Portugal-bloggen - Siesta!
JUL
18
2012

Nu är värmen tillbaka, då pratar vi alltså om över 40 graders värme. Därför har vi ändrat på arbetstiderna. Både igår och idag har vi jobbat alla hästarna före lunch. Efter tolv är det svårt att rida pga hettan. Man svettas till och med av att smörja träns inne i sadelkammaren. Så ni kan tänka er att rida utomhus på en öppen ridbana omgiven av träd och inte en vindpust i sikte är VARMT! Hur som helst så är jag och Rosanna färdiga på gården vid 13 och då tar vi själva en lång lunch. Det är värst mellan 13-16 och eftersom vi börjar tidigare på morgonen nu (i stallet 6.30) så har vi siesta till 16.30-17. Till exempel idag när vi kommer tillbaka till gården ska vi bara rida ut ett par hästar och sedan göra klart för kvällen. Vi slutar såklart senare än vanligt, men det är det värt! Dagar som dessa längtar jag tillbaka till kalla Sverige. 30 grader är härligt, men när det går upp över 40 grader är det plågsamt.

Har inte så mycket annat att rapportera. Dagarna har flytit på som vanligt, vi var lediga i måndags och då kom det några klienter för att se Diabrete. Paulo visade honom och det verkar som allt hade gått bra. De eventuella köparna har dock inte gett något besked ännu.

 

Jag red Diabrete idag och det kändes rätt så bra. Vi har börjat med öppna. Det är mest för att han ska acceptera mina skänklar utan att springa. Jag är van vid att börja med skänkelvikning mot väggen, men på denna känsliga herre tror jag det är en bra början med öppna. Jag har provat skänkelvikning med honom, men då jag ridit mot staketet känns det som att han blir något klaustrofobisk. Han är inte särskilt svår att korrigera, fastän man inte har någon vägg som hjälper till i öppnan. Georgia filmade lite idag, det var jättenyttigt att se. Kanske slänger upp någon snutt :) Framför allt måste jag jobba med att inte fälla fram överlivet, sitta längre fram i sadeln och in med armbågarna (mest vänstra ser jag på filmen). Men jag tycker det ser helt ok ut och händerna har blivit så mycket bättre.

 

Ska anmäla mig till Piteå Ridklubbs dressyrtävlingar i september då jag ska få åka hem en vecka :) Det kommer bli intressant att rida in sig på Bobo under fyra dagar, men jag litar på att min mamma har honom i gott skick.

 

 

Ha en bra dag!

Astrid

 

Äntligen får ni en ridbild! Jag och Diabrete i den portugisiska solen :)


Läst 22921 ggr



Fler inlägg

Förra gången inledde jag inlägget med att det hade varit en hektisk period och att jag var rätt trött. Nu tog kroppen saken i sina egna händer och blev sjuk. Åkte på en ordentlig feber och hosta, så sitter hemma och försöker kurera mig så gott det går. Längtar efter att få tillbaka styrkan i kroppen och kunna köra på med hästarna. Men det är bara att vila och ta det lugnt, inte min starkaste sida... Tajmingen hade dock inte kunnat vara bättre. I fredags åkte Nasoni ner till Alter Real för att visas som hingst på premieringen om ett par veckor. Blir spännande att se hur det ska gå. Lördag åkte mitt favoritgäng Icaro, Levis och Oeste med Marcel Jordan mot Sverige. Tre jättefina hästar som jag kommer sakna, men samtidigt ska det bli roligt att följa deras resa tillsammans med nya ägarna. Att ha gått från 12 till 7 hästar gör att jag inte känner mig lika stressad över att sitta hemma. 

Håller tummarna att allt går bra för Nasoni. Grymt fin häst! 

Fina Oeste som är på väg mot Sverige. I skrivande stund står han i övernattningsstall i Norra Frankrike. Marcel Jordan kan jag verkligen rekommendera som transportör. Jätteduktiga på att skicka uppdateringar och väldigt fina i hanteringen av hästarna.

Innan dess har jag hunnit ha mamma på besök i 10 dagar. Hon fyllde 60 år den andra april så vi tog firade i förväg med att åka iväg på en utflykt till Geres. Bodde på fint hotell, tog massage och åt gott. Dagen efter körde vi omkring i nationalparken och vi fick till och med syn på de vilda hästarna som går lösa uppe i bergen. Jag slutar aldrig att förundras över hur mycket Portugal har att erbjuda. Det är så stor skillnad på landskapet om man åker norr eller söderut. Även fast jag har bott här i över 10 år och att det är ett väldigt litet land, så finns det många häftiga platser kvar att upptäcka. Det är tur att mamma kommer ibland så jag kommer mig ut för att göra och se andra saker än hästar. 

Mamsen funderar på att köpa hus i Portugal, vad tycker ni? Lättstädat...

Vi fick se många olika djur när vi körde genom den enorma nationalparken.

Tänk vilken tur jag har som fick denna kloka, roliga, vackra och modiga kvinna till mamma. Älskar dig! 

Sent fredag anlände nästa superwoman, Maria Eriksson som är min svenska tränare. Slut på semestern och på med ridbrallorna! De hade lyckats klämma in en hopptävling på anläggningen just denna helg, så vi lastade Fandi och Renoir och åkte för att träna på ett annat ställe ca 30 min från Esposende. Det var väldigt bra träning, banan som vi red på är rätt öppen och Fandi hade en hel del att titta på. När vi är på tävling är min största utmaning att hålla hans fokus på mig. Vi har kommit fram till att han är otroligt vaken och uppmärksam, fast det gäller att han inte får all uppmärksamhet på omgivningen istället för ryttaren. Det vi tränade mycket på var att rida honom mer för samsidiga innerhjälperna. Att han blir lydig för innerskänkel och hans väg framåt är på ytter. Annars har jag försökt stötta upp honom på ytter, men då blir han lätt spänd och tittig. Målet är givetvis att jag ska kunna ha honom superlätt i båda tyglarna och kunna rida runt i princip på långa tyglar. Med en avspänd häst som går för säte och skänkel. Fandi har rätt mycket spänningar i sig så vi har mycket att jobba på. Men det kändes som ett bra verktyg att ta till där jag kan lösa det och där jag kan fortsätta driva honom framåt. Sista dagen red vi på hemmaplan och tränade lite svängar på en hand. Det var ovant att rida mer på inner än ytter, men vi får båda hitta balansen och att jag blir ännu mer om honom med mina skänklar för att guida. Men det kändes riktigt bra i slutet och jag hoppas vi kan överkomma våra hinder inne på banan när han spänner sig. 

Renoir fick som sagt också följa med och vilken häst jag har! Han är bara helt fantastisk. Första gången jag red på bortaplan och han tittar runt lite första varvet, sen pumpar han på precis som vanligt och ger 110 % i allt. Maria tycker han är jättefin vilket är kul att höra. Vi fick börja "vuxenrida" lite försiktigt. Jag har mest blåst på efter fyrkanten med rak hals på yttertygeln och bara gjort någon övergång då och då. Nu fick vi börja jobba med böjningen på volt, ta någon halvhalt och leka med steglängden. Hemläxa var att jobba mycket vid hand. Skritt, halt, trav, rygga, gå åt sidan osv. Att han blir kvick och lätt samt kan jobba med röstkommandon. Så taggad på att se hur långt vi kan gå, allting känns så lätt med Renoir.

Min fina Renoir TH

Trevligt fik med god tonfiskmacka som är Marias favorit.

Sträng ridfröken! Ginnie var också med och red sina hästar under helgen.

Vi fick snabbt prova vår nya verktygslåda då det var tävling i lördags. Jag fick som sagt feber under natten till lördag, så var inte i toppform. Men trots det gick det riktigt bra. I dressyren var han jättefin, bra bjudning och flyt. Några onödiga småmissar som jag helt tar på mig, men trots det fick vi 69,4 %. Inför tekniken trasslade vi på framridningen, men kom igenom det och lyckades få till en av våra bästa rundor. Supernöjd med bytena, han var helt med mig och enda missen var att jag missade ringen. Vi fick grymma 75,3 %! Denna domare har sett oss på många tävlingar och han brukar inte ge bort gratispoäng. I speeden provade jag rida på och Fandi var helt med, det var en snabb och kontrollerad runda. Hade inte kunnat begära mer av Fandi, så roligt när man känner att allt sitter. 

Alla fina foton är tagna av Carlos Hernani.

Imorgon vill jag vakna och känna mig pigg, stark och utan hosta. Kan ni hålla tummarna för det? 

Kram på er,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 30721 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er! 

Det har varit några galna veckor och tid för bloggande har fått läggas åt sidan. Idag har jag min första lediga dag på en månad så den har spenderats i soffan med hundarna trots att solen skiner där ute. Jag tycker verkligen att jag har världens bästa jobb, men det blir ibland lite mycket när man jobbar med något man brinner för. Jag tycker personligen att jag har blivit bättre på att prioritera under åren och vara mer flexibel med min plan för dagen. Vet inte om människorna i min omgivning håller med, tror de flesta tycker jag är dålig på att gå hem i tid och lämna sista hästen till nästa dag. 

Februari rullade på och jag fick en liten minisemester när jag åkte till Spanien och överraskade min pappa som fyllde 60 år. Han hade ingen aning om att jag skulle komma när han var på semester en vecka i Almuñecar. Han blev väldigt förvånad och glad över att se mig kliva in i huset. Det var underbart att få lite miljöombyte och ta det lugnt ett par dagar. Ibland behövs det inte mer än så för att man ska känna sig motiverad och få energi. 

Jag och pappa på en morgonpromenad

I mars började tävlingssäsongen. Första helgen red jag en mindre tävling här i norr. Jag hade med mig Fandi och debutanten Litri. Litri är en 7-årig hingst som ägs av Carola Hellstedt. Han ska få prova på livet som tävlingshäst och om han trivs med det så kommer vi att satsa på honom. Nästa år hoppas jag kunna rida nationellt om han utvecklas i bra takt. Han är inriden i slutet som 5-åring, så även om han är 7 är han bara riden i drygt ett år. Denna gång testade vi att rida motsvarande LA och han skötte sig så fint. Otroligt bra temperament och han verkar gilla we. Vi fick 66,5 % i dressyren, 66 % i tekniken och tog det rätt lugnt i speeden. Ska bli så roligt att se framtiden med denna fina häst. 

Fandi var i storform! I dressyren har vi fortfarande många detaljer att slipa på, men hade en fin känsla och bra energi. Det blev 67,6 % och i tekniken slog vi till med personbästa på 77 %. I speeden red jag kontrollerat, men vi fixade att galoppera över bommen. 

Foton tagna av Beatrice Werder

Helgen efter åkte vi ner med Fandi till Vimeiro. Det var dags för årets första nationella tävling och alla ryttare var på plats för att slåss om platseran till VM i sommar. Det är galet hård konkurrens och förra gången när vi var där och tävlade var Fandi väldigt spänd. Denna gång var jag full av självförtroende då han har varit så fin och fokuserad. Vi hade dålig tajming med vädret i dressyren. Vi fick rida i hällregn och jag valde att värma upp kortare än vanligt för att undvika att bli helt genomblöt. Det resulterade i att han kanske var något öppen i formen, men jag var väldigt nöjd i det stora hela. Tävlingen var på gräs, men höll bra för regnet. Jag satsade inte fullt ut i längningarna och behöver jobba på att ha honom mer avspänd i ryggningarna. Poängen blev inte vad jag hoppats på då en domare drog ner oss rätt rejält. Jag tycker det är viktigt att prata med domare om man har funderingar, vilket jag gjorde denna gång. Han tyckte Fandi var lite för spänd och hög i formen. Jag tyckte ändå att det var snålt för vad vi presterade och hoppas han dömer annorlunda nästa gång. Vi fick 65,9 % totalt i dressyren. 

I tekniken började det väldigt bra och han kändes helt med på noterna. Efter hinder nummer 4 satt det ett par personer med en hund inne på banan vilket gjorde att Fand spände till rejält. Vi kom även mot dessa personer en gång till och fick problem. Poängen blev långt ifrån mina förväntningar och jag var självklart besviken. Det är inte så många bedömningspunkter i tekniken, så får man ett par låga siffror samt lågt på de nedre punkterna till följd av dessa spänningar, åker man långt ner. Men trots att vi bara fick 62 % var jag ändå nöjd över att vi kunde hitta tillbaka till varann. Tidigare om Fandi spänt till och inte velat gå förbi något har jag haft svårt att få honom lugn och fokuserad igen. Nu kan vi snabbt komma i fas med varandra igen och fortsätta banan. Men vi har fortfarande mycket att jobba på och dessa stora banor med mycket rörelse runtom är inte Fandis bästa. Det är bara hem och jobba vidare helt enkelt. Vi får ta vår revansch i slutet av april då det kommer vara en internationell tävling på samma ställe. I speeden försökte jag bara rida lugnt och ha honom på plats. Han började rätt spänd, men slappnade av mer och mer. Vi fick väldigt fina bilder av Catarina Pedro Photography.

Efter Vimeiro var jag bara hemma några dagar innan det var dags att packa och åka till Örebro. Det var previs 2 år sedan jag var dit sist och hade träningar. Bästa Linnea Lycke är det som fixar och organiserar, underbar tjej som brinner för working equitation! Det var ett fullt schema med många nya ekipage samt elever som ridit sedan första gången för 4-5 år sedan. Det blev en total av 36 lektioner och jag var ganska snurrig i huvudet söndagkväll. Men oj så roligt det var och jag blev varm i hjärtat av att se så mycket fin ridning. WE har växt snabbt och det blir tydligt att det främjar god ridning. Att få ett mål, rida från A till B och fokusera på vägen gör underverk. Alla ryttarna hade så fin attityd till sina hästar och kämpade på hela passet. Det gjorde att timmarna flög iväg och det ska bli kul att komma tillbaka i höst. 

Gogo och hennes fina connemarasto har varit med sen jag började åka till Örebro. Då höll de på att tjorva med galoppombyten. Idag gör de piaff och passage och har börjat med serier. Så roligt att följa ett så fint och harmoniskt ekipage.

Therese Edlund och hennes fina hingst Aragorn GE kom och red två pass. De är också med i spetstruppen för we och ska åka och rida i München i maj. 

Nytt ekipage för mig som kört 2,5 h för att vara med. Malin Blomquist och supertrevliga halvblodsstoet Carisma. 

Maria Lindén och lusitanon Unico har också varit med och ridit innan coronan slog till. De har utvecklats massor och rider på msv nivå. 

Denna vecka har jag haft svenskt besök i några dagar. Jeanette Persson köpte Icaro vid årsskiftet och kom för att lära känna honom innan hans avfärd till Sverige. Det var ett känslosamt första möte och det gick super med ridningen. Hon hade även med sig sina vänner Anne och Susanne som red lektion och hängde med på utflykt när jag tränade för Mafalda. Härlig trio och många skratt blev det. Det kommer fortsätta med besök då mamma kommer imorgon kväll. Hon kommer fira sin 60-årsdag här nästa helg och även min tränare Maria Eriksson kommer några dagar för att trimma mig och hästarna. Så ni hör att det är fullt upp. Har även en ny häst i stallet som är sååå fin! Det är Anna och Erik Böhme Graneskog som har köpt Levis. En 7-årig fux som rör sig suveränt. Det ska bli en we-stjärna av honom är det tänkt, kommer bli så roligt att följa. Han står här några veckor innan det blir avresa till Sverige så jag ser fram emot att jobba med denna grabb. 

Levis!

Avslutningsvis har jag ett par hästar till salu. Det är två 5-åringar som letar nytt hem. Nilo är en valack, 163 cm. Han är känslig men snäll. 

Napoleao är fortfarande hingst, men går att få kastrerad inkl i priset. Han är 159 cm och även om han är något grön i sin utbildning är han väldigt cool. Tror han skulle vara perfekt för we. 

Skulle någon vara intresserad kan ni höra av er till mig för mer info, astrid_hedman@hotmail.com

Ha en fortsatt fin söndag! 

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 39254 ggr Kommentarer Kommentera

Året började väldigt bra med en veterinärbesiktning av Oeste på nyårsafton och genomfört köp av Anna Andersson. Oeste är en superhärlig 4-åring och jag är säker på att han kommer göra sina nya ägare väldigt nöjda. Han kommer vara kvar i träning med mig ett par månader innan han åker vidare till Sverige. 

En till häst blev såld denna vecka och det var ett tufft beslut att sälja. Icaro köpte jag för ganska precis ett år sedan och planen var alltid att sälja vidare. Men han har varit helt underbar att jobba med och under hösten har jag gått och funderat om jag ändå inte ska behålla honom. Men jag har fått fler och fler förfrågningar om att ta in hästar i träning/försäljning och ens egna hästar hamnar de alltid sist på listan. Varje gång man går förbi Icaro gnäggar han och tittar på en förväntansfullt. Så till slut bestämde jag mig för att sälja och jag är så glad att han kommer hamna hos någon jag redan känner. Det är Jeanette Persson som förälskat sig i Icaro och bestämde sig för att köpa. Jeanette tränar även för Linnea Lycke och förhoppningsvis får jag se dem ibland när jag är i Örebro och håller i träningar. Alla borde få ha en Icaro någon gång i livet och intresset för honom har varit enormt. Kunde man göra kopior av honom skulle jag bli rik! Icaro kommer också att stanna några månader innan han åker till Sverige och Jeanette ska komma hit och rida honom innan dess. Det tycker jag är ett grymt smart upplägg, att man kommer och rider lektion på sin nya häst i den miljö de är vana vid. Man får en första kontakt och kan se vad den är van vid. Jag tror det blir mycket lättare att förstå sig på den och göra en smidigare övergång på detta vis. Självklart går det bra att importera en häst utan att komma och spendera en vecka med den innan, men tror som sagt det kan vara en fördel om möjligheten finns. 

Här är filmen jag gjorde när jag la ut honom till salu. Han har verkligen blivit så himla fin senaste månaderna och är alltid rolig att rida. 

Jag har även fått lite nya hästar i stallet som jag ser fram emot att jobba med. En svart 5-årig hingst som jag tror blir perfekt för working equitation. Otroligt cool och lättsam att ha och göra med. Inte så mycket utbildad så vi jobbar på, men han kommer snart att vara ute till salu. 

En stor 12-åring kom igår och är högt utbildad så vi ska lära känna varann och även denna kommer vara ute för försäljning snart. 

Fina Napoleao är ny i stallet och kanske någons framtida we-stjärna.

På tal om sålda hästar så tänkte jag tipsa lite om provridning. Senaste två åren har det ju varit väldigt svårt att komma iväg och provrida själv. Jag har haft som tjänst att åka och provrida åt andra vilket har fungerat väldigt bra. Det är inte alltid så lätt att komma till ett nytt land, ny häst, massor av förväntningar som man själv har skapat och sätta sig upp för att leta efter en bra känsla. Ibland vet man kanske inte exakt vad man letar efter och man kan bli nervös då det står folk och tittar. När jag åker och tittar på hästar vill jag gärna se dem utan utrustning. Jag vill se när ryttaren lägger på sadel, tränsar, sitter upp osv. Jag brukar även känna igenom benen före och efter ridning. Till klienter filmar och fotar jag hästen när den står uppställd, både framifrån, från sidan och en film på hela kroppen. Oftast rider ryttaren före, men det kan bero lite på situationen. Ibland om man har fått mycket film på hästen kan jag föredra att sitta upp på en gång, men då ska man vara helt säker på att hästen inte beter sig som en vild mustang de första minuterna. När jag först kom till Portugal hoppade jag upp på det mesta i godan tro att hästarna var lugna och skötsamma. Tack och lov har jag aldrig haft någon olycka, men jag är mycket försiktigare nu och litar inte på säljarens ord om jag ser att hästen steppar omkring vid uppsittning. När jag sitter upp ger jag inte helt långa tyglar och slappnar av som på en av mina hästar. Man ska alltid vara försiktig när man hoppar upp på en ny häst, spelar ingen roll om det är en gp-häst eller en 3-åring. Man får absolut inte sitta och spänna sig heller, för då kan hästen känna av det och bli nervös. Så vaken och uppmärksam på hästens signaler, men samtidigt försöka sitta avspänt. Plättlätt!

Vad man ska komma ihåg när man är och provrider är just det, man ska PROVA hästen. Inte försöka lära den något eller se hur långt man kan pusha den. Man ska skaffa sig en uppfattning om hästen kan vara passande för dig som köpare eller inte. När man väl har köpt hästen kan man börja "fixa". Jag hade en portugis som kom och provred en unghäst för ett tag sedan. Hästen var inte så välriden och hade varit kort tid med mig, vilket jag berättade innan han satt upp. Den hade inte världens bästa framåtbjudning, så jag red den väldigt okomplicerat och brydde mig inte vart den hade huvudet. Direkt han hoppade upp försökte han bända ner hästen på tygeln och det slutade med att den inte alls ville gå fram och sparkade mot skänkeln. Han insåg själv att det inte skulle bli bättre så han satt av och tackade för sig. Jag tror många känner viss prestationsångest när de ska provrida och vill visa upp sig. Det får man helt lägga åt sidan och skita i vad folk tycker och tänker. Det är du som ska eventuellt köpa hästen så din åsikt är den enda som räknas. Att leta efter en bra känsla är också överskattat, det får du sällan om du inte har väldigt mycket erfarenhet av olika hästar. Tänk mer än känn, har den kvalitéer du letar efter? Är den stabil och trygg att sitta på? Rör den sig på ett sätt som du klarar av att följa med i eller har den för stora/små gångarter? Är den lösgjord eller spänd och stel? Är den bärig eller har du hela hästen i handen? Är den för känslig eller kanske inte tillräckligt för din nivå som ryttare? Har du en tränare är det alltid bra att kunna bolla med denna. Antingen om tränaren kan vara med i person eller du kan skicka video. 

Jag vill känna att hästen skrittar på genom hela kroppen, att jag kan länga och plocka upp hästen i formen innan jag börjar trava. Beroende på utbildningsnivå anpassar jag upplägg. Om det är en unghäst rider jag väldigt kort, speciellt om säljaren har visat hästen riden först. Unghästar har inte så bra uthållighet så håll det kort. Man behöver inte göra några avancerade rörelser, bara att hästen svarar upp och är taktmässig. Några varv på spåret, volter samt övergångar så är jag klar. Om det är en mer utbildad häst vill jag först ha den avspänd, känna ifall den är liksidig eller inte. Testa några skolor, om den byter provar jag ett byte åt varje håll. Seriebyten kan jag se den göra med sin aktuella ryttare, alla har lite olika "knappar", så även om den kan det behöver jag inte ge mig på det under en provridning. Piaff och passage kan jag också känna på för att se hur känslig den är och att den kan slappna av efteråt. Jag kan även tillägga att jag sällan provrider några GP-hästar, är man på en viss nivå behöver man såklart testa hästen på ett annat sätt. Men även om hästen gör alla svåra rörelser och man själv har som mål att rida MSV tycker jag det är onödigt att sitta och be om ettor. Det går att jämföra med en hopphäst, ska du köpa en häst som ska tävla 1.20 behöver du inte sätta upp en bana på 1.40. Risken att det går dåligt och att både du och hästen får en otrevlig upplevelse är väldigt stor. 

Alla har sina egna idéer, men dessa är mina tips om du ska iväg och provrida. Och var kritisk! 

Ha en fin fortsatt söndag,

Astrid 

Instagram: astridhedman


Läst 77008 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Här hittar du alla våra husbloggare

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen

Astrids senaste



Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.