Portugal-bloggen - Cascais, hästarna i stallet och ändrade julplaner
DEC
13
2020

Cascais, hästarna i stallet och ändrade julplaner

Glad Lucia!

Jag och Anna har inte gjort något speciellt idag, men vi planerar att göra lite julbak och annat mys närmare jul. Jag har tagit ett tufft beslut att inte åka hem till Sverige över jul som var planerat. Jag ombokar min biljett till senare och hoppas att denna skitcorona ska ha lugnat ner sig tills dess. Längtar så mycket efter min familj, men det är det enda rätta att göra för att minska smittspridningen. Det blir min första jul i Portugal och jag är så glad att jag har Anna att fira med. Vi planerar att åka bort några dagar och bo på hotell för att lyxa till det lite. Jag har inte haft någon riktig semester sedan förra julen så det skulle nog vara bra med en liten paus från hästarna.

För några veckor sedan åkte jag med Fandi till Cascais för att tävla i de Portugisiska Mästerskapen. Hela Portugals elit var på plats, 5 domare varav 3 är internationella och det var sista tillfället att visa vad vi går för innan årsskiftet. I dressyren på fredagen fick vi rida på en bana som hade galet djupt underlag. Fandi brukar behöva en ordentlig framridning första dagen, men på detta underlag borde jag ha tagit det lite lugnare. I skritten var han väldigt ofokuserad och jag har svårt att få honom fram till kontakten. Resten av programmet gick lite bättre, men jag var inte alls nöjd. Vi fick ändå 64 % men i denna konkurrens räcker det inte så långt. Det är vårt stora mål för nästa år, att höja nivån i dressyren.

I tekniken fick vi rida på en helt fantastisk gräsbana. Det var mer i Fandis smak och han kändes riktigt bra. Några missar såklart, i parellellslalomen tappade jag fokus under ett par språng och det har man inte råd med. Näst sista hindret, som var klockan, hade de ställt precis vid den höga häcken. När jag styrde an i galopp tror jag att Fandi tänkte att jag var tokig som bad honom galoppera rakt in i en häck! Så jag valde att gå ner till skritt i sista sekund så det blev inte riktigt enligt plan. Men det är sånt som händer, i det stora hela var jag supernöjd och vi red ihop 68,8 % red vi ihop (72 % från en av de internationella domarna!).

Bangång

I speeden tog jag det rätt lugnt för att inte upprepa misstaget i Lissabon då jag satsade för fullt och vi hade ett meltdown. Nu började jag lugnt och försökte öka på speeden allt eftersom. Det tror jag var en bra plan och vi tog oss igenom på ett bra sätt. Carlos Hernani var med hela helgen och fångade oss på bild. Kolla resultet!

Gilberto vann som förväntat i master med sin fantastiska häst Zinque das Lizirias. Gilbertos dotter fick hålla i hingsten medans pappa fick sin medalj. Bara i Portugal.

Jag har så himla fina hästar i stallet nu. Det är roligt att gå och jobba varje dag. Jag har lagt upp lite korta filmer och skrivit om vad jag tränar på med varje häst. Nästa gång tar jag den äldre halvan av hästar jag har i stallet.

Malva är nu på väg till Sverige. Ett väldigt fint sto som det ska bli spännande att följa!

Malva är inte särskilt stor, men hon har otroligt mycket power! När hon kom var hon inte så bekväm i kontakten och ville absolut inte ta stöd. Hon är även väldigt framåt så det var en rätt svår kombination. Fokus fick ligga på att hålla en så stilla och mjuk hand som möjligt och använda mig till största del av vikthjälperna och kontrollera rytmen med min lättridning. Efter ett par veckor började hon lita mer på min hand och i slutet kunde hon börja söka sig lite framåt och nedåt när jag satte fram handen. Det är en bra check ifall man har en häst som lätt hamnar "bakom", gå fram med handen i riktning mot hästens mun. Om hästen sträcker och söker efter kontakten är det bra. Om den går kvar i samma position måste man fortsätta jobba på att den ska ta stöd.

En ut och en in! Har inte hunnit filma den nyaste hästen i stallet, men han är ljuvlig. Licor heter han, 5 år gammal efter Coronel som är efter Rubi (gick OS i London). Han är så obehagligt lik Indio och de är faktiskt kusiner med Alter-hingsten Viheste i andra led. Planen är att han ska vara här för att utbildas någon månad och sedan lägga ut till försäljning. Jag tror inte han blir svårsåld, han behöver en del jobb, men väldigt fina gångarter och ger härlig känsla. Han har varit lite stissig då han är hingst och det är mycket liv och rörelse på anläggningen. Men nu börjar han landa och han har väldigt trevlig personlighet.

Mitico är en så himla fin häst! Normalt sitter jag inte så mycket i traven på så unga hästar, men han håller upp sin ryttare väldigt bra och ändrar ingenting när jag sätter mig. Därför brukar jag sitta ibland en bit innan galoppfattningen för att få honom i balans. Vi har fortfarande lite problem med kontakten, speciellt i början av passet. Han har kort och bred hals och rätt stora gångarter så han behöver lite tid att hitta balansen där han jobbar mer över ryggen. Han testar gärna att trycka på i handen och sänka ryggen, men det blir bättre och bättre ju starkare han blir. Det är lätt hänt att man börjar dra bakåt och bli för "rörig" med handen på denna typ av häst. Men jag försöker fokusera på att hålla armbågarna stadiga vid kroppen och en stark mellandel så jag kan stänga handen och möta honom (utan att ta handen bakåt) och driva honom framåt för att han ska engagera sina bakben och använda ryggmusklerna istället.

Min alldeles egna häst Renoir är så hiiiimla fin! Kan inte förstå att han är min. Han fortsätter vara världens lättaste och snällaste unghäst. Vi gör väldigt korta och lätta pass, jag rider ca 3 dagar i veckan max 20-30 min med mycket skritt. I traven har han börjat söka sig lite rundare fram till handen. Jag försöker inte rida ner honom på tygeln, utan bara att han ska gå framåt i samma takt, vara lätt att svänga och i balans. Alltid lättridning! Inför galoppfattningarna ökar jag på tempot i traven och låter honom "falla in i galopp". I galoppen står jag alltid i lätt sits, på kortsidorna kan jag sjunka lite närmare sadeln för att hjälpa honom med balansen. I galoppen har jag mjuk, men jämn kontakt på ytter och inner väldigt lätt. Han får gå precis vart han vill med huvudet. Fokus ligger på styrning, framåtbjudning och att han är i balans.

Mandarim ska kastreras imorgon. Han utvecklas varje vecka och börjar bli starkare i ridningen. Han är så himla trevlig och okomplicerad att rida. Galoppen är så mjuk och han är otroligt balanserad för sin ålder. Vi har redan testat lite förvänd galopp och bara för att se vad han gör har jag testat be om ett byte och han har otroligt lätt för det. I traven behöver han fortfarande bli starkare för att visa sin fulla potential, just nu är det bara en växel, men det kommer gå att få fram mycket mer gång. Han är till salu och ligger ute på hippsonmarket. Ifall någon är intresserad kan ni mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com

Han börjar se bättre ut i kroppen, var väldigt tunn när han kom. Kommer bli en snygg grabb när han blir äldre!

Avslutar med en bild på Icaros hals efter ett bra pass. Ofta efter ett ridpass skrittar jag av hästarna ner till floden. Det är en 10 minuters runda och gör gott för hästarna att gå på lite annat underlag och se andra saker. Ibland lyckas man tajma solnedgången som är svår att göra rättvisa på foto.

Ha en fortsatt fin lucia!

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 48627 ggr




Fler inlägg

SEP
23
2021

Wow, mycket hinner hända på sex veckor!

Äntligen har jag träffat familjen i Sverige. Jag var hemma i nästan två veckor. Det blev såklart en hel del häst. Jag red bland annat mammas fina Manequim, som jag hade i cirka ett år innan han åkte upp till Piteå. Jag hade kurs med instruktörerna på Piteå Ridklubb samt en clinic för de medlemar som ville komma och titta. Jag red även Veronica Perssons fina H-Navajo som jag sålde för ett år sedan. En annan gammal bekant som jag haft i träning var Icaro. Han ägs av Maja Forsell och de är så fina ihop. Det är väldigt roligt att följa de hästar som jag lärt känna under åren och se hur fint de utvecklas ihop med sina ägare. Jag gjorde även en sväng till mina kusiner i Leksand och hälsade på. Sedan corona kickade igång har det varit sjukt mycket jobb och man har inte stannat upp och känt efter så mycket. Nu när jag var hemma insåg jag hur mycket jag saknat alla nära och kära. Ser redan fram emot nästa hembesök och det ska inte dröja över 1,5 år tills jag reser hem igen.

Manne på PRKs nya bro och i härliga klätterbackar som är tillfixade.

Fina Navajo som jag fick låna till att visa världens bästa gren, working equitation!

Ridlärargänget som provade we och flera av ridskolehästarna som aldrig gjort detta förut skötte sig galant.

Innan jag åkte hem till Sverige hann jag med ett par tävlingar. En regional hemmatävling där jag återigen organiserade samt red två hästar. Denna gång kände jag att det var bättre flyt under dagen då jag hade lite bättre koll på vad som behövdes och kunde fokusera bättre på mina ritter. Indio var superfin hela dagen. Vi hade PB i både dressyren och tekniken där vi red ihop 72,7 % respektive 75 %. I speeden hade vi lite oflyt då lansen studsade ur tunnan vilket innebär att man måste hoppa av, ta upp lansen, sitta upp och sätta i lansen i tunnan uppe från hästen. Som tur var klantade sig fler ryttare i vår klass och tack vare att vi vunnit dressyren och tekniken tog vi hem totala förstaplatsen. Fandi skötte sig bra och det blev en förstaplats med honom också. Vi red på 72,5 % i dressyren och 71 % i tekniken samt att vi lyckades vinna speeden.

Jag testade en ny stång på Fandi som var lite skarpare än den vi haft tidigare. Det gick bra denna tävling men helgen efter åkte vi till Golega och red nationellt. Där fick vi lite mer problem och han var inte helt nöjd med kontakten. Jag som brukar ha problem att få Fandi avspänd och lugn fick istället kämpa med att få fram honom. I Golega red vi på 67,8 % i dressyren vilken jag var rätt nöjd med. Ett par missar, men en domare som gav oss 70 %. På de nationella tävlingarna har vi alltid 3 domare och i regionala 1. I tekniken hade jag en del problem då Fandi inte uppskattade sin nya stång. Det blev en del missförstånd och vi fick "bara" 67 %. Jag kände inte alls att han var med mig inne på banan, utan att vi jobbade mot varann och jag var såklart besviken att vi inte kunde prestera bättre. På söndagen blev det ännu värre då det fanns en överaskning i form av tre getter i fållan. För er som är oinvigda i working equitation så är fållan en volt med staket. Hos oss är det som en 6-metersvolt, men den kan variera i storlek. I mitten har man även staket eller annat och på denna tävling var det alltså staket som bildade en inhängnad med tre getter i. Där tog det stopp för oss då Fandi inte alls var på humör. Hade vi haft ett annat samspel tror jag vi hade kunnat lösa det ihop, men denna tävling fick vi inte riktigt till det. Blev några fina bilder iallafall tagna av Carlos Hernani.

Det är så lätt att gräva ner sig och känna sig missnöjd med en sämre tävling. Men man får tänka att man alltid lär sig något och efter denna tävling fick jag inse att jag måste ändra strategi och en mildare stång. Fandi är väldigt känslig så man får lyssna när han är missnöjd. Sen så har jag blivit mer disciplinerad på framridningen och att han ska vara lydigare och på plats i alla situationer. Lite längre uppvärmning så han inte har extra energi att hitta på hyss inne på banan. Det var även bra med en liten paus och få tillbaka motivationen i Sverige. När jag kom tillbaka var jag laddad att köra igång och testa nytt bett samt upplägg för uppvärmningen.

Det fick jag chans att göra nästan på en gång då vi fick en regional tävling för ett par veckor sedan. Indio hängde också med och jag är så otroligt stolt över denna häst som bara blir bättre och bättre för varje start. Denna gång gick han på 71,7 % i dressyren och 69 % i tekniken där jag tar på mig de missar vi hade. I speeden var vi en sekund ifrån att vinna som hade gett oss totalsegern. Det räckte tyvärr inte hela vägen, men jag tror aldrig jag varit så nöjd över att komma tvåa. Fandi kändes toppen och jag red på en rätt "mesig" stång för att hitta förtroendet och bjudningen. Det fungerade rätt bra och jag fick 68,9 % i dressyren samt 71,7 % i tekniken. I speeden blev vi tvåa och lyckades ta hem förstaplatsen. Jag kände mig mycket mer motiverad med Fandi efter denna start. Beatrice Werder tog några härliga actionbilder av Indio.

I helgen var vi i Cascais på den stora lusitano festivalen. Jag hade med mig Fandi och tävlade nationellt we. Denna gång bytte vi upp oss ett snäpp på stången och nu tror jag vi har hittat den magiska formeln. Det kanske blev lite väl mycket uppvärmning första två dagarna. Hade gärna haft något mer energi, men han är betydligt lättare att ha och göra med när han är lite trött än lite för pigg! Det är en utmaning att rida på gräs och broddar då hästarna blir lite mer "fast" i marken. Jag borde ha lärt mig att ha lite mer galopp för att inte riskera att missa i bytena. Men känslan var väldigt bra hela helgen och nu jobbade vi tillsammans istället för mot varandra. Jag är så laddad för kommande helg med ännu en regional och i mitten av oktober har vi en nationell. Sedan är det dags för årets event, som verkar bli av detta år, Golega. Jag lär mig så otroligt mycket av denna häst och jag tror jag kommer få nytta av alla nya verktyg jag samlar på mig för framtida hästar. Det är även otroligt inspirerande att vara i Cascais och få rida på den arenan, se så många fina hästar och duktiga ryttare. Hade dessutom en grym rumskompis Julia Witsell på fint hotell och massor av andra härliga människor som förgyllde helgen. Framförallt mina hästägare Nuno och Catarina som outröttligt ställer upp och satsar på mig och hästarna. Vi fick 66,7 % i dressyren och 67,8 % i tekniken. Tyvärr hade vi en domare som låg rätt lågt och drog ner procenten en hel del. I speeden var han lite trött och vi hade ner sidepassen så det är 10 sek extra. Men vi börjar närma oss övriga gänget tidsmässigt så det känns lovande. Bjuder på några sista bilder, credit Carlos Hernâni / Lusitano World :

Min grymma tränare Mafalda Galiza Mendes som har trimmat mig och Fandi senaste tiden. Hon och hennes fina Isco kom tvåa i masterklassen.

Nästa gång ska ni få en bättre uppdatering på övriga hästarna i stallet.


Kram på er!

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 17815 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
01
2021

Hej på er!

Datorn har strulat en hel del så därför är det hela 2 månader sen sist jag bloggade. Just nu fungerar den, det är en röd ton över skärmen, men det kan jag leva med så länge den sköter sig i övrigt. Men en ny dator står högst upp på inköpslistan just nu!

Nu ska jag skriva om roligare saker än datorer, hästar!

Under 2 månader hinner det hända en hel del, juni och juli var det många som ville köpa hästar. Lamarck som är en 6-årig valack kom till mig för försäljning och såldes snabbt till Malin Granath. Det är en superfin häst, men han var lite missförstådd och rätt spänd i ridningen. Därför ville Malin att han fick vara kvar på utbildning ett par månader innan han åkte till Sverige. Under de veckor jag hade honom fick han gå ut mycket i hage med andra hästar och fokuset i ridningen låg på att få honom avspänd. Sista passen vi gjorde var han som en annan häst. Glad och harmonisk, fortfarande mycket jobb att lägga på grundarbetet, men man började kunna se vilka kvalitéer han har.

Det är långt ifrån perfekt, men jag tycker det är en så trevlig häst och vill gärna visa vilken skillnad det blir med konsekvent arbete. Här är en video från ett par veckor efter att han kom till mig.

Han åkte i onsdags mot sitt nya hem tillsammans med ett 3-årigt sto Orquidea samt Mistral. Orquidea är halvsyster till Ninfa med samma mamma. Ninfa kanske ni kommer ihåg, hon är ett 4-årigt sto som jag hade i träning några månader. Hon åkte till sin nya ägare Anna Hökenvall i juni. Det är så skönt när man hittar bra uppfödare att jobba med som är seriösa och har bra förhållanden för att ge hästarna en bra start deras första år. Silverio Pacheco som jag sålt 4 hästar åt är en av de uppfödarna och jag hoppas vi kommer fortsätta jobba ihop. Just nu har han bara 2-åringar till salu. Orquidea är otroligt cool för sin ålder och jag tror hon blir en toppenhäst i framtiden tillsammans med sina nya ägare Jennie och Michaela Guldroth. Här är en liten videosnutt av henne.

Mistral var verkligen menad att hamna hos sin nya ägare Ida Brink. Hon skrev till mig när jag la ut första fotot på honom och var sugen på att köpa. Sedan gjorde hon illa knäet och jag hade flera intresserade av Mistral, men ingen som passade 100 %. Så till slut när Mistral hade fått lite mer utbildning och Ida var bra i sitt knä var det perfekt tajming. Denna häst har så mycket personlighet, han är en liten clown och har så härlig utstrålning. Det är omöjligt att vara på dåligt humör när man hänger med Mistral. Ska bli så spännande att fortsätta följa dessa hästar och se hur de utvecklas tillsammans med sina nya ägare. Lite video på Mistral kommer här nere. Han är ju bara 5 år gammal och var i princip bara insutten när han kom i mars så det är imponerande hur mycket han har utvecklats under vår tid ihop.

Även om flera hästar har åkt så är jag inte utan arbete. Just nu har jag 8 hästar i stallet varav två är mina. Icaro fick faktiskt åka på tävling förra helgen. Han är helt underbar och jag är så sugen på att försöka behålla honom lite längre än planerat. Han är den perfekta hästen, supercool och stadig utan att vara tråkig. Han är pigg och känslig, men absolut inte hysterisk. På tävlingen var han precis som att rida hemma om inte ännu bättre. Vi gick in och vann klassen (motsvarande MSVC) på 68 %. Indio var också med och tävlade sin 4:e St George. Jag vet inte vad för humör han var på, men han var on fire! Redan i boxen såg jag att han hade mycket energi och han pep och gjorde en liten bock på framridningen. Han är ju sjukt häftig att rida när han har sån energi, men tyvärr kommer det en hel del missar när han laddar för mycket. Men vi fick ändå 65 % och en andraplats, trots en hel del missar. Nästa start blir working equitation på hemmaplan igen.

Med Fandi har jag tävlat en regional och en nationell tävling. I den regionala var han lite väl spänd, men vi fick ändå ihop fina poäng. Indio gick också den regionala där vi slog PB i dressyren med 71,62 %. I tekniken hade vi ett par missar, men i speeden börjar han kunna gå riktigt fort. Vi blev dock trea totalt så nu är jag sugen på revansch nästa start!

De fina bilderna är tagna av Beatrice Werder

När vi åkte ner till Companhia das Lezirias på vår första nationella för året var jag inte riktigt i form. Efter en lunch på Burger King kollapsade min mage ihop totalt. På tävlingen var jag fortfarande inte riktigt återhämtad och kände mig allmänt svag. Det var tur att våra boxar var nära till toaletten! Det var även runt 35 grader varmt så jag kände definitivt av att Fandi blev påverkad av värmen. Vi fick ändå 66 % i dressyren och jag var väldigt nöjd med tekniken där vi fick 69,35 %. I speeden hade vi ett missförstånd i början av ritten, men sedan fick vi upp farten och hittade flytet. Nästa tävling ska vi prova ett annat bett och se ifall han trivs bra på det och att jag får mer kontroll.

Här är vårt tekniktest från Companhia das Lezirias.

Renoir och Nasoni fortsätter utvecklas åt rätt håll. Jag ska ge några veckors semester till Renoir, kollar lite beten dit han kan åka. Han är verkligen en drömhäst och har gått så bra trots att jag inte hunnit rida honom jättemycket. Vi har ingen stress någonstans, men nog blir man lite inspirerad efter OS i dressyr. År 2028 drömmer jag om att vi ska vara med i Los Angeles...

Jag har också fått inspiration av alla grymma dressyrtjejer att börja ta tag i min egen träning. Yoga och styrkeövningar några gånger i veckan. Jag och mamma har en yogautmaning under augusti. Vi ska yoga minst 15 gånger under månaden. Finns massor med bra videos på youtube, yoga with Adriene är toppen! 

Slutligen så kan jag berätta att min älskade mamma varit på besök. Det var så mysigt att ha henne här i en veckan, jag hade inte sett henne på 1,5 år. Det var synd att jag blev magsjuk/förgiftad och inte var så pigg sista dagarna. Men min sadelkammare och sovrum fick sig en förvandling. Alla behöver sin mamma ibland <3 Nu kollar jag på resor för att åka hem till Piteå i september.

Hoppas ni tycker det är roligt med lite videoklipp på hästarna. Det är som sagt inte alltid perfekt, men det är verkligen så det ser ut i vardagen här hemma.

Hoppas ni får en fortsatt fin söndag.

Kram

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 40109 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
06
2021

Tävlingarna fortsätter snurra på och jag har hunnit starta en dressyrtävling och en working equitation sen sist jag skrev. På min 30-årsdag åkte jag med Indio, Jasmim och Mistral till Vila Nova som är ett toppenställe att tävla på. Lördag red jag alla 3 för att de skulle få se banan och jag var så otroligt stolt över allihopa. Det är så roligt att åka ut med hästarna och känna att det arbete man har lagt ner hemma betalar sig. Att de är trygga med att åka bort och gå på ny bana är inte en självklarhet. Lördag var som sagt även min 30-årsdag och jag blev firad ordentligt när jag kom tillbaka till CHN (anläggningen där jag står uppstallad med mina hästar). De har nyligt öppnat upp en bar och det var invigning så det var bra tajming. Det blev dock en rätt tidig kväll då jag skulle upp tidigt för att åka och tävla söndagmorgon. Mistral var den första ut på banan och han skötte sig så bra. Han är så otroligt stabil och jag tror aldrig jag har haft en så cool 5-åring. Han fick fina 65 % och vann sin klass! 

Jasmim ville inte vara sämre och han gjorde så mycket bättre än första tävlingen. Fortfarande lite spänd i galoppen, men han har verkligen börjat hitta fler växlar i traven och galoppen kommer bli super när han får mer styrka och rutin. Vi tog en andraplats på 65,3 % med väldigt fin kritik från domarna. 

Med Indio har jag försökt förbättra lite tekniska grejer i St Georges. I bytena att han ska vara mer rakriktad och mer samling i galoppen. I piruetterna har han hittat en annan balans och kan sitta mycket mer. Däremot är han inte helt bekväm i den galoppen då det blir jobbigare så missarna kommer lättare. Det blev ett par stycken som kostade en hel del. Vi fick 64 %, men de andra ryttarna i min klass hade också en del missar så vi lyckades ta hem vinsten. Filmen är riktigt dålig då det var en nervös hästägare så det blir bara ett par bilder. 

Vi är ett otroligt härligt gäng med tjejer i både dressyren och we som peppar och stöttar. Dressyrryttare kan vara roliga! 

Alla fina foton ovan är tagna av bästa Carlos Hernani. 

Att fylla 30 var lite jobbigt dagarna innan. Men med mina fina vänner blev det en riktigt bra vecka! Jag, Anna, Mia (norsk tjej som bott i Portugal och hoppat men var på Portugalbesök i några veckor) och Ginnie åkte iväg på superfint hotell i 3 dagar.  Jag och Anna har knappt haft någon semester då vi inte åkt till Sverige på 1,5 år. Det är svårt att ta ledigt om man inte åker bort. Så i födelsedagspresent ville jag ha ledigt i mer än en dag så det fixade vi genom att åka bort. Inte så långt, det räckte att åka till Porto, men det var underbart. Vi hade så tur med vädret och vi var nästan helt själva vid poolen. Vi bara myste, åt och drack gott samt hann med en förmiddag på spa. Helt underbart att ha ett par hästfria dagar och skämma bort sig lite. 

Att fylla 30 var inte alls så farligt. Min häst Renoir TH gav mig underbar känsla och vår gulliga groom i stallet gav mig dessa fina blommor. 

Förra söndagen var jag och Indio iväg på we-tävling. I dressyren hade jag riktigt bra känsla, men återigen fick vi ett par rejäla missar då vi fortfarande jobbar på finliret och missarna kommer lättare. Det blev 65 % och en andraplats. I tekniken var han riktigt laddad och det blev överspänt på några ställen. Men det är så härligt att jag kan lita på honom nu och han litar på mig. I de hinder som vi brukade ha svårt med känner jag att han har fullt förtroende, så nu kan vi verkligen jobba med att höja kvalitéen. Vi fick 66 % och en till andraplats. I speeden provade jag att rida på, vilket jag inte gjort förut pga att han varit lite osäker på vissa hinder. Det är väldigt viktigt att hästarna blir trygga och vet vad som förväntas av dem innan man börjar höja farten. Men nu var han redo och oj så roligt vi hade! En del svängar där jag inte fick med yttersidan och vi behöver komma ihop oss betydligt mer, men han pushade på av sig själv och det kändes verkligen att han gillade det. Vi kom trea i speeden och tvåa totalt. Resultatmässigt var det kanske inte vår bästa tävling, men känslan jag hade stundvis var den bästa jag haft i we med honom. Nästa helg är det dags igen och då kommer Fandi också att hänga med. Därefter väntar en nationell tävling i Cascais med Fandi vilket jag ser väldigt mycket fram emot. 

Här är en snutt av vårt tekniktest

En annan kille som gjort stora framsteg är Nasoni. Aldrig trodde jag att det skulle gå så lätt med inridningen av denna grabb med stor karaktär. Nu kan jag rida honom på utebanan utan longering innan. Jag har även ridit med andra hästar på banan samtidigt och då blir han rätt distraherad, men det går att hantera. Vi får se om ägaren kommer vilja kastrera då det är dags att börja tävla. Men jag är otroligt glad att ha en så fin häst i stallet och som inte ska säljas. Det är rätt roligt att ha honom och Renoir som är varandras motsatser, men båda superfina hästar. Här är ett litet klipp på Nasoni för ett par veckor sedan. Tycker vår styrning har förbättrats en hel del sedan detta klipp. 

I nästa inlägg tänkte jag skriva lite om hästens form som verkar ha blivit ett hett ämne. Jag känner att jag mest skriver tävlingsresultat, men jag blir ju så stolt över mina fina hästar som presterar så bra. 

Hoppas ni får en fin vecka! 

Kram på er,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 67849 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 5

– TEMA: Hästen i trafiken
– Porträtt: Lotta och Kajsa Björe 
– Tömkör som Bo Jenå

– Sveriges charmigaste stallmaskot
– Det viktiga beterinärbesiktningen
– Hoppövningar med Victoria Almgren
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Ryggömhet kan bero på både yttre och inre faktorer
Mälaren Hästklinik svarar
Avtalet avgör vem som blir ansvarig när ett föl skadar sig
Eva Johansson svarar
Vem blir ansvarig om någon skadar sig på anläggningen?
Eva Johansson svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.