Portugal-bloggen - Riding with feeling
AUG
11

Riding with feeling

Hej alla!

Nu är jag tillbaka i Portugal efter 2 veckors semester i kära Svealand. Det känns som att jag hann med väldigt mycket samtidigt som jag tog det rätt lugnt. Träffa nära och kära, lite partaj, rida, äta gott och avslutade med 3-dagars kurs i Skåne.

Det var fantastiskt roligt att vara tillbaka i Skåne och se både gamla och nya ansikten. De flesta av ekipagen hade jag coachat tidigare och jag tyckte alla hade gjort framsteg. Då är det dags att steppa upp på nästa nivå! Några nya som gjorde bra ifrån sig och som jag hoppas man får se mer av. Det vi fokuserade mest på var övergångar. Inte bara göra en övergång vid ett ställe, utan att göra det med kvalité och att sträva efter att alla ska bli bra. Sitsen är givet, det är något som vi måste jobba med heeeela tiden. Jag ville att ryttarna skulle tänka vad de gjorde. Första passet gjorde vi övningar med massor av övergångar. Andra dagen var det bana då de fick tänka på hur de gjorde, inte bara göra. I working equitation händer det mycket hela tiden så det gäller att ligga ett steg före. Om ryttaren bara fokuserar på att sakta av till skritt vid punkt A och börja galoppera vid punkt B är det lätt att hamna efter. Om man däremot har klart för sig vad man ska göra och förbereda i god tid kan man få massor med mer tid på sig. Tex innan övergången från galopp till skritt så ska jag sträcka upp mig för att hjälpa hästen med balansen. Känna att hästen samlar upp sig stegen innan och inte backar ur eller trycker på i handen. Hitta tajmingen och göra övergången exakt vid punkten. Snabbt hitta en balanserad skritt utan att det blir stora älgkliv. Innan övergången in i galopp se till att nacken kommer upp något eller att hästen kommer lite mot mig om jag kramar i tygeln (beroende på vad man har för typ av häst). Att jag sitter i rätt position, har korta steg i skritten innan galoppen och har kontakt på yttertygeln i fattningen.

Kvalitén på övergångarna är så viktigt för att sedan ska dessa övergångar bli stegförändringar, piaff, passage och galoppombyten. Det gäller också att känna vad som händer i varje övergång. Släpper hästen bettet in i halten? Då kanske jag måste tänka mer framåt in i halten och korrigera framåt om hästen tar ett steg bakåt. Om hästen trycker lite i tygeln så kolla att den är aktiv bakifrån och att hästen kan komma mot dig om du kramar segt i tygeln. Så fort den mjuknar av så mjuknar du.

Vi jobbade också mycket med att hitta sätet. Alla tjatar om att man ska rida med sätet, men hur gör man det egentligen? Jag är absolut inte facit, men i det neutrala läget ska man hitta "triangeln". Den består av sittbenen och pubisbenet. Om jag vill att hästen ska gå mer fram sitter jag lite mer bak på sittbenen (drivande säte). Det man får vara försiktigt med är att inte börja trycka, utan om hästen inte svarar så bra framåt får man använda skänkel eller spö. När man vill bromsa kan man sitta mer på "frammen" av triangeln och samtidigt sträcka upp framsidan av överlivet och spänna magen så att man följer lite mindre i rörelsen. Skänklarna kan man trampa ner och bakåt med tårna vridna framåt. Då kommer du djupare i sadeln då man öppnar mellan sittbenen. Viktigt att sitta på insidan av benet för att få rätt vinkel. Inga utåtvridna tår! Se framför er de ryttarna från spanska ridskolan i Wien. När de piafferar sitter de väldigt djupt i sadeln med en lång framsida.

Kom över en väldigt fin och inspirerande text på facebook som hade lagts ut av självaste Arthur Kottas-Heldenberg. Det är inte han som skrivit det utan hans vän Hans Moeller. Jag tänkte dela den med er, den är på engelska men den är lätt att förstå.

Once More with Feeling
by Hans Moeller
Originally Published in Dressage Letters, 1967

In dressage, the more one progresses, the more one realizes how much depends upon feeling. And herein lies the irony central both to learning dressage and to instructing others in the art. For feeling cannot be explained in any but its own unexplainable terms. Feeling must be experienced. All an instructor can do is say “That’s it!” when his pupil at last produces the sought-after response in the horse - and all a pupil can do is ask himself at that precise moment, “What do I feel - in my body; in my horse? At this precise moment when my instructor says ‘That’s it!’ what do I feel”

Nor is this as easy as it sounds, for to have one’s body under control and to be able to feel exactly where that control is, what has induced it, and what it in turn induces requires, first of all relaxation. And relaxation, paradoxically, would seem in this connection to provide not a prerequisite for the accurate exercise of power, but a contradiction in terms.

How difficult it is to relax! How difficult it is to “let it happen,” to do nothing, to absorb like a sponge the reaction to action, rather than, in an effort to feel, to stiffen against feeling. Relaxation. That is the key.

Relaxation, Balance, Rhythm. These are the basic requirements for riding with feeling. Only a relaxed rider can expect a relaxed horse - and this is where the vicious cycle begins. For feeling is a reciprocal thing. A relaxed rider with a correct seat should feel the rhythmically swinging back of the horse, not the stiff and hollow back that a lack of relaxation produces. Again, feeling is reciprocal: the rider’s legs must feel the sides of the horse: the horse must feel and accept the rider’s leg aids.

Learn to feel - first at the halt: If one hind leg is left behind or the horse rests on one hind leg, the relaxed, feeling rider will actually have an urge to correct his seat, to shift his weight, for he will be aware of a lack of support on one side.

Learn to feel - in motion: In stepping over poles on the ground, a rider should feel in his knees and in his thighs the reaching shoulder - the foreleg - of his horse.

In the posting trot, the rider should not have to discover with his eyes whether or not he is on the correct diagonal. It is a matter of balance, not vision; the rider should feel the correct diagonal - first in the corners, then on the circle, then on straight lines. The same is true at the canter. The rider should learn to feel the correct lead; he should not have to look for it.

Learn to feel - with the hands: Learn to feel the horse’s mouth with an elastic, stretching contact. Remember that “on the bit” is not synonymous with forcing a horse’s head and neck into a given position, though the common misunderstanding of the term would have its.

Learn to feel - though the seat; through the legs; through the hands. Then learn to coordinate all three! And therein lies the greatest difficulty. For coordination of the feelings experienced through the seat, legs, and hands requires that at the same time those feelings are noted subjectively they be examined judiciously, objectively. Am I sitting correctly? Is my weight where it should be? What about my leg aids? Are they clear enough to be understood by my horse at his present stage of training? And my hands. Do they have the right kind and degree of contact? Or are my reins flopping? Or am I pulling on them? Only when a rider is able to feel and coordinate all this will he be able to take corrective action.

The successful coordination of his feelings will enable a rider to discover the source of a given difficulty. Too often, for example, a rider will attempt corrections with his hands alone, failing to realize - because he has failed to coordinate, to examine, to judge his feelings - that the cause of his problem is in, say, the hindquarters. Again, only a rider who feels and can coordinate what he feels can take effective corrective action. He will know where his problem lies because he will consciously feel it - just as he will consciously feel and know when his problem is solved. The same principle exists as in driving a car. If engine trouble develops, one does not attempt to repair the difficulty by going to work on the steering wheel. Why, then, attempt such contrary measures with the horse?

And now, let’s try it again. Once more - with feeling!

Namaste!

Astrid

Foto av Manuela Büttcher

De skänklarna ska ni INTE titta på! Uppdragna, kanske för att hästen i den stunden inte sög på framåt och jag drog upp benen och klämde lite. Ajjabajja! Men sjukt snygg häst.

Priscilla Olsson och hennes lusitanosto för första gången på bron.


Läst 24390 ggr





Fler inlägg

NOV
20

Mitt åttonde Golega

Det känns helt sjukt, men jag började räkna och detta var mitt åttonde år i Golega. Sedan jag kom till Portugal har jag inte missat en enda feira. Jag blir fortfarande lika fascinerad av atmosfären och dessa fantastiska hästar som är så långt ifrån deras naturliga miljö och ändå är så coola. Iår var det en hel del diskussioner då det kommit en regel om att man inte får rida mellan 2.00 till 7.00 på natten. Många var upprörda över detta och tyckte att det var deras rätt att rida vilken tid som helst. En del tyckte det var bra då det kan vara en hel del fulla ryttare som rider i timmar på sina hästar. Jag tycker varken för eller emot, men jag tycker att de skulle kunna fokusera på de verkliga problemen. Denna regel var till för hästarnas välfärd, men jag såg vid ett flertal tillfällen under dagtid/eftermiddag hästar som blödde av serreta (används främst i den spanska utrustningen, en taggig metalldel som man spänner under nosgrimman. Ibland är de klädda i läder och blir som en kapson, men när det inte är klädda och dessutom hårt spända trycker det in i hästens nosrygg. Vidrigt enligt mig. Hamnade nästan i bråk med en spanjor då jag försökte plocka bort den då hans häst nästan blödde för den var så hårt spänd.) och en häst som drog vagn och blev piskad av kusken. Dessa problem är vad organisationen borde ta tag i, oberoende av vilken tid det är på dygnet. Istället för att ha massor med extra poliser skulle de kunna ha ett par veterinärer som patrullerar i skift och kan ta tag i dessa problem för att jobba med hästarnas välfärd. Dessutom fungerade deras regel sådär. Första kvällen respekterade alla det ganska bra men under veckan gömde de sig när polisen kom och när de var utom synhåll kom de tillbaka. Förbjuda taggiga serretas borde också införas! 
  
Nu ska jag inte skrämma upp er som inte varit i Golega med de dåliga sakerna. Det är som att vara i en annan värld. Jag var där i 10 dagar med Altivo och det tar några dagar innan man kommer tillbaka till verkligheten när man väl är hemma. Jag bodde för andra året i rad tillsammans med Nuno och Catarina (ägare av Fandi och Indio) och typ 15 andra personer. Det är världens bästa gäng, äldsta är Amilcar som är runt 65-70 år och yngsta Ana är 17 år. Alla kommer så bra överens, det blir som en stor familj. Alla hjälps åt med matlagning, städning osv. Ibland kommer det vänner över på middag eller lunch och det kan vara 25 personer vid matbordet. En av kvällarna hade vi fadokväll och det var nästan 40 pers i huset! Det var en underbar kväll med fantastisk musik. Sök på youtube om ni undrar vad fado är.
  
Så över till ridningen och tävlandet. Första helgen var det typ portugisiska mästerskapen. Det var 6 portugiser, 6 spanjorer och jag i min klass. Altivo var jättefin i dressyren där vi kom 4a på 68 % så jag var väldigt glad. Lördag i tekniken red vi när det var mörkt så strålkastarna var på. Jag vet inte om det var därför eller om det var för den stökiga uppvärmingen i mangan (ett spår runt arenan) som han var så spänd. Vi tog oss igenom helt okej och vi fick 68 % men hamnade på 7:e plats vilket kändes onödigt då vi låg så bra till efter dressyren. Söndag regnade det rätt ordentligt när vi skulle rida speed. Återigen fick vi rida med strålkastare och han vägrade faktiskt på hindret vilket chockade mig. Jag fumlade bort mycket tid också, det är rätt stor skillnad när allt blir blött och halkigt. Men det var lika för alla så jag kan inte klaga. Vi blev 10a i speeden och slutade på 7:e totalt. Inte så illa när det var 13 ryttare men jag var ändå lite besviken då jag ville ha en bättre slutplacering. Andra helgen var det final i det nationella championatet då det bara var jag och portugiserna. Jag hade höga förhoppningar i dressyren då han varit så fin helgen innan. Det var 5 domare och alla hade varsitt solparasoll som fladdrade på bra då det blåste mycket. Altivo var helt hysterisk och det var det värsta performance vi någonsin gjort. Jag kunde inte kommunicera med honom även om jag försökte. Jag tänker inte ens skriva vilken procent vi fick, det är skämmigt. Vi kom sist, men nästan alla hästar var spända och en utgick till och med. På lördagen red vi på en annan bana, spänningarna satt i från gårdagen men jag kunde rida igenom det på framridningen. Inne på banan var han lite spännig, men jag var väldigt nöjd med vår ritt då vi nästan inte hade någon miss och stundvis fick jag riktigt bra känsla. Domarna höll inte riktigt med då vi fick 64 %. Jag hade förväntat mig högre, men vi kom 6:a av 7 då nästan alla andra red på 70 %. Jag gissar att domarna hade dressyren fortfarande på näthinnan och att det påverkade vårt resultat. På söndagen regnade det massor. Jag valde att stryka mig då jag låg näst sist och vi hade en lång resa hem och vi kunde passa på att åka tidigare. Med mig hem tar jag första helgens dressyr och andra helgens teknik. Nu ska vi träna på i vinter och förhoppningsvis vara väl förberedda för nästa säsong.
  
Jag träffade många svenskar, tänk vad hästar kan föra ihop människor. Jag tycker alla borde uppleva Golega iallafall en gång i livet. Se till att boka resa till nästa års feira ;)
  
Kram,
Astrid
  
Instagram astridhedman

En del av vårt husgäng till häst <3

Anna på sin hingst i grimma och barbacka. Jepp...

Första helgen red vi i vår svenska outfit.

Piteå är överallt i världen. Eva, Maggan och Ulla-Carin var på plats i Golega och det var så roligt att träffas <3

Jag var otroligt dålig på att fota men jag har gjort en del korta filmsnuttar som jag ska ladda upp och lägga ut i nästa inlägg.


Läst 7696 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
30

Snart Golega!

Jag är supertaggad för årets bästa händelse. På torsdag åker jag och Altivo 10 dagar till Golega, hästarnas huvudstad här i Portugal. Det är en årlig feira som är ett paradis för lusitanoälskare.
  
Jag och Altivo kommer att tävla bägge helgerna i working equitation. Första helgen är det portugisiska mästerskapen. Det kommer en hel del ryttare från Spanien så det blir roligt att se hur de rider och vilken konkurrens det ger. Andra helgen är det final i det nationella championatet. Jag har bara ridit 4 deltävlingar så jag trodde att våra poäng inte skulle räcka till finalen, men de tog med de 7 bästa istället för 5 så vi kom med ändå. Jag var tveksam om jag skulle rida båda tävlingarna, men jag tror det kan bli bra att han får gå två helger på raken. Då kommer han vara mer van vid miljön (som inte är den lättaste) och förhoppningsvis mer avspänd. Altivo hinner återhämta sig efter feiran då det blir uppehåll innan säsongen är igång igen till våren.
  
Jag ser otroligt mycket fram emot att få tävla och även att träffa alla människor, det brukar vara en hel del svenskar som kommer. Om du ska dit kan du väl lämna en kommentar här nere, alltid roligt att träffa läsare! Ska ta med min Hippson-väst så ni känner igen mig. :)
  
Altivo känns otroligt fin nu. Ettorna sitter som en smäck, men det tränar vi inte så mycket innan tävling. Då börjar han ofta göra ettor när jag bara ber om ett enstaka byte.
  
För ett par veckor sedan var jag iväg med Fandi och Horus på en träningstävling. Det var den internationella domaren Francisco Cancella de Abreu som dömde och efter man hade ridit klart sitt program gav han några råd och man fick rida igenom ett par övningar igen.
 
Horus var iväg för första gången så det var lite spännande att se hur han skulle reagera. Han var otroligt duktig även om han tappade koncentrationen ibland. Vi red ett program motsvarande LB och det var lite hej och hå, men jag var väldigt nöjd med honom. Jag tycker att han tog miljön fint och betedde sig bättre än vad jag förväntat mig. Han fick fina lovord från domaren men inga höga poäng eftersom han blev lite avstängd för hjälperna. Men väldigt kul att vara på G med min stora grå, tror han kommer bli en superstar!
  
Fandi gick jättebra, vi red en MsvB och domaren hade inte så mycket att kritisera, vi fick spänna bågen lite till bara. Roligt! Fandi går från klarhet till klarhet och nästa år är målet att tävla working equitation.
  


Fina pojkarna <3
  
Här är film på Altivo när vi gör ettor, mycket nöjd med honom. Jag måste träna på att sitta mer still! Kommer lägga ut nya filmer på småpojkarna snart, kolla min instagram astridhedman för fler klipp på Jupiter och Jasmim om ni är intresserade. Världens bästa 4-åringar, söner till Altivo.

Kram

/Astrid


Läst 21257 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
16

En ursäkt till western och alla dess utövare

I veckan har jag haft min mamma på besök och det har varit full rulle. Så full rulle att jag inte alls har haft koll på utvecklingen av kommentarerna på mitt förra inlägg och nu när jag har läst igenom det så måste jag börja med att säga tack. Tack till alla er passionerade som står på er när eran disciplin får skit. Tack för att ni (i de flesta fall) försöker utbilda och förklara på ett väldigt sakligt sätt. Tack för att ni trycker på att vi inom hästvärlden måste börja sammarbeta och lära av varann.

Jag hade fel och borde inte alls ha skrivit det inlägget utan att vara påläst. Jag hade en viss bild i mitt huvud som jag utgick efter, men efter att ha läst på och tittat på många filmer så inser jag att den bilden inte alls överensstämmer med verkligheten och målet. Det var klumpigt uttryckt och ni hade helt rätt i att reagera starkt. Läste ett blogginlägg imorse och jag håller helt med om vad som skrivs. Jag gjorde det jag själv har försökt att motarbeta, fördomar och antaganden om en annan disciplin.

Jag vill be om ursäkt till alla och önskar att detta inlägg hade kunnat bli till tidigare. Något som man måste komma ihåg med bloggarna här på Hippson är att det är bloggarnas egna åsikter. Jag vet att många ibland blir upprörda över saker som publiceras, men det är som sagt bloggaren som ska ta smällen, inte redaktionen. Det är inte första gången detta händer för mig, men däremot är det första gången jag ber om ursäkt och håller med om att det var fel.

Jag kände att jag ville skapa något bra av all denna uppmärksamhet. En elev kontaktade mig och kom med bra förslag. Hon rekommenderade ett par kunniga personer inom western och jag har skrivit till dem och hoppas att det kan komma ett gästinlägg. Uppenbarligen behöver ryttare från andra discipliner (mig själv inräknat) lära sig mer om western. Några ämnen jag tror skulle vara intressant att ta upp är hästens form, hjälpgivning, lite skillnader/olikheter mellan dressyr och western och syftet med de olika rörelserna. Har ni något annat ni skulle vilja veta eller förstå bättre kommentera gärna så hoppas jag att vi kan ta upp det i ett eget inlägg snart.

Det finns ju otroligt många olika grenar inom western, jag visste inte att det var så många, men jag fastnade för ett klipp där jag tycker hästen har så härligt uttryck. Det är i grenen ranch riding och liknar working equitation till viss del. Min tränare brukar säga att det finns bara bra ridning och det finns dålig ridning. Jag kan bara hålla med och jag lovar att börja jobba mer för en gemenskap och utbyte mellan disciplinerna.

Ha en bra vecka och håll utkik efter ett gästinlägg om western!

Instagram astridhedman


Läst 46641 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Sista tävlingen & Första träningen

Saras vardag

Alvin retades – vill inspirera andra killar att börja rida

Gästbloggen

Mitt åttonde Golega

Portugal-bloggen

Till Husbloggarna