Portugal-bloggen - Tankar om kontakt
JUL
15

Tankar om kontakt

Idag tänkte jag skriva om tygelkontakt. Det är ett komplext ämne och det finns många åsikter, men ingen behöver nödvändigtvis ha fel. Såhär står det i TR II om dressyrens mål och hur korrekthet och kvalité visar sig:

- Accepterande av betttet med eftergift och genomsläpplighet utan spänning eller motstånd.

Det kan vara väldigt klurigt med kontakt. Hur vet man att hästen har accepterat bettet och inte bara "släppt" och går bakom hand? Ibland kan det kännas rätt bra fastän hästen inte bjuder ärligt fram till handen. Mitt bästa tips är att testa att gå fram med handen och se om hästen söker efter bettet framåt nedåt. Gör den det på ett bra sätt är kontakten korrekt. Om den håller sig kvar i sin hållning så är den bakom hand och då måste man jobba mer med framåtbjudning. Uteritt är ett bra sätt för att få bjudning på hästen. Det härligaste som finns måste vara när man galopperar på ett fält, går fram lite med handen och hästen skjuter på framåt i full fart. Man kan även se över vilket bett man har, 3-delat är populärt men det kan bli för rörigt och skarpt för vissa hästar. På ett 2-delat upplever jag att hästarna vågar gå fram bättre och det är lättare att känna när man får eftergift. Alla mina hästar går på 2-delat, oftast med D-ringar som gör att det ligger lite stadigare i munnen.

Vissa ryttare som rider tex akademiskt kan man se rida på väldigt lös kontakt. Det är också ett system men det skiljer sig en del från den klassiska utbildningsskalan. Rider man nästan utan kontakt kan man inte ha så mycket påskjut, utan man jobbar mer med de samlande rörelserna. Jag ska inte sitta och skriva så mycket om den akademiska ridningen då jag inte är påläst, men jag vill bara framhålla att det också är ett sätt. Det blir lätt osämja mellan olika filosofier, men vi måste komma ihåg att ridning är otroligt svårt och alla har olika mål på sin resa som vi måste acceptera. Min regel är att så länge man är schysst mot hästen och den mår bra så är det okej. Rollkür/LDR ingår inte i den kategorin och är något jag tar starkt avstånd från.

Jag tycker det är nyttigt att läsa igenom TR ibland. Det står väldigt bra beskrivet om hur man utför de olika rörelserna på ett korrekt sätt. Detta står också i TR om att gå på tygeln:

"I allt arbete, även i halten, måste hästen vara på tygeln. En häst är på tygeln när halsen är mer eller mindre upprest och välvd i enlighet med dess utbildningsståndpunkt och grad av samling samt accepterar bettet med en lätt, mjuk, eftergiven och stabil kontakt. Hästens huvud ska förbli i en stadig position med nosen något framför lodplanet med en eftergiven nacke som  högsta punkt på halsen, utan att visa något motstånd mot ryttarens inverkan."

Man får komma ihåg att detta är idealet när hästen går på tygeln. En unghäst kanske behöver vara mer öppen i formen eller en häst som är svag i ryggen kan hamna lite bakom lod stundvis. Men detta är vad vi ska sträva efter och något som jag tycker många domare borde fokusera mer på då man ser många hästar som inte går korrekt på tyglen även i de högsta klasserna.


Dessa stycken är även det från TR som handlar om lösgjordhet:

"Lösgjordheten visar sig också i att hästen accepterar bettet med en lätt och mjuk kontakt och en eftergiven nacke. Motstånd mot eller undandragande från ryttarens hand, genom att kommer över tygeln respektive bakom hand, är tecken på bristande lösgjordhet"

"Hästens rakhet, likformighet och lika stöd på bettet, lätthet i framdelen och balans möjliggör att den förblir framme för ryttarens hjälper ("framför skänkeln") och att den bjuder framåt in i en accepterande och självbärig kontakt med bettet. Detta ger den verkliga karaktären av harmoni och lätthet."

Lika stöd på bettet är något som också kan diskuteras. Jag håller helt med TR och vill att mina hästar ska bjuda fram lika mycket till bägge tyglarna. Här i Portugal är de väldigt fixerade vid yttertygeln och vill helst ha allt i ytter och ingenting i inner. Svårt att få böjning och lösgjordhet då. I Sverige ser jag många som sitter och hänger i innertygeln med noll kontroll över yttersidan. En bra övning är att testa ta lika kontakt i båda tyglarna och se om hästen böjer sig åt något håll eller om den fortsätter vara rak i halsen. Är den starkare i en tygel betyder det oftast att det bakbenet skjuter på mer så man måste aktivera det svagare bakbenet för att få sug i den tygeln. På den starka sidan har jag lätt att bli stark i handen istället för att försöka vara mjuk och få hästen att bli eftergiven. Jag tror det är viktigt att försöka fokusera på den svaga sidan istället för att bli dragandes i den starka.

Som sagt så kan kontakt vara ett svårt ämne, vissa ryttare kanske gillar att ha mer i handen och andra nästan ingenting. Så länge hästen verkar nöjd, man följer de beskrivningar som står i TR för vad som är en korrekt form, hästen bjuder i bägge tyglarna utan att ligga på, så blir det oftast ganska bra. Nedan har jag lagt in bilder på några exempel på kontakt.

Instagram: astridhedman

Här är Altivo i ganska samlad form. Nosen lite framför lod och nacken är inte riktigt högsta punkt, men det kan vara lite svårt för hingstar att gå med nacken högst när de har så mycket hals. Det är kontakt i tyglarna men hästen är inte ihopdragen.

Här är Giesta när hon var unghäst. Hon är ganska öppen i formen och med väldigt lätt kontakt då hon inte orkar skjuta på så mycket in i handen. Jag tycker att man kan rida med lätt kontakt på unghästarna men noga med att ge de eftergift i övergångarna så de orkar skjuta på med sina bakben och lära sig att hålla balansen utan för mycket support från ryttaren.

Detta är Ernst när vi hade börjat med passage. Bilden är rätt fin men nästan helt utan kontakt. Han var inte riktigt ärlig i bjudningen och istället för att jobba med det underlättade jag genom att släppa kontakten. I passagen gick det bra, men det blev svårt i övergångarna när han inte var framför skänkeln. Många saker fungerar var för sig även om bjudningen inte är så bra, men när man börjar sätta ihop övingarna märks det desto mer.

På denna bild (som är väääldigt gammal) kan man se att hästen inte är lösgjord eller har accepterat kontakten. Han gapar istället för att ta förhållningen och jag som var 15 eller 16 har inga magmuskler att sitta och rida igenom det med kroppen. Istället står jag i stigbyglarna och drar förtvivlat i tyglarna. Vi fick inte så höga poäng på denna tävling ;)

Typiskt exempel på en häst som inte är tillräckligt stark i bakben och rygg att orka hålla sig framme i den ökade traven, utan lägger sig på i ryttarens hand och hamnar bakom lod. Jag jobbar nästan bara på tränsbett hemma för att han ska suga tag och inte behöva ha hävstångseffekten från stången. Vi tränar massor med tempoväxlingar och rider i backar för att han ska stärka sin bakdel. Målet är givetvis att han ska kunna gå i fin ökning hela diagonalen med bra påskjut och nosen lite framför lod.

Ha en fortsatt bra söndag och grattis Frankrike till VM-guldet!

/Astrid


Läst 36580 ggr





Fler inlägg

DEC
11

Duktiga småpojkar och julkänsla

Den 21:a december åker jag hem för två veckors semester till älskade Piteå. Jag längtar väldigt mycket efter min familj just nu och det ska bli skönt att vila upp sig. Tänk om dygnet hade några fler timmar, det hade löst så många problem.
Vi har haft fantastiskt fint väder senaste dagarna med 20 grader varmt och strålande sol. Har tagit fram min lilla julgran och tittar på julkalendern (Superbra! Vad tycker ni?) vid frukosten för att få julfeeling. Man tager vad man haver. När jag är hemma kommer jag ha träning i working equitation 27–28 december i Råneå. Det finns någon plats kvar så om någon läsare från norr skulle vara intresserad är ni välkomna att höra av er till: Majaelisabethforsell@hotmail.com
 
Det är Anna Semrén och Maja Forsell som har tagit initiativet. Maja har jag haft både som praktikant och hästägare. Hon är väldigt nöjd med Icaro som åkte till Sverige för cirka 2 månader sen. Maja hade ett kul förslag att göra en afterride första kvällen med pizza och hästprat. Man kan komma och vara med på afterride även om man inte rider och fotfolk är varmt välkomna att komma och titta på träningarna. Anmälan till afterride görs till ovanstående mejladress.
  
En annan rolig grej när jag är hemma i Piteå är att mina vänner och hästägare Nuno och Catarina kommer upp andra veckan. Det ska bli så roligt att få visa dem Piteå och riktig vinter! Håller på att fundera ut lite roliga aktiviteter som vi kan göra. Kommer vara intressant att turista i sin egen hemstad.
  
Hästarna har gått väldigt bra nu. I förra inlägget så var jag mest förvirrad och kände mig rätt värdelös på att rida. Nu har det sjunkit in mer och både jag och hästarna har tagit till oss det nya. Jag har inte hittat rätt känsla på Altivo än, men tror inte jag ska experimentera för mycket med honom då han gått bra tidigare och har sina skavanker. Men nu känner jag mig inte helt kass, utan som att jag faktiskt har lite koll på vad jag håller på med. Det går upp och ner i denna sport. Man får passa på att njuta när det går bra för man vet aldrig när det kommer gå neråt igen.
  
Småpojkarna (Jupiter och Jasmim) har tagit stora steg framåt i sin utbildning. De är otroligt trevliga att ha och göra med. Båda hästarna är till salu, för mer info kan ni mejla mig på: astrid_hedman@hotmail.com
   
Ha en bra vecka!

Kram
Instagram astridhedman


Läst 3037 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
30

Förvirrad tjej

Hej på er!
  
Förra helgen var jag iväg med Fandi och tränade för en ny tränare. Det var väldigt bra och jag kände igen mig mycket i systemet. Fandi var ganska spänd och jag fick inte riktigt den känslan jag hade velat ha samt att tränaren sprutade information så jag hade svårt att ta till mig alla instruktioner.
I veckan har jag känt mig som en nybörjare och tappat lite vad jag ska ha fokus på. Jag tror det är ett ganska vanligt problem när man rider för en ny tränare och ska börja ändra på saker, även om de är små. Det jag försöker göra är att fokusera på mig själv och tänka igenom vad jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt.
Jag tror också att man ska ha lite is i magen. Ibland tar det några gånger med de nya förändringarna för att man ska få en bra känsla. Man får testa sig fram helt enkelt! Sedan är det såklart viktigt att man rider på ett sätt som man känner är ok för både sig själv och hästen. Jag har ridit för tränare som jag inte alls håller med eller att det stämmer för hästen. Men när man är på plats brukar jag följa instruktioner och göra som tränaren säger. När jag sedan är hemma kan jag plocka och välja som jag vill. Men det är varken schysst mot sig själv eller tränaren att börja ifrågasätta och inte göra som man blir tillsagd (om det inte strider mot hästens välfärd givetvis).
  
Eftersom Fandi var rätt spänd fick jag jobba med att hitta en bra rytm och kontakt. Vi var nästan bara på volt, öka och minska volten och att rida exakta vägar. Jag fick jobba med att ha händerna lite längre fram på tyglarna för att ha en stadigare hand och inte vara så flaxig. Eftersom Fandi inte är den starkaste hästen fick jag ha lite mer kontakt för att hjälpa honom att trycka på mer in i tyglarna. Jag blir ofta för lös och då tappar han sig och blir vinglig. På söndagen fick vi jobba rätt mycket sidvärts för att han ska sätta in bakbenen mer under sig och jag fick väldigt härlig känsla i traven efteråt. I galoppen var han för trött för att komma till bra arbete men vi fick med oss mycket att jobba vidare med.
  
Annars rullar allt på här hemma. Jag saknar redan att tävla men jag hoppas det kommer finnas någon regional tävling i januari. Samtidigt är det roligt med vinterträning och förbereda hästarna för en ny nivå till nästa år. Jag har en ny elev med häst, Ana och Falcao som tränar för att tävla i working equitation nästa år. Hon är junior och det ska bli så spännande att ha en elev som tävlar. Jag kommer vara så nervös!
En annan häst i stallet är en fyraårig dotter till Altivo. Jag tror att hon heter Justica men vi ska försöka ändra till Jamaica (mycket coolare namn). Jag satt in henne förra sommaren så nu ska hon äntligen börja tränas för att bli en ridhäst. Hon är så duktig och lugn med ryttare. Än så länge rider jag på lina, men hon är snart klar att ridas själv. Hon kommer vara ute till försäljning. Tyvärr kan vi inte behålla alla hästar.
  
Kram på er,

Astrid, instagram astridhedman

Fina Fandi kämpade på bra i helgen. Gammal bild!

Vackra Giesta är såld och på väg till Sverige och sin nya ägare Ann Wickberg. Stort lycka till och jag är så glad att få ha jobbat med detta fantastiska sto <3
  


Läst 9587 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
20

Mitt åttonde Golega

Det känns helt sjukt, men jag började räkna och detta var mitt åttonde år i Golega. Sedan jag kom till Portugal har jag inte missat en enda feira. Jag blir fortfarande lika fascinerad av atmosfären och dessa fantastiska hästar som är så långt ifrån deras naturliga miljö och ändå är så coola. Iår var det en hel del diskussioner då det kommit en regel om att man inte får rida mellan 2.00 till 7.00 på natten. Många var upprörda över detta och tyckte att det var deras rätt att rida vilken tid som helst. En del tyckte det var bra då det kan vara en hel del fulla ryttare som rider i timmar på sina hästar. Jag tycker varken för eller emot, men jag tycker att de skulle kunna fokusera på de verkliga problemen. Denna regel var till för hästarnas välfärd, men jag såg vid ett flertal tillfällen under dagtid/eftermiddag hästar som blödde av serreta (används främst i den spanska utrustningen, en taggig metalldel som man spänner under nosgrimman. Ibland är de klädda i läder och blir som en kapson, men när det inte är klädda och dessutom hårt spända trycker det in i hästens nosrygg. Vidrigt enligt mig. Hamnade nästan i bråk med en spanjor då jag försökte plocka bort den då hans häst nästan blödde för den var så hårt spänd.) och en häst som drog vagn och blev piskad av kusken. Dessa problem är vad organisationen borde ta tag i, oberoende av vilken tid det är på dygnet. Istället för att ha massor med extra poliser skulle de kunna ha ett par veterinärer som patrullerar i skift och kan ta tag i dessa problem för att jobba med hästarnas välfärd. Dessutom fungerade deras regel sådär. Första kvällen respekterade alla det ganska bra men under veckan gömde de sig när polisen kom och när de var utom synhåll kom de tillbaka. Förbjuda taggiga serretas borde också införas! 
  
Nu ska jag inte skrämma upp er som inte varit i Golega med de dåliga sakerna. Det är som att vara i en annan värld. Jag var där i 10 dagar med Altivo och det tar några dagar innan man kommer tillbaka till verkligheten när man väl är hemma. Jag bodde för andra året i rad tillsammans med Nuno och Catarina (ägare av Fandi och Indio) och typ 15 andra personer. Det är världens bästa gäng, äldsta är Amilcar som är runt 65-70 år och yngsta Ana är 17 år. Alla kommer så bra överens, det blir som en stor familj. Alla hjälps åt med matlagning, städning osv. Ibland kommer det vänner över på middag eller lunch och det kan vara 25 personer vid matbordet. En av kvällarna hade vi fadokväll och det var nästan 40 pers i huset! Det var en underbar kväll med fantastisk musik. Sök på youtube om ni undrar vad fado är.
  
Så över till ridningen och tävlandet. Första helgen var det typ portugisiska mästerskapen. Det var 6 portugiser, 6 spanjorer och jag i min klass. Altivo var jättefin i dressyren där vi kom 4a på 68 % så jag var väldigt glad. Lördag i tekniken red vi när det var mörkt så strålkastarna var på. Jag vet inte om det var därför eller om det var för den stökiga uppvärmingen i mangan (ett spår runt arenan) som han var så spänd. Vi tog oss igenom helt okej och vi fick 68 % men hamnade på 7:e plats vilket kändes onödigt då vi låg så bra till efter dressyren. Söndag regnade det rätt ordentligt när vi skulle rida speed. Återigen fick vi rida med strålkastare och han vägrade faktiskt på hindret vilket chockade mig. Jag fumlade bort mycket tid också, det är rätt stor skillnad när allt blir blött och halkigt. Men det var lika för alla så jag kan inte klaga. Vi blev 10a i speeden och slutade på 7:e totalt. Inte så illa när det var 13 ryttare men jag var ändå lite besviken då jag ville ha en bättre slutplacering. Andra helgen var det final i det nationella championatet då det bara var jag och portugiserna. Jag hade höga förhoppningar i dressyren då han varit så fin helgen innan. Det var 5 domare och alla hade varsitt solparasoll som fladdrade på bra då det blåste mycket. Altivo var helt hysterisk och det var det värsta performance vi någonsin gjort. Jag kunde inte kommunicera med honom även om jag försökte. Jag tänker inte ens skriva vilken procent vi fick, det är skämmigt. Vi kom sist, men nästan alla hästar var spända och en utgick till och med. På lördagen red vi på en annan bana, spänningarna satt i från gårdagen men jag kunde rida igenom det på framridningen. Inne på banan var han lite spännig, men jag var väldigt nöjd med vår ritt då vi nästan inte hade någon miss och stundvis fick jag riktigt bra känsla. Domarna höll inte riktigt med då vi fick 64 %. Jag hade förväntat mig högre, men vi kom 6:a av 7 då nästan alla andra red på 70 %. Jag gissar att domarna hade dressyren fortfarande på näthinnan och att det påverkade vårt resultat. På söndagen regnade det massor. Jag valde att stryka mig då jag låg näst sist och vi hade en lång resa hem och vi kunde passa på att åka tidigare. Med mig hem tar jag första helgens dressyr och andra helgens teknik. Nu ska vi träna på i vinter och förhoppningsvis vara väl förberedda för nästa säsong.
  
Jag träffade många svenskar, tänk vad hästar kan föra ihop människor. Jag tycker alla borde uppleva Golega iallafall en gång i livet. Se till att boka resa till nästa års feira ;)
  
Kram,
Astrid
  
Instagram astridhedman

En del av vårt husgäng till häst <3

Anna på sin hingst i grimma och barbacka. Jepp...

Första helgen red vi i vår svenska outfit.

Piteå är överallt i världen. Eva, Maggan och Ulla-Carin var på plats i Golega och det var så roligt att träffas <3

Jag var otroligt dålig på att fota men jag har gjort en del korta filmsnuttar som jag ska ladda upp och lägga ut i nästa inlägg.


Läst 20336 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Pigga hästar

Saras vardag

Vilket avslut på tävlingssäsongen 2018!

Therese

Duktiga småpojkar och julkänsla

Portugal-bloggen

Till Husbloggarna