Portugal-bloggen - Tror min drömhäst har anlänt!
FEB
28
2021

Tror min drömhäst har anlänt!

Hej på er! 

Trots corona så är det full fart här! Det är otroligt många som är intresserade av att köpa lusitano och jag har haft många uppdrag i att åka och provrida hästar. Denna vecka fick jag hem två hästar att provrida då banan hos ägaren var dålig efter allt regn. Ska filma dem imorgon och sen åker de tillbaka till ägaren. Kommer lägga ut dem på hippsonmarket under veckan som kommer. Har haft 11 hästar att rida varje dag så det har varit tidiga morgnar och sena kvällar. Tur att jag har Rita, en tjej som hjälper mig och Anna på förmiddagarna. Jag har även en del hästar hemma som snart är redo för försäljning. Min gamla chef Renato har tagit hit Mistral, en palomino som han inte fött upp själv, men haft sedan den var ett år gammal. Det är roligt när man har sett hästarna från att de är små och få se hur de utvecklas. Han är kastrerad och nu fem år gammal. Han är redan inriden men fortfarande rätt grön i sin utbildning. Men det kommer vara en supertrevlig häst att jobba vidare med. Ska snart göra lite filmer och lägga ut honom till salu. 

Jasmim som är efter Altivo är såååå rolig att rida! Påminner verkligen om Altivo och samtidigt en hel del om sin halvsyster Hispania som ni kanske kommer ihåg? Jag har börjat med bytena på Jasmim och det är så lätt för honom. Första gången jag provade bytte han rent och på hjälpen, plättlätt! Har även provat trampa honom några steg och även det är så enkelt. Planen med honom är att rida honom någon månad till så han blir ännu starkare och eventuellt starta någon we-tävling innan han läggs ut till försäljning. 

En till häst som anlänt var jag och provred för ett par veckor sedan åt en svensk klient. Det var ganska roligt hur det blev just den hästen. Vi hade fått film på två hästar från denna säljare och bestämt att en hingst var mest trolig att passa och att jag bara behövde provrida den. Men när jag kom fram till gården var stoet (som vi också fått film på, men vi tyckte var för energisk) färdigsadlad och redo för mig att rida. Hon var superfin och det visar bara hur viktigt det är att få känna hur de är ridna, svårt att avgöra bara på film. Hingsten var också trevlig, men gav inte riktigt den känsla som den gav på video. Jag var redo att åka vidare till nästa ställe, jag hade en fullspäckad dag, men då kom säljaren med en tredje häst han ville att jag skulle testa. Det var Homero, en 9-årig valack och troligen det snällaste på fyra ben. Så rolig att rida och perfekt i energinivå. Klienten valde mellan stoet och valacken, men det slutade med att Homero kom hit för att stå i träning några veckor innan han åker vidare till Sverige. 

En riktig sötnos! 

Mitico startade sin resa med transportföretaget Marcel Jordan i torsdags. Nästa vecka kommer han vara framme i Sverige och sin ägare Cecilia. Kommer sakna honom! Han gav otroligt fin känsla i ridningen och var alltid glad att ha och göra med. Mitico hade de vackraste öronen jag sett på en häst, lite märklig kroppsdel att tycka vacker, men jag ska visa får ni se själva vad ni tycker. Jag gillar att ta kort på hästarna i början när de kommer och vi fotade Mitico innan han åkte. Man kan se att det händer en hel del i kroppen på några månader med arbete. 

Snygga öron va?

Här var fotot från när vi gjorde försäljningsfilmerna i september.

Här är två bilder med halsen i lite olika lägen från i tisdags. Syns att han har musklat och växt på sig. 

Här är ett par filmer från sista ridpasset. 

Men nu till den stora huvudrukbriken! Jag brukar normalt sett avvakta lite innan jag lägger ut något om nyanlända hästar. Ibland händer det saker som man inte kan förutse, till exempel att hästen blir halt efter ett par dagars träning och man får skicka tillbaka den. Detta händer förstås inte ofta, ibland kan det vara att ägaren inte vill att man lägger ut info om att hästen är i träning. Men denna som kom idag kan jag inte hålla mig att berätta om! Kommer ni ihåg Licor som jag bara red några veckor och som snabbt blev såld till Tyskland? När jag åkte och tittade på honom hos uppfödaren ville han även visa en 3,5-åring som jag föll pladask för. Nasoni, så mycket utstrålning, nästan 170 cm hög och vacker som en dröm. Han var rätt vild i boxen och jag var där med fyra portugisiska män. Ägaren hade fullt sjå med att få på grimman och ingen ville leda ut hästen i ridhuset så vi kunde se honom röra sig. Jag tog linan och lyckades manövrera så vi kom in i ridhuset. Han var full av energi och visade upp sig med så mycket pondus och stolthet. Jag tror aldrig jag sett en lusitano med så bra gångarter. Efter att han fått tömma sin överskottsenergi kunde vi börja kommunicera och jag kände det magiska "klicket". I slutet var han helt med mig och jag kunde lugnt leda tillbaka honom till boxen. Uppfödaren måste ha blivit rätt imponerad av att den svenska tjejen kunde hantera hans vilda unghingst och pratade om att sätta hästen i träning hos mig. Det har tagit lite tid, men idag kom Nasoni hem till mig. Känner mig som en liten tjej som fått sin första ponny. Hästen är såklart inte min, men den kommer inte vara till salu, utan planen är att jag ska rida in den och förhoppningsvis tävla i dressyr. Stammen är intressant och med den genetiken kommer jag få en riktig utmaning. Men går det bra kommer det vara en fantastisk häst. Hans mamma är samma som Licor, hon är efter Viheste, en Alter Real-hingst som har haft många fina avkommor. De är dock kända för att ha en hel del personlighet och inte helt lätta. Indio är efter Viheste och han är helt klart en av de bästa jag någonsin ridit, men han har en stark karaktär som tack och lov blir bättre med åldern. Pappan till Nasoni heter Soberano, är rekommenderad som avelshingst och har nästan 200 avkommor. Han är känd för att ge rätt heta och lite knepiga avkommor, men väldigt bra gång och modell. Uppfödaren till Nasoni berättade att flera kunniga personer avrådde honom för att betäcka stoet med Soberano på grund av Viheste. Att den kombinationen skulle bli för mycket. Han sa att han ändå ville testa och nu ska alltså jag ta reda på om denna kombination går att rida på och träna. Det känns lite som en hästbok, typ svarta hingsten. Vi får se om det får ett lyckligt slut eller om jag kommer misslyckas med att klara av denna häst. Fortsättning följer! Jag tänkte att jag kunde försöka blogga lite oftare och berätta om hur jag går tillväga med inridningen. Önska mig lycka till! 

Hoppas ni alla får en fin vecka!


Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 43233 ggr




Fler inlägg

JAN
10
2022

Hej på er,

Slutet på året brukar vara rätt lugnt, men inte 2021. Bara någon vecka efter Golega så drog jag och Fandi iväg till Spanien. Det anordnandes en internationell we-tävling nära Sevilha med VM-kval som vi självklart ville delta i. Det var ca 8 timmars bilresa och vi fick resa med Mafalda som bor rätt nära mig. Vi åkte i hennes B-kortslastbil och det är otroligt skönt med Fandi att han reser så bra. Veterinärbesiktningen var fredag eftermiddag och tävlingarna gick under lördag och söndag. Om man fick pris för bästa uppförande under vetchecken skulle Fandi nog vinna förstapris. Till skillnad mot Altivo som var rätt besvärlig och hingstig att springa med är Fandi som på autopilot. Lördag red vi dressyren på förmiddagen. Startfältet bestod ungefär till hälften av spanjorer och hälften portugiser som jag redan tävlat mot. Sedan var det jag och Julia Witsell som också har haft sin häst i Portugal.

I Golega hade vi en dipp och jag hade inte alls någon bra känsla. Så efter det jobbade jag mycket varierat och försökte hitta motivation och glädje i jobbet igen. Till Spanien tycker jag att vi var mer sams och speciellt i dressyren hade jag väldigt fin känsla. Jag tycker inte riktigt att vi fick de poängen vi förtjänade, men huvudsaken var att vi kändes som ett team inne på banan och det var vi. I tekniken började Fandi lite spänt, men slappnade av mer och mer under rittens gång. Oturligt nog så lyckades vi ta i mitten av fållan och drog med oss en bit ut. Detta var under första varvet och enligt reglerna måste du kunna genomföra två varv, annars är man utesluten. Kraven för VM-kvalet är 58 % i dressyren och tekniken samt genomförd speed så jag visste att jag var tvungen att gå i mål för att fixa kvalet. Då var jag så stolt över Fandi, för även om han haft en dålig upplevelse där inne och någon planka stod på trekvart, gick han ändå in en andra vända. Jag fick rida in i skritt så vi tappade många poäng, men vi skrapade ihop 63 % trots ett sådant stort misstag och jag var nöjd med andra halvan av banan. 

På söndagen i speeden så red jag bara på säkerhet och enda målet var att ta sig in i mål och fixa kvalet vilket vi gjorde. På resultatlistan hamnade vi inte riktigt där jag hade önskat, 11a av 16. Men som sagt var det stora målet att fixa kvalet vilket vi uppnådde. Nu under vintern ska vi ha fokus på att bygga styrka och jobba med lydnad. Fortsätta jobba varierat med mycket gymnastikhoppning och lösgörande arbete. 

Efter Spanien var det bara någon vecka och sedan drog jag vidare till Skåne för att ha träningar i två dagar. Denna gång var jag på ett nytt ställe, ÅB Horse Event. Det kom en hel del elever som jag känner sedan tidigare, men även många nya ekipage som var sugna på att lära sig mer om working equitation. Det var en superfin anläggning och jag blev så väl omhändertagen av Perla och Magnus som anordnade. Roligt att vara igång och träna igen i Sverige efter nästan två års uppehåll på grund av coronan. Något jag reflekterade över är att många ryttare kommer in till lektionen, jag frågar ofta lite om hästen osv och många säger att deras häst inte gillar inte att tex göra grinden eller bryta av från galopp till skritt. Det tycker jag blir fel då man förmänskligar hästen och vår uppgift som ryttare måste vara att få hästen att tycka om arbetet. Att säga att den inte gillar något innebär bara att man inte gjort sitt jobb. Antingen är hästen inte redo för uppgiften, förstår inte eller är rädd. Jag tror det är viktigt att tänka på hur vi pratar om hästar och att vi försöker att aldrig skylla på dem. Det påverkar lätt andra om vi säger att hästen är knäpp eller dum och det sprids mer än vad man tror. Det finns alltid en orsak till att hästar reagerar som de gör och när det kommer till ridning och utbildning är det alltid ryttarens ansvar. Ifall jag skulle sätta upp en duktigare ryttare än mig själv på vilken som helst av mina hästar skulle de gå mycket bättre. Tänk er att se OS-medaljören Jessica von Bredow-Werndl sitta upp på er häst, då skulle den förmodligen gå så bra som ni aldrig sett den förut. Om man får för sig att sin häst inte gillar att göra en övning får man träna på, hitta lösningar och utbilda så att det går lättare. 

Efter Skåne åkte jag direkt upp till Piteå och spenderade jul med vänner och familj. Det var underbart och mysigt att träffa alla. Lite skillnad med +20 och komma till nästan -20 grader. Jag passade såklart på att vara lite i stallet, red H-Navajo som jag sålde och mammas fina unghäst Manequim. Jag hade även en clinic för gymnasieleverna från Grans där jag visade hinder och sedan fick eleverna prova på i grupper. Jag var även ledig och hade många härliga dagar och god mat. 

Hoppas ni alla får en fin vecka!

Instagram: astridhedman

Kram,

Astrid


Läst 7090 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
23
2021

Hej pa er!

Jag kom hem fran Golega for en vecka sedan och det var underbart att vara tillbaka efter tva ars tid. For er som varit pa lusitanofeiran i Golega vet hur speciell atmosfar det ar under dessa tio dagar. For er som annu inte varit dit tycker jag defentivt att ni ska gora ett besok om ni gillar lusitanos. Det var inte coronavanligt, det kandes ovant att vara mitt bland alla manniskor efter sa lang tid av social distansering. Detta ar hade jag med mig tre hastar, Fandi som jag tavlade med i working equitation samt Icaro och Guilhufe som jag har till salu. Det ar alltid bra att visa upp hastar som ar till salu och kunna saga att de har klarat av miljon i Golega. Guilhufe blev sald direkt efter feiran till en portugis. Jag hade garna sett att han kom till Sverige, men det var en snabb affar sa agaren valde att salja. Icaro hade jag hemskt garna haft kvar, men ekonomiskt ar det svart med tva hastar. Renoir ar min bebis och kommer inte att saljas sa darfor har jag Icaro till salu nu. Han tog Golega med ro och var fantastiskt fin att rida mitt i allt kaos. 

Carlos Hernani med Fandi, Ana och Falcao och jag med Icaro. Foto: Hugo Rupf.

Guilhufe

Golega ar valdigt bra for att natverka och jag har traffat manga svenskar som alla varit supertrevliga. Manga som man ar van med pa facebook, men aldrig traffat i verkligheten sa det ar roligt att fa ett ansikte pa alla. Jag har aven pratat med manga portugiser som vill ha hjalp att salja sina hastar sa letar ni lusitano vet ni vem ni kan fraga. 

Fina Mafarrico med Ginnie och jag med Icaro. Foto: Hugo Rupf.

Tavlingsmassigt hade jag onskat att vi kunnat prestera battre. Jag och Fandi har haft en dipp som vi jobbar pa att ta oss ur. Forsta helgen red vi portugisiska masterskapet, likvardigt ett SM. For att fa starta maste man ha kvalat pa 62 % pa tva regionala tavlingar (eller nationell). Jag hade inte riktigt den framatbjudning jag ar van att ha och det blev nagra missforstand under helgen. Vi red ihop 66 % i dressyren och 65 % i tekniken. I speeden gick det ratt bra, men lite soppatorsk i slutet sa vi hamnade inte sarskilt hogt upp i resultatlistan. Jag maste paminna mig sjalv om att jag tavlar mot de allra basta i Portugal, vilka ocksa ar de basta i varlden i just denna gren. Nivan ar galet hog och hastarna har otroligt mycket kvalité. Fandi koptes in for 3000 euro som 3-aring och har inte fatt den basta grundutbildningen. Man far gora det basta med det man har och jag lar mig massor med Fandi som forhoppningsvis kommer vara till hjalp i framtiden med andra hastar. 

Den andra helgen gick det lite battre, vi deltog i finalen i det nationella championatet. Det gar kvaltavlingar under aret som man samlar poang pa och for att fa rida i finalen maste man ha ridit minst tre kvaltavlingar. Det var fem domare denna gang och vi fick ungefar samma poang som helgen innan, men de var tuffa i sin bedomning. Speeden flot pa lite battre, men det var lika tufft motstand som helgen innan sa ingen topplacering. Nu har Fandi fatt nagra dagar att aterhamta sig och om tva veckor aker vi pa arets sista aventyr. Det blir en internationell tavling i Sevilha! Kommer bli sa spannande och det ar aven VM-kval for 2022. Nu ska vi jobba pa framatbjudningen och hitta motivationen tills det ar dags for avfard. 

Riktigt coolt foto taget av Beatrice Werder.

Jag har bokat biljett hem till Sverige over jul. Kommer spendera 18-19 december i Skane och ANTLIGEN ha traningar igen. Ska bli sa roligt att se bade nya och gamla ekipage. Blir mysigt med en jul i Pitea. 

Hoppas ni far en fin vecka allihopa. Jag lovar ge rapport efter Spanien, hall tummarna! 

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 27474 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
23
2021

Wow, mycket hinner hända på sex veckor!

Äntligen har jag träffat familjen i Sverige. Jag var hemma i nästan två veckor. Det blev såklart en hel del häst. Jag red bland annat mammas fina Manequim, som jag hade i cirka ett år innan han åkte upp till Piteå. Jag hade kurs med instruktörerna på Piteå Ridklubb samt en clinic för de medlemar som ville komma och titta. Jag red även Veronica Perssons fina H-Navajo som jag sålde för ett år sedan. En annan gammal bekant som jag haft i träning var Icaro. Han ägs av Maja Forsell och de är så fina ihop. Det är väldigt roligt att följa de hästar som jag lärt känna under åren och se hur fint de utvecklas ihop med sina ägare. Jag gjorde även en sväng till mina kusiner i Leksand och hälsade på. Sedan corona kickade igång har det varit sjukt mycket jobb och man har inte stannat upp och känt efter så mycket. Nu när jag var hemma insåg jag hur mycket jag saknat alla nära och kära. Ser redan fram emot nästa hembesök och det ska inte dröja över 1,5 år tills jag reser hem igen.

Manne på PRKs nya bro och i härliga klätterbackar som är tillfixade.

Fina Navajo som jag fick låna till att visa världens bästa gren, working equitation!

Ridlärargänget som provade we och flera av ridskolehästarna som aldrig gjort detta förut skötte sig galant.

Innan jag åkte hem till Sverige hann jag med ett par tävlingar. En regional hemmatävling där jag återigen organiserade samt red två hästar. Denna gång kände jag att det var bättre flyt under dagen då jag hade lite bättre koll på vad som behövdes och kunde fokusera bättre på mina ritter. Indio var superfin hela dagen. Vi hade PB i både dressyren och tekniken där vi red ihop 72,7 % respektive 75 %. I speeden hade vi lite oflyt då lansen studsade ur tunnan vilket innebär att man måste hoppa av, ta upp lansen, sitta upp och sätta i lansen i tunnan uppe från hästen. Som tur var klantade sig fler ryttare i vår klass och tack vare att vi vunnit dressyren och tekniken tog vi hem totala förstaplatsen. Fandi skötte sig bra och det blev en förstaplats med honom också. Vi red på 72,5 % i dressyren och 71 % i tekniken samt att vi lyckades vinna speeden.

Jag testade en ny stång på Fandi som var lite skarpare än den vi haft tidigare. Det gick bra denna tävling men helgen efter åkte vi till Golega och red nationellt. Där fick vi lite mer problem och han var inte helt nöjd med kontakten. Jag som brukar ha problem att få Fandi avspänd och lugn fick istället kämpa med att få fram honom. I Golega red vi på 67,8 % i dressyren vilken jag var rätt nöjd med. Ett par missar, men en domare som gav oss 70 %. På de nationella tävlingarna har vi alltid 3 domare och i regionala 1. I tekniken hade jag en del problem då Fandi inte uppskattade sin nya stång. Det blev en del missförstånd och vi fick "bara" 67 %. Jag kände inte alls att han var med mig inne på banan, utan att vi jobbade mot varann och jag var såklart besviken att vi inte kunde prestera bättre. På söndagen blev det ännu värre då det fanns en överaskning i form av tre getter i fållan. För er som är oinvigda i working equitation så är fållan en volt med staket. Hos oss är det som en 6-metersvolt, men den kan variera i storlek. I mitten har man även staket eller annat och på denna tävling var det alltså staket som bildade en inhängnad med tre getter i. Där tog det stopp för oss då Fandi inte alls var på humör. Hade vi haft ett annat samspel tror jag vi hade kunnat lösa det ihop, men denna tävling fick vi inte riktigt till det. Blev några fina bilder iallafall tagna av Carlos Hernani.

Det är så lätt att gräva ner sig och känna sig missnöjd med en sämre tävling. Men man får tänka att man alltid lär sig något och efter denna tävling fick jag inse att jag måste ändra strategi och en mildare stång. Fandi är väldigt känslig så man får lyssna när han är missnöjd. Sen så har jag blivit mer disciplinerad på framridningen och att han ska vara lydigare och på plats i alla situationer. Lite längre uppvärmning så han inte har extra energi att hitta på hyss inne på banan. Det var även bra med en liten paus och få tillbaka motivationen i Sverige. När jag kom tillbaka var jag laddad att köra igång och testa nytt bett samt upplägg för uppvärmningen.

Det fick jag chans att göra nästan på en gång då vi fick en regional tävling för ett par veckor sedan. Indio hängde också med och jag är så otroligt stolt över denna häst som bara blir bättre och bättre för varje start. Denna gång gick han på 71,7 % i dressyren och 69 % i tekniken där jag tar på mig de missar vi hade. I speeden var vi en sekund ifrån att vinna som hade gett oss totalsegern. Det räckte tyvärr inte hela vägen, men jag tror aldrig jag varit så nöjd över att komma tvåa. Fandi kändes toppen och jag red på en rätt "mesig" stång för att hitta förtroendet och bjudningen. Det fungerade rätt bra och jag fick 68,9 % i dressyren samt 71,7 % i tekniken. I speeden blev vi tvåa och lyckades ta hem förstaplatsen. Jag kände mig mycket mer motiverad med Fandi efter denna start. Beatrice Werder tog några härliga actionbilder av Indio.

I helgen var vi i Cascais på den stora lusitano festivalen. Jag hade med mig Fandi och tävlade nationellt we. Denna gång bytte vi upp oss ett snäpp på stången och nu tror jag vi har hittat den magiska formeln. Det kanske blev lite väl mycket uppvärmning första två dagarna. Hade gärna haft något mer energi, men han är betydligt lättare att ha och göra med när han är lite trött än lite för pigg! Det är en utmaning att rida på gräs och broddar då hästarna blir lite mer "fast" i marken. Jag borde ha lärt mig att ha lite mer galopp för att inte riskera att missa i bytena. Men känslan var väldigt bra hela helgen och nu jobbade vi tillsammans istället för mot varandra. Jag är så laddad för kommande helg med ännu en regional och i mitten av oktober har vi en nationell. Sedan är det dags för årets event, som verkar bli av detta år, Golega. Jag lär mig så otroligt mycket av denna häst och jag tror jag kommer få nytta av alla nya verktyg jag samlar på mig för framtida hästar. Det är även otroligt inspirerande att vara i Cascais och få rida på den arenan, se så många fina hästar och duktiga ryttare. Hade dessutom en grym rumskompis Julia Witsell på fint hotell och massor av andra härliga människor som förgyllde helgen. Framförallt mina hästägare Nuno och Catarina som outröttligt ställer upp och satsar på mig och hästarna. Vi fick 66,7 % i dressyren och 67,8 % i tekniken. Tyvärr hade vi en domare som låg rätt lågt och drog ner procenten en hel del. I speeden var han lite trött och vi hade ner sidepassen så det är 10 sek extra. Men vi börjar närma oss övriga gänget tidsmässigt så det känns lovande. Bjuder på några sista bilder, credit Carlos Hernâni / Lusitano World :

Min grymma tränare Mafalda Galiza Mendes som har trimmat mig och Fandi senaste tiden. Hon och hennes fina Isco kom tvåa i masterklassen.

Nästa gång ska ni få en bättre uppdatering på övriga hästarna i stallet.


Kram på er!

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 55484 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Belöningsbaserad hästträning Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 6

– TEMA: Kom längre med tekniken
– Porträtt: Louise Romeike
– Hjärngympa för ryttaren

– Tips från fotografen
– När är hästens karriär över?
– Sissela Smiths favoritövning
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

När är vaccinet mot eksem på marknaden?
Mälaren Hästklinik svarar
Är det farligt att spruta igång stoets brunst?
Mälaren Hästklinik svarar
Rutinerad häst som plötsligt vägrar hoppa vattengrav
Lennart Lindelöw svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.