner jag inte alltör mycket att klaga på.

Detta var nog 3 år sedan. Tycker det är en ganska korrekt bild. Höger bak är inte riktigt nere i marken som vä fram och han gapar nog lite vilket han tyvärr har som vana sedan tidigare erfarenheter trots att det blir bättre med styrkan. Nacken skulle definitivt kunna vara mer som högsta punkt, men på hingstarna med mycket hals är det ibland svårt att få till. Avståndet mellan fram och bak är väldigt lika.

Denna bild är från samma tävlingshelg som ovan och här är han inte i lika bra balans. Trampar hö bak väldigt långt bakom sig, vinkeln från vä baks skenben och hö fram underarm är inte parallella. Han är bakom lod och jag ser ut att ha rätt stark kontakt.

Här är samma tävling igen men mycket bättre nu. Vä bak skena och hö fram underarm är nästan helt parallella. Bakbenet är mer in under kroppen och han är bättre i formen. Fortfarande skulle man önska mer känsla av uppförsbacke. Och att ryttaren kunde titta upp någon gång! Men något som jag gör bra i ökningarna är att jag inte lutar mig bakåt. Det är lätt att ta till om man skumpar, men då sitter man bara ner ryggen på hästen. Man får tänka lite tvärtom, nästan luta sig framåt och sitta lätt. Detta för att hjälpa hästen att hålla upp ryggen och kliva in under kroppen. Det är bättre att rida lätt om man skumpar mycket, speciellt på unga hästar bör man alltid rida lätt i längningarna när man tränar hemma.

En annan vinkel. Det ser ut som att han är i fin balans här och verkligen använder sin kraft att skjuta på framåt uppåt.

Bild från VM i Tyskland maj 2018. Det är en väldigt kort sträcka att öka på så det gäller att komma igång snabbt (20*40 bana). Här skulle jag vilja säga att han är näst intill perfekt. Parallell, fin i formen även om nacken inte riktigt är högst. Ungefär samma avstånd mellan fram- och bakben. Öronen vridna lite bakåt så han är fokuserad på ryttaren, som hör och häpna, faktiskt ser ut att titta framåt! Det man skulle kunna önska är lite mer uppförsbacke. Tror jag fick rätt bra poäng på den ökningen om jag minns rätt. Fotot är taget av Marie Pettersson.

Nu har jag tjatat tillräckligt om detta. Sov gott på er!

Instagram: astridhedman


Läst 25063 ggr





Fler inlägg

AUG
08

Tävlingar, semester och lektioner

Nu är jag tillbaka från semestern i Sverige och motiverad för nya utmaningar. Sist jag skrev var precis innan feiran i Ponte de Lima där jag tävlade dressyr med Fandi. Han var så fin på lördagen och vi fick 65 % i ett motsvarande MSV B program. Söndag hade vi ett par mindre missar och det var inte riktigt samma energi men 62 % var godkänt. Men jag tycker vi förtjänade högre poäng faktiskt ;) Ponte de Lima är en magisk tävling, för mig bästa på året och denna gång var det extra roligt att vara där då de körde EM för juniorer/yr. Portugal dominerade både individuellt och laget vann. England gjorde en fantastisk prestation med sina 3 ryttare och kom tvåa med laget totalt. Extra roligt när jag hade fått lära känna tjejerna och deras hästar under några dagar innan.

Ett par veckor senare var det dags för en till working equitation tävling där jag red Fandi. Han var väldigt fin i dressyren där vi kom 3:a. I tekniken blev han lite spänd men vi tog oss igenom det på ett väldigt bra sätt och han blev inte alls blockerad som tävlingen innan. Men det gjorde att vi hamnade lite längre ner på resultatlistan. I speeden gick han bra men jag satsade inte allt då jag var ute efter en bra känsla. Vi har haft lite problem med att "riva ner hinder" i speeden. Typ stolpar, tunnor och korridoren till klockan. Det är väldigt onödiga sekunder man tappar och jag har inte riktigt förstått vad det beror på. Vi tränade hemma på enkelslalomen för någon vecka sedan och vi kom rakt på en stolpe så jag fick stanna Fandi. Då insåg jag att jag faktiskt styr rakt på hindrena. Jag är så van vid Altivo och att han själv formar sig runt hindrena och i speeden har jag styrt rakt på för att komma så nära som möjligt för att spara tid. Det gör inte Fandi. Han springer dit jag styr och det är därför vi har rivit så mycket. Nu får jag tänka på att visa tydligt vart vi ska och styra på sidan.

Sedan har jag haft två underbara veckor i Sverige med familj, fint väder och en del jobb. Roliga working equitation lektioner i Piteå, Råneå och Tisenhult. Jag har inte lagt ut så mycket på nätet eller ens tagit särskilt mycket bilder. Det har varit så skönt att vara lite avskärmad några dagar. Men nu är jag tillbaka och full med energi!

Kram,

Astrid, instagram astridhedman

En vanlig dag i stallet. Det är så mysigt med vårt gäng!

<Kommer fram till tävlingsplatsen förra we-tävlingen

Grymma Ana och Falcao red på 70 % i båda momenten och vann överlägset. Helt galet vad stolt man blir som tränare till detta ekipage.

Bangång med Ana

Härlig middag hos Nuno och Catarina. Jag hade Sverige-besök i form av Linnea Lycke och Louise Brantsberg så de hängde med på tävling. Bilderna är tagna av Linnea.

Fina Indio är i form och ska starta på lördag i dressyr. Blir spännande!

Kul att träffa Maja och Icaro igen. Han utvecklas väldigt fint!


Läst 7414 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
27

WE-tävling och hästägarbesök

Det har varit några fullsmockade veckor med besök och tävling. Det är roligt när det händer grejer men jag börjar se väääldigt mycket fram emot semester hemma i Piteå om en månad.

Horus ägare Katharina var här med vänner och familj i nästan två veckor. En av hennes vänner är superduktig fotograf så vi hade en fotosession på stranden. Helt magiskt! Jag har ridit på stranden hemma i Sverige, men detta var en helt annan upplevelse. Jag fick låna Anas fina Falcao och red i mina portugisiska kläder. Vi tog även några bilder med Fandi hemma på gården som blev väldigt fina. Inte fått alla bilder än, men jag ska visa de jag har.

Katharina var väldigt nöjd med sin häst och de är så fina tillsammans. Ska bli roligt att se i framtiden hur långt de kan gå.

Vi har tagit några beslut om min fina 2-åring i Skåne. Han ska få bli inriden i Sverige och visas på 3-årstestet i maj. Givetvis ska vi se hur han utvecklas och att han verkligen är redo för det. Jag tror att det kan vara en bra check och det blir intressant att höra vad domarna säger om gångarter samt exteriör. Därefter får han gå på bete och sedan komma hit till Portugal. Det blir längre väntan, men tiden går fort och jag vet att han får bästa möjliga omvårdnad. Jag skulle gärna visa honom själv på 3-års men vi får se hur det stämmer med upplägg och planering.

Fandi har hunnit göra en till regional we-tävling. Det var lite upp och ner resultatmässigt (66 % i dressyren, 61 % teknik). Inte vår bästa start men vi knep en tredjeplats så det var inte dåligt. Nu ska jag lägga om lite i träningen och hoppas kunna prestera bättre nästa start som blir 20:e juni. Just nu pågår det nationella championatet för fullt och jag saknar att rida de stora tävlingarna med Altivo. Men nästa år hoppas jag att Fandi kan vara redo för den uppgiften. Det är bara att träna på och se hur långt det räcker. Nästa helg kommer bli rolig, då är det feiran i Ponte de Lima och iår håller de EM för juniorer/yr där. Jag har fått hedersuppdraget att ansvara över de engelska hästarna som ska husera här före och efter mästerskapet. Blir kul att se deras förberedelser och förhoppningsvis hinner jag rida någon lektion för min gamla chef Paulo Santos som är lagtränare.

Är det någon av er läsare som ska till Ponte de Lima så skicka gärna ett meddelande eller kommentera nedan så kanske vi kan träffas där!

Min kompis Moa Isaksson har också varit här och hälsat på. Är lyckligt lottad över att ha så fina vänner.

Annars så rullar vardagen på här med ridning, ge lektioner som jag ger via Portugal Equestrian och trevliga middagar. Esposende är en underbar stad och jag är så glad att jag tog beslutet att pröva mina vingar. So far so good!

Kram på er!

Instagram astridhedman

Fina hästen <3

Min grymma elev Ana och Falcao gjorde en supertävling där de vann och hade 75 % i dressyren!

Prisutdelning

Jag med norska Helene Giske och hennes vackra Epa

Katharina och Horus är ett vackert par tillsammans!

Fandi var en bra fotomodell

Stranden var en underbar upplevelse. Fotona är tagna av magiska Elena (instagram magische_momente_fotografie).


Läst 22570 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
02

Träningar med Maria, Sverigetripp och ett år äldre

Nu hann det bli långt mellan inläggen igen oops! Jag skulle vilja börja att skriva om träningen med Maria som var här för ett par veckor sedan. Det var 3 dagar vi hann med att rida och denna gång fick hon ha lektion med några fler ryttare bla Ginnie och Miguel. Jasmims ägare Johanna var här och passade på att ta del av Marias kunskaper två dagar. Min elev Ana red också ett pass och Maria red Falcao söndag. Jag fokuserade på Fandi, Indio och Horus. Jag red även Falcao måndag och det är så roligt att se hur mycket han har utvecklats, han fick godkänt av Maria och går numer under smeknamnet korven 2 (Ginnies häst är korv 1 då de har svårt att gå exakt mellan skänklarna och "korvar sig"). 

Jag fick bakläxa på sitsen. Sedan vi flyttade har hästarna varit lite "all over the place". En del av dem har varit exalterade när det är mycket liv och rörelse på anläggningen till skillnad mot förra stället. Därför tror jag att min ridning har ändrats och jag har försökt ha hästarna mer mellan hand och skänkel vilket har gjort att jag glömt bort att rida med sätet. Med alla hästarna fick jag jobba på att få ut halsen, att inte ta kontakten utan låta hästen fylla ut tyglarna. Jag fick tänka mycket på att hänga ned benen och få hästarna lydiga för sittbenen istället för att använda sporren. Något jag märkte stor skillnad på var att jag har suttit med för stum rygg och höfter. Jag fick träna på att sätta mig i traven och försöka sitta så mjukt så att hästen inte ändrade steglängd eller kontakten. Väldigt bra att träna på och gör stor skillnad. Även i galoppen fick jag jobba på att slappna av i skinkorna och ryggen fast utan att svanka. Jag kände mig lite som en nybörjare igen, Maria är väldigt bra på att hålla en ödmjuk. Men ingen kan göra jobbet åt en, det måste man göra själv och sitsen är färskvara. Slarvar man och börjar fokusera på fel saker kan man snabbt börja rida med för mycket hand och skänkel. Handen var något annat jag fick fokusera mycket på. Försöka kontrollera handen och göra medvetna rörelser istället för att den ska leva sitt egna liv och följa med kroppen. Självständiga händer som är en enhet och kroppen är en annan. Så lätt men så svårt. Jag trodde jag hade lite koll på läget men nej. Gör om och gör rätt. Rida är skitsvårt men det är väl därför det är så himla roligt!

Maria "hawk eye" Eriksson. Så tacksam för att jag får ta del av hennes kunskaper, hon är bara bäst helt enkelt!

Här instruerar hon Johanna på söta Jasmim.

Nu efter ett par veckor börjar jag känna att jag har kommit ner i sadeln, hästarna är mer avspända och jämnare i sidorna. Har mest suttit med halvlånga tyglar, bara fokuserat på sitsen och styrningen. Man får ha förtroende till systemet, att det faktiskt fungerar och blir bätte, även om det tar några dagar. Man kan känna sig helflummig, speciellt när det är många andra ryttare som ser dig rida. Det gäller att helt släppa prestige och stolthet när man ska ändra på något för att bli en bättre ryttare. Jag är väldigt bra på det! Kommer ihåg när vi skulle försöka få till galoppombytena på mammas halvblod Benzon. Han var efter Bernstein och många av hans avkommor har haft en del problem med just bytena. När jag tog över tyglarna och började träna för Maria fick jag jobba med de enkla bytena först. Jag fick i läxa att rida utan stigbyglar på raka linjer innanför spåret. Upp med huvudet för att få honom att sätta sig (hävstångseffekt) och bli lättare att styra. Han skulle bli superlydig, fatta och bryta av bara för sittbenen. Det såg inte så snyggt ut, men det var effektivt. Vi fick honom att byta rent och avspänt och vi red på höga procent i MSVB. Även om jag inte hade en fantastisk känsla när jag satt där på kvarslinjen, utan stigbyglar och med hästen rejält över tygeln så bestämde jag mig för att köra på och skita i vad folk tyckte. Skulle det inte fungera fick vi väl testa något annat och som sagt ibland måste man ge saker tid för att det ska ge effekt.

Vackra Benzon som jag lärde mig så mycket av.

Vi vann bland annat Norrlandsmästerskapet för juniorer/yr.

Jag var väldigt inspirerad när jag åkte ner till Sölvesborg och hade träningar förra helgen. Blev mycket sits kombinerat med övningar i working equitation. Jätteroligt att vara på ett nytt ställe och träffa nya ekipage. Stort tack till Marlene Jönsson som ordnade det hela, till Sölvesborgs Ridklubb för att vi fick vara på deras fina anläggning och tack till alla ambitiösa ryttare, både gamla och nya. Jag hade bokat flyg hem sent måndag så jag skulle ha tid att hälsa på min alldeles egna häst. För er som inte vet har jag en egen häst som är uppfödd av Christian Hansson och Ulrika Hübinette. Han har fyllt två år och är efter St Schufro (som vann sin debut i internationell dressyr förra helgen).

Min alldeles egna fina lilla häst! Renoir TH <3

Ulrika Hübinette som sponsrade med sin hälft av Renoir och är orsaken till att han är min.

Marias 4-åring har samma mamma och är e. Negro. Rascal TH heter han.

Snygga Santini TH har också Rascalita som mamma och e. For Emotion. På bilden är Elin Hansson, dotter till Christian Hansson som är den andra uppfödaren.

Årets föl undan Rascalita. Detta är Rasqalino, e. Quaterback. En riktig läckerbit!

Han är så otroligt mysig.

Sedan jag skrev sist har jag även hunnit med att fylla år. 28 bast, lite äldre och förhoppningsvis lite klokare. Hade en fantastiskt fin födelsedag med massor av meddelanden, samtal och muntliga grattis. Helt galet hur mycket kärlek man kan få på bara en dag! Blev ordentligt firad av mina fina vänner som ordnade en överraskning med skumpa och ballonger när jag kom hem. Avrundade dagen med sushi på vårt nya favoritställe. Bästa presenten var nog ett meddelande från USA. Ni som har följt min blogg ett tag kommer ihåg Enjeitado som jag red i 4 år och att han blev såld för ganska precis ett år sedan. Det var otroligt jobbigt, dels så var det dålig kommunikation från min chef och dels så var det en häst som jag älskade otroligt mycket. Meddelandet på min födelsedag var från Enjeitados nya ägare i Californien. Han mår prima och har ett kärleksfullt hem som tar hand om honom på bästa sätt. Det var en otrolig lättnad att höra att han mår bra och jag var välkommen att hälsa på. Kanske måste kolla på resor till USA...

Överraskning när man kom hem från stallet.

Finaste tjejerna, Ginnie, Mia och Anna <3

Ginnie fyllde år den 25:e så vi firade henne också!

Så underbart att denna fina häst har kommit till ett bra hem. Han kommer alltid att vara en av mina hjärtehästar.

Ha en fortsatt skön söndag!

Instagram astridhedman


Läst 32335 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv