Portugal-bloggen - Sverigeresa och duktiga hästar

Wow, mycket hinner hända på sex veckor!

Äntligen har jag träffat familjen i Sverige. Jag var hemma i nästan två veckor. Det blev såklart en hel del häst. Jag red bland annat mammas fina Manequim, som jag hade i cirka ett år innan han åkte upp till Piteå. Jag hade kurs med instruktörerna på Piteå Ridklubb samt en clinic för de medlemar som ville komma och titta. Jag red även Veronica Perssons fina H-Navajo som jag sålde för ett år sedan. En annan gammal bekant som jag haft i träning var Icaro. Han ägs av Maja Forsell och de är så fina ihop. Det är väldigt roligt att följa de hästar som jag lärt känna under åren och se hur fint de utvecklas ihop med sina ägare. Jag gjorde även en sväng till mina kusiner i Leksand och hälsade på. Sedan corona kickade igång har det varit sjukt mycket jobb och man har inte stannat upp och känt efter så mycket. Nu när jag var hemma insåg jag hur mycket jag saknat alla nära och kära. Ser redan fram emot nästa hembesök och det ska inte dröja över 1,5 år tills jag reser hem igen.

Manne på PRKs nya bro och i härliga klätterbackar som är tillfixade.

Fina Navajo som jag fick låna till att visa världens bästa gren, working equitation!

Ridlärargänget som provade we och flera av ridskolehästarna som aldrig gjort detta förut skötte sig galant.

Innan jag åkte hem till Sverige hann jag med ett par tävlingar. En regional hemmatävling där jag återigen organiserade samt red två hästar. Denna gång kände jag att det var bättre flyt under dagen då jag hade lite bättre koll på vad som behövdes och kunde fokusera bättre på mina ritter. Indio var superfin hela dagen. Vi hade PB i både dressyren och tekniken där vi red ihop 72,7 % respektive 75 %. I speeden hade vi lite oflyt då lansen studsade ur tunnan vilket innebär att man måste hoppa av, ta upp lansen, sitta upp och sätta i lansen i tunnan uppe från hästen. Som tur var klantade sig fler ryttare i vår klass och tack vare att vi vunnit dressyren och tekniken tog vi hem totala förstaplatsen. Fandi skötte sig bra och det blev en förstaplats med honom också. Vi red på 72,5 % i dressyren och 71 % i tekniken samt att vi lyckades vinna speeden.

Jag testade en ny stång på Fandi som var lite skarpare än den vi haft tidigare. Det gick bra denna tävling men helgen efter åkte vi till Golega och red nationellt. Där fick vi lite mer problem och han var inte helt nöjd med kontakten. Jag som brukar ha problem att få Fandi avspänd och lugn fick istället kämpa med att få fram honom. I Golega red vi på 67,8 % i dressyren vilken jag var rätt nöjd med. Ett par missar, men en domare som gav oss 70 %. På de nationella tävlingarna har vi alltid 3 domare och i regionala 1. I tekniken hade jag en del problem då Fandi inte uppskattade sin nya stång. Det blev en del missförstånd och vi fick "bara" 67 %. Jag kände inte alls att han var med mig inne på banan, utan att vi jobbade mot varann och jag var såklart besviken att vi inte kunde prestera bättre. På söndagen blev det ännu värre då det fanns en överaskning i form av tre getter i fållan. För er som är oinvigda i working equitation så är fållan en volt med staket. Hos oss är det som en 6-metersvolt, men den kan variera i storlek. I mitten har man även staket eller annat och på denna tävling var det alltså staket som bildade en inhängnad med tre getter i. Där tog det stopp för oss då Fandi inte alls var på humör. Hade vi haft ett annat samspel tror jag vi hade kunnat lösa det ihop, men denna tävling fick vi inte riktigt till det. Blev några fina bilder iallafall tagna av Carlos Hernani.

Det är så lätt att gräva ner sig och känna sig missnöjd med en sämre tävling. Men man får tänka att man alltid lär sig något och efter denna tävling fick jag inse att jag måste ändra strategi och en mildare stång. Fandi är väldigt känslig så man får lyssna när han är missnöjd. Sen så har jag blivit mer disciplinerad på framridningen och att han ska vara lydigare och på plats i alla situationer. Lite längre uppvärmning så han inte har extra energi att hitta på hyss inne på banan. Det var även bra med en liten paus och få tillbaka motivationen i Sverige. När jag kom tillbaka var jag laddad att köra igång och testa nytt bett samt upplägg för uppvärmningen.

Det fick jag chans att göra nästan på en gång då vi fick en regional tävling för ett par veckor sedan. Indio hängde också med och jag är så otroligt stolt över denna häst som bara blir bättre och bättre för varje start. Denna gång gick han på 71,7 % i dressyren och 69 % i tekniken där jag tar på mig de missar vi hade. I speeden var vi en sekund ifrån att vinna som hade gett oss totalsegern. Det räckte tyvärr inte hela vägen, men jag tror aldrig jag varit så nöjd över att komma tvåa. Fandi kändes toppen och jag red på en rätt "mesig" stång för att hitta förtroendet och bjudningen. Det fungerade rätt bra och jag fick 68,9 % i dressyren samt 71,7 % i tekniken. I speeden blev vi tvåa och lyckades ta hem förstaplatsen. Jag kände mig mycket mer motiverad med Fandi efter denna start. Beatrice Werder tog några härliga actionbilder av Indio.

I helgen var vi i Cascais på den stora lusitano festivalen. Jag hade med mig Fandi och tävlade nationellt we. Denna gång bytte vi upp oss ett snäpp på stången och nu tror jag vi har hittat den magiska formeln. Det kanske blev lite väl mycket uppvärmning första två dagarna. Hade gärna haft något mer energi, men han är betydligt lättare att ha och göra med när han är lite trött än lite för pigg! Det är en utmaning att rida på gräs och broddar då hästarna blir lite mer "fast" i marken. Jag borde ha lärt mig att ha lite mer galopp för att inte riskera att missa i bytena. Men känslan var väldigt bra hela helgen och nu jobbade vi tillsammans istället för mot varandra. Jag är så laddad för kommande helg med ännu en regional och i mitten av oktober har vi en nationell. Sedan är det dags för årets event, som verkar bli av detta år, Golega. Jag lär mig så otroligt mycket av denna häst och jag tror jag kommer få nytta av alla nya verktyg jag samlar på mig för framtida hästar. Det är även otroligt inspirerande att vara i Cascais och få rida på den arenan, se så många fina hästar och duktiga ryttare. Hade dessutom en grym rumskompis Julia Witsell på fint hotell och massor av andra härliga människor som förgyllde helgen. Framförallt mina hästägare Nuno och Catarina som outröttligt ställer upp och satsar på mig och hästarna. Vi fick 66,7 % i dressyren och 67,8 % i tekniken. Tyvärr hade vi en domare som låg rätt lågt och drog ner procenten en hel del. I speeden var han lite trött och vi hade ner sidepassen så det är 10 sek extra. Men vi börjar närma oss övriga gänget tidsmässigt så det känns lovande. Bjuder på några sista bilder, credit Carlos Hernâni / Lusitano World :

Min grymma tränare Mafalda Galiza Mendes som har trimmat mig och Fandi senaste tiden. Hon och hennes fina Isco kom tvåa i masterklassen.

Nästa gång ska ni få en bättre uppdatering på övriga hästarna i stallet.


Kram på er!

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 77638 ggr



Fler inlägg

Hej på er! 

Sen jag kom tillbaka från Frankrike har det varit rätt köriga veckor och fullt fokus på alla hästarna som inte fick åka på VM. Unghästarna känns otroligt fina och tror alla mådde bra av ett par veckors vila. Jag tycker nästan alltid de brukar gå bättre efter en vila, har man kört fast lite eller påbörjat någon ny rörelse brukar det falla på plats om de får lite tid att fundera på saken.

Två av mina söta 4-åringar som utvecklas fint.

Oriente

Organico

Jag har även hunnit åka iväg till Sverige och ha träningar i Visby. Det var första gången jag var dit, Anna och Erik som har EA knight horses organiserade allt. De har ridit för mig förut i Skåne och även online. Nu har de bott på Gotland i ett halvår och det var riktigt roligt att hälsa på och se hästlivet där. Jag sålde även en häst till dem, 7 åriga fuxvalacken Levis, som jag börjar ångra att jag inte köpte själv! Otroligt trevlig häst och Anna och Erik har gjort ett strålande jobb med alla deras tre hästar. Är väldigt roligt att följa elever som är ambitiösa, tränar hårt och utvecklas framåt. Det var ett fullt schema under helgen med nya ekipage, jättekul att Gotland har så många duktiga ryttare och framförallt så starkt intresse för working equitation. Hoppas att åka dit mest fler gånger och att man får se framsteg. Tror det är viktigt att komma ihåg att man blir inte bättre om man inte tränar och sätter mål. Alla behöver inte ha som mål att rida OS, men vill man utvecklas måste man jobba för det. Finns tyvärr inga piller och genvägar för att bli bättre. Samma gäller med hästarna, man måste rida och träna. Vara konsekvent och ha ett mål med varje pass. Det är lätt hänt när man rider mycket själv (jag vet!) att man mest sitter och glider runt. Man gör en övergång när det känns bra och kan sitta 17 varv på volten i samma gångart. Om jag känner mig lite oinspirerad, eller inte riktigt vet vad jag ska göra för dagen, tycker jag det bästa är att sätta upp en övning. Behöver inte vara något speciellt, kanske några travbommar och en kon där man ska fatta galopp. Kan också vara någon variant på we-hinder som man kan anpassa efter hästens utbildningsnivå. Tycker det är bra med någon typ av markering så man vet att man gör volter lika stora åt båda hållen. Väldigt lätt ifall hästen vill ramla över innerbogen att man rider de volterna lite mindre och låter hästen flyta ut i andra varvet. Att man försöker lägga upp en plan för veckan med varierad träning och självklart lägga in tid för vila och återhämtning. Vet man i förväg att det kommer vara stressigt och svårt att ta tid att rida ordentligt kanske man kan få in en vila den perioden. Men i övrigt försöka se till att hålla hästen i form, de behöver gymnastiseras, bli liksidiga och bygga muskler för att hålla sig friska. Precis som oss! Ska man bli en bättre ryttare behöver man ha fysiken och själv jobba med sin liksidighet. Åter igen, alla behöver inte springa maraton eller lyfta 100 kg på gymmet. Men tror alla mår bra av att röra på sig och bygga muskler, inte bara när man sitter till häst. Jag kör "yoga with Adriene" på YouTube, lite andra träningsvideos och springer ibland. För mig har det varit bra att inte sätta orimliga mål, kommer jag ut och springer en eller två gånger i veckan är det tillräckligt. Att köra yoga 20-30 minuter eller 15 minuters träningsfilm med magövningar ibland på morgonen har man i princip alltid tid med. Så träna på med er själva och era hästar för att nå er fulla potential. 

Efter lite peptalk kan jag berätta att fina Indio har blivit såld och är framme i sitt nya hem i USA. Jag hade honom i fem år så det var lite jobbigt att säga hej då. Men hans nya ägare verkar supernöjd och resan har gått bra. 

Stilig är han! 

Under två veckors tid har jag haft Amanda Fredin på jobbskuggning. Hon är gymnasielärare på Kungsbacka ridgymnasium och ville lära sig mer om lusitano och working equitation. Underbar tjej och jag är så tacksam för att jag får träffa så härliga människor. Har lite dåligt med bilder, men får ta det i nästa inlägg! Istället blir det lite bilder på Fandi som avslutning. 

Ha en fin söndagskväll och träna på! 

Kram,

Astrid


Läst 14681 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er! 

Så mycket som har hänt sen jag skrev sist i april (jag vet...) och vilken resa det har varit. I april hade jag och Fandi en riktig dipp och vi funderade på om vi skulle lägga ner målet med VM. Men vi kämpade på, ändrade på några grejer i ridningen, jag sänkte kraven på mig själv och försökte att bara ha kul. Tävlade i princip ingenting i maj och tränade mycket ute i skogen. Till slut hittade vi tillbaka till varandra och Fandi började leverera resultat efter resultat. Han är en otroligt känslig häst och jag har lärt mig så mycket om mig själv och hur jag reagerar i vissa situationer. Lyssnat på jag vet inte hur många poddar om mental träning. I slutet av juni fick vi besked om att vi hade plats i laget och det kändes helt rätt att åka. Vi hade inte kunnat toppa formen bättre än vad vi gjorde till Frankrike. Helgen innan vi åkte tävlade vi i Ponte de Lima och det var över 40 grader. Fandi gick så jäkla bra och var nästan för het i dressyren. Då kände jag mig rätt säker på att vi skulle klara att göra bra resultat på VM, det var en perfekt självförtroendeboost. VMet gick i Les Herbiers, södra Frankrike ca 3 h från Paris. Jag och Fandi fick åka med Mafalda Galiza Mendes och hennes fina Isco i hennes lastbil. Med på resan upp var även fotografen och vår vän Carlos Hernani. Vi hade så himla roligt på resan, vi körde de ca 1400 kilometrarna på två dagar. Hästarna tog värmen och resan superbra! Vi kom några dagar innan själva tävlingen började och tror det var en perfekt uppladdning för både oss och hästarna. Vi stod på ett mysigt stall 20 min från Les Herbiers, bodde på ett fint hotell och det kändes som att vi var på semester med häst. Staden var urmysig och alla människor som vi träffade var väldigt trevliga och hjälpsamma. När jag var och tävlade i Paris 2017 var jag inte så imponerad av invånarnas service mind och några var rätt otrevliga. Men i en småstad där alla känner alla är det en annan stämning. Vi var framme torsdag eftermiddag och söndag morgon fick vi komma in på tävlingen. Underlaget på banan där vi blev hänvisade till att rida (inte tävlingsbanan) var rätt djupt så jag red inte särskilt mycket varken söndag eller måndag. Alla har olika upplägg, men såg många som satt och trimmade in i det sista. Min plan var att känna av energinivån och försöka hålla den på den magiska "lagom" nivån till första tävlingsdagen. Tisdag var det vet check, de svenska hästarna dansade igenom! De andra svenska ryttarna i laget var Åsa Cidh Lundberg med Algarve, Idamaria Johansson med Hoxi samt Julia Wittsell med Hercules. Med oss hade vi vår chef d'equipe Kajsa Ekedahl och Linn Ericsson som är elitsamordnare för we på svenska ridsportförbundet. Efter vet checken fick vi 20 minuter till att rida inne på banan och göra sound check. I working equitation rider vi en kür i dressyren, dock så måste övningarna vara i ordning så man har inte samma frihet att lägga upp programmet som i en vanlig kür. Fandi kändes väldigt fin inne på banan och avspänd. Jag satte inget tryck, utan bara såg till att hålla honom mjuk och lugn inför nästa dags dressyr. På kvällen fick vi alla lag åka häst och vagn från anläggningen till en park mitt i staden. Invigningscermoni och presentation av alla ryttarna. Det var rätt coolt, lite spännande färd då några av hästarna var något laddade. Men vi överlevde och kom hem i tryggt förvar för att ladda inför onsdagens dressyr. 

IdaMaria, Åsa, Julia och jag

På väg mot invigningen

Det är klart att de hade ett eiffeltorn

Foton av Linn Ericsson

Foto Carlos Hernani

Onsdag började allvaret! Jag red som tredje ryttare i laget vilket gjorde att jag fick starttid runt 17. Det var galet varmt de första dagarna, men från tisdag gick temperaturen ned och det var riktigt behagligt ridväder. Fandi kändes toppen på framridningen, min tränare Maria Eriksson var inte på plats, men hon var med i mitt öra och mamma filmade videosamtal. Det fungerade riktigt bra och trots att han var så fin kände jag mig lite pirrig när det var vår tur att trava in på banan. Fandi var helt med mig, blev lite het mot slutet av programmet, men inom ramarna och höll sig ridbar hela vägen. Musiken stämde helt perfekt och det var häftigt att få till sista halten och veta att vi gjort riktigt bra ifrån oss. Det är klart att man aldrig är 100 % nöjd och det fanns absolut saker jag hade kunnat göra bättre. Men när jag kom ut och alla kom fram för att gratulera till den fina ritten släppte alla spänningar jag haft från det senaste halvåret. De som känner mig vet att jag sällan gråter, men då blev det ett riktigt gråtkalas och jag var så lättad att ha haft en så fin känsla efter vårens berg och dalbana. Poängen hade jag hoppats på lite högre, men man får komma ihåg att det är ett VM. 67,65 % och en 16:e plats kändes som ett helt ok resultat utav 49 ryttare.

Kramkalas efter ritten. Så skönt med bra support i båda mina fantastiska hästägare Catarina och Nuno samt bästa mamman <3

Carlos Hernani har fotat dessa bilder.

Dagen efter var det dags för teknik och jag kände mig mycket lugnare efter att ha gått banan. Det var många tekniska svårigheter och olika valmöjligheter när det gällde vägar. Men jag var glad att det var schysst byggt och inte för att hästarna ska titta till. Kände mig faktiskt inte alls nervös, utan gårdagens ritt hade gett mig självförtroende och förtroende för att Fandi skulle göra sitt jobb. Han gjorde det faktiskt ännu bättre än vad jag någonsin hade kunnat hoppats på. Han var något spänd när vi kom in, men ju längre ritten gick, ju mer slappande han av och lät mig guida oss runt. När vi var klara var jag så stolt och glad över vår prestation. Alla svårigheter fixade vi utan några större svårigheter och jag hade ett stort leende på läpparna när jag kom ut från banan. Ännu större blev det leendet när poängen kom ut, 70,58 % och 13:e plats. 

Förberedelser innan start. 

Jag och Julia kollar in banan.

Såhär glad var jag efter den ritten! 

Dessa personer har varit så stöttande hela resan, Mafalda och hennes pappa Mario samt såklart Nuno och Catarina. 

Fredagen var det speed och jag kände lite nervositet smyga sig på. Fandi hade gått så bra, men jag ville verkligen ge allt och rida snabbt. Risken för att något går snett eller att Fandi ska tappa fokus blir desto större. Min plan fick bli att rida så fort som Fandi lät mig rida. Det var en händelserik speed med flera som blev uteslutna, det är lätt hänt i we om man kommer av sig i banan och jag hade lite adrenalinpåslag när det var dags. För er som inte har så bra koll på working equitation är det ungefär som att gå in och rida en omhoppning. Och du ska kunna stanna i mitten av banan för att öppna/stänga en grind eller göra halt mellan två pinnar och flytta en kopp. Dessutom komma ihåg banan som var lång och inte rida igenom några hinder du inte redan utfört. Solklart! Fandi kändes full av förtroende och vi hade så roligt. Vi hade tyvärr ner en bom i sidepassen vilket gav oss 7 sekunder i straff. Onödigt och i efterhand kände jag att jag borde pushat och ridit snabbare. Vi kom på 26:e plats i speeden och 17:e totalt. När jag började irritera mig på vår placering i speeden och tänka att vi hade kunnat klättra någon plats i totalen fick jag stoppa mig själv. Ingen kommer att komma ihåg ifall vi kom på 17:e eller 14:e plats, det viktigaste var att ta sig igenom mästerskapet med en harmonisk och glad häst vilket vi uppnådde. Påminde mig själv om vilken resa vi gjort med denna häst, att fått avsluta VMet med en sista bra runda och ha den fina känslan med sig är det som spelar roll. Hade det handlat om en pallplats hade jag tillåtit mig själv att vara irriterad. Den typen av mål hoppas jag ha på framtida mästerskap. Mina hästägare var överlyckliga och det var en speciell känsla att ha så mycket stöd från två länder. Fick många fina meddelanden både från svenskar och portugiser som hejade, samt alla människor som var på plats. Vårt lag var grymt! Dock så var det en del dramatik med oturliga uteslutningar, men också en historisk sjätteplats för Ido och Hoxi. Så häftigt att se svenska flaggan inne på den individuella prisutdelningen. Trots ups and downs i laget under veckan var det fin sammanhållning och många skratt. Det blir helt klart en vecka som jag kommer minnas för resten av livet och är så tacksam för allt jag lärt mig på vägen. Min plan med dagens inlägg var inte att skriva ett tacktal, men vill skriva här och tacka svenska ridsportförbundet. Vet att de får ta en hel del skit för olika beslut som tas, men jag har bara bra erfarenheter och saker att säga. Vi har fått så otroligt mycket stöd och support i olika former och man representerar Sveriges färger med stolthet. Tycker även deras inställning till komomentet är helt rätt och hoppas att det kommer försvinna i framtiden. För er som inte vet avgörs lagtävligen i ett fjärde moment där man ska urskilja en ko från en flock och fösa in den i en inhägnad på andra sidan av banan. Sverige deltar inte i detta moment då förbundet följer FEIs regler där det inte är tillåtet pga djurskydd. Trots att vi inte ens deltog i detta moment var vårt lag på en sjätteplats totalt utav 10. Min och mångas förhoppning för framtiden är att we kommer in under FEI och då måste korna bort. Vi får se vad som händer i framtiden, men jag är glad att min häst inte behöver gå ut och göra ett fjärde moment efter att ha presterat under tre dagar. 

Såhär snygga täcken kan man få om man rider i landslag för ridsportförbundet. 

Det såg nog ut som jag vunnit OS-guld när jag var klar med min speed! 

Underbar känsla att komma ut från banan och mötas av denna enorma support. 

Grymma Ido som kom sexa!!!! Kajsa som är vår lagledare längst till höger.

Bästa laget

Kramar en lycklig hästägare 

Mera lagbilder! Här med grymma Linn från förbundet.

Två av mina favoritportugiser! Mafalda kom tvåa individuellt och Luis var med i Portugals lag som tog guldet. 

Vilken resa vi har gjort vi fyra. Vilken grej! Efter 7 år är Fandi är nu till salu så ifall någon skulle vara intreserad och vill ha mer info kan ni mejla mig astrid_hedman@hotmail.com eller skriva på sociala medier (instagram astridhedman / facebook Hedman Horses). 

Lovar att inte ta lika lång tid på att skriva nästa inlägg.

Kram på er! 

/Astrid


Läst 23035 ggr Kommentarer Kommentera

Förra gången inledde jag inlägget med att det hade varit en hektisk period och att jag var rätt trött. Nu tog kroppen saken i sina egna händer och blev sjuk. Åkte på en ordentlig feber och hosta, så sitter hemma och försöker kurera mig så gott det går. Längtar efter att få tillbaka styrkan i kroppen och kunna köra på med hästarna. Men det är bara att vila och ta det lugnt, inte min starkaste sida... Tajmingen hade dock inte kunnat vara bättre. I fredags åkte Nasoni ner till Alter Real för att visas som hingst på premieringen om ett par veckor. Blir spännande att se hur det ska gå. Lördag åkte mitt favoritgäng Icaro, Levis och Oeste med Marcel Jordan mot Sverige. Tre jättefina hästar som jag kommer sakna, men samtidigt ska det bli roligt att följa deras resa tillsammans med nya ägarna. Att ha gått från 12 till 7 hästar gör att jag inte känner mig lika stressad över att sitta hemma. 

Håller tummarna att allt går bra för Nasoni. Grymt fin häst! 

Fina Oeste som är på väg mot Sverige. I skrivande stund står han i övernattningsstall i Norra Frankrike. Marcel Jordan kan jag verkligen rekommendera som transportör. Jätteduktiga på att skicka uppdateringar och väldigt fina i hanteringen av hästarna.

Innan dess har jag hunnit ha mamma på besök i 10 dagar. Hon fyllde 60 år den andra april så vi tog firade i förväg med att åka iväg på en utflykt till Geres. Bodde på fint hotell, tog massage och åt gott. Dagen efter körde vi omkring i nationalparken och vi fick till och med syn på de vilda hästarna som går lösa uppe i bergen. Jag slutar aldrig att förundras över hur mycket Portugal har att erbjuda. Det är så stor skillnad på landskapet om man åker norr eller söderut. Även fast jag har bott här i över 10 år och att det är ett väldigt litet land, så finns det många häftiga platser kvar att upptäcka. Det är tur att mamma kommer ibland så jag kommer mig ut för att göra och se andra saker än hästar. 

Mamsen funderar på att köpa hus i Portugal, vad tycker ni? Lättstädat...

Vi fick se många olika djur när vi körde genom den enorma nationalparken.

Tänk vilken tur jag har som fick denna kloka, roliga, vackra och modiga kvinna till mamma. Älskar dig! 

Sent fredag anlände nästa superwoman, Maria Eriksson som är min svenska tränare. Slut på semestern och på med ridbrallorna! De hade lyckats klämma in en hopptävling på anläggningen just denna helg, så vi lastade Fandi och Renoir och åkte för att träna på ett annat ställe ca 30 min från Esposende. Det var väldigt bra träning, banan som vi red på är rätt öppen och Fandi hade en hel del att titta på. När vi är på tävling är min största utmaning att hålla hans fokus på mig. Vi har kommit fram till att han är otroligt vaken och uppmärksam, fast det gäller att han inte får all uppmärksamhet på omgivningen istället för ryttaren. Det vi tränade mycket på var att rida honom mer för samsidiga innerhjälperna. Att han blir lydig för innerskänkel och hans väg framåt är på ytter. Annars har jag försökt stötta upp honom på ytter, men då blir han lätt spänd och tittig. Målet är givetvis att jag ska kunna ha honom superlätt i båda tyglarna och kunna rida runt i princip på långa tyglar. Med en avspänd häst som går för säte och skänkel. Fandi har rätt mycket spänningar i sig så vi har mycket att jobba på. Men det kändes som ett bra verktyg att ta till där jag kan lösa det och där jag kan fortsätta driva honom framåt. Sista dagen red vi på hemmaplan och tränade lite svängar på en hand. Det var ovant att rida mer på inner än ytter, men vi får båda hitta balansen och att jag blir ännu mer om honom med mina skänklar för att guida. Men det kändes riktigt bra i slutet och jag hoppas vi kan överkomma våra hinder inne på banan när han spänner sig. 

Renoir fick som sagt också följa med och vilken häst jag har! Han är bara helt fantastisk. Första gången jag red på bortaplan och han tittar runt lite första varvet, sen pumpar han på precis som vanligt och ger 110 % i allt. Maria tycker han är jättefin vilket är kul att höra. Vi fick börja "vuxenrida" lite försiktigt. Jag har mest blåst på efter fyrkanten med rak hals på yttertygeln och bara gjort någon övergång då och då. Nu fick vi börja jobba med böjningen på volt, ta någon halvhalt och leka med steglängden. Hemläxa var att jobba mycket vid hand. Skritt, halt, trav, rygga, gå åt sidan osv. Att han blir kvick och lätt samt kan jobba med röstkommandon. Så taggad på att se hur långt vi kan gå, allting känns så lätt med Renoir.

Min fina Renoir TH

Trevligt fik med god tonfiskmacka som är Marias favorit.

Sträng ridfröken! Ginnie var också med och red sina hästar under helgen.

Vi fick snabbt prova vår nya verktygslåda då det var tävling i lördags. Jag fick som sagt feber under natten till lördag, så var inte i toppform. Men trots det gick det riktigt bra. I dressyren var han jättefin, bra bjudning och flyt. Några onödiga småmissar som jag helt tar på mig, men trots det fick vi 69,4 %. Inför tekniken trasslade vi på framridningen, men kom igenom det och lyckades få till en av våra bästa rundor. Supernöjd med bytena, han var helt med mig och enda missen var att jag missade ringen. Vi fick grymma 75,3 %! Denna domare har sett oss på många tävlingar och han brukar inte ge bort gratispoäng. I speeden provade jag rida på och Fandi var helt med, det var en snabb och kontrollerad runda. Hade inte kunnat begära mer av Fandi, så roligt när man känner att allt sitter. 

Alla fina foton är tagna av Carlos Hernani.

Imorgon vill jag vakna och känna mig pigg, stark och utan hosta. Kan ni hålla tummarna för det? 

Kram på er,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 68309 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Här hittar du alla våra husbloggare

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen

Astrids senaste



Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.