Portugal-bloggen - Sålda hästar och att tänka på vid provridning

Året började väldigt bra med en veterinärbesiktning av Oeste på nyårsafton och genomfört köp av Anna Andersson. Oeste är en superhärlig 4-åring och jag är säker på att han kommer göra sina nya ägare väldigt nöjda. Han kommer vara kvar i träning med mig ett par månader innan han åker vidare till Sverige. 

En till häst blev såld denna vecka och det var ett tufft beslut att sälja. Icaro köpte jag för ganska precis ett år sedan och planen var alltid att sälja vidare. Men han har varit helt underbar att jobba med och under hösten har jag gått och funderat om jag ändå inte ska behålla honom. Men jag har fått fler och fler förfrågningar om att ta in hästar i träning/försäljning och ens egna hästar hamnar de alltid sist på listan. Varje gång man går förbi Icaro gnäggar han och tittar på en förväntansfullt. Så till slut bestämde jag mig för att sälja och jag är så glad att han kommer hamna hos någon jag redan känner. Det är Jeanette Persson som förälskat sig i Icaro och bestämde sig för att köpa. Jeanette tränar även för Linnea Lycke och förhoppningsvis får jag se dem ibland när jag är i Örebro och håller i träningar. Alla borde få ha en Icaro någon gång i livet och intresset för honom har varit enormt. Kunde man göra kopior av honom skulle jag bli rik! Icaro kommer också att stanna några månader innan han åker till Sverige och Jeanette ska komma hit och rida honom innan dess. Det tycker jag är ett grymt smart upplägg, att man kommer och rider lektion på sin nya häst i den miljö de är vana vid. Man får en första kontakt och kan se vad den är van vid. Jag tror det blir mycket lättare att förstå sig på den och göra en smidigare övergång på detta vis. Självklart går det bra att importera en häst utan att komma och spendera en vecka med den innan, men tror som sagt det kan vara en fördel om möjligheten finns. 

Här är filmen jag gjorde när jag la ut honom till salu. Han har verkligen blivit så himla fin senaste månaderna och är alltid rolig att rida. 

Jag har även fått lite nya hästar i stallet som jag ser fram emot att jobba med. En svart 5-årig hingst som jag tror blir perfekt för working equitation. Otroligt cool och lättsam att ha och göra med. Inte så mycket utbildad så vi jobbar på, men han kommer snart att vara ute till salu. 

En stor 12-åring kom igår och är högt utbildad så vi ska lära känna varann och även denna kommer vara ute för försäljning snart. 

Fina Napoleao är ny i stallet och kanske någons framtida we-stjärna.

På tal om sålda hästar så tänkte jag tipsa lite om provridning. Senaste två åren har det ju varit väldigt svårt att komma iväg och provrida själv. Jag har haft som tjänst att åka och provrida åt andra vilket har fungerat väldigt bra. Det är inte alltid så lätt att komma till ett nytt land, ny häst, massor av förväntningar som man själv har skapat och sätta sig upp för att leta efter en bra känsla. Ibland vet man kanske inte exakt vad man letar efter och man kan bli nervös då det står folk och tittar. När jag åker och tittar på hästar vill jag gärna se dem utan utrustning. Jag vill se när ryttaren lägger på sadel, tränsar, sitter upp osv. Jag brukar även känna igenom benen före och efter ridning. Till klienter filmar och fotar jag hästen när den står uppställd, både framifrån, från sidan och en film på hela kroppen. Oftast rider ryttaren före, men det kan bero lite på situationen. Ibland om man har fått mycket film på hästen kan jag föredra att sitta upp på en gång, men då ska man vara helt säker på att hästen inte beter sig som en vild mustang de första minuterna. När jag först kom till Portugal hoppade jag upp på det mesta i godan tro att hästarna var lugna och skötsamma. Tack och lov har jag aldrig haft någon olycka, men jag är mycket försiktigare nu och litar inte på säljarens ord om jag ser att hästen steppar omkring vid uppsittning. När jag sitter upp ger jag inte helt långa tyglar och slappnar av som på en av mina hästar. Man ska alltid vara försiktig när man hoppar upp på en ny häst, spelar ingen roll om det är en gp-häst eller en 3-åring. Man får absolut inte sitta och spänna sig heller, för då kan hästen känna av det och bli nervös. Så vaken och uppmärksam på hästens signaler, men samtidigt försöka sitta avspänt. Plättlätt!

Vad man ska komma ihåg när man är och provrider är just det, man ska PROVA hästen. Inte försöka lära den något eller se hur långt man kan pusha den. Man ska skaffa sig en uppfattning om hästen kan vara passande för dig som köpare eller inte. När man väl har köpt hästen kan man börja "fixa". Jag hade en portugis som kom och provred en unghäst för ett tag sedan. Hästen var inte så välriden och hade varit kort tid med mig, vilket jag berättade innan han satt upp. Den hade inte världens bästa framåtbjudning, så jag red den väldigt okomplicerat och brydde mig inte vart den hade huvudet. Direkt han hoppade upp försökte han bända ner hästen på tygeln och det slutade med att den inte alls ville gå fram och sparkade mot skänkeln. Han insåg själv att det inte skulle bli bättre så han satt av och tackade för sig. Jag tror många känner viss prestationsångest när de ska provrida och vill visa upp sig. Det får man helt lägga åt sidan och skita i vad folk tycker och tänker. Det är du som ska eventuellt köpa hästen så din åsikt är den enda som räknas. Att leta efter en bra känsla är också överskattat, det får du sällan om du inte har väldigt mycket erfarenhet av olika hästar. Tänk mer än känn, har den kvalitéer du letar efter? Är den stabil och trygg att sitta på? Rör den sig på ett sätt som du klarar av att följa med i eller har den för stora/små gångarter? Är den lösgjord eller spänd och stel? Är den bärig eller har du hela hästen i handen? Är den för känslig eller kanske inte tillräckligt för din nivå som ryttare? Har du en tränare är det alltid bra att kunna bolla med denna. Antingen om tränaren kan vara med i person eller du kan skicka video. 

Jag vill känna att hästen skrittar på genom hela kroppen, att jag kan länga och plocka upp hästen i formen innan jag börjar trava. Beroende på utbildningsnivå anpassar jag upplägg. Om det är en unghäst rider jag väldigt kort, speciellt om säljaren har visat hästen riden först. Unghästar har inte så bra uthållighet så håll det kort. Man behöver inte göra några avancerade rörelser, bara att hästen svarar upp och är taktmässig. Några varv på spåret, volter samt övergångar så är jag klar. Om det är en mer utbildad häst vill jag först ha den avspänd, känna ifall den är liksidig eller inte. Testa några skolor, om den byter provar jag ett byte åt varje håll. Seriebyten kan jag se den göra med sin aktuella ryttare, alla har lite olika "knappar", så även om den kan det behöver jag inte ge mig på det under en provridning. Piaff och passage kan jag också känna på för att se hur känslig den är och att den kan slappna av efteråt. Jag kan även tillägga att jag sällan provrider några GP-hästar, är man på en viss nivå behöver man såklart testa hästen på ett annat sätt. Men även om hästen gör alla svåra rörelser och man själv har som mål att rida MSV tycker jag det är onödigt att sitta och be om ettor. Det går att jämföra med en hopphäst, ska du köpa en häst som ska tävla 1.20 behöver du inte sätta upp en bana på 1.40. Risken att det går dåligt och att både du och hästen får en otrevlig upplevelse är väldigt stor. 

Alla har sina egna idéer, men dessa är mina tips om du ska iväg och provrida. Och var kritisk! 

Ha en fin fortsatt söndag,

Astrid 

Instagram: astridhedman


Läst 94241 ggr



Fler inlägg

Hej på er! 

Sen jag kom tillbaka från Frankrike har det varit rätt köriga veckor och fullt fokus på alla hästarna som inte fick åka på VM. Unghästarna känns otroligt fina och tror alla mådde bra av ett par veckors vila. Jag tycker nästan alltid de brukar gå bättre efter en vila, har man kört fast lite eller påbörjat någon ny rörelse brukar det falla på plats om de får lite tid att fundera på saken.

Två av mina söta 4-åringar som utvecklas fint.

Oriente

Organico

Jag har även hunnit åka iväg till Sverige och ha träningar i Visby. Det var första gången jag var dit, Anna och Erik som har EA knight horses organiserade allt. De har ridit för mig förut i Skåne och även online. Nu har de bott på Gotland i ett halvår och det var riktigt roligt att hälsa på och se hästlivet där. Jag sålde även en häst till dem, 7 åriga fuxvalacken Levis, som jag börjar ångra att jag inte köpte själv! Otroligt trevlig häst och Anna och Erik har gjort ett strålande jobb med alla deras tre hästar. Är väldigt roligt att följa elever som är ambitiösa, tränar hårt och utvecklas framåt. Det var ett fullt schema under helgen med nya ekipage, jättekul att Gotland har så många duktiga ryttare och framförallt så starkt intresse för working equitation. Hoppas att åka dit mest fler gånger och att man får se framsteg. Tror det är viktigt att komma ihåg att man blir inte bättre om man inte tränar och sätter mål. Alla behöver inte ha som mål att rida OS, men vill man utvecklas måste man jobba för det. Finns tyvärr inga piller och genvägar för att bli bättre. Samma gäller med hästarna, man måste rida och träna. Vara konsekvent och ha ett mål med varje pass. Det är lätt hänt när man rider mycket själv (jag vet!) att man mest sitter och glider runt. Man gör en övergång när det känns bra och kan sitta 17 varv på volten i samma gångart. Om jag känner mig lite oinspirerad, eller inte riktigt vet vad jag ska göra för dagen, tycker jag det bästa är att sätta upp en övning. Behöver inte vara något speciellt, kanske några travbommar och en kon där man ska fatta galopp. Kan också vara någon variant på we-hinder som man kan anpassa efter hästens utbildningsnivå. Tycker det är bra med någon typ av markering så man vet att man gör volter lika stora åt båda hållen. Väldigt lätt ifall hästen vill ramla över innerbogen att man rider de volterna lite mindre och låter hästen flyta ut i andra varvet. Att man försöker lägga upp en plan för veckan med varierad träning och självklart lägga in tid för vila och återhämtning. Vet man i förväg att det kommer vara stressigt och svårt att ta tid att rida ordentligt kanske man kan få in en vila den perioden. Men i övrigt försöka se till att hålla hästen i form, de behöver gymnastiseras, bli liksidiga och bygga muskler för att hålla sig friska. Precis som oss! Ska man bli en bättre ryttare behöver man ha fysiken och själv jobba med sin liksidighet. Åter igen, alla behöver inte springa maraton eller lyfta 100 kg på gymmet. Men tror alla mår bra av att röra på sig och bygga muskler, inte bara när man sitter till häst. Jag kör "yoga with Adriene" på YouTube, lite andra träningsvideos och springer ibland. För mig har det varit bra att inte sätta orimliga mål, kommer jag ut och springer en eller två gånger i veckan är det tillräckligt. Att köra yoga 20-30 minuter eller 15 minuters träningsfilm med magövningar ibland på morgonen har man i princip alltid tid med. Så träna på med er själva och era hästar för att nå er fulla potential. 

Efter lite peptalk kan jag berätta att fina Indio har blivit såld och är framme i sitt nya hem i USA. Jag hade honom i fem år så det var lite jobbigt att säga hej då. Men hans nya ägare verkar supernöjd och resan har gått bra. 

Stilig är han! 

Under två veckors tid har jag haft Amanda Fredin på jobbskuggning. Hon är gymnasielärare på Kungsbacka ridgymnasium och ville lära sig mer om lusitano och working equitation. Underbar tjej och jag är så tacksam för att jag får träffa så härliga människor. Har lite dåligt med bilder, men får ta det i nästa inlägg! Istället blir det lite bilder på Fandi som avslutning. 

Ha en fin söndagskväll och träna på! 

Kram,

Astrid


Läst 14671 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er! 

Så mycket som har hänt sen jag skrev sist i april (jag vet...) och vilken resa det har varit. I april hade jag och Fandi en riktig dipp och vi funderade på om vi skulle lägga ner målet med VM. Men vi kämpade på, ändrade på några grejer i ridningen, jag sänkte kraven på mig själv och försökte att bara ha kul. Tävlade i princip ingenting i maj och tränade mycket ute i skogen. Till slut hittade vi tillbaka till varandra och Fandi började leverera resultat efter resultat. Han är en otroligt känslig häst och jag har lärt mig så mycket om mig själv och hur jag reagerar i vissa situationer. Lyssnat på jag vet inte hur många poddar om mental träning. I slutet av juni fick vi besked om att vi hade plats i laget och det kändes helt rätt att åka. Vi hade inte kunnat toppa formen bättre än vad vi gjorde till Frankrike. Helgen innan vi åkte tävlade vi i Ponte de Lima och det var över 40 grader. Fandi gick så jäkla bra och var nästan för het i dressyren. Då kände jag mig rätt säker på att vi skulle klara att göra bra resultat på VM, det var en perfekt självförtroendeboost. VMet gick i Les Herbiers, södra Frankrike ca 3 h från Paris. Jag och Fandi fick åka med Mafalda Galiza Mendes och hennes fina Isco i hennes lastbil. Med på resan upp var även fotografen och vår vän Carlos Hernani. Vi hade så himla roligt på resan, vi körde de ca 1400 kilometrarna på två dagar. Hästarna tog värmen och resan superbra! Vi kom några dagar innan själva tävlingen började och tror det var en perfekt uppladdning för både oss och hästarna. Vi stod på ett mysigt stall 20 min från Les Herbiers, bodde på ett fint hotell och det kändes som att vi var på semester med häst. Staden var urmysig och alla människor som vi träffade var väldigt trevliga och hjälpsamma. När jag var och tävlade i Paris 2017 var jag inte så imponerad av invånarnas service mind och några var rätt otrevliga. Men i en småstad där alla känner alla är det en annan stämning. Vi var framme torsdag eftermiddag och söndag morgon fick vi komma in på tävlingen. Underlaget på banan där vi blev hänvisade till att rida (inte tävlingsbanan) var rätt djupt så jag red inte särskilt mycket varken söndag eller måndag. Alla har olika upplägg, men såg många som satt och trimmade in i det sista. Min plan var att känna av energinivån och försöka hålla den på den magiska "lagom" nivån till första tävlingsdagen. Tisdag var det vet check, de svenska hästarna dansade igenom! De andra svenska ryttarna i laget var Åsa Cidh Lundberg med Algarve, Idamaria Johansson med Hoxi samt Julia Wittsell med Hercules. Med oss hade vi vår chef d'equipe Kajsa Ekedahl och Linn Ericsson som är elitsamordnare för we på svenska ridsportförbundet. Efter vet checken fick vi 20 minuter till att rida inne på banan och göra sound check. I working equitation rider vi en kür i dressyren, dock så måste övningarna vara i ordning så man har inte samma frihet att lägga upp programmet som i en vanlig kür. Fandi kändes väldigt fin inne på banan och avspänd. Jag satte inget tryck, utan bara såg till att hålla honom mjuk och lugn inför nästa dags dressyr. På kvällen fick vi alla lag åka häst och vagn från anläggningen till en park mitt i staden. Invigningscermoni och presentation av alla ryttarna. Det var rätt coolt, lite spännande färd då några av hästarna var något laddade. Men vi överlevde och kom hem i tryggt förvar för att ladda inför onsdagens dressyr. 

IdaMaria, Åsa, Julia och jag

På väg mot invigningen

Det är klart att de hade ett eiffeltorn

Foton av Linn Ericsson

Foto Carlos Hernani

Onsdag började allvaret! Jag red som tredje ryttare i laget vilket gjorde att jag fick starttid runt 17. Det var galet varmt de första dagarna, men från tisdag gick temperaturen ned och det var riktigt behagligt ridväder. Fandi kändes toppen på framridningen, min tränare Maria Eriksson var inte på plats, men hon var med i mitt öra och mamma filmade videosamtal. Det fungerade riktigt bra och trots att han var så fin kände jag mig lite pirrig när det var vår tur att trava in på banan. Fandi var helt med mig, blev lite het mot slutet av programmet, men inom ramarna och höll sig ridbar hela vägen. Musiken stämde helt perfekt och det var häftigt att få till sista halten och veta att vi gjort riktigt bra ifrån oss. Det är klart att man aldrig är 100 % nöjd och det fanns absolut saker jag hade kunnat göra bättre. Men när jag kom ut och alla kom fram för att gratulera till den fina ritten släppte alla spänningar jag haft från det senaste halvåret. De som känner mig vet att jag sällan gråter, men då blev det ett riktigt gråtkalas och jag var så lättad att ha haft en så fin känsla efter vårens berg och dalbana. Poängen hade jag hoppats på lite högre, men man får komma ihåg att det är ett VM. 67,65 % och en 16:e plats kändes som ett helt ok resultat utav 49 ryttare.

Kramkalas efter ritten. Så skönt med bra support i båda mina fantastiska hästägare Catarina och Nuno samt bästa mamman <3

Carlos Hernani har fotat dessa bilder.

Dagen efter var det dags för teknik och jag kände mig mycket lugnare efter att ha gått banan. Det var många tekniska svårigheter och olika valmöjligheter när det gällde vägar. Men jag var glad att det var schysst byggt och inte för att hästarna ska titta till. Kände mig faktiskt inte alls nervös, utan gårdagens ritt hade gett mig självförtroende och förtroende för att Fandi skulle göra sitt jobb. Han gjorde det faktiskt ännu bättre än vad jag någonsin hade kunnat hoppats på. Han var något spänd när vi kom in, men ju längre ritten gick, ju mer slappande han av och lät mig guida oss runt. När vi var klara var jag så stolt och glad över vår prestation. Alla svårigheter fixade vi utan några större svårigheter och jag hade ett stort leende på läpparna när jag kom ut från banan. Ännu större blev det leendet när poängen kom ut, 70,58 % och 13:e plats. 

Förberedelser innan start. 

Jag och Julia kollar in banan.

Såhär glad var jag efter den ritten! 

Dessa personer har varit så stöttande hela resan, Mafalda och hennes pappa Mario samt såklart Nuno och Catarina. 

Fredagen var det speed och jag kände lite nervositet smyga sig på. Fandi hade gått så bra, men jag ville verkligen ge allt och rida snabbt. Risken för att något går snett eller att Fandi ska tappa fokus blir desto större. Min plan fick bli att rida så fort som Fandi lät mig rida. Det var en händelserik speed med flera som blev uteslutna, det är lätt hänt i we om man kommer av sig i banan och jag hade lite adrenalinpåslag när det var dags. För er som inte har så bra koll på working equitation är det ungefär som att gå in och rida en omhoppning. Och du ska kunna stanna i mitten av banan för att öppna/stänga en grind eller göra halt mellan två pinnar och flytta en kopp. Dessutom komma ihåg banan som var lång och inte rida igenom några hinder du inte redan utfört. Solklart! Fandi kändes full av förtroende och vi hade så roligt. Vi hade tyvärr ner en bom i sidepassen vilket gav oss 7 sekunder i straff. Onödigt och i efterhand kände jag att jag borde pushat och ridit snabbare. Vi kom på 26:e plats i speeden och 17:e totalt. När jag började irritera mig på vår placering i speeden och tänka att vi hade kunnat klättra någon plats i totalen fick jag stoppa mig själv. Ingen kommer att komma ihåg ifall vi kom på 17:e eller 14:e plats, det viktigaste var att ta sig igenom mästerskapet med en harmonisk och glad häst vilket vi uppnådde. Påminde mig själv om vilken resa vi gjort med denna häst, att fått avsluta VMet med en sista bra runda och ha den fina känslan med sig är det som spelar roll. Hade det handlat om en pallplats hade jag tillåtit mig själv att vara irriterad. Den typen av mål hoppas jag ha på framtida mästerskap. Mina hästägare var överlyckliga och det var en speciell känsla att ha så mycket stöd från två länder. Fick många fina meddelanden både från svenskar och portugiser som hejade, samt alla människor som var på plats. Vårt lag var grymt! Dock så var det en del dramatik med oturliga uteslutningar, men också en historisk sjätteplats för Ido och Hoxi. Så häftigt att se svenska flaggan inne på den individuella prisutdelningen. Trots ups and downs i laget under veckan var det fin sammanhållning och många skratt. Det blir helt klart en vecka som jag kommer minnas för resten av livet och är så tacksam för allt jag lärt mig på vägen. Min plan med dagens inlägg var inte att skriva ett tacktal, men vill skriva här och tacka svenska ridsportförbundet. Vet att de får ta en hel del skit för olika beslut som tas, men jag har bara bra erfarenheter och saker att säga. Vi har fått så otroligt mycket stöd och support i olika former och man representerar Sveriges färger med stolthet. Tycker även deras inställning till komomentet är helt rätt och hoppas att det kommer försvinna i framtiden. För er som inte vet avgörs lagtävligen i ett fjärde moment där man ska urskilja en ko från en flock och fösa in den i en inhägnad på andra sidan av banan. Sverige deltar inte i detta moment då förbundet följer FEIs regler där det inte är tillåtet pga djurskydd. Trots att vi inte ens deltog i detta moment var vårt lag på en sjätteplats totalt utav 10. Min och mångas förhoppning för framtiden är att we kommer in under FEI och då måste korna bort. Vi får se vad som händer i framtiden, men jag är glad att min häst inte behöver gå ut och göra ett fjärde moment efter att ha presterat under tre dagar. 

Såhär snygga täcken kan man få om man rider i landslag för ridsportförbundet. 

Det såg nog ut som jag vunnit OS-guld när jag var klar med min speed! 

Underbar känsla att komma ut från banan och mötas av denna enorma support. 

Grymma Ido som kom sexa!!!! Kajsa som är vår lagledare längst till höger.

Bästa laget

Kramar en lycklig hästägare 

Mera lagbilder! Här med grymma Linn från förbundet.

Två av mina favoritportugiser! Mafalda kom tvåa individuellt och Luis var med i Portugals lag som tog guldet. 

Vilken resa vi har gjort vi fyra. Vilken grej! Efter 7 år är Fandi är nu till salu så ifall någon skulle vara intreserad och vill ha mer info kan ni mejla mig astrid_hedman@hotmail.com eller skriva på sociala medier (instagram astridhedman / facebook Hedman Horses). 

Lovar att inte ta lika lång tid på att skriva nästa inlägg.

Kram på er! 

/Astrid


Läst 23025 ggr Kommentarer Kommentera

Förra gången inledde jag inlägget med att det hade varit en hektisk period och att jag var rätt trött. Nu tog kroppen saken i sina egna händer och blev sjuk. Åkte på en ordentlig feber och hosta, så sitter hemma och försöker kurera mig så gott det går. Längtar efter att få tillbaka styrkan i kroppen och kunna köra på med hästarna. Men det är bara att vila och ta det lugnt, inte min starkaste sida... Tajmingen hade dock inte kunnat vara bättre. I fredags åkte Nasoni ner till Alter Real för att visas som hingst på premieringen om ett par veckor. Blir spännande att se hur det ska gå. Lördag åkte mitt favoritgäng Icaro, Levis och Oeste med Marcel Jordan mot Sverige. Tre jättefina hästar som jag kommer sakna, men samtidigt ska det bli roligt att följa deras resa tillsammans med nya ägarna. Att ha gått från 12 till 7 hästar gör att jag inte känner mig lika stressad över att sitta hemma. 

Håller tummarna att allt går bra för Nasoni. Grymt fin häst! 

Fina Oeste som är på väg mot Sverige. I skrivande stund står han i övernattningsstall i Norra Frankrike. Marcel Jordan kan jag verkligen rekommendera som transportör. Jätteduktiga på att skicka uppdateringar och väldigt fina i hanteringen av hästarna.

Innan dess har jag hunnit ha mamma på besök i 10 dagar. Hon fyllde 60 år den andra april så vi tog firade i förväg med att åka iväg på en utflykt till Geres. Bodde på fint hotell, tog massage och åt gott. Dagen efter körde vi omkring i nationalparken och vi fick till och med syn på de vilda hästarna som går lösa uppe i bergen. Jag slutar aldrig att förundras över hur mycket Portugal har att erbjuda. Det är så stor skillnad på landskapet om man åker norr eller söderut. Även fast jag har bott här i över 10 år och att det är ett väldigt litet land, så finns det många häftiga platser kvar att upptäcka. Det är tur att mamma kommer ibland så jag kommer mig ut för att göra och se andra saker än hästar. 

Mamsen funderar på att köpa hus i Portugal, vad tycker ni? Lättstädat...

Vi fick se många olika djur när vi körde genom den enorma nationalparken.

Tänk vilken tur jag har som fick denna kloka, roliga, vackra och modiga kvinna till mamma. Älskar dig! 

Sent fredag anlände nästa superwoman, Maria Eriksson som är min svenska tränare. Slut på semestern och på med ridbrallorna! De hade lyckats klämma in en hopptävling på anläggningen just denna helg, så vi lastade Fandi och Renoir och åkte för att träna på ett annat ställe ca 30 min från Esposende. Det var väldigt bra träning, banan som vi red på är rätt öppen och Fandi hade en hel del att titta på. När vi är på tävling är min största utmaning att hålla hans fokus på mig. Vi har kommit fram till att han är otroligt vaken och uppmärksam, fast det gäller att han inte får all uppmärksamhet på omgivningen istället för ryttaren. Det vi tränade mycket på var att rida honom mer för samsidiga innerhjälperna. Att han blir lydig för innerskänkel och hans väg framåt är på ytter. Annars har jag försökt stötta upp honom på ytter, men då blir han lätt spänd och tittig. Målet är givetvis att jag ska kunna ha honom superlätt i båda tyglarna och kunna rida runt i princip på långa tyglar. Med en avspänd häst som går för säte och skänkel. Fandi har rätt mycket spänningar i sig så vi har mycket att jobba på. Men det kändes som ett bra verktyg att ta till där jag kan lösa det och där jag kan fortsätta driva honom framåt. Sista dagen red vi på hemmaplan och tränade lite svängar på en hand. Det var ovant att rida mer på inner än ytter, men vi får båda hitta balansen och att jag blir ännu mer om honom med mina skänklar för att guida. Men det kändes riktigt bra i slutet och jag hoppas vi kan överkomma våra hinder inne på banan när han spänner sig. 

Renoir fick som sagt också följa med och vilken häst jag har! Han är bara helt fantastisk. Första gången jag red på bortaplan och han tittar runt lite första varvet, sen pumpar han på precis som vanligt och ger 110 % i allt. Maria tycker han är jättefin vilket är kul att höra. Vi fick börja "vuxenrida" lite försiktigt. Jag har mest blåst på efter fyrkanten med rak hals på yttertygeln och bara gjort någon övergång då och då. Nu fick vi börja jobba med böjningen på volt, ta någon halvhalt och leka med steglängden. Hemläxa var att jobba mycket vid hand. Skritt, halt, trav, rygga, gå åt sidan osv. Att han blir kvick och lätt samt kan jobba med röstkommandon. Så taggad på att se hur långt vi kan gå, allting känns så lätt med Renoir.

Min fina Renoir TH

Trevligt fik med god tonfiskmacka som är Marias favorit.

Sträng ridfröken! Ginnie var också med och red sina hästar under helgen.

Vi fick snabbt prova vår nya verktygslåda då det var tävling i lördags. Jag fick som sagt feber under natten till lördag, så var inte i toppform. Men trots det gick det riktigt bra. I dressyren var han jättefin, bra bjudning och flyt. Några onödiga småmissar som jag helt tar på mig, men trots det fick vi 69,4 %. Inför tekniken trasslade vi på framridningen, men kom igenom det och lyckades få till en av våra bästa rundor. Supernöjd med bytena, han var helt med mig och enda missen var att jag missade ringen. Vi fick grymma 75,3 %! Denna domare har sett oss på många tävlingar och han brukar inte ge bort gratispoäng. I speeden provade jag rida på och Fandi var helt med, det var en snabb och kontrollerad runda. Hade inte kunnat begära mer av Fandi, så roligt när man känner att allt sitter. 

Alla fina foton är tagna av Carlos Hernani.

Imorgon vill jag vakna och känna mig pigg, stark och utan hosta. Kan ni hålla tummarna för det? 

Kram på er,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 68299 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Här hittar du alla våra husbloggare

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen

Astrids senaste



Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.