Portugal-bloggen - Reflektioner om dressyren i Falsterbo
JUL
14
2016

Reflektioner om dressyren i Falsterbo

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

I februari tävlade jag sist i dressyr med Enjeitado. Han kändes jättefin och var på hugget, han är inte den mest spektakulära gångartshäst, men går i fin form och takt. Jag fick nästan ont i magen när jag såg ett par av de andra ekipagen vi skulle tävla mot. Kort i halsen, stenhårt åtdragen nosgrimma, vevande framben men bakbenen hängde inte med utan fick en egen takt.
Ryttarna satt och pumpade på så att hästarna var helt löddriga innan de gick in på banan. Jag och Ernst gjorde absolut inte vår bästa ritt, men det kändes rätt bra. Vi fick 62 % medan den som satt och härjade värst på framridningen vann klassen på 69.
Det var inte att jag tyckte mina poäng borde varit högre, men den som vann red inte hästen i en korrekt form, takten som är först på utbildningsskalan verkar domarna ha missat och hästen (trots hårt åtspänd nosgrimma) gick ganska ofta och gapade då trycket i stången blev för mycket.

 
Efter fyra dagar i Falsterbo är jag förtvivlad över att se att det är tio gånger värre än ryttaren som vann min klass i februari.  Det kom några ritter där ryttaren satt i lodrät sits, hade mjuk kontakt i tyglarna med hästar som såg avspända och glada ut. Tyvärr var de inte fler än vad jag har fingrar. Jag har fotat nästan alla ekipage (ej Gina tricot-klasserna eller söndagens klasser) och har tänkt publicera de flesta av bilderna. Jag vill inte hänga ut eller kränka någon så därför har jag klippt huvudet på ryttarna och i många fall är det bara på hästen huvud och hals. Jag har inte tagit med bilder som har varit i ett "dåligt" moment där hästen tex står på frambenet i galoppen eller liknande. Det är bilder, men de talar sanning om hur majoriteten av ryttarna red på Falsterbo. Jag vill inte att detta ska bli ett hat-inlägg, utan öppna ögonen på de som kanske inte vet hur man ser om det är korrekt eller inte. När nästan alla ryttare på tävling rider såhär blir det till slut normalt. Vissa hobbyryttare kanske börjar tänka att de gör fel och borde hålla i lite mer och sätta mer tryck i hästana för att vinna MSVC. Det blir en norm att hästarna ska gå med huvudet bakom lod och att ryttarna ska sitta bakåtlutade (diagonal sits?).

Vi såg en clinic med en välkänd dressyrryttare som hjälpte unga ryttare på olika nivåer. Det jag reagerade mest på var att denne enbart pratade om hästens framdel. Jag tror bakben nämdes en gång under 45 min - 1 h. Ingen korrigering av ryttarnas sits, utan det handlade mest det om vad hästen skulle göra/acceptera/lyssna. Det är ju vi ryttare som måste göra en massa saker och inverka och sitta för att hästen ska gå bra och utföra det vi vill. Uttryck som "Du kan inte bara lyfta huvudet på hästen, du måste även lyfta bogen" har jag aldrig läst i någon bok. Hur i hela friden ska man lyfta bogen på hästen? Något som var väldigt viktigt för sporten var att vi måste tänka på att hela tiden producera nya grand prix hästar, detta kommer ta sporten framåt. Hur vore det om vi istället för att producera började försöka få det vi har att hålla längre genom vettig träning och upplägg.

Innan bilderna vill jag visa er vad som står i TR om ryttarens sits och hästens form. Detta är inte hela texten, men gå gärna in på SVRFs hemsida där kan ni hitta dressyrens TR. Det står väldigt utförligt om hur alla rörelser ska ridas m.m.

I TR står det såhär om ryttarens sits:

 "Axlar, höfter och hälar ska vara i ungefär samma lodlinje. Ryttaren ska sitta väl ned i sadelns mitt över hästens mittlinje och med höfterna lodrätt över sätet. Lår och underben ska vara sträckta nedåt och måttligt om-vridna. Händerna hålls med tummarna som högsta punkt och med cirka en handsbredds mellanrum i sidled. Händerna ska vara låga, fria och burna så att underarmarna bildar i det närmaste raka linjer med tyglarna till hästens mun."
Det är jättesvårt att lära sig rida och dessutom bli riktigt duktig. Det tar åratal av träning att få en korrekt och följsam sits. Tyvärr är vissa hästar så otroligt tåliga och generösa att de accepterar det mesta, även att gå ett grand prix program med någon som håller i sig i tyglarna och sitter tungt och emot rörelsen. Tänk att sitsen ska följa, inte sitta emot eller trycka fram. Du kan göra så otroligt mycket med sitsen. Tex vinkla om bäckenet för att piaffera, dra bak ytterhöften och vrida in axlarna för att få böjning/sluta eller ta fram händerna en halv centimeter och hästen suger tag framåt i en ökning. Det är så hjälperna blir näst intill osynliga och det blir vackert att titta på.
 "Den huvudsakliga kontakten med hästens mun måste, vid ridning på kandar, vara med bridongbettet."
   Ni kommer själva se på bilderna att riktigt så var det inte... En enkel lösning till förändring vore att ta bort nosgrimman i grand prix klasserna. Eller åtminstone införa det mätinstrument som är framtaget, två fingrar mellan nosrygg och nosgrimma. Men det lär ju inte hända imorgon. Nosgrimman finns där för att utbilda hästens mun. När den gapar ska nosgrimman ta emot och när den har munnen stängd ska den knappt kännas. Syftet är alltså inte att hålla munnen stängd, men det är hur den oftast används idag.
    
"En god form kännetecknas av att halsen reses upp utan tvång och bildar en välvning från manken till nacken, som blir halsens högsta punkt, samt att nosen kommer något framför lodplanet. I det ögonblick ryttaren anbringar hjälperna för att uppnå en tillfällig och övergående samlande effekt, kan nosen komma i lodplanet. Välvningen av halsen står i direkt proportion till samlingsgraden."
Formen verkade inte ha någon betydelse för domarna. Jag såg 5-åringar gå i grand prix form eller bakom lod och många fulhalsar som ett resultat av dålig träning. Hästarna ska bli vackrare med träning, inte se tarmiga ut med bruten hals och rygg som en hängmatta. Jag tror att ett av de stora problemen är stressen med unghästklasser. Vissa hästar är inte redo att gå st georg när de är 7 eller göra rena byten när de är 6. Här i Portugal ligger nivån ett snäpp under för varje ålder och det finns inga ridna klasser för 3-åringar.

Vad som händer hos många som rider "modern dressyr" är att de sätter en jäkla fart på hästarna. De ska kuta på framåt. Sedan håller man i dem i tyglarna samtidigt som man driver på framåt. Med all den spänning och energi man har satt så kommer hästen så småningom att börja kasta fram frambenen och få denna spektakulära trav som ibland kallas för balanstrav. Men eftersom man håller så mycket i tyglarna kan inte hästen komma in med sina bakben under kroppen utan bakbenen går i en långsammare takt. Bakbenen ska skjuta på och bära upp samt vara aktiva. Det man kan titta på för att se om det är en korrekt trav eller inte är givetvis hästens form, ser den ut att ha sin egen balans eller kommer den stå på näsan om ryttaren släpper i tyglarna. Takten, går fram och bakben i samma takt eller ser det ut som att hästen är i två delar. I ökad trav ska de diagonala benparens skenor vara parallella och hästen ska visa påskjut. Alltså inte framben rakt ut och oförändrad stegläng bak. Hästen ska täcka mark!

Piaff

"Allvarliga fel:

Oklar diagonal fotflyttning

Oregelbundna eller konstlade steg med bak- eller framben (inte

i jämnhöjd) eller dubbelsteg.

Hästen rör sig bakåt i samband med piaffen.

Breddade steg med fram- eller bakben.

Korsande fram- eller bakben.

Svängande fram- eller bakdel.

Överbelastning av frambenen (bakbenslyftet högre än fram

-benslyftet).

Överilad och/eller oregelbunden rörelse utan spänst.

Alltför mycket framåtgående i piaffen, obetydlig rörelse framåt

räknas som mindre straff."

Det var inte många ryttare som gjorde korrekt piaff. Detta beror helt enkelt på att hästarna som rids på detta vis går på bogarna vilket är motsatsen till samling. Vissa talagfulla hästar lär sig att trava på stället, men det avslöjas alltid i någon av ovanstående punkter. I piaffen kan man tänka att hästen ska se ut att kunna gå upp i levad och att ryttaren bör kunna lätta av helt i tyglarna eftersom piaff är högsta grad av samling så hästen har mest vikt på bakdelen (som ska sänkas, inte höjas i piaffen). Var förvånad över att två helt olika piaffer kunde få samma poäng av domarna. Vad är det de vill ha egentligen?

Det har blivit en ond cirkel hela dressyrsporten. Tävlingsarrangörer fixar sponsorer som i sin tur har sina profilryttare med på tävlingen som vill ha bra poäng. Arrangörer väljer ut domare som vill behålla sitt namn och fortsätta dömma (även fast det inte är enligt TR). Publik betalar inträde och vill ha show (fast jag tror att det är mindre publik idag för att det ser ut så som det gör. Hade dressyren varit vackrare slår jag vad om att det varit nästan lika fullsatt som på hoppningen). Ryttare som får höga poäng fortsätter med samma ridning och nya talanger tar efter sina idoler. Veterinär tjänar massa kosing på att åka runt och behandla hästar som inte pallar den tuffa träningen. Hästägare och uppfödare förväntar sig resultat av ryttarna. Hästar säljs och köps och det ska hela tiden produceras nya. Jag vet inte riktigt vad som ska till för att det ska bli förändring, det är så ingrott i hela systemet. Jag tror knappast att mitt jättelånga inlägg kommer göra skillnad, men nu kan jag iallafall sova med gott samvete. För de som drabbas i slutändan är hästarna.

Jag har lovat mig själv en sak och jag skulle vilja att alla som läser detta lovar sig själva också. Jag vet att det inte är lätt och det tar tid, men låt oss försöka bli så bra ryttare det bara går enligt de klassiska principerna. Vi ska jobba med vår sits, korrekt inverkan och inte bli för fokuserade på att vinna rosetter. Vi ska ha roligt när vi rider, le och lyssna på hästen. Det ska se harmoniskt och vackert ut när vi rider och det ska aldrig gå att ta ett endaste kort där hästen ser ut som på de bilder jag visat er.

Kram

Astrid


Läst 80454 ggr




Fler inlägg

MAJ
10
2021

Hej på er!

Min plan att bli flitigare med bloggandet har gått sådär nu när det har varit massor med tävlingar. Den första starten på året blev på hemmaplan. Ni kanske kommer ihåg att jag skrev att det skulle bli körigt med att organisera samt att själv tävla två hästar. Det var helt sant! Men allting gick bra och det blev en lyckad dag. Indio tävlade i debutantklassen, motsvarande medelsvår i Sverige. I dressyren var han lite tittig i ett hörn, men höll sig på rätt sida av gränsen av att bli spänd och jag var riktigt nöjd med vårt program. Vi red ihop 67,8 % och en förstaplats. Med Fandi känner jag defentivt att vinterns träning har gett resultat. Vi har tränat en hel del för en annan we-ryttare, Mafalda Galiza Mendes, ett par gånger i månden och hon har gjort ett bra jobb med oss. Speciellt dressyren har jag velat förbättra och det gjorde vi med råge. Vi red hop 68,2 % och vi kom etta. I tekniken var det inte en helt lätt bana. Indio skötte sig fint, även om det var en del kostsamma missar. Vi fick ändå 65 % och ännu en förstaplats. I speeden behövde jag inte rida särskilt fort för att behålla förstaplatsen så det var en härlig start på säsongen. Fandi kändes toppenfin i tekniken och vi fick 68,8 % och etta. Det var samma sak för honom, i speeden kunde vi rida på säkerhet och behöll förstaplatsen.

De fina bilderna är tagna av Joana Castro.

Helgen efter var det tävling igen så jag åkte med bägge hästarna till min gamla arbetsplats i Freamunde. I dressyren var Indio riktigt fin, jag hade kanske velat ha lite mer energi, men å andra sidan är det mindre risk för missar när han är riktigt avspänd. Domaren gillade vad han såg för vi fick hela 72 % vilket är nytt PB för oss. Fandi kändes också superfin och jag hade hoppats att vi skulle ta oss förbi 70-gränsen, men lite spänningar i början av galoppen gjorde att vi hamnade precis under, med 69 % och en andraplats. Tekniken gick inomhus då det regnade, båda hästarna har det kämpigare inomhus. Indio har en stor galopp och när hinderna står thight får han kämpa och samla ihop sig. Finns inte så mycket plats till att låta honom "andas" emellan. Fandi är alltid mer spänd inomhus och blir lätt bakom skänkeln. Indio skötte sig strålande, även om det var trångt på vissa ställen och vi hade några missar. Vi fick ändå 69 % och tog förstaplatsen. Fandi tror jag gjorde en av våra bättre rundor och även om jag hade önskat lite mer avspänd galopp var jag supernöjd att vi tog oss runt utan några missar. Det blev 70,5 % och en till andraplats. I speeden med Indio kunde jag rida på säkerhet igen och det höll hela vägen till vinst. Det var väldigt roligt att fixa en seger i sällskapet vi hade med mycket mer rutinerade hästar. Med Fandi ville jag testa höja tempot för att se hur han skulle ta det. Första halvan av banan hade jag svårt att få honom att ta tag framåt, det blev mest spänt och att han tänkte för mycket uppåt. Speed är defenitivt något vi måste träna på för att klättra uppåt i resultatlistan. Denna gång hamnade vi på tredjeplats.

Fandi och husse Nuno busar lite innan start.

Mask på under prisutdelningen.

Fandis teknik

Det blev tre helger på raken med tävlingar. Förra söndagen var det alltså dressyr som gällde och denna gång blev det Jasmim och Indio som fick åka ut på äventyr. Jasmim tävlade jag en gång som 5-åring hemma i Esposende så det räknas knappt. Nu är han 7 år och fick gå en M-klass (motsvarande MSVC). Jag åkte dit med hästarna på lördagen för att visa banan så det inte skulle bli några överraskningar på tävlingsdagen. Jasmim är så otroligt lättsam att ha med sig. Kliver på transporten utan tvekan, reser bra, står bra medans jag gör annat. Lite spännande tyckte han att det var inne på banan, men allt eftersom så slappnade han av. På söndagen hade de lagt ny sand på den pyttelilla framridningen så underlaget var väldigt tungt. Jag försökte att inte värma upp så mycket, men han hade nog behövt lite mer lösgörande jobb. Inne på banan kändes han fin i traven och skritten, i galoppen behöver han bli starkare för att orka hålla ihop sig när han spänner till. Det blev några missar, men det han gjorde bra fick vi väldigt bra betalt på. Det blev totalt 63,4 % vilket jag tycker är helt ok för att vara en debut. Indio debuterade jag med i St Georges och han är så häftig att rida. Han är i fin form just nu, det blev lite laddat på ett par ställen, men han kommer bli en superhäst med mer erfarenhet. Jag måste bli bättre på att förbereda piruetterna och få honom rakare i serierna. Men traven och speciellt skritten var jag nöjd med. Vi fick 69 % och en andraplats vilket jag är väldigt nöjd med och det känns kul att få den procenten med fortfarande så mycket att förbättra.

Luftiga språng i den ökade galoppen!

I det vardagliga så har jag ett jättefint litet sto som jag lagt ut till salu. Hon står på utbildning och försäljning. 4 år gammal, 156 cm hög och en pappa som tävlat GP.

Ninfa Saramunheiro

Det är min kompis Ginnie som rider på filmen. Ser lite mer harmoniskt ut istället för med mig som är 173 cm lång.

Jag har även gjort film på Jasmim som också är till salu. Ägaren Johanna är minst ett år bort från att kunna sätta igång med ridningen, kanske mer. Så därför känner hon att det är rätt beslut att sälja Jasmim till någon som kan fortsätta utveckla honom. Rätt hem är ett måste!

Han är verkligen en pärla!

Snart fyller jag 30 så jag tyckte att jag fortjänade en fin present. Det fick bli ett par nya tävlingsstövlar. Så nöjd!

Med Nasoni har det gått framåt i rätt riktning. Sist jag skrev så hade jag problem med att han inte var nöjd med att lämna över spakarna till mig. Han kastade mycket med huvudet och accpeterade inte tyglarna när jag behövde svänga. Vi provade att sätta på inspänningar, inte det jag normalt gör vid inridning, men det är hjälptyglar och de hjälpte mig enormt. Så fort han kände att han inte kunde kasta omkring med huvudet, utan hade en begränsning så blev han mycket mer fokuserad och började lyssna. Vi har haft mycket fokus på lydnad och att göra korta och bra pass så han får känna att det är roligt att vara duktig. Efterhand har vi längt ut inspänningarna och nu kan jag rida utan dem, helt själv i stora ridhuset. Han ger så fin känsla i ridningen och det känns som att vi har stärkt vår relation mer och mer.

Jag skulle vilja få upp honom mer i vikt, men det är inte helt lätt.

Homero och July har anlänt till Sverige. Resan gick bra med Marcel Jordan som är bäst när det gäller hästtransporter. Det är så spännande att vänta på att sin häst ska anlända. Jag älskar att följa alla hästarna jag haft och se hur de utvecklas tillsammans med sina nya ägare.

Fina Bitte och Homero äntligen tillsammans.

Idag har jag haft min första lediga dag på ett bra tag. Jag har haft en behandling och massage av en kiropraktor som har börjat komma till stallet då och då. Har även gett en online-lektion till Maja och Icaro. Sedan har det varit soffläge och mys med hundarna hela dagen.

Mys på hög nivå!

Ha en fin vecka!

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 119 ggr Kommentarer Kommentera

APR
12
2021

Nu är det äntligen tävlingsdags! Nästa söndag blir det working equitation här i Esposende. Det är första gången jag organiserar tävling här så det ska bli spännande. Jag kommer tävla Indio och Fandi så jag får se till att delegera de olika uppgifterna så gott jag kan. Det ska bli såååå roligt att äntligen få tävla efter ca 5 månaders uppehåll.

Ska bli kul att tävla med Indio som är i storform!

Tyvärr fick vi nyheterna för ett par veckor sedan att EM i Frankrike är inställt. Nästa år kommer VM att hållas på samma plats, datum har inte kommit ut än. Det var en stor besvikelse då min förhoppning var att det skulle vara möjligt att genomföras, alternativt flyttas fram till september/oktober. Men det finns ingenting att göra än att fortsätta träna och visa bra resultat på tävling. Förhoppningsvis kommer Fandi vara i ännu bättre form och hålla sig frisk. Men det var tungt att få besked när man satt det som mål och haft det i bakhuvudet hela vintern. Jag kan bara tänka mig hur det ska kännas om man har sitt livs häst i storform och får besked om inställt OS eller liknande. Förhoppningsvis kommer vaccineringen att flyta på och saker kan snart återgå till det normala. 

Nasoni har gjort stora framsteg med inridningen. Han brydde sig absolut inte om mig på ryggen så under första veckan kunde vi både trava och galoppera utan lina i det lilla ridhuset. Vi var så glada att han var så lättsam, men man ska inte ropa hej för tidigt. Denna vecka har jag börjat rida lite mer och inte bara följa spåret och åka runt. Då har det kommit ett bakslag, han är inte så glad när jag ska styra och använda tyglarna. Han kastar ordentligt med huvudet och lyckades till och med knocka mig i axeln vid ett tillfälle. Han känns dock säker att sitta på, han försöker aldrig bocka eller göra något för att jag ska ramla av. Jag visste att han var en häst med karaktär och det är vad han visar nu. Han gillar inte att bli tillsagd vad han ska göra helt enkelt. Det är lätt att börja tvivla om man använder rätt metod, kommer man att klara av detta eller blir det för svårt? Men vi ska prova att jag rider honom med lösa inspänningar så det tar emot när han slår upp huvudet. Jag är inget stort fan att av att använda hjälptyglar, men jag måste ha någon form av hjälp för att han ska acceptera konktakten. Jag funderar om man borde göra kortare pass då han ofta är bäst i början. Dock så tror jag att det är lika bra att försöka ta sig igenom denna fas då den kommer att komma förr eller senare. Man får ha is i magen och förhoppningsvis kommer han så småningom att låta mig ta över rodret och styra runt oss. Vägen är inte alltid spikrak, speciellt inte när det har med hästar att göra! 

Söt är han iallafall om än lite stökig ibland. 

Andra nyheter är att jag har ett nytt sto i stallet. Söta July är en 7-årig märr som ägs av Kristina Ericson och ska vara några veckor i utbildning innan hon åker vidare till Sverige. Så roligt att så många är intresserade av att köpa lusitanos. 

Inte världens bästa bild men man hon är otroligt söt och snäll. 

Nu ska jag åka en sväng till stallet och titta på hoppning. De har en träningstävling idag och även om jag försöker hålla mig borta från stallet på min lediga dag så är det svårt ibland. 

Ha en fortsatt bra söndag!

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 14271 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
24
2021

Hej på er! 

Det är full fart med hästarna, just nu gör det inte så mycket att vi är i lockdown då det enda jag gör är att jobba, äta och sova. Längtar dock efter att få tävla, sist var oktober, det känns som hundra år sedan. 

Renoir har varit sååå fin senaste gångerna jag ridit. Jag tror att han har varit inne i en växtfas för han är mycket mer balanserad nu. Tycker även att orken och energin är mycket bättre. Ibland får jag nästan nypa mig i armen för att förstå att denna fina häst är min! 

Nya unghästen Nasoni gör stora framsteg. Han har varit här i 3 veckor nu och i början fokuserade jag bara på arbetet från marken. Han var väldigt känslig för beröring och gillade inte att man stod vid hans sida, utan försökte vända upp så han hade mig rakt framför honom. Jag löste det på longeringen genom att göra en mindre volt i skritt, halt, att han lät mig gå fram till honom från sidan och ge godis. Försökte han vända upp följde jag lugnt med vid hans sida tills han stannade och gav godis igen. Första gången jag hade en gjord på honom blev jag lite tveksam hur han skulle vara att sitta in. Det var full rodeo, stod på bakbenen och försöka bita i gjorden. Men han är en rolig häst för andra dagen brydde han sig inte överhuvudtaget. Han kan protestera ordentligt till en början, men så fort han förstår att det inte kommer hända något så är han lugn. Innan jag hängde på honom tog jag mycket tid till att hoppa bredvid honom, att han var okej med att bli klappad över hela kroppen och kunde acceptera att ha mig vid sin sida. Han är väldigt hingstig, så det är oerhört viktigt att ha någon som man litar på att hålla i linan när det är dags att sitta upp. Min kompis Anna Lindberg har galet mycket att göra, men hon är det självklara valet i detta fall, så hon får kämpa på med oss i några veckor tills jag kan rida på egen hand. Förra veckan provade jag att hänga på honom, det kom en del protester, men det var bara att vänta ut honom tills han accepterat att jag var där. Jag tror inte att han gillade att ha någon över sig, men ganska snabbt så förstod han att det var okej. Igår provade jag att sitta upp "normalt" och det gick hur bra som helst. Imorgon hoppas jag att det går att rida honom på linan i skritt. Jag gör hellre små framsteg än att forcera fram och riskera bakslag. Men jag tror inte han kommer att ha några problem att bli ridhäst. Det är skönt med lite större och rejäla hästar som inte tappar balansen så lätt. När de är mindre blir de mer påverkade av ryttarens vikt och lättare spända. Han är en speciell häst och jag känner att han litar på mig mer och mer. Det är en häftig känsla! 

Mistral har jag filmat och han är nu officiellt ute till salu. Det är en otroligt härlig häst! Alltid glad och med glimten i ögat. Han är den typ av häst man blir glad av att rida. Mistral är 162 cm i mkhjd, 5 år gammal och valack. Har aldrig varit halt eller sjuk, superenkel i all hantering och fina hovar. Om ni vill veta mer om Mistral kan ni mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com eller skriva på sociala medier. 

Indio har vi bestämt oss för att lägga ut till salu. Han är en fantastisk häst för dressyr, men ägarna vill investera i en yngre häst för working equitation som kan ta över när Fandi blir äldre. Jag har ju tävlat Indio ett par gånger i we och han har gjort det bra. Men det är rätt kämpigt för honom med sin stora galopp att göra alla små volter och han måste anstränga sig tio gånger mer än tex Fandi som enkelt kan galoppera med korta språng. Det är dumt att pusha honom i en disciplin där han kan bli medelbra i istället för att låta honom vara riktigt bra i en gren som passar honom. 

Jag är så tacksam över att ägarna vill satsa på mig och we är den disciplin jag främst vill bli bäst på. Samtidigt är det tråkigt då Indio är en av de bästa hästar jag någonsin ridit. Jag ska filma och lägga ut honom om någon vecka. Jag hoppas verkligen att vi hittar ett bra hem åt honom där han får komma till sin fulla potential. Jag tror att en junior/yr ryttare skulle kunna lära sig väldigt mycket på honom och han har definitivt tillräckligt med gång för att hävda sig på tävlingsbanorna. 

Vädret de senaste två veckorna har varit helt fantastiskt. Varmt och soligt, jag har till och med hunnit bränna mig. Det är dessa dagar man blir påmind om varför man älskar Portugal. Och visst är det något magiskt med att bo vid havet...

Ha en fortsatt fin vecka!

Kram,
Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 20631 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 2

– TEMA: Avel i liten skala
– Reportage: Hästak och André Brandt
– Takt och rytm för unghästen

– Harmoni med halsring
– Piruettens ABC
– En bra start på livet
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Föräldrarollen som tränare?
Jessica Nordin svarar
Hjälp, min häst biter sönder sin hagkompis täcken!
Elke Hartmaan svarar
Övergångar stärker hästens bakdel
Jessica Nordin svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.