Portugal-bloggen - Riding with feeling
AUG
11

Riding with feeling

Hej alla!

Nu är jag tillbaka i Portugal efter 2 veckors semester i kära Svealand. Det känns som att jag hann med väldigt mycket samtidigt som jag tog det rätt lugnt. Träffa nära och kära, lite partaj, rida, äta gott och avslutade med 3-dagars kurs i Skåne.

Det var fantastiskt roligt att vara tillbaka i Skåne och se både gamla och nya ansikten. De flesta av ekipagen hade jag coachat tidigare och jag tyckte alla hade gjort framsteg. Då är det dags att steppa upp på nästa nivå! Några nya som gjorde bra ifrån sig och som jag hoppas man får se mer av. Det vi fokuserade mest på var övergångar. Inte bara göra en övergång vid ett ställe, utan att göra det med kvalité och att sträva efter att alla ska bli bra. Sitsen är givet, det är något som vi måste jobba med heeeela tiden. Jag ville att ryttarna skulle tänka vad de gjorde. Första passet gjorde vi övningar med massor av övergångar. Andra dagen var det bana då de fick tänka på hur de gjorde, inte bara göra. I working equitation händer det mycket hela tiden så det gäller att ligga ett steg före. Om ryttaren bara fokuserar på att sakta av till skritt vid punkt A och börja galoppera vid punkt B är det lätt att hamna efter. Om man däremot har klart för sig vad man ska göra och förbereda i god tid kan man få massor med mer tid på sig. Tex innan övergången från galopp till skritt så ska jag sträcka upp mig för att hjälpa hästen med balansen. Känna att hästen samlar upp sig stegen innan och inte backar ur eller trycker på i handen. Hitta tajmingen och göra övergången exakt vid punkten. Snabbt hitta en balanserad skritt utan att det blir stora älgkliv. Innan övergången in i galopp se till att nacken kommer upp något eller att hästen kommer lite mot mig om jag kramar i tygeln (beroende på vad man har för typ av häst). Att jag sitter i rätt position, har korta steg i skritten innan galoppen och har kontakt på yttertygeln i fattningen.

Kvalitén på övergångarna är så viktigt för att sedan ska dessa övergångar bli stegförändringar, piaff, passage och galoppombyten. Det gäller också att känna vad som händer i varje övergång. Släpper hästen bettet in i halten? Då kanske jag måste tänka mer framåt in i halten och korrigera framåt om hästen tar ett steg bakåt. Om hästen trycker lite i tygeln så kolla att den är aktiv bakifrån och att hästen kan komma mot dig om du kramar segt i tygeln. Så fort den mjuknar av så mjuknar du.

Vi jobbade också mycket med att hitta sätet. Alla tjatar om att man ska rida med sätet, men hur gör man det egentligen? Jag är absolut inte facit, men i det neutrala läget ska man hitta "triangeln". Den består av sittbenen och pubisbenet. Om jag vill att hästen ska gå mer fram sitter jag lite mer bak på sittbenen (drivande säte). Det man får vara försiktigt med är att inte börja trycka, utan om hästen inte svarar så bra framåt får man använda skänkel eller spö. När man vill bromsa kan man sitta mer på "frammen" av triangeln och samtidigt sträcka upp framsidan av överlivet och spänna magen så att man följer lite mindre i rörelsen. Skänklarna kan man trampa ner och bakåt med tårna vridna framåt. Då kommer du djupare i sadeln då man öppnar mellan sittbenen. Viktigt att sitta på insidan av benet för att få rätt vinkel. Inga utåtvridna tår! Se framför er de ryttarna från spanska ridskolan i Wien. När de piafferar sitter de väldigt djupt i sadeln med en lång framsida.

Kom över en väldigt fin och inspirerande text på facebook som hade lagts ut av självaste Arthur Kottas-Heldenberg. Det är inte han som skrivit det utan hans vän Hans Moeller. Jag tänkte dela den med er, den är på engelska men den är lätt att förstå.

Once More with Feeling
by Hans Moeller
Originally Published in Dressage Letters, 1967

In dressage, the more one progresses, the more one realizes how much depends upon feeling. And herein lies the irony central both to learning dressage and to instructing others in the art. For feeling cannot be explained in any but its own unexplainable terms. Feeling must be experienced. All an instructor can do is say “That’s it!” when his pupil at last produces the sought-after response in the horse - and all a pupil can do is ask himself at that precise moment, “What do I feel - in my body; in my horse? At this precise moment when my instructor says ‘That’s it!’ what do I feel”

Nor is this as easy as it sounds, for to have one’s body under control and to be able to feel exactly where that control is, what has induced it, and what it in turn induces requires, first of all relaxation. And relaxation, paradoxically, would seem in this connection to provide not a prerequisite for the accurate exercise of power, but a contradiction in terms.

How difficult it is to relax! How difficult it is to “let it happen,” to do nothing, to absorb like a sponge the reaction to action, rather than, in an effort to feel, to stiffen against feeling. Relaxation. That is the key.

Relaxation, Balance, Rhythm. These are the basic requirements for riding with feeling. Only a relaxed rider can expect a relaxed horse - and this is where the vicious cycle begins. For feeling is a reciprocal thing. A relaxed rider with a correct seat should feel the rhythmically swinging back of the horse, not the stiff and hollow back that a lack of relaxation produces. Again, feeling is reciprocal: the rider’s legs must feel the sides of the horse: the horse must feel and accept the rider’s leg aids.

Learn to feel - first at the halt: If one hind leg is left behind or the horse rests on one hind leg, the relaxed, feeling rider will actually have an urge to correct his seat, to shift his weight, for he will be aware of a lack of support on one side.

Learn to feel - in motion: In stepping over poles on the ground, a rider should feel in his knees and in his thighs the reaching shoulder - the foreleg - of his horse.

In the posting trot, the rider should not have to discover with his eyes whether or not he is on the correct diagonal. It is a matter of balance, not vision; the rider should feel the correct diagonal - first in the corners, then on the circle, then on straight lines. The same is true at the canter. The rider should learn to feel the correct lead; he should not have to look for it.

Learn to feel - with the hands: Learn to feel the horse’s mouth with an elastic, stretching contact. Remember that “on the bit” is not synonymous with forcing a horse’s head and neck into a given position, though the common misunderstanding of the term would have its.

Learn to feel - though the seat; through the legs; through the hands. Then learn to coordinate all three! And therein lies the greatest difficulty. For coordination of the feelings experienced through the seat, legs, and hands requires that at the same time those feelings are noted subjectively they be examined judiciously, objectively. Am I sitting correctly? Is my weight where it should be? What about my leg aids? Are they clear enough to be understood by my horse at his present stage of training? And my hands. Do they have the right kind and degree of contact? Or are my reins flopping? Or am I pulling on them? Only when a rider is able to feel and coordinate all this will he be able to take corrective action.

The successful coordination of his feelings will enable a rider to discover the source of a given difficulty. Too often, for example, a rider will attempt corrections with his hands alone, failing to realize - because he has failed to coordinate, to examine, to judge his feelings - that the cause of his problem is in, say, the hindquarters. Again, only a rider who feels and can coordinate what he feels can take effective corrective action. He will know where his problem lies because he will consciously feel it - just as he will consciously feel and know when his problem is solved. The same principle exists as in driving a car. If engine trouble develops, one does not attempt to repair the difficulty by going to work on the steering wheel. Why, then, attempt such contrary measures with the horse?

And now, let’s try it again. Once more - with feeling!

Namaste!

Astrid

Foto av Manuela Büttcher

De skänklarna ska ni INTE titta på! Uppdragna, kanske för att hästen i den stunden inte sög på framåt och jag drog upp benen och klämde lite. Ajjabajja! Men sjukt snygg häst.

Priscilla Olsson och hennes lusitanosto för första gången på bron.


Läst 23422 ggr





Fler inlägg

NOV
19

Feira de Golegã del 2

Det blev rätt stor uppståndelse efter mitt förra inlägg. Glad att så många reagerar över serretas, vill bara klargöra att det hör till den traditionella spanska utrustningen, men visst  finns det någon portugis som rider med det också. Men det är inget som används i vanliga fall här. Kanske kan man samla ihop underskrifter och skicka in till Golegas organisation? Skulle kännas bra att göra något. Har ni andra förslag?

Tänkte att jag skulle berätta om hur det gick för mig och hästarna tävlingsmässigt. Fredag, lördag och söndag var det we tävling för mig och Altivo. Vi var 4 stycken i min klass varav övriga 3 portugisiska ryttare alla har ridit mästerskap. På fredagen var vädret ostabilt, men jag var taggad och kunde följa allting enligt plan. När jag gick ut och skulle börja rida fram (vi stod en bit ifrån tävlingsbanan) började det regna mer och jag insåg att de hade flyttat tävlingen in i det ridhus som finns i centrum. Det innebar att de var cirka 45 minuter sena... Typiskt! Däremot fanns det inget ridhus att rida fram i så det var bara att rida på i regnet. När det kom en värstingskur tog jag och 2 juniorryttare skydd under det enda parasoll som stod uppe på banan. 3 hingstar i rumpan på varann under ett parasoll. Det hade jag velat ha kort på! Jag valde att inte gå in i stallet igen då vi redan var blöta och 45 minuter var lite för lite för att gå in och vila. Men vi tog det lugnt och kunde rida emellan skurarna så hästen kändes fin när det var dags att gå in på banan. Jag var nöjd med programet även om det fanns ett par saker vi hade kunnat göra bättre. Min poäng var jag mindre nöjd med, 63 % och en bit ifrån de övriga 3. Många 6:or och 6,5:or som jag tycker hade kunnat bli 7:or i vissa fall. Men så är det med bedömningssporter. Bara att rida bättre nästa gång. På lördagen sken solen och det kändes häftigt att gå banan med världens bästa we-ryttare i Golega med massor av publik. Har haft en liten dröm om att tävla i centrum sedan jag var på feiran första gången för 7 år sedan.

Altivo kändes super mitt i kaoset i mangan när vi värmde upp. När vi kom in på banan taggade han till lite för mycket. Hade velat ha honom mer avspänd och kontrollerad. Stundvis fick jag en fin känsla och vi hade inga större missar. Vi red ihop 65 %. Jag var glad att vi kunde få ihop en hyfsat bra procent trots att det var långt ifrån vårt bästa. Alla övriga 3 var över 70 % så det blev sista plats igen. I speeden på söndagen var det jag som var övertaggad och gjorde ett par missar. Altivo var heeeelt otrolig och gick som en klocka. Den hästen älskar verkligen att speeda! Vi kom 3:a av 4a, men vi hamnade på sista plats totalt. Jag var trots det väldigt glad över tävlingen. Det är en speciel tävlingsplats och jag tror om vi kan göra bra ifrån oss där kan vi tävla överallt! Jag måste också komma ihåg vilka jag tävlar emot, men nästa år har jag sagt att jag ska vinna!

Foto taget av Equine By Vidal Photography

Laddad ryttare för speeden!

Måndag var vilodag och jag kunde fokusera mer på Invictus som skulle tävla tisdag och onsdag. Han älskade Golega, han hade nog helst velat utforska feiran på egen hand och ha party. Den hästen har så rolig attityd. Han tycker verkligen han är helt fantastisk och det är sällan jag träffat hästar med så mycket självförtroende. På tisdagen tävlade vi preliminario, vilket motsvarar svensk LC fast med mycket lättridning. Han busade till det ett par gånger då han gärna ville springa till kompisarna på framridningen och förstod inte alls varför vi var tvungna att vara så himla ordentliga. Det blev 58 % men jag oroar mig inte över poäng i detta stadie. Onsdagen tog vi revansch och denna gång skötte han sig nästan hela tiden. Det blev 62 %, men en bit bort från placering då det var tuff konkurrens. Jag är väldigt stolt över honom och man blir verkligen glad av att rida honom. Livet är en fest måste vara hans motto.

Första ritten i Golega

Tävlingsbilder tagna av Hanna Larsson

Foton tagna av Eurico Moreira.

Resten av dagarna red jag hästarna och de skötte sig utmärkt. De jag bodde med i huset var helt fantastiska och vi hade många roliga stunder. Längtar redan till nästa år!

Gänget utanför en bar och dricker abufado.

Fantastisk bild på Catarina och Fandi. Catarina är nog den snällaste människa jag vet <3

Däremot fick feiran ett tråkigt avslut. Altivo fick kolik fredag eftermiddag! Det fanns en veterinär på feiran, men jag måste säga att jag inte var så nöjd med honom och det hela slutade med att vi fick köra hästen till universitetet i Lissabon. Vi var oroliga att han skulle behöva buköppnas, men tack och lov släppte det vid 5-tiden på lördagmorgon. Han fick sova kvar där medans vi körde tillbaka till Golega. Min chef Renato var med mig så det var skönt att ha honom där för jag var i chock. Vi sov några timmar och på eftermiddagen hämtade jag honom. Det var ovant att se honom i det stadiet då han normalt är en kaxig och livlig kille. Nu var han trött och slö i ögat. Men han mådde bra och det var det viktigaste. Jag red Invictus söndag morgon och sedan körde jag hem med mina pojkar.

Jag tyckte det var otroligt jobbigt att vara i en så utsatt situation och att inte kunna hjälpa sin bästa vän. Hade jag haft vår veterinär på plats hade jag inte blivit så orolig, men att ha en helt främmande människa som man inte känner att man litar på och ska sätta hästens hälsa i dennes händer är inget roligt. På universitet var de väldigt proffsiga och trevliga så direkt vi kom fram kände jag mig lugn igen. Fy för kolik säger jag bara! Det jag var så glad över i denna hemska situation var att se hur många fantastiska människor jag har runt omkring mig. Alla var så stöttande och gulliga, man inser hur stark kärlek är när man får så stora doser <3

Nu är Altivo helt återställd så nu är vi laddade för nya äventyr i Paris nästa helg. Mer om det till veckan ;)


Ha en fortsatt bra söndag!

Instagram: astridhedman

Mitt och Altivos speedtest. Filmat av Hanna Larsson.


Läst 2284 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
15

Feira de Golegã

För er som gillar lusitanos och ännu inte varit i Golega borde verkligen boka en resa till nästa år. Det är något alldeles speciellt med denna feira (festival) som är så långt från Sverige man kan komma när det gäller det mesta. Säkerhetstänk existerar inte, men på något vänster så fungerar det ändå. Det är hästar, vagnar, människor, salustånd, barnvagnar och lite mer hästar mixat i en liten stad (som resten av året är död). Det finns något att se för alla, alltså alla som gillar hästar! Givetvis finns det vissa saker som kan vara tråkigt att se. Tex ryttare som sitter på sina hästar i timmar och rider från bar till bar. Eller en ponny med vagn som får dra 5 vuxna män. Spanjorer som rider med serreta. Det är en metalldel som fästs på insidan av nosgrimman med taggar. Kan också fästas med tyglar och den ska vara till för att ha mer kontroll på hästarna. Jag avskyr det och tycker det borde förbjudas!!! En spanjor kom in där vi hade Invictus och bad mig hålla hans häst medans han sprang på toaletten. Givetvis hade han serreta på sin fina häst och nosgrimman var rejält åtdragen. Jag spände snabbt upp 3 hål och det märktes att hästen hade ont av det för den ryckte till så fort jag började med nosgrimman. Ryttaren märkte ingenting när han tog tillbaka sin häst och jag ångrar bara att jag inte tog av den helt. Ryttaren var nämligen ganska rund under fötterna och hade förmodligen inte märkt något förrens dagen efter.

Nåja, det var inget bra sätt att marknadsföra Golega på! Men jag tror det är bra att vara förberedd på dessa saker. Jag vet vissa som åkt dit och inte kunnat njuta, utan bara fokuserat på den lilla del som inte är bra. Det blir dock en hel del förbättringar. För några år sedan var det inte ovanligt att ryttare red runt på alldeles för magra hästar, hästar som blödde från sporrar och annat otrevligt. Nu när det är så många turister som kommer har organisationen skärpt sig och tillåter inte vad som helst. Jättebra för hästarna då deras ryttare förhoppningsvis tänker till en extra gång hur man behandlar sin häst. Iår tyckte jag det var väldigt många fina hästar så det var roligt att se. Inte alla som var jättebra ridna, men jag såg en hel del trevlig ridning. Det är alltid så inspirerande att se de bästa ryttarna i Portugal sitta och jobba hästarna som om de vore hemma. Bara att suga åt sig och försöka se så mycket som möjligt. Det är även ett bra tillfälle att knyta kontakter. Jag träffade väldigt många svenskar, både gamla och nya bekantskaper. Givetvis mina älskade vänner Ginnie, Hanna och Rebecka. Jag är väldigt glad att jag lärt känna dessa underbara människor som jag förmodligen inte träffat hemma i Sverige <3 Det var även en hel del we-människor där. Uppfödaren och sponsorn till mitt föl kom ut en dag så det var roligt att prata lite framtid med henne. Jag träffade många fler, men ingen nämn, ingen glömd :)

I huset jag bodde under ferian var vi ca 20 stycken som mest, bara portugiser och jag. Alla kände varann sen långt tillbaka och är som en stor familj. Jag måste erkänna att jag var lite nervös att komma in där och hoppades att de skulle gilla mig. Lite som att gå till skolan första dagen. Men det var verkligen ingenting att vara nervös över, alla var helt underbara! Jag har aldrig varit så länge i Golega som detta år. Eftersom we-tävlingen var lagd första helgen så blev det nästan 10 dagar. Jag trodde jag skulle vara less när jag åkte hem, men nästa år blir det nog lika många dagar om jag får bo med samma gäng. Så roligt vi hade, även om det blev väldigt dramatiskt sista helgen. Det hade jag gärna kunnat slippa, men får nog skriva om det i ett annat inlägg. Deta har redan blivit för långt! I del 2 får ni veta hur det gick för mig, Altivo och Invictus.

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman

En del av "La Familia"

Jag och bästa Ginnie <3 Måste få skryta om Ginnie som debuterade i St Georg på godkända procent i Golega. Rätt imponerande på en fd tjurfäktningshäst som gick lättaste klassen för drygt ett år sedan. Hon har gjort ett otroligt jobb med denna lilla häst!

Kungen <3 Uppvärmning inför tekniken.


Läst 12197 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
30

Hem och ladda om!

Det var några intensiva dagar i Sverige, men nu är jag tillbaka i Portugal. Det var väldigt roligt att se Falcao och Cauteloso som gick väldigt fint och ryttarna hade gjort framsteg sen vi sågs sist. Fick rida lite på Falcao och han har verkligen utvecklats både i knopp och kropp. Riktigt fin häst! Fredag kväll sov jag över hos min kusin och fick träffa mitt gulliga kusinbarn Alice. Har planer på att försöka göra en hästtjej av henne ;) Lördag bar det av till Örebro där jag höll träningar i dagarna två. Det var blandad nivå på ekipagen, men en sak hade alla gemensamt och det var en bra attityd. Så roligt när alla verkligen försöker och tar åt sig av instruktionerna. Det var Linnea Lycke som anordnade träningen och de flesta som var med och red var elever till henne. Kul att se att alla satt bra och var schyssta mot sina hästar. Keep up the good job!

Lördag jobbade vi mest med lydnad och fokusera mycket på sits och övergångar. Söndag värmde vi upp på parallellslalomen med övergångar emellan och sedan var det bana. Jag tycker det är viktigt att rida bana då och då. Viktigt att inte tappa fokus och komma ihåg att planera övergångarna.

Det är lite skillnad i väder mellan Portugal och Sverige. Söndag var det runt 30 grader där jag bor och i Örebro runt 4. Tack och lov hade Linnea bunkrat upp med mycket kläder som jag fick låna. Söndag var det kallast, då stod jag i två tröjor, en väst, två jackor, mössa, halsduk, handskar med värmepåsar i, ridbyxor, täckbyxor och skor med värmesulor. Men frös gjorde jag inte!

Söndag kväll åkte jag tåg tillbaka till Stockholm och en annan kusin plus faster. Vi fick inte så mycket tid tillsammans, men bättre det än ingenting.

Denna vecka dra vi till Golega på torsdag. Ska bli så spännande och ser fram emot att tävla we på Altivo. Håll tummarna!

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman

4 duktiga grabbar! Mikael och Cauteloso / Dan och Falcao :)

Glatt gäng efter lyckade lektioner!


Läst 21815 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som working student.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som working student. Hon kom till Portugal den första augusti 2011 och planerar att stanna hos de vackra lusitanohästarna på obestämd tid.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Gästblogg: Vem tar ansvar för ditt djurs behandling?

Gästbloggen

Feira de Golegã del 2

Portugal-bloggen

Inner till ytter?

Kajsa Boström

Till Husbloggarna