Portugal-bloggen - Tjurfäktning
SEP
11
2012

Tjurfäktning

I torsdags var jag alltså på min första tjurfäktning. Jag kände att det var dags att se en live efter ett år i landet. Det är många splittrade åsikter om tjurfäktning, jag vet inte riktigt själv vad jag tycker. Det har en lång historia och är en stor tradition i Portugal, den har även bidragit till att lusitanons egenskaper har bibehållts. Å andra sidan är det såklart ett minst sagt otrevligt moment för tjuren. När jag kom till Portugal visste jag väldigt lite om hur det fungerade och trodde det var likadant som i Spanien (vilket jag för övrigt aldrig vill se). Jag tror inte heller att så många av er läsare vet hur det går till i den portugisiska tjurfäktning, därför ska jag berätta.

 

Inne i arenan finns alltid matadorerna närvarande. De är obeväpnade och har endast som uppgift att uppehålla tjuren och placera den. Deras hjälpmedel är en rosa mantel som ska fånga tjurens uppmärksamhet. Matadoren spelar en stor roll i tjurfäktning, dock så har dem inte samma status som i Spanien där matadoren är huvudpersonen.

 

I Portugal är det ryttaren som är tjurfäktare. Under en show brukar vanligtvis tre ryttare deltaga och det finns både kvinnliga och manliga tjurfäktare. Ryttaren börjar att möta tjuren tillsammans med matadorerna (det finns tre stycken redo att hoppa in vid behov, men oftast en eller två inne på arenan samtidigt). Ryttarens mål är alltså att så konstnärligt som möjligt, träffa tjuren med ett spjutliknande föremål i manken. Ryttaren kan byta häst två eller tre gånger mot samma tjur, de brukar inte hålla på mer än 10-15 minuter totalt. Publiken dömer ryttaren efter hur skicklig hon/han är i mötet med tjuren och även hur modig häst och ryttare är. En tjurfäktare som gör misstag, är feg eller på något sätt är ojust mot tjuren kan bli utbuad. Ryttarna lär ofta sina hästar tricks för att imponera på publiken, terra terra, spansk skritt och levade är vanligt att se. Ryttaren får max använda sig av fem knivar, om dem är riktigt bra och publiken nöjd förekommer det att dem får en till. De allra skickligaste ryttarna kan knäppa fast tyglarna i ett midjebälte för att försöka träffa tjuren med två knivar. Då behöver man ha en lydig häst och använda sig av extremt lätta hjälper!

 

När ryttaren har avslutat sin uppvisning är det dags för en grupp som kallas furcados. Den består av nio män eller kvinnor (det finns en berömd kvinnogrupp!) som ska stoppa tjuren, enbart med hjälp av sina gemensamma kroppskrafter. Det finns en förstafurcado som står längst fram i ledet. Bakom honom formaterar övriga medlemar en linje, första försöket står den andra personen ganska lång bakom förstafurcadon. Det är självklart på grund av ökad svårighetsgrad, lyckas gruppen stoppa tjuren på första försöket är det förstafurcadon som blir ordentligt hyllad. Först i ledet ska alltså utmana tjuren, det gör han genom att sakta gå fram till tjuren och ropa "torro" (portugisiska för tjur). Om tjuren inte attackerar kan förstafurcadon behöva "springa" riktigt nära för att få sin motståndare att sätta fart. Då tjuren anfaller gäller det för furcadon att ta tag om huvudet och hålla i tills kamraterna möter upp och förhoppningsvis får stopp. Den sista i ledet ska ta tag i svansen och då gäller det att hålla i, för när tjuren väl står still och gruppen släpper taget är det den sista stackaren som ska hålla kvar i svansen så att tjuren måste snurra runt och kan därmed inte jaga de övriga. När tjuren har lugnat sig kan sista man slutligen släppa och förhoppningsvis promenera iväg. Självklart händer det ibland att gruppen inte lyckas på första försöket och det händer att folk dör. För att minska skaderisk för alla inblandade har tjurarna i Portugal skydd på hornen (inte i Spanien). Kan tilläga att en furcado inte får någon ersättning utan enbart går hem med publikens hyllningar eller haltar hem med krossat ego.

 

Som avslutning ska tjuren ut från arenan vilket går till som så att en flock med kor kommer in för att locka tjuren. Två män ska manövrera flocken att omringa tjuren och gå ut igen. Tjuren dödas alltså inte inne i arenan och kan i vissa fall leva vidare som avelstjur.

 

Portugiserna har stor respekt för tjuren och om det kommer in en tjur i dåligt skick eller om ryttaren på något viss inte följer "reglerna" buar och visslar publiken för fullt. Det viktiga är att ryttaren gör snygga anfall och i dem fallen blir de hyllade till skyarna. Då tjuren är ute ur arenan kommer ryttaren och förstafurcadon in för ett "ärevarv". Då kastar publiken blommor och kläder till deras ära. Om det har gått dåligt kan de välja att avstå. Under en kväll är det vanligaste att sex tjurar är inne. Ryttarna möter alltså två tjurar var och kan rida mellan 6-8 hästar under en kväll. En duktig ryttare som drar publik får riktigt bra betalt för ett framträdande, jag vågar inte säga hur mycket då jag inte vet de exakta summorna. Jag tyckte iallafall att det var en häftig upplevelse, vi fick se en fantastisk ryttare. De övriga två var duktiga, men spanjoren bjöd på konst. Det gick inte att se hans signaler till hästarna, det var som att häst, ryttare och tjur var ett. Såklart var det blandade känslor och jag är osäker på om jag vill gå igen. Isåfall måste det vara en toppryttare. En sak som är säker är att jag inte kommer konvertera till tjurfäktare! Att möta en tjur på 600 kilo är ingenting som lockar mig, däremot har jag fått bättre förståelse för dem som är hängivna och stämningen inne i den arenan (som för övrigt har över 200 år på nacken) var helt otrolig.

 

Jag fotade såklart och jag kanske borde varna om ni är känsliga. Det är svårt att fånga känslan på bild, men såhär såg det iallafall ut.

 

 

Mäktig inledning

Längst bort är en portugisisk tjurfäktare och i vinröd kavaj är den spanska Pablo

Den tredje ryttaren som var portugis.

 

Den skickliga spanjoren

 

 

Här gäller det att inte släppa taget!


Läst 37534 ggr




Fler inlägg

NOV
23
2021

Hej pa er!

Jag kom hem fran Golega for en vecka sedan och det var underbart att vara tillbaka efter tva ars tid. For er som varit pa lusitanofeiran i Golega vet hur speciell atmosfar det ar under dessa tio dagar. For er som annu inte varit dit tycker jag defentivt att ni ska gora ett besok om ni gillar lusitanos. Det var inte coronavanligt, det kandes ovant att vara mitt bland alla manniskor efter sa lang tid av social distansering. Detta ar hade jag med mig tre hastar, Fandi som jag tavlade med i working equitation samt Icaro och Guilhufe som jag har till salu. Det ar alltid bra att visa upp hastar som ar till salu och kunna saga att de har klarat av miljon i Golega. Guilhufe blev sald direkt efter feiran till en portugis. Jag hade garna sett att han kom till Sverige, men det var en snabb affar sa agaren valde att salja. Icaro hade jag hemskt garna haft kvar, men ekonomiskt ar det svart med tva hastar. Renoir ar min bebis och kommer inte att saljas sa darfor har jag Icaro till salu nu. Han tog Golega med ro och var fantastiskt fin att rida mitt i allt kaos. 

Carlos Hernani med Fandi, Ana och Falcao och jag med Icaro. Foto: Hugo Rupf.

Guilhufe

Golega ar valdigt bra for att natverka och jag har traffat manga svenskar som alla varit supertrevliga. Manga som man ar van med pa facebook, men aldrig traffat i verkligheten sa det ar roligt att fa ett ansikte pa alla. Jag har aven pratat med manga portugiser som vill ha hjalp att salja sina hastar sa letar ni lusitano vet ni vem ni kan fraga. 

Fina Mafarrico med Ginnie och jag med Icaro. Foto: Hugo Rupf.

Tavlingsmassigt hade jag onskat att vi kunnat prestera battre. Jag och Fandi har haft en dipp som vi jobbar pa att ta oss ur. Forsta helgen red vi portugisiska masterskapet, likvardigt ett SM. For att fa starta maste man ha kvalat pa 62 % pa tva regionala tavlingar (eller nationell). Jag hade inte riktigt den framatbjudning jag ar van att ha och det blev nagra missforstand under helgen. Vi red ihop 66 % i dressyren och 65 % i tekniken. I speeden gick det ratt bra, men lite soppatorsk i slutet sa vi hamnade inte sarskilt hogt upp i resultatlistan. Jag maste paminna mig sjalv om att jag tavlar mot de allra basta i Portugal, vilka ocksa ar de basta i varlden i just denna gren. Nivan ar galet hog och hastarna har otroligt mycket kvalité. Fandi koptes in for 3000 euro som 3-aring och har inte fatt den basta grundutbildningen. Man far gora det basta med det man har och jag lar mig massor med Fandi som forhoppningsvis kommer vara till hjalp i framtiden med andra hastar. 

Den andra helgen gick det lite battre, vi deltog i finalen i det nationella championatet. Det gar kvaltavlingar under aret som man samlar poang pa och for att fa rida i finalen maste man ha ridit minst tre kvaltavlingar. Det var fem domare denna gang och vi fick ungefar samma poang som helgen innan, men de var tuffa i sin bedomning. Speeden flot pa lite battre, men det var lika tufft motstand som helgen innan sa ingen topplacering. Nu har Fandi fatt nagra dagar att aterhamta sig och om tva veckor aker vi pa arets sista aventyr. Det blir en internationell tavling i Sevilha! Kommer bli sa spannande och det ar aven VM-kval for 2022. Nu ska vi jobba pa framatbjudningen och hitta motivationen tills det ar dags for avfard. 

Riktigt coolt foto taget av Beatrice Werder.

Jag har bokat biljett hem till Sverige over jul. Kommer spendera 18-19 december i Skane och ANTLIGEN ha traningar igen. Ska bli sa roligt att se bade nya och gamla ekipage. Blir mysigt med en jul i Pitea. 

Hoppas ni far en fin vecka allihopa. Jag lovar ge rapport efter Spanien, hall tummarna! 

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 7153 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
23
2021

Wow, mycket hinner hända på sex veckor!

Äntligen har jag träffat familjen i Sverige. Jag var hemma i nästan två veckor. Det blev såklart en hel del häst. Jag red bland annat mammas fina Manequim, som jag hade i cirka ett år innan han åkte upp till Piteå. Jag hade kurs med instruktörerna på Piteå Ridklubb samt en clinic för de medlemar som ville komma och titta. Jag red även Veronica Perssons fina H-Navajo som jag sålde för ett år sedan. En annan gammal bekant som jag haft i träning var Icaro. Han ägs av Maja Forsell och de är så fina ihop. Det är väldigt roligt att följa de hästar som jag lärt känna under åren och se hur fint de utvecklas ihop med sina ägare. Jag gjorde även en sväng till mina kusiner i Leksand och hälsade på. Sedan corona kickade igång har det varit sjukt mycket jobb och man har inte stannat upp och känt efter så mycket. Nu när jag var hemma insåg jag hur mycket jag saknat alla nära och kära. Ser redan fram emot nästa hembesök och det ska inte dröja över 1,5 år tills jag reser hem igen.

Manne på PRKs nya bro och i härliga klätterbackar som är tillfixade.

Fina Navajo som jag fick låna till att visa världens bästa gren, working equitation!

Ridlärargänget som provade we och flera av ridskolehästarna som aldrig gjort detta förut skötte sig galant.

Innan jag åkte hem till Sverige hann jag med ett par tävlingar. En regional hemmatävling där jag återigen organiserade samt red två hästar. Denna gång kände jag att det var bättre flyt under dagen då jag hade lite bättre koll på vad som behövdes och kunde fokusera bättre på mina ritter. Indio var superfin hela dagen. Vi hade PB i både dressyren och tekniken där vi red ihop 72,7 % respektive 75 %. I speeden hade vi lite oflyt då lansen studsade ur tunnan vilket innebär att man måste hoppa av, ta upp lansen, sitta upp och sätta i lansen i tunnan uppe från hästen. Som tur var klantade sig fler ryttare i vår klass och tack vare att vi vunnit dressyren och tekniken tog vi hem totala förstaplatsen. Fandi skötte sig bra och det blev en förstaplats med honom också. Vi red på 72,5 % i dressyren och 71 % i tekniken samt att vi lyckades vinna speeden.

Jag testade en ny stång på Fandi som var lite skarpare än den vi haft tidigare. Det gick bra denna tävling men helgen efter åkte vi till Golega och red nationellt. Där fick vi lite mer problem och han var inte helt nöjd med kontakten. Jag som brukar ha problem att få Fandi avspänd och lugn fick istället kämpa med att få fram honom. I Golega red vi på 67,8 % i dressyren vilken jag var rätt nöjd med. Ett par missar, men en domare som gav oss 70 %. På de nationella tävlingarna har vi alltid 3 domare och i regionala 1. I tekniken hade jag en del problem då Fandi inte uppskattade sin nya stång. Det blev en del missförstånd och vi fick "bara" 67 %. Jag kände inte alls att han var med mig inne på banan, utan att vi jobbade mot varann och jag var såklart besviken att vi inte kunde prestera bättre. På söndagen blev det ännu värre då det fanns en överaskning i form av tre getter i fållan. För er som är oinvigda i working equitation så är fållan en volt med staket. Hos oss är det som en 6-metersvolt, men den kan variera i storlek. I mitten har man även staket eller annat och på denna tävling var det alltså staket som bildade en inhängnad med tre getter i. Där tog det stopp för oss då Fandi inte alls var på humör. Hade vi haft ett annat samspel tror jag vi hade kunnat lösa det ihop, men denna tävling fick vi inte riktigt till det. Blev några fina bilder iallafall tagna av Carlos Hernani.

Det är så lätt att gräva ner sig och känna sig missnöjd med en sämre tävling. Men man får tänka att man alltid lär sig något och efter denna tävling fick jag inse att jag måste ändra strategi och en mildare stång. Fandi är väldigt känslig så man får lyssna när han är missnöjd. Sen så har jag blivit mer disciplinerad på framridningen och att han ska vara lydigare och på plats i alla situationer. Lite längre uppvärmning så han inte har extra energi att hitta på hyss inne på banan. Det var även bra med en liten paus och få tillbaka motivationen i Sverige. När jag kom tillbaka var jag laddad att köra igång och testa nytt bett samt upplägg för uppvärmningen.

Det fick jag chans att göra nästan på en gång då vi fick en regional tävling för ett par veckor sedan. Indio hängde också med och jag är så otroligt stolt över denna häst som bara blir bättre och bättre för varje start. Denna gång gick han på 71,7 % i dressyren och 69 % i tekniken där jag tar på mig de missar vi hade. I speeden var vi en sekund ifrån att vinna som hade gett oss totalsegern. Det räckte tyvärr inte hela vägen, men jag tror aldrig jag varit så nöjd över att komma tvåa. Fandi kändes toppen och jag red på en rätt "mesig" stång för att hitta förtroendet och bjudningen. Det fungerade rätt bra och jag fick 68,9 % i dressyren samt 71,7 % i tekniken. I speeden blev vi tvåa och lyckades ta hem förstaplatsen. Jag kände mig mycket mer motiverad med Fandi efter denna start. Beatrice Werder tog några härliga actionbilder av Indio.

I helgen var vi i Cascais på den stora lusitano festivalen. Jag hade med mig Fandi och tävlade nationellt we. Denna gång bytte vi upp oss ett snäpp på stången och nu tror jag vi har hittat den magiska formeln. Det kanske blev lite väl mycket uppvärmning första två dagarna. Hade gärna haft något mer energi, men han är betydligt lättare att ha och göra med när han är lite trött än lite för pigg! Det är en utmaning att rida på gräs och broddar då hästarna blir lite mer "fast" i marken. Jag borde ha lärt mig att ha lite mer galopp för att inte riskera att missa i bytena. Men känslan var väldigt bra hela helgen och nu jobbade vi tillsammans istället för mot varandra. Jag är så laddad för kommande helg med ännu en regional och i mitten av oktober har vi en nationell. Sedan är det dags för årets event, som verkar bli av detta år, Golega. Jag lär mig så otroligt mycket av denna häst och jag tror jag kommer få nytta av alla nya verktyg jag samlar på mig för framtida hästar. Det är även otroligt inspirerande att vara i Cascais och få rida på den arenan, se så många fina hästar och duktiga ryttare. Hade dessutom en grym rumskompis Julia Witsell på fint hotell och massor av andra härliga människor som förgyllde helgen. Framförallt mina hästägare Nuno och Catarina som outröttligt ställer upp och satsar på mig och hästarna. Vi fick 66,7 % i dressyren och 67,8 % i tekniken. Tyvärr hade vi en domare som låg rätt lågt och drog ner procenten en hel del. I speeden var han lite trött och vi hade ner sidepassen så det är 10 sek extra. Men vi börjar närma oss övriga gänget tidsmässigt så det känns lovande. Bjuder på några sista bilder, credit Carlos Hernâni / Lusitano World :

Min grymma tränare Mafalda Galiza Mendes som har trimmat mig och Fandi senaste tiden. Hon och hennes fina Isco kom tvåa i masterklassen.

Nästa gång ska ni få en bättre uppdatering på övriga hästarna i stallet.


Kram på er!

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 35200 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
01
2021

Hej på er!

Datorn har strulat en hel del så därför är det hela 2 månader sen sist jag bloggade. Just nu fungerar den, det är en röd ton över skärmen, men det kan jag leva med så länge den sköter sig i övrigt. Men en ny dator står högst upp på inköpslistan just nu!

Nu ska jag skriva om roligare saker än datorer, hästar!

Under 2 månader hinner det hända en hel del, juni och juli var det många som ville köpa hästar. Lamarck som är en 6-årig valack kom till mig för försäljning och såldes snabbt till Malin Granath. Det är en superfin häst, men han var lite missförstådd och rätt spänd i ridningen. Därför ville Malin att han fick vara kvar på utbildning ett par månader innan han åkte till Sverige. Under de veckor jag hade honom fick han gå ut mycket i hage med andra hästar och fokuset i ridningen låg på att få honom avspänd. Sista passen vi gjorde var han som en annan häst. Glad och harmonisk, fortfarande mycket jobb att lägga på grundarbetet, men man började kunna se vilka kvalitéer han har.

Det är långt ifrån perfekt, men jag tycker det är en så trevlig häst och vill gärna visa vilken skillnad det blir med konsekvent arbete. Här är en video från ett par veckor efter att han kom till mig.

Han åkte i onsdags mot sitt nya hem tillsammans med ett 3-årigt sto Orquidea samt Mistral. Orquidea är halvsyster till Ninfa med samma mamma. Ninfa kanske ni kommer ihåg, hon är ett 4-årigt sto som jag hade i träning några månader. Hon åkte till sin nya ägare Anna Hökenvall i juni. Det är så skönt när man hittar bra uppfödare att jobba med som är seriösa och har bra förhållanden för att ge hästarna en bra start deras första år. Silverio Pacheco som jag sålt 4 hästar åt är en av de uppfödarna och jag hoppas vi kommer fortsätta jobba ihop. Just nu har han bara 2-åringar till salu. Orquidea är otroligt cool för sin ålder och jag tror hon blir en toppenhäst i framtiden tillsammans med sina nya ägare Jennie och Michaela Guldroth. Här är en liten videosnutt av henne.

Mistral var verkligen menad att hamna hos sin nya ägare Ida Brink. Hon skrev till mig när jag la ut första fotot på honom och var sugen på att köpa. Sedan gjorde hon illa knäet och jag hade flera intresserade av Mistral, men ingen som passade 100 %. Så till slut när Mistral hade fått lite mer utbildning och Ida var bra i sitt knä var det perfekt tajming. Denna häst har så mycket personlighet, han är en liten clown och har så härlig utstrålning. Det är omöjligt att vara på dåligt humör när man hänger med Mistral. Ska bli så spännande att fortsätta följa dessa hästar och se hur de utvecklas tillsammans med sina nya ägare. Lite video på Mistral kommer här nere. Han är ju bara 5 år gammal och var i princip bara insutten när han kom i mars så det är imponerande hur mycket han har utvecklats under vår tid ihop.

Även om flera hästar har åkt så är jag inte utan arbete. Just nu har jag 8 hästar i stallet varav två är mina. Icaro fick faktiskt åka på tävling förra helgen. Han är helt underbar och jag är så sugen på att försöka behålla honom lite längre än planerat. Han är den perfekta hästen, supercool och stadig utan att vara tråkig. Han är pigg och känslig, men absolut inte hysterisk. På tävlingen var han precis som att rida hemma om inte ännu bättre. Vi gick in och vann klassen (motsvarande MSVC) på 68 %. Indio var också med och tävlade sin 4:e St George. Jag vet inte vad för humör han var på, men han var on fire! Redan i boxen såg jag att han hade mycket energi och han pep och gjorde en liten bock på framridningen. Han är ju sjukt häftig att rida när han har sån energi, men tyvärr kommer det en hel del missar när han laddar för mycket. Men vi fick ändå 65 % och en andraplats, trots en hel del missar. Nästa start blir working equitation på hemmaplan igen.

Med Fandi har jag tävlat en regional och en nationell tävling. I den regionala var han lite väl spänd, men vi fick ändå ihop fina poäng. Indio gick också den regionala där vi slog PB i dressyren med 71,62 %. I tekniken hade vi ett par missar, men i speeden börjar han kunna gå riktigt fort. Vi blev dock trea totalt så nu är jag sugen på revansch nästa start!

De fina bilderna är tagna av Beatrice Werder

När vi åkte ner till Companhia das Lezirias på vår första nationella för året var jag inte riktigt i form. Efter en lunch på Burger King kollapsade min mage ihop totalt. På tävlingen var jag fortfarande inte riktigt återhämtad och kände mig allmänt svag. Det var tur att våra boxar var nära till toaletten! Det var även runt 35 grader varmt så jag kände definitivt av att Fandi blev påverkad av värmen. Vi fick ändå 66 % i dressyren och jag var väldigt nöjd med tekniken där vi fick 69,35 %. I speeden hade vi ett missförstånd i början av ritten, men sedan fick vi upp farten och hittade flytet. Nästa tävling ska vi prova ett annat bett och se ifall han trivs bra på det och att jag får mer kontroll.

Här är vårt tekniktest från Companhia das Lezirias.

Renoir och Nasoni fortsätter utvecklas åt rätt håll. Jag ska ge några veckors semester till Renoir, kollar lite beten dit han kan åka. Han är verkligen en drömhäst och har gått så bra trots att jag inte hunnit rida honom jättemycket. Vi har ingen stress någonstans, men nog blir man lite inspirerad efter OS i dressyr. År 2028 drömmer jag om att vi ska vara med i Los Angeles...

Jag har också fått inspiration av alla grymma dressyrtjejer att börja ta tag i min egen träning. Yoga och styrkeövningar några gånger i veckan. Jag och mamma har en yogautmaning under augusti. Vi ska yoga minst 15 gånger under månaden. Finns massor med bra videos på youtube, yoga with Adriene är toppen! 

Slutligen så kan jag berätta att min älskade mamma varit på besök. Det var så mysigt att ha henne här i en veckan, jag hade inte sett henne på 1,5 år. Det var synd att jag blev magsjuk/förgiftad och inte var så pigg sista dagarna. Men min sadelkammare och sovrum fick sig en förvandling. Alla behöver sin mamma ibland <3 Nu kollar jag på resor för att åka hem till Piteå i september.

Hoppas ni tycker det är roligt med lite videoklipp på hästarna. Det är som sagt inte alltid perfekt, men det är verkligen så det ser ut i vardagen här hemma.

Hoppas ni får en fortsatt fin söndag.

Kram

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 57505 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Belöningsbaserad hästträning Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 6

– TEMA: Kom längre med tekniken
– Porträtt: Louise Romeike
– Hjärngympa för ryttaren

– Tips från fotografen
– När är hästens karriär över?
– Sissela Smiths favoritövning
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Vad kan man göra när en inackorderad i ett kollektivt stall inte sköter sina uppgifter?
Eva Johansson svarar
Ramlade av vid veterinärbesök – vad gäller?
Eva Johansson svarar
"Att kunna rätta in framdelen framför bakdelen är otroligt viktigt"
Jessica Nordin svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.