Portugal-bloggen - Tävling i hoppning och working equitation
OKT
04
2020

Tävling i hoppning och working equitation

Så nu har jag och Fandi debuterat hoppning! Sist jag hopptävlade var mitt första år i Portugal 9 år sedan med en 4-årig lusitano. Vi red 50 cm på en lokal tävling i Porto och jag tror att det gick rätt bra. Nu var det en lite annan nivå på tävlingen, nationellt och internationellt med Portugals toppryttare på plats. Jag och Fandi hoppade 1 meter och jag tror att alla var lite förvånade över att se en rund lusitano inne på framhoppningen. Men det var så himla roligt och jag tror att både jag och hästen hade lika kul. Första dagen hade vi lite dåligt med galopp första halvan av banan, men sen kom vi igång och det kändes super. Andra dagen bestämde jag att inte mesa med galoppen från början så jag satte kanske lite väl mycket fart. Men det var bättre flyt och även om någon bom föll båda dagarna så var jag så glad när jag kom ut från banan. Väldigt tacksam över hjälpen jag fick från min vän Anna Lindberg som peppade oss att göra detta och var med på framhoppningen.

Foton tagna av Carlos Hernani

Fokuserade innan vi går in på banan.

Sen har jag sålt två hästar till, båda till Sverige. Det är Joco som jag ridit ett par månader nu och han är en otroligt fin häst så det känns jättebra att han får sin egna människa. Jag ska ha kvar honom i träning några veckor till innan han åker till Uppsala. Den andra hästen har jag redan historia med. Det är ett 8-årigt sto som jag faktiskt red in och hade i cirka ett år. Hon heter Hispania och var 4 när jag började jobba med henne, när hon var 5 åkte hon till sin nya ägare Ines Ribeiro. Hon har ridit henne och senaste året har hon varit i träning med en kille som också står uppstallad i Esposende på samma ställe som mig. Ines har haft henne till salu eftersom hon har svårt att hinna med både häst och jobb. Nu har hon fått en ny ägare och jag har haft nöjet att rida henne de senaste veckorna. Hon kommer att åka till Sverige imorgon tillsammans med Lidador.

Fina Joco. En sån fin häst med härlig energi!

Hispania som 4-åring.

Hispania 8 år med ägaren Ines och tränare Miguel Santos.

Förra helgen var jag och Fandi och tävlade i Golega. Denna gång var det dags för working equitation. Tycker det är rätt häftigt att han kan gå St George dressyr, 1 m hoppning och svår klass we på en månad. Han var otroligt duktig och vi fick tävla mot de bästa av de bästa ryttarna i Portugal. Alla var där och Portugals EM-lag kommer defentivt att tas ut av de 5 ryttarna jag red mot. På fredagen i dressyren var han rätt spänd och programmet börjar med skritt. Jag fick passa att han inte började takta och hade svårt att få honom avspänd. I traven och galoppen började det att släppa och han var mer fokuserad. Vi red ihop 65 % vilket jag tyckte var väldigt rättvist. Känns skönt att veta att vår lägstanivå har höjts avsevärt sedan bara ett halvår tillbaka. I lördagens teknik började det rätt spänt på de 4 första hindrena, därefter började han att slappna av och jag var så nöjd med vår ritt. Finns fortfarande massor som kan bli bättre och jag måste rida ännu mer tekniskt för högre poäng. Men 68 % kändes som en bra poäng på nationell tävling och detta var bara vår 4:e tävling i svår klass (enhandsfattning). I speeden på söndagen var det första gången jag kände att han var redo att gå snabbt. Vi har haft svårt att kommunicera på en hand och jag har ridit mer på säkerhet. Lite vingligt i första delen, men sen kom han igång och jag tror att vi kan bli riktigt snabba med mer erfarenhet. Totalt kom vi sist, men i detta sällskap mot de bästa ryttarna i världen känns det helt ok. Tror faktiskt aldrig att jag har varit så glad över en sistaplats. Med mer erfarenhet tror jag vi kan komma upp på 70 % och vara med och slåss. Vinnaren hade 75 % i dressyren och 78 % i tekniken så ni förstår vilken nivå det är på konkurrensen. Nu är jag superladdad på att tävla mer och bli bättre. Fandi har fått en vecka med skritt så han får tid att återhämta sig. Nästa helg är det nationell we i Lissabon och sedan ska han nog få en period med lättare arbete.

Fantastiska foton av Carlos Hernani

Ser fram emot en härlig vecka med mina fina hästar.

Kram på er!

/Astrid

Instagram astridhedman


Läst 13149 ggr





Fler inlägg

SEP
12
2020

Hej på er!

Latina och H-Navajo har kommit fram till sina nya hem och gör sina nya ägare väldigt lyckliga. Kollade tillbaka på bilderna på Latina från när hon kom och det är helt galet vilken skillnad det kan bli på ett 7 månader med arbete, kärlek och mat. Hon kommer alltid vara väldigt speciell för mig.

3e januari

Mars

Juni

Augusti

Så glad att jag och Cecilia köpte henne och att hon nu får utvecklas vidare hos Maggan.

Sista dagen

Framme i sitt nya hem och bekantar sig med sin nya ägare.

Även Navajo gör succé i min hemstad Piteå. Fått flera meddelanden från nöjda och glada ägaren Veronica. Visst är de fina tillsammans?

Och ännu en häst har blivit såld. Det är fina Mitico som jag haft i träning i två månader som numer ägs av Cecilia Ohlsén Börjesson. Cecilia har ridit en del för mig i Sverige och det känns så roligt att han kommer till en ryttare med höga ambitioner då det finns så mycket kvalité i denna häst (jag har satt ribban på GP för detta par i framtiden så ingen press Cicci ;). Han kommer stå kvar i träning hos mig några månader innan han åker till Sverige och det ska bli så roligt att fortsätta jobba med denna fina häst.

Sötnos!

Jag har varit på ännu en dressyrtävling med Indio och Fandi. På samma stället som för ett par veckor sedan. Indio var mycket mer avspänd denna gång. Nästan för avspänd, ska se om vi kan hitta det gyllene mellanläget nästa gång. Vi red ändå ihop 67 % och en andraplats i en klass som motsvarar MSVB5 i Sverige. Jag och ägaren har pratat en del och vi kommer satsa mer på dressyren nästa år. Han är för bra som dressyrhäst och han får det rätt tufft i working equitation med alla små volter och svängar. Han har stora gångarter så han får jobba dubbelt så hårt som en häst med lite kortare galopp. Men det känns roligt att ha en superfin dressyrhäst och vi kommer garanterat att tävla i någon mindre we-tävling också under våren.

Visst är han tjusig att titta på? Nästa år hoppas jag vi kan prestera på bra procent i St George.

Fandi gick just den klassen. Han var superfin i traven och vi hade nästan bara 7:or. Den ökade traven börjar bli riktigt vass nu. Men i skritten svängde jag åt fel håll och efter det tappade jag lite fokus. Tappade helt rytmen i 3:orna och var dålig på att förbereda inför första piruetten. Men vi fick ändå 63 % trots min felridning och miss i bytena. Tråkigt att det händer, men det är bara att ta nya tag och bli bättre. Hästen känns helt fantastisk nu och vi ska faktiskt prova byta gren nästa helg. Han hoppar ju väldigt bra och det är stora hemmatävlingar i just hoppning om en vecka där vi ska vara med och hoppa 1 meter. Blir sjukt spännande! Var över 10 år sen jag tävlade i hoppning. Håll tummarna för oss!

Jag börjar bli lite bättre på att sitta i sadeln i bytena!

Dessa fina foton från tävlingen är tagna av Carlos Hernani. www.carloshernani.com

Avslutningsvis vill jag bara skryta över min duktiga elev Maja Forsell. Hon köpte sin häst Icaro här i Portugal när han var 4 år och sedan stannade han i träning med mig ett år innan han åkte till Piteå. Förra helgen guidade jag dem på framridningen till deras första officiella tävling via ridesum. De hamnade precis utanför placering på fina 65 %. Så stolt och glad!

Ha en fortsatt bra söndagskväll!

Instagram: astridhedman


Läst 76315 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
17
2020

Förra söndagen började som en helt vanlig ledig söndag. Jag och Anna åkte och la oss i solen vid floden och min plan var att skriva ett blogginlägg på eftermiddagen. Det blev inte riktigt så. Anna fick ett telefonsamtal om att hennes pojkvän ramlat av på tävling i Coimbra. Vi åkte till sjukhuset där han blev inlagd akut och fick veta att Antonio hade ramlat illa och skadat ryggen. Han har ingen känsel i kroppen från bröstet och neråt. Det är ännu väldigt ovisst om hur framtiden blir, men vi alla hoppas såklart att han ska återhämta sig. Det har varit väldigt tufft för Anna denna vecka och stämningen på anläggningen är tung. Antonio är otroligt omtyckt och det har varit fantastiskt att se hur många människor som visar sitt stöd. Denna olycka ger verkligen perspektiv och påminner om att man ska vara tacksam varje dag. Ridning är inte riskfritt och jag hoppas att mina föräldrar aldrig kommer få den typen av samtal.

Så en tung inledning på detta inlägg. Men vi jobbar på och just jobb går väldigt bra just nu. Massor av folk vill köpa hästar så jag är runt och provrider en hel del. Jag har en häst hemma till salu, en jättetrevlig 6-åring som behöver hitta rätt människa. Joco heter han och är en väldigt uttrycksfull valack. Finns massor med gång och han är väldigt gullig att ha att göra med. Lite nerv i honom så behöver en något erfaren ryttare.

Joco, 6 år gammal. 160 cm hög. Har plåtar.

Jag har även provridit en annan 6-åring som inte står hos mig i träning, men jag har ridit den två gånger, varav en gång på anläggningen där jag står. Den är också valack, superfin galopp och åt det känsligare hållet. Behöver jobba mycket lösgörande, men byter fint och skulle vara perfekt för working equitation eller dressyr.

Janeiro. 163 cm och har också plåtar.

Mitt och Cecilias underbara sto Latina är såld. Hon ska åka upp till Boden och sin nya ägare Maggan Brandberg i slutet på månaden. Det har varit ett väldigt roligt projekt med vår lilla ankunge som förvandlades till en svan efter 6 månader. Hon är en sån fin häst och jag ser fram emot att fortsätta följa hennes utveckling med sin nya ryttarinna.

Med sig på resan får hon sällskap av H-Navajo. Det är en 8-årig lusitanovalack som jag var och provred åt Veronica Persson. Navajo ska upp till Piteå så de får sällskap av varann nästan hela vägen. Navajo står i träning hos mig denna månad innan resan. Är en otroligt söt häst och han har charmat alla i stallet. Alltid glad och redo att jobba. Han kommer marknadsföra rasen på bästa sätt! Det är kul att det blir fler lusitano uppe i norr.

H-Navajo

Det har fyllts på med hästar, men två stycken skickade jag iväg för ett par veckor sen. Manne som ägs av min mamma och 3-åriga Neptuno som köptes av Mia Säwe. Neptuno var otroligt söt och en miniversion av Manne. Han var här 4 veckor för att ridas lite mer innan avfärd. Manne hann med en till tävling innan han åkte, det var på samma tävlingsplats som sist. Vi red samma klass för att jämföra poängen och red faktiskt ihop 67 % och en andraplats i tuff konkurrens. Tror min mamma kommer ha väldigt rolig med denna häst. Han har en stor personlighet.

Ursöta Neptuno da Cruz

Sista ritten på Manne. Hans bästis Northern Caraway åkte med på samma bil till Flyinge där han ska ridas av uppfödaren Ingrid Ragnarssons dotter Unni. Sjukt fin häst! Men jag och Anna kommer sakna våra grabbar.

Fina Manne på sista tävlingen. De fina fotona är tagna av Carlos Hernani www.carloshernani.com

Igår var jag och tävlade med Fandi och Indio. Indio var väldigt spänd och vi hade en del probem i början av ritten. Men efterhand slappnade han av och vi kunde avsluta på topp. Fandi gick en Prix St Georges och vi hade en lite för kort framridning. Men han var ändå väldigt ridbar och vi red ihop 64,7 %. Vi hade 67 och 65 % från två domare, men den tredje gav oss 60 % vilket jag tyckte var lite snålt. Hade vi haft lite högre därifrån hade vi vunnit. Men jag var nöjd med en andraplacering och det finns fortfarande väldigt mycket som kan bli bättre. Carlos Hernani tog fantastiska foton och visst börjar Fandi se ut som en riktig topphäst nu.

www.carloshernani.com

Nu tror jag att ni är uppdaterade på de senaste 6 veckorna. Om någon letar häst är jag som sagt runt mycket och tillgänglig för att åka och provrida samt hjälpa till med besiktning och transport.

Ha en bra vecka och kom ihåg att vara tacksam.

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 114374 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
05
2020

Halloj!

Nu är det slut på lediga söndagar (har en idag)! Äntligen tävlingarna igång på riktigt och jag har varit iväg två gånger sedan jag bloggade sist. För ca tre veckor sedan åkte jag med Indio och Fandi för att tävla working equitation. Det är verkligen världens bästa gren! Hästarna skötte sig fantastiskt bra och det känns att de har utvecklats åt rätt håll. Indio vann både dressyren med 71 % och tekniken på 69 %. Han var fokuserad, lagom i energinivå och gav helt fantastisk känsla inne på banan. Under eftermiddagen visade han symtom som skulle kunna vara kolik, men vi är fortfarande inte helt säkra på vad som var fel. Han skrapade och kliade sig i huvudet helt hysteriskt. Han ville dock inte lägga sig, men han tittade en del mot magen och såg lite hängig ut. Det kan också ha varit någon insekt som bitit honom och han fick panik. Indio är stallets primadonna så han visar direkt om något inte är som det ska. Han återhämtade sig snabbt och på kvällen var han sitt vanliga jag igen. Men vi valde såklart att inte starta i speeden. Han behövde inte bevisa något mer och bara vi gått i mål hade vi fått förstapris. Det var 9 stycken i klassen och hård konkurrens vilket var extra roligt. Vinnaren i klassen visade upp äkta sportmanship! Han gav mig priset då han tyckte vi hade förtjänat det, även om vi inte kunde slutföra tävlingen. Det är en så underbar gemenskap i denna sport då man spenderar mycket tid ihop då det är tre moment.

Fandi ville inte vara sämre! Etta i dressyren på 68 %, etta i tekniken med 69,8 % och förstaplats i speeden. Vi var bara tre ekipage i svår klass, men de andra två hästarna har mycket mer erfarenhet än Fandi, så det var en härlig seger. Det var roligt att känna hur mycket starkare och stabilare han är på en hand. Det känns som att jag äntligen har hittat hur jag ska rida honom och speciellt när han spänner till. Han hamnar lätt "bakom skänkeln" när han blir spänd och då har jag försökt driva på. Känns logiskt. Men desto mer jag driver på, ju högre i nacken och stramare blir han. Om jag har kramat i tygeln har han "släppt kontakten" och börjat tänka uppåt. Det är som att han glömmer bort vad skänkel och hand betyder. Olydnad helt enkelt och dåliga gamla vanor som kommer fram i stressiga situationer. Nu när han har blivit starkare går han fram till bettet mycket bättre på en hand. Jag kan ta en halvhalt utan att han släpper och sedan kan jag driva honom utan att han blir helt låst i överlinjen. På framridningen måste jag se till att han är framme till bettet innan vi kan komma till arbete. Då är lång och låg ett bra kvitto på det. Om jag går fram med handen ska han söka efter kontakten och stretcha ut halsen. Inte bocka in näsan eller börja springa. Sedan gör vi måååånga övergångar så han är superlydig för hjälperna.

Dessa underbara foton är tagna av bästa Carlos Hernani.

Lydnad är något som jag funderat rätt mycket på. Indio till exempel har alltid varit rätt långsam på att svara upp, speciellt framåt. När man gör en övergång tar det fem steg innan han faktiskt börjar galoppera från det att man gett signalen. Det är något jag har tränat massor senaste tiden. Jag frågar alltid litet först, sitter till med ytter sittben för att fatta galopp. Svarar han inte direkt så korrigerar jag med skänkeln, röst eller spö mer distinkt. Det kanske det inte blir en prydlig fattning, men han får beröm och sedan repeterar vi. Samma sak om jag vill öka galoppen, jag börjar med att bara mjukna i handen och suger han inte tag och ökar så korrigerar jag på samma sätt. Beröm och göra om. Detta har vi gjort massor senaste tiden och jag känner stor skillnad det har blivit i hur kvick och uppmärksam han är. Men då är frågan, har han varit olydig eller är det jag som inte har varit uppmärksam och tillåtit hästen att dröja på signalen? När man ska samla upp galoppen, är hästen olydig om den går emot handen och inte böjer på sina bakben? Kan det vara att den inte är tillräckligt stark för den samlingsgraden som ryttaren begär? Är det ryttaren som inte använder sin sits korrekt och tar för mycket i hästens mun? Är olydnad helt enkelt ryttarens fel då den missbedömt, gjort fel, dålig tajming, inte förberett hästen inför uppgiften tillräkligt eller inte varit uppmärksam? Begär vi mer än vad hästen klarar av (alla är inte byggda för att hoppa höjdhopp eller dansa balett)? Den klassiska frasen att aldrig skylla ifrån sig på hästen tycker jag stämmer till 100 %. Att rida är skitsvårt så försök att alltid vara ödmjuk och utgå från dig när det blir fel.

Nog om detta! Nu ska jag skryta lite över min mammas häst Manequim. Förra söndagen fick han göra debut på tävlingsbanan! Det var dressyrtävling på samma ställe som vi tävlade we på och Manne (som han kallas till vardags) fick gå en P1. Det är lättaste klassen så det motsvarar en LC. Jag har nog skrivit förut att jag tycker de har så himla bra program här som är anpassade för unga hästar. Mycket lättridning, bra vägar och övergångarna är smart placerade. Manne fyller 4 år i november så han är bara 3,5 år. Jag har inte tävlat unghäst på ett tag, men med denna grabb är ingenting svårt. Han var så cool och betedde sig som att han varit ute och tävlat 100 gånger förut. Han tittade inte på något och när man såg resten av bäbishästarna på framridningen var jag ännu malligare över hur duktig han var. En tjej longerade sin 4-åring med superkorta inspänningar i minst en halvtimme innan hon började rida. Hon skulle kunna skriva en bok hur man har sönder sin häst.... Jag tog Manne ett par varv på lina bara för att han skulle få titta sig omkring men efter 5 minuter hoppade jag upp. Vi red inte fram mer än 15-20 minuter så han skulle ha bensin till att springa fint inne på banan. Han var tvungen att bajsa i en övergång så han hade lite svårt att trava igång och han kickade mot skänkeln i en fattning. Annars gjorde han allting toppenbra och vi fick 65,88 % och vann faktiskt vår klass! Är så glad att min mamma litade på min magkänsla och köpte honom. Han är så himla fin och har nog aldrig haft en så enkel unghäst någonsin. I slutet av augusti ska min 3-åring komma hit från Sverige och Manne ska åka hela vägen till Piteå.

Ginnie Palm tog några kort på mig och Manne.


Har några nya hästar i stallet som jag ska skriva mer om i veckan. En superfin 4-åring som är till salu! Men nu får det räcka för idag.

Ha en fin söndagkväll!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 162401 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv