Portugal-bloggen - Riding with feeling
AUG
11

Riding with feeling

Hej alla!

Nu är jag tillbaka i Portugal efter 2 veckors semester i kära Svealand. Det känns som att jag hann med väldigt mycket samtidigt som jag tog det rätt lugnt. Träffa nära och kära, lite partaj, rida, äta gott och avslutade med 3-dagars kurs i Skåne.

Det var fantastiskt roligt att vara tillbaka i Skåne och se både gamla och nya ansikten. De flesta av ekipagen hade jag coachat tidigare och jag tyckte alla hade gjort framsteg. Då är det dags att steppa upp på nästa nivå! Några nya som gjorde bra ifrån sig och som jag hoppas man får se mer av. Det vi fokuserade mest på var övergångar. Inte bara göra en övergång vid ett ställe, utan att göra det med kvalité och att sträva efter att alla ska bli bra. Sitsen är givet, det är något som vi måste jobba med heeeela tiden. Jag ville att ryttarna skulle tänka vad de gjorde. Första passet gjorde vi övningar med massor av övergångar. Andra dagen var det bana då de fick tänka på hur de gjorde, inte bara göra. I working equitation händer det mycket hela tiden så det gäller att ligga ett steg före. Om ryttaren bara fokuserar på att sakta av till skritt vid punkt A och börja galoppera vid punkt B är det lätt att hamna efter. Om man däremot har klart för sig vad man ska göra och förbereda i god tid kan man få massor med mer tid på sig. Tex innan övergången från galopp till skritt så ska jag sträcka upp mig för att hjälpa hästen med balansen. Känna att hästen samlar upp sig stegen innan och inte backar ur eller trycker på i handen. Hitta tajmingen och göra övergången exakt vid punkten. Snabbt hitta en balanserad skritt utan att det blir stora älgkliv. Innan övergången in i galopp se till att nacken kommer upp något eller att hästen kommer lite mot mig om jag kramar i tygeln (beroende på vad man har för typ av häst). Att jag sitter i rätt position, har korta steg i skritten innan galoppen och har kontakt på yttertygeln i fattningen.

Kvalitén på övergångarna är så viktigt för att sedan ska dessa övergångar bli stegförändringar, piaff, passage och galoppombyten. Det gäller också att känna vad som händer i varje övergång. Släpper hästen bettet in i halten? Då kanske jag måste tänka mer framåt in i halten och korrigera framåt om hästen tar ett steg bakåt. Om hästen trycker lite i tygeln så kolla att den är aktiv bakifrån och att hästen kan komma mot dig om du kramar segt i tygeln. Så fort den mjuknar av så mjuknar du.

Vi jobbade också mycket med att hitta sätet. Alla tjatar om att man ska rida med sätet, men hur gör man det egentligen? Jag är absolut inte facit, men i det neutrala läget ska man hitta "triangeln". Den består av sittbenen och pubisbenet. Om jag vill att hästen ska gå mer fram sitter jag lite mer bak på sittbenen (drivande säte). Det man får vara försiktigt med är att inte börja trycka, utan om hästen inte svarar så bra framåt får man använda skänkel eller spö. När man vill bromsa kan man sitta mer på "frammen" av triangeln och samtidigt sträcka upp framsidan av överlivet och spänna magen så att man följer lite mindre i rörelsen. Skänklarna kan man trampa ner och bakåt med tårna vridna framåt. Då kommer du djupare i sadeln då man öppnar mellan sittbenen. Viktigt att sitta på insidan av benet för att få rätt vinkel. Inga utåtvridna tår! Se framför er de ryttarna från spanska ridskolan i Wien. När de piafferar sitter de väldigt djupt i sadeln med en lång framsida.

Kom över en väldigt fin och inspirerande text på facebook som hade lagts ut av självaste Arthur Kottas-Heldenberg. Det är inte han som skrivit det utan hans vän Hans Moeller. Jag tänkte dela den med er, den är på engelska men den är lätt att förstå.

Once More with Feeling
by Hans Moeller
Originally Published in Dressage Letters, 1967

In dressage, the more one progresses, the more one realizes how much depends upon feeling. And herein lies the irony central both to learning dressage and to instructing others in the art. For feeling cannot be explained in any but its own unexplainable terms. Feeling must be experienced. All an instructor can do is say “That’s it!” when his pupil at last produces the sought-after response in the horse - and all a pupil can do is ask himself at that precise moment, “What do I feel - in my body; in my horse? At this precise moment when my instructor says ‘That’s it!’ what do I feel”

Nor is this as easy as it sounds, for to have one’s body under control and to be able to feel exactly where that control is, what has induced it, and what it in turn induces requires, first of all relaxation. And relaxation, paradoxically, would seem in this connection to provide not a prerequisite for the accurate exercise of power, but a contradiction in terms.

How difficult it is to relax! How difficult it is to “let it happen,” to do nothing, to absorb like a sponge the reaction to action, rather than, in an effort to feel, to stiffen against feeling. Relaxation. That is the key.

Relaxation, Balance, Rhythm. These are the basic requirements for riding with feeling. Only a relaxed rider can expect a relaxed horse - and this is where the vicious cycle begins. For feeling is a reciprocal thing. A relaxed rider with a correct seat should feel the rhythmically swinging back of the horse, not the stiff and hollow back that a lack of relaxation produces. Again, feeling is reciprocal: the rider’s legs must feel the sides of the horse: the horse must feel and accept the rider’s leg aids.

Learn to feel - first at the halt: If one hind leg is left behind or the horse rests on one hind leg, the relaxed, feeling rider will actually have an urge to correct his seat, to shift his weight, for he will be aware of a lack of support on one side.

Learn to feel - in motion: In stepping over poles on the ground, a rider should feel in his knees and in his thighs the reaching shoulder - the foreleg - of his horse.

In the posting trot, the rider should not have to discover with his eyes whether or not he is on the correct diagonal. It is a matter of balance, not vision; the rider should feel the correct diagonal - first in the corners, then on the circle, then on straight lines. The same is true at the canter. The rider should learn to feel the correct lead; he should not have to look for it.

Learn to feel - with the hands: Learn to feel the horse’s mouth with an elastic, stretching contact. Remember that “on the bit” is not synonymous with forcing a horse’s head and neck into a given position, though the common misunderstanding of the term would have its.

Learn to feel - though the seat; through the legs; through the hands. Then learn to coordinate all three! And therein lies the greatest difficulty. For coordination of the feelings experienced through the seat, legs, and hands requires that at the same time those feelings are noted subjectively they be examined judiciously, objectively. Am I sitting correctly? Is my weight where it should be? What about my leg aids? Are they clear enough to be understood by my horse at his present stage of training? And my hands. Do they have the right kind and degree of contact? Or are my reins flopping? Or am I pulling on them? Only when a rider is able to feel and coordinate all this will he be able to take corrective action.

The successful coordination of his feelings will enable a rider to discover the source of a given difficulty. Too often, for example, a rider will attempt corrections with his hands alone, failing to realize - because he has failed to coordinate, to examine, to judge his feelings - that the cause of his problem is in, say, the hindquarters. Again, only a rider who feels and can coordinate what he feels can take effective corrective action. He will know where his problem lies because he will consciously feel it - just as he will consciously feel and know when his problem is solved. The same principle exists as in driving a car. If engine trouble develops, one does not attempt to repair the difficulty by going to work on the steering wheel. Why, then, attempt such contrary measures with the horse?

And now, let’s try it again. Once more - with feeling!

Namaste!

Astrid

Foto av Manuela Büttcher

De skänklarna ska ni INTE titta på! Uppdragna, kanske för att hästen i den stunden inte sög på framåt och jag drog upp benen och klämde lite. Ajjabajja! Men sjukt snygg häst.

Priscilla Olsson och hennes lusitanosto för första gången på bron.


Läst 24592 ggr





Fler inlägg

JAN
14

Nytt kapitel

Jag har stora nyheter att berätta för er. Jag har funderat länge på detta och det har alltid varit min dröm. Jag trodde att jag alltid skulle vara nöjd på min nuvarande arbetsplats, men på sistone har jag känt att jag vill mer. Långt bak i mitt huvud hade jag en vision att jag skulle driva eget innan jag fyllt 30 år. Detta ska nu bli verklighet. Jag har inte kunnat dela med mig till er tidigare då jag ville prata med min chef först.
   
I torsdags sa jag upp mig som beridare hos Renato Piairo. Det är 5 år vi har jobbat ihop i mars och det har varit en fantastisk tid. Så många hästar som jag har fått äran att utbilda och tävla, avel och fina föl, min resa med Altivo hela vägen till VM i Tyskland och mycket mycket mer. Jag är så tacksam för allt jag har fått vara med om och att jag har fått vara en del av deras familj.
   
1:a mars kommer jag flytta med 4 hästar till Esposende (stad vid havet, norr om Porto) där min hoppkompis Anna Lindberg står med sina hästar. Det är en kanonfin anläggning med två ridhus, utebana, hagar och det går att rida till stranden. Jag kommer hyra boxar och till en början ska jag bo med Anna och hennes portugisiske pojkvän så jag behöver inte göra några stora investeringar i början. De hästar som flyttar med är Indio (Nunos häst), Fandi (Catarinas), Falcao (Anas) och Fagote (Ginnies). Jag håller också på att leta två hästar till klienter som vill ha hästar i utbildning för försäljning. Eventuellt flyttar någon till med, men det får vi se.
   
Min chef vill sälja nästan alla hästar, enbart behålla några ston för att fortsätta med avel i mindre skala. Vi fortsätter som goda vänner, han har varit toppen hela tiden och vi kommer förhoppningsvis fortsätta sammarbeta med några unghästar.
Givetvis känns det jobbigt att Altivo ska säljas. Jag siktade på ett till mästerskap med honom, men samtidigt är jag glad att han inte blir ståendes i en box. Nu får jag dessutom möjlighet att vara med och se till att han kommer till ett bra hem. Han blir 14 år nu och ska min chef få några pengar för honom är det bäst att sälja nu. Han är fräsch och pigg så om någon av er läsare skulle vilja ha en välskolad we/dressyrhäst att tävla/träna på så hör gärna av er på min mejl astrid_hedman@hotmail.com
  
Det bästa hade givetvis varit om det fanns någon som kunde köpa honom och ha kvar honom i träning med mig till nästa mästerskap. Sedan kunde han bli läromästare eller användas till avel. Men det händer nog mest i hästböcker, verkligheten ser inte ut så och det är jag väl medveten om. Horus hoppas jag får en köpare som vill ha kvar honom i utbildning ett tag till. Han har så mycket potential och det skulle vara kul att få fortsätta jobba med honom. Sedan är det våra småpojkar Jupiter och Jasmim som skulle behöva säljas rätt omgående. De blir 5 år nu och är underbara bägge två. Deras halvsyster (e. Altivo) har jag nyss börjat rida utan lina och hon är en väldigt smart liten häst. Kan bli riktigt fin med rätt ryttare, hon är också till salu. Sedan har vi 4 stycken blivande 3-åringar som också kommer söka hem. Mejla mig om något av detta låter intressant. Om inte alla hästarna är sålda till första mars kommer jag åka mellan några dagar per vecka så ingen häst blir ståendes.
   
Blandade känslor, men mest av allt känner jag mig exalterad för ett helt nytt kapitel i mitt liv. Min familj har varit otroligt stöttande och skulle det inte gå ihop är det värsta som kan hända att jag får söka nytt jobb. Men jag har en bra känsla inför detta projekt och det ska bli så roligt att vara på ett ställe där det är mer liv och rörelse samt att få rida varje dag med mina vänner. Jag ska försöka åka lite oftare till Sverige och ge träningar så skulle ni vara intresserade av att ordna helgträningar får ni gärna skicka ett mejl. Kommer lansera min nya hemsida som min fantastiska kompis Hanna Larsson har fixat. Funderar om jag borde ha något namn till mitt nya projekt. Förslag tas gärna emot!
  
Kommer förhoppningsvis ha en del tid över i början på mars då jag inte kommer ha så mycket hästar. Min plan är att åka och titta på lite hästar så är någon i hästköpartankar kan ni också höra av er då jag kommer titta på lite allt möjligt. Då vet ni att det också finns ett bra ställe att lämna hästen på träning i någon månad. ;)
  
Ha en bra vecka!
  
Instagram astridhedman


Det har varit en grym resa med denna häftiga häst. Kommer bli kämpigt att ta farväl, men jag ska se till att han kommer till bästa möjliga hem där han gärna får fortsätta tävla.
  


Läst 13480 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
09

Kära Piteå

Det har varit en underbar semester i min hemstad Piteå. Det började med lite spänning då flyget från Lissabon till Stockholm blev drygt 2 h försenat pga dimma vid avfärd. Jag hade knappa 2 h tills planet mot Luleå skulle gå, så trodde jag hade missat det. Tack och lov var det också rejält försenat, så jag hann möta upp min kusin, farbror och fru på terminal 4 och ta en bärs. Det var härliga dagar under julen med mycket god mat och dryck, träffa familjen och mysig uteritt på julaftonsmorgon.

Piteås gran blev framröstad som Sveriges finaste gran 2018!

Julklappsinslagning med underbara kusinen Caroline.

Promenad på isen en bitig morgon.

Middag med kusiner och härliga kusinbarn

Uteritt med mamma julaftonsmorgon.

Bus på isen med fasters flat coat retriver Sammy

27-28 december var jag i Råneå och hade träningar i working equitation. Roligt att se nya ekipage och man märker att intresset för we växer även i norr. Väldigt bra organiserat och mysig kväll på byns pizzeria där alla som ville fick komma. Ett bra sätt att få gemenskap och lära känna varann bättre. Grymt stort tack Anna Semrén och Maja Forsell för allt <3

Duktiga elever i Råneå. Tack gode gud för uppvärmda ridhus. Runt -20 dessa dagar men frös inte ett endaste dugg.

28e kom Nuno och Catarina från Portugal. Så himla kul att få visa Piteå för dessa två underbara människor som har ställt upp så mycket för mig. Kändes bra att få ge tillbaka lite och vi gjorde massor med roliga aktiviteter. Isbrytare, promenad med alpackor, skoter, pimpla, se renar, slädtur m.m.

Finaste paret. Här på isen när vi åkte isbrytare

Maffig båt!

Jag och mamma

Jag och morbror Lasse som är kapten på isbrytaren. Detta var en klar höjdpunkt på veckan. Väldigt mäktigt, så glad över att få ha gjort detta.

Vi hälsade på några vänner till mina föräldrar som har 3 alpackor. Otroligt häftiga djur.

Catarina fick också en att leda.

Hur söta?

Bästa kompisar! Deras labradoodle är helt underbar.

Det fanns även får och höns på gården. Jättetack till Katarina och Rob för besöket <3

Kärt återbesök! Icaro trivs så bra hos Maja. Jag gav lektion och sedan blev det skoter och pimpelfiske. Tycker Maja har ridit in sig väldigt snabbt och de ser redan ut som ett par. Så glad att det blev lyckat och att Maja är nöjd med sin häst.

Portugiserna på skojtern

Onsdagen åkte vi på en fantastisk slädtur i Jävre. -15 grader och stjärnklart. Detta är Elvira, jättefin nordis och sedan körde även ett tvåspann en större släde.

Vi fick stanna i en jättemysig stuga för att värma oss, äta gröt och limpa. Vilken upplevelse! Tyvärr väldigt svårt att få någon bild eller film från själva slädturen. Det är sparat på min alldeles egna hårddisk istället.

Kall morgon på isen för en sparktur.

På vägen till flyget stannade vi till och kollade på renar. Hur söta???

Kärt återbesök då vi stannade en natt hos familjen Briese utanför Stockholm. De köpte nämligen Nunos förra häst Aquario som jag tävlade 2017 i working equitation. Lördagsmorgon åkte vi ut till stallet där de fick träffas igen. Många känslor, men det är så underbart när det blir rätt när man säljer en häst. Aquario har världens bästa liv och är älskad av sin nya familj.

Min kusin plockade sedan upp oss på centralen och hade sightseeing i Stockholm innan det var dags att åka ut till Arlanda.

Underbara dagar som ni kan förstå, men det är inte så dumt att vara tillbaka i Portugal där det är toppenväder (om än lite kallt på nätterna) och hästarna verkar glada över att vara tillbaka i arbete. Visst är Fandi fin i sin nya frisyr som han fick när jag var borta?

Ha en bra vecka alla!

Instagram astridhedman


Läst 18019 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
20

Bildbomb

Alltså jag älskar mitt jobb och hästarna, men jag har längtat så mycket efter att åka hem på julsemester och träffa min familj. Imorgon händer det! 6 på morgonen, men jag och Ginnie ska bo på hotell nära flyget så vi behöver iallafall inte kliva upp 3.30 imorgon. Ska bli så härligt att komma upp till Piteå och snön. Kommer garanterat att längta tillbaka till mina hästar och Portugal efter två veckor ;)
  
Tänk vad fantastiskt det är med ridning. I veckan har inte vädret varit med oss, men igår var en helt okej dag, däremot var underlaget rätt blött. Det fanns en volt i mitten så jag jobbade mest där med övergångar och tempoväxlingar. Alla hästarna var väldigt fina och jag tänkte på hur häftigt det är att göra "svåra grejer" som byten och piaff. Men man kan bli minst lika lycklig när en övergång från skritt till trav är helt perfekt eller man kan göra en tempoväxling i galopp bara med kroppen. Är inte det rätt ballt? Jag hade tänkt ut en julutmaning med Altivo, men då det har varit så blött på banan har jag inte kunnat träna på det så får bli 2019. Utmaningen var att rida byten i vartannat och göra 4 serpentinbågar. Hade varit coolt om man klarade det. Vi har kunnat göra två serpentiner med byten, det svåraste är när man byter riktning och klara att ha hästen tillräckligt i balans för att fortsätta byta. Nåja, utmaningar ska inte vara lätta.
  
För ett par veckor sedan hade vi upp en fotograf som heter Carolina Duarte (ni kan kolla hennes instagram carolina_duarte_photography) och hon var så duktig! Vi tog några porträttbilder och givetvis ridna bilder. När jag rider tänker jag inte ens på att någon fotar, men när jag ska stå på marken och posera... Gaaah! Jättesvårt och jag känner mig så fånig. Carolina var väldigt duktig på att guida och säga hur man skulle stå för att få rätt ljus osv. Det är nyttigt att träna på saker utanför sin komfortzone och jag måste säga att resultatet blev strålande!
  
Jag använde Horus då jag har så många bilder med Altivo och jag måste säga att Hompis är en natural framför kameran. Han bara strålar, helt otroligt att jag får rida en så fin häst. Jag ser faktiskt också rätt avspänd ut framför kameran, mycket bättre än vad jag trodde det skulle bli. Fast jag kan säga att innan hon kom hade jag mockat 10 boxar, fodrat, ridit, badat Horus och Ginnies häst Fagote. 10 minuter innan de kom slängde jag på mascara, bytte skjorta och tog bort höet från håret. Hästlivet är inte så glammigt som det kan verka på bild.
 
Jag ska försöka blogga när jag är hemma, men lovar inget. Ska försöka njuta av ledigheten till max och planera 2019 som jag tror kommer bli ett väldigt spännande år. Om någon av läsarna är i norrbotten får ni jättegärna komma förbi i Råneå där vi ska ha we-träningar 27-28 december. Varmt välkomna som deltagare eller fotfolk.
  
Ha en riktigt god jul!

Kram
Astrid
 
Instagram astridhedman


Läst 27958 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market